Ett fungerande nätverk av blodkärl, som transporterar syre och näringsämnen till vävnaderna, är nödvändigt för att överleva. Blodkärlens insida täcks av så kallade endotelceller som behövs för att skapa de ihåliga kärl där blodet leds ut till alla vävnader.
I den nya studien kan forskarna visa på mekanismen för hur nya endotelceller bildas genom delning av existerande celler. Om denna mekanism inte fungerar bildas alltför få blodkärl. Det kan leda till döden redan under embryoutvecklingen eftersom hjärnan inte får tillräckligt med syre. För få blodkärl kan också leda till att en lång rad organ störs efter födseln.
Genetiska faktorer är viktiga
Ett särskilt intressant fynd var att mekanismen hade olika effekt beroende på genetiska faktorer. I vissa genetiska bakgrunder kunde man bara se en effekt under embryoutvecklingen medan i andra genetiska sammansättningar syntes effekten bara efter födseln.
– Vi blev mycket överraskade av att upptäcka hur viktig genetiken var för att kontrollera mekanismen bakom endotelcellernas delning. Vissa typer av möss överlevde inte embryoutvecklingen medan andra överlevde men uppvisade defekter efter födseln, säger Chiara Testini, försteförfattare till studien som gjorts av Lena Claesson-Welshs forskargrupp vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.
Kontrolleras av en enstaka aminosyra
Ett protein som kallas vascular endothelial growth factor (VEGF) har under lång tid betraktats som den huvudfaktor som reglerar endotelceller. Man vet att VEGF stimulerar endotelcellerna att dela och föröka sig genom att påverka aktiviteter i cellkärnan, men exakt hur det går till har inte gått att förklara. I den aktuella studien kunde forskarna visa på betydelsen av en enstaka aminosyra i proteinet VEGFR2, som är den receptor på cellytan som binder VEGF.
Till vänster: normal nivå av blodkärlsbildning. Till höger: Blodkärlsbrist. Foto: Uppsala universitet
Forskarna gjorde experiment med möss där denna aminosyra saknades i VEGFR2. I dessa möss, som hade allt som behövs för att bilda nya blodkärl – förutom denna specifika aminosyra – kunde cellerna inte längre skicka signaler till cellkärnan för att starta celldelningen.
– Att en så avgörande mekanism – bildandet av nya blodkärl – kontrolleras av en enstaka aminosyra var verkligen oväntat och vi fick lov att dubbelkolla våra resultat gång på gång med olika tekniker. Vi hoppas att dessa nya fynd kan utvecklas till att manipulera endotelceller så att de vid behov kan bilda fler eller färre kärl, säger Lena Claesson-Welsh, professor och forskningsledare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.
Lena Claesson-Welsh, professor och forskningsledare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, lena.welsh@igp.uu.se
En forskningsstudie från Lunds universitet presenterar en ny teknik för skridskoåkning som är mer energieffektiv än traditionell skärteknik. Studien kom till genom en fråga från skridskotekniktränaren Nina Nässén som har utvecklat den alternativa tekniken som kallas Easyskating.
Energieffektiv skridskoåkning
Easyskating är en skridskoteknik där man åker i en cirkelbåge, snarare än tar skär i olika riktning. Därmed blir åkningen mindre energikrävande. Åktekniken har utvecklats av skridskotekniktränaren Nina Nässén och fysikläraren Hans-Åke Nässén och bygger på de grundläggande fysikaliska lagarna.
Genom teoretisk analys kunde fysikforskarna Ann-Marie Pendrill och Urban Eriksson vid Lunds universitet slå fast skälen till att de skridskoåkare som använde den alternativa åktekniken gjorde av med mindre energi än ishockeyspelare som tog sig fram med traditionella skär. Studien bygger på analyser av ett omfattande filmmaterial.
Varje skär i ny riktning kostar energi
– Vår analys visar att spelarna förlorar energi i varje skär i ny riktning. Den förlusten sker inte vid cirkelbågesåkning. Genom att studera grundläggande fysikaliska begrepp som kraft, energi och rörelsemängdsmoment kunde vi komma fram till en djupare förståelse för hur åkarna kunde öka sin rörelseenergi, säger Ann-Marie Pendrill, fysikprofessor vid Lunds universitet.
Vid all skridskoåkning tappar åkaren successivt fart och måste tillföra ny energi. Traditionellt skjuter man ifrån med en skridsko och åker vidare på den andra i en annan riktning. Om en spelare istället skjuter ifrån åt sidan i en cirkelbåge flyttas åkarens tyngdpunkt närmare cirkelns osynliga centrum.
Film om studien: Skridskoteknik som kan revolutionera ishockeyn (1.05 min)
– Bevarandet av rörelsemängdsmomentet gör att farten då ökar, lite som i en konståkares piruetter. Den energi som tillförs från musklerna går då över i rörelseenergi utan de energiförluster som uppstår när man byter riktning i traditionella skär, säger Ann-Marie Pendrill.
Lättare att lära ut alternativ åkteknik
Tidigare studier av skridskoteknik utgår ofta från filmer och sensorer för att beskriva professionella spelares åkning. Resultaten presenteras ofta till exempel som att vinkeln i knät ska vara ett visst antal grader för bäst resultat. Däremot brukar den här typen av forskning inte ha någon koppling till fysikaliska och fysiologiska principer.
– Därför är det extra intressant att se hur grundläggande fysikaliska begrepp kommer in i verkligheten. De här forskningsresultaten kan bidra till effektivare skridskoåkning för ishockeyspelare, samt en stadigare teoretisk grund för att lära ut alternativa åktekniker. De kan också bli inspirerande lektionsexempel och spännande projektarbeten för ishockeyintresserade gymnasister och studenter, säger Ann-Marie Pendrill.
Digitaliseringen inleddes med en utbredd optimism kring internets möjligheter, inte minst som en demokratisk kraft. Idag uppdagas alltfler problem. En ständig kamp för ett öppet, fritt och säkert internet pågår i hela världen – mot övervakning, kontroll och censur. Fortfarande saknar närmare hälften av världens befolkning tillgång till internet samtidigt som skadliga och riktade cyberattacker blir allt vanligare.
Ytterst en demokratifråga
– Problemen rör balansen mellan integritet och säkerhet och förtroende-/trovärdighetsfrågor. Det handlar om yttrandefrihetens gränser, om etik och om moral, ytterst om demokrati, säger Ulla Carlsson, som sedan 2015 är Unescoprofessor i yttrandefrihet, medieutveckling och global politik, placerad på institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG) vid Göteborgs universitet.
