Det finns handfasta tips som hjälper enskilda att stå bättre rustade inför exempelvis översvämningar eller skogsbränder. Men hur når man ut på bästa sätt med sådana tips? Forskare vid bland annat Handelshögskolan i Stockholm har hittat ett knep som verkar fungera.
Myndigheter, försäkringsbolag och husägare världen över får ständigt ökande kostnader för klimatrelaterade katastrofer. Skogsbränder och översvämningar har ökat kraftigt. I USA har antalet klimatkatastrofer som kostar över en miljard dollar trefaldigats sedan 1980. Australien plågas av återkommande skogsbränder.
Även Europa har växande klimatpåverkan, med fler branddrabbade hektar under de senaste åren än någonsin tidigare.
Samtidigt är det svårt att få människor att vidta skyddsåtgärder när hoten uppfattas som otydliga eller långt bort.
Skogsbrand i Antalya, Turkiet, 2021. Bild: Depositphotos.
Lokal koppling gav resultat
I arbetet med den nya studien, som kommer från Handelshögskolan i Stockholm och Harvard University i USA, gjordes ett fältexperiment i Australien. Nära 13 000 hushåll fick, inom ramen för studien, mejl med information om hur de kan brandsäkra sina hem. En del av mejlen nämnde mottagarens stadsdel, andra var mer allmänt formulerade.
Forskarna ville se om det gick lättare att nå fram med information om informationen nämnde mottagarens stadsdel. Så verkade det också bli. De hushåll som hade fått mejl med en lokal anknytning blev, överlag, dubbelt så benägna att söka mer information om brandsäkerhetsåtgärder jämfört med dem som hade fått mer allmänt formulerade mejl.
Kan överföras till annat
– Genom att nämna människors egen stadsdel blev en diffus och osäker risk konkret och lättare att förstå. Den här enkla lokaliseringen hjälpte mottagarna att koppla budskapet till sina egna liv, vilket gjorde att fler tog ett steg mot handling, säger Nurit Nobel, forskare vid Handelshögskolans Center for Sustainability Research.
Det här kan vara en typ av angreppssätt som fungerar även vad gäller andra klimatrelaterade risker och allmänhetens möjligheter att påverka, menar forskarna.
Rensa, städa, förbereda
Vad gäller bränder finns redan en rad konkreta, möjliga, åtgärder för enskilda som vill minska skaderisken. Det kan vara att rensa hängrännor, hålla fritt runt det egna huset och ta bort brännbart material på tomten. Konkreta tips finns även för fastighetsägare som vill minska risken för skador vid skyfall och översvämningar. Mejlen i studien beskrev just den typen av enkla och evidensbaserade råd.
– Ingen kan stoppa ett plötsligt skyfall eller hindra en skogsbrand från att sprida sig. Men varje individ kan göra sitt hem mer motståndskraftigt, säger Nurit Nobel.
Översvämning i Hamburg, Tyskland, december 2023. Bild: Depositphotos.
Även om effekten i studien var måttlig, i absoluta tal, menar forskarna att den kan få betydelse i stor skala.
– I verkligheten kan även små beteendeförändringar få stor effekt när de når tusentals eller miljontals människor, säger Michael Hiscox, professor vid Harvard University i USA.
Forskare har upptäckt hundratals nya arter som lever på 4 000 meters djup i Stilla havet. De kan också visa att gruvmaskiner som används för att ta upp metaller från havsbottnen påverkar djurlivet och minskar mångfalden av arter.
Det råder stor brist på kritiska metaller som behövs för den gröna omställningen. Många länder vill därför pröva att utvinna de värdefulla metallerna från havsbottnen.
– Flera av dessa finns i stora mängder samlade i klumpar, noduler, på bottnen i djuphavet, men ingen har visat hur de kan tas upp eller vilken miljöpåverkan det skulle ha förrän nu, säger Thomas Dahlgren, marinbiolog vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Gruvdrift testades
Marinbiologer från flera länder har under fem års tid kartlagt djurlivet på Stilla havets djuphavsbottnar. De har också testat hur gruvdrift skulle påverka ett område, Clarion–Clippertonzonen, mellan Mexiko och Hawaii.
Studien visar att antalet djur minskade med 37 procent och artrikedomen med 32 procent i spåren av maskinen som tog upp metaller. Men enligt forskarna hade sådan gruvdrift ändå en mindre negativ effekt än väntat.
– Forskningen har krävt 160 dagar till sjöss och fem års arbete. Vår studie kommer ha betydelse för den internationella myndigheten ISA, som reglerar mineralbrytning på internationellt vatten, säger Thomas Dahlgren.
Havsspindeln är släkt med spindlar på land. De kan bli stora som en handflata i djuphavet runt Antarktis, men just arten på bilden är bara några millimeter stor. Bild: Natural History Museum, London och Göteborgs universitet.
Över 700 nya arter
Den undersökta djuphavsbottnen ligger 4 000 meter under ytan. Inget solljus når dit och miljön är extremt näringsfattig.
Forskarna samlade in 4 350 djur som var större än 0,3 millimeter från och i havsbottnen. Totalt identifierades 788 arter, framför allt havsborstmaskar, kräftdjur och blötdjur som snäckor och musslor.
– Jag har arbetat i Clarion-Clippertonzonen i över 13 år, och detta är den i särklass största studien som har genomförts. I Göteborg ledde vi identifieringen av havsborstmaskarna. Eftersom de flesta arter är obeskrivna sedan tidigare var DNA-data avgörande för att underlätta studier av biologisk mångfald och ekologi på havsbottnen, säger Thomas Dahlgren.
Forskarna från Göteborgs universitet har jobbat mycket med havsborstmaskar. Den är en av få arter som är lite vanligare i det undersökta djuphavsområdet. Djuret är cirka 1–2 millimeter långt. Bild: Natural History Museum, London och Göteborgs universitet.
