– Vi har hittat det som kan förklara hur cirkulationssystemet i Atlanten uppstod under övergången från växthusklimat till istidsklimat. Under den varma perioden flödade det bräckta havsvattnet ut från Arktis och blandades ut med Atlantens havsvatten vilket störde den process som hjälper till att driva de varma strömmarna.
I den här studien upptäckte vi att detta flöde stängdes av genom tektoniska krafter. Det ledde till en dramatisk ökning av salthalten i Nordatlanten och satte igång uppvärmningen av Nordatlanten och Europa. Vi tror att det var det här som gjorde att cirkulationen kom igång i Atlanten vilket gör att Europa är varmt idag, säger David Hutchinson, forskare vid Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet, och ledande författare till artikeln som publiceras i Nature Communications.
Transporten av sötvatten mellan Arktis och Atlanten avgörande
Forskarteamet vid Bolincentret för klimatforskning, som också deltog i studien, använde en kombination av geofysiska data och klimatmodellering för att visa att transporten av sötvatten mellan Arktis och Atlanten spelar en avgörande roll för att kontrollera hela cirkulationssystemet.
– Det här gjorde att så kallat djupvatten bildades i Atlanten samtidigt som det slutade bildas djupvatten i Stilla havet, något som också syns i andra geologiska beräkningar. Vi blev förvånade över att våra datasimuleringar kunde förklara båda dessa förändringar som beror på havsströmmarna med saltvatten som förbinder Stilla havet och Atlanten. Vår studie är den första som visar att dessa två fenomen hänger ihop, vilket är spännande, säger Hutchinson.
Mer sötvatten i Arktis kan ge extremare klimat
Klimatet för 34 miljoner år sedan var mycket varmt, med koldioxidnivåer i atmosfären som var två till tre gånger högre än dagens nivåer, något som bidrog till att det fanns gott om sötvatten i Arktis. Studien väcker frågan om en framtida varmare värld, med högre sötvattennivåer i Arktis, skulle kunna påverka cirkulationen i Atlanten på ett sätt som leder till ett dramatiskt förändrat klimat i Europa.
Utan cirkulationen i Atlanten, där bland annat Golfströmmen ingår, skulle Europa kunna få både kallare vintrar och varmare och torrare somrar, vilket skapar ett mer extremt och mindre beboeligt klimat.
– Vår studie hjälper till att överbrygga klyftan mellan klimatmodellering och geologiska observationer från det förflutna. Vi hoppas att det kan inspirera till mer forskning utifrån båda disciplinerna när det gäller havets cirkulation, säger Hutchinson.
David Hutchinson, forskare, Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet, david.hutchinson@geo.su.se
Att producera mat kräver mycket resurser och matsvinnet i alla delar av livsmedelskedjan är ett stort miljöproblem. Extra problematiskt blir det när mat kastas nära slutkund eftersom alla insatser för matproduktionen då har varit förgäves, såsom transport, förpackning, förvaring och tillagning av maten. Därför finns det stor potential att minska miljöbelastningen från livsmedelskedjan genom att konsumera mat smartare.
Mattias Eriksson, matsvinnsforskare vid SLU, har medverkat i ett EU-finansierat projekt, Urban Waste, som har kartlagt avfallsproduktionen på turistorter och gett exempel på hur den kan minskas.
Turism genererar enorma mängder avfall, främst förpackningsmaterial och matavfall, som till viss del kan förknippas med att man vill unna sig något extra när man är på semester. Tyvärr är det ofta svårt att ta hand om allt detta avfall på orter där de flesta bara bor tillfälligt.
En tredjedel av all mat slängs
Matsvinn kallar vi livsmedel som slängs, trots att de hade kunnat konsumeras om de hanterats annorlunda. Cirka en tredjedel av all mat som produceras slängs, enligt FAO, FN:s organisation för livsmedel och jordbruk.
– Många små turistorter i Sydeuropa saknar helt möjligheter att återvinna plast, papper och matavfall, vilket gör att allt hamnar på soptippar, trots att det hade kunnat gå att återvinna. I projektet har vi genomfört enkla åtgärder för att förebygga matsvinn, och för att hantera det avfall som ändå uppstår, säger Mattias Eriksson, som har lett SLU:s medverkan i Urban Waste.
Matavfall är ett extra stort problem när det hamnar på en soptipp eftersom det då bildas metan när det bryts ner – en kraftig växthusgas. Samtidigt är det ganska enkelt att exempelvis kompostera matavfallet, även om det bästa vore att inte producera något avfall alls.
Matsvinnsvåg visar var åtgärder bör sättas in
SLU-forskarna har fokuserat på att förebygga matsvinnet på turisthotell genom att göra personalen mer medveten om vilken typ av mat som slängs och vilka mängder det rör sig om.
– Det är svårt att lösa ett problem utan att först veta vad problemet är och därför är det viktigt att börja med att kartlägga och mäta matsvinnet. Genom att göra det enklare att mäta så får vi det att hända, säger Mattias Eriksson.
De 34 hotellkök som deltog i studien fick tillgång till en matsvinnsvåg som har utvecklats av företaget Matomatic AB, ett avknoppningsföretag från SLU, där fokus har varit på att förenkla själva mätprocessen. Eftersom vågen återkopplar resultatet till kökspersonalen blir de medvetna om vad som kastas, så att de själva kan vidta åtgärder för att förebygga de problem som orsakar matsvinnet.
Anställda i ett restaurangkök på Teneriffa studerar data från en matsvinnsvåg. Foto: Samuel Lindgren
– Det har varit en utmaning att få alla kök att använda matsvinnsvågarna på rätt sätt, mycket beroende på att hotellen ligger utspridda i Europa från Nicosia på Cypern till Lissabon i Portugal, samt i Santander och på Teneriffa i Spanien, i Kavala i Grekland och i Köpenhamn i Danmark, så det var svårt att hinna besöka köken. Dessutom har det varit utmanande att kommunicera med dem som jobbar i köken då de sällan pratar engelska, säger Mattias Eriksson.
18 ton mindre matsvinn
Hittills har projektet lyckats minska matsvinnet med 18 ton bara genom att göra det lättare för köken att mäta sitt matsvinn. Detta motsvarar en nettobesparing på cirka 38 ton koldioxidekvivalenter, även när utsläppen för material och resor är inräknade. I genomsnitt gick hotellen från att kasta 30 kilo mat per dag till att kasta 22 kilo per dag. Sex av hotellen lyckades halvera sitt dagliga matsvinn under mätperioden.
Besparingen i form av minskade växthusgasutsläpp beror främst på att mat inte producerades i onödan, men också på att det inte uppstod onödigt organiskt avfall som hamnar på deponier i Kavala, Nicosia och på Teneriffa. För klimatet blir det en dubbel vinst att förebygga matsvinnet där det saknas infrastruktur för att behandla matavfallet.