Hon är redaktör för den nya boken Understanding Media and Information Literacy (MIL) in the Digital Age. A Question of Democracy (JMG, 2019) där ett antal artiklar beskriver utmaningarna både på ett allmänt och internationellt plan samt med särskilt fokus på Sverige. Budskapet genomsyras av vikten att politiker tar ansvar för utvecklingen i ett brett och konstruktivt samarbete med samhällets olika aktörer.
Google och Facebook
– Dagens komplexa samhälle kräver tveklöst mycket kunniga och kritiska medborgare inom många områden om yttrandefrihet och demokrati ska kunna upprätthållas och utvecklas. Det gäller inte minst medie- och kommunikationskulturen där nya typer av transnationella företag som Google och Facebook har utvecklats från teknologiska konstruktioner till ekonomiska och socio-kulturella fenomen genom allt större makt över användarna. De har i grunden förändrat relationen mellan teknologi, kapital, innehåll och användare, konstaterar Ulla Carlsson.
– Nya förhållningssätt och lösningar efterfrågas eftersom detta är en förutsättning för att alla ska kunna delta aktivt i samhället.
Ulla Carlsson, Unescoprofessor i yttrandefrihet, medieutveckling och global politik, placerad på institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG), Göteborgs universitet, ulla.carlsson@gu.se
Vår arvsmassa består av dna, som i sin utgörs av två strängar med sockermolekyler och fosfatgrupper. Mellan dessa sitter kvävebaser, alltså de atomföreningar som utgör organismens gener, med vätebindningar mellan sig. Hittills har den rådande uppfattningen varit att de båda strängarna hålls samman i en spiralformad ”repstege” genom vätebindningar som sitter mellan de så kallade kvävebaserna på respektive sträng.
Forskare på Chalmers visar nu att dna:ts helixstruktur i själva verket upprätthålls främst av att molekylen har ett hydrofobt innehåll i en omgivning som normalt består mest av vatten. Miljön är alltså hydrofil, medan kvävebaserna i dna-molekylen är hydrofoba och därför stöter bort vatten som kommer i deras närhet. När hydrofoba enheter hamnar i en hydrofil miljö dras de till andra hydrofoba enheter för att minimera kontakt med vattnet.
De vätebindningar som man hittills har betraktat som avgörande för att hålla ihop dna-helixen fungerar snarare som en kraft som sorterar basparen så att de länkas samman i rätt sekvens.
Upptäckten är avgörande för förståelsen för dna:s kontakt med omvärlden.
Dna-molekylen vilar i vatten
– Cellen vill skydda sitt dna, och alltså inte utsätta det för hydrofoba miljöer, där det finns andra, ibland skadliga molekyler, säger Bobo Feng, en av forskarna bakom studien. Men samtidigt måste cellens dna öppna sig då och då för att kunna användas.
– Vi menar att cellen har sitt dna i vattenlösning för det mesta, men så fort en cell vill göra något med sitt dna, som att läsa av det, kopiera det eller reparera fel på det, så utsätter den sitt dna för en hydrofob miljö.
För att dna ska kunna läsas av, kopieras eller repareras måste dna-molekylen öppna sig. Det gör den när cellen använder ett hjälpprotein för att skapa en hydrofob miljö runt molekylen. Bild: Yen Strandqvist
Vid reproduktion, till exempel, löses basparen från varandra och helixen öppnar sig. Därefter kan enzymer kopiera de båda strängarna av helixen och skapa nytt dna. Även när det gäller att reparera trasigt dna försätts den trasiga delen i en hydrofob miljö, för att sedan bytas ut. Det är då ett hjälpprotein som skapar den hydrofoba miljön. Denna typ av protein kan komma att bli nyckeln till att bekämpa en mängd allvarliga sjukdomar eftersom den är central i all dna-reparation.
Kvävebaser är kemiska byggstenar (förkortade som A, C, T och G) som ingår i dna. Om man liknar DNA vid en spiraltrappa är kvävebaserna de enheter som motsvarar trappstegen. Det är den inbördes ordningen, i tripletter, som utgör själva den genetiska koden.
Ger förståelse för hur dna repareras
Att förstå dessa proteiner kommer att ge många nya insikter om hur man skulle kunna bekämpa resistenta bakterier och även bota cancer. Bakterier reparerar sitt dna med ett protein som heter RecA. Forskarna tror att deras resultat kan bana väg för nya upptäcker om hur bakterier reparerar och återskapar sitt dna, och även metoder för att stoppa detta och därmed ta död på bakterierna.
I mänskliga celler finns proteinet Rad51 som reparerar dna och återskapar muterade dna-sekvenser, som annars skulle kunna orsaka cancer.
– För att förstå cancer behöver vi förstå hur dna repareras, och för att förstå hur dna repareras behöver vi förstå dna i sig, säger Bobo Feng. Hittills har vi inte förstått dna, eftersom vi har trott att det är vätebindningar som håller ihop det. Nu visar vi att det i stället är den hydrofoba kraften som ligger bakom. Vi säger dessutom att dna beter sig helt annorlunda om man placerar det i en hydrofob miljö. Detta kan hjälpa oss att förstå dna och hur det repareras. Ingen har tidigare placerat dna i en miljö som gränsar till det hydrofoba och studerat hur det beter sig, så det är inte konstigt att ingen har upptäckt detta förrän nu.
Så visade forskarna hur dna hålls ihop
Chalmersforskarna har utvecklat en metod för att studera hur dna beter sig i en miljö som är mer hydrofob än normalt.
De använde det hydrofoba lösningsmedlet polyetylenglykol och bytte stegvis ut dna:ts omgivning från den naturliga hydrofila miljön till en hydrofob miljö, för att se om det finns en gräns då dna-spiralen börjar tappa sin struktur, alltså då dna inte längre har anledning att hänga ihop eftersom miljön inte längre är hydrofil. När lösningen nådde en gräns mellan hydrofil och hydrofob, observerade forskarna att dna-molekylens karaktäristiska spiralform började säcka ihop.
Vid en närmare undersökning visade det sig att när basparen lossnar från varandra (av yttre påverkan eller helt enkelt slumpmässiga rörelser) så bildas hål i strukturen så att vatten kan rusa in. Eftersom dna-molekylen ”vill” hålla sitt inre torrt, pressas de över- och underliggande basparen ihop igen och trycker på så sätt ut vattnet. I en hydrofob miljö saknas detta vatten, så att hålet stannar kvar.
Studien har gjorts av forskare vid Umeå och Uppsala universitet samt Karolinska Institutet och är publicerad i tidskriften Epigenetics.
– Vi kunde bland patienter som söker för hypersexualitet se en påverkan på gener som reglerar hormonet oxytocin i hjärnan. Det kan medföra förhöjda oxytocinnivåer, säger Adrian Boström vid Institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet.