Forskningen fortsätter
Forskarna såg att havsbottensamhällena förändrades naturligt över tid, troligen på grund av variationer i mängden föda som når botten. Hur de olika arterna faktiskt är spridda över djuphavsbottnarna i Stilla havet är fortfarande oklart.
– Nu är det viktigt att försöka förutsäga risken för förlust av biologisk mångfald till följd av gruvdrift. Detta kräver att vi undersöker den biologiska mångfalden i de 30 procent av Clarion-Clippertonzonen som skyddats. För närvarande har vi i stort sett ingen aning om vad som lever där, säger Adrian Glover, forskare vid Natural History Museum i London.
ISA reglerar djuphavsbrytning av metaller
Nästan halva jordens yta utgörs av havsområden som ligger på internationellt vatten som inget land äger eller har rätt att bestämma över.
Miljöpåverkan från gruvbrytning på internationellt vatten regleras av International Seabed Authority (ISA), med säte i Kingston, Jamaica.
ISA styrs av ett internationellt råd med representanter från de stater som ratificerat FN:s havsrättskonvention UNCLOS del XI.
Myndigheten bildades 1994 och ska ta fram ett regelverk för gruvbrytning i djuphavet. Ett förslag presenterades 2019, men har ännu inte antagits.
I södra Afrika fanns en grupp människor som levde delvis isolerat under hundratusentals år. Det framgår av dna-analyser av kvarlevor av forntida människor. Fynden ändrar delvis bilden av människans evolution, menar forskare från Uppsala universitet.
Homo sapiens, den moderna människan, har funnits i minst 300 000 år. Arten uppstod på den afrikanska kontinenten, men exakt var på kontinenten det skedde har inte varit känt.
Det har funnits teorier om att Homo sapiens utvecklades i östra Afrika och att de först för omkring 50 000 år sedan spred sig söderut.
Enligt en ny studie stämmer det inte.
Viktigt läge för Homo sapiens
– Vi har länge vetat att södra Afrika varit bebott, men tidigare har det varit oklart om det bara rörde sig om föregångare till oss eller om det var Homo sapiens, säger Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Uppsala universitet.
Enligt studien, gjord av forskare vid Uppsala universitet och University of Johannesburg, levde och utvecklades Homo sapiens under lång tid i södra Afrika.
– Detta område har spelat en viktig roll i den mänskliga evolutionen, kanske den allra viktigaste, säger Mattias Jakobsson.
Studien bygger på analyser av arvsmassan från 28 individer som levde i södra Afrika för mellan 10 200 och 150 år sedan.
Forskarna jämförde arvsmassan från södra Afrikas stenåldersbefolkning med arvsmassan från dagens befolkning och stenåldersbefolkningar från alla andra delar av världen. Det visade sig att södra Afrikas stenåldersbefolkning levde isolerad under mycket lång tid.
7 900 år gammal käke från kvinna. Bild: Mattias Jakobsson/Uppsala universitet.
Inflöde dröjde mycket länge
Gruppen människor i södra Afrika verkar ha varit genetiskt avskild från andra under minst 200 000 år.
− Det är först relativt sent, för runt 1 400 år sedan, som vi ser tydliga spår av genflöde in i denna grupp, säger Mattias Jakobsson.
Vid den tidpunkten tycks människor från Östafrika och Västafrika ha tagit sig till den södra gruppen. Däremot verkar ett utflöde har funnits redan före dess. Genetiska spår tyder på att människor från den södra befolkningen migrerade norrut under gynnsamma klimatperioder. Till exempel har dna från den södra befolkningen hittats hos individer som levde för cirka 8 000 år sedan i det som idag är Malawi.
Fyndplatsen i Sydafrika, Matjes river rock shelter. Bild: Nicholas Wiltshire/University of Johannesburg.
Mycket utveckling skedde
En stor del av de mänskliga kvarlevorna i södra Afrika har hittats vid en skyddande klippformation vid Sydafrikas sydkust. Platsen innehåller fem tydligt definierade arkeologiska lager som representerar kulturhistoriska tidsperioder från cirka 10 000 år sedan fram till omkring 1 500 år sedan.
Arkeologiska analyser visar att verktygen förändras mellan lagren och att varje period har sin egen teknik för tillverkning av redskap. Trots det är områdets människor genetiskt i princip identiska över hela tidsperioden.
− Det finns inga tecken på inflyttning eller befolkningsutbyte. Detta skiljer sig åt från det man kan se i exempelvis Europa, där kulturella skiften ofta sammanfaller med att nya människor vandrar in, säger Mattias Jakobsson.
Prover tas vid mobilt labb i Sydafrika. Bild: Alexandra Coutinho/Uppsala universitet.
Njurar och hjärna i fokus
I studien identifierade forskarna också 79 dna-varianter som ändrar på geners funktion. Dessa genvarianter finns bara hos Homo sapiens och inte hos exempelvis neandertalare eller schimpanser.
De funna dna-varianterna hjälper forskarna att förstå vilka genetiska varianter som kan ha varit viktiga för människans evolution.
Genvarianter som påverkar njurarna, till exempel, var tydligt överrepresenterade i fynden från södra Afrika. Detta kan, enligt forskarna, hänga ihop med människors unika förmåga att kyla kroppen genom svettning. Svettning kan kopplas till en god förmåga att kontrollera vätskebalansen i kroppen, vilket i sin tur involverar njurarna.
− Det är möjligt att just dessa förändringar i gener har gett våra föregångare unika egenskaper att reglera vätskebalans och därmed öka möjligheten till avkylning och uthållighet, säger Mattias Jakobsson.
Flera gener kan också kopplas till uppmärksamhet, en mental förmåga som kan ha utvecklats annorlunda hos Homo sapiens jämfört med exempelvis neandertalare.
Bilden klarnar allt mer
Med allt fler dna-fynd från forntida människor går det att ta reda mer om Homo sapiens tidiga historia, enligt forskarna.
− Det ger oss en mycket tydligare grund för att förstå hur moderna människor utvecklades på den afrikanska kontinenten, säger Carina Schlebusch, professor i människans evolution och genetik vid Uppsala universitet.
