I en stor studie lottades vuxna personer med typ 1-diabetes till att antingen äta traditionell kost, där 50 procent av energin kom från kolhydrater, eller en måttlig lågkolhydratkost med 30 procent av energin från kolhydrater.
Båda kostvarianterna var hälsosamma gällande fett- och kolhydratkvalitet. De innehöll grönsaker, fiberrika kolhydratkällor, omättade fetter, nötter, frön och baljväxter, och var individanpassade av dietist.
Alla 50 deltagare hade typ 1-diabetes med förhöjt medelglukos, långtidsblodsocker, och injektionsbehandling med insulin eller insulinpump.
Flera vinster med måttlig lågkolhydratkost
Vid måttlig lågkolhydratkost visade sig deltagarna få mer tid inom det som kallas målområdet, alltså det spann inom vilket personer med typ 1-diabetes bör befinna sig vad gäller glukosvärde.
Tidsökningen inom målområdet var i snitt 68 minuter per dygn jämfört med vid den traditionella kosten. Samtidigt kapades tiden med förhöjda värden med 85 minuter per dygn. Sammantaget är detta värdefulla förändringar, enligt forskarna bakom studien.
– Studien visar att en måttlig lågkolhydratkost sänker medelnivån av blodsockret och att fler patienter kan hålla blodsockret inom målområdet, vilket anses gynnsamt för att minska risken för organskador för personer med typ 1-diabetes, säger Sofia Sterner Isaksson, som är dietist och doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Inga negativa effekter sågs
Forskarna såg inga tecken på negativa följder för hälsan. Kolesterol- och blodtrycksnivåer låg på samma nivå för båda kostalternativen.
Det har diskuterats om en form av syror, ketoner, kan bli för höga när kolhydrater minskas vid typ 1-diabetes, men dessa höll sig också på rimliga nivåer.
– Måttlig lågkolhydratkost kan vara ett bra behandlingsalternativ för vuxna med typ 1-diabetes med förhöjda glukosnivåer. Det är dock viktigt att kosten är hälsosam med särskilt fokus på fett- och kolhydratkvalitet, och att inte kolhydratmängden blir för låg, så att den inte längre kan anses säker. Vårdgivaren behöver därför erbjuda hjälp och uppföljning av kosten, säger Sofia Sterner Isaksson.
Kostförändringar ska ske i samråd med vård
Marcus Lind, professor i diabetologi vid Göteborgs universitet, är ansvarig för studien.
– Alla patienter behöver finna den kost som passar dem, i samråd med vården, men det har tidigare saknats tillräckligt stora studier där deltagarna lottats till olika experimentella behandlingar av det här slaget. Därför är det viktigt att vi kan presentera data som visar att måttlig lågkolhydratkost är effektiv och säker för vuxna med typ 1-diabetes, säger Marcus Lind.
Forskarna betonar att större förändringar av kolhydratintag vid typ 1-diabetes av säkerhetsskäl alltid bör ske i samråd med vården. Förändringar i kosten ska inte göras på egen hand, särskilt inte vad gäller barn med typ 1-diabetes. Den aktuella studien gäller enbart vuxna.
Mer om studien
Hälften av deltagarna i studien var kvinnor och hälften män. Snittåldern låg på 48 år.
Deltagarna lottades att korsvis, under olika perioder, att inta traditionell kost eller måttlig lågkolhydratkost. Alla övervakades dygnet runt via kontinuerlig blodsockermätning, så kallad CGM. Blodsockervärden registrerades var 15:e minut under de 16 studieveckorna, och följdes upp av dietist och diabetessjuksköterska.
Sofia Sterner Isaksson, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och dietist i NU-sjukvården, sofia.isaksson.2@gu.se
Marcus Lind, professor i diabetologi vid Göteborgs universitet och överläkare vid forskningsenheterna för diabetes på Sahlgrenska universitetssjukhuset, marcus.lind@gu.se
De senaste årens ökande popularitet för A-traktorer, eller epa-traktorer som många säger om denna typ av fordon, har inneburit fler olyckor.
Från 2016 till 2022 inträffade sammanlagt 1 118 olyckor med A-traktorer där föraren var var mellan 14 och 20 år gammal.
Nio omkomna
Sju av dessa olyckor var dödsolyckor och totalt omkom nio personer. I 37 av olyckorna fick en eller flera personer långvariga eller bestående men.
A-traktorer på parkeringsplats. Bild: Helena Selander, VTI.
– Sett i förhållande till antalet fordon är A-traktorer överrepresenterade i olycksstatiken, säger Susanne Wallhagen, en av forskarna bakom en rapport om A-traktorer och trafiksäkerhet från VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut.
Från och med 2023 måste den som färdas i en A-traktor använda bilbälte. Antalet passagerare får heller inte vara större än antalet platser i fordonet och det finns krav på vinterdäck. Transportstyrelsen arbetar också med förslag på förändrad körkortsutbildning och tekniska krav på hastighetsbegränsande åtgärder.
Räcker inte för att minska olyckor med A-traktorer
Allt det är viktiga men samtidigt otillräckliga åtgärder, menar forskarna bakom VTI-rapporten. De föreslår ytterligare åtgärder, bland annat:
Riktade informationsinsatser till ungdomar och deras föräldrar, med högre krav på föräldrarnas ansvar.
Fler specialutbildade poliser, med utökade resurser till kontroller. Det är också viktigt att göra alkoholutandningsprov när A-traktorförare stoppas i kontroller, enligt forskarna.
Skärpta krav på A-traktorer vid besiktningar.
Gällande den sista punkten är kraven idag lägre för A-traktorer än för vanliga bilar. Enligt polisen har många fordon stora brister, trots färsk besiktning. Manipulationer eller trimning av fordonen är vanligt. Detta visar att ändringar i lagstiftningen behövs, menar forskarna.
Forskarna föreslår även att olycksregistreringen för A-traktorer ska göras tydligare så att olycksutvecklingen lättare kan följas.
Epa-kulturen spelar in
En jämförelse mellan A-traktorer och mopedbilar visar att de allvarliga olyckorna med de sistnämnda är betydligt färre, även med hänsyn till att antalet fordon är lägre.
