– Med hjälp av den här strålningskällan kan vi se verkligheten ur ett helt nytt perspektiv. Det är som att vrida en spegel och upptäcka något helt annat, säger Illia Thiele, teoretisk fysiker vid Chalmers tekniska högskola.
Tillsammans med forskaren Evangelos Siminos vid Göteborgs universitet och professor Tünde Fülöp på Chalmers presenterar han en teoretisk metod för att skapa världens starkaste envågspuls. Hittills har denna typ av strålning aldrig kunnat observeras, varken i rymden eller i labbet.
Kan dra en elektron ur en atom
Den nya strålningskällan kan användas för att förstå och förändra egenskaperna hos olika material. Den oerhörda snabbheten och styrkan i ljusväxlingarna gör att de extrema ljuspulserna är hett efterlängtade. Bland annat efterfrågas de av forskare inom materialvetenskap och sensorrelaterad forskning.
– En så intensiv puls kan beskrivas som en tsunami av ljus. Den är så stark att den kan dra en elektron ur en atom och den kan skapa så kallade exotiska kvanttillstånd. En ljusswitch kan inte göras starkare och snabbare än så här. Detta banar väg för nya framsteg inom grundforskningen, säger fysikdoktor Illia Thiele.
De nya ljuspulserna kan både undersöka och kontrollera material på ett unikt sätt. Medan andra ljuspulser, som innehåller flera olika vågtoppar, kan förändra ett material gradvis, orsakar den nya pulsen en enda jättevåg som utlöser plötsliga och oväntade reaktioner. Dessutom kan den nya ljuskällan användas för att skapa andra typer av strålning och tänja på gränserna för hur en kort ljuspuls kan vara.
Skapar ljuspulsen i ett plasma
Göteborgsforskarna är inte ensamma om att ta sig an den här utmaningen. Runtom i världen försöker forskare att skapa ljuspulserna.
– Nu hoppas vi att våra teoretiska modeller snart ska kunna omsättas i praktiska experiment, så att strålningskällan kan skapas på riktigt i ett labb. Vår metod kan bidra till att lägga den sista biten i strålningskällornas komplexa pussel, säger Tünde Fülöp, professor i fysik vid Chalmers tekniska högskola.
Den nya teoretiska modellen bygger på att en elektronstråle skapar ljuspulsen i ett plasma. Plasma kan mycket förenklat beskrivas som en het, elektrisk gassoppa med laddade partiklar. Här på jorden förekommer plasma naturligt i blixtar, men återfinns även i till exempel lysrör och plasmaskärmar. I universum är plasma det vanligaste tillståndet när det gäller synlig materia.
Artikel om studien:
ln Electron beam driven generation of frequency-tunable isolated relativistic sub-cycle pulses. Physical Review Letters .
Från och med första juli 2019 finns det inskrivet I förskolans läroplan att barnen ska få förutsättningar att utveckla digital kompetens, och att de ska få använda digitala verktyg på ett sätt som stimulerar lärande.
Susanne Kjällander, Stockholms universitet, forskar om hur digital teknik används på förskolan. Hon tycker att riktlinjerna är bra, men att det också finns risker. Föräldrars oro bör tas på allvar.
– Vad vi än tycker är digitaliseringen här för att stanna och barnen behöver lära sig att använda digitala resurser. Annars finns risk att de hamnar i ett digitalt utanförskap, säger hon.
Susanne Kjällander som varit med och formulerat de nya skrivningarna i förskolans läroplan, har följt den digitala utveckling i förskolan sedan 2011 då de första surfplattorna dök upp. Och studerat ett 20-tal förskolor Via forskningsprojekten AppKnapp – peka lek och lär och Plattan i mattan.
Källkritik även för de minsta barnen
– Digitaliseringen leder till ett behov av att ge barn kunskaper för att kritiskt kunna granska information. De behöver adekvat digital kompetens för att kunna navigera i de digitala medierna.
Även om förskolebarnen ännu inte använder sociala medier så kommer de sannolikt att göra det snart. Då behöver de vara förberedda, resonerar Susanne Kjällander.
Foto: bady qb on Unsplash
– Hemma möter barnen strömmande video, sociala medier och spel under många timmar om dagen. Förskolan behöver rusta barnen, bland annat genom att lära dem källkritik. Att förskolebarn ska hålla på med källkritik låter kanske märkligt, men det är viktigt.
Etiska diskussioner med barnen
Susanne Kjällander säger att barnen lär sig genom att göra. Även om de bara är några år gamla kan de ta sina första steg mot att bli mediekritiska ungdomar.
– Små barn kan inte förstå källkritik fullt ut men de kan träna genom att lära sig att använda digitala verktyg för att själva göra filmer och berättelser. Etiska förhållningssätt är också viktiga i de digitala medierna. Vad händer om man manipulerar ett foto på en kompis, blir den personen glad eller ledsen? Sådana samtal förs redan på förskolan.
– Men de digitala verktygen ska också göra barnen till kritiska teknikanvändare, menar hon och hänvisar till att vår vardag i hög grad styrs av digital teknik. Då gäller det att tidigt utbilda barnen så att de blir mer kompetenta beställare av teknik än vad vi vuxna är.
Exakt vad digital kompetens innebär finns inte förklarat i läroplanen, men Malin Nilsen lektor i barn och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet menar att det handlar om flera olika förmågor. Dels att barn kan använda olika typer av digitala medier och teknologier, dels att de behöver förstå att det finns digitala risker och vad man kan göra för att skydda sig på internet.
Digital kompetens kan också vara att barn på ett tidigt stadium får kunskap om vad som är tillåtet att göra på internet och hur man hittar information via digitala resurser.
Lärappar är lika med spel
I praktiken handlar digital teknik på förskolan om att barnen använder surfplattor. Men barnens avsikter när de fördjupar sig i spel och appar kan skilja sig mycket från de ambitioner som vuxna har. Det har Malin Nilsen upptäckt i sin forskning. 2018 disputerade hon med avhandlingen Barns och lärares aktiviteter med datorplattor och appar i förskolan. Hon gjorde då intervjuer och filmade på tre förskoleavdelningar med sammanlagt 44 barn när de använde surfplattor.
– Det som blev tydligt är att vuxna och barn tolkar hur surfplattorna ska utnyttjas på olika sätt. Vuxna använder appar för att de ska vara pedagogiska verktyg. Men för barnen är det spel. Om barnen håller på med ett mattespel går de in i det för att få så många poäng som möjligt.
Foto: Hal Gatewood on Unsplash
– Lärarna märker att barnen inte reflekterar och uppmanar barnen att tänka innan de klickar. Men då tappar barnen intresset och går. Det är också så apparna är designade. Eftersom de ofta är självrättande kan barnen komma vidare enbart genom att testa sig fram. Det gör det möjligt att spela utan att reflektera.