Fler åtgärder
Inom Urban Waste har det även gjorts tester av andra sätt att förebygga matsvinn. Ett sådant är att ändra utformningen på bufféer, till exempel genom att använda mindre tallrikar så att gästerna inte tar mer än de orkar äta upp, eller att använda mindre serveringsfat och fylla på oftare för att inte få så mycket rester från buffén. Dessa åtgärder har testats på hotell i Kavala, Köpenhamn, Lissabon och på Teneriffa.
Ytterligare åtgärder har varit att donera överskottsmat från hotellens frukostbufféer till välgörenhet, vilket genomfördes i Florens. Eller att uppmana restauranggäster att ta hem rester från sina tallrikar i en så kallad ”doggy bag” så att de kan äta maten senare, vilket undersöktes i Nice, Florens och Kavala. På Teneriffa, där matavfallet vanligtvis hamnar på deponi, undersöktes att istället kompostera avfallet och använda kompostjorden i hotellets trädgård.
Matsvinnsmätning och ändrade bufféer var effektivast
Alla åtgärder utvärderades utifrån hur mycket klimatgasutsläpp de sparade in, och det visade sig att matsvinnsmätning i kombination med ändringar i buffén var effektivast, följt av kompostering och doggy bags.
– Det vi främst kunde se i vår analys var att de lokala förhållandena har stor betydelse för hur bra en åtgärd är. Detta eftersom det blir en dubbel besparing när mat inte behöver produceras i onödan och inte heller inte hamnar på en soptipp efteråt. Dessutom kunde vi se att matsvinnet var särskilt högt på vissa hotell, som därför kunde minska sitt matsvinn med ganska enkla medel, säger Mattias Eriksson.
Erfarenheterna från Urban Waste har bland annat redovisats i form av faktablad om olika åtgärder som kan minska mängden avfall som skapas av turism.
Mattias Eriksson, Fil.Dr., forskare, Institutionen för energi och teknik, SLU, Uppsala mattias.eriksson@slu.se
Varje år får drygt 1 300 personer i Sverige diagnosen hjärntumör. Glioblastom är en dödlig form av hjärntumör där den dåliga prognosen beror på att tumören är resistent mot behandling och har en förmåga att invadera den friska hjärnan.
– Tumörens aggressiva beteende beror på så kallade cancerstamceller, det vill säga cancerceller som när de delar sig driver tumörens tillväxt och gör att cancern sprider sig i kroppen. Om vi kan förstå hur cancerstamcellerna fungerar kan vi rikta in oss på just dessa, något som vi tror kan leda till utvecklingen av effektivare behandlingar, säger Florian Siebzehnrubl vid Cardiff University.
Han har lett ett internationellt samarbete mellan forskare vid universitet i Wales, USA och Uppsala. Gruppen har upptäckt målmolekyler som kan leda till nya behandlingsmetoder mot hjärntumörer.
Molekylerna fick tumören att frodas
Forskarna ville ta reda på vilka signaler som gör att cancerstamcellerna i hjärnan kan fortsätta att ge upphov till nya cancerceller och varför de är resistenta mot dagens behandlingar. Molekylerna som de identifierade kallas ADAMDEC1 och FGFR1 och är proteiner som skickas ut från cancerstamcellerna för att kommunicera med andra celler i omgivningen. Proteinerna bidrar till att hålla cancerstamcellerna friska så att de kan fortsätta att dela sig och utöka tumören.
– När vi blockerade generna bakom ADAMDEC1 och FGFR1, eller när vi blockerade proteinernas aktivitet, såg vi att glioblastomcellerna dog och att tumörtillväxten saktade ner. Det gör att dessa två proteiner är möjliga målmolekyler för behandling av glioblastom och med fortsatt forskning kan vi undersöka hur effektiva de är som behandlingsmål, säger Florian Siebzehnrubl.
Resultaten visar på nya signalsamband för regleringen av cancerstamceller, så att dessa lätt kan komma över näringsämnen i sin närmaste omgivning. Det är också ett exempel på hur cancerstamceller kan kommunicera med miljön runt dem för att säkra sin tillväxt.
Biobank från cancerpatienter
Sjukdomen glioblastom varierar mycket mellan olika patienter vilket bidrar till att den är så svår att behandla. Forskare i Uppsala har byggt upp en biobank av celler från glioblastompatienter som bland annat använts i detta projekt. Den nya studien har lagt grunden till att upptäcka en ny typ av hjärntumörterapier, som förhoppningsvis kan göra behandlingen av denna dödliga sjukdom bättre i framtiden.
– Projektet illustrerar hur viktigt det är att kombinera studier av material från biobanker med odlade celler från ett stort antal patienter. Då kan man upptäcka nya områden där cancercellerna uppvisar svagheter, något som sedan kan omvandlas till individanpassade behandlingar, säger Karin Forsberg Nilsson, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, som medverkat i studien från Uppsala universitet.
Vetenskaplig artikel:
ADAMDEC1 maintains a growth factor signaling loop in cancer stem cells. Ana Jimenez-Pascual, James S. Hale, Anja Kordowski, Jamie Pugh, Daniel J. Silver
Defne Bayik, Gustavo Roversi, Tyler J. Alban, Shilpa Rao, Rui Chen, Thomas M.
McIntyre, Giorgio Colombo, Giulia Taraboletti, Karl O. Holmberg, Karin Forsberg-
Nilsson, Justin D. Lathia, Florian A. Siebzehnrubl. (Cancer Discovery, 2019)
Kontakt:
Karin Forsberg Nilsson, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, karin.nilsson@igp.uu.se
– Genom att använda sig av de sociala miljöer som finns för föräldralediga pappor kan män skapa vardagsrutiner och hantera huvudansvar för barn, tillsammans med andra pappor. Detta bidrar till att pappornas omsorgsansvar konkretiseras och normaliseras, förklarar genusvetaren Tobias Axelsson vid Örebro universitet.
Tobias Axelsson har i sin doktorsavhandling tittat närmare på öppna förskolans pappaverksamheter. Öppna förskolor fungerar som mötesplatser för föräldralediga mammor och pappor med små barn. Vssa öppna förskolor har också speciella öppettider för föräldralediga pappor och deras barn och det är två sådana verksamheter som Tobias Axelsson har observerat .
– Avhandlingens resultat visar att pappaverksamheter är barnorienterade miljöer. Det bidrar till att relationerna mellan män, som pappor, oftast blir förtroliga och kretsar kring barns behov, säger han.
Förutom observationer av pappaverksamheter har Tobias Axelsson också intervjuat pappor som deltar i förskolans pappaverksamheter för att förstå hur pappor skapas och hur pappor agerar i dessa miljöer.
Större engagemang krävs
Tobias Axelsson problematiserar i sin avhandling pappapolitiken och föräldraskapsstödet i Sverige. Han konstaterar att en stöttande stat med en aktiv pappapolitik är en absolut förutsättning för att åstadkomma ett mer jämställt samhälle.