Mellan 2016 och 2022 inträffade 458 mopedbilsolyckor med unga förare. Tolv olyckor var allvarliga, men ingen i åldersgruppen omkom.
A-traktorer som fordon är egentligen säkrare och skillnaden i olyckor beror sannolikt på att fordonen används olika, menar forskarna. Mopedbilar används mer som ett vanligt transportmedel medan A-traktorer är en del av epa-kulturen där trimning och buskörning är vanligt.
Höga halter av PFAS-kemikalier har tidigare uppmätts i vatten och fiskar på Frösön i Jämtland. Nu har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, tagit reda på om kemikalierna även finns i däggdjur i området.
– Vi vet att dessa ämnen har en inverkan på levande ting och att de är långlivade, men det finns för lite kunskap i dagsläget om hur upptaget i den terrestra näringskedjan ser ut. Där är den här studien ett unikt och viktigt bidrag, säger Lutz Ahrens som är professor i organisk miljökemi vid SLU.
Under 2021 och 2022 samlade forskarna in prover från jord, blek taggsvamp, hallon, blåbär, lingon, skogssork, rådjur och älg från olika platser på Frösön. De har jämförts med prover från ett kontrollområde utanför Umeå.
Höga halter hos sorkar
Resultaten visar att kemikalierna har tagits upp i jord, växter och djur på Frösön.
Hos de vilda djuren märktes halterna främst i levern. Forskarna konstaterar att koncentrationen av FFAS i skogssorkar tillhör de högsta som uppmätts i Europas vanligaste däggdjur.
Skogsssorkar har viktig roll i ekosystemen. De är basföda för många stora rovdjur, till exempel rödräv, pärluggla och mårddjur.
– Vi är oroade över vad den här höga PFAS-förekomsten som fanns i just skogssorkarna kan få för effekt på ekosystemen både här och nu men också på längre sikt, säger Frauke Ecke, lektor vid SLU och professor vid Helsingfors universitet.
Fakta om PFAS
PFAS är en förkortning för poly- och perfluorerade alkylsubstanser. Det är en grupp industriellt framtagna kemikalier där över 4 700 ämnen ingår.
Kemikalierna har vatten-, fett- och smutsavstötande egenskaper. De finns till exempel i brandskum, skidvalla, hudvårdsprodukter och impregnering av kläder. Deras kemiska egenskaper gör att de är mycket svåra att bryta ner.
Djuren kan drabbas på olika sätt
I bär avvek däremot inte PFAS-halterna nämnvärt från bär i andra områden.
– Däremot såg vi höga halter PFAS i blek taggsvamp, som mest var de tio gånger högre jämfört med bären, säger Frauke Ecke.
Studien är den första i sitt slag i Sverige, men forskarna lyfter fram att mer kunskap om hur djur påverkas av kemikalierna behövs.
– Människor som får i sig höga halter av PFAS kan exempelvis drabbas av cancer, reproduktionssvårigheter och nedsatt immunförsvar med ökad risk för infektionssjukdomar som följd. Det är sannolikt att PFAS kan få samma effekter på djur men det kan också finnas andra effekter som vi inte känner till idag, men här krävs mer kunskap och fler studier, säger Frauke Ecke.
EU:s gränsvärden för konsumtion av vilt
I undersökta muskelprover överskreds inte EU:s gränsvärden för PFAS i viltkött. Gränsvärdet för PFOS i biprodukter vid slakt, överskreds i leverprover från två rådjur.
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet rekommenderar ett veckointag av PFAS4 på 4,4 ng/kg kroppsvikt. Detta intag riskerar att överskridas vid regelbunden konsumtion av rådjurskött från Frösön.
För bär och svamp finns inga gränsvärden framtagna.
Frauke Ecke, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, frauke.ecke@slu.se
Lutz Ahrens, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, lutz.ahrens@slu.se
Åderförkalkning innebär att fett samlas på insidan av kärlen och blodet får då svårare att passera. Sjukdomen utvecklas under mycket lång tid och ger inga märkbara symtom i början, men kan senare orsaka kärlkramp, blodproppar, hjärtinfarkt eller stroke.
Tidigare forskning har visat att personer med sena vanor har en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar, men nu visar en studie att dygnsrytmen även påverkar åderförkalkning, som också kallas åderförfettning,
Åderförkalkning undersöktes i studiegrupp
I studien deltog drygt 770 män och kvinnor mellan 50 och 64 år. Graden av åderförkalkning i hjärtats kranskärl undersöktes med datortomografi.
Deltagarna fick själva berätta om de var morgon- eller kvällsmänniskor och gradera sin så kallade kronotyp på en femgradig skala – från extrem morgontyp till extrem kvällstyp.
Mer åderförkalkning bland kvällspigga
I den mest morgonpigga gruppen hade 22,2 procent åderförkalkning. I gruppen extrem kvällstyp var förekomsten av åderförkalkning i kranskärlen högst, 40,6 procent.
– Våra resultat pekar på att kronotypen extrem kvällsmänniska inte bara kan kopplas till försämrad hjärt-kärlhälsa rent generellt, utan också mer specifikt till åderförkalkning i kranskärlen och till den process som leder till åderförkalkning, säger Mio Kobayashi Frisk, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Man skulle kanske kunna tro att skillnaden beror på att kvällspigga får färre timmars sömn än de som lägger sig tidigare. Men sambandet mellan åderförkalkning och dyngsrytm finns kvar även när forskarna jämför människor som sover lika mycket.
Förebyggande behandling
Den statistiska analysen tog hänsyn till en rad andra faktorer som kan påverka risken för åderförkalkning, bland annat blodtryck, blodfetter, vikt, fysisk aktivitet, stressnivå, sömn och rökning.
Men utöver de redan kända riskfaktorerna tycks alltså även den individuella dygnsrytmen ha betydelse för risken att drabbas av åderförkalkning, enligt forskarna.
– Vi tolkar våra resultat som att dygnsrytmen har större betydelse tidigt i sjukdomsprocessen, och därför borde den framför allt vägas in vid förebyggande behandling av hjärtkärlsjukdomar, säger Ding Zou, forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Personer som haft hjärtinfarkt uteslöts från studien, vilket innebär att deltagarna var friskare än befolkningen generellt. En annan svaghet med studien är att deltagarna själva angett sin kronotyp.
