Supraledning innebär att elektroner som normalt sätt stöter bort varandra formar så kallade Cooper-par som rör sig utan resistans genom materialet. Teorin av Bardeen-Cooper-Schrieffer (BCS) ger en grundläggande förklaring av supraledning men kan inte förutsäga om ett material blir supraledande eller vid vilken övergångstemperatur detta i så fall sker.
Eliashberg formulerade senare en precis matematisk teori som i princip kunde förutsäga supraledning i äkta material, men teorin kräver komplexa mångkroppars-beräkningar. Under de senaste åren har en supraledningkod (UppSC) utvecklats vid Uppsala universitet.
Koden är ett spetsforskningsverktyg för att beräkna ackurat fristående konventionell och okonventionell supraledning baserat på materialspecifik input som beräknas med förstaprincip-metoder.
Material med bara ett monoskikt
I ett internationellt samarbete har nu fysikerna Jonas Bekaert, Mikhail Petrov och Milorad Milosevic från Antwerpen universitet och Alex Aperis och Peter Oppeneer från Uppsala universitet visat att det finns nya okända högtemperatursupraledare. Ett sådant material som forskarna upptäckte är hydrogenerad magnesium-diborid,
MgB2H. Det överraskande är att materialet är bara ett monoskikt, det vill säga tre atomer, tjockt. Enligt vad man kände till sedan tidigare skulle ett tvådimensionellt material bara kunna ha väldigt låg övergångstemperatur Tc.
Väteatomernas vibrationer bidrog
Beräkningar med supraledning-koden som utvecklats i Uppsala visade att det handlar om konventionell supraledning med mycket hög övergångstemperatur Tc på 67 K i jämvikt och 100 K som uppnås när materialet sätts under spänning. Beräkningar klargjorde också att väteatomernas vibrationer, som kopplade starkt till elektronernas rörelse, bidrog avsevärt till den högaTc .
Forskningen visar på möjlighet att nya spännande supraledare kan designas i framtiden.
– Vår upptäckt ger förhoppningar om nya supraledande material som i sin tur öppnar möjligheter för teknologiskt relevanta tillämpningar av högtemperatursupraledning, säger Alex Aperis.
I höst börjar den sista förhandlingsrundan om den jordbrukspolitik som ska gälla i EU efter 2020. Inför överläggningarna har en internationell forskargrupp granskat det förslag som EU-kommissionen lagt fram. Tre frågor har varit i fokus: Är reformförslaget förenligt med FN:s globala hållbarhetsmål, återspeglar det medborgarnas önskemål om ett hållbart jordbruk och erbjuder det en tydlig förbättring för klimat och miljö jämfört med den nuvarande jordbrukspolitiken?
Svaret på de tre frågorna är dessvärre ”nej”, konstaterar forskarna, och ger reformförslaget svidande kritik i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Science. Det liggande förslaget kommer inte att förbättra miljöskyddet – snarare innebär det ett steg bakåt, slår forskarna fast.
– Jordbruksstödet är föråldrat och handlar till stor del fortfarande om att stötta produktionen av livsmedel och säkra lantbrukarnas inkomster på bekostnad av att skydda klimat och miljö, säger Dagmar Clough, ekolog som deltog i granskningen under sin tid vid Centrum för miljö- och klimatforskning, CEC, vid Lunds universitet.
Tomma ord
EU, och därmed också Sverige, har genom olika internationella avtal åtagit sig att arbeta för ett hållbart jordbruk, för att skydda den biologiska mångfalden och för att bekämpa klimatförändringarna. Men det är mest tomma ord, menar forskargruppen.
– Den gemensamma jordbrukspolitiken har potential att stödja minst nio av FN:s sjutton globala hållbarhetsmål, men för närvarande bidrar den bara till att uppnå två av dem, de som rör hunger och fattigdom, säger Dagmar Clough.
Omkring 40 procent av den sammanlagda landarealen inom EU utgörs av jordbruksmark. Det handlar alltså om enorma ytor – 174 miljoner hektar – vars skötsel påverkar såväl klimat som miljö. Intensivt jordbrukande pekades i våras ut som en av de främsta orsakerna till förlust av biologisk mångfald i den internationella IBPES-rapporten. EU:s gemensamma jordbrukspolitik är alltså av stor betydelse när det gäller hållbarhet.
Jordbruksstödet omfattar dessutom nära 40 procent av EU:s totala budget. Det gör det till ett kraftfullt verktyg för att leva upp till de egna hållbarhetslöftena, menar forskargruppen – om man använder det rätt.
– Att ta hållbarhetsmålen på allvar skulle kräva en reform som går på djupet, med bättre anpassade och delvis nya stödformer och med vetenskapligt belagda och mätbara mål, säger Dagmar Clough.
Forskarna kritiserar särskilt att EU vill behålla stödformer som de menar visat sig vara ineffektiva, skadliga för miljön och socialt orättvisa. Som exempel nämner de direktstödet, eller gårdsstödet som det kallas i Sverige, som innebär att 40 miljarder euro (cirka 70 procent av EU:s totala jordbruksstöd) årligen betalas ut till jordbrukare enbart baserat på hur stora arealer de odlar. Detta leder till en ojämn fördelning, menar forskarna, som påpekar att 32 procent av pengarna hamnar hos 1,8 procent av de sökande och att miljönyttan av stödet är marginell.
– Det borde vara i EU-kommissionens kärnintresse att använda skattebetalarnas pengar mer effektivt för att stödja samhälleliga mål såsom upprätthållande av biologisk mångfald eller hållbart jordbruk i största allmänhet, säger Dagmar Clough.
En ny reformprocess krävs
Forskarna anser att stödet till landsbygdsutveckling, där lantbrukare till exempel kan få ersättning för inkomstbortfall om de använder hållbara metoder, är ett mycket bättre verktyg för att främja biologisk mångfald och motverka klimatförändringarna. Men i reformförslaget minskas det kraftigt, med 28 procent.
Att en politik för ett hållbart jordbruk fortfarande inte blivit verklighet inom EU menar forskarna beror på kraftfulla lobbyorganisationer som skyddar särintressen, samt på en beslutsprocess där mycket är bestämt redan från början och där insynen är liten.
– Om vi ska få en bättre jordbrukspolitik måste beslutsprocessen förändras. Den måste bli mer transparent och den vetenskapliga förankringen måste bli mycket starkare, säger Dagmar Clough.
