Resultaten från studien visar att fler än 90 procent av taxiförarna kör för fort på de studerade vägsträckorna där hastighetsbegränsningen är 80 km/tim.
– Både taxi och vanliga personbilsförare är dåliga på att hålla hastighetsgränsen, men efterlevnaden hos taxi är sämre. Det innebär att taxi bidrar till att dra upp hastighetsnivåerna på de studerade vägarna, säger Anna Vadeby, senior forskare på VTI som har lett studien.
Fortkörning skördar liv
Studien har avgränsats till två vägsträckor där andelen taxitrafik är hög: E4 mellan Stockholm och Arlanda och riksväg 40 mellan Göteborg och Landvetter. Där har hastighetsmätningar med laser gjorts av NTF under perioderna april – juni 2017 och april – juni 2019. Mätresultaten har därefter analyserats av VTI.
– Många taxibolag arbetar systematiskt med trafiksäkerhetsfrågor, men det återspeglas inte på vägen när det gäller hastighetsefterlevnad. Det behövs nya arbetsmetoder för att få företag att prioritera frågan.
Att följa hastighetsbegränsningarna är avgörande för att minska antal dödade och skadade i trafiken. Om medelhastigheten minskar med 1 km/tim kan 15 liv per år sparas, visar beräkningar. Yrkestrafiken har ett särskilt ansvar för att påverka trafikrytm och hastighetsefterlevnad hos andra trafikanter.
VTI:s undersökning presenteras idag på Tylösandsseminariet, en av Sveriges största mötesplatser i trafiksäkerhetsfrågorna.
Andel taxi som överskrider hastighetsgränserna:
Diagram som visar andelen taxi som kör över hastighetsgräns vid samtliga mätpunkter i studien:
Utvärderingenfrån VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut visar förbättring totalt sett, på så kallad subjektiv upptäcktsrisk, det vill säga trafikanters känsla för att bli upptäckta vid trafikbrott. Men metoden som testats vid Polisregion Mitt har många fördelar, menar forskarna.
– Vi tror att den kan leda till att den subjektiva upptäcktsrisken ökar på sikt. Men då behöver antal kontroller öka ytterligare och kommunikationen nå ut till fler än idag, säger Åsa Forsman, vid VTI.
Det nya sättet att genomföra nykterhetskontroller bygger alltså på systematiserade 20-minuterskontroller som sprids i tid och rum, i enlighet med forskning från Australien. Samtidigt har polisen berättat om kontrollerna i bland annat sociala medier. Syftet har varit att öka effektiviteten i nykterhetskontrollerna och även öka den så kallade subjektiva upptäcktsrisken.
Fler utandningsprover
Utvärderingen av VTI har skett genom att sammanställa data om kontroller och data om inlägg i sociala medier, genomföra en enkätstudie bland trafikanter i försöksområdet och i ett kontrollområde samt genom att inhämta polisens erfarenheter.
Resultaten från utvärderingen visar att poliserna som deltog i försöket ser positivt på det förändrade sättet att genomföra och berätta om nykterhetskontroller. Det totala antalet utandningsprov var också högre under försöksperioden än innan, men inget av lokalpolisområdena kom upp i önskat antal kontroller per vecka.
Enkätstudien visar att den subjektiva upptäcktsrisken är högre hos den som själv blivit stoppad i en kontroll eller känner till någon annan som blivit stoppad. Den är också högre hos de som ofta sett inlägg i sociala medier om poliskontroller.
Polisregion Mitt är också positiva till det nya sättet att genomföra och kommunicera nykterhetskontroller.
Ökad förståelse för kontroller
– Vi ser att det kan leda till ökad förståelse och motivation för trafiksäkerhetsarbetet och att det är ett resurseffektivt arbetssätt med nykterhetskontroller, säger Maida Klasson, polisens projektledare för undersökningen.
– När polisen kommit upp till rätt antal nykterhetskontroller enligt plan bör därför en ny mätning av upptäcktsrisken göras.
En rapport om utvärderingen kommer att publiceras under hösten 2019.
Att få barn är oftast en omvälvande erfarenhet. Därför är ett bra stöd från nära och kära tiden före, under och efter förlossningen av stor betydelse för att kvinnan ska må bra, visar ny forskning. Isländska Sigríður Sía Jónsdóttir undersöker i sin avhandling i vårdvetenskap, som läggs fram vid Linnéuniversitet, sambandet mellan just bristande stöd från gravida kvinnors närstående och de fysiska problem som kan uppstå hos de kvinnor som under graviditeten lider av stark oro och stressymptom. Avhandlingen är baserad på fyra studier, där 562 gravida kvinnor på Island bjöds in att delta om de upplevde stark oro, stressymptom, ångest och depression i graviditetsvecka 16, 25 och 36.
Ökad risk för sjukskrivning
Den huvudsakliga upptäckten var att stark oro och stressymptom påverkar graviditeten och förlossningen. De kvinnor som upplevde stark oro och stress löpte väsentligt större risk att uppleva bäckensmärta, kräkningar och utmattning under graviditeten. De använde också i större utsträckning epiduralbedövning under förlossningen, jämfört med de kvinnor som inte led av stark oro och stress.
Avhandlingen visar även att det var mer sannolikt att de kvinnor som kände stark oro eller stress delvis blev sjukskrivna under graviditeten, generellt 30 dagar före de kvinnor som inte upplevde samma starka oro- eller stressymptom.
Dålig relation kopplat till stark oro
Det var 4,6 gånger mer sannolikt att kvinnor som rapporterade stark oro och stress samtidigt kände missnöje med relationen till sin partner. I genomsnitt gjorde dessa kvinnor även fler besök hos mödravården, förlossningsvården eller barnmorskemottagningen och gick på sjukledighet upp till 45 dagar tidigare än de kvinnor som kände stark oro och stressymptom men som fick starkt socialt stöd från partner och familj.