Mer om studien
Deltagarna fick själva ange sin så kallade kronotyp enligt en femgradig skala: extrem morgontyp, morgontyp i viss grad, varken morgon- eller kvällstyp, kvällstyp i viss grad, eller extrem kvällstyp.
Av de 771 studiedeltagarna angav 144 att de var extrem morgontyp. 128 beskrev sig som extrem kvällstyp.
Var och en av kronotyperna kan sägas ha en genomsnittlig tidpunkt då halva nattsömnen är passerad. En tidigare studie har visat att den tidpunkten inföll klockan 02:55 på natten för extrem morgontyp, och 04:25 för extrem kvällstyp. Övriga kronotyper låg däremellan.
Deltagarna ingår i den större befolkningsstudien SCAPIS som är ett forskningsprojekt inom hjärta, kärl och lungor.
Ding Zou, forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, zou.ding@lungall.gu.se
Allt fler barn får numera en adhd-diagnos. Enligt forskare kan detta förklaras av ökade kunskaper, förändrade diagnoskriterier och minskad stigmatisering.
– Barn med adhd är en väldigt heterogen grupp och det kan få stora konsekvenser att inte få rätt stödinsatser. Ofta behövs en fastställd diagnos för att säkerställa att patienten får rätt behandling och hjälp – inte minst i skolan, säger Peik Gustafsson, överläkare i barn- och ungdomspsykiatri och docent vid Lunds universitet.
Osäkerhet i bedömning av adhd
För närvarande ställs diagnosen främst genom intervjuer och observationer, något som kan bidra till en osäkerhet i bedömningen. Ibland kan även vissa neuropsykologiska tester användas, men de är inte tillräckligt exakta.
Enligt forskarna behövs bättre diagnostiska verktyg. Ett nytt adhd-test har nu undersökts i en studie vid Lunds universitet.
– Tidigare forskning visar att adhd kan kopplas till strukturella förändringar i lillhjärnan, där vissa områden är mindre vid adhd. Eftersom lillhjärnan spelar en viktig roll för motorisk förmåga och tajming, ville vi använda ett test som hänger ihop med denna funktion, säger Anders Rasmussen som är docent i neurofysiologi Lunds universitet.
Test mäter fingrarnas rörelser
I studien har forskarna använt så kallad finger-tapping. Det är ett test som mäter en persons förmåga att utföra snabba och regelbundna rörelser med en eller flera fingrar. Vanligtvis används metoden för att bedöma motorisk kontroll, koordination och tidsmässig precision.
– Testet, som utvecklats av Guy Madison vid Umeå universitet, går till så att barnet trycker på en sensor som till exempel ett tangentbord, i takt till ett återkommande ljud. När ljudet slutar, ska barnet fortsätta trycka med fingrarna precis som tidigare och i samma takt, förklarar Anders Rasmussen.
Resultatet var överraskande tydligt när barn med och utan adhd jämfördes i studien. Deltagarna i adhd-gruppen hade svårare att fortsätta hålla takten på egen hand jämfört med en kontrollgrupp.
Biomarkör som komplement
Forskarna kunde också se skillnader mellan olika undergrupper inom adhd. Barn utan motoriska svårigheter hade lite lättare att bibehålla en jämn rytm jämfört med barn med motoriska svårigheter.
Studien visar att finger-tapping kan användas som en billig, objektiv och opartisk biomarkör för att komplettera nuvarande diagnostiska metoder.
– Vår studie är ganska liten och nu är vår ambition att fortsätta studier i större barngrupper och även inkludera barn med autism, eftersom de också uppvisar stora förändringar i lillhjärnan, avslutar Peik Gustafsson.
Anders Rasmussen, universitetslektor och docent i neurofysiologi vid Lunds universitet, anders.rasmussen@med.lu.se
Varje år gör branschorganisationen Livsmedelsföretagen en undersökning om svenska julmatsvanor.
Enligt den senaste undersökningen vill en majoritet av julfirarna att kött och charkprodukter har en framträdande plats på julbordet. Skinka är i särklass den populäraste rätten, följt av Janssons frestelse, sill och köttbullar.
Trots internationella influenser och grön trend tycks alltså inget hota julskinkans dominans på julbordet, konstaterar forskaren Jenny Högström Berntson vid Göteborgs universitet i en kommentar till undersökningen.
– Julfirandet i Sverige är traditionsbundet men det är inte statiskt. Många kan tänka sig att släppa in nya rätter på julbordet även om man håller fast vid vissa traditioner, säger Jenny Högström Berntson vid institutionen för historiska studier och även ansvarig för forskarnätverket #matarv.
Några klassiker lämnar julbordet
Hon berättar att en av de stora klassikerna som håller på att försvinna är ”dopp i grytan”.
– Jag vill slå ett slag för dopp i grytan. Traditionen att doppa det hårda brödet i det varma skinkspadet går långt tillbaka i tiden. Här finns olika regionala varianter, i norr doppar man vanligtvis hårt tunnbröd i skinkspadet, medan man ofta doppar vörtbröd i södra Sverige, säger Jenny Högström Berntson.
Halländsk långkål är en annan rätt med långa historiska rötter.
– Grönkål och långkål går tillbaka till 1600-talet och idag äter man det i olika varianter, exempelvis gräddstuvad. Olika sorters kål har odlats länge i Sverige och har under lång tid varit en viktig del av vår kost.
Lutfisk är också på väg att fasas ut. För äldre generationer var lutfisk ofta en självklarhet på julbordet.
– Traditionen att torka och salta fisk härstammar från medeltiden. Förr var lutfisk speciell högtidsmat, och serverades gärna till påsk, midsommar och vid begravningar, säger Jenny Högström Berntson.
Grisfötter och ål har försvunnit
En gammal tradition är att äta grisfötter på julbordet, vilket också hängde ihop med att man var mån om att äta allt på den slaktade grisen. Men idag är det en ovanlig syn.