– Fortfarande är ojämställdheten och ojämlikheten påfallande även i ett relativt jämställt och jämlikt land som Sverige. Ett exempel på det är att den generösa föräldraledigheten och det välutbyggda föräldraskapsstöd som finns för alla föräldrar används mer av mammor än av pappor. Om inte män engagerar sig mer i omsorg kommer vare sig jämställdhet eller jämlikhet att kunna uppnås, säger han.
Särskilda satsningar för pappor
När Tobias började forska om pappors roll i barnomsorg var han skeptisk till om pappaverksamheter var ett bra sätt att få män att engagera sig mer i omsorgen av barn.
– Nu är jag lite mer positivt inställd. Det viktigaste är att fråga sig i vems intresse män ska särorganiseras som pappor: för pappors, för mammors eller för barns skull? Det är också viktigt att särskilda verksamheter för pappor uppvärderar barnomsorgen som sådan, utan att uppvärdera att just pappor utför den.
Nytta för flera yrkesgrupper
Slutsatserna från denna studie kan med fördel användas för självreflektion bland yrkesgrupper som arbetar med föräldraskapsstöd som till exempel barnmorskor, förskollärare och socialsekreterare, menar Tobias.
– Genom att kritiskt diskutera pappors ”behov” av ett eget rum bidrar avhandlingen till mer kunskap om hur föräldraskapsstöd kan utformas på ett mer jämställt och jämlikt sätt, säger Tobias Axelsson.
Den främsta faktorn för sillgrisslors överlevnad i Östersjön är mängden skarpsill, visar en ny studie ledd av forskare vid Naturhistoriska riksmuseet. Skarpsill är sillgrisslans viktigaste födokälla i Östersjön. Skarpsillen är huvudföda även för torsken, vilket gör att skarpsillsbeståndet påverkas av fisketrycket på torsk.
– Dynamiken mellan olika arter i födoväven leder till att förvaltningsbeslut kommer ha både positiva och negativa konsekvenser, säger Martina Kadin, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet. Vi behöver vara beredda på att Östersjön inte kan ge oss allt vi önskar samtidigt och istället diskutera prioriteringar.
Olika framtidsscenarion
För att undersöka sillgrisslornas överlevnad i framtiden under olika förvaltningsalternativ, gjorde forskarna en modell där faktorer som näringstillförsel och fisketryck på torsk kunde varieras och därmed påverka mängden skarpsill. Höga näringsnivåer i Östersjön har negativa effekter på framför allt torsk men gynnar skarpsillen.
I framtidsscenariot som mest liknar dagens förvaltningsmål av Östersjön, med minskad näringstillförsel och lågt fisketryck på torsk, försämras sillgrisslors överlevnad. Eftersom överlevnaden är en viktig faktor för långlivade arter som sillgrisslor skulle den lägre överlevnaden leda till en minskning av sillgrisslepopulationen. I de flesta andra scenarion ökar däremot mängden skarpsill och därmed även antalet sillgrisslor.
– Det är intressant att trots att det är en relativt låg avgift, så finner vi en minskning i antalet läkarbesök, konstaterar Naimi Johansson, doktorand i hälsoekonomi och förstaförfattare till studien, publicerad i The European Journal of Health Economics.
I den aktuella forskningsstudien undersöks hur primärvårdsläkarbesök i Västra Götaland påverkas när unga vuxna går från avgiftsfri vård, till att från 20-årsdagen behöva betala patientavgiften på hundra kronor.
Studien är genomförd med registerdata från Västra Götalandsregionen och från Statistiska Centralbyrån, och inkluderar uppgifter om cirka 73 000 individer i ådern 18-22 år.
Klar minskning vid 20 år
Resultaten visar att 19-åriga kvinnor i snitt gör 1,41 läkarbesök i primärvården per år, varav flertalet besök görs när 20-årsdagen är relativt nära. Som 20-åringar gör de i snitt 1,32 besök per år. Just i brytpunkten vid 20-årsdagen sker en tydlig minskning i gruppen med 9,2 procent färre besök.
Män följer samma mönster men har lägre besöksfrekvens, 0,86 läkarbesök i primärvård som 19-åringar och 0,81 som 20-åringar. Förändringen vid 20-årsstrecket, minus 3,5 procent, är inte statistiskt signifikant.
Studien bekräftar tidigare forskning i fältet, att patientavgifter till viss del minskar sjukvårdsanvändningen. Samtidigt är studien ovanligt tydlig i hur priskänslighet i sjukvård och inkomstnivå kan kopplas ihop.
Viktigt förstå avgifters effekt
I den aktuella studien finns fyra inkomstklasser, och det visar sig att kvinnor med lägst inkomster är den grupp där besöksfrekvensen hos läkare i primärvård minskar mest, med 14,0 procent, när patientavgift ska betalas. För män i lägsta inkomstklassen är minskningen 9,8 procent.
– Det är viktigt att påpeka att vi i denna studie inte kunnat studera vilken typ av besök som minskar efter 20-årsdagen. Patientavgiften finns till viss del för att motverka besök som är mindre nödvändiga, säger Naimi Johansson.
Fokus för hennes forskning vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, är just hur patientavgifter påverkar sjukvårdsanvändning i Sverige, och hur sjukvårdsutnyttjande skiljer sig mellan olika geografiska områden.
– Patientavgifter är en del av sjukvårdssystemet, men regler och nivåer skiljer sig mellan regionerna. Med tanke på hur stora resurser som läggs på sjukvården, är det viktigt att förstå hur utformningen av sjukvårdssystemet påverkar användningen, och i förlängningen folks hälsa, menar Naimi Johansson.
Vägar och järnvägar utgör ett hot mot mångfalden av fåglar och däggdjur. Det kan handla om förluster av livsmiljöer, trafikdödade och -skadade djur, utsläpp, eller buller och ljus från bilar och tåg. Den areal som påverkas av infrastrukturen är betydligt större än den yta som utgörs av vägarna och järnvägarna: på båda sidor i den omgivande naturen breder det ut sig i en korridor där fåglar och däggdjur påverkas negativt, den så kallade påverkanszonen. Så mycket som 20–30 procent färre fåglar och däggdjur har uppmätts i dessa påverkanszoner, som för fåglar kan sträcka sig minst 1 km från en väg.
En stor del av dessa påverkanszoner skär in i skyddade naturområden, så som till exempel Natura 2000-områden. Det betyder att en större del än vad man kan tro av de områden som är skyddade enligt EU-förordningar, påverkas negativt av infrastrukturen. Men hur stor del är det som påverkas? Det är vad SLU-forskaren Jan-Olof Helldin har undersökt i en nyligen publicerad studie.
Natura 2000 skyddar naturtyper
EU bygger ett nätverk av områden med skyddsvärd natur som kallas Natura 2000. Syftet är att EU:s medlemsländer ska ta ett gemensamt ansvar för att bevara arter och naturtyper som förekommer i Europa. Natura 2000 har tillkommit med stöd av två EG-direktiv; Fågeldirektivet (2009) om bevarande av vilda fåglar, och Habitatdirektivet (1992) om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Nätverket byggs upp av områden som föreslås av regeringen och som antas av kommissionen. Den ger en beskrivning av området och dess naturvärden och vilken skötsel som behövs för att dessa naturvärden ska finnas kvar långsiktigt. Bevarandeplanen ska också innehålla en beskrivning av vilka verksamheter och åtgärder som kan hota de arter och livsmiljöer som ska skyddas i Natura 2000-området.