Sammanfattningsvis visar Sigríður Sía Jónsdóttirs avhandling att det fanns en koppling mellan kvinnor med stark oro och stress i graviditetsvecka 16 och användning av epiduralbedövning som enda bedövning under förlossningen. Avhandlingen visar också att det är viktigt att kvinnor under graviditeten undersöks enligt tillförlitliga psykologiska skalor och att alla kvinnor borde undersökas åtminstone en gång i graviditetsvecka 16. Kvinnor som känner ångest, depression, stark oro eller stress borde bli erbjudna hjälp och behandling. Det borde också uppmärksammas om de dessutom får svagt socialt stöd av partner och närstående.
Kontakt:
Sigríður Sía Jónsdóttir, Háskólann á Akureyri på Island, institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet, siaj@unak.is
Tove Nordén, forskningskommunikatör, Linnéuniversitetet, tove.norden@lnu.se
Matematikuppgifter ges ofta till elever i skriftlig form som ”lästal”. Då ska eleverna ur en kontext ta fram informationen om vad som ska beräknas. Men för att kunna lösa uppgiften måste eleverna kunna läsa och förstå uppgiftstexten. Om språket i texten försvårar elevernas förståelse, finns det en risk att uppgiften mäter elevernas läsförmågan istället för den matematiska förmågan. Genom att hitta orsaker till svårigheterna kan det vara möjligt att undvika dessa och formulera lämpligare matematikuppgifter.
– I min studie hittade jag några möjliga språkliga egenskaper som kan ha denna effekt. Till exempel användningen av ovanliga ord eller onödigt komplicerad meningsbyggnad, säger Frithjof Theens, i sin avhandling naturvetenskapernas och matematikens didaktik vid Umeå universitet.
Läsförståelsen varierade i olika språk
För internationella undersökningar, som till exempel PISA-studien, måste matematikuppgifter översättas till olika språk. Här är det viktigt att de olika språkversionerna har liknande svårighetsgrad för att resultaten ska bli jämförbara. Även här är det viktigt att språkliga egenskaper inte gör en version svårare än en annan.
– Det fanns skillnader i svårighetsgrad mellan PISA-uppgifter på svenska, engelska och tyska. Några av skillnaderna kunde till exempel härledas till olika komplicerade formuleringar i meningar i olika språkversioner. Däremot kunde andra språkliga skillnader, till exempel i användningen av aktiv eller passiv form, inte knytas till skillnader i svårighetsgrad mellan språkversionerna, säger Frithjof Theens.
Studien gjordes dels statistiskt genom att analysera text och resultat av PISA-uppgifterna, och dels genom att intervjua elever i Sverige och Tyskland som hade arbetat med några av matematikuppgifterna.
Fotnot:
Frithjof Theens är född och uppvuxen nära Kiel i norra Tyskland där han även läste till gymnasielärare i matematik och fysik. Efter att ha tagit lärarexamen flyttade han 1997 till Umeå och började jobba som lärare på Artediskolan i Nordmaling fram till 2014.
Frithjof Theens, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, Umeå universitet, frithjof.theens@umu.se
Stadsmiljöer dominerade av hårdgjorda ytor har begränsad förmåga att ta hand om allt dagvatten som bildas vid skyfall.
Sensommar i Sverige innebär skiftande väder och ofta även lokala översvämningar efter störtskurar och åskregn. Många kommuner arbetar hårt för att bli klimatneutrala inom ett antal år, men även för att kunna stå emot kommande klimatförändringar bättre. Klimatanpassning ska göra samhället mer tåligt (resilient) så att vi kan minska skadorna vid extrema väderfenomen. Nu har Johanna Sörensen från Lunds tekniska högskola (LTH) och Tobias Emilsson från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visat att grön infrastruktur kan vara ett sätt att minska översvämningarna vid stora skyfall.
De flesta klimatprognoser tyder på att Sverige kommer att utsättas för kraftigare regn oftare än idag. Redan idag är översvämningar vid kraftigt regn förenat med stora kostnader. Det som gör stadsmiljöer extra utsatta är att en stor del av marken är bebyggd eller asfalterad, och att vattnets infiltration därmed begränsas. Köpenhamn har fått utstå tre stora översvämningar under 2000-talet, där översvämningen 2011 slog alla rekord i antal översvämmade källare och kostnader. 2014 drabbades Malmö av ett stort skyfall som ledde till kostnader på 600 miljoner kronor. De flesta är överens om att våra städers dagvattensystem behöver utvecklas och förbättras, inte bara för att hantera dessa extrema väderhändelser bättre utan även för att skapa andra positiva rekreativa värden i våra allt tätare städer.
Grön infrastruktur avlastar dagvattensystemen
Ett sätt att hantera dagvatten och skapa mervärden i stadsmiljö kan vara att installera så kallade regnbäddar eller biofilter. Dessa byggs i marknivå och hanterar vatten från tak och hårdgjorda ytor på mark. Foto: Tobias Emilsson
Grön infrastruktur förs ofta fram som ett viktigt inslag i mer hållbara städer och i dagvattensystem. Genom att kombinera parkmark, gröna innergårdar, diken och kanaler med mer specifika installationer såsom gröna tak och regnbäddar, kan man minska mängden avrinnande dagvatten från urbana ytor.
Det finns många exempel på denna typ av integrerade lösningar i flera sentida utvecklingsprojekt, till exempel Västra hamnen i Malmö och Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Ett av de första projekten där man jobbade med att få in flera olika typer av gröna lösningar var i Ekostaden Augustenborg i Malmö. Genom ett tätt samarbete mellan stad och privata aktörer, och med statligt stöd, lyckades man få in en uppsjö av tekniska lösningar med dagvatten i fokus.
I en nyligen publicerad studie har Johanna Sörensen från LTH och Tobias Emilsson från SLU visat att den gröna ombyggnationen av bostadsområdet Augustenborg – med gröna tak, dammar, träd och öppna dagvattensystem – har lett till mindre översvämningsskador vid kraftigt regn.