– Att ha ett pyntat grishuvud med äpple i munnen på bordet var en del av det traditionella julbordet. Det var lite som ett skådebröd, man ville visa gårdens välstånd.
Den rökta ålen är en annan rätt som försvunnit nästan helt från julborden sedan den blev rödlistad.
Populärt med inlagd sill
Högt på listan över julens favoriträtter finns sillen. Förr åts vanlig sill till vardags, men när det blev dags för fest, som till exempel jul, kryddades den upp. Den äldsta inlagda sillen är kryddsill, och den har vi ätit sedan åtminstone 1700-talets mitt.
– Grunden till att vi äter sill som inledning på julbordet är kopplad till det som kallades för ”brännvinsbord”. Det var en stående förrätt som fanns redan på 1500-talet men det var mest populärt på 1700-talet. Där ingick smör, bröd och ost, någon salt fisk och saltat kött. Till detta dracks tre sorters brännvin, därav namnet ”brännvinsbord”, säger Jenny Högström Berntson och fortsätter:
– Brännvinsbordet tillhörde den borgerliga måltidskulturen och funkade lite som en fördrink med tilltugg i väntan på middagen.
Saffransbröd sedan 1600-talet
Saffran, nejlika, ingefära, kardemumma och kanel är kryddor som vi alla förknippar med svensk jul, men kryddorna har importerats i hundratals år. Saffransbröd introducerades i Sverige på 1600-talet. Vår tids lussekatter är en utveckling av äldre tiders tradition med figurbröd vid högtider som idag främst förknippas med Lucia och jul.
Förutom julmatsklassikerna dyker flera regionala och internationella varianter – som karelska piroger, renstek och plommonpudding – upp som ovanligare inslag på julbordet, enligt Livsmedelsföretagens undersökning.
Dryckerna som toppar listan
78 procent av de tillfrågade i undersökningen ville helst dricka julmust till maten
Jenny Högström Berntson märker även att fler julfirare väljer närodlat och lokalproducerat.
– Det finns en medvetenhet om att välja hållbart och ekologiskt, men enligt undersökningen är det bara 14 procent som prioriterar det vid inköpen. Det beror nog på att alla inte har de ekonomiska möjligheterna.
En annan trend som syns på sociala medier är intresset för julmatsresterna.
– Det florerar många recept på hur man kan pimpa julmaten flera dagar efteråt. Det speglar också lite tidsandan och önskan att inte slänga mat i onödan, säger Jenny Högström Berntson.
Livsmedelsföretagens undersökning gjordes genom Demoskop och utgår från en webbpanel. Drygt 1000 personer har besvarat frågor om sina julmatsvanor 2023.
Den moderna människans närvaro på jorden har lett till att många fågelarter på världens öar försvunnit. Men eftersom fåglars lätta ben snabbt bryts ner finns få fossil som kan avslöja omfattningen av utrotningen.
Forskare har tidigare bedömt att cirka 640 arter har utrotats, varav 90 procent på öar där människor bor. Klassiska exempel är dodon på Mauritius och den pingvinliknande garfågeln i Nordatlanten som utrotades på 1800-talet.
Men när forskare nu har använt sig av statistisk modellering höjs siffran. Nya beräkningar visar att cirka 1 400 fågelarter kan ha utrotats.
– Det är dubbelt så många arter jämfört med de som lämnat fossil efter sig som bevis på sin existens. Praktiskt taget alla dessa arter utplånades direkt eller indirekt på grund av mänsklig aktivitet, säger zoologiforskare Sören Faurby vid Göteborgs universitet.
Överexploatering och tamdjur
Forskarna bakom studien baserade sina nya uppskattningar på kända utrotningar i olika regioner och även jämfört med läget på Nya Zeeland. Landet är den enda platsen i världen där den förmänskliga fågelfaunan tros vara helt känd, med välbevarade rester av alla fåglar där.
– Vår studie visar att människor snabbt har ödelagt fågelpopulationer genom förlust av livsmiljöer, överexploatering och introduktion av råttor och tamdjur som plundrade fåglarnas bon och konkurrerade med dem om maten, säger Rob Cooke, en av forskarna bakom studien.
Skadliga effekter på ekosystem
En utrotad fågel är inte bara en förlorad art. Det kan också få påverkan på ekosystemen, menar forskarna.
– Världen kan ha förlorat nyckelfunktioner för spridning av frön och pollinering. Detta ger utspridda, skadliga effekter på ekosystemen, så förutom fåglarna har vi antagligen förlorat många växter och djur som var beroende av dessa arter för att överleva, säger Sören Faurby.
Medeltiden hittills värst
Studien avslöjar att den största människodrivna händelsen för utrotning av ryggradsdjur skedde under 1300-talet. Då gick 570 fågelarter förlorade efter att människor för första gången anlände till östra Stilla havet, som till exempel Hawaii.
En liknande period av massutrotning skedde troligen på 800-talet före vår tideräkning i västra Stilla havet samt på Kanarieöarna som då befolkades.
Tidigare forskning tyder på att så många som 700 ytterligare fågelarter riskerar försvinna under de kommande hundra åren.
Sören Faurby, Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, soren.faurby@bioenv.gu.se
Flera grupper av ursprungsbefolkningar, till exempel Coast Salish, i nordvästra USA födde tidigare upp hundar som hade en speciell päls med ulligt underhår. Ullen användes vid vävning. Under 1800-talet minskade dock traditionen med vävning av ullen och hundrasen gick förlorad.
Inhemsk nordamerikansk ras
I en ny studie som letts av antropologer vid National Museum of Natural History vid Smithsonian Institution i USA, har forskare analyserat pälsen från en ullhårig hund från Coast Salish.
Hunden hette Mutton och samlades in år 1859. Mutton är det enda kända exemplaret av en inhemsk nordamerikansk hundras med en förkolonial härkomst.
Forskarna undersökte arvsmassan och isotoper i pälsen som kan vara kopplade till det speciella ulliga utseendet. Dessa data kombinerades med intervjuer av ursprungsbefolkningen i nordvästra USA.
Forskarna intervjuade också vävare om traditionell kunskap och minnen kring ullhåriga hundar, deras betydelse inom Coast Salish-samhällen och hur kolonialpolitiken ledde till att de försvann.