Ett annat exempel var när barnen använde ett spel som skulle lära dem om människokroppen. Förskollärarna trodde att barnen studerade hur vita blodkroppar fungerade. Men barnen tyckte att de körde en bilbana.
Övertro på det barnen lär sig
– Det finns en övertro på vad barnen lär sig och på att det går att överföra det till en kontext utanför surfplattan. Men mycket forskning visar att det barnen lär sig är kontextbundet. De lär sig behärska just den appen de håller på med.
Det är ett problem, tycker Malin Nilsen, och menar att betoningen på appar och teknologier borde tonas ner i förskolan.
– Istället behöver förskollärarna prata med barnen om hur teknologierna används i samhället, säger hon och tillägger att nästan alla barn har erfarenhet av att använda digital teknik när de börjar i förskolan. Många har hållit på med surfplattor redan som ettåringar.
– De använder inte appar för att de vill lära sig någonting eller förbereda sig för framtiden. De gör det för att det är roligt. Det måste man ta hänsyn till i förskolan.
Inga belägg för behov av digital kompetens
Att det finns risker nu när surfplattorna på allvar kommer in i förskolan håller Susanne Kjällander med om.
– Digital teknik kan göra verksamheten sämre. Väljer man det digitala för att det är enklare eller häftigare är det ofta fel val. Teknologin ska inte ersätta något fysiskt utan vara ett komplement och användas när den tillför något till verksamheten. Visst kan det vara spännande att spela gitarr i en app på plattan eller lägga pussel i en app – men inte istället för att spela på riktiga instrument eller lägga ett fysiskt pussel.
Bäst blir det när barnen jobbar tillsammans, menar Susanne Kjällander. När de skapar med både digitala och analoga verktyg. Eller om det barnen gör på skärmen smittar av sig i den fysiska verkligheten, att de till exempel iscensätter ett digitalt spel.
Foto: Sven Brandsma on Unsplash
Det saknas forskning som ger belägg för att förskolebarnen behöver digital kompetens. Anledningen är att förskolans digitalisering är ett så nytt fenomen, hävdar Susanne Kjällander. Samtidigt önskar många föräldrar att förskolan var en skärmfri zon. De vill att barnen ska vara mer utomhus och att leken ska breda ut sig. Det är åsikter som Malin Nilsen känner igen. Både från föräldrar och förskollärare.
– Det finns en stor oro för att digitaliseringen kanske påverkar barnen negativt. De känslorna måste tas på allvar. Olika förskolor är också olika väl förberedda för att använda digitala verktyg. För att kunna arbeta med digitala teknologier på ett bra sätt behövs tydliga chefer och bra utbildning.
Kan förskolan vara en skärmfri zon?
– Nej det kan den inte. Samhället ser inte likadant ut som för 20 år sedan. Vuxna använder till exempel sina telefoner oerhört mycket, det är en del av att kommunicera och arbeta. Förskolan är en del av samhället och kan inte vara en isolerad ö. Det vi behöver göra är att ta bort laddningen runt digitala verktyg. Barn behöver ingå i aktiviteter där de ser hur digitala verktyg kan användas på riktigt.
Susanne Kjällander menar att den digitala tekniken är här för att stanna, vare sig vi gillar det eller inte, och då är det förskolans uppgift att hantera den på ett meningsfullt sätt.
– Nu är det som det är. Barnen använder digitala medier och därför måste vi förhålla oss till det i förskolan så att barnen blir vettiga mediakonsumenter. Barnen måste förstå och klara av den verklighet som de ställs inför.
Surplattor och småbarn
69 procent av treåringarna har använt internet och fem procent av barnen använder internet dagligen under det första levnadsåret. 55 procent av ettåringarna och 84 procent av femåringarna, har tillgång till en surfplatta. Det visar Statens medieråds studie Småungar och Medier.
– Användningen av digitala verktyg ökar i gruppen noll till fem år och det är surfplattan som dominerar användningen. Vilket inte är konstigt eftersom det är den teknik som är bäst anpassad till små barns motorik, säger Ulf Dalquist chef för forsknings och omvärldsanalys vid Statens medieråd.
På surfplattan spelar barnen spel och tittar på film. I nioårsåldern börjar barn använda sociala medier och 60 procent av barnen mellan nio och tolv år använder sociala medier regelbundet, 34 procent gör det varje dag. I tioårsåldern har sju av tio barn en egen smartphone.
Statistiken är insamlad under 2016 och till hösten kommer en ny rapport. Allt tyder på att användningen av digitala verktyg då kommer att ha ökat ytterligare.
– Tittar vi tillbaka på hur det såg ut när vi började göra den här studien ser vi stora skillnader till exempel i hur barn ser på tiden de spenderar på internet. 2012 tyckte 11 procent av barnen mellan nio och tolv år att de ägnade för mycket tid åt internet. 2016 gjorde 33 procent det, säger Ulf Dalquist.
Statens medieråd har också kartlagt hur den socioekonomiska bakgrunden påverkar barns medieanvänding. Högutbildade föräldrar har fler regler än lågutbildade och deras barn lägger ner mindre tid på digitala medier än vad barnen till lågutbildade föräldrar gör. Samtidigt har barnen till de 10 procent fattigaste i samhället sällan tillgång till digitala verktyg i hemmet.
Behöver förskolan lära ut digital kompetens?
– Alla behöver digital kompetens. Men det beror också på hur man genomför det. Teknikspridning och pedagogik har inte alltid gått hand i hand i Sverige. I en internationell jämförelse från 2014 till exempel ligger Sverige väldigt bra till när det gäller teknikinnehav i skolor och förskolor. Men betydligt sämre när det gäller hur tekniken används för pedagogiska ändamål, säger Ulf Dalquist.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Under tiden i mammans mage överförs antikroppar från mammans blod till fostret. Dessa antikroppar ger det nyfödda barnet ett passivt skydd mot infektioner. Eftersom huvuddelen av antikroppstransporten sker under graviditetens sista tredjedel har man hittills betraktat mycket för tidigt födda barn som oskyddade av sådana så kallade maternella antikroppar.
Men en annan bild framträdde, när den totala uppsättningen av maternella virusantikroppar i blodplasma hos nyfödda barn analyserades av forskare vid Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset.
– Vi såg att även barn som är födda så tidigt som i vecka 24 har antikroppar från sin mamma. Det var helt oväntat, säger Petter Brodin, läkare och forskare vid Science for Life Laboratory (SciLifeLab) och institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Karolinska Institutet.
Antikropparna likvärdiga hos för tidigt födda
Studien omfattade 78 barn och deras mammor. 32 av barnen var mycket för tidigt födda (innan vecka 30) och 46 var födda efter fullgången graviditet. Uppsättningen av maternella antikroppar visade sig vara likvärdig mellan barn födda mycket för tidigt och fullgångna barn.