Hypersexuell störning räknas av Världshälsoorganisationen WHO som ett tvångsmässigt sexuellt beteende och är numera en diagnos bland impulskontrollstörningar i det internationella klassningssystemet ICD 11. Hypersexualitet kännetecknas av tvångstankar om sex, förlust av kontroll eller av sexuella vanor som medför potentiella problem eller risker. Både begreppet och hur vanligt det är, är dock omstritt. Enligt den medicinska litteraturen drabbar hypersexualitet 3-6 procent av befolkningen, medan en undersökning om sexualitet och hälsa i Sverige från 1996 antydde att så många som 12 procent av männen och 7 procent av kvinnorna led av sexmissbruk.
Koppling till oxytocin-nivån
Forskarna analyserade blodprov från 60 patienter som sökt för hypersexuellt beteende på den specialiserade kliniken ANOVA vid Karolinska Universitetssjukhuset. Dessa jämfördes med en frisk kontrollgrupp om 33 individer. Det man särskilt studerade i blodet var den så kallade DNA-metyleringen i mikroRNA som är delaktig i hur gener regleras och uttrycks. MikroRNA är korta gensekvenser som bland annat reglerar genuttryck, det vill säga hur mycket av en gen eller ett protein som produceras.
Över hälften av de proteinkodande generna hos människa tros regleras via mikroRNA. Ett enskilt mikroRNA kan teoretiskt sett reglera flera hundratals olika gener. Närmare 9 000 områden av DNA-metylering relaterat till mikroRNA i blodet analyserades. Forskarna kunde då identifiera två mikroRNA med ändrad funktion för DNA-metylering hos patienter med sexmissbruk. En närmare analys avslöjade att ett kopplat mikroRNA var undertryckt. Detta mikroRNA, nummer 4456, har till uppgift att rikta gener som normalt uttrycks i höga nivåer i hjärnan, där det antas reglera effekterna av hormonet oxytocin.
Små skillnader kan ha stora effekter
Skillnaden i DNA-metylering mellan patienterna och kontrollgruppen var bara 2,6 procent, vilket gör att det ännu inte går att dra helt säkra slutsatser om dess påverkan. Med minskad gendämpning kan resultatet förväntas bli förhöjda nivåer av oxytocin, vilket är fokus i framtida studier. Det finns dock mycket forskning som tyder på att även ytterst små skillnader i metylering kan ha stora effekter för komplexa tillstånd som depression och schizofreni. Tidigare studier har även visat att oxytocin har samband med parbildning, fortplantning och aggressivitet hos både män och kvinnor. I djurstudier har oxytocin visat sig kopplat till parningsbeteende hos sorkar och vissa primater, vilket gör fyndet extra intressant ur ett evolutionärt perspektiv.
Forskarna jämförde även DNA-metylering i blod mellan friska individer och från 24 alkoholberoende personer. Man kunde då se att samma DNA-område som hos patienterna med sexmissbruk hade signifikant ändring i metylering även hos patienter med alkoholberoende. Det talar för att de identifierade processerna främst skulle kunna ha koppling till de beroenderelaterade komponenterna av hypersexualitet, som tvång, impulsivitet och beroende.
– Ytterligare forskning behövs för att klarlägga den exakta rollen för oxytocin i hypersexuell störning och hur det regleras. Men våra resultat antyder att det kan vara värt att undersöka fördelarna med läkemedelsbehandling eller psykoterapi för att påverka oxytocin system hos patienter med sexmissbruk, säger professor Jussi Jokinen vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet.
Hållbarhetsforskaren Wim Carton vid Lunds universitet förklarar vad det finns för nackdelar med storskaliga trädplanteringar.
Är trädplantering som klimatlösning en växande trend?
– Ja. Forskningsstudien som publicerades i somras kan ses som den senaste i en lång rad studier och miljökampanjer som visar potentialen för metoder som avlägsnar koldioxid från atmosfären. Just trädplantering lyfts upp som ett av de mest effektiva och populära sätten att göra det på. Detta reflekterar en trend där ökad kolinlagring alltmer har kommit att användas istället för att minska utsläppen till noll. Genom att exempelvis plantera träd kan vi reducera utsläppen långsammare och kompensera för kvarvarande utsläpp.
På vilket sätt är det problematiskt?
– Studien är enligt mig ett väldigt bra exempel på hur trädplantering som metod lätt kan blåsas upp till en universallösning på klimatkrisen. Genom att se det som en enkel metod som kan skalas upp och täcka stora markytor, bagatelliserar man de sociala, ekonomiska och politiska aspekterna av trädplantering och skogspolitik. Många studier som framhåller fördelarna med trädplantering är baserade på data från abstrakta modeller och speglar inte den komplexitet som finns i den verkliga världen.
Minskar det trädplanteringens praktiska betydelse för klimatet?
– Ja, dessvärre är det så. Som det ser ut idag har regeringar världen över inte ens klarat av att förhindra avskogning och de verkar också ovilliga att ta itu med de drivkrafter som ligger bakom fortsatt skogsförlust. Så länge beslutsfattare och politiker inte tar tag i detta, känns fokus på storskaliga trädplanteringsprojekt som inget mer än ett önsketänkande.
Vad måste till för att trädplantering ska fungera som metod för att ta bort koldioxid från atmosfären?
– Många studier om trädplantering missar att ta hänsyn till att det finns en avgörande skillnad mellan att reducera utsläpp och att ta bort koldioxid från atmosfären. På klimatspråk kallar vi detta utmaningen med permanens, beständighet. För att trädplantering på riktigt ska fungera som metod måste du kunna garantera att koldioxiden som träden tar upp kommer att lagras under en väldigt lång tid minst ett århundrade. Men som vi har sett den här sommaren, med skogsbränder i Amazonas, Sibirien och Alaska, finns en stor risk för att träd brinner upp, och istället släpper ut koldioxiden. Studier visar också att risken för skogsbränder kommer att öka i olika delar av världen på grund av klimatförändringarna.
– En annat viktigt skäl till varför metoden är så osäker är att det fortfarande finns väldigt starka ekonomiska intressen i storskalig skogsskövling. Titta bara på Bolsonaro i Brasilien. Förändringar i politiskt ledarskap kan lätt utplåna årtionden av strategiskt skogsskydd och skogsförvaltning.
Tycker du att man ska sluta med trädplantering i klimatarbetet?
– Nej. Självklart ska vi inte avskriva trädplantering helt och hållet. Det finns många bra skäl att skydda och utöka skogar, inte minst för att bevara biologisk mångfald och säkerställa alla de ekosystemtjänster som skogar bidrar till. Skogar ger oss resurser och utgör en viktig del i många länders landsbygdsamhällen. Trädplantering kan också ingå i klimatanpassningsarbetet, eftersom träd bidrar till att reglera temperaturer lokalt. Därmed kan de minska den så kallade urbana värmeö-effekten, som gör att vissa stadsområden blir mycket varmare än andra närliggande områden.