En lägre dos av godkänd immunterapi för hudcancern malignt melanom kan ge bättre effekt mot tumörerna, samtidigt som biverkningarna minskar. Det visar en studie från Karolinska institutet.
Den traditionella dosen av immunterapi har lett till mycket biverkningar och därför har man i Sverige i allt högre utsträckning börjat använda ett behandlingsschemamed lägre dosering, någonting som både är skonsammare och billigare.
En studie från Karolinska institutet har nu undersökt nästan 400 patienter med avancerat, icke-opererbart malignt melanom, den allvarligaste formen av hudcancer som fick immunterapin ipilimumab. Resultatet visar att den lägre doseringen är mer effektiv med en högre andel patienter som svarade på behandlingen, 49 procent, jämfört med den traditionella doseringen, 37 procent.
– Resultaten är högintressanta då vi visar att en lägre dos av ett immunterapi-preparat, förutom att ge betydligt mindre biverkningar, faktiskt ger bättre effekt mot tumörerna och längre överlevnad, säger Hildur Helgadottir, forskare vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Längre överlevnad och färre biverkningar vid lägre dos
Studien visar också att tiden som patienten levde utan att sjukdomen förvärrades var bättre vid den lägre dosen. Det var i median nio månader, jämfört med tre månader för den traditionella doseringen. Även den totala överlevnaden var längre, 42 månader jämfört med 14 månader.
När det gällde allvarliga biverkningar sågs detta hos 31 procent av patienterna i lågdosgruppen, jämfört med 51 procent i den traditionella gruppen.
– De nya immunbehandlingarna är mycket värdefulla och effektiva, men samtidigt kan de ge allvarliga biverkningar som ibland blir livshotande eller kroniska. Våra resultat tyder på att den här lägre doseringen kan möjliggöra att fler patienter fullföljer behandlingen, vilket sannolikt bidrar till de förbättrade resultaten och längre överlevnad, säger Hildur Helgadottir.
Det var vissa skillnader inom de två behandlingsgrupperna, men även efter justering för flera faktorer som ålder och tumörstadium, så kvarstod det bättre utfallet för den lägre doseringen av ipilimumab. Studien är en retrospektiv observationsstudie och det går därför inte att definitivt fastslå ett orsakssamband.
Barn som ägnar mycket tid åt sociala medier får gradvis något sämre koncentrationsförmåga. Det visar en omfattande studie där forskare har följt över 8 000 barn från cirka 10 till 14 års ålder.
Skärmanvändning och digitala medier har ökat kraftigt de senaste 15 åren, samtidigt som antalet adhd-diagnoser ökat i Sverige och flera andra länder. Nu har forskare vid Karolinska institutet och Oregon Health & Science University i USA undersökt om det finns ett samband mellan olika skärmvanor och adhd-relaterade symtom.
Forskarna undersökte 8 324 barn i USA i åldern 9–10 år. Barnen följdes under 4 år och rapporterade hur mycket tid de ägnade åt sociala medier, tv/video-tittande respektive datorspel, och föräldrarna bedömde barnens uppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet.
Sociala medier sticker ut
Resultaten visar att sociala medier sticker ut. Barn som ägnade mycket tid åt sociala medier, som Instagram, Snapchat, TikTok, Facebook, Twitter eller Messenger, fick en gradvis försämring av koncentrationsförmågan över tid.
Däremot sågs inget liknande samband för tv-tittande eller datorspel.
– Vår studie tyder på att det är just sociala medier som påverkar barns koncentration. Sociala medier innebär ofta snabba växlingar mellan innehåll och ständiga distraktioner i form av meddelanden och notiser. Det påverkar förmågan att hålla fokus och skulle kunna förklara sambandet, säger Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Betydelse på befolkningsnivå
Sambandet påverkades inte av barnens socioekonomiska bakgrund eller genetiska risk för adhd. Barn som redan tidigare hade koncentrationssvårigheter började inte använda sociala medier mer, vilket talar för att sambandet går från användning till symtom – inte tvärtom.
Forskarna såg ingen ökning av hyperaktivitet/impulsivitet och effekten på koncentrationen var liten och har antagligen mycket små konsekvenser för den enskilde individen. Men det kan ha en betydelse på befolkningsnivå.
– Högre konsumtion av sociala medier skulle eventuellt kunna förklara en del av ökningen av adhd-diagnoser, även om adhd ofta är förknippat med hyperaktivitet som inte ökade i vår studie, säger Torkel Klingberg.
Anledning att diskutera åldersgränser
Forskarna betonar att resultaten inte innebär att alla barn som använder sociala medier får koncentrationssvårigheter. Men de anser att det finns anledning att diskutera åldersgränser och hur plattformar utformas.
I studien ökade den genomsnittliga tiden på sociala medier från cirka 30 minuter per dag vid 9 års ålder till 2,5 timmar vid 13 års ålder, trots att många plattformar har en åldersgräns på 13 år.
– Vi hoppas att den ökade kunskapen ska hjälpa föräldrar och beslutsfattare att fatta välgrundade beslut om hälsosamma digitala vanor som stödjer barns kognitiva utveckling, säger Samson Nivins, postdoktor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa på Karolinska institutet.
Nu planerar forskarna att följa barnen även efter 14 års ålder för att se om sambandet kvarstår.
Att ha övervikt som barn är ingen självklar riskfaktor för hjärtinfarkt senare i livet. Om vikten normaliseras före vuxen ålder verkar hjärtat ha överseende med barndomens högre BMI, enligt en studie från Göteborgs universitet.
Att gruppen barn med övervikt eller obesitas, även kallat fetma, generellt löper en ökad risk för hjärtinfarkt senare i livet är ett känt faktum. Det har dock varit oklart i vilken grad denna risk kan mildras om vikten normaliseras före vuxen ålder.
– Den här studien är viktig för att den pekar på betydelsen av att tidigt vända en ohälsosam viktutveckling, säger Rebecka Bramsved, forskare vid Göteborgs universitet och specialistläkare, i ett pressmeddelande.