Tio gånger färre skador
Studien bygger på en genomgång av rapporter och skadeärenden som har anmälts till VA SYD och olika försäkringsbolag. Det visade sig att boende i Augustenborg, jämfört med kringliggande bostadsområden, bara rapporterade in en tiondel så många skador efter det stora regn som drabbade Malmö 2014.
Samma reduktion i skador syns också vid större regnhändelser under perioden 2007–2015. Om man tittar på data som ligger längre tillbaka i tiden och jämför områdena före den ombyggnad som gjordes i slutet av 1990-talet, så ser man inte dessa skillnader. Det var alltså själva ombyggnaden av Augustenborgsområdet, med fokus på grön infrastruktur och öppen dagvattenhantering, som löste den lokala översvämningsproblematiken.
– Vi har inte kunnat hitta något annat exempel på forskning där man undersökt effekten av grön infrastruktur vid en faktisk översvämningshändelse. Studien från Augustenborg är med andra ord unik i sitt slag, säger Johanna Sörensen.
Även om dagvattensituationen har blivit bättre i Augustenborg så finns det fortfarande utrymme för förbättringar. De sker fortfarande en del översvämningar, bland annat på grund av dåliga utformningar vid till exempel garagenedfarter och källartrappor, där ytvatten kan rinna direkt ner i källare vid kraftigt regn. Så extrema regn var inte i fokus när Augustenborgs dagvattensystem med grön infrastruktur byggdes.
– Vår studie visar att en väl utformad grön dagvattenlösning kan reducera översvämningar och göra livet bättre för boende i hela stadsdelar, säger Tobias Emilsson.
Johanna Sörensen, avdelningen för teknisk vattenresurslära, LTH, johanna.sorensen@tvrl.lth.se
Tobias Emilsson, Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU, Alnarp, tobias.emilsson@slu.se
– Man kan säga att bakterierna bekämpar eld med eld när de besegrar immunförsvaret. Kroppen använder nämligen också själv väteperoxid som försvar mot bakterierna. Därför var det förvånande att se att bakterierna faktiskt använder samma ämne, säger Nelson Gekara, forskningsledare.
I studien har forskarna, Saskia Erttmann och Nelson Gekara, fokuserat på bakterien streptococcus pneumoniae. Bakterien, som ofta även kallas pneumokocker, är den vanligaste bakterien vid lunginflammation, men kan även orsaka bland annat hjärnhinneinflammation eller allvarlig blodförgiftning, sepsis. Bakterien kan dessutom ofta bana väg för andra mikrobers angrepp.
Inaktiverar inflammasomer
Detta gör bakterien till en av de mest dödsbringande i världen. Samtidigt är det ett faktum att man ofta kan ha bakterien som en del i den normala floran i övre luftvägarna utan att bli sjuk eller ens veta om det. Det är därför viktigt att förstå hur pneumokockerna agerar när de ger sig på och besegrar kroppens immunförsvar.
Varje invasiv mikrob, bakterie eller virus, strävar efter att vistas ”fredligt” i kroppen utan att väcka en stark inflammatorisk reaktion som kan resultera i att mikroben elimineras. Forskarna fann att pneumokocker och andra bakterier uppnår det genom att rikta in sig på en särskild komponent i immunsystemet, de så kallade inflammasomerna. Inflammasomer är proteinkomplex som känner igen främmande mikrober och sjuka celler, och de drar då igång reaktioner som städar bort angriparna. Forskarna fann att bakterier som pneumokocker lyckades inaktivera inflammasomerna och därmed försvaga immunsystemet, genom att släppa ut stora mängder väteperoxid.
Vid försök med möss kunde man se att bakterier som forskarna hade manipulerat till att släppa ut minskad mängd väteperoxid, och alltså saknade förmågan att inaktivera inflammasomerna, framkallade ett snabbare inflammatoriskt svar från kroppen. De bakterierna rensades ut från mössens lungor effektivare än bakterier som inte hade manipulerats till denna defekt. Forskarna fann också att genom att ympa mössen med ett speciellt enzym, katalas, som bryter ned den väteperoxid som de angripande mikroberna släppte ut, kunde man öka inflammationen, vilket ledde till en snabbare rensning av pneumokockerna från mössens lungor.
Inflammation viktigt försvar
– Inflammation ses ofta som något dåligt. Men för kroppen är inflammation en viktig process som immunsystemets försvar mot angripande mikrober. De flesta bakterier producerar väteperoxid. Våra studier visar att väteperoxid hämmar en viktig komponent i inflammationsmaskineriet, vilket tyder på att den mekanism vi har upptäckt är en vanlig strategi för många mikrober att frodas i kroppen, säger Saskia Erttmann, förste författare i studien och tidigare medlem i Nelson Gekaras forskargrupp.
– En av de bästa substanserna för att neutralisera väteperoxid och som därför kan stärka immunförsvaret är vitaminer, som c-vitamin i frukt. Kanske det gamla talesättet ’ett äpple om dagen håller doktorn borta’ inte är helt fel, säger Nelson Gekara.
Nelson O Gekara (engelsktalande), Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, Laboratory for Infection Medicine Sweden (MIMS), Umeå universitet, nelson.gekara@su.se
– Studien visar att de opereras mer, har fler komplikationer och sämre tal vid fem års ålder, konstaterar Johnna Schölin, doktorand inom plastikkirurgi och förstaförfattare till studien, publicerad i tidskriften Journal of Plastic Surgery and Hand Surgery.
– Man måste dock tänka på att detta inte är ett slutresultat för barnen och vi ser det som oerhört viktigt att följa dem över tid, betonar hon.
Studien omfattar 50 barn, födda 1994-2005, varav hälften svenskfödda och hälften adopterade till Sverige från andra länder, främst Kina. Barnen var födda med läpp-käk-gomspalt, LKG, eller enbart gomspalt. De två grupperna var matchade avseende ålder, kön och spalttyp.