Skyddade områden når inte full potential
Genom att undersöka hur stor del av skyddade områden som utgörs av påverkanszoner, har Helldin satt ljuset på hur infrastrukturen påverkar och därigenom hindrar naturskyddet i dessa områden att nå sin fulla potential. Hans fokus har varit svenska Natura 2000-områden särskilt utvalda för att skydda fåglar.
Studien visar att 63 procent av dessa fågelområden är påverkade av vägar eller järnvägar, och 23 procent av områdena har mer än hälften av sin yta inom en påverkanszon.
– Det är viktigt att komma ihåg att de skyddade områdena påverkas olika mycket av infrastruktur i olika delar av landet. Fjäll och havsområden är mer opåverkade eftersom det finns färre vägar och järnvägar där, säger Jan-Olof Helldin.
Med anledning av detta har olika typer av biogeografiska områden analyserats separerat. För landet som helhet är drygt 4 procent av de skyddade områdenas areal påverkad av vägar och järnvägar, men i Sydsverige och längs kusterna handlar det om nästan 26 procent.
Problemet dåligt uppmärksammat
– Detta resultat blir särskilt intressant, för att inte säga alarmerande, mot bakgrund av en tidigare studie vi gjort, som visar att detta är ett problem som naturvården inte uppmärksammar i så hög grad.
Det är få bevarandeplaner för skyddade områden som beaktar vidden av de ekologiska avtryck som vägar och järnvägar gör. Det har Helldin visat i en tidigare rapport, publicerad 2017 på uppdrag av Trafikverket.
Resultat från rapporten, Hur uppmärksammas ekologiska effekter av vägar och järnvägar inom naturvården?, visar att den negativa påverkan från vägar och järnvägar är undervärderad i de bevarandeplaner, som beskriver hoten mot områdena och nödvändiga skyddsåtgärder. Bevarandeplanerna utgör därmed inget effektivt verktyg för att få till stånd särskild hänsyn eller generella effektminskande åtgärder längs transportinfrastruktur i eller i närheten av naturskyddade områden.
– Det finns en diskussion om problemen med vägar och järnvägar, men det gäller framför allt i områden där det inte finns så mycket infrastruktur såsom i fjällvärlden.
Däremot i de tätbefolkade delarna av landet längst kusterna och i söder, där infrastrukturnätet har hög påverkan på flora och fauna i skyddade områden, där är det inte så mycket en diskussion, menar han.
Helldin menar att naturvårdsmyndigheter bör se till att aktörer inom byggande och underhåll av infrastruktur utökar sina ansträngningar att minimera den negativa påverkan som vägar och järnvägar utgör. Det finns en rad lösningar och åtgärder som kan vidtas, men som inte ännu nått sin fulla potential.
Kontakt:
Jan-Olof Helldin, Forskare, Centrum för biologisk mångfald, SLU, j-o.helldin@slu.se
– Med hjälp av sensorer, hydrofoner och en aeolisk gitarr skapade vind, gitarr och den omgivande ljudmiljön en enhet som gemensamt navigerade i de förutsättningar som platsen hade i ögonblicket, säger Stefan Östersjö, professor i musikalisk gestaltning vid Luleå tekniska universitet och medverkande i Ljudkonstprojektet Invisible Sounds.
Det var hösten 2018, som Stefan Östersjö tillsammans med Jan Berg, biträdande professor i ljudteknik vid Luleå tekniska universitet och Anders Hultqvist, professor i komposition vid Musikhögskolan i Göteborg, besökte Piteå Hamn.
Målet var att utforska ljudmiljön och skapa ljudkonst i direkt interaktion med en plats. Genom sensorer i marken fångades vibrationer upp och via en hydrofon i vattnet kunde även ljud från havet spelas in.
Vind och gitarr bildar enhet
– Under de dagar vi arbetade där spelade jag också aeolisk gitarr, alltså ett instrument som strängas upp med långa strängar på vilka vinden aktiverar flageoletter, säger Stefan Östersjö.
Han ser ekologisk ljudkonst som ett sätt att väcka en större förståelse och medvetenhet om människans samspel med omgivningen. Ekologisk ljudkonst betonar människans samspel med naturen, och att spela aeolisk gitarr är ett utmärkt exempel på hur detta kan ta sig konstnärliga uttryck.
För att spela en aeolisk gitarr måste musikern lägga sin egen kroppsvikt emot instrumentet för att uppnå tillräcklig strängspänning. Men vinkeln mot vinden är avgörande och musikerns position måste anpassas efter vindriktningen. Härigenom blir musiker, vind och gitarr som en enhet och expanderar upplevelsen av en plats bortom gränserna för vad vi omedelbart kan höra och se.
Invisible Sounds startade som en delstudie i ett större forskningsprojekt med stöd från Vetenskapsrådet som leds av professor Anders Hultqvist. Den första versionen av Invisible Sounds gjordes under Gothenburg Art Sounds (GAS) i oktober 2016, där man framförde en sex timmar lång offentlig ljudinstallation i industrihamnen i Göteborg.
I Piteå hamn fokuserade forskargruppen på att göra inspelningar med avsikt att i första hand producera installationer för gallerier och konsertsalar. Urpremiär för Invisible Sounds, Piteå Port ägde rum under vårens Intonal, en av Sveriges största festivaler för elektronisk musik.
Kontakt:
Stefan Östersjö, professor i musikalisk gestaltning vid Luleå tekniska universitet, stefan.ostersjo@ltu.se
Trots pågående utveckling av befintliga och nya behandlingsprinciper finns det idag patienter som utvecklar så svår astma att de inte blir riktigt hjälpta av de läkemedel de får, så kallad okontrollerad astma. Forskare världen över fortsätter därför att studera de bakomliggande sjukdomsmekanismerna.
I den nu publicerade studien har professor Anders Lindéns forskargrupp vid Karolinska Institutet, i samarbete med professor Leif Bjermers forskargrupp vid Lunds Universitet, undersökt förekomsten av cytokinen interleukin(IL)-26 hos vuxna patienter med astma. Arbetet är en fortsättning på tidigare studier av IL-26, där Anders Lindéns forskargrupp bland annat kunnat visa på högre nivåer av IL-26 lokalt i luftvägarna hos vissa barn med okontrollerad astma.
Lägre lokal nivå av interleukin-26
De aktuella resultaten visar att det ser ut på ett liknande sätt hos vuxna som hos barn, det vill säga en i genomsnitt påtagligt förhöjd nivå av IL-26 lokalt i luftvägar i gruppen okontrollerad i jämförelse med gruppen kontrollerad astma. Fyndet är tydligt trots att båda patientgrupperna behandlas med antiinflammatoriska och luftrörsvidgande läkemedel enligt de senaste internationella riktlinjerna.