– Jag hoppas att det här leder till att vi ifrågasätter en del förutfattade meningar om nyfödda barns immunsystem och infektionskänslighet, så att vi kan ta hand om barnen ännu bättre. För tidigt födda barn kan vara extra känsliga för infektioner, men det beror inte på att de saknar antikroppar från mamman. Vi borde fokusera mer på andra möjliga orsaker till deras sårbarhet, kanske att de har sämre lungfunktion eller svagare barriärer i huden, säger Petter Brodin.
Metod som bygger på ett bakteriofag-bibliotek
Studien gjordes med hjälp av en nyutvecklad metod för att i ett blodprov samtidigt analysera förekomsten av antikroppar mot något av alla virus som kan infektera människor (utom zikavirus). Metoden har utvecklats av amerikanska forskare och bygger på ett så kallat bakteriofag-bibliotek, en teknik som belönades med Nobelpriset i kemi 2018.
Kortfattat bygger den på att viruspartiklar som kallas bakteriofager kan fås att visa upp ett specifikt protein på sin yta. I det här fallet visar biblioteket av bakteriofager tillsammans upp över 93 000 olika peptider, proteinsnuttar, från över 206 olika virus. Biblioteket blandas med blodplasman som ska testas. Finns det virusantikroppar i plasmaprovet binder de till bakteriofagerna och kan detekteras av forskarna.
Analysen gjordes på prover tagna vid födseln, samt under barnens första, fjärde och tolfte levnadsvecka. Forskarna kunde då se att skyddet från antikropparna varade olika länge för olika virus. Det kan tyda på att överföringen av antikropparna under fosterlivet inte sker slumpmässigt utan är en reglerad process, vilket gruppen nu undersöker vidare.
Kunskap för vaccinutveckling
Studien ger också information om vilka delar av virusproteinerna som antikroppssvaret riktar sig mot. Den kunskapen har stor betydelse vid vaccinutveckling, konstaterar Petter Brodin.
– Om alla mammornas antikroppar riktar sig mot en specifik del av ett virusprotein är det viktigt att veta, för då är det den delen ett vaccin ska bygga på. Jag hoppas att våra resultat kan användas av andra för att utveckla bättre vacciner, till exempel mot RS-viruset som orsakar mycket sjuklighet hos små barn varje vinter, säger han.
Forskningen finansierades av Europeiska forskningsrådet, Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse, Karolinska Institutet och Vetenskapsrådet.
Publikation:
The repertoire of maternal anti-viral antibodies in human newborns. Christian Pou, Dieudonné Nkulikiyimfura, Ewa Henckel, Axel Olin, Tadepally Lakshmikanth, Jaromir Mikes, Jun Wang, Yang Chen, Anna Karin Bernhardsson, Anna Gustafsson, Kajsa Bohlin och Petter Brodin, Nature Medicine
Kontakt:
Petter Brodin, läkare, forskare. Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet. Science for Life Laboratory (SciLifeLab). Karolinska Universitetssjukhuset. Petter.Brodin@ki.se
Allt mer plast återvinns och EU diskuterar skärpta gränsvärden. Elektronikskrot (WEEE) och uttjänta fordon (ELV) innehåller ofta signifikanta mängder plast. Såväl industri som samhällsaktörer har ett intresse av att ta tillvara kasserad plast i produktion av nya produkter. Både för att öka resurseffektiviteten och för att minska klimatpåverkan.
En utmaning är att plaster från elektronik och fordon har pekats ut som källa för spridning av bland annat vissa reglerade bromerade flamskyddsmedel. Det är kemikalier som exempelvis inte får användas i leksaker, medicintekniska produkter eller produkter i kontakt med livsmedel, på grund av sina skadliga hälsoeffekter. De har till exempel visat sig vara hormonstörande och kunna påverka centrala nervsystemet samt reproduktionssystemet.
Hormonstörande ämnen inom gränsvärdena
I en färsk rapport från RISE har kommersiellt tillgänglig återvunnen plastråvara från elektronik och fordon undersökts för att fastställa om halten av reglerade ämnen befinner sig inom gränsvärdena. Studien har möjliggjorts genom bidrag från Naturvårdsverket som bevakar området för Sveriges räkning.
– Ökad materialåtervinning utan att särskilt farliga ämnen återcirkuleras är en viktig svensk ståndpunkt i de internationella strävandena emot en cirkulär ekonomi. Det är inte minst viktigt inom plastområdet där en hel rad äldre plastadditiv inte längre är tillåtna i nya produkter, säger Erik Westin på Naturvårdsverket.
I RISE studie har materialen som analyserats genomgått både separation och reningsprocesser hos de återvinningsföretagen som levererat plastråvaran. Den återvunna plasten kommer från flera olika återvinnare inom Europa och för att säkerställa industrirelevansen har representanter från Stena Metall, Electrolux, Volvo Cars, Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket deltagit i arbetet.
Effektiv plaståtervinning i Europa
– En mer cirkulär ekonomi förutsätter återvinning med låga miljörisker, rapporter som denna skapar trovärdighet, säger Christer Forsgren på Stena Metall.
I dagarna har nya skärpta gränsvärden diskuterats på EU-nivå, vilket kan påverka möjligheten att återvinna plaster. För att krav på kemikalieinnehåll inte ska stå i motsatsförhållande till ökad plaståtervinning krävs goda metoder för separation och rening liksom testning på den faktiska återvunna plastråvaran. Resultaten från RISE studie visade att endast 2 av de 54 testade materialen hade en kemikaliehalt över gränsvärdena. Det här är en god indikation på att återvinningsanläggningar i Europa är effektiva på att separera och rena plast med ursprung från Elektronikskrot och uttjänta fordon.
Kommer du ihåg de där godishalsbanden du hade som barn? Sådana med pastellfärgade tabletter med hål i uppträdda på en resårtråd.
Niclas Roxhed, docent vid avdelningen mikro- och nanosystem på KTH, minns dem. Det var med sådana godishalsband i åtanke som han kom på idéen med läkemedelsspiralen.
Forskningsarbetet, som precis resulterat i en vetenskaplig artikel i tidskriften Science Translational Medicine, har utförts av forskarstuderande Malvika Verma vid MIT i USA, med stöd av just Niclas Roxhed. Syftet har varit att hitta ett tillförlitligt sätt att få människor att ta sina livsviktiga mediciner varje dag.
Till en början handlar det om att distribuera läkemedel för att få bukt med tuberkulos, en bakterie som en tredjedel av jordens befolkning bär på och som varje år gör att 1,3 miljoner människor avlider. Det kan jämföras med HIV/AIDS som dödar cirka 940 000 människor årligen.
Dåliga på att ta sina mediciner
– Tittar man på följsamheten när det gäller att ta läkemedel i u-länder, det vill säga kontinuerlig äta mediciner, så är den extremt dålig vilket gör behandlingar overksamma. En anledning är att människor måste bege sig till en sjukvårdsmottagning varje dag, och detta krockar med det dagliga livets allt tuffa uppgifter i övrigt. Men även följsamheten i i-länder är väldigt dålig, bara runt 50 procent i snitt följer ordinationen säger Niclas Roxhed.