LKG innebär att ansikte och gom inte växt samman tidigt i fosterlivet, en missbildning som finns hos två av tusen barn födda i Sverige. När den upptäcks vid rutinultraljud kommer de blivande föräldrarna till ett spaltteam på informationsbesök, ett möte som följs av många fler.
Kräver upprepad kirurgi
I gruppen svenskfödda barn i studien hade läpp- och gomkirurgin inletts vid sex månaders ålder, som brukligt är i Sverige. Hos adoptivbarnen, som var i genomsnitt två och ett halvt år när de anlände, blev den viktiga gomkirurgin försenad med i snitt 21 månader, visar resultaten.
– Gomfunktion och tal var signifikant sämre vid fem års ålder jämfört med de svenskfödda barnen. I vissa fall var det bara föräldrarna som förstod barnen. Talförbättrande kirurgi och ytterligare behandling är möjlig, men risken är stor att de adopterade barnen måste opereras flera gånger, säger Johnna Schölin.
Adoptivbarnen hade fler håligheter i gommen, eventuellt orsakade av dålig näringsstatus före adoptionen och därmed försämrad läkningsförmåga efter kirurgi. Andra tänkbara förklaringar är multiresistenta bakterier samt sjukdomar som är okända vid adoptionstillfället. De gånger medicinsk journal följer med barnet från hemlandet kan information både fattas och vara felaktig.
Barn med kluven gom har generellt mer öroninflammationer, som kan påverka hörseln. I studien hade 21 barn av 50 hörselnedsättning. De flesta, tolv barn, fanns i gruppen internationellt adopterade, vilket innebar ytterligare påfrestning i deras språkbyte.
Bästa tänkbara hjälp
Johnna Schölin drivs av en stark vilja att hjälpa barnen, både som forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och som läpp-käk-gomspaltskirurg och vårdenhetsöverläkare på vårdavdelningen för barn och ungdomar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Hon betonar vikten av spaltteamets insatser där plastikkirurger, logopeder, öronläkare, tandläkare, psykolog, LKG-sjuksköterska och koordinatorer samverkar för att förbättra de adopterade barnens behandlingsresultat och situation.
– Det fina är att barnen kommer till väl fungerande spaltteam och får en så bra behandling som det bara går. Vi följer barnen tills de är 19 år, minst, och vi slutar inte förrän allt är så bra som det bara kan vara, avslutar hon.
Eftersom Gribshunden (1495) anses vara världens bäst bevarade fartyg av den typ som bland annat Columbus använde, är själva skeppskonstruktionen ett viktigt fokus för forskarna. Men efter 524 år på bottnen kommer även andra föremål upp i solljuset i Ronneby skärgård.
Tunnlock på botten. Foto: Brett Seymour
Medeltida mynt och en liten ring med symboler eller bokstäver – möjligen ett namnschiffer – har påträffats. Ben från en stör har också hittats, liksom flera trasiga tunnor (ännu kvar på bottnen).
Tunnorna har hål för tappning och luftning, vilket antyder att de var avsedda för vätska. Och enligt professor Johan Rönnby på Södertörns högskola är det fullt möjligt att de innehöll öl, eftersom detta var vanligt att ha med ombord på sjöresor – och kanske också med tanke på kung Hans förhandlingar om att bli svensk kung, som skulle föras med Sten Sture den äldre. Inga av föremålen är närmare undersökta och fler detaljer kommer att framkomma vid analysen.
Ring funnen på skeppet Gribshunden. Foto: Morgan Olsson
Lunds universitet, Södertörns högskola och Blekinge museum ansvarar för undersökningarna i samråd med Länsstyrelsen i Blekinge och Ronneby kommun. Crafoordska Stiftelsen är huvudfinansiär. Många internationella forskare deltar, bland annat från USA, Storbritannien, Italien och Danmark.
Ett amerikanskt filmteam från ansedda dokumentärbolaget PBS Nova följer också undersökningarna. Totalt deltar ett fyrtiotal forskare från tio länder i undersökningarna.
Tidigare forskning har visat att genetik spelar viss roll för vår sexuella läggning, men har inte kunnat identifiera vilka specifika gener som är inblandade. Den aktuella studien som är gjord på fler än 490 000 deltagare identifierade fem genvarianter som var vanligare hos de som haft samkönat sex.
Två av genvarianterna återfanns hos både män och kvinnor medan två hittades enbart hos män och en enbart hos kvinnor. Detta tyder på att män och kvinnors sexuella preferens till viss del påverkas av olika genetiska signaler. Sammantaget hade genetisk variation begränsad effekt på sexuell preferens, mellan 8 till 25 procent, enligt studien.
Studien som publiceras i tidskriften Science, grundar sig på DNA-data från Storbritanniens UK Biobank och det amerikanska företaget 23andMe. Upptäckterna kunde i huvudsak replikeras med hjälp av det svenska tvillingregistret vid Karolinska Institutet.
Det finns ingen ”gay gene”
Forskarna betonar att även om genetiska varianter har viss betydelse på gruppnivå kan inte genetik användas för att förutsäga en enskild individs sexuella preferens och att olika slags miljö- och sociokulturella faktorer också påverkar.
– Studien visar tydligt att det inte finns någon enskild så kallad ’gay gene’ utan att det, som för många komplexa mänskliga företeelser, istället handlar om många genetiska variationer som var och en har mycket svag effekt men som tillsammans kan påverka, säger Niklas Långström, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet och medförfattare till studien.
Människan har hundratusentals genvarianter och det är troligt att det finns ytterligare markörer för sexuell preferens än de som identifierats i den här studien. De fem genvarianterna sitter i kromosomområden som reglerar bland annat könshormoner och luktsinne som tidigare kopplats till sexuell attraktion.
Syftet med studien har varit att bredda kunskapen om människans sexualitet och underliggande biologi. Författarna understryker att resultaten ger starka belägg för sexuell mångfald och inte stödjer diskriminering baserad på sexuell preferens. Studien möjliggör inte heller några avgörande slutsatser om i vilken grad arv och miljö påverkar sexuell läggning.
