Romerska städer byggdes och formades av religiöst liv och religiös praktik. Religiös konst var allestädes närvarande och den religiösa arkitekturen var monumental. Irene Selsvold undersöker i sin avhandling hur det förändrades med kristendomens intåg, med fokus på tre städer: Efesos, Afrodisias och Hierapolis i nuvarande Turkiet.
Skriftliga källor från senantiken (cirka 350-620 efter vår tideräkning), som lagar och helgonberättelser, vittnar dels om hur materiell kultur knuten till hednisk kult förstördes brutalt, dels om att hedniska statyer och tempelbyggnader var huvudfokus för dessa kristna attacker.
Traditionellt har kristendomens intåg i Romarriket huvudsakligen studerats utifrån just skriftliga snarare än materiella källor. Det har lett till att man har betraktat den religiösa transformationen som präglad av polarisering, våld och intolerans.
Kristnandet var mer komplext
I denna avhandling utmanas den polariserade bild som ett ensidigt fokus på skriftliga källor ger, genom att istället fokusera på materiell kultur. Vidare har vetenskapliga studier främst fokuserat på den typen av materiell kultur som oftast beskrivs i de skriftliga källorna: tempel och statyer, medan Irene Selsvold valt att inkludera fler typer av materiella manifestationer av kult.
– I enlighet med flera nyare kritiska studier argumenterar jag för att kristnandet av Romarriket var mer komplext och dynamiskt än tidigare antagits, samt att vetenskapen i högre grad borde använda arkeologiskt material för att omvärdera och nyansera de seglivade nedgångs- och ödeläggelsenarrativen, säger Irene Selsvold.
Det analytiska konceptet minnesmanipulation används här för att omvärdera kristna reaktioner på hednisk materiell kultur, samt för att omvärdera de materialkategorier som traditionellt har associerats med kristnandet.
– Minnesmanipulation innebär att man istället för att förstöra ting, fullständigt förändrar de sätt som dessa uppfattas på och hur de interagerar med omvärlden. Slutresultatet är att samhället minns tingen på ett annat sätt än förr.
Genom att använda konceptet minnesmanipulation kan kristnandet förstås som konstruktivt och framtidsorienterat snarare än som ett uttryck för intolerans och aggressivitet, menar Irene Selsvold.
Mer än tempel och statyer
Analysen inkluderar fler typer av materiella manifestationer av kult än de man traditionellt har fokuserat på: monument, heliga platser, bildverk och inskrifter i det offentliga stadsrummet. Och utöver de vanligen anförda manipuleringsmetoderna – ödeläggelse och konvertering – undersöks manipulationsstrategier som bortskaffande, skadegörelse, återanvändning, deponering, appropriering och omkonfigurering.
– Strategier för att manipulera minne var inte begränsade till tempelbyggnader och helgedomar utan genomfördes i hela det offentliga stadsrummet.
Materiell kultur flyttades från helgedomar ut i stadsrummet och in i kristna byggnader, och bildverk, mindre monument och portar i det offentliga rummet blev utsatta för kristen manipulering på samma sätt som materiell kultur i helgedomar. Gaturum och nekropoler (antika begravningsplatser) var också viktiga arenor för minnesmanipulering.
Förpassades till historien
När kristnandet av Romarriket genomfördes var målet med den religiösa transformationen att befästa kristendomen som den enda religionen genom att se till att helgedomar och hednisk kultpraktik förpassades till historien, hellre än att de helt raderades ur historien.
– Minnesmanipulation är ett fruktbart och stimulerande koncept som framhäver det komplexa och föränderliga förhållandet mellan människor och materiell kultur i forntiden.
Avhandling:
Pagan Pasts, Christian Futures: Memory Manipulation and Christianisation in the Cities of Western Asia Minor
Kontakt:
Irene Selsvold, institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet, irene.selsvold@gu.se
En supraledare är ett material som inte har någon mätbar resistans när man leder elektrisk ström genom det. För att kunna använda en supraledare i vardagens teknik, måste forskarna förstå supraledarens mycket speciella fysik.
Supraledare kräver dock så låga temperaturer måste de kylas med flytande helium eller flytande kväve, vilket gör dem dyra och svåra att använda på bred front. En supraledare som fungerade närmare rumstemperatur skulle ha enorm potential. Intresset är därför stort för en förbättrad förståelse av hur den aktuella typen av så kallade högtemperatursupraledare fungerar.
Supraledare leder ström utan motstånd
Supraledande material uppvisar häpnadsväckande nya egenskaper när de utsätts för en viss temperatur, som kallas för den kritiska temperaturen. Det är då materialet kan leda ström helt utan resistans.
De flesta kommersiella supraledarna är så kallade lågtemperatursupraledare, som kräver en temperatur under -240 grader Celsius. Högtemperatursupraledare fungerar i något högre temperaturer, men behöver ändå runt 200 minusgrader. Den vanligaste typen kallas för kuprater, och består av en blandning av koppar och syre. Det var denna grupp av supraledare som forskarna undersökte i studien.
Högtemperatursupraledare har modulerande laddningsdensitet, vilket betyder att deras elektriska laddning varierar och är ojämnt fördelad. Detta beror delvis på en typ av modulation som upptäcktes för några år sedan – så kallade laddningsdensitetsvågor. Men denna modulation har bara observerats sporadiskt, under vissa förutsättningar. Därför har man trott att den inte är en bidragande orsak till supraledning.
– Laddningsdensitetsvågor observerades för första gånger 2012 i materialgruppen kuprater, säger Giacomo Ghiringhelli, fysikprofessor på Politecnico di Milano. Deras betydelse har inte ifrågasatts sedan dess, men deras roll har förblivit oklar.
Ny aspekt: Fluktuationer i laddningsdensiteten
Nu har forskarna upptäckt ytterligare en aspekt när det gäller den varierande laddningsdensiteten. De kallar den för laddningsdensitetsfluktuationer. De har identifierats som ännu en elektronmodulation, som är samlad och fluktuerande, med kortare så kallad korrelationslängd. De är mycket allmängiltiga jämfört med de konventionella laddningsdensitetsvågorna: de förekommer vid ett betydligt större temperaturomfång – upp till högre än rumstemperatur – och vid olika nivåer av syredopning.
– Högtemperatursupraledare uppvisar mycket säregna egenskaper i rumstemperatur, vilket är en utmaning när det gäller vår allmänna förståelse för laddningstransport i metaller, säger Chalmersforskaren Riccardo Arpaia på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, som har utfört experimenten. Laddningsdensitetsfluktuationerna kan vara en avgörande orsak till dessa egenskaper.
”Osynlig del av isberget”
– Man kan säga att laddningsdensitetsvågorna, som är välkända sedan tidigare, bara utgör toppen av isberget. Laddningsdensitetsfluktuationerna som vi nu har identifierat är som den större osynliga delen av isberget. Upptäckten blev möjlig tack vare de stora framstegen som har gjorts inom synkrotronröntgen, och kvalitén hos proverna som vi har använt.
Proverna tillverkades av The Italian National Research Council (CNR) och av en forskargrupp på Chalmers som leds av professor Floriana Lombardi.
Ett annat fynd i studien gäller hur laddningsdensitetsfluktuationerna påverkas av materialets temperatur. De tidigare kända laddningsdensitetsvågorna ändras tvärt så fort materialet uppnår den kritiska temperatur där det går in i sitt supraledande tillstånd. De nyupptäckta laddningsdensitetsfluktuationerna påverkas däremot inte av supraledning. Detta indikerar att de två egenskaperna inte ”konkurrerar” med varandra. Fyndet stärker forskarnas teori om att laddningsdensitetsfluktuationerna är nyckeln för att kunna förklara de supraledande materialens besynnerliga egenskaper.