Bakom studien står forskare från Tyskland, Portugal, Sverige, Frankrike, Österrike, Grekland och Slovakien. Gruppen har letts av Guy Pe’er, Centre for Integrative Biodiversity research/Helmholtz Center for Environmental Research, Leipzig, och Sebastian Lakner, University of Göttingen.
– Det behövs utvecklas mätinstrument för att statistiskt kunna följa upp de åtgärder som görs. Dessutom behöver cykelturisternas behov och önskemål förstås ytterligare för att kunna utveckla framgångsrika destinationer, säger Christina Stave, en av forskarna bakom den litteratursammanställning och omvärldsanalys som nu gjorts.
Studien visar att det redan gjorts många utredningar på området, och under lång tid, där cykelturism spås ha en god framtidsutsikt. Det har också funnits förslag på åtgärder för att utveckla näringen, men relativt lite har hänt. Vetenskapligt väl upplagda studier om cykelturism saknas.
Mycket av litteraturen pekar på behov av ökad kunskap hos beslutsfattare om cykelturismens nuläge och ekonomiska möjligheter. Det behövs också en tydlig ansvarsfördelning och medel för de aktörer som har uppdrag inom cykelturismen.
Svårt ta med cykel i kollektivtrafiken
I rapporten påpekas bland annat bristen på större sammanhängande cykelleder och att standarden, servicen och säkerheten behöver förbättras. Att det dessutom finns begränsade möjligheter för turister att ta med cykel i kollektivtrafiken försvårar för den som vill resa hållbart och miljömedvetet. Det behövs också fler bilfria leder, särskilt i norra delen av Sverige där större vägar med tung trafik är dominerande.
Även om det finns mycket kvar att göra för att förbättra cykelturismens förutsättningar finns ett ökande intresse för människor att turista med cykel. I Europa är cykelturismen som störst i Tyskland, Österrike och Schweiz och länder som Kroatien och Grekland satsar på att utveckla cykelturismen.
Eurovelo är ett nätverk av cykelleder som sträcker sig runt 42 länder och har en sammanhängande längd på över 70 000 kilometer, vilket gör den till världens längsta. Även i Sverige ökar intresset.
– Jag tror det kommer bli ett ökat intresse för inhemsk turism och då kan cykelturism vara ett intressant alternativ, säger Christina Stave.
Kontakt: Christina Stave, christina.stave@vti.se
Jan Andersson, jan.andersson@vti.se
Det periodiska systemet har varit ett centralt verktyg för materialforskning sedan det först skapades för 150 år sedan. Nu visar Chalmersforskaren Martin Rahm i en studie hur grundämnenas elektronegativitet och elektronkonfiguration förändras under tryck.
Resultaten ger forskare en helt ny verktygslåda att utgå ifrån. Framför allt innebär resultaten att det blir möjligt att göra snabba förutsägelser om hur ett visst ämne kommer att bete sig under olika tryck, utan experimentella tester eller resurskrävande kvantmekaniska beräkningar.
Lättare att förutse kemiska reaktioner
– Idag behövs mycket tid och resurser läggas både på experiment och kvantmekaniska beräkningar för att söka efter intressanta föreningar som kan bildas under höga tryck. På grund av detta har bara en bråkdel av alla möjliga föreningar kartlagts. Vår artikel är en guide som hjälper till att ta reda på var vi ska söka och vilka föreningar vi kan förvänta oss när material utsätts för höga tryck, säger Martin Rahm, forskarassistent inom kemi på Chalmers, som lett studien.
När atomer utsätts för höga tryck förändras deras egenskaper radikalt. Den publicerade studien visar hur atomernas elektronkonfiguration och elektronegativitet förändras när trycket successivt stiger. Elektronkonfigurationen är själva grundbulten i det periodiska systemet och bestämmer vilken grupp i systemet de olika atomerna tillhör.
En tredje dimension till periodiska systemet
Elektronegativiteten är också ett centralt koncept inom kemivetenskap och kan ses som en tredje dimension av det periodiska systemet. Elektronegativitet ger en uppfattning om hur starkt olika atomer attraherar elektroner. Det är viktigt att ha kunskap om både elektronkonfiguration och elektronegativitet för att förstå hur atomer reagerar med varandra för att bilda olika material. Atomer som normalt inte går att kombinera kan vid höga tryck skapa aldrig tidigare skådade föreningar med unika egenskaper. Sådana material kan inspirera forskare att försöka tillverka dem under mer normala förhållanden, och ge oss ny insikt i hur vår värld fungerar.
– Väldigt fascinerande kemiska strukturer och egenskaper uppkommer under högt tryck, och reaktioner sker som är omöjliga under normala förhållanden. Mycket av det man som kemist har lärt sig om grundämnenas egenskaper stämmer inte längre. Man kan helt enkelt ta mycket av sin kemiutbildning och kasta ut den genom fönstret! I tryckdimensionen finns otroligt många nya kombinationer av atomer att undersöka, säger Martin Rahm.
Diamant ett exempel
Ett välkänt exempel på vad som kan ske under högre tryck är bildandet av diamant från grafit. Ett annat exempel är polymerisation av kvävgas, där kväveatomer tvingas bindas samman i ett nätverk. De två exemplen är helt olika varandra. Lättar man på trycket blir kolet kvar i en diamantkonfiguration medan kvävet återgår till gasform. Om man skulle lyckas bibehålla polymerstrukturen av kväve även vid normaltryck skulle detta utan tvekan var den mest energirika kemiska föreningen på jorden.
Atomernas struktur ändras
Vid höga tryck närmar sig atomer och molekyler varandra, vilket påverkar deras elektroniska och atomära struktur. Bland annat leder detta till att halvledare och isolatorer kan förvandlas till metaller.
Det hör till ovanligheterna att ämnen som bildas under högt tryck har kvar sin struktur och sina egenskaper när trycket återgår till normalt.
Flertalet forskargrupper använder idag höga tryck för att skapa supraledare, material som kan leda ström utan motstånd. Några av dessa högtryckssupraledare fungerar nära rumstemperatur. Skulle ett sådant material även fungerar vid normala tryck skulle det vara revolutionerande för till exempel förlustfri kraftöverföring och billigare magnetisk levitation.