– Samtidigt visar vi att alla patienter med astma, oavsett sjukdomsgrad, i genomsnitt har en lägre lokal nivå av IL-26 än friska kontroller. Det senare fyndet finner vi intressant eftersom vi i en tidigare studie kunnat visa att IL-26 bidrar till mobilisering av viktiga antibakteriella celler, så kallade neutrofiler, vid en infektion. Det är sedan länge är känt att alla patienter med astma har en ökad känslighet för bakteriella infektioner, säger Anders Lindén.
Skyddande effekt
Inom patientgruppen med okontrollerad astma kunde forskarna också notera att de patienter som har allra sämst sjukdomskontroll utmärktes av en låg lokal nivå av IL-26, något som forskarna menar kan tala för att IL-26 har en skyddande effekt och att just dessa patienter saknar förmåga att reagera med adekvat produktion av IL-26. I hela gruppen av patienter med astma konstaterade forskarna en negativ korrelation mellan lokal nivå av IL-26 och lungfunktion respektive förekomst av andra inflammatoriska celler än neutrofiler.
– Dessa fynd skulle i ljuset av befintlig experimentell litteratur kunna tolkas som att lokalt IL-26 normalt sett ökar som en konsekvens av svår astma och de facto har en skyddande effekt mot inflammation. Den generellt sett lägre nivån jämfört friska skulle i så fall kunna bero på den långvariga kortisonbehandling som flertalet patienter med astma normalt erhåller. Sammantaget är våra nya forskningsresultat förenliga med att IL-26 kan vara en användbar biomarkör för okontrollerad astma hos vuxna likväl som hos barn, något som skulle vara till nytta för framtida sjukvård, säger Anders Lindén, som även arbetar som överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Om IL-26 kan vara ett användbart mål för ny läkemedelsbehandling återstår enligt Anders Lindén att undersöka.
Anders Lindén, överläkare, professor, Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institute, anders.linden@ki.se
Kronisk virushepatit (hepatit B och C) är svåra tillstånd med ökad risk för levercancer. Hepatit B kan idag behandlas och hepatit kan C botas, men det saknas behandling som kan förebygga levercancer hos personer vars lever skadats av hepatit.
På senare år har forskare kommit att intressera sig för om statiner, en läkemedelsgrupp som sänker kolesterolnivåerna och främst används för att förebygga hjärtkärlsjukdom, också kan förebygga levercancer. Statiner är antingen fettlösliga (lipofila) eller vattenlösliga (hydrofila), men det har varit oklart vilken roll denna skillnad spelar för en eventuell cancerförebyggande effekt.
I den aktuella studien identifierades mer än 63 000 patienter med kronisk hepatit B och C. Bland dessa använde 8 334 patienter statiner, varav 6 554 använde fettlösliga statiner (till exempel atorvastatin, simvastatin, fluvastatin, lovastatin) och 1780 använde vattenlösliga statiner (till exempel pravastatin, rosuvastatin).
Färre fick levercancer efter fettlösliga statiner
Under 10 års uppföljning utvecklades levercancer hos 3,3 procent av patienterna med fettlösliga statiner jämfört med 8,1 procent hos patienter utan statiner. Med hänsyn till andra faktorer motsvarade detta en 44 procent lägre risk för levercancer. Patienter med fettlösliga statiner hade också en lägre dödlighet efter tio år än patienter som aldrig använt statiner.
– Tidigare forskning har visat att statiner kan ha en roll för att förebygga levercancer. Nu bekräftar vi det och visar dessutom att det är just de fettlösliga statinerna som ger den största effekten, säger Jonas F. Ludvigsson, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.
Också de som använt vattenlösliga statiner hade lägre dödlighet men däremot inte minskad förekomst av levercancer. Effekten på dödlighet var dessutom större av fettlösliga än vattenlösliga statiner. Forskargruppen kommer nu att studera om fettlösliga statiner kan påverka risken för levercancer och dödligheten även vid andra typer av leversjukdomar.
Jonas F. Ludvigsson, professor, överläkare, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet resp. Barnkliniken, Universitetssjukhuset Örebro, jonas.ludvigsson@ki.se
– Det var som om träningen motverkade många av de förändringar som nikotin orsakat i djurens hjärnor, och hjälpte till att snabbare återställa balansen, säger Louise Adermark, docent i neurobiologi och korresponderande författare bakom studien.
Nikotin är inte en drog som normalt vänder upp och ner på folks tillvaro, och den betraktas inte alltid som så allvarlig. Samtidigt är nikotin något av det mest beroendeframkallande kroppen kan utsättas för.
I den aktuella studien, publicerad i tidskriften Addiction Biology, beskrivs nikotinets effekter på försöksdjurens hjärnor. Steg för steg förändrades aktiviteten i hjärnregioner kopplade till motivation, vanebildning och slutligen belöning, allt enligt ett specifikt mönster.
Hjärnan repade sig
De motoriska övningarna i studien genomfördes på djur som fått nikotin under tre veckor. Forskargruppen har tidigare visat att tre veckor av nikotinexponering räcker för att ge livslånga effekter på råttornas hjärnor.
Efter avslutad nikotinexponering fick råttorna balansera på en roterande stång, en så kallad rotarod, vilket de blev duktigare på allt eftersom. Parallellt fanns en kontrollgrupp som inte tränades.
– Det vi kunde se var att djuren som hade fått träning inte uppvisade några kvarstående rubbningar i hjärnan efter nikotinet. Även nervcellernas formbarhet, plasticitet, som var kraftigt minskad i kontrolldjuren, var återställd i djur som tränats, säger Louise Adermark.
Louise Adermark har tidigare forskat om den starka kopplingen mellan nikotinberoende hos människa och de motoriska greppen vid rökning: att ta fram en cigarett, tända och dra ett bloss.
Associerar rörelsen med känslan
Hjärnan lär sig helt enkelt att associera det motoriska beteendet med den känsla nikotinet ger. I den aktuella studien var det därför viktigt att göra en inbrytning efter nikotinexponeringen och lära djuren ett helt nytt motoriskt mönster.
– Vi vet väldigt lite av vad som händer i hjärnan när vi lär oss motoriska saker, men om vi spekulerar utifrån resultaten i studien skulle rökavvänjning kunna kompletteras med att man satsar på att lära sig något helt nytt, en modern dans eller tennis, som man inte gjort tidigare, säger Louise Adermark.
– Det är svårt att sluta röka, de flesta som försöker återfaller. Därför är det viktigt att hitta nya sätt för att underlätta rökstopp, avslutar hon.
Vetenskaplig artikel:
Nicotine‐induced neuroplasticity in striatum is subregion‐specific and reversed by motor training on the rotarod
– Om bilen används vid dagens första resa är sannolikheten stor att bilen används för samtliga resor den dagen. Därför är det viktigt att alternativa mobilitetslösningar finns tillgängliga vid just boendet, säger Åsa Aretun, forskningschef vid VTI och projektledare för projektet GoMate som har studerat användningen av elfordonspooler.