– Men vi måste göra en skillnad mellan naturlig skogsföryngring och storskaliga trädplanteringar med samma typ av träd. Det finns många fördelar med naturlig skogsföryngring. Inga trädplanteringspolicies kommer heller att vara hållbara om projekten inte tar människors rättigheter och behov på allvar.
– Överlag är det ett stort problem att måla upp trädplantering som en enkel och oproblematisk klimatlösning. Vi ska plantera träd för alla de andra fördelar som träd kan ge oss, på platser där det kan göras utan att kompromissa med samhälleliga rättigheter och livsmedelssäkerhet.
– Av klimatskäl å andra sidan, måste vi hålla fokus på att minska våra utsläpp så snabbt vi bara kan – både från fossila källor och från jordbruk och markanvändning.
Isbrytaren Polarstern ska under ett års tid driva fastfrusen i isen i Arktis. Fyra andra isbrytare, varav svenska Oden är en, helikoptrar och flygplan kommer att utrusta expeditionen under resans gång. Expeditionen har 600 deltagare från 17 länder, varav hälften är forskare. I omgångar ska de vara ombord på fartyget för att forska och samla data för att bättre kunna förstå klimatförändringarna.
Den tyskledda expeditionen MOSAiC (Multidisciplinary drifting Observatory for the Study of Arctic Climate) är den hittills största Arktisexpeditionen. Expeditionen leds av Alfred Wegener Institute, Helmholtz Center for Polar and Marine Research (AWI) och står inför utmaningar utan motstycke.
Ombord på Polarstern finns bland annat kemister, biologer och fysiker som kommer att studera isflaket de driver med. Runtom flaket, som är 1-2 kilometer brett, kommer det att finnas ett elektriskt skyddsfält, för att förhindra att isbjörnar tar sig in. Temperaturförhållandena är tuffa, vintertid kan det bli -50 grader vid Arktis.
Ska förutspå framtida ekosystem
En av forskarna som deltar är Pauline Snoeijs Leijonmalm, professor i marinekologi vid Stockholms universitet
– Vi vill förutspå hur ekosystemet kommer att se ut om 100 år. Hittills har det mestadels bara varit klimatforskare som studerat Arktis. De har kommit fram till att det kommer att ske stora säsongsväxlingar och att det ibland under året kommer att vara helt isfritt. Därför träder vi nu in, för att undersöka vilka konsekvenser säsongsväxlingarna får för djurlivet, säger Pauline Snoeijs Leijonmalm.
Om expeditionen
Data samlas inom fem delområden – atmosfär, havsis, hav, ekosystem och biogeokemi – för att få inblick i interaktionerna som formar det arktiska klimatet och livet i Arktiska havet
Frågorna som undersöks under expeditionen är nära kopplade till varandra.
Forskarna studerar hela klimatsystemet i centrala Arktis för första gången.
Under året kommer cirka 300 forskare från 17 länder att vara ombord, från Belgien, Kanada, Kina, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Japan, Nederländerna, Norge, Polen, Ryssland, Spanien, Sverige, Schweiz och USA.
De kommer att få stöd på land av forskare från Österrike och Sydkorea.
Budgeten för expeditionen är ungefär 140 miljoner euro.
.
Under expeditionen ska Pauline Snoeijs Leijonmalm studera allt från bakterier till fisk. Plankton kan bli större än en centimeter i Arktis på grund av gynnsamma förhållanden, till skillnad från i Östersjön där de bara blir några millimeter till exempel. Pauline kommer också att studera den arktiska torsken som kommer att driva med flaket, i och med att den följer årscykeln med sina lekområden.
Arktis epicentrum av för den globala uppvärmningen
Markus Rex vid Alfred Wegener Institute i Tyskland är chef för MOSAiC. Han ser det som ett banbrytande uppdrag då en så komplex arktisk expedition aldrig tidigare genomförts.
– För första gången kommer vi att kunna mäta klimatprocesserna i centrala Arktis på vintern, förstå denna region och se till att den representeras korrekt i klimatmodeller. Arktis är epicentrum för den globala uppvärmningen och har redan genomgått dramatiska förändringar. Regionen är även avgörande för vädret i Nordamerika, Europa och Asien.
– Extrema väderförhållanden, som nedströmning av kall arktisk luft på vintern eller värmeböljor på sommaren, är kopplade till förändringarna i Arktis. Samtidigt är osäkerheten i våra klimatmodeller störst i Arktis. Det finns inga pålitliga prognoser för hur det arktiska klimatet kommer att utvecklas eller vad det kommer att betyda för vädret. Vårt uppdrag är att förändra detta.
I Sverige står cyklister för närmare hälften av alla allvarliga trafikskador. När olyckan sker är risken att skadas 29 gånger högre för en cyklist jämfört med när någon krockar i en bil.
– Via registerdata har jag kunnat se att omkring 20 procent av de cyklister som skadades blev sjukskrivna under minst två veckor, säger Maria Ohlin, som skrivit en avhandling om cykelsäkerhet vid Göteborgs universitet.
Cyklister skadar huvud, ben, höfter och axlar
I avhandlingen har hon ringat in vilka skador bland cyklister som påverkar hälsan under lång tid, och hur de sker. Det som lyfts fram som mer allvarligt är till exempel skador på huvudet, benen, höfterna och axlarna.
– Att huvudskador ofta leder till svåra konsekvenser är känt sedan innan. Men jag visar också att andra skadetyper kan ge långsiktiga besvär, säger Maria Ohlin.
Singelolyckor oftast allvarligast
Det är främst i samband med singelolyckor som de allvarliga skadorna inträffar. I inte mindre än 70 procent av olyckorna är bara en enskild cyklist inblandad, enligt en genomgång av enkätsvar från omkring 950 personer som råkat illa ut.
Maria Ohlin har också analyserat omständigheter och olycksförlopp i samtliga 950 olyckor för att se vad som skulle kunna ha förhindrat skador bland cyklister.
Hjälm, underhåll och trafikseparering viktigast
Hennes slutsats är att störst effekt med lägst antal åtgärder skulle uppnås genom att kombinera de insatser som Trafikverket lyft fram som särskilt viktiga för cyklisters säkerhet – hjälmanvändning, säkra passager, samt bättre underhåll av cykelbanor – med förbättrad utformning av trottoarkanter och kantstenar samt att så långt som möjligt separera cyklister från både motorfordon och fotgängare.
Mycket av det som Maria Ohlin lyfter fram görs idag men inte i tillräckligt stor utsträckning och är av den karaktären att de snabbt skulle kunna göras i större utsträckning. Bland annat pekar hon på underhåll.