Forskarna undersökte drygt 103 000 personer, födda 1945 till 1968, och samlade in uppgifter om längd och vikt från skolhälsovården i Göteborgs stad,. Sedan kopplade de ihop detta med svenska registerdata om hjärtinfarkter.
Resultaten visar att både övervikt i barndom och ung vuxen ålder kunde kopplas till ökad risk för hjärtinfarkt. Den förhöjda risknivån fanns dock inte bland dem som haft övervikt vid 7-8 års ålder men normalvikt vid ung vuxen ålder. I denna grupp var risken för hjärtinfarkt densamma som hos dem som haft normalvikt vid såväl barndom som ung vuxen ålder.
Åldern för viktuppgång spelar in
Forskarna såg en ökad risk för hjärtinfarkt sågs hos personer som hade övervikt vid 20 års ålder, både i den grupp som hade övervikt under hela uppväxten, och i den grupp som haft normalvikt som barn men utvecklat övervikt under pubertetsåren.
När forskarna jämförde risken för hjärtinfarkt mellan de här grupperna upptäckte de att gruppen som hade utvecklat övervikt under pubertetsåren hade högre risk än de som hade haft övervikt under hela uppväxten.
– Den här studien ger ingen förklaring till varför övervikt som utvecklas under puberteten tycks medföra en större risk, men vi arbetar utifrån hypotesen att puberteten, och de förändringar i könshormoner som sker då, påverkar, säger Claes Ohlsson, professor vid Göteborgs universitet och överläkare.
Forskarna menar att studiens resultat visar att det är viktigt att upptäcka och behandla övervikt och obesitas tidigt.
– Våra resultat ger ytterligare stöd för att prevention av hjärt-kärlsjukdom i vuxen ålder bör starta redan under barndomen, säger Jenny Kindblom, professor vid Göteborgs universitet och överläkare.
Naturen är för många en källa till välmående. Men forskning visar att det finns allt fler människor som är rädda för naturen eller till och med hatar naturkontakt. Fenomenet, kallat biofobi, uppmärksammas nu i en studie från Lunds universitet.
Forskning har länge utgått från att människor i grunden känner positiva känslor inför naturen.
– Vi har undersökt motsatsen, alltså negativa naturrelationer, och samlat kunskap om hur de uppstår, vilka konsekvenser de får och hur de kan brytas, säger Johan Kjellberg Jensen, affilierad forskare vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap vid Lunds universitet.
Den nya studien sammanfattar knappt 200 vetenskapliga artiklar från olika forskningsfält och är en så kallad översiktsstudie. Forskningsresultat från hela världen, till exempel från Sverige, Japan och USA, har sammanställts för att ge en överblick.
Ett resultat är att negativa känslor inför naturen formas av yttre faktorer som boendemiljö, naturkontakt och mediebilder – och av inre faktorer som hälsa och känslomässiga egenskaper.
Ökat avstånd till naturen
Forskarna ser också tecken på att människans relation till djur, växter och naturen i stort kan försämras med tiden. Bristande naturkontakt och begränsad kunskap om naturen förstärker, enligt Johan Kjellberg Jensen, varandra i en negativ spiral.
– Urbanisering i kombination med föräldrars attityder kan öka negativa känslor och upplevd fara i naturen hos barn, något som blir särskilt relevant i takt med att allt fler barn växer upp i stadsmiljöer, säger Johan Kjellberg Jensen i ett pressmeddelande.
Kan få negativa följder
Enligt Johan Kjellberg Jensen har kontakt med naturen väldokumenterade hälsoeffekter, som minskad stress och bättre skolresultat hos barn.
Studien visar att negativa naturkänslor gör att människor kan gå miste om naturens hälsofördelar och dessutom bidra till attityder och handlingar som försvårar naturvård och hållbarhet. Det kan bland annat handla om motstånd mot arter som egentligen är harmlösa eller som är positiva att ha i vår närmiljö.
Mer grönska i städer
Johan Kjellberg Jensen hoppas att den nya studie ska ge frågan en tydligare plats i forskningen och bidra till lösningar. Han menar att en viktig sådan är att öka vår exponering för natur, till exempel genom att utveckla grönområden och stärka den biologiska mångfalden i städer. Det kan ge barn positiva naturerfarenheter tidigt i livet.
– Fenomenet biofobi är brett och kräver en varierad verktygslåda. I vissa fall handlar det om att öka kunskapen och kontakten med naturen, i andra om att minska konfliktytorna mellan människa och natur. Vi behöver förstå mekanismerna bakom de negativa känslorna bättre för att kunna vända trenden, säger Johan Kjellberg Jensen.
Vuxna med invandrarbakgrund, det vill säga både utrikesfödda och deras inrikes födda barn, hade betydligt högre förekomst av svår covid-19, jämfört med svenskfödda med två svenskfödda föräldrar. Det visar en ny studie från forskare i folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet.
Även om det är väl dokumenterat att första generationens invandrare drabbades oproportionerligt hårt under pandemin, saknas det kunskap om deras barn. Särskilt har man lite kunskap om personer som är födda utomlands men som kom till Sverige som barn.
I Sverige utgör också personer med en eller två utrikesfödda föräldrar omkring 13 procent av befolkningen, vilket innebär att denna grupp är viktig för att förstå långsiktiga ojämlikheter i folkhälsa.
En ny studie från Stockholms universitet visar att vuxna som föddes utomlands och som kom till Sverige som barn, liksom svenskfödda personer med utrikesfödda föräldrar, drabbades hårdare av covid-19-pandemin än personer som är födda i Sverige med två inrikes födda föräldrar.
Studien är en av de första i Europa som undersöker sjukhusvård, intensivvårdsbehandling och dödlighet till följd av covid-19 infektion hos vuxna med olika migrationsbakgrund under pandemin.