Large-scale GWAS reveals insights into the genetic architecture of same-sex sexual behavior. Andrea Ganna, Karin J.H. Verweij, Michel G. Nivard, Robert Maier, Robbee Wedow, Felix R. Day, Alexander S. Busch, Abdel Abdellaoui, Shengru Guo, J. Fah Sathirapongsasuti, 23andMe Research Team, Paul Lichtenstein, Sebastian Lundström, Niklas Långström, Adam Auton, Kathleen Mullan Harris, Gary W. Beecham, Eden R. Martin, Alan R. Sanders, John R.B. Perry, Benjamin M. Neale, Brendan P. Zietsch. Science.
Kontakt:
Niklas Långström, forskare, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, niklas.langstrom@ki.se
Detta enligt en experimentell studie från Linköpings universitet som gjorts på friska frivilliga personer.
– Vi har använt en medicin som blockerar nedbrytningen av kroppens egna cannabisliknande ämnen, eller endocannabinoider. Vår studie visar att denna kategori av läkemedel, kallade FAAH-hämmare, kan möjliggöra ett nytt sätt att behandla PTSD och kanske också andra stressrelaterade psykiatriska tillstånd. Nästa viktiga steg blir att undersöka om den här typen av medicin fungerar för patienter, särskilt de med PTSD, säger Leah Mayo, postdoktor och ledare för studien, som utförts i professor Markus Heiligs forskargrupp vid Centrum för social och affektiv neurovetenskap vid Linköpings universitet.
Svårbehandlat trauma påverkar livet negativt
Posttraumatiskt stressyndrom uppstår hos vissa personer som upplevt livshotande händelser. Den som är drabbad undviker sådant som påminner om traumat, även när faran sedan länge är över. Med tiden kan patienter med PTSD exempelvis bli spända, tillbakadragna och få sömnsvårigheter. Tillståndet är särskilt vanligt bland kvinnor, ofta till följd av fysiskt eller sexuellt våld. Det har stor negativ påverkan på livet och är svårt att behandla.
Den behandling som har bäst resultat idag är så kallad exponeringsterapi. Detta är en behandling där patienten vid upprepade tillfällen exponeras för de traumatiska minnena med hjälp av en terapeut. Behandlingen ska hjälpa patienterna att till slut lära om, så att minnena inte längre förknippas med akut fara. Exponeringsterapi är användbar, men effekterna är begränsade. Många patienter blir inte bättre av behandlingen och hos dem som blir hjälpta återkommer rädslorna ofta med tiden. Forskarna bakom den aktuella studien ville ta reda på om inlärningen att signaler som påminner om traumat inte längre är farliga, den princip som exponeringsterapi bygger på, kan förstärkas med läkemedel.
Läkemedlet som testades i studien påverkar det endocannabinoida systemet, ett system som använder kroppens egna cannabisliknande ämnen för att reglera rädsla och stressrelaterade beteenden. Den experimentella medicinen ökar nivåerna av anandamid, en viktig endocannabinoid, i delar av hjärnan som styr rädsla och ångest. Det sker genom att substansen hämmar ett enzym, FAAH (fatty acid amide hydrolase), som vanligtvis bryter ner anandamid. FAAH-hämmaren som användes i denna studie utvecklades ursprungligen för att användas som smärtstillande medel, men hade inte tillräckligt smärtstillande effekter i kliniska studier.
Rädslan tränades bort snabbare med läkemedel
Den aktuella studien var en liten experimentell studie på friska frivilliga försökspersoner. Den var randomiserad, placebokontrollerad och dubbelblind – vilket innebär att varken deltagarna eller forskarna visste vilka som fått aktivt läkemedel (16 personer) respektive placebo (29 personer). Efter tio dagars behandling genomgick deltagarna flera psykologiska och fysiologiska tester. I en av del av testerna lärde sig deltagarna att associera ett mycket obehagligt ljud (när naglar dras mot en skrivtavla), med en specifik visuell signal (bilden av en röd eller blå lampa). När deltagarna lärt sig att reagera med rädsla på bilden av lampan, fick de upprepade gånger se samma bild, men denna gång utan det obehagliga ljudet. På så sätt kunde de lära om, så att de inte längre reagerade på lampan med obehag. Nästa dag mätte forskarna hur väl deltagarna mindes att lampan inte längre signalerade ett hot. Processen att träna bort en inlärd rädsla är vad exponeringsbehandling vid PTSD bygger på.
– Vi ser att deltagarna som fick FAAH-hämmare hade mycket lättare för att minnas att den inlärda rädslan tränats bort. Det är mycket spännande, säger Leah Mayo.
– Många lovande behandlingar som kommer ur grundforskning om psykiatriska sjukdomstillstånd har misslyckats när de prövats på människor. Det har lett till besvikelse inom fältet. Det här är den första mekanismen på länge där lovande resultat från djurstudier verkar hålla måttet när de testat i människa. Nästa steg är förstås att se om behandlingen fungerar hos personer med PTSD, säger professor Markus Heilig.
Studien har finansierats med stöd av bland annat Vetenskapsrådet och the Canadian Institutes of Health Research. Pfizer AB försåg studien med FAAH-hämmare och placebo utan kostnad; företaget hade inget inflytande över studiedesign, analys eller presentation.
De molninfrastrukturer som driver majoriteten av dagens internettjänster (till exempel Google, Facebook och Amazon) förbrukar enorma mängder energi och förvärrar klimatförändringarna.
Intressant nog är situationen i ett modernt datacenter egentligen inte så annorlunda från vad som händer i ett hus med gammal elanläggning. Förmodligen kan många komma ihåg någon gång när man satt på för många apparater som ugn, vattenkokare och tvättmaskin samtidigt och en säkring gått. Det händer eftersom den elektriska installationen inte var tänkt att upprätthålla en så hög belastning.