– Att förbättra underhållet av cykelbanor, till exempel med vinterväghållning, är en viktig insats som idag görs, men som måste ske mer systematiskt, enligt Maria Ohlin.
Ny teknik kan minska cykelolyckorna
Mjukare och energiabsorberande asfalt är också något som skulle behöva vidareutvecklas och genomföras i större utsträckning. Även implementeringen av automatisk nödbroms på personbilar, som gör att de bromsar innan de kör på cyklister, skulle vara effektiva insatser och bör enligt Maria införas i snabbare takt..
– Det finns inga genvägar, det krävs ett omfattande och systematiskt arbete. Redan idag finns det åtgärder som kan förverkligas i större skala för att få ner olyckstalen. Och vi behöver få saker att hända, säger Maria Ohlin.
Det pratas mycket i arbetslivet om betydelsen av social kompetens men innebörden i begreppet är inte lika tydligt. Nanna Gillberg forskar om hur digitalisering och medialisering påverkar normer, värderingar och det sociala klimatet. Hon ser en förskjutning av vad som menas med social kompetens.
– Vi anses vara socialt kompetenta om vi nätverkar, gillar och delar med våra mobiler. Men vad händer med stämningen och våra relationer när vi prioriterar att dokumentera och lägga ut det vi är med om i sociala medier, istället för att uppleva tillsammans med de som är där, säger Nanna Gillberg, forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
– Få saker signalerar på ett lika tydligt sätt att du förlorat intresset för den du umgås med som att ta fram och börja titta på mobilen. Trots det har beteendet att, i umgänge med andra, unna sig ideliga mobil-timeouter blivit något självklart.
Varnar för möten där ingen är närvarande
Att interagera med sin mobil, i stället för med personen mittemot vid bordet, är inga konstigheter idag. Så gör många.
– Men resultatet av att vår uppmärksamhet ständigt är delad mellan den fysiska och digitala världen är att massor av sammanhang kommer att befolkas av personer som bara är fysiskt närvarande. Mentalt är de någon annanstans, upptagna med att berätta för publiken på nätet hur fantastiskt de har det. Det påverkar stämningen och det sociala klimatet genom att nerv, närhet och ömsesidighet försvinner.
Flera forskare har slagit larm om att beroendet av mobiler har likheter med beroendet av droger. Och det är ett beroende som Nanna menar är sanktionerat av samhället.
– Att vi är beroende av mobilkonsumtionen förefaller ganska uppenbart när man studerar vår mobilanvändning och hur vi försakar mer och mer av det övriga livet för att få tillbringa ytterligare tid med skärmarna.
Samhället och myndigheter är del av problemet
Hon menar att skärmarna associeras med framtiden, effektivitet och produktivitet. När det står på löpsedlar om att bryta beroendet av mobilen, så handlar det alltid om att ta en paus, kanske under semestern.
– Samhället och myndigheter uppmuntrar oss att fortsätta, inte att sluta, säger Nanna Gillberg.
Nanna Gillberg presenterar sin forskning kring vårt mobilanvändande i boken Påsatt och avskärmad – i en uppkopplad värld. I den tar hon också upp att vi börjat ställa krav på att vår verklighet ska anpassas efter hur det är på nätet.
Johan Lapidus som är forskare vid Handelshögskolan i Göteborg skriver i sin nya bok The Quest for a Divided Welfare State: Sweden in the Era of Privatization bland annat om hur tilliten till offentlig sjukvård minskar när det finns en delvis statligt finansierad snabbkö till samma klinik. Samtidigt sjunker skatteviljan hos dem som upplever sig betala två gånger för vården.
Den tudelade välfärden.
– Försäkringsindustrin är ett parallellt och delvis statligt finansierat system som i den internationella välfärdsforskningen kallas Den gömda välfärden, säger John Lapidus. Den riktar sig till vissa samhällsklasser medan andra blir kvar i ett sämre fungerande offentligt system. På så sätt får vi två olika välfärdsstater i ett och samma land, Den tudelade välfärden.
Samtidigt avtar kraven på politikerna då röststarka grupper lämnar det offentliga och inte längre bryr sig om hur det fungerar. Rent ekonomiskt urholkas det offentliga av att skattemedel styrs över till försäkringstagare och deras arbetsgivare via förmånliga avdrag. Dessutom tas offentligt bekostad infrastruktur och personal i anspråk, en faktor som gör försäkringarna billigare än de annars skulle ha varit.
Bolagen smutskastar den offentliga vården
– Det blir en självuppfyllande profetia att den offentliga sjukvården inte håller måttet, säger John Lapidus. Vi ser samma tendens i flera europeiska länder. Försäkringsbolagens affärsidé bygger på en allmän misstro mot den offentliga vården, och överallt finns en lobby som hävdar att just det landet har den sämsta offentliga vården och de längsta vårdköerna.
Det privata försäkringssystemet drivs fram av vinster i välfärden, det vill säga av allt fler privata vårdgivare på den nya välfärdsmarknaden. Utan dessa skulle det inte funnits utrymme för de privata sjukvårdsförsäkringarna, då offentliga vårdgivare inte tar emot försäkringspatienter. Samtidigt blir de privata vårdgivarna allt mer intresserade av intäkter från försäkringsbolagen. Det finns alltså ett ömsesidigt beroende mellan privat drift och privat finansiering av välfärd, där försäkringsbolag och privata vårdgivare förstärker varandra och banar väg för en tudelad välfärd.
Kontakt:
John Lapidus, forskare, ekonomisk historia, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet john.lapidus@econhist.gu.se
– I min avhandling fördjupar jag mig i ett perspektiv på evidensbaserad praktik som handlar om patienters delaktighet inom psykiatrisk vård. Jag har utvecklat ett digitalt beslutsstöd som är tänkt att fungera som en plattform för kommunikation mellan brukare och personal.
Syftet med Katarina Grims avhandling var att undersöka hur brukarkunskap och brukarperspektiv kan inkluderas och stödjas i delat beslutsfattande inom psykiatrisk vård och stöd.
Fatta gemensamma beslut
– Delat beslutsfattande är ett arbetssätt för att öka personers delaktighet i sin vård och sitt stöd. Metoden syftar till att hjälpa personerna att spela en aktiv roll i beslut som rör deras hälsa och liv, förmedla information om alternativ, tydliggöra personens egna preferenser och fatta gemensamma beslut om insatser, förklarar Katarina Grim.
För att en brukare själv ska kunna bidra med kunskap och idéer till sin egen behandling och för att personal ska inkludera brukarens perspektiv i dessa beslut behövs konkreta stödverktyg och stödjande strukturer. Till exempel finns beslutsstöd i olika modeller och former. Vissa är utformade för specifika tillstånd och andra mer generiska. De kan vara utformade som broschyrer eller i digitalt format.