– Det är välkänt att invandrare som kom till Sverige som vuxna drabbades hårt av pandemin. Men vår studie visar att även de som kom till Sverige som barn och personer födda i Sverige med inrikes födda föräldrar drabbades i liknande omfattning, säger Agneta Cederström, forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap på Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.
Nästan 8 miljoner personer ingick i studien
Med hjälp av svenska befolkningsregister följde forskarna alla invånare över 20 år, nästan 8 miljoner vuxna, från december 2019 till juni 2021. Forskarna tog reda på och delade in personer i grupper beroende på om de var födda utomlands eller i Sverige, om de kom till Sverige som vuxna eller som barn samt om de hade en eller två föräldrar som var födda utomlands.
Resultatet visar att risken för svår sjuklighet och död var särskilt stor hos personer med rötter i länder i Afrika, Latinamerika, Karibien och Oceanien – oavsett om de var födda utomlands eller i Sverige.
Vid justering för socioekonomiska faktorer – levnadsvillkor och underliggande hälsobesvär – minskade endast delvis riskerna i dessa grupper.
– Detta är några av de faktorer vi kan beakta med registerdata, men det finns annan relevant information som inte kunde undersökas i den aktuella studien. Till exempel kan människor med osäkra anställningsvillkor eller ett yrke som inte tillåter distansarbete ha svårare att följa rekommendationer kring minskad smittspridning säger Sol P. Juárez.
Viktigt inför framtida pandemier
Bristande språkkunskaper eller kännedom om det svenska sjukvårdsystemet – exempelvis hur man går tillväga för att testa sig vid misstänkt smitta lyfts ofta fram som andra förklaringar till att pandemin slog hårdare mot utrikesfödda. Men dessa faktorer gäller i mindre utsträckning för personer som kom till Sverige som barn eller är födda och uppvuxna här. Ändå drabbades personer med utländsk bakgrund nästan lika hårt som deras utrikesfödda föräldrar.
– Många av de faktorer som gjorde vuxna utrikesfödda mer sårbara – såsom arbete inom vårdrelaterade yrken, osäkra anställningsförhållanden och lägre vaccinationsgrad – återfinns också bland svenskfödda med utländsk bakgrund. När vi förbereder oss för framtida pandemier är det avgörande att utforma förebyggande åtgärder som når grupper med en förhöjd risk att drabbas hårdare av smittsamma sjukdomar, säger Mikael Rostila, professor vid Institutionen för folkhälsovetenskap på Stockholms universitet.
Forskarteamet betonar att arbetet med att minska sociala ojämlikheter är en nyckelstrategi för att förbättra beredskapen inför framtida pandemier.
Högt BMI och dålig fysisk kondition i övre tonåren är riskfaktorer för sepsis och andra allvarliga bakteriella infektioner senare i livet. Det visar en studie.
Forskare vid Göteborgs universitet har följt drygt en miljon svenska män under mer än tre decennier för att undersöka sambandet mellan tidig hälsostatus och risken för allvarliga infektioner senare i livet. Studien bygger på data som kopplats samman från Värnpliktsregistret, Patientregistret och Dödsorsaksregistret.
Tidiga hälsomått och senare infektionsrisk
När männen mönstrade mättes deras BMI och fysisk kondition. Utifrån dessa värden delades deltagarna in i olika grupper, som sedan jämfördes för att se risken att drabbas av bakteriell lunginflammation, hjärtklaffsinfektion eller sepsis i vuxenlivet.
– Att högt BMI och dålig fysisk kondition i unga år utgör riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och cancer senare i livet är känt sedan tidigare. Vi har också visat att detta gäller för covid-19, men huruvida dessa faktorer kan kopplas till förekomsten av allvarliga bakteriella infektioner i vuxenlivet har inte tidigare studerats, säger Josefina Robertson, docent i infektionsmedicin vid Göteborgs universitet och infektionsläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset, i ett pressmeddelande.
Ökad risk redan vid hög normalvikt
Under uppföljningsperioden identifierades drygt 44 000 fall av allvarliga bakteriella infektioner i studiens material. Lunginflammation var vanligast, följt av sepsis. Resultatet visar en tydlig koppling mellan högt BMI och låg kondition vid mönstringen och att senare drabbas av – eller dö i – dessa infektioner.
Risken var förhöjd redan vid hög normalvikt, definierat som BMI 22,5–25, och ökade därefter successivt med stigande BMI och sämre kondition.
Högt BMI och låg konditionsnivå visade sig vara en särskilt tydlig riskfaktorer för att drabbas av sepsis. Bland personer med obesitas, fetma, var förekomsten av sepsis mer än tre gånger så hög jämfört med dem med låg normalvikt. Risken att avlida i sepsis var över fyra gånger större.
Tidiga insatser för bättre hälsa
Studien är den första som visar ett samband mellan BMI och fysisk kondition i ungdomen och risken att senare i livet drabbas av bakteriella infektioner.
– Fynden är särskilt relevanta i dag då övervikt, fetma och en stillasittande livsstil blir allt vanligare, samtidigt som antibiotikaresistensen ökar. Resultaten understryker därför vikten av tidiga insatser för att främja en hälsosam vikt och fysisk aktivitet redan i ungdomen, både för individens och samhällets framtida hälsa, säger Birger Sourander, doktorand vid Göteborgs universitet och ST-läkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Forskarnas analyser har justerats för faktorer som muskelstyrka, socioekonomisk status och astma. Detta för att ge en så rättvisande bild som möjligt av kopplingen mellan BMI, kondition och framtida infektionsrisk.
Redan för 115 miljoner år sedan simmade en gigantisk släkting till dagens vithaj i haven utanför norra Australien, enligt en ny studie. Det här djuret, som tros ha varit åtta meter långt och vägt tre ton, levde över 100 miljoner år innan den välkända jättehajen megalodon såg dagens ljus.
De tidiga moderna hajarna fanns under dinosauriernas tidsålder och var små, sannolikt inte längre än en meter. De äldsta kända fossilerna är omkring 135 miljoner år gamla. Ur dessa små jägare utvecklades långt senare några av havens mest fruktade jättar: Den legendariska megalodon och dagens vithaj.