När det gäller den mängden antibiotika som måste tas, till exempel mot tuberkulos, så handlar det oftast om stora dagliga doser. Detta då den billiga antibiotikan som finns till hands i utvecklingsländer inte är lika effektiv som dyrare preparat i Europa och USA. En medelpatient som lider av tuberkulos måste alltså ta läkemedel motsvarande 3,3 gram per dag. De som glömmer eller på annat sätt gör uppehåll i medicineringen kan bidra till att antibiotikaresistens utvecklas.
Läkemedlet sipprar sakta ut i magen
Det är alltså här läkemedelsspiralen kommer in i bilden. Innovationen består av en spiral av nitinol, en så kallad minnesmetall som består av legeringen nickel och titan. Den klarar av det brutala klimatet inuti magsäcken utan problem. Läkemedlet är i sin tur inkapslat i silikon.
– Silikonet har den fördelen att det är ett poröst material. Därför så sipprar antibiotikan sakta men säkert ut genom det. Silikonet är för övrigt samma material som används i dagens p-ringar, men där är antibiotikan utbytt mot hormoner. Även nitinol är ett beprövat material i sjukvården.
För att sätta ut läkemedelsspiralen så används en sond, och samma sak gäller för att plocka upp den när behandlingen är klar. Spiralen har för ändamålet två magneter, en i varsin änden av spiralen.
Placerar läkemedelsspiralen på fem minuter
– Det kanske kan låta lite otäckt. Min forskarkollega Malvika Verma reste dock till Indien för att undersöka om detta var något som tuberkulospatienter kunde tänka sig. Hon besökte 100 kliniker och träffade 300 patienter, och fann att acceptansen bland dessa människor var hög för behandlingsmetoden i jämförelse med alternativet med dagliga besök på vårdcentralen.
Han lägger till att själva utsättningen och återfångsten av läkemedelsspiralen är en snabb process. Fem minuter för att placera den i magen, och fem minuter att fiska upp den igen.
Första sjukdomen att adresseras med läkemedelsspiralen är som sagt tuberkulos, men även andra diagnoser skulle kunna behandlas. Som hepatit b och c, HIV samt malaria.
– Ja, absolut. Man skulle kunna använda det för andra läkemedel också.
Upp till 600 tabletter kan träs på läkemedelsspiralen, och den förs ner i magsäcken via näsan. Den nya sättet att distribuera läkemedel har provats framgångsrikt inuti grisar under en månad.
Niclas Roxhe, docent vid avdelningen mikro- och nanosystem, KTH, roxhed@kth.se.
– Att tidigt kunna identifiera rubbningar i hjärtrytmen är värdefullt för att ytterligare förbättra prognosen för dessa barn, säger Jenny Alenius Dahlqvist, doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet.
Överlevnaden har förbättrats mycket kraftigt för personer som föds med allvarliga hjärtfel. Många fler än tidigare når nu vuxen ålder och kan leva ett relativt normalt liv. Denna positiva utveckling betyder också att komplikationer kan dyka upp senare i livet.
Många får pacemaker
I sin avhandling visar Jenny Alenius Dahlqvist att 13 procent av patienter som föddes med enkammarhjärta hade pacemaker tolv år efter hjärtoperationen.
Enkammarhjärta innebär att bara en kammare sköter pumpfunktionen. Barn som föds med enkammarhjärta opereras i flera steg, ofta tre, och överlevnaden har förbättrats mycket sedan operationsmetoden infördes. Men hjärtrytmen kan alltså försämras, och för att stabilisera den kan man sätta in en pacemaker.
Hjärtfrekvensvariabilitet visar hur väl hjärtat svarar på impulser från det autonoma nervsystemet. I en jämförelse mellan 112 barn och ungdomar med enkammarhjärta och en kontrollgrupp om 66 friska jämnåriga, fann forskarna lägre variabilitet i hjärtfrekvensen i gruppen med enkammarhjärta. Hjärtfrekvensvariabiliteten var lägre än hos friska mellan varje operationssteg och förblev sedan låg.
Identifiera rubbningar i hjärtrytmen tidigt
De patienter med enkammarhjärta som även hade en försämrad funktion av hjärtats sinusknuta, hade också en förändrad hjärtfrekvensvariabilitet jämfört med både andra enkammarpatienter och jämfört med kontrollgruppen. Försämrad funktion i sinusknutan var också den vanligaste anledningen till att sätta in pacemaker.
– Analys av hjärtfrekvensvariabiliteten skulle i förlängningen kunna bidra till förbättrad uppföljning för att tidigt identifiera hjärtrytmrubbningar, säger Jenny Alenius Dahlqvist.
Jenny Alenius Dahlqvist är uppvuxen i Härnösand, tog läkarexamen vid Umeå Universitet 1997 och arbetar som barnläkare med subspecialisering inom barnkardiologi på Norrlands universitetssjukhus.
Jenny Alenius Dahlqvist, Institutionen för klinisk vetenskap/pediatrik, Umeå universitet, jenny.alenius@umu.se
Forskare vid Lunds universitet håller på att ta reda på vad bin i olika klimatzoner i skilda delar av världen ser bäst. Sedan tidigare är det känt att stora bin ser bättre än små individer, men det har varit oklart varför.
– Vi har undersökt olika stora jordhumlors fasettögon. Vilket synfält har de och med vilken upplösning ser de? Nu vet vi hur stora blommor måste vara för att individer av olika storlek ska kunna se dem. Vi har tagit reda på varför stora humlor ser små objekt bättre, säger Pierre Tichit, doktorand vid biologiska institutionen i Lund.
3D-bilder av fasettögon
Tillsammans med Emily Baird och Gavin Taylor och kollegor från Tyskland och Storbritannien har han utvecklat en ny metod. Med hjälp av skiktröntgen och mycket hög upplösning på bilderna har forskarna lyckats skapa tredimensionella bilder av humlornas fasettögon, hur de ser och vad de ser i olika delar av synfältet.
En 3D-bild av jordhumlans huvud från sidan. Foto: Pierre Tichit
– Våra 3D-bilder blir realistiska på ett helt annat sätt än de traditionella tvådimensionella bilderna. Det är som att befinna sig inuti humlans ögon och se världen på samma sätt som den, beskriver Emily Baird.
Forskarna konstaterar att stora individer ser bättre än små i vissa delar av synfältet. Närmare bestämt framåt och uppåt. Enligt forskarna kan den extra goda synen framåt och uppåt underlätta för stora bin att upptäcka blommor på långt håll samt att hitta små blommor. Det blir också lättare för dem att se blommor som hänger och som de måste komma åt underifrån.
Pollineringen påverkas av synen
– Genom våra resultat kan vi bättre förstå varför pollineringen påverkas negativt om storblommiga växter försvinner i ett område som domineras av små bin. I och med att vi förstår hur det hänger ihop så går det att göra något åt det, säger Emily Baird.