– Främst ger vår studie spännande möjligheter till att föreslå nya experiment som kan förbättra vår förståelse av grundämnena. Även om många material som skapas i sådana experiment visar sig vara instabila vid normala tryck ger de oss ändå insikt i vilka egenskaper och fenomen som är möjliga. Stegen därefter blir att hitta andra vägar för att nå samma resultat, säger Martin Rahm.
Forskning under höga tryck
Forskningen förutspår hur egenskaperna hos 93 av de 118 grundämnena i det periodiska systemet förändras när trycket stiger från 0 pascal till 300 gigapascal (GPa). 1 GPa är ungefär lika med 10 000 gånger trycket vid jorden yta. 360 GPa motsvarar det extremt höga tryck som finns i vår planets mitt. Tekniker för att återskapa dessa tryck finns i olika laboratorium, till exempel med hjälp av diamantpressar eller chockexperiment.
– Det tryck som vi är vana vid på jordens yta är egentligen ovanligt, sett ur ett större perspektiv. Förutom att förbättra förutsättningarna för högtrycksmaterialforskning på jorden, kan vårt arbete även möjliggöra bättre förståelse för processer som sker inuti andra planeter och månar. Till exempel finns solsystemets största hav många mil under isen på Jupiters måne Ganymedes, och i de stora gasjättarna är trycket enormt, säger Martin Rahm.
Om studien:
Studien genomfördes genom att i en matematisk modell placera varje atom i mitten av en sfär. Effekten av ett ökat tryck simulerades genom att sfärens volym successivt minskades. Atomernas egenskaper vid olika kompressionsgrader kunde då tas fram genom kvantmekaniska beräkningar.
Forskningen utfördes tillsammans med kollegorna Roberto Cammi, vid University of Parma samt Neil Ashcroft och nobelpristagaren Roald Hoffmann, båda från Cornell University.
www.rahmlab.com
Vetenskaplig artikel:
Squeezing All Elements in the Periodic Table: Electron Configuration and Electronegativity of the Atoms under Compression (Journal of the American Chemistry Society)
– Intresset var enkelt uttryckt 30 procent högre i gruppen som fått ta del av nyheterna, och detta var utan tvekan statistiskt signifikant, säger Ronny Gunnarsson, adjungerad professor i allmänmedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och studiens förstaförfattare.
Syftet med studien, publicerad i BMJ Open, var att bedöma intresset för hälsorelaterad forskning, att förstå i vilken utsträckning folk vill bli aktivt informerade om pågående medicinska studier i närområdet, samt vilken inverkan stora tv-skärmar kan ha på detta intresse.
Tv-skärmarna placerades i väntrummen på två akutmottagningar i norra Queensland, Australien. När skärmarna var igång visades korta texter om aktuella forskningsstudier i närområdet. Texterna rörde sig över skärmarna, och för de som ville läsa mer fanns QR-koder angivna. Alternativt var skärmarna slumpmässigt nedsläckta och ingen information gavs.
Större intresse
I den enkätundersökning som gjordes med patienter och medföljande tillfrågades totalt 2 167 vuxna personer. De hade alla hunnit sitta minst tio minuter i väntrummet. Sju av tio ställde upp och svarade på frågorna.
Av de svarande uppgav 86 procent att de hade ett visst eller ett stor intresse av pågående medicinska studier i närområdet. Generellt ökade intresset med stigande ålder, och gruppen kvinnor var mer intresserade än gruppen män.
Dessutom var alltså intresset 30 procent högre i gruppen som haft tillgång till nyheterna via tv-skärmar i väntrummet jämfört med kontrollgruppen som var där när skärmarna råkade vara avslagna. Grupperna var lika stora, cirka 750 personer i varje. I analysen justerades för kön, ålder och socioekonomisk standard.
Utpekas som ödesfråga
Att folk i allmänhet säger sig förstå vad medicinsk forskning går ut på, bara någon tar sig tid att berätta om den, är enligt Ronny Gunnarsson känt från tidigare studier. Det är dock första gången det görs en kontrollerad studie av just forskningsnyheter via tv-skärmar i väntrum.
– Folk är intresserade och vill veta mer, och det är oerhört viktigt att stimulera intresset för evidensbaserad medicin, annars riskerar vi att på sikt tappa finansiering till medicinsk forskning, säger han.
– Alternativen finns redan i Facebook-grupper och på andra håll, där skolmedicinen ses som något fult som man vill komma bort ifrån. Om den attityden slår rot på allvar riskerar vi en situation där skattepengar kanske går till sådant som saknar evidens, och då blir det mindre pengar till evidensbaserad medicin. Det här är en ödesfråga, säger Ronny Gunnarsson.
Film: Presenting current local research projects to the general public (10 min)
Kontakt:
Ronny Gunnarsson, adjungerad professor i allmänmedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, ronny.gunnarsson@gu.se
Managementfilosofin Lean består av olika principer, metoder och verktyg och används inom bland annat industrin, byggbranschen och sjukvården. Lean handlar om att minska onödigt slöseri och fokuserar på människors delaktighet, för att förbättra verksamheten och maximera kundnyttan. Simulering är en teknik där man i en mjukvara bygger verkliga system där det går att testa olika scenarier, innan de testas i verkligheten. Det kan handla om allt från utvärdering av taktiska förbättringar, till utformning av nya system på strategisk nivå.
Ainhoa Goienetxea, doktorand i automatiseringsteknik vid Högskolan i Skövde, har i sin forskning kommit fram till ett sätt att kombinera Lean med simuleringsbaserad optimering.
– Tidigare har forskare bara tittat på hur simulering kan bli en del av Lean-verktygslådan, men jag ser att kombinationen kan gå åt båda håll. Det blir en win-win-situation, säger Ainhoa Goienetxea.
Ska stödja beslutsfattarna
Resultatet finns nu samlat i ett ramverk som består av olika typer av komponenter som kan vägleda organisationer som jobbar med Lean till att arbeta mer med simulering. Som resultat kan organisationerna överkomma de begränsningar som Leans metoder och verktyg har för att hantera systemvariation och dynamik. Ramverket introducerar simulering som ett avancerat verktyg inom Lean samt visar hur Lean-principerna och metoderna kan användas när man jobbar med simuleringsprojekt. Syftet är att stödja beslutsfattarna till att fatta kvalitetsbeslut när de jobbar med systemdesign eller förbättring även i komplexa scenarier.