Förtätning av innerstäder är en pågående stadsbyggnadstrend med syftet att skapa attraktiva och hållbara stadsmiljöer. Här ska bilen ta mindre plats till förmån för mer hållbara mobilitetslösningar som gång, cykel och kollektivtrafik. Samtidigt är många arbetsplatser, handel, sport- och fritidsaktiviteter lokaliserade i bilanpassade lägen utanför innerstaden.
Vägnäten i och omkring innerstäder är hårt belastade. Små ökningar av biltrafik leder till betydande problem med trängsel, buller och försämrad luftkvalitet. Det är därför viktigt att förtätningen av innerstäder följs av betydande insatser för minskad bilanvändning.
Fler elcyklar för mindre pendling med fossilbil
I projektet byggdes två elfordonspooler i två förtätningsområden upp och testades. Resultaten visar på en minskad användning av bil i vardagen bland de boende som nyttjade poolen vid till exempel arbetspendling till förmån för framför allt elcykel.
– Om den egna bilen används mer sällan kan det på längre sikt leda till minskat bilinnehav till förmån för nyttjande av biltjänster. Men för att verksamheten ska ge väsentliga effekter avseende bidrag till olika hållbarhetsmål krävs en betydligt högre andel av de boende som nyttjar elcyklar. Det medför i sin tur att antalet fordon i poolerna behöver öka ganska dramatiskt om de ska ha kapacitet att försörja de boendes resande, säger Åsa Aretun.
– Det är inte förrän användningen av elfordonspoolen ökar kraftigt, och på bekostnad av minskad användning av fossilbil, som positiva effekter skapas i någon betydande omfattning.
Projektet GoMate är finansierat av Energimyndigheten och Trafikverket. Det har bedrivits i samverkan mellan VTI, RISE, Cykelpoolen i Sverige AB, Tolust AB, Vätterhem AB, Energikontor Norra Småland, Riksbyggen, Kommunal och Jönköpings kommun.
Det är Umeåforskarna Lars Nyberg och Anders Wåhlin som har skapat förklaringsmodellen, som börjar med hjärtats slag och via de största ådrorna i kroppen ut till de finaste kärlen i hjärnan.
– Vi föreslår en händelsekedja över hur hjärnans och kärlens åldrande hänger ihop, säger Lars Nyberg, professor vid Umeå universitet.
Blodkärl styvnar med åldern
Att minnet försämras med stigande levnadsålder är något som de flesta förr eller senare upplever, även bland dem som undgår sjukdomar som Alzheimer. Likaså är det känt att det finns någon form av samband mellan kroppens och hjärnans åldrande. Däremot har det inte varit helt klart hur det egentligen går till.
Vartefter kroppen åldras, styvnar stora blodkärl, exempelvis stora kroppspulsådern, aortan, och förlorar en stor del av sin förmåga att absorbera kraften vid hjärtslagen när hjärtat skickar ut blod i artärerna.
Trycket i hjärtslagen, pulsationerna, fortsätter då istället ut till mindre blodkärl i bland annat hjärnan. De minsta blodkärlen, kapillärerna, i hjärnan får ta emot en ökad belastning som gör att celler i och kring kapillärväggen tar skada. Dessa celler är viktiga för att reglera kapillärens blodflöde. Om de skadas, skadas också förmågan att öka blodförsörjningen till hjärnan när det behövs för att klara krävande mentala processer.
Hippocampus nära de stora kärlen
Enligt forskarnas modell är Hippocampus i hjärnan särskilt utsatt. Det är en struktur som är viktig för det episodiska minnet, det vill säga förmågan att komma ihåg händelser från det förflutna.
Hippocampus utsatthet hänger samman med att det är beläget nära de stora kärlen och därmed tidigt i kedjan blir utsatt för den ökade belastningen. I en ung och frisk person är pulsationerna mjuka, men i en åldrande person kan de bli så kraftiga att de påverkar hjärnvävnaden och kan skada blodförsörjningen till minnesprocesser.
Umeåforskarnas modell baseras på en rad tidigare studier från de fem senaste åren.
– Vi har satt ihop pusselbitar från aktuell och verifierad forskning inom olika fält till en bredare och samtidigt mer detaljerad bild av händelseförloppet. Det blir en utgångspunkt för framtida forskning för att förstå och på sikt kanske också kunna bromsa förloppet, säger Anders Wåhlin, forskare vid Umeå universitet.
Lars Nyberg, Institutionen för strålningsvetenskaper/Integrativ medicinsk biologi
Umeå universitet, lars.nyberg@umu.se
Anders Wåhlin, Institutionen för strålningsvetenskaper/Centrum för medicinsk teknik och fysik/Umeå center för funktionell hjärnavbildning, Umeå universitet/ Centrum för medicinsk teknik och strålningsfysik, Region Västerbotten, anders.wahlin@umu.se
– Jag har följt två nyanlända flickor, 3 och 5 år gamla. Flickorna kommunicerade på olika sätt när de var nya i sina barngrupper. Treåringen följde efter kamraterna och imiterade och upprepade det som de sa. Den femåriga flickan tog egna initiativ. Hon pekade, hämtade, använde sitt kroppsspråk och använde de få svenska ord hon kunde och hon hittade på ett språk. Det här är ju bara två exempel men de här flickorna visar hur kreativa barn är i sitt kommunicerande, säger Ellinor Skaremyr, doktor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet.
– Jag vill uppmärksamma att pedagoger bör vara lyhörda och öppna för barns olika sätt att kommunicera när de är nya i förskolan och hur barnen på detta sätt kan integreras i förskolans kultur, och normer och på så vis få den undervisning de har rätt till.
Vill skydda minoritetsspråket finska
Ellinor Skaremyrs avhandling består av två delar. Den ena handlar om hur nyanlända barn kommunicerar med pedagogerna och sina nya kamrater i förskolan. Den andra om hur barn med finsk minoritetstillhörighet enligt lag har rätt till språkstöd på finska för att kunna lära, använda och utveckla språket. Finlands och Sveriges mångåriga förhållande har bland annat bidragit till att finska språket numera är ett nationellt minoritetsspråk i Sverige. Det vill säga om barnet bor i en kommun som är en del av ett finskt förvaltningsområde.
– Jag följde 17 barn som har rätt till språkstöd i finska. Flertalet av barnen, som tillhör tredje generationen av finlandssvenskar, pratar endast svenska. Pedagogerna som i sin tur ska undervisa i finska träffar endast barnen en och en halv timme i veckan. Min studie visar att det är svårt att få kontinuitet i undervisningen och språkstödet framstår som sårbart. Bland annat skapas olika dilemman i genomförandet och pedagoger i förskolor behöver mer stöd för att kunna hantera de komplexa situationer det ställs inför i det arbetet.