Maktobalans ett hinder
I allmän hälso- och sjukvård finns flera modeller för delat beslutsfattande. Katarina Grim utgick från en sådan och konstruerade en modell specifikt för psykiatrisk vård och stöd. Tanken är att beslutsstödet ska bjuda in brukarna att aktivt delta i beslutsprocessen och stärka brukares möjlighet att vara välinformerade och att de ska erbjudas vård och stödinsatser som stämmer överens med deras preferenser.
– Ett problem jag identifierade i mina studier förknippas med den maktobalans som råder mellan brukare och personal. Det är viktigt att attityden hos personalen kring hur de ser på brukarnas kunskap och kompetens kring sin egen vård förändras och att personalen blir mer optimistiskt inställda till detta, förklarar Katarina Grim.
Ömsesidig förståelse för behandlingen
Katarina Grim identifierade två faser där det fanns ett behov av att förstärka brukarens aktiva medverkan.
– Det ena var i förberedelsefasen, där meningen är att upprätta ett samarbete mellan brukare och personal och att få en ömsesidig förståelse för hur behandlingen ska gå till. Den andra fasen var i uppföljningen, där det ska finnas möjlighet till återkoppling och anpassning till det man tidigare beslutat om, säger Katarina Grim.
Avhandlingens resultat ger en förståelse för dynamiken som råder gällande värdering av olika kunskapsperspektiv samt förväntningar på roller och kunskapsutbyte i mötet mellan brukare och personal.
Forskning i fyra delar
Avhandlingen består av fyra studier:
I studie ett utforskade Katarina Grim vilka behov brukare identifierar som viktiga för att aktivt kunna delta i processer och beslut kring sin vård.
I den andra studien undersökte hon hur ett beslutsstödsverktyg för delat beslutsfattande kan utformas för att öka brukarnas möjligheter att ha aktiva och meningsfulla roller i beslutsprocesserna.
I studie tre studerade Katarina hinder och förutsättningar i samband med implementeringen av ett webbaserat beslutsstöd.
Och i studie fyra analyserade hon de svårigheter som kan finnas när det gäller att ta tillvara på och legitimera brukarkunskap i beslutsprocesser.
Katarina Grim har samlat material bland annat genom gruppintervjuer och individuella intervjuer med både brukare och personal. Hon har även testat användbarheten i det utvecklade digitala beslutsstödet.
Jordbruket beskrivs ofta som en sektor med stora inkomstrisker, och i EU:s gemensamma jordbrukspolitik finns av detta skäl en inkomstförsäkring. Sverige har valt att inte införa denna försäkring, och en ny studie från AgriFood Economics Centre visar att det inte heller finns några starka skäl att göra det. Däremot kan det finnas behov av mer finansiell rådgivning.
AgriFood Economics Centre är ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Syftet är att ge regering och riksdag vetenskapligt underbyggda underlag för strategiska och långsiktiga beslut.
Med data för perioden 2004–2015 har forskarna beräknat inkomstriskerna för svenska jordbrukare och för småföretag i andra branscher.
Allt företagande förknippat med risker
– Resultaten visar att jordbrukarnas inkomstrisk inte skiljer sig väsentligt från andra småföretagares. Företagande är förknippat med risker och det är tveksamt om det finns skäl att särbehandla jordbrukare, säger Sören Höjgård från SLU, en av författarna bakom studien.
Hur hög risken är beror i hög grad på hur man definierar inkomst. Används företagsintäkter som inkomstmått är risken hög, men den halveras om man utgår från jordbrukarnas personliga inkomster.
– Skattesystemet gör det möjligt att fondera företagsintäkter som en obeskattad reserv. Stora variationer i intäkter behöver därför inte slå igenom som stora variationer i lön. Jordbruksverket har nyligen konstaterat att förra årets torka inte fick så stor effekt som befarat, delvis på grund av goda reserver, säger Martin Nordin från Lunds universitet, den andra författaren bakom studien.
Dyrt att införa inkomstförsäkring
EU:s inkomstförsäkring skulle vara dyr att införa och ta resurser från andra åtgärder inom EU:s landsbygdsprogram.
– Kostnaderna kan bli höga, delvis på grund av incitamentproblem som är svåra att lösa. Så som försäkringen är konstruerad kan det vara lönsamt att öka risktagandet för att få ersättning, fortsätter Sören Höjgård.
Forskarna menar att det sammantaget inte finns starka skäl för att införa EU:s inkomstförsäkring.
– För att stärka jordbrukares beredskap mot inkomstförluster bör man snarare bistå dem i deras arbeta med att bygga upp reserver. Om det finns jordbrukare som har små reserver på grund av okunskap om möjligheterna i skattesystemet kan det finnas ett behov av mer finansiell rådgivning, tillägger Martin Nordin.
Sören Höjgård, docent i nationalekonomi på AgriFood Economics Centre, Sveriges lantbruksuniversitet, Soren.Hojgard@slu.se
Ett av huvudproblemen vid typ 2-diabetes är otillräcklig utsöndring av det blodsockersänkande hormonet insulin från bukspottkörteln. Normalt är det de så kallade betacellerna (β-cellerna) i bukspottskörteln som kontrollerar frisättningen av det blodsockersänkande hormonet insulin. Denna funktion är störd vid typ 2-diabetes.
Det är sedan tidigare känt att den minskade utsöndringen av insulin beror på en oförmåga hos de så kallade sekretionskorn som innehåller insulinet inte kan att fästa till och därför inte heller sammansmälta med cellmembranet. Detta får till följd att mindre insulin når blodet, och att kroppen därmed blir oförmögen att sänka blodsockernivåerna i tillräcklig utsträckning.
Brist på viktigt protein förklarar diabetes
I den nya studien identifierar forskarna att nivåerna att det protein som kallas Sac2 är lägre i patienter med typ 2-diabetes. I försök visar de sedan att om nivåerna av detta protein minskas på experimentell väg leder det till minskad insulinutsöndring från β-cellerna. Genom att använda avancerade mikroskopitekniker visar forskarna att Sac2 är en viktig komponent på ytan av de sekretionskorn som innehåller insulin. Proteinet modifierar fettsammansättningen av membranet på kornet. I avsaknad av Sac2 ansamlas en specifik fettmolekyl på ytan av sekretionskornen vilket gör dem oförmögna att fästa till cellmembranet, vilket i sin tur leder till minskad insulinutsöndring.