Isolerad från europeiska hundar
Love Dalén, professor vid Centrum för paleogenetik, är en av experterna på genomik som deltagit i studien.
– Det mest spännande resultatet är att vi genom kartläggningen av denna hunds arvsmassa kan visa att ursprungsbefolkningen i Salish-regionen i nordvästra Nordamerika lyckades hålla sina ullhåriga hundar isolerade från europeiska hundar under många generationer, säger Love Dahlén.
Andra unika hundraser i Nordamerika blandades snabbt upp med europeiska hundar.
– Så det verkar som att ursprungsbefolkningen i Salish-regionen aktivt jobbade på att hålla sina ullhåriga hundar isolerade, säger Love Dalén.
Centrum för paleogenetik är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet.
Nu har släktskapet mellan fem arter av lärkor som förekommer i Afrika söder om Sahara retts ut. Två av dessa arter har inte synts till på flera decennier. Forskarna har därför analyserat dna från museiexemplar, där vissa var drygt 100 år gamla.
Separata utvecklingslinjer
I studien har forskarlaget kunnat avslöja nio skilda utvecklingslinjer, som tros ha varit separerade i upp till minst fem miljoner år. Det är ungefär samma tid som människor och schimpanser varit åtskilda.
Fem av dessa grenar klassificeras normalt som olika underarter av rödnackad lärka, Corypha africana och två av dem som underarter av rödvingad lärka, Corypha hypermetra.
– De flesta av de nya arterna är extremt okända, det finns nästan ingen kunskap om dem. Vi är de första forskarna som har dokumenterat och beskrivit sång och beteende för flera av de här arterna, säger Per Alström som är forskare vid Uppsala universitet.
Komplexa släktband
Baserat på de genetiska resultaten och omfattande analyser av fjäderdräkt, storlek, struktur, läten och beteenden, konstaterar forskarna att släktskapsförhållandena är mycket komplexa och att grenarna tidigare sorterats fel. De föreslår därför att de två arterna delas upp i sju.
Omvänt visade analyserna att uarsheklärkan, Corypha ashi, som bara är känd från ett fåtal exemplar som samlats in i Somalia, är samma art som den aningen mer kända somalialärkan Corypha somalica.
Ny art med unikt sångbeteende
Under hösten 2023 har Per Alström haft möjlighet att studera en av de minst kända arterna. Forskarna föreslår att den ska få namnet Plains Lark, Corypha kabalii. Fågeln har en unik sång som sannolikt syftar till att både markera revir och attrahera honor.
– Den flyger då snabbt uppåt till några meters höjd där den framkallar ett förhållandevis kraftigt smattrande ljud med vingarna innan den dalar ned till marken igen på utbredda vingar, säger Per Alström.
Släktträd för världens lärkor ritas om
I en annan färsk studie presenterade forskare släktträdet för alla utom en av världens drygt 100 arter av lärkor. Den studien bekräftade att många arter som liknar varandra till utseendet inte alls är nära släkt. Sannolikt har de utvecklat likheter på grund av likartade levnadsförhållanden – så kallad konvergent evolution.
Omvänt har vissa nära släktingar förändrat utseende så mycket att deras nära släktskap inte längre går att spåra i deras yttre egenskaper.
Den aktuella studien har gjorts vid Uppsala universitet, Naturhistoriska riksmuseet, Göteborgs universitet i samarbete med internationella forskare.
Per Alström, forskare vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet, per.alstrom@ebc.uu.se
I USA har det blivit vanligare att så kallade blödningskontrollkit finns placerade vid till exempel sportarenor och köpcentra. Det är så länge inte så utbrett i Sverige.
Med blödningskontrollkit kan allmänheten hjälpa till att hejda stora blödningar i väntan på ambulans eller annan professionell hjälp efter exempelvis en explosion eller ett läktarras.
Var ska då sådan utrustning placeras, för att lätt kunna hittas och användas i ett akut läge? Ja, entrén är till att börja med inget bra ställe. Det menar bland andra svenska forskare efter att ha gjort en datorsimulering av en explosion i ett köpcentrum.
Trångt vid utgångarna
Simuleringen visar hur människor som är nära explosionen i olika grad skadas och börjar blöda. Några hjälper de skadade genom att trycka på blödningen för att bromsa blodflödet eller bege sig för att hämta utrustning. Samtidigt försöker de flesta övriga ta sig ut ur lokalen och rör sig mot utgångarna.
Hjärtstartare är ofta placerade vid in- och utgångar, men blödningskontrollkit bör inte vara det eftersom de då kan bli svåra att nå, enligt forskarna. Det blir helt enkelt väldigt trångt vid entréer i akuta lägen och varje sekund räknas när det gäller att hejda stora blödningar.
Bäst med ställen inne i lokalen
I simuleringen räddades flest liv när blödningskontrollkit placerades på två eller fler ställen inne i lokalen. Forskarna är också överens om att utrustningen ska vara tillgänglig inom 90 sekunders gångavstånd.
Att placera blödningskontrollkit på samma plats som tydligt utmarkerade hjärtstartare kan enligt forskarna vara vara en god idé, så länge de alltså inte placeras vid entréerna.
Carl-Oscar Jonson, adjungerad biträdande professor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet, samt forskningschef vid Katastrofmedicinskt centrum i Linköping carl-oscar.jonson@liu.se
När universum var ungt var galaxerna annorlunda jämfört med dagens ståtliga spiraler, som är fulla av mjukt lysande solar och färgglada gasmoln.
I början bildades nya stjärnor i en takt som var hundratals gånger snabbare än i dagens universum. Det mesta skedde bakom tjocka lager av stoft, något som innebär en rejäl utmaning för forskare som vill undersöka dessa stjärnfabrikers hemligheter.
Men med hjälp av kraftfulla teleskop kan astronomerna nu bättre förstå hur så många stjärnor kunde skapas i avlägsna galaxer.
Nya mätningar av avlägsna galaxer
I en studie beskriver nu ett internationellt forskarlag, som letts från Chalmers tekniska högskola, nya mätningar vid observatoriet Noema i Frankrike.