– De nyupptäckta laddningsdensitetsfluktuationerna verkar vara en mycket generell egenskap hos kuprater, vilket betyder att de antagligen spelar en avgörande roll för materialens strömledningsförmåga, säger Giacomo Ghiringhelli
Experimenten utfördes på European Synchrotron Radiation Facility i Grenoble, i samarbete med forskare på Italian National Research Council (CNR) och på Sapienza University of Rome.
Den nya metoden går ut på att forskarna i ett första led blandar upp ett cell- eller vävnadsprov med korta sekvenser av enkelsträngat DNA, utvalt för att fästa vid just de molekyler som ska studeras. Är det till exempel ett specifikt protein som ska undersökas används små DNA-snuttar som binder till just detta protein. I nästa led tillförs enzymer som får de korta DNA-sekvenserna att koppla ihop sig och bilda DNA-molekyler.
Lägga pussel
Genom att analysera dessa nybildade DNA-molekyler med så kallad DNA-sekvensering går det att se precis vilka DNA-snuttar som har hamnat intill varandra. Utifrån den informationen går det att lägga ett pussel som visar hur alla DNA-sekvenserna måste sitta ihop. Eftersom DNA-sekvenserna är fästa på de molekyler som ska avbildas går det att förstå hur rikligt de förekommer samt var i cellerna de finns. Det forskarna nu publicerar är en matematisk modell som gör det möjligt att beräkna detta samt att skapa bilder ur sådan information.
– Man kan likna det vid bordsplaceringsleken på ett bröllop där varje gäst får en lapp som matchar med deras bordsgrannars. Om man har alla dessa lappar kan man återskapa bordsplaceringen. I våra experiment motsvarar lapparna DNA-snuttarna och gästerna är de molekyler som snuttarna är fästa vid, säger Björn Högberg professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet.
Björn Högberg och Ian Hoffecker vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik.En rekonstruktion av fotot ovan skapad genom att använda metoden som presenteras i artikeln på låtsas-data genererad från fotot (rekonstruktion skapad av Ian Hoffecker).
Fördelen med den här metoden, som forskarna kallar DNA-mikroskopi, är att den gör det möjligt att söka av vad som i sammanhanget är större material, som en hel cellsamling eller ett vävnadsprov. Med traditionell mikroskopi, där man måste titta på ett område i taget, är det mycket tidsödande. Men med DNA-mikroskopi är det möjligt att till exempel screena efter vissa molekyler och undersöka hur frekventa de är. Metoden gör det också möjligt att se vilken roll den omedelbara närmiljön spelar för en cell, alltså hur mikromiljön kan påverka eventuell sjukdomsutveckling – för att nämna endast två av flera möjliga användningsområden för DNA-mikroskopi.
– Det här är ett verktyg som kan användas för att få en bättre förståelse för hur biologin fungerar och hur celler samarbetar. Den kunskapen kan ge en bättre bild av hur olika sjukdomar utvecklas. På sikt kan detta verktyg också ge möjligheter till säkrare diagnostik, säger Ian Hoffecker, forskare i Björn Högbergs forskargrupp vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet samt den som har lett studien.
Ett brott har begåtts. Förövaren har lämnat spår. Det kan vara matrester, kläder, blod eller kroppsvätskor. Genom att topsa celler eller lyfta upp dem med tejp från underlaget kan spåren säkras för att få fram ett dna på gärningspersonen.
Ett problem är att proteiner i blod ofta förstör DNA-analysen. När det gäller sperma eller andra kroppsvätskor i jord är problemet att ämnen i jord spolierar analysmöjligheterna.
Ser molekylerna som saboterar DNA-analyserna
Några få forskargrupper runtom i världen jobbar för att förbättra teknikerna så att sådana här brottsplatsspår ska kunna gå att använda i kriminaltekniska utredningar i framtiden. Deras upptäckter och förbättringar har lett till att det idag kan räcka med ett fåtal celler för att få fram en dna-profil.
En av forskargrupperna finns vid LTH, Lunds universitet och Nationellt forensiskt centrum i Linköping. I den ingår bland andra Maja Sidstedt som tidigare i år blev klar med sitt doktorandarbete. I den visar hon vad som händer när ämnen jord och blod stör, eller helt slår ut, dna-analyser.
– Jag har sett att vissa ämnen såsom hemoglobin i blod och humus i jord slår ut det enzym som används för att kopiera DNA:t. Vissa av dessa slår också ut den fluorescerande ljussignal som används för att detektera det uppkopierade DNA:t, säger hon.
Enzymet står för DNA-kopieringen
Tidigare har det gjorts den felaktiga slutsatsen att kopieringen misslyckats, när det i själva verket bara är signalen som släckts ut. Detta går dock att rätta till genom att använda sig av ett annat signalsystem.
Enzymet är motorn i dna-analysen. Fyndet på brottsplatsen kanske bara innehöll ett fåtal celler, och det är otillräckligt för att direkt identifiera en person. DNA:t måste kopieras först, och det står enzymet för, berättar Maja Sidstedt.
Hon har studerat den vanligaste tekniken som används vid forensisk dna-analys, PCR (polymerase chain reaction), vilken identifierar och mångdubblar DNA-fragment så att en person kan identifieras. Hon har också studerat de nyare teknikerna MPS (massiv parallellsekvensering) som står för en bredare analys av DNA, exempelvis bestämning av ögonfärg, samt digital PCR.
Binda de förstörande molekylerna
– Mina undersökningar visar att de modernare teknikerna är lika känsliga för smuts som PCR. Men det finns sätt att lösa detta, bland annat genom att tillföra ett specifikt protein som kan binda till de förstörande molekylerna så att enzymet inte störs.
Under arbetets gång identifierade Maja Sidstedt också ett enzym som kan hantera nästan femtio gånger mer smuts än det som normalt används för en viss typ av analys.
– Här behövs mer utveckling, baserat på de hämmarmekanismer som jag har kartlagt, säger hon.
Delar av Maja Sidstedts resultat har redan börjat användas av bland annat Nationellt forensiskt centrum. Hennes forskning kan också användas till att förbättra DNA-analyser inom andra områden, såsom medicin, livsmedel och bioterrorism.
Vad är det som får ett företag att överleva, blomstra och utvecklas? Vad skiljer egentligen vinnarna från förlorarna i företagsvärlden?
Två sammanlänkande faktorer tycks vara avgörande för framgång: integrering – så kallad ”embeddedness” – med andra företag, kunder och medarbetare, samt växelverkan mellan utforskande och tillväxt, menar forskare vid Högskolan i Halmstad.
– Min forskning handlar om två saker: dels om att undersöka företag ur ett metaforperspektiv, där det ses som en del av ett ekosystem, dels om att studera dynamiken kring innovation och dess tillblivelse i företaget. De här två delarna av min forskning är avhängiga varandra. De kan inte separeras, för då förlorar de sitt värde, säger Michal Lysek, industridoktorand vid Högskolan i Halmstad, som har undersökt innovationsprocesser vid företaget HMS Industrial Networks.
Han har också gjort studier av företagen Axis Communications och Sectra. Alla tre företagen är teknikbaserade företag som har dragit nytta av digitaliseringen för att växa
Företaget blir en del av ett ekosystem
När man ser på företag och deras relationer till varandra som delar av ett ekosystem, utgör företagen olika organismer. De lever i en omgivning som påverkas av andra organismer, till exempel konkurrerande företag, samarbetspartner, kunder och medarbetare, och i den omgivningen försöker de överleva och utvecklas tillsammans. Ett sätt att göra det är genom integration.