Vill lägga fokus på sjukvården
Nästa steg för Ainhoa Goienetxea blir sannolikt ett fokus på sjukvården.
– Jag tycker att det är väldigt viktigt att stödja industrin, men att kunna jobba mot och förbättra sjukvården, det inspirerar mig. Det skulle vara väldigt givande om jag kunde använda den kunskap och erfarenhet jag har fått från den här resan till att minska väntetider och köer för patienterna. Att stödja sjukvårdspersonalen i att identifiera och jobba effektivare med förbättringsaktiviteter, samt stödja beslutsfattare att fatta kvalitetsbeslut som påverkar patienter, sjukvårdspersonal och ekonomi, det skulle jag jättegärna jobba med, säger Ainhoa Goienetxea.
Avhandling:
Bringing together Lean, Simulation and Optimization – Defining a framework to support decision-making in system design and improvement
Kontakt:
Ainhoa Goienetxea, doktorand i automatiseringsteknik, Högskolan i Skövde, ainhoa.goienetxea@his.se
Att människor oroas över barns läsning och teknikskiften är knappast nytt, menar Anna Lundh, docent vid Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås och Mats Dolatkhah, numera forskningsrådgivare vid högskolan. I sin forskning tog de avstamp från de senaste årens debatt om att läsvanorna har förändrats, från koncentrerad djupläsning till ytlig och fragmentarisk läsning. Anledningen sägs vara övergången från tryckta böcker till digitala medier.
– Om man tittar på debatten de senaste tio åren så finns det någon slags föreställning om att det en gång fanns en läsandets guldålder, då barn satt och fördjupade sig i ”god” litteratur. En sådan guldålder har möjligen funnits, men inte i slutet av 60-talet. Det får oss att ställa oss frågan: När har barn någonsin ägnat sig åt den sortens läsning på bred front? Frågan är om den någonsin har funnits, säger Anna Lundh.
När de dök ner i filmmaterialet kände de igen mycket från klassrumsstudier från 2000-talet. När de nu sammanfattar sitt forskningsprojekt konstaterar de att mycket faktiskt är sig likt, oavsett om barnen läser digitalt eller i tryckt form. Eleverna på 60-talet använde tryckta böcker, men de skumläste och skulle snabbt hitta fakta. De fick instruktioner för att förbättra sin studieteknik, som till exempel hur de bäst skulle stryka under i texten.
– Det verkar inte finnas någon entydig koppling mellan djupläsning och tryckta böcker, säger Mats Dolatkhah.
Sparade inspelningar från 60-talets klassrum
I slutet av 60-talet filmades ett stort antal svensklektioner i västsvenska mellanstadieklasser, som ett led i ett pedagogiskt forskningsprojekt vid Göteborgs universitet. Då var rörlig bild det allra senaste. Detta rika materialet har bevarats och ligger till grund för den forskning som Anna Lundh, docent vid Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås och Mats Dolatkhah, numera forskningsrådgivare vid högskolan, påbörjade närmare 50 år senare. Genom att studera 223 lektioner från olika skolor har de velat förstå hur läsningen såg ut då, för att kunna nyansera diskussionen om hur läsningen förändras idag.
Forskarna menar att kritisk läsforskning är viktig, eftersom föreställningar om läsning och vad den ska bidra till påverkar beslutsfattande och bland annat läroplaner.
– Föreställningarna har faktiska, konkreta konsekvenser kring vad eller vilka som beskrivs som problem, och vilka åtgärder som ska implementeras för att lösa dessa problem, säger Anna Lundh. Hon påbörjade projektet tillsammans med Mats Dolatkhah och i slutskedet arbetade de med kollegan Linnéa Lindsköld, lektor vid Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås.
Den moderna grundskolan föddes på 60-talet
Den rika läskultur som utvecklades på 1900-talet förknippades tidigt med demokratiska värderingar. I takt med att behovet av välutbildad arbetskraft ökade då tjänsteekonomin växte, framträdde även ekonomiska skäl till att odla en bred och välutvecklad lästradition allt tydligare. På 60-talet föddes den moderna grundskolan som vi känner den idag. Ambitionen var att alla barn skulle få en likvärdig utbildning, istället för att som tidigare åtskiljas i utbildningssystemet efter exempelvis klass och kön. För att kunna gå vidare till högre utbildning så måste eleverna också kunna skumläsa, hitta relevanta uppgifter, ta anteckningar och så vidare.
Läroböckerna styrde läsupplevelsen
En stor skillnad var att elevernas läsning var styrd av läroboken. I läsundervisningen bidrog detta till ett fokus på att lära sig att snabbt hitta ”fakta” i en text, till och med om det var en fiktionstext. Ett exempel är då en klass skulle läsa ett utdrag ur Vilhelm Mobergs Utvandrarna.
– Det gjordes till en slags geografilektion med frågor som vilket hav texten handlade om och så vidare. Fastän de läste ett så betydelsefullt verk som Utvandrarna så pratade de nästan ingenting om fiktionsläsningen, läsupplevelsen och det litterära verkets betydelse, utan om enskilda uppgifter i texten, säger Anna Lundh.
Anna Lundh, docent vid Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås, anna.lundh@hb.se
Sedan 2015 har polisen övervakningskameror på och omkring Sevedsplan i södra Sofielund i Malmö. Forskarna Anna-Karin Ivert och Karl Kronkvist har följt utvecklingen både vad gäller brott och skadegörelse och hur de boende och näringsidkare upplevt trygghet före och efter kamerorna kom upp.
Öppen narkotikahandel
Enligt polisen är södra Sofielund ett särskilt utsatt område. Den huvudsakliga brottsproblematiken har under flera år varit den öppna narkotikahandeln. Flera av fastighetsägarna, både kommunala och privata, bostadsrättsföreningar, byalag, företag och andra verksamheter är sedan 2014 organiserade i en fastighetsägarorganisation för att arbeta brottsförebyggande i området.
I den tredje rapporten kring Sofielund har forskarna ställt vissa huvudfrågor. Har brottsligheten förändrats? Hur upplever polisen förändringarna och hur använder de kamerorna i sitt arbete? Vilken är effekten på tryggheten i området?