Maximalt 52 minuters driftstopp per år
I datacenter är elleveransinfrastrukturen, som förser servrar och nätverk med el, ofta underdimensionerade med avsikt. Det betyder att den inte kan upprätthålla strömmen om alla servrar kör på full fart. Vid första anblicken låter det som en dålig idé, men i praktiken händer det nästan aldrig att all datorkraft behövs samtidigt.
Eftersom kostnaden för elleverans är proportionell mot den toppkraft den kan upprätthålla, hjälper ”taket” datacenteroperatörerna att spara stora mängder pengar som annars skulle behöva spenderas på infrastruktur som nästan aldrig används.
Men ”nästan aldrig” räcker dock inte i molnindustrin. Många IT-molnleverantörer lovar sina kunder att infrastrukturen kommer att vara tillgänglig 99,99 procent av tiden – ett löfte som endast tillåter 52 minuters driftstopp per år!
Och det är här Jakub Krzywdas avhandling kommer in i bilden. Vad ska man göra när det inte finns tillräckligt med energi för att köra alla applikationer på full fart? Ska man stänga av mindre viktiga applikationer helt eller tvinga dem alla att sakta ner? Är vissa typer av applikationer bättre kandidater än andra för en försiktig prestationsförsämring? Vilka åtgärder behöver vidtas för att säkerställa att energiförbrukningen minskar men applikationerna fortfarande ger användbara resultat?
All mjukvara tillgänglig online
– För att besvara ovannämnda frågor har jag utvecklat modeller för att väga förhållanden mellan strömförbrukning och applikationsprestanda mot varandra, samt föreslagit ett antal energibudgetmekanismer som fungerar på applikations-, server- och datacenternivåer för att minimera prestandaförsämring, säger Jakub Krzywda.
Jakubs Krzywdas resultat har praktiska tillämpningar där presenterade rekommendationerna kan användas av datacenteroperatörer för att förbättra servrars energieffektivitet och minska de totala driftskostnaderna medan resulterande prestandastörningar minimeras.
– All mjukvara som tagits fram under detta arbete, inklusive källkod för modeller, styrenheter och simulatorer, finns tillgängligt online och kan användas för att underlätta användande av mina resultat i både forskning och industriella datacenter.
Den mellersta romerska republiken (år 264-133 före vår tideräkning) präglades av elitens tävlan om status. Tävlan om statusmässig överlägsenhet inom senatsaristokratin låg till grund för både social tillväxt och konflikter, och kampen om ära inom dessa grupper genomsyrade hela deras tillvaro.
Tidigare forskning har i princip uteslutande fokuserat på statustävlan mellan män ur de övre samhällsskikten, både på vad som ingick i denna tävlan och på den ofta ineffektiva lagstiftningen som skulle reglera den. Men även romarrikets kvinnor tävlade om hög status. I sin avhandling vid Göteborgs universitet har Lewis Webb istället valt att rikta in sig på statustävlan bland kvinnor under denna tidsperiod.
– Syftet har varit att kartlägga och diskutera vilka arenor för statustävlan som kvinnor hade tillgång till, vilka resurser som stod till deras förfogande, och på vilka sätt den reglerades, säger doktoranden Lewis Webb.
Namn som påminde om familjens triumfer
Under den här perioden i Roms historia, som kännetecknas av ökade sociala skillnader, tävlade män och kvinnor ur de högsta samhällsskikten om att erövra, utöka och visa upp sin status. Till sitt förfogande hade de resurser som de antingen hade ärvt eller gift sig till och som de i sin tur använde för att ge sig själva förutsättningar att fortsätta kampen om att behålla och ytterligare utöka sina positioner.
Statustävlan omfattade både omvandling av ekonomiskt kapital till andra typer av kapital, liksom ständiga och iögonenfallande uppvisningar av alla dessa typer av kapital – det vill säga såväl ekonomiskt som socialt, kulturellt och symboliskt kapital.
Fenomen som diskuteras i avhandlingen är bland annat rätten att inneha religiösa ämbeten och delta i offentliga religiösa ritualer, tillgången till olika publika transportmedel, utsmyckningar och religiösa föremål. Vidare diskuteras vikten av bland annat familjetillhörighet, hus, banketter och begravningar – alla komponenter i statustävlandet som i stor utsträckning var desamma som för män från motsvarande samhällsgrupper.
– Jag slår till exempel fast att kvinnor var delaktiga i, och drog nytta av, två viktiga uttryck för manlig statustävlan, nämligen offentliga ämbeten och krigsföring, genom att de associerades med manliga statussymboler som förfädersmasker (imagines) och firandet av triumfer. Exempelvis kunde döttrar delta i triumftåg tillsammans med sina fäder och bära namn som påminde om familjens triumfer och militära erövringar.
Kvinnor protesterade mot Lex Oppia
Lewis Webb har också studerat hur kvinnor år 195 f.v.t. offentligt och framgångsrikt arbetade för att den så kallade lex Oppia skulle upphävas. Denna och en liknande edikt begränsade och/eller bestraffade uppvisandet av de statussymboler som var signifikativa för kvinnor inom senats- eller riddararistokratin.
Under tjugo års tid reglerade lex Oppia användningen av tvåhjuliga ekipage i sekulära sammanhang, guld som vägde mer en semuncia (ett halvt uns) och användningen av purpurfärgade kläder. Kvinnornas motstånd mot lex Oppia understryker hur viktigt olika utsmyckningar och transportmedel var.
De tillgångar och arenor för statustävlan som stod till buds för män och kvinnor överlappade ofta och var beroende av varandra, och det gav familjer ur de högsta samhällsskikten en mångfald av möjligheter för statustävlan. Lagstiftningen lyckades inte stilla lusten till ära.
– Kvinnorna i de övre samhällsskikten i den mellersta romerska republiken var varken tillbakadragna eller saknade tilltro till sig själva, och de var inte dömda till enbart äktenskaplig underdånighet eller ”kvinnogöra”. Istället var de framstående och synliga, säger Lewis Webb.