– HMS samarbetar inte bara med sina kunder. De når en djupare nivå, och blir nästan en del av kunderna. Samarbetena utvecklar sig ofta till långa vänskapsrelationer, och många av företagets kunder tycker att HMS är förträffliga både som ingenjörer och som människor. Det har byggts upp ett förhållande som är präglat av tillit och ömsesidigt förtroende. Det går bortom samarbete och blir en form av integration, och det är det jag kallar för ”embeddedness” av aktörer, deras handlingar och aktiviteter, samt specifika händelser av betydelse, förklarar Michal Lysek, och fortsätter:
– Det är inte bara med kunder som företag kan integreras, utan också med andra företag. Traditionellt sett ser vi kanske företag inom samma verksamhetsområde som konkurrenter, men mina resultat går emot det sättet att tänka. Genom embedded innovation – integrerad innovation – hjälper företag varandra att nå upp till sina mål. Tillsammans skapar de en helhet, där de var för sig inte kan leverera samma värde till kunden som de gör när de samarbetar. Ett exempel på hur det här kan ske är genom olika partnerprogram.
Grunden är individer som bygger relationer
De nätverk som krävs för att skapa integration mellan olika företag baseras på individer som bygger relationer. De tar tid att bygga upp, och det är många aspekter som påverkar hur väl fungerande nätverken blir. En sådan aspekt är de olika företagens ledarskap. En förutsättning tycks vara ett visionärt ledarskap, en föreställning kring vart företaget är på väg och om vad man vill vara i framtiden.
– De företag som jag har undersökt har alla starka chefer med tydliga visioner. Målet är att nå stjärnorna, och även om man ibland måste nöja sig med trädtopparna finns hela tiden strävan där. Alla medarbetare känner till visionerna och arbetar för att nå upp till dem. För att det ska vara möjligt måste visionen vara konkret, och den måste gå att översätta så att den passar alla olika yrkesgrupper inom organisationen, säger Michal Lysek.
Överlevnad förutsätter innovativ växelverkan
Den andra delen av Michal Lyseks forskning undersöker samspelet mellan två fenomen som kallas för ”exploration” och ”exploitation”. Begreppen kan på svenska översättas som ”utforskning” och ”tillväxt”. Teorin går i korta drag ut på att framgångsrika företag präglas av en växelverkan mellan utforskande perioder och perioder av tillväxt.
Under de utforskande tidsperioderna strävar företaget efter att utvecklas och bredda sig, kanske till och med på en annan marknad, medan tillväxtperioderna präglas av större lugn och ett fokus på att öka sin försäljning och förbättra sitt befintliga erbjudande. Utmaningen ligger i att fånga dynamiken mellan de två tillstånden, och att hitta vägar för att vandra mellan dessa positioner, samt att förstå och kunna navigera i växlingen mellan dem.
– Jag har tagit fram en modell som kan hjälpa företag i den här innovativa växelverkan. Det är viktigt att ett företags diversifiering inte går för långt utanför den marknad där de redan verkar. En helomvändning i inriktning är svår att överleva. Det gäller att hitta en balans, och att utöka företagets verksamhetsområde en liten bit åt gången. Oftast befinner sig företaget i tillväxtfasen längre än vad det befinner sig i utforskningsfasen, men det viktiga är förmågan att växla mellan de två faserna, säger Michal Lysek.
Forskning ögonöppnare för företagen
Michal Lysek menar att de företag som han har undersökt inte är medvetna om sin egen diversifiering, och om den växelverkan mellan perioder som präglas av innovation och perioder som kännetecknas av lugn och tillväxt som de går igenom:
– Vid flera tillfällen har företagsrepresentanter hävdat att de inte sysslar med diversifiering, och när jag då kunde peka på hur de faktiskt skapar nya teknologier, produkter och nya marknader och utökar sin marknadsareal är det något av en ögonöppnare för dem. Det här är en av de saker som forskningen kan bidra med. Som forskare ser jag på verksamheten på ett annat sätt. Jag har möjlighet att ställa mig vid sidan av och iaktta vad som faktiskt händer, och jag kan göra mer ingående analyser över längre tid, säger Michal Lysek.
– Både mina resonemang kring embedded innovation och min modell för diversifiering kan användas av andra företag, men de måste naturligtvis anpassas efter det aktuella företagets kontext.
Berguv är en av världens största ugglearter. Den förekommer i både Europa och Asien, och trivs i skogiga bergsområden och på klippöar. Och uppenbarligen i Vasastan där en berguv de senaste dagarna rönt stor uppmärksamhet och nästan orsakat folkvandring då många velat titta närmare på den.
Urban Olsson, professor i systematik och biodiversitet vid Göteborgs universitet, är inte förvånad över att en berguv flyger runt inne i centrala Göteborg.
– Det har funnits berguvar i stan i flera år, så de finns här hela tiden fast vi inte ser dem. Jag har själv sett en vid Naturhistoriska museet i Slottsskogen, och hört en som satt på en byggkran uppe på Medicinareberget. Det har även förekommit berguvar inne på Ullevi när det spelats match.
Buffé av godsaker och inga naturliga fiender
Han menar att staden är en bra miljö för en berguv eftersom den inte har några fiender här och därför kan ägna mindre tid åt att gömma sig och mer tid åt att jaga. Dessutom erbjuder Göteborg en buffé av godsaker för en hungrig berguv.
– Det finns måsar nere vid hamnen, gott om duvor och mycket råttor som rör sig i stan efter alla sprängningar i samband med bygget av Västlänken. Den upplever husen som berg, och hade den fått vara i fred skulle den mycket väl kunna bygga bo på en balkong. Staden är en perfekt miljö för berguven, så länge de aktar sig för trafiken.
Den aktuella berguven i Vasastan dog någon vecka senare. Enligt Fågelcentralen i Kungälv, som tog hand om ugglan, hade den troligen blivit påkörd av en bil och dött av sina skador.
Olika personligheter inom samma art
Men innan dess verkade vasastansuven helt obekymrad av alla människor som följde efter, stod och tittade på den och fotograferar. Urban Olsson konstaterar att djur inom samma art har olika personligheter.
– Inom de flesta djurarter finns ett spann av hur skygga de är. Vissa är jätteskygga, andra är inte skygga alls. I naturen gynnas den som har ”rätt” personlighet. Är man inte utsatt för hot kan det löna sig att vara orädd, precis som gråsparvarna som hoppar runt på uteserveringar. Och den här berguven kan vara en individ som är extra oskygg. Hade den blivit stressad av uppmärksamheten hade den gett sig av. Det kan också vara så att den här berguven är sjuk, det kan vara en förklaring.
Han säger vidare att de individer av en djurart som etablerar sig i eller nära en stad ofta tillhör de som är mindre skygga. När de sedan förökar sig kan ungarna tänkas ärva föräldrarnas personlighet och bli likadana. Därför klarar de att växa upp i den här miljön.
– Förr i världen var till exempel ringduvor väldigt skygga, men det är de inte längre. De individer som inte skrämdes av människor blev kvar i staden och eftersom människorna var mindre farliga än rovdjur i skogen så blev den sortens ringduvor fler och fler. Jag tror att vi på sikt kan få se en ökning av andra arter av skogens djur inne i staden.
Vilka författare representerade Sverige internationellt under 1800-talet? Ja, de var inte främst män i alla fall. Ändå är det huvudsakligen ofta de manliga författarna som lever kvar i den svenska litteraturhistorien.
Fem forskare vid Göteborgs universitet har under fem års tid tittat på fem författarskap: Julia Nyberg, Fredrika Bremer, Emilie Flygare-Carlén, Anne Charlotte Leffler och Selma Lagerlöf. Deras studie ger en ny och mer heltäckande bild av dåtidens svenska litterära export.
– Vi forskare hade en läsgrupp där vi studerade 1800-talstexter, och vi började prata om att de kvinnliga författarna från den tiden nog var betydligt mer framgångsrika än vad som syns i litteraturhistorieskrivningen. Det var så vi började titta på det. Resultatet blev mer anslående än vi i vår vildaste fantasi hade kunnat föreställa oss! säger litteraturprofessor Yvonne Leffler som varit projektledare.