Färre brott
– För egendomsbrott som inbrott i bostäder, källare, bilar med mera ser vi en antydan att brotten minskar något i Sofielund, säger Anna-Karin Ivert. Våldsbrott i offentliga miljöer ser ut att ha minskat något inom det område som täcks av kamerorna men minskningen är inte signifikant.
Kanske ska man i stället skriva att polisen kunnat gripa fler rörande narkotikarelaterade brott tack vara kamerorna? Ändå, menar forskaren Ivert, att den öppna handeln med narkotika även flyttat till mer undanskymda platser utan insyn från övervakningskamerorna.
– Däremot har polisen kunnat identifiera och gripa fler rörande narkotikarelaterade brott sedan kamerorna sattes upp. Polisen är väldigt positiva och menar att övervakningskamerorna är ett användbart instrument eftersom man kunnat arbeta på annat sätt och också kunnat arbeta brottsförebyggande.
Men även om den öppna handeln med narkotika har minskat, så kan den ha flyttat till andra gator eller mer insynsskyddade platser, enligt Ivert.
– Det positiva är att boende och näringsidkare upplevt en ökad trygghet med kamerorna, säger Anna-Karin Ivert.
I synnerhet näringsidkarna är positiva. De boende menar dock att också andra åtgärder har gjorts för att öka tryggheten, vilket framkommer i intervjuer. Det kan exempelvis handla om sociala insatser eller den städpatrull som håller den offentliga miljön i ordning.
Krävs mer för att skapa trygghet
För att arbetet med kameraövervakningen ska bli framgångsrikt vill dock Ivert poängtera.
– Inom polisen måste det finnas resurser och kompetens för att arbeta med kamerorna. Dessutom är kameraövervakning bara ett av flera verktyg i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet. För att få till en förändring på längre sikt krävs att det lokala arbetet fokuserar på sociala insatser.
Kontakt:
Anna-Karin Ivert, Institutionen för kriminologi, Malmö universitet, anna-karin.ivert@mau.se
Karl Kronkvist, Institutionen för kriminologi, Malmö universitet, karl.kronkvist@mau.se
Östrogenreceptor-positiv (hormonkänslig) bröstcancer är den vanligaste formen av bröstcancer och innebär att tumören är beroende av det kvinnliga könshormonet östrogen för att kunna växa. Kvinnor som får sådan bröstcancer har en kvar en långsiktig risk att drabbas av spridd cancer och dö. Det finns otillräcklig kunskap om hur biologiska faktorer hos tumören och hormonbehandling påverkar denna långsiktiga risk.
Forskare vid Karolinska Institutet har undersökt den långsiktiga effekten av hormonbehandling hos kvinnor med de två vanligaste typerna av hormonkänslig bröstcancer. Forskarna analyserade långtidsdata med uppföljning under 20 år för 336 kvinnor med så kallad Luminal A bröstcancersubtyp, samt 126 kvinnor med Luminal B bröstcancersubtyp som antingen fått tamoxifenbehandling eller ingen hormonbehandling. Studien kallas för Stockholm tamoxifen-studien (STO-3).
Behandling med tamoxifen skyddar vid hormonkänslig bröstcancer
Resultaten visar att patienter med Luminal A-subtyp hade en relativt liten, men långvarig, riskökning för spridd cancer och att tamoxifenbehandling signifikant minskade denna risk så lång tid som 15 år efter diagnos. Patienter med Luminal B-subtyp hade hög risk för spridd bröstcancer under de första fem åren efter diagnos. Hos dessa patienter ledde tamoxifenbehandling till signifikant minskad risk under de första fem åren, men därefter avtog den skyddande effekten av hormonbehandling.
– Vår slutsats är att tamoxifenbehandling är gynnsam för båda dessa grupper av patienter, men att det har en mer långvarig skyddande effekt hos patienter med Luminal A-subtyp. Även patienter med Luminal B-subtyp bör erbjudas hormonbehandling då våra resultat visar på en minskad risk för spridd bröstcancer under de första åren då risken är som störst för dessa patienter, säger Linda Lindström, forskare vid institutionen för biovetenskaper och näringslära, Karolinska Institutet, som lett studien.
Forskarna kommer att gå vidare med en undersökning av den långsiktiga effekten av hormonbehandling hos patienter med Luminal A och Luminal B-subtyp som har diagnosticerats med större aggressiva tumörer med spridning till lymfkörtlarna.
Studien finansierades av Vetenskapsrådet, Forte, Stiftelsen Gösta Miltons Donationsfond, California Breast Cancer Research Program Award, Iris, Stig och Gerry Castenbäcks Stiftelse för Cancerforskning och Konung Gustaf V:s Jubileumsfond från Radiumhemmets Forskningsfonder. Medförfattaren Laura van’t Veer innehar patent på ”MammaPrint 70-gene risk signature” och är medgrundare, aktieägare och deltidsanställd i Agendia.
Linda Lindström, docent, gruppledare, Institutionen för biovetenskaper och näringslära, Karolinska Institutet, linda.lindstrom@ki.se
Studien ökar kunskapen om de utmaningar och lösningar som krävs för att individer ska kunna nå en hög ålder, vilket är av intresse bland annat inom områden som evolutionsbiologi och cancerforskning.
DNA finns i varje cell i alla levande varelser och kodar för de funktioner som cellen kan utföra. Förändringar i DNA (mutationer) kan innebära att cellen förlorar sin funktion, vilket innebär ökad risk för sjukdom. Det är därför viktigt att DNA hålls intakt över tid. Varje gång en cell delar sig finns risk för nya mutationer. Det innebär att organismer som lever länge, och där varje cell kan bidra med DNA till nästa generation, är särskilt utsatta för skadliga mutationer. I den här studien har forskare studerat hastigheten och mönstret av mutationer i långlivade svampar som formar så kallade häxringar.
Häxringar kan påträffas i gräsmattor eller i skogen. Ibland kan man urskilja en mörkare ring i vegetationen under svamparna, eller under torra perioder en ring av dött gräs. Häxringar har historiskt sett omgärdats av diverse övernaturliga fenomen, så som spår efter häxors kittlar, dansande älvor eller andra magiska varelser. Numera vet vi att häxringar bildas av cirkulära, underjordiska mycel, svampars egentliga kropp, som växer radiärt utåt från en startpunkt samtidigt som det dör av i mitten allt eftersom tiden går. Precis som i de flesta andra svampar kan varje cell av svampkroppen bilda fruktkroppar och ge upphov till en ny generation svampar.