– Både mammor och pappor beskrev upplevelser av otillräcklighet som mest stressande, berättar Maude Johansson. Graviditetsproblem och/eller en traumatisk förlossning medverkade till depression och ångest hos mödrarna och påverkade också fäderna negativt.
Maude Johansson har studerat förekomsten av PPD och föräldrastress hos båda föräldrarna 25 respektive 30 månader efter förlossningen, hos 700 mödrar och 646 fäder.
Depressiva symptom ökar efter första året
Den första studien, 25 månader efter förlossningen, visade att över 11 procent av mödrarna och nästan 5 procent av fäderna upplevde PPD.
– Föräldrar med symptom på postpartum depression upplevde mer föräldrastress, kände sig mer inkompetenta i föräldraskapet och hade fler relationsproblem till sin partner än föräldrar som inte haft postpartum depression, säger Maude Johansson.
Den andra studien genomfördes 30 månader efter förlossningen och då hade 14.9 procent av mödrarna och 11.5 procent av fäderna symptom på postpartum depression. Resultatet tyder på att depressiva symtom ökar efter det första året, särskilt hos fäderna.
Depressionen påverkade relationen
En tredje del i avhandlingen var en intervjustudie som undersökte mammor och pappors egna erfarenheter av postpartum depression och föräldrastress efter förlossningen. Intervjuerna visar att depressionen påverkar relationen till partnern, och särskilt mödrarna beskrev relationsproblem till sin partner.
–Trots att en del mödrars depression var identifierad fick inte alla behandling för sina symptom, men de som fick behandling beskrev stödet från barnhälsovårdsjuksköterskan som excellent, säger Maude Johansson.
Slutsatsen i avhandlingen är att postpartum depression och depressiva symptom har en stor inverkan på föräldrarnas dagliga liv, och att PPD inte verkar klinga av de första åren efter förlossningen, utan hos pappor i synnerhet verkar de depressiva symptomen öka efter hand.
Det verkar också som att mammor och pappor uttrycker psykisk ohälsa på olika sätt och att det kan vara svårt dem själva, omgivningen och primärvården att förstå att deras symptom kan bero på depression.
Har du några råd du skulle vilja ge till dem som arbetar med de här frågorna?
– Det är viktigt att blivande föräldrar får information om PPD, särskilt pappor eftersom deras symptom kan vara svårare att identifiera, säger Maude Johansson.
– Föräldrar med postpartum depression, depressiva symptom och hög stress behöver tidigt få stöd och behandling. Båda föräldrarna behöver få behandling, eftersom alla påverkas om en i familjen har PPD. Men tyvärr finns det tecken på att primärvården inte har tillräckligt med resurser för att upptäcka och stödja de här föräldrarna.
– Det finns en risk att PPD medikaliseras. Det är olyckligt eftersom det för många handlar om övergående problem om föräldrarna erbjuds rätt samtalsstöd.
– Det är inte bara tidiga insatser som är viktiga, vården måste också vara uppmärksamma på mödrarnas psykiska hälsa under barnets hela förskoletid, avslutar Maude Johansson.
Avhandlingen:
Postpartum depression, depressiva symtom och föräldrastress hos mammor och pappor 25-30 månader efter förlossningen: Ett familjeperspektiv.
Ulrika Elonora av Danmark, Lovisa Ulrika av Preussen, Sofia Magdalena av Danmark och Josefina av Leuchtenberg. Trots stora politiska förändringar under 1600-, 1700- och 1800-talen tycks drottningrollen påverkas förvånansvärt lite under den tidsperioden.
– Det går sällan att knyta bilden av drottningarna till ett specifikt styre. Drottningens funktion i samhället, och i förlängningen hela monarkins funktion, bygger på mer svårrubbade värden som ligger bortom den enskilda politiska kontexten, säger historikern Avigail Rotbain vid Göteborgs universitet.
Resultatet går att koppla till vår samtid, menar hon.
– Flera demokratiska länder är än idag monarkier, och trots att deras existensberättigande ibland tycks svårförklarat är deras existens tämligen ohotad. Monarkins existensberättigande har under lång tid varit förankrat bortom det enskilda styret, och skapar ett samhällsvärde bortom den renodlade politiska strukturen.
Förpliktelser långt utanför familjen
Kungahuset fyllde länge en central funktion i samhället, även under perioder när dess politiska inflytande var begränsat. Som den formella makthavaren var kungen en viktig symbol för Guds makt på jorden och faderlig auktoritet, men monarkin har aldrig burits upp av enbart kungen.
– Drottningen har bidragit till att skapa en jämvikt mellan regentskapets maskulina och feminina aspekter, säger Avigail Rotbain.
I sin avhandling ”Könets krona” analyserar hon representationen av svenska drottningar från 1600-talets stormaktsenvälde till 1800-talets medborgarsamhälle. Utifrån tillfälliga trycksaker, skrivna vid kungliga tilldragelser som bröllop, kröningar och begravningar, visar hon hur bilden av drottningen präglades av kontinuitet men också förändring.
Drottningens förpliktelser som hustru och mor gick långt utanför den egna familjen.
– Syftet har varit att förklara hur representationen av drottningar konstruerades och förhandlades samt att analysera kontinuitet och förändring i representationen.
Från landsmor till kvinnlig idealbild
Avhandlingen visar att det var viktigt att visa att drottningen integrerades och förankrades i monarkin. Hon kunde inte vara en anonym barnaföderska, som ibland antytts i äldre forskning, utan hon skulle representera den feminina halvan av regentskapet. Drottningen hade i undersökningens början en viktig roll för folket. Som landsmor skulle hon med välgörenhet, och genom att blidka både sin make kungen och Gud, verka för att folket inte straffades för hårt.
– Vid undersökningens slut var drottningen inte längre folkets mor och beskyddare, istället var hon en idealbild av kvinnlighet och moderlighet som undersåtarna kunde eftersträva att likna.