Forskargruppen har bland annat kartlagt i vilken utsträckning författarna översattes till andra språk, hur många upplagor böckerna trycktes i, samt vad tidningar i andra länder skrev om författarna och deras böcker.
Flera av författarna var internationella celebriteter, omskrivna och omhuldade på flera håll i världen. I Budapest rapporterar pressen om en ögonoperation Emilie Flygare-Carlén gjort, och när Fredrika Bremer besökte USA bevakades varje steg hon tog.
– De skrev om vilka platser hon besökte, vilka hon träffade och om hennes utseende. Dessutom fick hon uttala sig om allt möjligt, säger litteraturprofessor Åsa Arping.
Agerade draghjälp åt manliga författare
Författarna var olika stora i olika länder, men i bland annat USA, Tyskland, Storbritannien och Östeuropa gjorde flera av dem succé. De var så framgångsrika att de ibland fick agera draghjälp när manliga kolleger skulle lanseras utomlands.
– Man introducerar till exempel Strindberg på tjeckiska med hjälp av Flygare-Carlén, och Viktor Rydberg i USA med hjälp av Bremer, säger Yvonne Leffler.
Det är tack vare digitaliseringen som det nu går att visa hur stora de kvinnliga författarna var – det är först i dag det på ett överskådligt sätt går att spåra tidigare bokutgivning. Men det beror också på att ingen tidigare har försökt.
– Det är en dold historia. Det handlar såklart väldigt mycket om att det är män som har ägt litteraturhistorieskrivningen, säger Yvonne Leffler.
Utifrån recensioner kan forskargruppen också visa att ledande internationella kritiker tog de fem författarskapen på allvar och skrev om dem på samma sätt som de skrev om bland andra Charles Dickens och Walter Scott.
Men efter det moderna genombrottet runt sekelskiftet 1900 började flera av de kvinnliga författarskapen ses som omoderna. De skuffades undan av en yngre generation män och stämplades som ytliga bästsäljare, alltför sentimentala och romantiska.
– De var för populära, för produktiva, och så var de kvinnor. Därmed stämplades de som gammelmodiga, säger Yvonne Leffler.
Projektet Swedish Women Writers
Boken Swedish Women’s Writing on Export. Tracing Transnational Reception in the Nineteenth Century avtäcker nya aspekter av hur litteratur från ett mindre språkområde har rest över gränser och öppnar helt nya sätt att se på och arbeta med litteraturhistoria i ett internationellt perspektiv.
De fem författarskapen är valda från olika litterära genrer: Julia Nyberg skrev romantisk poesi, Fredrika Bremer och Emilie Flygare-Carlén skrev idealrealistiska romaner, Anne Charlotte Leffler skrev dramatik i det moderna genombrottet och Selma Lagerlöf skrev nyromantisk prosa vid sekelskiftet 1900.
Forskargruppen har fört in samtliga kända utgåvor från tjugo svenska författare, på alla språk som har gått att hitta i digitala bibliotekskataloger, i en nyskapad databas. Där går det att kvantitativt jämföra de kvinnliga författarna i projektet med samtida manliga författare som Carl Jonas Love Almqvist, Zacharias Topelius, August Strindberg och Esaias Tegnér.
Forskargruppen består av Yvonne Leffler, Åsa Arping, Jenny Bergenmar, Gunilla Hermansson och Birgitta Johansson Lindh, samtliga vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet.
Kontakt:
Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap, projektledare, Göteborgs universitet, 031-786 5294, yvonne.leffler@lir.gu.se
I juni 2018 klassade Världshälsoorganisationen (WHO) gaming disorder som en sjukdom och tillståndet, som ännu inte har någon officiell svensk översättning, blev en diagnos.
I syfte att samla mer kunskap om konsekvenserna av dataspelande gav Länsstyrelsen i Västra Götaland Centrum för forskning och utbildning kring riskbruk, missbruk och beroende (CERA) vid Göteborgs universitet i uppdrag att ta fram en kunskapsöversikt över den forskning som hittills har gjorts inom området.
Översikten visar att forskningen inte ger några entydiga och exakta svar på när ett oproblematiskt spelande blir problematiskt och när ett problematiskt spelande övergår till sjukdomstillståndet gaming disorder, men det finns vissa varningstecken att vara uppmärksam på.
Gaming disorder
WHO definierar gaming disorder som ett ihållande mönster av spelbeteende som präglas av försämrad kontroll över spelandet i kombination med att individen prioriterar det högre än andra aktiviteter och intressen. Försämrad kontroll över spelandet kan till exempel yttra sig som att spelaren upplever att den inte kan avsluta spelet så länge inte någon annan uppmanar den att avsluta.
– De allra flesta kan spela datorspel utan att det innebär några problem och upplever spelandet som bara roligt. Det man som vuxen kan vara uppmärksam på är om spelandet påverkar barnets fysiska eller psykiska hälsa, om spelandet tar över alla andra intressen och kanske till och med går ut över grundläggande behov, säger Jenny Rangmar, Region Väst, som tillsammans med Sara Thomée, Göteborgs universitet, har arbetat med översikten.
Blir allt annat oviktigt kan personen behöva hjälp med att bryta spelandet. Som förälder är det viktigt att prata och lyssna engagerat på sitt barn för att få kunskap om vad de gör när de spelar, och för att förstå varför barnet spelar.
– I en sådan relation finns det utrymme för barn och förälder att tillsammans bestämma hur mycket och till vad, de interaktiva medierna kan användas i förhållande till andra aktiviteter.
Riskgrupper bland spelare
Enligt kunskapsöversikten finns det tydliga samband mellan vissa egenskaper hos spelaren och hos de personer som utvecklar gaming disorder. Det är till exempel manligt kön, att man är ung, fysiska problem och förekomst av depressivitet och ångest. Det finns även samband mellan gaming disorder och impulsivitet, hyperaktivitet och ensamhet.
– De här egenskaperna i kombination med vilken typ av spel som personen spelar och vad som motiverar personen att spela är nyckelfaktorer som kan bidra till att personer utvecklar gaming disorder, säger Jenny Rangmar.
I de flesta studier som forskarna har gått igenom dras slutsatsen att överdrivet datorspelande kan ha negativa konsekvenser. Det kan därför vara bra att begränsa sitt spelande. De som har utvecklat gaming disorder kan behöva hjälp att avstå, eller åtminstone begränsa sitt spelande, men det behövs mer kunskap om effektiva behandlingsmetoder och förebyggande insatser. En av slutsatserna i sammanställningen är att det behövs fler långtidsstudier för att bättre förstå orsakerna som leder fram till gaming disorder.
Rapporten gör inte anspråk på att vara heltäckande för forskningsområdet gaming disorder, men är en begränsad, kartläggande kunskapsöversikt som kan tjäna som grund till det fortsatta arbetet både nationellt och inom regionen.
Kontakt:
Jenny Rangmar, fil. dr, forskare vid Göteborgsregionen, FoU i Väst, jenny.rangmar@goteborgsregionen.se
Sara Thomée, med. dr, forskare vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet
Mätningen utfördes av forskare från Tarfala forskningsstation vid Stockholms universitet, med en GPS som har en noggrannhet på några centimeter.
– Detta är den lägsta höjden som uppmätts någonsin. Under de senaste 50 åren har höjden på Kebnekaises sydtopp minskat med 24 meter, säger Gunhild Ninis Rosqvist, professor i geografi vid Stockholms universitet och ansvarig för mätningarna.
Kebnekaises sydtopp är en glaciär som minskar i höjd på grund av det varmare klimatet. Sydtoppens höjd varierar cirka tre meter mellan sommar och vinter. Normalt är toppen som högst i maj och lägst i september. Nordtoppens högsta punkt består däremot av berg och är stabil. På sikt kommer Nordtoppen att bli Sveriges högsta punkt året runt.