Svamp med skydd mot mutationer
I den aktuella studien använde sig forskarna av häxringar av svampen nejlikbroskskivling kombinerat med DNA-sekvensering för att studera mutationer. Det visade sig att antalet mutationer var slående litet jämfört med antalet celldelningar.
– Ofta när man studerar mutationer använder man sig av cellinjer på labbet, vilket inte är praktiskt att göra över långa perioder. I häxringar kan vi studera uppkomst och ansamling av mutationer över många år, och dessutom i organismens naturliga miljö. Intressant nog hittade vi mycket färre mutationer än vi förväntade oss, säger Markus Hiltunen, doktorand och huvudförfattare till studien.
Resultaten tyder på att svampar har en förmåga att skydda sig mot en ansamling av skadliga mutationer. Närmare studier av cellprocesserna i dessa svampar kan därför ge ny viktig kunskap om de utmaningar som måste lösas för att uppnå en lång livslängd.
– Den mekanism som möjliggör detta skydd är i nuläget okänd, men huvudkandidater är oerhört effektiva DNA-reparationssystem eller asymmetrisk fördelning av DNA vid celldelning, då muterat DNA skulle kunna lämnas bakom då svampen växer utåt. Detta behöver dock klarläggas i nya studier, säger Hanna Johannesson, som leder forskargruppen vid Uppsala universitet.
Resultaten, som publiceras i den ansedda tidskriften Current Biology, är intressanta ur både medicinskt och evolutionsbiologiskt perspektiv.
Tidigare forskning har visat att personer med diagnosen ADHD (uppmärksamhetsproblem med hyperaktivitet och impulsivitet) löper ökad risk att dö i förtid, men det har rått osäkerhet om riskernas orsaker och huruvida psykiatrisk samsjuklighet har betydelse.
Med hjälp av de nationella sjukvårdsregistren med 2 675 615 individer (86 670, 3,2% med ADHD diagnos) födda i Sverige mellan 1983 och 2009 kunde forskare vid Karolinska Institutet undersöka specifika dödsorsaker vid ADHD, bland annat risk för självmord och oavsiktliga skador såsom trafikolyckor. Forskarna undersökte också om psykiatrisk samsjuklighet som debuterat tidigt (till exempel autismspektrumstörning) och sent (till exempel missbruksrelaterad sjukdom) hade någon betydelse.
Större risk för vuxna än för barn
När barn och vuxna analyserades separat visade det sig att vuxna med diagnosen ADHD löpte större risk för förtidig död än barn. Dessutom var risken högre för personer som fått ADHD-diagnosen senare i livet än för dem som fått diagnosen tidigare. Oavsiktliga skador och självmord var de främsta dödsorsakerna bland personer med diagnosen ADHD (35,8 procent respektive 31,4 procent av dödsfallen).
Studien visar enligt forskarna att psykiatrisk samsjuklighet har stor betydelse för den ökade risken för förtidig död. Exempelvis hade tidigt debuterad psykiatrisk samsjuklighet starkast samband med dödsfall av naturliga skäl, såsom somatisk sjukdom. Psykiatrisk samsjuklighet med senare debut påverkade däremot främst dödsfall av onaturliga skäl, såsom självmord och oavsiktliga skador.
– Bättre förståelse för hur psykiatrisk samsjuklighet påverkar sambanden mellan ADHD och förtidig död skulle kunna underlätta övervakning, ingripande och förebyggande åtgärder, säger Shihua Sun, doktorand vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, och studiens försteförfattare.
Missbruksrelaterade problem bidrog väsentligt till risken för förtidig död på grund av självmord, medan den ökade risken för förtidig död på grund av oavsiktliga skador verkar finnas även hos personer med ADHD utan psykiatrisk samsjuklighet.
Bättre vård vid samsjuklighet
– För personer med diagnosen ADHD och deras familjemedlemmar vill vi dock betona att de flesta personer med ADHD inte kommer att drabbas av dessa allvarliga konsekvenser. Huvudbudskapet är att sjukvården och behandlande läkare bör överväga psykiatrisk samsjuklighet noggrant i sin riskbedömning, eftersom det kan hjälpa dem att identifiera vilka som löper ökad risk för förtidig död. Ökad medvetenhet om och vård av psykiatrisk samsjuklighet, såsom missbruksrelaterade problem, kan bidra till att minska allvarliga följder av ADHD, säger studiens huvudförfattare Henrik Larsson, professor vid Örebro universitet och gästprofessor vid Karolinska Institutet.
Forskningen finansierades av Shire International GmbH, Vetenskapsrådet, Hjärnfonden, SIMSAM‑initiativet (Swedish Initiative for Research on Microdata in the Social and Medical Sciences, som finansieras av Vetenskapsrådet), USA:s nationella institut för psykisk hälsa (NIMH), EU:s ramprogram för forskning och innovation ”Horisont 2020”, organisationen American Foundation for Suicide Prevention, Århus universitets forskningsstiftelse, iPSYCH-projektet, Lundbeckfonden, USA:s nationella hälsoinstitut (NIH), Novo Nordisk Fonden och Kinas statliga stipendieråd.
Några av artikelförfattarna, bland annat Henrik Larsson, har mottagit arvoden från läkemedelsföretag, och en av författarna (Stephen V. Faraone) innehar ett amerikanskt patent för en ADHD-behandling vid sin institution. Mer information om eventuella intressekonflikter finns i forskningsartikeln.
Shihua Sun, doktorand, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, shihua.sun@ki.se
Henrik Larsson, professor, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, Henrik.Larsson@ki.se
I en nyligen publicerad studie har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) jämfört hur växternas energi- och näringsinnehåll påverkas av att djur betar markerna året om jämfört med om man klipper dem en gång i månaden.
Det ökade energi- och proteininnehållet på den betade marken kan bero på en snabbare föryngring men också på en ökad variation av växter som gynnas av betet. Det i sin tur kan möjliggöra för en större variation av andra arter, till exempel olika insekter. Att det finns fler fjärilar och humlor på de betade ytorna har samma forskargrupp visat tidigare i en annan studie.