Forskarna har mätt ljuset från två starkt lysande galaxer i det tidiga universum. Båda hade en mycket hög takt på stjärnbildningen.
– Vi visste att dessa galaxer var extremt effektiva stjärnfabriker, kanske bland universums mest extrema. För att kunna ta reda på hur de fungerade mätte vi deras ljus vid våglängder runt en millimeter, i hopp om att samla in nya ledtrådar, säger astronomen Chentao Yang vid Chalmers.
Dramatisk kemi i galaxerna
Mätningarna gick över forskarnas förväntningar. I ljuset som registrerades från de båda galaxerna kunde de se spår av många olika sorters molekyler.
När stjärnorna bildades skickades ljus ut i många olika våglängder från de gasmoln och stoft där stjärnorna föddes, djupt inne i galaxerna.
– Det är en fantastisk explosion av färger, i nyanser som det mänskliga ögat inte kan se. Genom att kombinera våra observationer med vår kunskap om fysik och kemi kan vi förstå vad färgerna betyder, och se vilka skillnader det finns mellan olika galaxer, förklarar Sergio Martín från forskarlaget.
Rekordmånga molekyler hittades
Genom att analysera båda galaxernas spektrum – de individuella färgerna som tillsammans utgör deras ljus – kunde forskarna identifiera 13 olika molekyler. Flera har aldrig tidigare upptäckts i så avlägsna galaxer.
Molekylerna kan ge ny information om de fysikaliska och kemiska förhållandena i dessa galaxer. Varje molekyl ger olika ledtrådar om temperatur, tryck och täthet i rymden mellan stjärnorna. De kan också visa hur stjärnljus, strålning och materia samverkar.
– Att tolka signalerna är en utmaning. Här ser vi en del av det elektromagnetiska spektrumet som är svår att observera i närliggande galaxer. Men tack vare universums expansion förskjuts ljuset från avlägsna galaxer som dessa till längre våglängder, som vi kan se med radioteleskop som observerar i submillimeter-ljus, säger Chentao Yang.
Illustrationen visar molekylerna som finns i den avlägsna galaxen NCv1.143, över en bild av en liknande närliggande galax, NGC 572. Bilder: ESA/Hubble, Nasa, L. Ho. Montage: R. Cumming
Mer om molekylerna
Över hundra olika molekyler har upptäckts i rymden, i gasmolnen mellan stjärnorna. I den aktuella studien identifierade astronomerna 13 molekyler: kolmonoxid (CO), cyanoradikalen (CN), etynylradikalen (CCH), vätecyanid (HCN), formylkatjonen (HCO+), väteisocyanid (HNC), kolmonosulfid (CS), vatten (H2O), hydroniumjonen (H3O+), kväveoxid (NO), diazenylium (N2H+), metylidynradikalen (CH) och cyklopropenyliden (c-C3H2).
De två galaxerna ligger så långt bort att det tagit nästan 13 miljarder år för deras ljus att nå fram till oss.
– Att titta på de här galaxerna är mindre som en natt under stjärnorna och mer som att se en stad upplyst av neonljus, säger astronomen Susanne Aalto på Chalmers.
Stjärnfabriker fulla av damm
Astronomer är vana att ta bilder av stjärnfabriker i vår egen galax, som till exempel Orion-nebulosan och Carina-nebulosan. Men stjärnfabrikerna i de två avlägsna galaxer som nu har undersökts är annorlunda på många sätt. De är större, ljusare och fulla av damm.
– Nebulosor som Orion och Carina lyser tack vare ultraviolett ljus från heta, nyfödda stjärnor. Men i de två avlägsna galaxerna kan det ultravioletta ljuset inte ta sig förbi dammlagren. Mycket av belysningen beror i stället på kosmiska strålar – partiklar med hög energi som kan skapas av exploderande stjärnor, eller i närheten av supermassiva svarta hål, säger Susanne Aalto.
Trots att dessa galaxer är sällsynta planerar forskarna att studera fler framöver. Det ska göras med hjälp av de mycket ljuskänsliga teleskopen Noema i Frankrike och Alma i Chile.
Robert Cumming, astronom och kommunikatör vid Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola, robert.cumming@chalmers.se
Sedan jorden bildades för 4,6 miljarder år sedan har en stor mängd meteoritnedslag varit avgörande för vår planets utveckling. Det största kända nedslaget ägde rum för cirka tre miljarder år sedan. Himlakroppens dramatiska krasch skedde i sydvästra Grönland, enligt en ny studie.
Teorin att den så kallade Maniitsoq-strukturen på Grönland är en krater lanserades 2012 av forskaren Adam Garde vid Geological Survey of Denmark and Greenland.
– Han fick mothugg av forskare som menade att den formats av tektoniska rörelser i jordskorpan. Men nu kan vi slå fast att strukturen är en nedslagskrater, säger geologiforskaren Leif Johansson vid Lunds universitet.
Forskarna analyserade zirkon
Den nya studien som gjorts av forskare i Danmark, Sverige och Tyskland bygger på analys av speciella chockstrukturer i mineralet zirkon. Det är ett mycket robust mineral som lämpar sig för att verifiera strukturer i gamla och djupt eroderade meteoritkratrar.
Forskarna har undersökt mer än 3 400 zirkoner från fyra kända nedslagskratrar och Maniitsoq-strukturen. De har jämfört med zirkoner från två mycket gamla jordbävningsområden i Norge och Italien, men som inte kan kopplas till meteoritnedslag.
Genom att studera mikrostrukturer som bildas under de första sekunderna av stötvågen vid ett meteoritnedslag, kunde forskarna slå fast att den grönländska Maniitsoq-kratern bildades av ett meteoritnedslag.
– Vi gjorde undersökningar med elektronmikroskop i både Lund och i Köpenhamn. De mest detaljerade analyserna på nanometerskala gjordes med transmissionselektronmikroskop, ett slags mikroskop som byggts för genomgående elektroner, i tyska Potsdam. Ultratunna skivor av zirkonerna togs ut och elektroner skickats genom dem för att kunna se de extremt små detaljerna i chocklamellerna, säger Leif Johansson.