Kontakt:
Gunhild Ninis Rosqvist, professor, Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, 070-229 34 04, ninis.rosqvist@natgeo.su.se
Tarfala forskningsstation, 072-7155039
Tarfala forskningsstation är en unik forsknings- och undervisningsplattform i Tarfaladalen i Kebnekaisefjällen.
I dalen finns fyra glaciärer varav Storglaciären är den mest kända och en av de mest studerade glaciärerna i världen. Tarfaladalen omfattar höjdintervallet mellan 800 och 2103 m.ö.h. och utgörs av en typiskt subarktisk högalpin miljö.
I den nyutkomna boken Som en vildfågel i en bur har litteraturforskaren Birgitta Johansson Lindh analyserat nio dramer av tre svenska dramatiker: Alfhild Agrell, Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler. Verken skrevs på 1880-talet och räknas in i den moderna genombrottsdramatiken.
– Det betraktas som en period då kvinnor på bred front fick dramer utgivna och scenen blev ett genusdebatterande forum. Agrell, Benedictsson och Leffler var de mest framgångsrika, säger Birgitta Johansson Lindh, Göteborgs universitet.
Men deras verk har kritiserats för sin enkla komposition, trots att det finns få grundläggande analyser gjorda: vissa av dramerna har inte studerats alls. Det har Birgitta Johansson Lindh nu gjort.
I Agrells, Benedictssons och Lefflers dramatik finns ett stort fokus på de kvinnliga huvudpersonerna. Det är den kvinnliga huvudpersonens ”sak” som är handlingen och det är henne man ska sympatisera med.
– Därför har de kallats ”tendensdramer” och på ett nedsättande vis ”indignationsdramer”. Men ett fokus på de kvinnliga huvudpersonerna är nödvändigt för dramernas gestaltning av känslomässig och kroppslig erfarenhet. Lästa på det sättet har de en brinnande aktualitet.
På sin tid utmanande inslag
Samtliga tre dramatiker har melodramatiska inslag i sina verk, och det är just dessa som Birgitta Johansson Lindh har tittat närmare på. De melodramatiska dragen går att läsa på två sätt, och däri går det att hitta feministiska – på sin tid utmanande – inslag. Eftersom budskapen delvis är dolda, är radikaliteten i verken inte uppenbar.
– Dramerna hade inte kunnat sättas upp om de var alltför provokativa, särskilt inte eftersom det var kvinnor som skrivit dem.
Birgitta Johansson Lindhs nya läsning av verken visar att de kvinnliga huvudpersonerna ofta lever i ett slags bristtillstånd, vilket tycks vara konsekvensen av att kvinnorna bara har ett värde som en funktion för andra människor: som hustrur eller mödrar.
– Här syns också kvinnornas kamp för en egen identitet, att bli erkända som personer som har ett värde i sin egen rätt och inte som funktioner i andras liv.
Dramerna bryter också ny mark genom att visa hur marknadstänkande och pengar påverkar hur den heteronormativa kärleken mellan man och kvinna är konstruerad.
– I de här verken upprättas ett slags vision om en annan socialitet som kärleken och andra mänskliga relationer ska bygga på. Dessutom framgår att kvinnorna har en egen sexualitet, det var inte respektabelt att visa på teaterscenen under 1880-talet.
På jorden sker nu en dramatisk förlust av biologisk mångfald, vilket beskrivs som det sjätte massutdöendet. Även när människan ytterst är orsaken till andra arters utdöende, så påverkas mångfalden även av klimatförändringar och genetiska faktorer, till exempel förlust i genetisk mångfald och inavel.
Öar särskilt drabbade
Öars ekosystem påverkats mycket av mänsklig aktivitet. Ett tydligt exempel är Nya Zeeland som har utsatts för en betydande förlust i biologisk mångfald efter Polynesierna kolonisation under 1300-talet, och Européernas under 1800-talet. Det ledde till överjakt, djurs minskade utrymme och introduktionen av rovdjur som råttor, mårddjur och pungråttor.
Idag kan forskare få värdefulla ledtrådar till orsakerna bakom arters utdöende genom att sekvensera DNA från bevarade individer i museisamlingar.
Fåglarna huia och kokaka var två vanliga fåglar i Nya Zeelands skogar. De sågs senast år 1907 respektive 1960, men anses nu vara utdöda. Forskare från Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm har kartlagt DNA från de utdöda fåglarna för att undersöka deras demografiska förändringar och uppskatta graden av inavel.
Ingen inavel
Resultatet visade att dessa skogslevande fåglar minskade i antal vid istiden, för cirka 10 000 år sedan, då deras utrymme minskade till små isolerade skogsområden. Men fågelpopulationerna förblev små även efter istiden, när klimatet blev varmare och skogarna spred sig igen.
Ingen av de båda arterna visade dock tecken på inavel. Det indikerar ett snabbt försvinnande under några få årtionden, förmodligen huvudsakligen orsakat av människans skogsavverkning och introduktionen av de nya rovdjur som Européerna tog med sig från Europa.
Vetenskaplig artikel:
Complete genomes of two extinct New Zealand passerines show responses to climate fluctuations but no evidence for genomic erosion prior to extinction. Biology Letters, 2019-09-04
Andelen unga jordbrukare minskar i Sverige. För att motverka utvecklingen erbjuder Jordbruksverket ett startstöd till just unga jordbrukare. I en ny studie från AgriFood Economics Centre, som är ett samarbete mellan Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, undersöker nationalekonomerna Martin Nordin och Ida Lovén om startstödet föryngrar sektorn.
Landsbygdsprogrammets startstöd
Startstödet på 250 000 betalas ut av Jordbruksverket i två omgångar. Det kan sökas av personer under 40 år som vill starta eller ta över ett jordbruks-, trädgårds- eller rennäringsföretag.
Syftet är att underlätta för unga att starta en verksamhet eller att genomföra ett ägarskifte.
Studien undersöker om startstödet gör att unga blir jordbruksföretagare tidigare och om startstödet påverkar jordbruksföretagens ekonomi.
– Vi ser att startstödet gör att man väljer att bli jordbruksföretagare tidigare. Jordbruksinkomsterna är även högre på kort och lång sikt och sannolikheten att man fortsätter som jordbrukare ökar, säger Martin Nordin, docent i arbetsmarknadsekonomi och en av författarna bakom studien.
Blir jordbrukare tidigare
Även om resultaten inte kan påvisa en föryngring av sektorn så tror forskarna att startstödet kan ha en sådan effekt.
– Den kanske viktigaste frågan kan inte besvaras av vår analys: om startstödet gör att fler unga blir jordbrukare. Vår slutsats är emellertid att det blir mera attraktivt att vara jordbruksföretagare, vilket bör leda till föryngring av sektorn, fortsätter Martin Nordin.
Det finns kostnader förknippade med att starta eller ta över ett jordbruksföretag. Ofta vill jordbrukare i samband med ett ägarskifte även göra nyinvesteringar i företaget.
– Vi tror att startstödet hjälper jordbrukaren under denna övergångsfas. Att få ett monetärt bidrag är sannolikt viktigt. Men det kan även vara så att hela processen med att söka stödet kan ha en viss betydelse. Man tvingas ta fram en affärsplan vilket kan förmå jordbrukaren att fundera över sitt företags framtid och hur man kan utveckla företaget, säger Martin Nordin.
Tidigare kritik mot stödets effekter
Startstödet har inte tidigare utvärderats empiriskt och det har funnits en stor osäkerhet kring stödets effekter. Vid en översyn av stödet konstaterade Europeiska revisionsrätten att stödet baserar sig på en dåligt formulerad interventionslogik och förväntas sakna effekt.
– Givetvis kan man inte dra för stora slutsatser utifrån en enda studie. Men det är i alla fall så att våra resultat tydligt ifrågasätter Europeiska revisionsrättens slutsatser, avslutar Martin Nordin.