Nu har forskare, från bland annat Naturhistoriska riksmuseet, gjort ett häpnadsväckande fynd vid staden Darwin vid norra Australiens kust. De har funnit fem enorma ryggkotor som avslöjar en tidigare okänd gigantisk haj.
Fossil av ryggkota. Bild: Benjamin Kear/Naturhistoriska riksmuseet.
Forskare har tidigare visat att jättehajar fanns i haven för cirka 100 miljoner år sedan. Den här hajen, som tillhör samma grupp jättehajar, är 15 miljoner år äldre än så. Den tillhör en en stor hajgrupp som kallas lamniformer.
De fem kotorna är delvis mineraliserade och har nästan exakt samma form som kotor hos dagens vithaj. Vithajars kotor är omkring åtta centimeter i diameter, medan dessa kotor är över 12 centimeter.
Upp till åtta meter lång
För att uppskatta storleken på hajen samlades en internationell forskargrupp bestående av paleontologer, bildtekniker och fiskexperter från USA, Sverige, Australien och Sydafrika.
Genom att analysera kotmått från både levande och fossila hajar kunde forskarna, med hjälp av statistiska modeller, uppskatta storleken på fossilen från Australien. Det visar sig att denna haj var en verklig koloss – upp till åtta meter lång och med en vikt på omkring tre ton.
Härskade tidigare än man trott
Den utdöda hajen var utan tvekan ett topprovdjur som jagade fiskar och marina reptiler.
Fyndet befäster bilden av att hajar tidigt intog rollen som havens toppredatorer. Det här visar också att det skedde ännu tidigare än man hittills har trott, enligt forskarna.
Systemet runt hemlösa katter behöver bli mer stabilt. Idag bygger det på att katthem utför uppgifter som egentligen åligger myndigheterna att göra, enligt en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
I Sverige och övriga världen finns ett stort antal hemlösa katter.
Enligt djurskyddslagen har de 21 länsstyrelserna ansvar för att ingripa när djur är hemlösa. Länsstyrelserna har inga egna katthem och anlitar därför privata aktörer för att ta hand om katter till länsstyrelsen beslutar vad som ska hända med djuren. Särskilt för skadade eller sjuka katter blir beslutet ofta avlivning.
I en ny studie från SLU undersökte forskare hur samarbetet mellan länsstyrelserna och upphandlade katthem fungerar i praktiken. Syftet var att belysa hur avtalen mellan parterna är utformade och hur katthemspersonalen upplever samarbetet.
Katthem får låg ersättning
21 länsstyrelser hade, enligt studien, 17 avtal med katthem. Dessa får ofta en mycket låg ersättning för sitt arbete.
Avtalen mellan länsstyrelser och katthem såg olika ut, men innehöll ofta mycket höga krav på katthemspersonalens kompetens, hur snabbt katthemmen ska kunna ta emot eller fånga in en katt, vad de ska dokumentera och vilken utrustning som krävs.
Ett dilemma
De flesta länsstyrelser kräver också att katthemmen tar över ägandet av katten, ibland redan direkt efter att katten har fångats in.
För katthemmen innebär det ett dilemma. De vet att de i praktiken utför en del av myndigheternas arbete – men utan att få full ekonomisk ersättning. Samtidigt har de förståelse för länsstyrelsernas begränsade resurser. Många katthem väljer därför att ta över ägandet snabbt, för att rädda katterna från avlivning.
Ojämnt omhändertagande
Studien visar att det nuvarande systemet har stora begränsningar. Hemlösa katter tas om hand på ett sätt som möjligen är billigt, men som varierar mellan olika län och i några län är det osäkert vad som händer med hemlösa katter.
Samhällsproblemet med hemlösa katter kan inte lösas med det nuvarande systemet, menar forskarna. Slutsatsen är att berörda aktörer, från kattägare till myndigheter och beslutsfattare, måste ta sitt ansvar för att förbättra situationen.
En grupp ungdomar är något mer tveksamt inställd till att göra värnplikt jämfört med andra, enligt en rapport från FOI. Det handlar om svenskfödda ungdomar med utlandsfödda föräldrar. Ungdomar som har fötts i ett annat land och sedan kommit till Sverige är däremot mer intresserade av värnplikten.
Materialet till rapporten, gjord på uppdrag av Försvarsmakten, omfattar omkring 500 000 totalförsvarspliktiga 18-åringar, födda mellan 2000 och 2004.
Forskaren Peter Bäckström på FOI har bland annat gått igenom det mönstringsunderlag som Sveriges 18-åringar är skyldiga att fylla i och skicka till Plikt- och prövningsverket. Där ställs frågor om inställningen till att göra grundutbildning med värnplikt.
Lumpen lockar olika mycket
Av rapporten framgår att ungdomar vars föräldrar har högre utbildning och höga inkomster är något mer positivt inställda till att göra värnplikt än ungdomar med föräldrar med låga inkomster och låg utbildning. Skillnaderna är små.
Samtidigt är det tydligt att ungdomar som är födda i Sverige, men har utlandsfödda föräldrar, är mer tveksamt inställda till att göra värnplikt.
– Det kan inte förklaras av bakomliggande skillnader i föräldrarnas socioekonomiska status, säger forskaren Peter Bäckström.
Utlandsfödda ungdomar visar dock ungefär samma vilja att göra lumpen som svenskfödda ungdomar med svenskfödda föräldrar.
Det är alltså de svenskfödda med utlandsfödda föräldrar som sticker ut.
– Vad det beror på vet jag inte, men en gissning är att det har något att göra med skillnader i förtroende och upplevd tillhörighet, säger Peter Bäckström.
Möjligt att påverka i skolan
Enligt Peter Bäckström bör Försvarsmakten, Plikt- och prövningsverket samt den svenska skolan överväga om de i större utsträckning behöver arbeta med att tidigt nå unga personer med utländsk bakgrund och öka tillgängligheten till det svenska försvarets verksamhet. När det gäller gymnasieskolan finns, enligt Peter Bäckström, nya möjligheter sedan höstterminen 2025.