Maniitsoq-strukturen på sydvästra Grönland är en krater efter en jättemeteorit som slog ned för cirka tre miljarder år sedan. Här ses ett forskningsfartyg i den delvis vattenfyllda kratern. Bild: Leif Johansson
Kratrar ger geologiska ledtrådar
Eftersom mängder av meteoriter har slagit ned under jordens långa historia skulle man kunna förvänta sig att hitta många gamla nedslagskratrar. Men jorden är en geologiskt aktiv planet som ständigt förändras. Detta bidrar till att det är ovanligt att hitta minnen i berggrunden av tidiga händelser.
Därför är det viktigt för dagens geologer att lokalisera och verifiera gamla meteoritkratrar som Maniitsoq-strukturen.
– Det känns fantastiskt att kunna slå fast att det här rör sig om en nedslagskrater. Våra resultat bidrar till att förbättra den geovetenskapliga metodik som kan användas för att identifiera gamla kraterstrukturer bildade djupt ned i jordskorpan, säger Leif Johansson.
Megastor meteorit
Enligt modellberäkningar hade troligen Maniitsoq-meteoriten, som kraschade ner på jorden för tre miljarder år sedan, en diameter på över 30 kilometer. De ursprungliga kratern kan ha haft en diameter på 500-600 kilometer. Hade meteoriten slagit ner idag hade den kunnat utplåna ett mellanstort land. Källa: GEUS, Geological Survey of Denmark and Greenland.
I dagens screening för bröstcancer görs mammografiundersökningar regelbundet, ofta vartannat år. Forskning har dock visat att kvinnor har olika risk att utveckla bröstcancer, något som en anpassad screening skulle kunna spegla.
Tidigare riskmodeller har främst baserats på ärftliga risker för bröstcancer och livsstilsfaktorer. Men genom att låta en tränad AI granska bilderna från mammografin har en helt ny typ av riskmodell utvecklats.
Ser svårupptäckta förändringar
Den utgår från små förändringar i bilderna som är omöjliga för det mänskliga ögat att se.
– Det är inte så enkelt som i traditionella modeller där man har några få faktorer som genetik och BMI. Utan det är tusentals faktorer i bilden som sammanvägs, säger Mikael Eriksson som är forskare vid Karolinska universitetet.
AI:n har förmågan att hitta olika mönster i myllret av faktorer. De kan vara svaga faktorer men AI kan kombinera dem för att få information.
– Sedan kan AI också ge en samlad bedömning på vad som sannolikt kommer att hända i framtiden i bröstet, fortsätter Mikael Eriksson.
Extra undersökningar kan behövas
Idag får ett stort antal kvinnor en diagnos vid ett sent stadium. De kan även utveckla bröstcancer mellan mammografiundersökningarna.
Den AI-baserade modellen kan användas för att avgöra vilka kvinnor som behöver extra undersökningar som komplement till den ordinarie mammografin. Detta för att cancern ska hittas tidigare.
Metoden har nu testats på drygt 8 500 kvinnor i Italien, Spanien och Tyskland.
Studien bekräftar tidigare forskning som visar att AI-modellen hittade en grupp kvinnor med närmare sju gånger så hög risk att få bröstcancer jämfört med normalpopulationen.
– Det rörde sig om cirka sex procent av kvinnorna som hade så hög risk. Dessa kvinnor screenas i dag på samma sätt som kvinnor med låg risk. Vi tror att en speciellt anpassad screening skulle kunna vara bättre lämpad för dessa kvinnor, säger Mikael Eriksson.
Behandling efter riskvärde
Nästa steg i forskningen är att genomföra en klinisk studie i Europa där kvinnor testas vid mammografiundersökningen och ges olika behandlingar beroende på det riskvärde som AI-modellen ger dem. Metoden utvärderas redan i USA.
– Vi ser nu över möjligheten för att introducera metoden även i Europa, säger Mikael Eriksson.
Mikael Eriksson, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska institutet, mikael.eriksson@ki.se
Socialantropologen Ruy Blanes vid Göteborgs universitet har studerat hur de senaste årens torka i Angola och cykloner i Moçambique påverkar lokalbefolkningen. Hans forskning visar ett samband mellan de båda regeringarnas politik för att utveckla infrastruktur och klimatrelaterade humanitära katastrofer.
Hänsyn tas inte till lokalsamhällen
Nya infrastrukturprojekt som utvinningsverksamhet, industriellt jordbruk, vattenkraftsprojekt, nya vägar och kommunikationsnätverk utformas ofta som nationella satsningar. Men detta sker utan att tillräcklig hänsyn tas till de lokala samhällenas behov och förutsättningar.
– Detta visar hur vissa så kallade långsiktiga lösningar för att hantera klimatkrisen genom omställning till grönare energikällor ändå kan bli ödesdigra i samband med klimatkatastrofer, säger Ruy Blanes.
Ett exempel är megaprojekt som vattenkraftsdammar. De utsätts för stor press från stormar och cykloner som blir allt vanligare. Det här tvingar fram vattenutsläpp som ger dramatiska effekter för människor och djur nedströms.
– Det har vi sett de senaste åren runt Zambezifloden i centrala Moçambique. Det var också fallet när dammen i Derna i Libyen kollapsade i september i år, då minst 2 000 personer omkom, säger Ruy Blanes.
Tillgång på vatten hotas
I södra Angola har bristen på underhåll och investeringar i befintliga vattendistributionssystem lett till att jordbruks- och boskapsskötarsamhällen står hjälplösa inför torkan. Människor förlorar hem, jordbruksmark, boskap och möjlighet att försörja sig.
När den lokala kunskapen och förutsättningarna inte tas med i planeringen på nationell nivå, utmanas lokalsamhällenas traditionella handlingsutrymme och motståndskraft, menar Ruy Blanes.
– De här situationerna uppstår ofta på grund av en bristande dialog mellan regering, lokala myndigheter och lokalbefolkningarna. Och även om regeringarna i både Angola och Moçambique är engagerade i klimatanpassning och hållbarhetspolitik, måste de ta dem på större allvar och inte använda dem som inkörsportar för ”grön kapitalism”, där klimat- och miljöproblem integreras i marknadsbaserad politik, säger Ruy Blanes.