Studien baserar sig på samtliga personer som arbetar som anställd jordbrukare i Sverige och som därmed, i framtiden, kan välja att starta eller ta över ett jordbruksföretag. Urvalet består av cirka 32 000 anställda jordbrukare under perioden 2000–2015. För att utvärdera stödet används en brytpunktsanalys med åldersrestriktionen att man måste vara 40 eller yngre för att få stödet.
AgriFood Economics Centre är ett samarbete mellan Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.
Martin Nordin, Docent i nationalekonomi på AgriFood Economics Centre och Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, martin.nordin@agrifood.lu.se
1900-talets så kallade Gröna revolution har drivit fram grödor med hög avkastning och ett snävt spektrum av egenskaper, skräddarsydda för industriell produktion av livsmedel. Det har hjälpt oss att klara den globala matförsörjningen, men har också ett högt pris.
Att man inte förädlat på i första hand resistens gör att dagens odlingssystem kräver mycket bekämpning av ogräs, svampar och insekter. Den biologiska mångfalden har tagit stryk av monokulturer och kemikalier.
Ensidig odling av ettåriga grödor med mindre djupgående rötter, än perenna (mångåriga) sorter, minskar mullhalten och ökar risken för erosion. Mer extremt väder med torra vårar och somrar kan slå hårt mot skördarna.
Fjolårets varma torra sommar öppnade mångas ögon
– De riktigt specialiserade gårdarna med väldigt få grödor och sorter blir sårbara i ett framtida klimat. Det gäller även insekts- och svampangrepp. Till exempel gynnas rostsvampar av högre temperaturer. Och har du en skadeinsekt som övervintrar och du odlar samma gröda nästa år kommer angreppet snabbt, säger Maria Wivstad, föreståndare för Epok, Centrum för ekologisk produktion och konsumtion vid SLU i Uppsala.
Hon påpekar att lösningen på klimatkrisen inte är enbart ekologiskt lantbruk, utan även måste sökas inom den konventionella produktionen.
– Ekologisk produktion i dag är inte entydigt bättre för klimatet; den har både plus och minus. De grödor vi har – även de ekologiska – är känsliga för värme och vattenbrist. Och båda kommer att variera mer i framtiden, säger hon.
Klimatkrisen kan däremot bidra till att skillnaderna mellan ekologisk och konventionell produktion minskas, med krav på robustare produktion och ökad mångfald. Forskning på en rad områden pekar åt det hållet. Större diversitet bland grödor och odlingsmetoder skulle stärka jordarna, öka resistensen mot angrepp och minska behovet av stora kemiska insatser.
Fånggrödor binder kol till jorden
Allt fler lantbrukare talar om varierade växtföljder inom det konventionella jordbruket. Det innebär att man inte sår samma gröda på ett fält år efter år, utan varierar mellan spannmål och vall (fodergrödor) som man gör i ekologiskt och mindre intensivt konventionellt lantbruk.
Varierad växtföljd
I ett stort europeiskt projekt där SLU deltagit har man analyserat data från försök med olika växtföljder från 1950-talet och framåt. Det visar bland annat att varierad växtföljd med klöver- eller gräsvall och ettåriga grödor ger högre spannmålsskördar. Ingår även kvävefixerande grödor i följden minskas gödselbehovet. Däremot blev inte skördarna stabilare över åren med vall i växtföljden.
Källa: Georg Carlsson, SLU
Till exempel fixerar baljväxter luftens kväve och behovet av gödsling minskar. Att hålla ett fält bevuxet mellan skörd och sådd med så kallade fånggrödor minskar kväveläckaget, och bidrar även till att kol binds i jorden och ökar bördigheten.
Minskad jordbearbetning med plöjningsfri odling har däremot oklar effekt på kolinlagring, enligt en SLU-studie 2018.
Perenna grödor tar priset
En annan studie, från 2017, visar att de effektivaste sätten att öka den är, i stigande grad, fånggrödor, stallgödsling och perenna grödor.
Mycket forskning kring att göra ettåriga grödor perenna pågår världen över. Varianter av vete och ris finns, och oljeväxter som raps och baljväxter har god potential, anser Lennart Olsson, professor i geografi och grundare av Lucsus, Centret för hållbara studier vid Lunds universitet.
Han har studerat utarmning av jordar och klimatpåverkan i framför allt Afrika. En övergång till mer perenna grödor kan på sikt minska klimatpåverkan, är han övertygad om. Med djupgående rötter minskar de jorderosionen och därmed näringsläckage som orsakar övergödning.
– Vi har också förlorat markkol på grund av jordbearbetning och att vi odlar mest grödor med grunda rotsystem. Perenna grödor med större och djupare rotsystem kan bygga upp kolförrådet på djupet igen. De binder också kväve. Studier i USA och vid Alnarp visar att hälften av kvävet läcker ut med ettåriga grödor. Med den perenna vetevarianten kernza är kväveläckaget knappt mätbart, säger Lennart Olsson.
Kernza är en fodergröda som man började förädla i USA på 1970-talet. Den ger än så länge betydligt lägre avkastning än dagens vete. Men den stora genetiska variationen borde ge goda möjligheter att förädla på större avkastning och härdighet mot torka och värme, påpekar han.
Bra med genetisk bredd vid extremväder
Att kernza både kan bli foder och spannmål är ett plus. Även om avkastningen är låg kan den odlas på ”sämre” marker som i dag inte utnyttjas, och därmed ändå öka produktionen. Det gäller även gamla spannmålssorter, som är ett annat forskningsspår för bättre härdighet.
Tanken på att bredda odlingen och minska riskerna finns i ett tvärvetenskapligt projekt som drivs av flera institutioner på SLU ihop med Högskolan i Kristianstad.
– När det kan bli mer extremväder är det bra att ha ett material med genetisk bredd. Kanske inte på hela åkerarealen, men en del av den. Speciellt lämpar sig kultursorterna för lite sämre marker. Odlar man dem på bättre mark och kvävegödslar blir stråna längre och de viker sig, säger projektledaren Karin Gerhardt vid Centrum för biologisk mångfald.
Äldre vete med ”svagare” gluten
Liksom de perenna grödorna har gamla kultursorter längre rötter och klarar torka bättre. De ger stabilare skördar men lägre avkastning än högförädlad spannmål. De konkurrerar också ut ogräs bra och kräver mindre bekämpning.
Projektet ska pågå under minst tre år med försöksodling av moderna och äldre sorter på fält intill varandra. Både fetare och magrare jordar ska testas, till att börja med vanligt vete som jämförs med Ölands lantvete och Dala lantvete. Man ska titta på hur vädret påverkar skörd, hur härdiga sorterna är mot angrepp av insekter och svamp.
Lokal förädling
Dagens förädling av kultursorter sker lokalt, där odlare utifrån den genetiska variationen hittar sorter som anpassas till traktens förutsättningar. Att sorterna inte fått brett genomslag beror bland annat på att utsädespriset är betydligt högre än för moderna sorter. Efterfrågan och produktion växer men skalan är ännu för liten för att passa in i livsmedelsindustrins och -kedjornas system.
Källa: Karin Gerhardt, SLU
Mikrobiologiska skillnader ska också studeras, både för hälsoaspekter och smakskillnader. Det är redan känt att sorterna innehåller ett ”svagare” gluten än det som finns i högförädlat vete för att ge fluffigt bröd, och kräver mer knådning.
– Gamla sorter handlar inte om att gå tillbaka till stenåldern, utan ta tillvara gammal kunskap och tillföra nya idéer, säger Karin Gerhardt.
Samodling gör grödor robustare
Forskning bedrivs på en rad andra sätt att göra jordbruket mindre känsligt för ett klimat med mer väderväxlingar. Ett exempel är samodling, där olika grödor odlas tillsammans. Det kan vara till exempel att odla ärter eller åkerböna ihop med spannmål och skörda allt som djurfoder. De kan även separeras efter skörd.