– I den nya läroplanen för samhällskunskap blir nu totalförsvarskunskap ett obligatoriskt inslag. Sedan vore det bra med ytterligare samhällsvetenskaplig forskning om varför barn till invandrare, men inte invandrare själva, är mindre benägna än andra att vilja göra värnplikt.
Försvarsvilja kan finnas ändå
Det är viktigt att minnas att hög försvarsvilja och vilja att göra värnplikt inte alltid är samma sak, fortsätter Peter Bäckström. Försvarsvilja handlar om hur villig man är att ställa upp i en stridande eller icke-stridande roll för att försvara Sverige.
– Det är något man måste ha i bakhuvudet när man försöker tolka resultatet. En person kan mycket väl ha hög försvarsvilja, men samtidigt vara tveksam till att göra militär grundutbildning i Försvarsmakten.
Alla får inte göra lumpen
Peter Bäckström anser också att det är önskvärt med framtida studier som undersöker den sociala bakgrundens betydelse för att någon faktiskt påbörjar en värnpliktsutbildning. En persons inställning i ett mönstringsunderlag visar nämligen inte om den som fyllde i det faktiskt fick göra värnplikten.
– För bara för att en person vill göra lumpen betyder det inte nödvändigtvis att han eller hon får göra det. Och den kunskapen är viktig för att få en bild av den sociala representationen inom värnpliktsförsvaret, säger Peter Bäckström.
En studie vid Örebro universitet visar att smörsyra som bildas av bakterier kan göra tjocktarmen mer motståndskraftig. Resultaten banar väg för bättre behandling av tarmsjukdomen IBS.
Irritabel tarm, IBS, är en vanlig mag-tarmsjukdom som ofta saknar effektiv behandling. Tillståndet kan ge diarré, förstoppning, smärta och magknip, vilket i många fall påverkar livskvaliteten och vardagen för de drabbade.
Forskare har länge misstänkt att personer med IBS har en lägre produktion av smörsyra, något som kan påverka tarmens skyddande barriär och bidra till symtomen.
Lucka i forskningen
Smörsyra bildas naturligt av tarmbakterier när vi äter fiberrik kost, men kunskap har saknats om hur smörsyra påverkar tarmens funktion i realtid i kroppen.
– Vi såg en lucka i forskningen. Man hade visat effekter i cellstudier och djurförsök, men den direkta påverkan i människans tarm var mindre utforskad, säger Rebecca Wall, forskare i mikrobiologi vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Förändringar i realtid
I studien tittade forskarna på hur smörsyra kan skydda tarmen hos både friska personer och patienter med IBS.
De isolerade en liten del av tjocktarmen med hjälp av små ballonger i en koloskopimodell. På så sätt kunde forskarna släppa in en bestämd mängd smörsyra och ta prover från tarmens vävnad före och efter.
Resultaten visar att smörsyra gjorde tjocktarmen mer motståndskraftig när den utsattes för stress. Därmed minskade tarmens genomsläpplighet hos personer med IBS.
Steg mot bättre behandling
Studien tyder på att smörsyra kan stärka tjocktarmens barriär och ger stöd för att ämnet kan vara en lovande behandling mot IBS i framtiden.
– Förhoppningsvis gör denna studie att medicinforskningen kommer längre och hittar ett botemedel mot tarmsjukdomen IBS, som försämrar så många människors liv, säger Rebecca Wall.
Uppdraget för SR, SVT och UR håller på att bli mer nationalistiskt. Det är ett av resultaten i en studie där forskare gått igenom statliga utredningar och politiska förslag kring public service.
Maria Jansson, professor i genusvetenskap vid Örebro universitet, har tillsammans med en forskarkollega analyserat statliga utredningar och propositioner om svensk public service mellan 2012 och 2024.
Svensk public service innebär radio och tv ”i allmänhetens tjänst” och bedrivs av Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion.
Regeringen vill stöpa om
En slutsats i den nya studien är att den politiska styrningen av svensk public service är på väg mot en mer nationalistisk utveckling.
– I linje med tidigare forskning kan vi se att den senaste tiden har inneburit en politisering av diskussionen om public service. Tidö-regeringen föreslår flera förändringar som innebär ett skifte i jämförelse med en tidigare linje som partierna varit tämligen överens om, säger Maria Jansson i ett pressmeddelande.
Uppdrag tonas ned
Till exempel har public service-uppdraget som rör jämställdhet och mångfald tonats ned väsentligt. Jämställdhetsuppdraget har strukits helt och kommer inte att utvärderas längre.
Formuleringen av det så kallade speglingsuppdraget har ändrats. Tidigare handlade det om att ”spegla förhållanden i hela landet och den variation som finns i befolkningen”. Det har ändrats till ”spegla hela befolkningen”.
– Det kan tyckas vara en petitess, men tillsammans med andra skrivningar om att public service ska förmedla ”svensk verklighet” och ”svenska perspektiv” så är det en ganska dramatisk förändring som vi tolkar som att politikerna vill använda public service för att skapa svenskhet, snarare än att spegla publiken i dess mångfald, säger Maria Jansson.
Del av större utveckling
– Jag har sett liknande strykningar av uppdrag som rör jämställdhet och mångfald även på andra områden och tolkar det som en del av en större strategi där jämställdhet och mångfaldsreformer, som kvinnorörelser och andra aktörer kämpat för under mycket lång tid, stryks.
Den politiska signalen är att frågorna har lägre prioritet, säger Maria Jansson.
Debatten om public service har hittills ofta handlat om sänkta anslag och om att omorganiseringar innebär en risk för ökad politisk styrning.
– Våra resultat visar att det har skett ett skifte även i hur man ser på jämställdhet och mångfald och att de här förändringarna hänger samman med en nationalistisk riktning på politiken, säger Maria Jansson.