Humlan tillhör familjen bi
Humlor är ett släkte av insekter tillhörande familjen långtungebin inom överfamiljen bin. Bin (Apoidea) tillhör insektsordningen steklar. De lever av nektar och pollen och spelar därmed en stor roll för blommande växters pollinering. Nektarn tjänar huvudsakligen som energikälla medan pollenet ger protein och andra näringsämnen. Det mesta pollenet används som mat till larverna.
Nästa steg i forskningen är att använda metoden för att jämföra synen hos olika arter av bin.
– De finns i hela världen, från regnskogen till tundran. Med vår teknik hoppas vi kunna förstå hur deras syn är anpassad till de olika miljöer som de lever i, säger Pierre Tichit.
Vi vet vad våra varor och tjänster kostar, men vad får miljön betala? Redan för 30 år sedan togs det så kallade EPS-verktyget fram för att översätta miljöskador till pengar.
– En anledning till att hållbar utveckling inte går tillräckligt snabbt är att den inte är hopkopplad med ekonomin. Experten talar sitt språk, företagsledningen sitt och de negativa miljöeffekterna förblir ofta siffror på ett papper. Genom att översätta miljöfrågor till pengar blir det mycket enklare att presentera helheten för organisationen och påverka strategiska beslut, menar Bengt Steen, professor emeritus vid Chalmers, som varit med och utvecklat en ny ISO-standard för monetär värdering, tillsammans med Svenska miljöinstitutet och ett antal företag.
Viktar samman olika miljöpåverkan
Till skillnad från många andra verktyg viktar EPS samman olika typer av miljöpåverkan och tittar inte enbart på klimatpåverkan. Ett visst beslut kan vara gynnsamt för klimatet, men sämre för den biologiska mångfalden eller människors hälsa. Med detta synsätt ges en helhetsbild över vilken påverkan en produkt eller tjänst har på miljön genom hela dess livscykel, och en mängd aspekter inkluderas. Hittills har det varit ett komplext arbete som kräver mycket handpåläggning och expertkunskap.
– Med standarden tar vi bort flera hinder som ligger i vägen för ökad användning av monetär värdering. Om några år, när användare rutinmässigt kan få fram den totala miljöskadekostnaden för en investering, leverantör eller produktdesign, kan miljöfrågor få en mer central plats i styrelserummen. Då kan kostnader för miljön presenteras sida vid sida med vinster för företaget, menar Bengt Steen.
Monetär värdering av miljöskador
ISO-standarden innehåller en vägledning om hur monetär värdering ska göras samt definierar termer och ställer krav på dokumentation. I förlängningen förväntas standarden leda till ökat samarbete mellan experter av olika slag samt att trovärdiga databaser och programvaror växer fram.
Med monetär värdering av miljöskador betraktas många olika aspekter som energiåtgång, klimatpåverkan, materialanvändning och utsläpp till vatten, luft och mark. Under produktens livslängd mäts hur mycket utsläpp som genereras och hur mycket resurser som går åt, vilket i sin tur leder till en mängd konkreta miljöeffekter.
Minskade skördar, lägre fiskbestånd och förkortad livslängd för människor på grund av översvämningar och värmeböljor till exempel. Med hjälp av allmänt accepterade källor som OECD:s skattning av människors produktivitetsvärde och marknadspriser för spannmål, fisk och kött kan slutligen priset för effekten sättas – i euro.
I vissa fall innebär siffran en verklig kostnad för företaget i form av beskattning eller avgifter, i andra fall signalerar den framtida ekonomiska styrmedel eller är helt enkelt ett tecken på att produkten innebär miljöskador som företaget vill undvika.
Emma Ringström, Sustainability Manager på Nouryon, säger att monetär värdering har givit Nouryon många insikter.
– Vi har gjort monetära värderingar för ett antal av våra värdekedjor och presenterat resultatet av dem i vår årsrapport. Analyserna omfattar finansiellt, socialt, mänskligt och miljömässigt kapital, där miljökapitalet delvis beräknas med livscykelanalys och med EPS som värderingsmetod. Verktyget har också används för att se vilka aktiviteter i värdekedjan som har stor total miljöskadekostnad jämfört med vinst, och därför behöver prioriteras för att bli mer hållbara.
Gör miljövinsterna synliga
Trots att verktyg som EPS har 30 år på nacken och att många företag precis som Nouryon beräknar sina kostnader för miljön, tycker Bengt Steen att utvecklingen går för långsamt. Det finns inget enhetligt ramverk och få databaser som möjliggör användningen på ett enhetligt sätt.
Det var också därför som idén om en ny ISO-standard föddes 2015 inom Swedish Life Cycle Center. Med hjälp av SIS – Swedish Standards Institute skrevs ett förslag som nu efter drygt tre års arbete tillsammans med många internationellt erkända experter lanseras.
– Få saker ger sådana avtryck som den här typen av tunga, internationella standarder, förklarar Bengt Steen. När företag i framtiden kan se var det finns tydliga miljövinster stimuleras investeringar för en hållbar affärsverksamhet.
Enkel beräkning av miljöpåverkan i euro
En person har en trästol, som är uttjänt och ska slängas. Stolen väger 12 kg. Det finns två alternativ:
Stolen slängs i en närliggande sopcontainer och hamnar på en deponi.
Stolen körs till ett värmeverk en mil bort och förbränns. Värmen används för lokaluppvärmning och ersätter fossila bränslen.
I det första fallet är kostnaden för transporten och deponin låg, 0,4 euro och utsläppen från transporten är i stort sett försumbara, men nedbrytningen av träet i deponin sker under syrefattiga förhållanden och 4 kg metan bildas, som läcker ut i atmosfären och bidrar till växthuseffekten. Miljöskadekostnaden för metanutsläpp har med EPS-metodiken beräknats till 3,8 EUR/kg. Totalt blir det alltså en konventionell kostnad på 0,4 euro och en miljöskadekostnad på 4 x 3,8 = 15,2 euro.
I det andra fallet kostar transporten 5 Euro. Transporten ger ett utsläpp av 3,8 kg koldioxid, men värmevärdet i stolen gör att 6 kg kol inte behöver förbrännas för att värmeverket ska producera den värme som behövs. Det blir en besparing på cirka 20 kg koldioxidutsläpp och 6 kg av en ändlig naturresurs: kol. Miljöskadekostnaden för koldioxid har med EPS beräknats till 0,135 EUR/kg och naturresursvärdet av kol till 0,161 EUR/kg. Detta alternativ ger alltså i stället en total konventionell kostnad på 5 Euro, men en besparing av miljöskadekostnader, en miljövinst, med: 0,135 x (20 – 3,8) + 0,161 x 6 = 3,153 Euro.
Vad är ISO?