Samodling kan ge robustare skörd och effektivare utnyttjande av resurserna än om grödorna odlas var för sig, enligt Georg Carlsson vid SLU i Alnarp, som forskar kring diversifiering av grödor och om baljväxter för mer hållbar livsmedelsproduktion.
– Åkerbönor är proteinrika och växer i symbios med kvävefixerande bakterier. Nackdelen är att de är känsliga för ogräs, sjukdomar och insekter. Åkerböna är också känslig för vattenbrist och drabbades hårt av fjolårets torka. Men genom att samodla dem med till exempel vete står båda emot ogräs bättre. Samodlade grödor fångar ljus på olika sätt, har olika djupa rötter och utnyttjar vatten och växtnäring bättre. Att blanda olika sorter av samma gröda kan också öka tåligheten mot sjukdomar, insekter eller torka.
Gamla metoder till heders igen
Mycket kunskap är gammal men har glömts bort. Det gäller inte bara odlingsmetoder utan även till exempel vattenhushållning, som i det klimat vi haft fokuserat på att dränera bort överflödigt vatten. För torka är beredskapen sämre.
– Här är det inte forskning som behövs, utan infrastruktur för bevattning. I dag är strukturen på gårdsnivå inte särskilt utbyggd för merparten av åkermarken, och lantbrukarna måste ha tillstånd för att ta vatten ur vattendrag. Vi har lagt igen dammar och våtmarker, och behöver återställa tillgången till vatten i landskapet med till exempel vattenmagasin. Där behövs politiska beslut för att stötta investeringar, säger Maria Wivstad.
– Men vi kan inte säga hur många torra somrar vi får, det kommer att variera stort mellan områden. Man kan så mer grödor på hösten där klimatet tillåter det, så är de etablerade och rötterna når djupare om torkan kommer. Generellt är det lantbrukare som satsar på fler grödor och flera djurslag som kommer att klara sig bättre i ett mer oförutsägbart klimat.
Text: Mats Karlsson, på uppdrag av forskning.se
Sex sätt att tackla klimatkrisen
Odla djuprotade växter eller kultursorter, speciellt på outnyttjade marker
Odla täckgrödor som binder kväve i marken och minska gödslingsbehov.
Samodla spannmål med baljväxter som binder kväve. Eller olika sorter av samma gröda.
Utnyttja möjligheten att så på hösten. Om värme och torka kommer är rötterna redan djupa.
Jordbruk med både diversifierad odling och olika djur är mer robust, med exvis stallgödsel.
Agroforestry: Lähäckar och fruktträd skyddar mot vind, tar upp vatten, lockar pollinatörer.
Vargens återkomst har bidragit till en minskad avskjutning av älg i svenska och norska vargrevir. Fler älgar fälls av jakt än av vargar i reviren. Vargarna har inte heller haft någon effekt på älgens betesskador på tall, eller på mångfalden av lövträd i skogen, visar forskning från SLU och Høgskolan i Innlandet.
En analys av älgstammens utveckling – mätt med älgkvoter, fällda och observerade djur – visar att avskjutningen av älg har varierat mycket i både Norge och Sverige under de senaste årtiondena. Under denna period har antalet fällda djur minskat kraftigt, vilket till viss del kan förklaras av den växande vargstammen.
En ökad förekomst av varg visade sig påverka jägarnas jaktstrategi. I både Sverige och Norge infördes åtgärder för att minska den totala dödligheten i älgstammen (minskad avskjutning) samtidigt som man maximerade produktiviteten i älgstammen (minskad avskjutning av kor).
Varg påverkar jaktuttaget på älg
Både jaktkvoter och antalet fällda djur har minskat de senaste åren och att denna minskning är kopplad till förekomst av varg. Foto: Barbara Zimmermann
Älgen är det viktigaste bytet för vargen året runt och vargarna dödar främst älgar som annars skulle ha fällts under jakten. Ökad förekomst av varg påverkade jägarnas jaktstrategi på två sätt:
1) Antalet fällda djur maximerades genom att jägarna ökade andelen kalvar i avskjutningen. 2) Jakttrycket på älgkor minskades för att öka deras andel i stammen och därmed skapa en mer produktiv älgstam. Källa: SLU
Hur ser jaktuttaget av älg ut inom ett vargrevir?
Jakten tar fler älgar än vargarna inom vargrevir, men variationen är stor mellan olika delar av reviren. Generellt tar jakten två till tre gånger fler älgar än vargarna gör inom vargrevir. Vargarna använder dock inte alla delar av reviret lika mycket, vilket gör att även deras älguttag varierar inom reviret.
Studien visar också att det sköts färre älgar i de delar av vargreviren där vargarna spenderade mer tid och sannolikt dödade flera älgar. Vargarnas ojämna fördelning av tid i olika delar av reviret leder därmed till en ojämn fördelning av jaktuttaget mellan olika delar av reviret, det vill säga mellan olika jaktlag.
Jakten i siffror
Vargens uttag var i genomsnitt 7 – 8 procent av älgbeståndet per år men varierade mellan 2 – 12 procent mellan olika revir. Jägarna sköt i genomsnitt 15 – 19 procent av älgbeståndet per år, med en variation på 8 – 33 procent mellan olika revir. Sammantaget var jakttrycket därmed 2,4 – 3,5 gånger högre än predationstrycket från varg.
Men forskning visar också att vargarna inte använder olika delar av sitt revir lika mycket vilket resulterar i att uttaget från varg varierar inom reviret. Antalet skjutna älgar var lägre i de delar där vargarna spenderade mer tid och sannolikt dödade flera älgar.
Skillnaderna var relativt stora. I genomsnitt var antalet fällda älgar under jakten 24 procent lägre i områden som var mycket använda av vargarna, jämfört med områden där vargarna spenderade relativt lite tid. Andelen fällda kalvar var hela 41 procent lägre i områden med hög aktivitet av varg under sommaren jämfört med områden med låg aktivitet.
Den tredje frågan som forskarna har undersökt är om vargen genom sin påverkan på älgstammen skulle påverka älgens mat, det vill säga betestrycket på tall och förekomst av olika arter av lövträd. Ett minskat betestryck från älg skulle kunna gynna älgens favoritväxter och minska betesskadorna för skogsbruket. Sådana kaskadeffekter, det vill säga påverkan på mer än en nivå i näringskedjan, har rapporterats från andra håll i världen, i spåren av rovdjurs återkomst.
Så var inte inte fallet med vargarnas återkomst i Norge och Sverige. Vargarna har inte någon eller mycket begränsad inverkan på täthet av älgar, betesskador på tall och på mångfalden av rönn, asp, sälg och ek, visar studien.
Orsaker till att det ser ut så här i Skandinavien är sannolikt ett högt jakttryck på både rovdjur och bytesdjur i kombination med ett intensivt skogs- och jordbruk som skapar förutsättningar för höga tätheter av bytesdjur. I det sammanhanget verkar vargens återkomst inte ha påverkat älgarnas täthet eller deras val av skogstyp så pass mycket att det skulle kunna ha betydelse älgens betesväxter.
Betesskadorna eller mångfalden av lövträd oförändrad
Vargens återkomst har i Sverige och Norge haft ingen eller mycket begränsad inverkan på täthet av älgar, betesskador på tall och mångfalden av lövträd. Foto: Kjell Erik Moseid
Vargen har återvänt till områden där den tidigare har varit utrotad. Eftersom vargen dödar älgar skulle det kunna leda till att tall och lövträd – som älgarna äter – i sin tur påverkas. Forskare på SLU och Høgskolan i Innlandet har undersökt sambandet mellan förekomsten av varg i olika områden och omfattningen av betesskador och mångfald av lövträd. Forskarna fann dock inget stöd för att vargens återkomst till Skandinavien skulle leda till ökad mångfald av lövträd och minskat bete på tall. Källa: SLU
Gränsen mellan Sverige och Norge skär genom vargens kärnområde i Skandinavien. Inom projektet SKANDULV samarbetar vargforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Høgskolen i Innlandet i studier som rör vargens ekologi och förvaltning. Projektet verkar för att förmedla vetenskapligt grundad kunskap till förvaltningen och allmänheten i Norge och Sverige. De tre nya studierna belyser olika aspekter på vad vargens återkomst har betytt i områden med vargrevir.