Betesmarker viktiga för den biologiska mångfalden
Att energi- och proteininnehållet ökar gynnar betesdjuren, eftersom de då kan maximera sitt energi- och proteinintag. Det ökade energi- och proteininnehållet gynnar förmodligen även vilda växtätare, till exempel harar. Studien ger ytterligare stöd för att betesmarker är viktiga för den biologiska mångfalden.
I undersökningen studerades tre gräs- och skogsområden (hagar) om vardera ca tio hektar där fyra gotlandsruss betade året runt i 2,5 år. I varje hage fanns det tre inhägnader som hästarna inte kom åt att beta på men som forskarna i stället klippte en gång i månaden. Sedan jämförde man energi- och proteininnehållet i prover tagna från de marker som hästarna kom åt att beta på med de prover som klipptes.
Nu läggs ytterligare en pusselbit till att förstå hur djur kan orientera sig med hjälp av jordens magnetfält. I en studie, som publiceras i Science Advance, har forskare lyckats avbilda strukturförändringar i flugans inbyggda kompass.
– Än så länge är det oklart hur kompassen fungerar. Men tar man bort kryptokromet så flyger fågeln eller insekten vilse, säger Sebastian Westenhoff, professor i biofysikalisk kemi.
Proteinet kryptokrom är litet och det är svårt att avbilda det och följa dess strukturförändringar. Men Sebastian Westenhoff har utvecklat en metod som med stor precision visar hur flugans kryptokrom ändrar struktur när det absorberar ljus. Och strukturförändringarna är mycket mer komplexa än vad forskarna tidigare trott.
– Det sista steget i aktiveringsprocessen använder sig inte bara av ljus, utan också av protoner, säger Sebastian Westenhoff.
Fungerar som ett par extra ögon
Kryptokromet har dessutom, förutom att vara en viktig del i flugans kompass, också en annan viktig funktion för flugan.
– Förutom att det känner av jordens magnetfält kan det även känna av synligt ljus, vilket är viktigt både för flugans dygnsrytm och rumsliga navigering. Det är som om flugan genom kryptokromet får ett extra par ögon.
Men medan det finns bra förståelse för hur flugans riktiga ögon fungerar, vet forskarna mycket lite om hur kryptokromet kan känna av ljus.
– Med studien ökar förståelsen för hur proteinet kryptokrom fungerar. Våra resultat kan vara viktiga för att i framtiden kunna identifiera hur flugor kan ”se” magnetfältet och hur deras dygnsrytm kopplas till dygnsljuset.
Studien togs fram i nära samarbete med professor Schleichers forskningsteam vid Freiburgs universitet i Tyskland.
Sebastian Westenhoff, professor, institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, westenho@chem.gu.se
SLU Aqua vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) presenterar en prognosen. I Vättern beräknas att den relativa fångsten 2019 landar på 137 gram matkräftor per bur och natt, en rejäl uppgång med nästan trettio procent jämfört med förra året, då fångsterna hade gått ner sedan 2017. Totalfångsten i yrkesfisket beräknas till 151 ton om fisketrycket blir normalt och fisket pågår säsongen ut.
Så här dags på året, i semestertider och med datumet för den ”klassiska” kräftpremiären i dagarna, har SMHI trots sina resurser haft problem med väderprognoserna. Samtidigt efterfrågas en uppskattning av hur kräftfisket är och kommer att bli i år. Trots en kall maj hade juni och juli mer normala temperaturer så fisket är redan i gång, då kräftorna har hunnit ömsa, bli hungriga och gå in i burarna.
Rapporterna hittills har visat på en normal till bra säsong. Rådet i år är, som oftast, att vänta med kräftfisket till slutet av augusti för att få bra fångster med välmatade kräftor. Från Finland, där fiskesäsongen startade den 21 juli, rapporteras också om en normal till bra kräftsäsong. Hur fisket blir i år vet vi med säkerhet först efter avslutad säsong.
Varje sjö kräver sin unika prognos
Men med långa tidsserier av provfisken och fångster som underlag kan man göra en prognos, ett kräftindex, för hur fångsterna i en sjö kommer att bli.
– Alla vill veta hur fisket kommer att bli i största allmänhet, men det krångliga är att man måste skräddarsy en modell för varje enskild sjö, säger Lennart Edsman, forskare vid SLU Aqua. Fångsterna och effekterna av klimatet påverkas av sjöns storlek, djup, näringsstatus, vattenkemi, konkurrens från andra organismer, rovfisksamhället, beståndets täthet, skyddsmöjligheterna, bottensubstratet och var i landet sjön befinner sig.
Det gör att varje sjö kräver en helt unik prognosmodell med olika tidsförskjutningar av klimateffekterna och med hänsyn till vilka stadier i kräftans liv som är viktiga just där.
– I modellen för Vättern testade vi temperaturens betydelse för fyra kritiska faser i en kräftas liv: överlevnaden för rommen innan kläckningen, rekryteringen, tillväxten strax innan kräftorna blir fångstbara samt vuxna kräftors vinteröverlevnad, säger Lennart Edsman.
Fångstprognoser och fångster i Vättern 1995–2019. Bild: Lennart Edsman, SLU
Kräftindex för Vättern visade att en bra fångst ett år hade en negativ effekt på fångsten nästa år. Det som hade störst betydelse för hur fångsten blev var stress genom stora variationer i vintertemperaturen två år tidigare. Fångsterna per bur beräknas i år bli nästan trettio procent högre jämfört med förra året.
Kräftindexet har utarbetats i samarbete med Ekoll AB i Malmö och projektet har delfinansierats av Havs- och vattenmyndigheten.
Lennart Edsman, SLU, Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), lennart.edsman@slu.se
I en aktuell studie visar forskare vid Malmö universitet vad som får socialsekreterare att stanna i yrket och på arbetsplatsen. Vad är det som ger tillfredsställelse och glädje i arbetet och vilja att stanna kvar?
Socialsekreterare har länge haft det tufft i Malmö och övriga Sverige. Inte blev det lättare med den omfattande flyktingströmmen 2015 och 2016. Stress, underbemanning, fler administrativa uppgifter, tyngden av klienters berättelse m.m. har gjort att många bytt jobb eller lämnat yrket. Omsättningen av personal på vissa socialkontor i Malmö närmade sig för några år sedan 50 procent.