ISO är ett internationellt standardiseringsorgan, representerat av nationella standardiseringsinstitutioner, som arbetar med industriell och kommersiell standardisering. ISO har varit verksamma sedan 1947.
Medan ISO definierar sig själva som en icke-statlig organisation är deras förmåga att sätta standarder mycket mer kraftfulla än övriga icke-statliga organ och i praktiken verkar de som ett konsortium med starka bindningar till ländernas regeringar. Medlemmarna är nationella standardiseringsorgan från varje land och även större bolag. Sverige representeras av SIS – Swedish Standards Institute.
ISO-standarderna har snabbt blivit accepterade internationellt och använda av nästan alla länder. Landets storlek, utvecklingsnivå och geografi har inte någon betydelse i sammanhanget, eftersom dessa standarder är till för alla och används på ett likartat sätt runt om i världen.
Mer om Standarden för miljöskadekostnader
Fullständigt namn: ISO 14008 – Monetary valuation of environmental impacts and related environmental aspects
Innehåll: Ett ramverk, processer, termer och dokumentation för monetär värdering av miljöskadekostnader
Utvecklad av Arbetsgruppen WG7 inom ISO TC207/SC1
Initiativtagare, deltagare samt finansiärer: Swedish Life Cycle Center vid Chalmers tekniska högskola, AB Volvo, Akzo Nobel, Vattenfall, SCA (nuvarande Essity), Nordiska Investeringsbanken, Energimyndigheten, VINNOVA, IVL Svenska Miljöinstitutet.
Kontakt:
Bengt Steen, professor emeritus i miljövetenskap vid Chalmers och projektledare, bengt.steen@chalmers.se
Jimmy Yoler, Projektledare SIS, Swedish Standards Insitute, jimmy.yoler@sis.se
Skolmusikaler är en populär verksamhet i många svenska skolor och engagerar ett stort antal lärare och elever. Lorentz Edbergs har i en avhandling vid Umeå universitet undersökt den moderna musikalen i skolmiljö, det vill säga skolmusikalen.
Dagens musikaler hämtar inspiration från ett populärkulturellt landskap som ständigt förändras. Lorentz Edberg har följt två svenska skolmusikalprojekt under ett läsår. Syftet har varit att förstå vad som händer i mötet mellan olika ämnen och människor i ett sådant projekt och förhållandet till det omgivande samhället.
Musikens makt är omfattande
– Jag har också sett många skolmusikaler framföras och då ofta funderat över varför jag upplevt dem på ett visst sätt. Vad är det för faktorer ”back stage” som lett fram till det konstnärliga resultatet ”on stage”?
Lorentz Edberg förklarar vad som är det mest intressanta som kommit fram i studien:
– Musikens makt är omfattande och musik används bland annat till att skilja elever åt i ett skolmusikalprojekt, men också för att förena elever genom möten mellan musik, teater, dans och hantverk, med en publik. I ett skolmusikalprojekt går det att plocka bort mycket, men aldrig musik.
Förbereder eleverna på ett kommande yrkesliv
– Ett skolmusikalprojekt förstärker den inriktning av undervisning som redan finns på en skola. Projektet kan förbereda eleverna inför ett kommande yrkesliv genom bland annat träning i att samarbeta och leverera ett resultat på utsatt tid.
Hans eget forskningsintresse kan förstås som ett intresse för hur samhället påverkar undervisningen i skolan, och hur undervisning sker och makt fördelas.
– Då jag under mitt yrkesverksamma liv arbetat med musikaler faller det sig självklart att i min studie utgå från denna skolverksamhet som jag känner väl, säger Lorentz Edberg.
– Östersjön är ett av de mest studerade havsområdena i världen och det fanns viss kunskap om utbredningen av vuxen torsk, men vi visste i stort sett ingenting om den historiska utbredningen av skrubbskädda eller ungtorsk, säger Alessandro Orio, doktorand vid SLU.
– Torsk och skrubbskädda är två nyckelarter i Östersjön som dessutom kan påverka varandra i hög utsträckning. Dels konkurrerar de om samma föda, främst det bottenlevande kräftdjuret skorv, och dels äter stor torsk skrubbskädda.
Skrubbskäddan konkurrerar med torsken om bottenlevande föda. Och stora torskar äter också skrubbskäddor. Bild av Johan Fredriksson [CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)]Han har tittat 40 år tillbaka i tiden och undersökt hur arternas utbredning förändrats. Han har undersökt förändringarna både geografiskt och i djupled. Resultaten visar att bottenfisksamhället i Östersjön genomgått stora förändringar. De bägge fiskarna är idag mer koncentrerade till samma områden i södra Östersjön, vilket ökar konkurrensen om föda.
Konkurrens om föda har utarmat torsken
Torskbeståndet har minskat kraftigt och koncentrerats till södra Östersjön. Samtidigt har skrubbskäddan ökat både i antal och geografisk utbredning i centrala Östersjön. Sedan början av 1990-talet har utbredningen i djupled minskat för båda arterna. Det beror troligen på att andelen syrefria bottnar ökat i djupare områden i kombination med att små torskar söker sig djupare ner på grund av en ökad predation från säl och skarv på grundare vatten.
De här förändringarna har gjort att vi nu har ett större överlapp i utbredningen av torsk och skrubbskädda än tidigare, vilket ökar interaktionen mellan arterna.
– Mina resultat visar att konkurrensen om föda mellan torsk och skrubbskädda kan vara en bidragande orsak till den dåliga tillväxt och svaga kondition som vi sett hos ungtorsk de senaste årtiondena. Samtidigt har också de storvuxna torskarna blivit färre, och eftersom de äter skrubbskädda kan det i sin tur ha lett till att skrubbskäddorna blivit fler och nu finns i större områden, säger Alessandro Orio.
Skydda områden viktiga för reproduktion
Resultaten från avhandlingen är viktiga både för fiskförvaltning och naturvård, och kan bland annat användas för att bättre bedöma statusen hos bestånden av skrubbskädda och torsk. Bra statusbedömningar är nödvändiga för en långsiktigt hållbar fiskförvaltning.
– De kartor över arternas utbredning som jag tagit fram kan dessutom användas inom havsplanering för att till exempel skydda områden där det finns gott om torsk eller skrubbskädda och som vi vet är viktiga för arternas reproduktion, säger Alessandro Orio.
Fiskar och andra arters utbredning i naturen styrs av miljöförhållanden, interaktioner med andra arter och mänsklig påverkan. För att kunna bevara och förvalta arter på ett bra sätt, är det viktigt att ta hänsyn till dessa faktorer och förstå hur förändringar i arters rumsliga och tidsmässiga utbredning påverkar dynamiken arter emellan, menar Alessandro Orio.
– Det går att se ett tydligt samband mellan vissa proteinkoncentrationer och framtida sjukdomsförlopp. Detta förbättrar möjligheten att kunna förstå hur dessa tumörer uppstår, säger Florentin Späth, doktorand vid Institutionen för strålningsvetenskaper vid Umeå universitet.