Flerspråkigt arbetssätt viktigt för en likvärdig undervisning
Avhandlingen visar att även om resurser, som flerspråkiga pedagoger finns, måste förskolor bli bättre på det språkutvecklande arbetet med alla språk och låta det bli ett naturligt inslag i verksamheten.
– Jag kan konstatera att svensktalande barn är de barn som gynnas mest i förskolan. Av de barn som kommunicerar på minoritetsspråk gynnas engelsktalande mest eftersom många, pedagoger och barn, behärskar engelska. Barn med finsk bakgrund gynnas av sin rätt till finska språket i förskolan. De barn som gynnas minst är de som talar ett språk så få kan, som till exempel persiska.
– Min förhoppning är att min avhandling kan leda till att förskolornas arbete med språkutveckling får en bättre politisk förankring. Då finns det bättre förutsättningar för att förstärka arbetet med språkstöd och arbetet med andra modersmål än svenska i förskolan, så alla barn får en likvärdig undervisning.
Att vuxna patienter med inflammatorisk tarmsjukdom (ulcerös kolit eller Crohns sjukdom) har ökad risk för psykisk ohälsa är tidigare känt. Nu visar en ny studie att även barn med inflammatorisk tarmsjukdom löper en ökad risk för psykiska problem.
Mer än 6 400 barn med inflammatorisk tarmsjukdom, födda mellan 1973 och 2013, ingick i studien. Med hjälp av befolkningsregister jämförde forskarna risken för psykisk ohälsa senare i livet med både friska barn ur den allmänna befolkningen och med patienternas egna syskon. Syskonjämförelser gör det möjligt att ta hänsyn till en mängd så kallade störfaktorer, som socioekonomi, livsstil och arv, faktorer som man vet kan påverka risken för psykisk ohälsa hos barn.
Vanligare med ADHD och autism
Under en genomsnittlig uppföljningstid om 9 år fick cirka 17 procent av barnen med IBD en psykiatrisk diagnos jämfört med nästan 12 procent av de friska barnen och cirka 10 procent av syskonen. Det innebär att barn med IBD löpte en 1.6 gånger ökad risk att drabbas psykisk ohälsa jämfört med svenska barn i allmänhet. På samma sätt sågs en ökad risk jämfört med barnens syskon.
Risken var förhöjd för en rad psykiatriska diagnoser som exempelvis depression, ångestsyndrom, ätstörningar, personlighetsstörningar, ADHD samt autismspektrumtillstånd. I vuxen ålder sågs även en ökad risk för självmordsförsök.
– Studien visar att barn med inflammatorisk tarmsjukdom och deras föräldrar är i behov av psykologiskt stöd och längre uppföljning. Särskild hjälp skulle kunna erbjudas barn som insjuknat i tidig ålder och barn till föräldrar med egen psykisk ohälsa, säger Agnieszka Butwicka, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.
Störst risk första året med IBD
Högst var risken att få psykiska besvär under det första året med inflammatorisk tarmsjukdom. Barn diagnostiserade med inflammatorisk tarmsjukdom före 6 års ålder samt barn till föräldrar med egen psykisk ohälsa löpte också extra hög risk.
Studien är en observationsstudie som inte säkert kan slå fast orsakssamband. Men enligt forskarna talar resultaten för att det är tarmsjukdomen som bidrar till de psykiska besvären.
– Eftersom risken är förhöjd även jämfört med de egna syskonen är det troligen sjukdomen som påverkar den psykiska hälsan, snarare än andra faktorer som socioekonomi, livsstil eller genetik i familjen, säger Jonas F. Ludvigsson, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.
Agnieszka Butwicka, forskarassistent, överläkare, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet. BUP Danderyd, Barn- och ungdomspsykiatri i Stockholms läns landsting, agnieszka.butwicka@ki.se
Jonas F. Ludvigsson, professor, överläkare vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet. Barnkliniken, Universitetssjukhuset Örebro jonas.ludvigsson@ki.se
En gång i tiden fick alla barn som började skolan samma läsebok och något av det första de fick lära sig läsa var ”far är rar” och ”mor ror”. Idag används många olika utbildningsmaterial i klassrummen. Till exempel metoder som betonar textens innehåll och där eleverna får gissa och använda bilder för att förstå innehållet.
Men det är metoder som saknar vetenskapligt bevisad effekt. Den enda metod som har stöd i forskningen är läsinlärning som bygger på att eleverna lär sig koppla en bokstavs utseende eller en bokstavskombination till dess ljud. Nästa steg är att sammanfoga ljuden till ord. Ett mödosamt arbete men när det är avklarat, är läskoden knäckt. Metoden har olika namn den kan kallas syntetisk läsning, ljudmetoden eller phonics som är det engelska namnet.
Dåligt betyg för helhetsmetoden
– Det finns mycket forskning som visar att barn som lär sig läsa med hjälp av ljudning lär sig snabbare än barn som lär sig med hela ord, säger Anna Eva Hallin som forskar om språk-, läs- och skrivsvårigheter hos skolbarn vid Enheten för logopedi på Karolinska Institutet.
Det visar också en stor kunskapsöversikt som gjordes av Vetenskapsrådet 2015, som bygger på 70 metaanalyser av studier om läs- och skrivundervisning för elever mellan sex och 12 år. Metastudierna inkluderar i sin tur cirka 4000 forskningsstudier.
(En metaanalys är en studie av vetenskapliga publikationer, med syfte att dra slutsatser om den samlade vetenskapliga litteraturens gemensamma slutsats, alltså en studie av studier).
En av slutsatserna där är att helhetsmetoden, som utgår från att eleverna lär sig läsa genom att de möter språket som en helhet, har svag effekt på läsinlärningen. Den kan vara användbar för äldre elever men absolut inte för elever som håller på att lära sig läsa.
Ljudning förebygger dyslexi
I början av läsutvecklingen är det viktigast för eleverna att lära sig att koppla ihop hur bokstäverna låter med hur de ser ut, det som också kallas avkodningsförmåga
Systematisk undervisning om bokstav-ljud-kopplingar har större positiv effekt på barns läsutveckling än osystematisk undervisning. Undervisningen ger bäst resultat om den ges i förskoleklass eller i årskurs ett
Systematisk undervisning om kopplingen mellan bokstav och ljud kan förhindra läs och skrivsvårigheter. Den kan också hjälpa äldre elever som har svårt att läsa.
Unga elever med risk för läs- och skrivsvårigheter bör till att börja med öva upp förmågan att urskilja olika ljud i språket – så kallad fonologisk medvetenhet – och därefter systematiskt lära sig kopplingen mellan bokstävernas utseende och deras ljud
Stimulering av fonologisk medvetenhet har särskilt stor betydelse för barn som har förhöjd risk att få svårigheter med läsinlärning
Den så kallade helhetsmetoden som utgår från att eleverna lär sig läsa genom att de möter språket som en helhet, har svag effekt på läsinlärningen. Kunskapsöversikten konstaterar att metoden kan vara användbar för äldre elever men absolut inte för elever som håller på att lära sig läsa.