Kontakt:
Camilla Wikenros, forskare vid Institutionen för ekologi; Enheten för viltekologi, SLU camilla.wikenros@slu.se Håkan Sand, forskare vid Institutionen för ekologi; Enheten för viltekologi, SLU hakan.sand@slu.se
Studien omfattade 21 länder och 162 534 personer, 35-70 år gamla, uppföljda i snitt 9,5 år, och är den första stora befolkningsstudien i världen som systematiskt och med standardiserade metoder undersökt insjuknande och död i vanliga sjukdomar i olika länder.
Resultaten visar att hjärt-kärlsjukdomar, som exempelvis hjärtinfarkt och stroke, står för fyra av tio dödsfall i världen bland medelålders personer. Dessa sjukdomar är därmed vanligaste dödsorsaken i aktuell åldersgrupp.
I höginkomstländerna har det dock svängt. Dödsfallen i hjärt-kärlsjukdomar har minskat och cancer har istället blivit ledande dödsorsak. Bland medelålders män är dödsfallen i cancer 50 procent fler än i hjärt-kärlsjukdom. I motsvarande grupp kvinnor, och i gruppen män och kvinnor i tidig medelålder, dör dubbelt så många i cancer som i hjärt-kärlsjukdom, i höginkomstländer.
Mindre andel cancer i låginkomstländer
Den totala dödligheten var lägst i höginkomstländer (3,3 procent), högre i medelinkomstländer (5,8) och högst i låginkomstländer (12,3). I höginkomstländer stod hjärt-kärlsjukdomar för 23 procent, i medelinkomstländer 41 och i låginkomstländer 43 procent. Motsvarande andelar för cancer bland dödsfallen var cirka hälften, en tredjedel och en sjättedel.
Mortalitet, dödstal eller dödlighet är ett demografiskt mätvärde som anger antalet dödsfall per år per 1000 personer i en population.
– Skillnaderna förklaras med att höginkomstländer utvecklat framgångsrika strategier för att förebygga och behandla hjärt-kärlsjukdom, något som skyndsamt behöver göras också i låg- och medelinkomstländer, menar Salim Yusuf, professor vid McMaster University, Kanada, som leder studien internationellt.
Höginkomstländerna i studien var Förenade Arabemiraten, Kanada, Saudiarabien och Sverige. Medelinkomstländerna var Argentina, Brasilien, Chile, Colombia, Filippinerna, Iran, Kina, Malaysia, Palestina, Polen, Sydafrika och Turkiet. Låginkomstländerna var Bangladesh, Indien, Pakistan, Tanzania och Zimbabwe.
Matlagning inomhus riskfaktor för hjärtsjukdom
I en andra rapport från det som kallas PURE-studien, påvisas att sju av tio fall av hjärt-kärlsjukdom kan förklaras av påverkbara riskfaktorer. Fetma, högt blodtryck och diabetes förklarade fyra av tio fall. Detta var särskilt viktigt i höginkomstländer, medan en ny och viktig riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom i låginkomstländerna visade sig vara matlagning inomhus med ved eller kol.
– Vi har nu nått en punkt där vi måste formulera nya mål där den kunskap vi nu har ska kunna användas för att minska död och sjuklighet i hjärt-kärlsjukdomar i låg- och medelinkomstländer, men också för att bekämpa cancer, säger Annika Rosengren, professor i medicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som lett den svenska delen av studien.
– Dödlighet i cancer är också påverkbar men där har man inte varit lika framgångsrik i att identifiera och förändra påverkbara riskfaktorer.
Fynden presenteras vid den pågående hjärtkongressen i Paris, European Society of Cardiology Congress.
Astma är en folksjukdom som drabbar cirka 10 procent av Sveriges befolkning, varav ungefär hälften har så kallad okontrollerad astma och ofta har besvär eller får astmaanfall. En vanlig orsak är bristande behandling eller att man tar sin medicin på fel sätt.
– Tidigare forskning har visat att patientutbildning med fokus på egenvård, självtestning och tydlig behandlingsplan förbättrar hälsan och livskvalitet hos personer med astma. Även kostnaderna för hälso-sjukvården minskar om man kan dra nytta av patienternas engagemang och kunskap, säger Björn Nordlund, barnsjuksköterska och forskargruppsledare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa.
Tillsammans med sina kollegor har han därför utvecklat ett digitalt, automatiserat egenvårdssystem för astma. Hjälpmedlet kallas Asthmatuner och gör det möjligt att mäta lungfunktionen med en trådlös spirometer som ansluts till en app i mobiltelefonen – och sedan utvärdera sina symptom med hjälp av frågor kopplade till en individuell vårdplan.
Analyserar lungfunktion och symptom
– Systemet analyserar lungfunktion och symtom enligt riktlinjerna för astmavård och återkopplar med en automatiserad läkarordinerad behandlingsrekommendation. Användaren får också en bild på den inhalator som ska användas och instruktion om behandlingen ska bibehållas, ökas eller minskas, säger Björn Nordlund.
Den nu publicerade studien genomfördes i primärvården och på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm. Syftet med studien var att utvärdera effekten av det digitala hjälpmedlet på symtom och om användaren lättare kommer ihåg att ta sina mediciner.
I studien ingick 77 personer med okontrollerad astma från 6 år och uppåt, varav ungefär hälften barn och ungdomar. Studiedeltagarna valdes ut i slumpvis ordning att under minst åtta veckor använda Asthmatuner som stöd för egenbehandling och under minst åtta veckor få traditionell astmavård med en skriftlig, individuell vårdplan.
Digitala hjälpmedlet minskade symptomen
– Resultaten är delvis svårtolkade, men det vi kunde se var att astmasymtomen förbättrades mer med det digitala hjälpmedlet än med en traditionell vård. De vuxna patienter som använde hjälpmedlet minst en gång i veckan kom också oftare ihåg att ta sin medicin. Vår slutsats är därför att detta hjälpmedel kan bidra till att minska symptom hos personer med okontrollerad astma, säger Björn Nordlund.
Eftersom astma kräver långvarig och regelbunden behandling är det dock en svaghet i studien att den bara pågick i åtta veckor, menar forskarna som nu planerar att gå vidare med sitt arbete.
– Vi vet inte om effekten varar längre än åtta veckor. Vi påbörjar därför en större studie i höst, som ska pågå under en längre tid i Tiohundra sjukvårdsområde i Norrtälje och i barnsjukvården i Stockholm, Astrid Lindgrens barnsjukhus, säger Björn Nordlund.
Vetenskaplig studie:
Clinical effect on uncontrolled asthma using a novel digital automated self-management solution: a physician-blinded randomised controlled crossover trial, Henrik Ljungberg, Anna Carleborg, Hilmar Gerber, Christina Öfverström, Jakob Wolodarski, Faiza Menshi, Mikaela Engdahl, Marianne Eduards, Björn Nordlund, European Respiratory Journal
Kontakt:
Björn Nordlund, barnsjuksköterska, forskargruppsledare, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, bjorn.nordlund@ki.se
Både jaktkvoter och antalet fällda djur har minskat de senaste åren och att denna minskning är kopplad till förekomst av varg. Foto: Barbara Zimmermann
Vargens återkomst har i Sverige och Norge haft ingen eller mycket begränsad inverkan på täthet av älgar, betesskador på tall och mångfalden av lövträd. Foto: Kjell Erik Moseid