I sin avhandling visar Florentin Späth att risken att utveckla glioblastom som är den vanligaste och aggressivaste formen av hjärntumör, var kopplad till en lätt förhöjning av nivåerna av två proteiner i blodet redan 15 år före cancerdiagnosen. Proteinerna hör till gruppen så kallade tysoinkinaser. De är inblandade i cellernas signalering för tillväxt och därmed i utveckling av tumörer.
Högre eller lägre nivå av immunmarkörer
För risken att utveckla en annan svår cancersjukdom, lymfom, kunde forskarna se ett samband med höjda nivåer av fyra proteiner i prover som var insamlade 15-25 år före diagnos. Det handlar där om immunmarkörer, det vill säga proteiner som är inblandade i aktiveringen av immunsystemet och olika inflammatoriska tillstånd. Halterna ökade över tid, särskilt starkt bland lymfom-fall med kroniskt förlopp.
För en tredje cancersjukdom, myelom eller benmärgscancer, fanns istället en motsatt koppling till låga koncentrationer av fem andra immunmarkörer. Nivåerna av dessa markörer visade sig sjunka över tid i gruppen som utvecklade myelom jämfört med kontrollgruppen.
Biomarkörer som kan förutsäga cancer
– Tidigare studier har inte fångat in förändringen av biomarkörer eftersom de bara har baserats på ett provtillfälle per deltagare och därmed inte visat hur biomarkörerna förändras över tid. Vi kan nu se att det är lämpligt med upprepade prover före diagnos för att gå vidare med forskningen om olika biomarkörer som kan förutsäga cancer, säger Florentin Späth.
Avhandlingens studier bygger på biobankerna NSDHS i Västerbotten, Janus i Norge och EPIC i Europa. Genom jämförelser mellan prover från individer som senare drabbats av sjukdom och de som inte gjort det i kontrollgrupper, kunde man hitta samband som kan relateras till sjukdomsuppkomst. I två studier analyserades upprepade prover som hade tagits före cancerdiagnosen, för att kunna studera förändrade proteinnivåer över tid.
Veronika Bátori har studerat avfall från äpple och apelsin. Hon valde dessa avfallssorter för att de är svåra att göra sig av med, och istället skulle kunna användas för att producera nya produkter.
– Avfall från äpple och apelsin innehåller båda mycket vatten och mycket organiskt material. Om man lägger detta exempelvis på soptippen så skapas okontrollerad metanproduktion.
– Avfallet är också svårt att bränna på grund av att det innehåller mycket vätska. Det fungerar inte heller så bra som djurfoder på grund av höga sockerhalter och lågt ph-värde, förklarar hon.
Kan bli avfallspåsar för matavfall
Hon använde två metoder för att ta fram bioplast. Den ena kallas för ”solution casting method” vilken hon beskriver som att en polymer lösning tillsätts på en klibbfri yta som sedan får torka till en tunn biobaserad film.
Den andra metoden kallas ”compression molding” som är innebär att polymerens självbindande egenskaper utnyttjas genom tryck och värme och kan användas för att skapa 3D-produkter.
Bioplast från apelsiner och äpplen. Foto: Veronika Bátori
– Materialen betedde sig på olika sätt i de olika metoderna som användes. Filmen från apelsinavfallet var starkare än den från äppelpressmassan (”apple pomace”), men det fanns små hål i strukturen. För att få en enhetlig yta behövdes kemikalier i låg koncentration tillsättas. 3D-produkter från äppelpressmassan å andra sidan var mycket starkare. Den var också lättare att arbeta med i båda metoderna.
Hon beskriver processerna som väldigt enkla. Att det är basprocesser som inte kräver mycket kemikalier, inte så höga temperaturer och som gav material med lovande egenskaper.
– Produkten från äppelpressmassan blev också godare. Jag har smakat på nästan alla mina produkter. Och de är glutenfria, säger Veronika Bátori.
Bra till engångsartiklar
Hon ser stor potential i att skapa engångsartiklar som till exempel muggar eller tallrikar när det gäller 3D-produkterna. När det gäller plastfilmen ser hon användningsområden inom paketering av mat eller påsar för matavfall då filmen snabbt bryts ner.
– Materialen behöver dock förbättringar, till exempel när det gäller att stå emot vätska. Som det är nu upplöses materialet i vatten, och det är inte så bra om man ska göra en mugg. Därför behövs mer forskning och uppskalning av produktionen, säger hon.
Det är svårt att studera hur fotgängare fungerar tillsammans med andra trafikanter eller att pröva nya trafiklösningar där fotgängare ska vistas. I många fall är det inte genomförbart med hänsyn till säkerheten.
– Vi har utvecklat en fotgängarsimulator genom att använda modern VR-teknik och simulera trafiksituationer. Den ger oss möjligheter att studera fotgängare i olika situationer, säger Björn Blissing, forskningsingenjör på Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) och projektledare för fotgängarsimulatorn.
Simulerade trafikmiljöer
Ett exempel på en trafiksituation kan vara när en fotgängare ska gå över gatan samtidigt som en självkörande bil passerar och det är oklart för fotgängaren om bilen kommer att stanna. Tekniken lämpar sig också mycket väl för att i ett tidigt skede i projekteringen undersöka olika sätt att utforma en trafikmiljö. Den kan dessutom användas för att studera användargränssnitt i och mellan fordon och trafikanter.
I fotgängarsimulatorn finns bland annat mjukvara som kan användas för att studera beteendet hos fotgängare i tänkta trafiksituationer och teknik för att mäta ögonrörelser, på engelska kallad eye-tracking. Tekniken gör det möjligt att studera vart i trafikmiljön som fotgängaren riktar sin uppmärksamhet.
Mixed reality skapar verklighetskänsla
I fotgängarsimulatorn som finns i en VR-miljö på VTI går det att uppleva vad användaren ser i den virtuella världen ur både fotgängarens och omgivningens perspektiv. Det finns även ett särskilt läge för Mixed Reality, det vill säga där en video från en verklig miljö kombineras med den datorgenererade omgivningen.
Fotgängarsimulatorn kommer att användas i olika forskningsprojekt, både i Sverige och övriga EU.
– Vi planerar bland annat att använda simulatorn i ett försök under ett stort EU-projekt kallat BRAVE. Där undersöker vi bland annat på vilket sätt ett självkörande fordon ska köra och hur det ska signalera för att visa att det tänker stanna och släppa fram en fotgängare, säger Anders Lindström.
På sikt kommer fotgängarsimulatorn att byggas ihop med en cykelsimulator och simulatorerna för bil, buss och lastbil som finns hos VTI. Det kommer då att vara möjligt att gå, cykla och köra i samma miljö och på så sätt studera interaktionen mellan fordon och oskyddade trafikanter.