För cancerpatienter ses immunterapi alltmer som den fjärde hörnstenen i behandlingsarsenalen vid sidan av kirurgi, strålbehandling och cytostatika.
– Förhoppningen är att behandlingen ska visa sig effektiv, utan att medföra svåra biverkningar, och därmed kan registreras som läkemedel för klinisk användning, säger Gustav Ullenhag, överläkare och docent på cancerkliniken, Akademiska sjukhuset och forskare i translationell immunterapi, Uppsala universitet.
Cancerceller sprängs sönder
Forskarna använder ett så kallat onkolytiskt virus, som utvecklats av professor Angelica Loskogs forskargrupp vid Uppsala universitet tillsammans med ett läkemedelsföretag.
Viruset bär med sig gener för immunstimulerande ämnen, och injiceras upprepade gånger i tumören. Detta leder till att cancerceller sprängs sönder och stimulerar immunförsvaret att angripa cancern, förhoppningsvis även metastaser som inte injicerats.
Studien inleddes våren 2018 och beräknas pågå fram till 2021.Totalt kommer över 40 patienter att delta, samtliga har avancerad (icke operabel) cancer med ursprung i bukspottskörtel, gallvägar, tjock/ändtarm eller äggstockar. Den immunstimulerande genterapin ges som komplement till den cytostatikabehandling de annars skulle ha fått.
Åtta injektioner i metastaser
– Tidigare har vi utvärderat säkerheten. I höst inleds Fas II, som innebär att alla patienter får den dos som bedömts bäst och att vi utvärderar hur effektiv cancerbehandlingen är, berättar Gustav Ullenhag.
Deltagarna i studien får sammanlagt åtta injektioner varannan vecka i metastaser (dottertumörer). Injektionerna ges ultraljudsväglett av radiologerna. Effekten mäts med hjälp av röntgenundersökningar, men forskarna undersöker även immunologiska svar i både blod och metastaser.
Framsteg inom immun- och genterapi
2018 gick Nobelpriset i medicin till forskarna James P Allison och Tasuku Honjo, som belönades för upptäckten av cancerbehandling genom hämmande av immunförsvarets bromsmekanismer.
Så kallade immunkontrollpunktshämmare, som binder till och blockerar hämmande proteiner på T-cellerna, är nu en etablerad behandling mot flera cancerformer, framförallt malignt melanom.
Överst till vänster: För aktivering av T-celler behöver T-cellsreceptorn känna igen en främmande struktur bunden till en så kallad antigenpresenterade cell. För aktivering behövs även T-cellens gaspedal. CTLA-4 fungerar som en broms som kan förhindra gaspedalens funktion. Nederst till vänster: Allison upptäckte att antikroppar mot CTLA-4 hindrar bromsens funktion vilket leder till att T-cellen aktiveras så att den kan angripa cancerceller. Överst till höger: Honjo upptäckte en annan broms (PD-1) som hämmar aktivering av T-cellen. Nederst till höger: Antikroppar mot PD-1 hindrar bromsens funktion vilket leder till att T-cellen aktiveras. Resultatet blir ett mycket effektivt angrepp på cancerceller. Källa: nobelprize.org
Ett annat exempel på immunterapi är Car T-cellbehandling som handlar om att modifiera kroppens immunförsvar. Akademiska var först i Europa att erbjuda behandlingen mot lymfom och leukemier och den är nu registrerad och godkänd inom EU.
Svenska forskare har analyserat vilka risker som finns vid olika nivåer av långtidsblodsocker, alltså genomsnittliga blodsockernivåer över två-tre månaders tid. Resultaten i studien blir extra intressanta i ljuset av att det saknas internationell konsensus om vilken blodsockernivå som är den bästa att eftersträva.
Studien omfattar drygt 10 000 vuxna och barn med diabetes typ 1. Med hjälp av svenska diabetesregister har personerna i studien kunnat följas under åtta till tjugo års tid.
Risker vid olika nivåer
Den genomsnittliga blodsockernivån mäts i vården sedan många år med en biomarkör som kallas HbA1c. I Sverige är målsättningen hos vuxna att personer med diabetes typ 1 ska ha HbA1c på 52 mmol/mol eller lägre, och barn 47 mmol/mol eller lägre. På andra håll i världen ligger riktvärdena på mellan 48 och 58 och är ofta högre hos barn än vuxna.
Av studien framgår att ett värde över 52 mmol/mol ökar risken för milda förändringar på ögon och njurar. Synhotande ögonskador uppstår främst vid betydligt högre värden. Att hålla sig på 52 eller lägre minskar alltså risken för organpåverkan, men ett värde under 48 visade inte ytterligare riskminskning.
– Vi kunde inte se att det förekom färre organskador vid dessa lägre nivåer. När det gällde medvetslöshet och kramper, som är relativt ovanligt, såg vi en viss riskökning vid lägre HbA1c. Patienter som har ett lågt HbA1c behöver vara medvetna om att de inte har alltför mycket låga glukosvärden, svängningar i blodsockret eller ansträngningar att hantera sin diabetes, säger Marcus Lind, professor i diabetologi och förstaförfattare bakom publiceringen.
Kunskap också för föräldrar
I studien har Marcus Lind, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och överläkare vid NU-sjukvården i Uddevalla, delat huvudansvar med Johnny Ludvigsson, senior professor vid Linköpings universitet, med diabetes hos barn som specialområde.
Studien kan vara med och utgöra ett viktigt underlag för diabetesvården, menar forskarna.
– Att bättre känna till sambandet mellan blodsockernivå och risk är ytterst viktigt då vården, samhället, patienter och föräldrar använder stora resurser för att nå en viss blodsockernivå, säger Johnny Ludvigsson. Att uppnå ett lågt HbA1c kan för vissa kräva att barn behöver väckas flera gånger per natt, extra glukosmonitorering och noga hänsyn till diet och fysisk aktivitet dag efter dag, vilket kan bli extremt betungande.