Det finns alltså ett ganska gediget stöd i forskningen för att systematisk undervisning i hur en bokstav ser ut och hur den låter kan förhindra läs- och skrivsvårigheter.
Börjar med ljuden i solarm
– Sedan mitten av 80-talet har evidensen varit solid för att läs och skrivsvårigheter kan förebyggas med rätt träning. Först ska barnen utveckla fonemisk medvetenhet, det vill säga förstå att ord består av enskilda ljud. Därefter ska de lära sig att koppla ihop dessa språkljud med bokstäver för att sedan kunna ljuda, säger Anna Eva Hallin.
Men det räcker inte att barnen lär sig ljuda bokstäverna. Ord och bokstäver ska läras ut strukturerat och systematiskt och språkliga knepigheter som sj-ljud och dubbeltecknade konsonanter introduceras allt eftersom läsförmågan förbättras.
– Ofta börjar man med ljuden som ingår i ordet solarm. Det är ljud som går att hålla ut och som är vanliga på svenskan. Sedan bygger man på med fler bokstäver, säger Anna Eva Hallin.
Alla som läser ljudar
En vanlig missuppfattning är att det blir mekaniskt och tråkigt men det flesta läsinlärningsmaterial som bygger på ljudmetoden utgår från korta texter där ljuden successivt introduceras för eleverna, påpekar Anna Eva Hallin.
En annan felaktig föreställning är att bara svaga läsare ljudar. Alla ljudar när vi läser, men när vi knäckt läskoden sker ljudningen utan att vi märker den.
– När vi möter ett främmande ord kommer vi att ljuda oss fram för att förstå hur ordet ska uttalas, men den ljudningen är automatiserad så vi tänker sällan på det säger Anna Eva Hallin.
Särskilt viktig är undervisning i hur man ljudar för barn med läs – och skrivsvårigheter/dyslexi. Det finns belagt i flera stora studier bland annat i en litteraturöversikt från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) från 2014, Dyslexi hos barn och ungdomar – tester och insatser.
– Det jag tycker är viktigast att konstatera är att det finns ganska få randomiserade studier om läs och skrivsvårigheter/dyslexi, säger Stefan Samuelsson, professor i specialpedagogik vid Linköpings universitet som ledde arbetet med forskningsöversikten.
– Men går man igenom den forskning som finns och som håller de stränga krav som SBU ställde upp, går det att konstatera att den enda metoden för tidiga läs- och skrivsvårigheter som har vetenskapligt stöd är phonics.
Intensiv träning varje dag
För elever i läs och skrivsvårigheter/dyslexi ska insatser sättas in så fort det konstaterats att eleverna behöver hjälp. Det går att upptäcka redan i första klass, menar Stefan Samuelsson och därför är höstterminen i tvåan en bra tidpunkt att börja. Eleverna ska träna kopplingen mellan bokstav och ljud men inte med nonsensord, utan det bästa är att utgå från riktiga ord som gradvis blir svårare. Så behöver eleverna träna intensivt.
– En variabel som verkar ha betydelse är att lästräningen för de här eleverna genomförs med en hög intensitet. Till exempel att ha en riktad specialpedagogisk insats varje dag fem dagar i veckan under 20 minuter till en halvtimme. Allra bäst är om man kan genomföra det med en lärare och en elev.
Redan efter tre månader kan en sådan träning ge goda resultat. Det pekar flera studier på.
Följer den alfabetiska principen
– Eleverna följdes upp omedelbart efter intentionen och då hade 80 procent nått en läsförmåga som motsvarar deras ålder. När eleverna testades igen efter ett år var 60 procent kvar på en läsnivå som stämde överens med åldern. Sedan är det väldigt få studier som har gjort uppföljningar ännu längre fram i tiden men antagligen sjunker andelen som är kvar på en normal läs- och skrivnivå. Det krävs kontinuerlig träning för att upprätthålla en god läsnivå om man har det här grundproblemet.
Vad är det då som gör att läsinlärning genom ljudning fungerar? Anna Eva Hallin menar att det beror på att den följer den alfabetiska principen.
– För att läsa en text måste man kunna läsa tio tusentals ord. Att lära in de orden en och en som en bild är väldigt ansträngande och belastande för arbetsminnet jämfört med att behärska 28 bokstäver. Inlärningen blir också mycket mer korrekt än om hela ordbilden tränas in, säger Anna Eva Hallin.
Tränar på orsaken till lässvårigheterna
Att den är effektiv för elever i läs och skrivsvårigheter/dyslexi beror helt enkelt på att eleverna tränar på det som är orsaken till deras svårigheter, menar Stefan Samuelsson.
– Problemen för de här eleverna beror på att de inte kan koppla ihop hur en bokstav ser ut med hur den låter. När de har lärt sig det, har de sedan svårt att göra det automatiskt. I phonics övar de just den saken. Jag tror inte att det är konstigare än så.
Men oavsett metod lär sig ungefär 80 procent av alla elever till sist att läsa och de allra flesta har alla möjligheter att bli goda läsare.
– Majoriteten elever kommer att knäcka koden även om de inte fått undervisning i ljudmetoden, även om det kan ta längre tid. Men med fel metod är det fler som inte kommer att knäcka läskoden och det är just här som forskningen blir viktig, säger Anna Eva Hallin.
Mor ror, far är rar
Hur var det då med den gamla läsundervisningen? Där eleverna plitade ”sol” och ”os” och stavade sig igenom ”mor ror”.
– Den var nog inte så dum. De jobbade mycket med koden och med den alfabetiska principen. På många sätt är det ett bra sätt att lära sig läsa, inte minst för de elever som löper risk att utveckla läs och skrivsvårigheter, säger Stefan Samuelsson.
Fonemisk medvetenhet hjälper vid dyslexi
2014 gav Statens beredning för medicinsk utvärdering ut en sammanställning av svensk och internationell forskning som utvärderar tester och insatser för barn och ungdomar med dyslexi. Där slås bland annat fast att om barn med dyslexi får öva kopplingen mellan språkljud och bokstäver på ett strukturerat sätt så förbättras deras läsförmåga, stavning, läsförståelse, läshastighet och förmågan att uppmärksamma språkets ljudmässiga uppbyggnad.
Det finns mycket starkt stöd för att specialpedagogiska insatser som är riktade mot fonemisk medvetenhet hjälper elever med läs – och skrivsvårigheter/dyslexi. Metoden har vetenskapligt beprövad effekt som har visats i många olika studier. Det säger Stefan Samuelsson, professor i specialpedagogik vid Linköpings universitet och ordförande för den forskargrupp som arbetade med rapporten.
En annan metod som är vanlig i skolan är helhetsmetoden där eleverna lär sig läsa genom att arbeta med hela texter och där orden finns i ett sammanhang. Men det är inte en metod som Stefan Samuelsson förordar.
Det saknas evidens för att helhetsmetoden skulle hjälpa elever i läs och skrivsvårigheter/dyslexi. Om de eleverna får arbeta med helhetsmetoden gör man dem en otjänst, säger Stefan Samuelsson.