Ruy Blanes, universitetslektor i socialantropologi, Institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet, ruy.blanes@gu.se
Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har på uppdrag av Skogsstyrelsen gjort en inventering av skogar i delar av Götaland och Svealand. Den visar att cirka 2,2 miljoner kubikmeter stående gran har dött till följd av granbarkborreangrepp under 2023.
2,2 miljoner kubikmeter motsvarar här ungefär 44 000 lastbilar med timmer, som en bild av skadornas omfattning.
Det kan jämföras med fjolåret då drygt fem miljoner kubikmeter gran dog på grund av granbarkborren och rekordåret 2021 då siffran låg på över åtta miljoner.
Granbarkborrens skador minskar
Den största minskningen har skett i Svealand, medan de största skadorna i år finns i östra Götaland.
– Skadorna är fortsatt omfattande, men är nu nere på ungefär en tredjedel av skadevolymerna 2020 och 2021, säger Sören Wulff, miljöanalysspecialist på SLU.
Mattias Sparf, sakkunnig på granbarkborre på Skogsstyrelsen, säger att vädret 2023 kan förklara minskningen.
– Det var varmt och torrt i juni när huvudsvärmningen ägde rum, men tack vare regnet som kom senare fick vi inte någon ytterligare svärmning på sensommaren.
Inventeringen visar också hur stor andel av de granar som har angripits under året som står kvar i skogarna. I år landar den siffran på 72 procent, vilket är på ungefär samma nivå som under förra året.
Enorma angrepp skapar skelettskogar
Tillsammans med stora mängder granar som har angripits under tidigare år och som står kvar utgör de en säkerhetsrisk, enligt SLU. De hämmar också återväxten av ny skog.
– Följden av de senaste årens enorma granbarkborreskador är att vi fått så kallade skelettskogar, det vill säga skogar med stora mängder döda granar, säger Mattias Sparf, sakkunnig på granbarkborre på Skogsstyrelsen.
– Vi uppmanar ingen att städa sin skog. Enstaka döda träd är viktiga för den biologiska mångfalden och ska få stå kvar. Men har man som skogsägare stora områden med döda granar kan man behöva avverka för att möjliggöra åtgärder för att ny skog ska kunna komma upp.
Började sommaren 2018
Det stora utbrottet av granbarkborre som pågått under de senaste sex åren tog sin början under den mycket torra och varma sommaren 2018. Granarna tappade mycket av sin motståndskraft och granbarkborrarna kunde föröka sig i enorma mängder. Totalt uppskattas att cirka 34 miljoner kubikmeter gran dött i södra och mellersta delarna av Sverige sedan 2018, till följd av granbarkborrens angrepp.
Sören Wulff, Institutionen för skoglig resurshushållning vid SLU soren.wulff@slu.se
Om inventeringen
SLU har genomfört inventeringen inom Nationell Riktad Skogsskadeinventering, NRS, som bygger på Riksskogstaxeringens permanenta provytor i östra Götaland (Östergötland, Kalmar, Kronberg och Blekinge län) och Svealand (exklusive norra Dalarna) och södra Gävleborgs län. Inventeringen har gjorts på ytor i äldre bestånd med minst 30 procents andel gran.
Källa: SLU
Omställningen till ett samhälle utan fossila bränslen innebär att behovet av batterier ökar i snabb takt. Men den ökade efterfrågan kan leda till brist på metaller, till exempel litium och kobolt, som ingår i de vanligaste batterityperna.
Den gröna omställningen mot förnybara energisystem och elfordon kommer också att kräva mer lokal produktion av batterier och annan ny fossilfri teknik. Samtidigt innebär en sådan produktion hög risk för leveransavbrott eftersom källorna till råmaterial är så få. Litium och kobolt utvinns till exempel bara på några få platser i världen.
− Litiumjonbatterier är på väg att bli en dominerande teknik i världen och den är bättre för klimatet än fossilbaserad teknik, i synnerhet när det gäller transporter. Men litium innebär en flaskhals. Man kan inte producera litiumbaserade batterier i samma takt som man önskar producera elbilar, och fyndigheterna riskerar att bli utarmade på lång sikt, säger Rickard Arvidsson som är docent i miljösystemanalys vid Chalmers tekniska högskola.
Natriumbatterier – en lovande teknik
Men utvecklingen går snabbt i jakten på nästa generations batterier – som gärna ska hålla länge, ha hög energitäthet och vara enkla att producera.
En forskargrupp på Chalmers undersöker nu om natriumjonbatterier kan bli ett alternativ till litium. Natriumjonbatterier innehåller det vanliga ämnet natrium som finns i koksalt.
I en ny studie har forskarna gjort en så kallad livscykelanalys av natriumjonbatterierna. De har undersökt deras totala miljöpåverkan, men också materialåtgång vid råvaruutvinning och tillverkning.
− Vi kom fram till att natriumjonbatterier är mycket bättre än litiumjonbatterier när det gäller påverkan på mineralresurser, och likvärdiga när det gäller klimatpåverkan, säger Rickard Arvidsson och fortsätter:
− Beroende på vilket scenario man tittar på hamnar de på mellan 60 och strax över 100 kilo koldioxidekvivalenter per kilowattimme teoretisk lagringkapacitet, vilket är lägre än vad som tidigare rapporterats för denna typ av natriumjonbatterier. Det är helt klart en lovande teknik.
Bra tillgång på råmaterial
Dagens natriumjonbatterier förväntas redan nu kunna användas för stationär energilagring i elnätet. Men med fortsatt utveckling kommer de sannolikt även användas i elfordon i framtiden.
Den stora fördelen med tekniken är att materialen i natriumjonbatterierna finns i stora mängder över hela jorden. Den ena elektroden i batterierna, katoden, har natriumjoner som laddningsbärare. Den andra elektroden, anoden, består av hårt kol som kan tillverkas av biomassa från skogsindustrin.
− Batterier baserade på rikligt förekommande råmaterial skulle kunna minska geopolitiska risker och beroenden av specifika regioner, både för batteritillverkare och länder, säger Rickard Arvidsson.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
.jpeg#/media/File:Myodes_Glareolus_(123190659).jpeg){kind=link}