Upplevelse av att prestera ett kvalitativt bra jobb
– Det mest slående resultatet är att om man upplever att man bedriver ett kvalitativt bra arbete så vill man också stanna kvar på jobbet och man är tillfreds, säger Hanne Berthelsen.
– Oavsett vilka vi tittade på så fanns ett tydligt samband mellan den kvalitet man upplevde kunna leverera på avdelningen och jobbtillfredsställelsen och viljan att stanna kvar. Ju högre man värderade kvaliteten desto mer nöjd var man med jobbet. Det har också ett tydligt samband med kärnan i det sociala arbetet. Upplever man en god relation med klienterna och då inte bara man själv utan att också att kollegorna levererar bra kvalitet då blir man också mer lojal med sin arbetsplats.
Berthelsen och hennes kollegor undersöker alltså kvalitet som ett mått på hur medarbetare skattar sina möjligheter att utföra arbetet bra och tillfredsställande. Det rör också hur de skattar kvaliteten på den avdelning där de arbetar.
– Jag tror att det är viktigt att hitta en definition på kvalitet som är rimlig för just en organisation eller avdelning. Ofta har man olika synpunkter på vad som är kvalitet och det är viktigt att inte bara ledningen utan också medarbetarna får en möjlighet att diskutera frågan.
Stort moraliskt engagemang
– Människovårdande yrken bygger på stort moraliskt engagemang, säger Hanne Berthelsen, forskare på Centrum för tillämpad arbetslivsforskning, CTA, vid Malmö universitet och en av de inblandade forskarna. Oberoende av om omsorgen/omvårdnaden handlar om studenter, små barn, patienter eller klienter i socialsekreterares fall. Vad som är viktigt för dessa yrkesgrupper är att ha ett gott samvete i det arbete man utför.
I den nu aktuella studien har forskarna identifierat utmaningar men också förtjänster i jobbet hos bland annat socialsekreterare i Malmö. Via ett frågeformulär som rör organisation och sociala faktorer har socialsekreterare fått besvara ett stort antal frågor rörande arbetsmiljön.
En av analyserna har fokus på just positiva utfallsmått. Alltså vad är det som ger tillfredsställelse och glädje i arbetet och lusten och viljan att stanna kvar i organisationen?
När det gäller tillfredsställelse med arbetet har frågorna bland annat handlat om framtidsutsikter på jobbet, fysiska arbetsförhållanden, hur ens kunskaper används i organisationen och hur socialsekreteraren ser på sitt arbete som helhet. När det gäller arbetsglädje har frågorna rört engagemang, om man känner sig uppslukad av jobbet, möjligheten att kunna fördjupa sig, om arbetet upplevs som inspirerande m.m. När det gäller lusten och viljan att stanna kvar handlar frågorna om lojaliteten med sin arbetsplats, om man funderat på att byta jobb och om man kan rekommendera andra att söka sig till sin nuvarande arbetsplats.
Hanne Berthelsen, Docent, CTA – Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering, Odontologiska fakulteten, Malmö universitet, hanne.berthelsen@mau.se
Även om tidigare studier funnit många gener som har en effekt på dessa sjukdomar, så har forskare inte kunnat förklara hela den genetiska bakgrunden till uppkomsten av astma, hösnuva och eksem.
I en ny studie från Uppsala universitet, SciLifeLab, har forskare funnit totalt 141 regioner (gener) i vår arvsmassa som förklarar en stor del av den genetiska risken bakom astma, hösnuva och eksem. Så många som 41 av de identifierade generna har inte tidigare kopplats till en ökad risk för dessa sjukdomar. Resultaten är publicerade i den vetenskapliga tidskriften Human Molecular Genetics.
Studien visade att ett stort antal av de identifierade generna ger en ökad risk för alla tre sjukdomarna. Det visar att den ökade risken att drabbas av allergi vid en astmadiagnos, eller ökad risk för astma vid en allergidiagnos, till stor del verkar bero på genetiska faktorer. Studien kunde också identifiera flera gener som ger en större ökad risk för en av sjukdomarna jämfört med de andra, vilket visar på att det även finns ett antal effekter som är mer specifika för en av sjukdomarna.
Alla tre sjukdomar uppstår via ett komplext samband mellan flera gener, samt miljö- och livsstilsfaktorer. För att kunna förbättra vardagen för patienterna är det viktigt att utveckla läkemedel som är anpassade för den enskilda patientens genetiska risk, samt att förstå hur vår miljö och livsstil kan förhindra sjukdom och förbättra sjukdomssymptom.
– Resultaten från denna studie bidrar till en ökad förståelse för varför vissa individer har en högre risk att utveckla astma och allergier, och resultaten kommer förhoppningsvis komma till användning både vid diagnosticering på klinik samt vid läkemedelsutveckling, säger Weronica Ek.
Ökad risk ger inte alltid sjukdom
I denna studie, som är den hittills största i sitt slag, har forskarna analyserat självrapporterade data från 350 000 deltagare i brittiska UK Biobank. Miljontals positioner i arvsmassan testades för dess effekt på risken att vara diagnosticerad med astma, hösnuva och/eller eksem. De 41 nya genetiska fynden testades även i en oberoende grupp individer som bestod av 110 000 personer från det amerikanska företaget 23andMe. Detta verifierade att de flesta av dessa nya genetiska varianter har en effekt på individens risk att utveckla sjukdom.
Deltagarna i 23andMe har själva betalat för att skicka in ett salivprov som företaget använder för att analysera varje deltagares DNA. Deltagarna får därefter information kring huruvida de bär på olika ärva anlag som kan öka risken för ett antal sjukdomar. Forskare kan ansöka om att få ut resultat där 23andMe analyserat deltagarnas DNA för att finna ytterligare genetiska varianter som har en effekt på den sjukdom som analyseras (i detta fall astma, hösnuva och/eller eksem), men forskare får aldrig tillgång till en enskild individs resultat och kan heller inte koppla sina resultat till enskilda individer.
– För de som är intresserade av att delta i liknande studier där man kan få ut information kring sin egen arvsmassa, så vill vi påpeka att de resultat som kan utläsas från DNA från liknande studier endast anger sjukdomsrisk, vilket inte motsvarar en diagnos. Yttre faktorer påverkar också vår risk för dessa komplexa egenskaper och en ökad risk betyder inte att vi kommer att utveckla sjukdom, säger Weronica Ek, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, som har lett studien.