Snusandet fortsätter att öka i Sverige och det så kallade vita snuset är en motor i utvecklingen. Numera består fyra av tio sålda snusdosor av vitt snus.
Efter att vitt snus introducerades 2016 har den totala snuskonsumtionen ökat med 40 procent om man ser till antal kilo snus. Vad gäller antal sålda dosor har snuskonsumtionen fördubblats.
Det framgår av en ny rapport från CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Fyra av tio dosor är vitt snus
Det så kallade vita snuset spelar en stor roll i uppgången. Under 2024 var konsumtionen av vitt snus 20 procent högre jämfört med året före, medan det ”vanliga” bruna snuset istället minskade med tio procent.
Under 2024 var fyra av tio sålda snusdosor vitt snus.
− Det vita snuset ersätter inte bara brunt snus, utan bidrar till en total ökning av snusandet i Sverige, säger Mats Ramstedt, forskningsansvarig på CAN, i ett pressmeddelande.
Politik, vitt snus och vejp
Sveriges tobakspolitik har förändrats. Målet är inte längre att minska själva användningen, utan att minska de medicinska och sociala skador som tobak och nikotin orsakar.
Som en del av den nya inriktningen har skatten på cigaretter höjts både 2024 och 2025, medan skatten på tobakssnus, alltså ”vanligt” brunt snus, har sänkts.
Vitt snus är ett slags smaksatt snus som inte innehåller tobak. Däremot innehåller det i regel nikotin, som utvinns ur tobaksplantan.
En vejp är samma som e-cigarett, elektronisk cigarett. Vanligtvis består den av en metallhylsa med en kammare som kan laddas med en vätska eller en ampull med smakämnen. Ofta innehåller vätskan också nikotin i olika halter. Vejpande är vanligast bland unga människor.
Källa: CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
Vejpandet planar ut
De senaste åren har också präglats en ökning av så kallat vejpande, alltså bruk av så kallade e-cigaretter. Mellan 2021 och 2023 skedde ett femfaldigande av användningen. Det kopplas till att mer lättanvända produkter kom ut på marknaden, att antalet försäljningsställen trefaldigades och att produkterna fick ökad synlighet i sociala medier.
Den ökningen tycks nu ha avstannat, enligt den nya rapporten. Användningen av vejp ökade inte under 2024, men minskade inte heller. Det är oklart varför vejpandet har planat ut, enligt Mats Ramstedt på CAN.
Cigaretter mindre vanliga
Bruket av traditionella cigaretter har däremot halverats sedan 2003.
Nedgången är en fortsättning på en långsiktig minskning av rökningen som inleddes redan i mitten av 1970-talet. En central förklaring är en alltmer restriktiv tobakspolitik, säger Mats Ramstedt.
− Det visar att det är politiskt möjligt att genom tillgänglighetsbegränsningar och prisökningar åstadkomma en kraftig minskning av rökningen.
Behandling av långsamväxande hjärntumörer kan leda till försämrade kognitiva funktioner, som svårigheter att byta fokus och sämre språkförmåga. Det visar en studie ledd från Göteborgs universitet.
Långsamväxande hjärntumörer, så kallade IDH-muterade gliom, har en relativt god prognos. Behandlingen kan innefatta kirurgi, strålning och cellgifter.
En ny studie visar dock att många patienter får mätbara kognitiva försämringar under det första året efter behandlingen – effekter som hittills inte studerats mycket.
Flera viktiga funktioner påverkas
Forskarna har följt patienter vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Totalt ingick 127 personer som opererades och i de flesta fall även fick strål- och cellgiftsbehandling enligt gällande riktlinjer och vårdprogram. Deltagarna genomgick omfattande tester av sina kognitiva förmågor både före operationen och ett år efter.
Främst påverkades de exekutiva funktionerna, det vill säga förmågor som behövs för att planera och organisera tillvaron. Tydligast var nedsättningar i förmågan att växla fokus. Det var också vanligt med försämringar i språkfunktioner som verbalt tempo, språklig inlärning och minne.
Försämringarna märkes mest hos patienter som fått både strål- och cellgiftsbehandling efter kirurgin, samt bland äldre deltagare i studien.
Förändringar tidigt efter behandling
Dessa funktioner är kopplade till de delar av hjärnan där långsamväxande gliom oftast uppstår. Det rör sig om pannloben som styr beteende, personlighet, omdöme och impulskontroll, samt tinningloben där hörsel, minne, språk och känslor kontrolleras.
– Patienter med IDH-muterade gliom lever generellt många år med sin sjukdom och vi ser att en hög andel får mätbara förändringar i kognitiv funktion redan tidigt efter behandling, säger Isabelle Rydén, doktorand inom klinisk neurovetenskap vid Göteborg universitet och neuropsykolog på Sahlgrenska universitetssjukhuset, i ett pressmeddelande.
– Det här understryker vikten av att följa upp kognitiva funktioner på samma sätt som vi följer bilddiagnostik och andra medicinska parametrar, fortsätter hon.
Effekter bör vägas in
Resultaten visar att kognitiva konsekvenser måste vägas in när behandling planeras. Cancerbehandlingen är i många fall avgörande för prognosen, men att enbart låta vårdprogrammens tidsramar styra besluten är inte alltid optimalt, menar forskarna.
Men Isabelle Rydén betonar att det inte handlar om att avstå behandling.
– För vissa patienter är det helt självklart att sätta in intensiv behandling tidigt. Men för andra, där sjukdomen utvecklas långsammare, är det terapeutiska fönstret bredare, vilket innebär en onödig risk för kognitiva biverkningar om strålbehandling och cellgifter initieras för tidigt, säger hon.
I nästa steg ska forskargruppen undersöka hur patienternas kognitiva funktioner utvecklas över längre tid. De planerar att kartlägga vilka faktorer som påverkar förloppet och vilka områden i hjärnan som är särskilt känsliga för negativa behandlingseffekter.
,_juni_2022c.jpg){kind=link}