Denna studie visar först och främst att minskade nivåer hos ett enda protein kan rekapitulera flera av de defekter som ses i β-celler från typ 2-diabetiker. Men den markerar också betydelsen av fettsammansättningen hos de insulin-innehållande sekretionskornen för deras förmåga att frisättas i kroppen.
Forskarna hoppas nu att rönen ska kunna utnyttjas för att utveckla nya behandlingar mot typ 2-diabetes.
Kontakt:
Olof Idevall, forskare vid institutionen för medicinsk cellbiologi, Uppsala universitet, Olof.Idevall@mcb.uu.se
I många rättssystem berättigas straff utifrån retributivism. Det betyder ungefär att straff kan motiveras på grund av att någon förtjänar det. Det är vanligt att tänka sig att en person kan förtjäna ett straff bara om hen är ansvarig för sina handlingar. Om man till exempel lider av en allvarlig psykisk störning, anses man ofta inte förtjäna straff – i alla fall inte på samma sätt som en frisk person.
Det kan också hävdas att man måste kunna handla fritt, för att vara ansvarig för sina handlingar på rätt sätt – utifrån antagandet att man kan välja vad man vill göra, samt har möjligheten att välja att handla annorlunda. På detta sätt är alltså berättigande av straff kopplat till den filosofiska debatten om fri vilja.
I sin avhandling i filosofi diskuterar Alva Stråge ett argument som hon kallar ”Revisionsargumentet”.
– Enligt Revisionsargumentet kan människor förtjäna straff bara om de har en libertariansk fri vilja, det vill säga en sorts fri vilja där man inte är förutbestämd att handla som man gör utan faktiskt väljer helt fritt. Men enligt Revisionsargumentet har vi inga goda skäl att tro att vi har en libertariansk fri vilja. Detta innebär, enligt Revisionsargumentet, att ingen förtjänar att straffas för sina handlingar och att retributiva straffsystem saknar moraliskt berättigande, säger Alva Stråge.
Omoraliska delar i rättssystemet
Revisionsargumentet är kontroversiellt, medger hon. I den moderna filosofiska diskussionen hävdar många att det finns en sorts fri vilja som går ihop med hypotesen att vi är fullkomligt styrda av arv och miljö: en ”kompatibilistisk” fri vilja. Enligt dess förespråkare är det tillräckligt för att vi ska kunna förtjäna klander och straff. För att ha en kompatibilistisk fri vilja krävs vissa kognitiva funktioner, som exempelvis förmågan att kunna anpassa sina handlingar efter lagar och regler.
– I min avhandling diskuterar jag huruvida en kompatibilistisk fri vilja går att förena med fysikalism om medvetandet – en teori som de flesta moderna filosofer accepterar. Detta är idén att allt som sker i vårt psyke i grund och botten är, eller åtminstone är orsakat av, hjärnprocesser.
Om detta stämmer så gäller det även våra val, menar Alva Stråge.
– Jag hävdar att om vi accepterar vissa moraliska principer, som exempelvis att det måste finnas en relevant naturlig skillnad mellan två personer för att de ska skilja sig åt med hänseende på moraliska egenskaper, så blir det godtyckligt att hävda att vissa personer är ansvariga för sina handlingar medan andra inte är det.
Ett exempel kan vara någon som befann sig i en psykos när handlingen utfördes som bedöms att inte vara ansvarig för sina handlingar, jämfört med någon som var vid sina sinnens fulla bruk. Om bägge personerna var helt och hållet determinerade att göra som de gjorde, och saknade en reell möjlighet att göra på något annat sätt – ska de då straffas på olika sätt?
Om gränsen mellan ansvariga och inte ansvariga personer suddas ut, leder detta till att ingen förtjänar straff på det sätt som krävs för att berättiga straff utifrån retributivistiska hänsyn. Eftersom vårt rättssystem delvis straffar utifrån retributivistiska principer betyder denna slutsats att delar av rättssystemet saknar moraliskt berättigande och därför bör revideras.
Vissa lokala livsmedel som konsumerats ofta och mycket, tycks kopplat till förhöjd risk för vissa cancerformer. Men detta samband speglar troligtvis att exponeringen för föroreningar var högre förr.
Glasriket i Småland har haft en omfattande glasindustri sedan 1700-talet, men på senare år har flera glasbruk lagts ner på grund av dålig lönsamhet. Då upptäcktes samtidigt att marken kring glasbruken var starkt förorenad av metaller – som arsenik, kadmium, och bly. Det blev ett hårt slag för turistnäringen i kommunerna Nybro, Emmaboda, Uppvidinge och Lessebo. Fynden väckte också oro hos befolkningen kring glasbruken, som undrade om de vågade äta grönsaker och bär från trakten.
Något förhöjda halter av metallerna har tidigare uppmätts i rotfrukter, grönsaker, svamp och bär i samma område. Mat kan också innehålla föroreningar som bildas vid ofullständig förbränning, polyaromatiska kolväten (PAH). Dessa ämnen kan ha flera negativa effekter på hälsan, däribland en ökad risk för cancer.
I en tidigare studie såg forskarna att några typer av cancer var vanligare i glasbruksområdet jämfört med övriga Kalmar län och Sverige, men insjuknandet i cancer minskade över tid från 1970-talet till 2010-talet. Det finns många liknande förorenade områden både i Sverige och internationellt. Forskarna bakom den aktuella studien ville undersöka om långvarig konsumtion av lokala livsmedel kan ha bidragit till förekomsten av cancer i glasbruksområdet.
Odling och mat från gammalt glasbruksområde
När forskarna tittade närmare på studiedeltagarnas kost, fann de ett samband mellan hög konsumtion av lokalt odlade rotfrukter och grönsaker och högre nivåer av kadmium och PAH. Det fanns också ett samband mellan hög konsumtion av lokal fisk, lamm, kyckling samt viltkött och högre halt av bly i blodet.
Deponi med avfall från glasbruk. Bild: Ingela Helmfrid
I studien fanns också ett samband mellan förhöjd risk för vissa typer av cancer och långvarig hög konsumtion av lokalproducerat kött och lokalfångad fisk. Att ha bott i glasriket under sina fem första levnadsår var också kopplat till högre risk. Men att det finns ett statistiskt samband, måste inte innebära att konsumtionen av dessa livsmedel orsakat den förhöjda risken att utveckla cancer.
– De samband vi kan se i denna studie mellan hög, långvarig konsumtion av vissa lokala livsmedel och vissa cancerformer speglar sannolikt en högre exponering under första delen av 1900-talet, när utsläppen från glasbruken var större. Om konsumtion av lokala livsmedel bidrar till utveckling av vissa cancerformer, så är bidraget sannolikt mycket lägre i dag än tidigare.