Vi kan inte fortsätta att vara lydiga subjekt som bränner ut oss själva i försöken att uppnå perfektion, menar författaren Carin Franzén som tror sig ha funnit en hjälp för nutidsmänniskan hos en grupp av 1600-talets tänkare – libertinerna.
– Hur kan vi kan hitta befriande strategier? I ett sökande efter svar på den frågan fann jag inspiration hos 1600-talets tidigmoderna fritänkare, eller libertiner som de också kallades, säger Carin Franzén som bland annat forskar om hur litteratur kan fungera som motstånd under olika tider och på olika platser.
I hennes senaste bok, När vi talar om oss själva. Nedslag i subjektivitetens historia från Montaigne till Norén, undersöker hon samtiden genom dåtidens litteratur. I fokus står vi människor och vår självbild.
Människan som en autonom varelse
Carin Franzén menar att 1600-talet har haft ett stort inflytande på oss nutidsvarelser. Det var då som föreställningen om människan som en autonom, tänkande och rationell varelse växte fram, en syn som idag är självklar för de flesta av oss när vi definierar oss själva.
Även om 1600-talet också var krigens och enväldets tid finns likheter mellan det århundradet och vårt, menar Carin Franzén. Så trots skillnader ser hon paralleller mellan de krav på anpassning som fanns i exempelvis det franska hovsamhället och dagens nyliberala krav på flexibilitet till varje pris.
En annan parallell drar hon till våra sociala medier och den makt de har över oss och vår självbild. Istället för att som på 1600-talet förhålla sig till en absolut monarki och dess kontrollmekanismer förhåller sig samtidsmänniskan till de digitala teknikerna som bevakar och styr vårt handlande idag.
Jaget i rampljuset
Genom de sociala mediernas framväxt har framställningen av jaget hamnat i rampljuset. Bland annat därför försöker Carin Franzén ge en tillbakablick på subjektivitetens framväxt. Vad består vårt jag av idag?
Jo, menar hon, subjektiviteten är i sig själv inget. Den uppstår när vi reagerar och svarar på den kulturella och sociala omgivningen. Idag tar vi till exempel för givet att individualism och självförverkligande är grundläggande för vår subjektivitet samtidigt som den typen av självintresse är en del av den kapitalistiska ordning som idag är global. Enkelt uttryckt: vår subjektivitet är inget inneboende, utan ett svar vi ger på den ordning som råkar vara rådande. Så även om vi ser oss som individer med egna uttryck så formas vi av en omvärld som just nu präglas av ett hetsigt konkurrens- och prestationssamhälle.
Som motvikt till detta kan 1600-talets fritänkare komma till pass. De anpassade sig till det omgivande samhället, men utvecklade samtidigt strategier av motstånd, genom att kritiskt analysera sig själva och de koder som styrde den tidens beteenden.
– Med tanke på de kriser vårt samhälle står inför idag, tror jag att det kan vara en god idé att inte bara blicka framåt. Den tidigmoderna perioden är en del av vår historia, som kan få oss att tänka på nya sätt.
Bok:
När vi talar om oss själva. Nedslag i subjektivitetens historia från Montaigne till Norén, Carin Franzén (2018).
Klimatförändringar leder till att sjöar blir både varmare och brunare. I en ny studie visar forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, hur fiskar påverkas när sjöarna förändras. Sammantaget kan effekterna leda till lägre produktion av fisk i svenska sjöar, vilket är viktig att förstå om vi ska kunna förvalta våra vatten och vårt fiske på ett hållbart sätt i en varmare framtid.
– Vår studie tyder på att fortsatta klimatförändringar som ger oss sjöar med varmare och brunare vatten kan leda till minskad fiskproduktion, säger Renee van Dorst, doktorand på institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), och huvudförfattare till studien som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Global Change Biology.
Mörkare vatten
Klimatförändringar innebär inte bara att sjöar blir varmare. Mer nederbörd gör också att mer upplöst och färgat organisk kol sköljs ut i sjöarna från omgivande marker, vilket gör vattnet mörkare. I studien har forskarna från bland annat SLU Aqua analyserat provfiskedata från abborrar från 52 svenska sjöar med olika vattentemperatur och vattenfärg.
De fann att brunt och varmt vatten var för sig kan förklara variation i produktionen av fiskbiomassa. Kombinerar man de båda faktorerna så blir de negativa effekterna för fiskbiomassan större. Den lägre produktionen av fisk i varmare vatten beror främst på att det finns större andel yngre och mindre fiskar i varma än i kallare sjöar. Den lägre produktionen av ny biomassa i bruna sjöar beror främst på att fiskarna, framför allt de större individerna, växer sämre.
– Detta innebär att vi måste ta hänsyn till flera variabler som påverkas av ett förändrat klimat om vi ska kunna förutsäga hur fiskproduktionen kommer att förändras i framtiden. Och vi måste också förstå hur fisken påverkas både på individ och populationsnivå, säger Renee van Dorst.
Renee van Dorst, doktorand, Institutionen för akvatiska resurser, SLU, renee.van.dorst@slu.se
Magnus Huss, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, SLU, magnus.huss@slu.se
För att öka kunskapen om skogens kulturlämningar har Riksantikvarieämbetet låtit ta fram en rapport om kolbottnen, våra skogars vanligaste kulturlämning.
− Rapporten syftar till att föra diskussionen framåt och underlätta att finna vägar till lösningar på skadeproblemet och en ändamålsenlig antikvarisk hantering av lämningarna, säger riksantikvarie Lars Amréus.
Skogens vanligaste kulturlämning
Av skogens många kulturlämningar är kolbottnen, grundresterna efter milan, den talrikaste. Det är också den som därför blivit mest utsatt för skogsbrukets skador.
I Fornminnesregistret finns 50 000 registrerade kolrelaterade lämningar och ytterligare 13 500 skogsbrukslämningar, där en majoritet innehåller kolningslämningar och kolarkojor. Förteckningen är inte komplett, siffran kan mycket väl vara mångdubbelt högre ute i landskapet, men det stora antalet ger en fingervisning om kolningens stora omfattning och hur viktig den faktiskt varit för den ekonomiska och industriella utvecklingen i Sverige från tidig medeltid och framåt. Ändå är kunskapen om kolningens historia liten.
Betydelsen av historien
För att öka kunskapen om kolningens historiska betydelse har Riksantikvarieämbetet därför låtit sammanställa resultaten av de olika arkeologiska undersökningar och insatser som gjorts de senaste decennierna. Resultaten är spännande. Till exempel brukar resmilan kopplas till när vallonerna dök upp i landet under 1600-talet. Lämningar pekar på att den snarare introducerades redan på 1400-talet. Vi kan också se konstruktionselement hos milorna som visar på en närmast okänd teknikutveckling genom åren.
Bilden: Kolmilan har blivit en symbol för det hårda arbetet i skogen förr i tiden. Kolarmila och kolarkoja, Lindesberg, 1918. Foto: Samuel Lindskog, Örebro läns museum