Det är inte farligt att äta lokalproducerad mat ibland, men det är ändå viktigt att man sköljer grönsaker och att man inte odlar direkt i jord som innehåller glasrester, säger Ingela Helmfrid, doktorand vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin, IKE, och biolog vid Arbets- och miljömedicin, Region Östergötland.
Även tidigare kända riskfaktorer för cancerutveckling, som rökning, fetma och cancer i släkten, var som förväntat associerade med en förhöjd cancerrisk i studien.
– Cancerrisken för den enskilde individen i det studerade området är låg. Det finns flera faktorer som påverkar cancerutveckling och det tar lång tid att utveckla cancer, säger Ingela Helmfrid.
Höga nivåer metaller i marken
I studien ingick 2200 vuxna personer som bott inom två kilometers avstånd från ett glasbruk eller en glasbruksdeponi i Nybro och Emmaboda kommun under minst fem år under perioden 1979–2004. Deltagarna besvarade en enkät om uppskattad långvarig konsumtion (under 20–30 år) av lokala livsmedel och forskarna samlade in registerdata om cancerförekomst. Studien var en fall-kontrollstudie där forskarna jämför gruppen som fått cancer med gruppen som inte blivit sjuka. I studien ser de om matvanor och andra faktorer skiljer sig åt mellan grupperna. En del av deltagarna i studien lämnade blodprov, som mätte nivåerna av kadmium, bly och arsenik. En markör för PAH mättes i urinprover.
Trots att höga nivåer av arsenik, kadmium och bly uppmätts i marken tidigare, verkar det inte som att befolkningen har en ovanligt hög exponering för föroreningarna i dag. Det visade sig nämligen att nivåerna av dessa metaller och PAH i blod respektive urin hos studiedeltagarna som grupp var i samma nivå, eller bara något högre, jämfört med andra grupper i Sverige. Forskarna tror att den lägre exponeringen i dag kan förklaras av att utsläppen av föroreningarna generellt var högre förr.
Forskarna kommer att arbeta vidare med forskningen. De planerar att undersöka om det finns samband mellan exponering för metallerna och andra sjukdomar, som hjärt-kärlsjukdom, diabetes, njursjukdom och benskörhet.
Forskningen har genomförts i samarbete med Karolinska institutet och Linnéuniversitetet, och i dialog med Glasrikeuppdraget, Statens geotekniska institut (SGI), Region Syd, Naturvårdsverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län, samt kommunerna Nybro, Emmaboda, Lessebo och Uppvidinge.
Uppskattningsvis 15–20 procent av gravida kvinnor globalt lider av blodbrist på grund av för lite järn. Blodbrist, också kallad anemi, innebär att det finns för lite röda blodkroppar för att kroppens olika organ ska få tillräckligt med syre. Den överväldigande majoriteten av blodbristdiagnoser ställs mot slutet av graviditeten, när barnet växer snabbt och därför tar upp mycket järn från mamman.
I den aktuella studien undersökte forskarna vilken påverkan tidpunkten av en blodbristdiagnos hade på fostrets neuroutveckling, framförallt om det fanns en association mellan en tidigt ställd diagnos hos mamman och en risk för intellektuell funktionsnedsättning, autism och ADHD hos barnet.
Ovanligt med blodbrist tidigt i graviditeten
Överlag diagnostiseras väldigt få kvinnor med blodbrist tidigt i graviditeten. I den här studien på nästan 300,000 mammor och drygt en halv miljon barn födda i Sverige mellan 1987 och 2010 var det färre än 1 procent av alla mammor som diagnostiserades med blodbrist innan graviditetsvecka 31. Bland de 5,8 procent av mammor som diagnostiserades med blodbrist var det enbart 5 procent som fick sin diagnos tidigt.
Tidig blodbrist kan skada barnets utveckling
Forskarna fann att barn till mammor med blodbrist som konstaterats innan graviditetsvecka 31 hade en något högre risk för att utveckla autism och ADHD och en markant högre risk för intellektuell funktionsnedsättning jämfört med friska mammor och mammor som fick anemi senare i graviditeten.
Bland de mammor som drabbats av blodbrist tidigt fick 4,9 procent av barnen autism jämfört med 3,5 procent av barnen som fötts av friska mammor. 9,3 procent av barnen hade ADHD jämfört med 7,1 procent av barnen till mammor utan blodbrist och 3,1 procent hade en intellektuell funktionsnedsättning jämfört med 1,3 procent av barn till friska mammor. Efter att ha rensat för andra faktorer som inkomstnivå och moderns ålder uppskattade forskarna att risken för autism hos barn till mammor som drabbats av blodbrist tidigt var 44 procent högre jämfört med friska mammor, risken för ADHD var 37 procent högre och risken för intellektuell funktionsnedsättning var 120 procent högre. Även när de jämfördes med sina syskon hade barn vars mödrar drabbades av anemi tidigt en större risk att utveckla autism och intellektuell funktionsnedsättning. Viktigt att notera är att blodbrist mot slutet av graviditeten, efter graviditetsvecka 30, var inte kopplat till högre risk för något av dessa tillstånd.
– En blodbristdiagnos tidigt i graviditeten kan innebära en mer allvarlig och långvarig näringsbrist för fostret. Olika delar av hjärnan och nervsystemet utvecklas på olika sätt under graviditeten så en tidig blodbristexponering kan påverka hjärnan helt annorlunda än om man exponeras vid ett senare tillfälle, säger Renee Gardner, projektsamordnare vid institutionen för folkhälsovetenskap och studiens huvudförfattare.
Tidig blodbrist leder till låg födelsevikt
Forskarna noterar också att bebisar till mammor med tidig blodbrist tenderade att vara små vid födseln medan bebisar till mammor med blodbrist sent i graviditeten vanligtvis var stora vid födseln. Bebisar till mammor med sen blodbrist föds normalt med goda järnvärden till skillnad från barn vars mödrar lidit av järnbrist under större delen av graviditeten.
I den här studien kunde forskarna inte avskilja blodbrist orsakad av järnbrist från blodbrist orsakad av andra faktorer. Enligt forskarna är det dock möjligt att järnbrist i hjärnan hos det växande fostret ligger bakom sambandet, vilket kan ge stöd för järntillskott i mödravården. Forskarna understryker vikten av att blivande mödrar får tillgång till tidig testning för järnnivåer och näringsrådgivning men noterar att ytterligare forskning behövs för att ta reda på om järntillskott tidigt i graviditeten kan hjälpa till att minska risken för intellektuell funktionsnedsättning hos barn.
Extra järnintag bör diskuteras med läkare
Vuxna kvinnor behöver vanligtvis 15 mg järn per dag, men behovet kan öka längre in i graviditeten. Eftersom ett överskott av järn kan vara giftigt bör gravida kvinnor diskutera deras järnintag med läkare eller barnmorska.
