Det har blivit enklare att vara gay och lesbisk. På 80-talet var acceptansen för homosexuella fem procent – sett till hela världen. Nu har den siffran vuxit till tjugo procent, enligt den regelbundna attitydundersökningen World Value Survey. Homosexuellas rätt att gifta sig sprider sig stadigt till allt fler länder och när samkönade äktenskap väl har införts verkar de vara ohotade.
Rättvisa och individens frihet vinner över religion och tradition, menar Pontus Strimling, normforskare vid Institutet för Framtidsstudier och knuten till Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet. Även bland grupper som traditionellt sett har haft en mindre tolerant syn på HBTQ-frågor växer acceptansen.
– Sverigedemokrater, till exempel, har en mer konservativ syn på homosexuellas rättigheter är än vad övriga svenskar har. Men de är mer liberala nu än vad de har varit tidigare. Och president Trump som är utpräglat konservativ har till exempel inte försökt förbjuda samkönade äktenskap – det är en kamp som republikanerna har gett upp, säger Pontus Strimling.
Ekonomiskt välstånd ger liberala värden
Att de liberala värderingarna sprider sig kopplar Pontus Strimling till att det ekonomiska välståndet ökat. När människor inte längre behöver oroa sig för att ha mat på bordet och någonstans att bo kan de ta avstånd från sånt som skapar en känsla av stabilitet; religion och auktoriteter.
– Tryggheten gör att människor inte behöver vara rädda förändring, öppenhet blir inte hotfullt, säger Pontus Strimling.
Som exempel tar han ett bombdåd i centrala London som inträffade 2007. Strax före explosionen hade det gjorts en stor värderingsundersökning. En månad efter explosionen gjordes studien om.
– Som en direkt effekt av den nya hotbilden hade människors moralfundament skiftat så att lojalitet och auktoritet nu skattades högre än före bombdådet.
Intoleransen störst i nöd
Det är i tider av hungersnöd och social instabilitet som intoleransen mot homosexuella har varit som starkast. Det har också ofta gått hand i hand med antisemitism och förföljelse av andra minoriteter. Människor som definierats som annorlunda har förföljts och straffats hårt genom historien, berättar Jens Rydström, docent i historia och professor i genusvetenskap vid Lunds universitet.
I långa perioder har homosexualitet varit brottsligt, särskilt i kristna samhällen. Homosexualitet har ansetts vara en svår synd, som riskerar att degenerera det övriga samhället. I senare tid har det ofta klassats som psykisk sjukdom.
I Sverige avkriminaliserades homosexualitet 1944, vilket var tidigare än i många andra länder. Istället definierades homosexualitet som mental sjukdom, en beskrivning som ändras av Socialstyrelsen först 1979.
Vad säger lagen?
För att ändra det kön man är folkbokförd som, krävs att man har fyllt 18 år. Man ska ha genomgått en medicinsk utredning som visar att man har könsdysfori och därefter ansökt hos Socialstyrelsens rättsliga råd om att göra ett juridiskt könsbyte.
I lagen står att den sökande underlång tid ska ha upplevt att den tillhör det andra könet samt sedan en tid uppträtt i enlighet med den könsidentiteten och att personen i fråga kan antas leva i den könsidentiteten i framtiden.
Fram till 2013 krävdes att den som ville ändra sitt juridiska kön också genomgick sterilisering.
För att genomgå hormonbehandling och operera bort brösten finns ingen åldersgräns. Det bestäms av patienten och läkaren tillsammans. Men för att genomgå underlivskirurgi krävs att det juridiska könet är ändrat, samt ett tillstånd från Socialstyrelsen.
Enligt ett lagförslag som är planerat att träda i kraft den 1 januari 2020, ska ändringen av det juridiska könet och kirurgiska ingrepp i könsorganen regleras i två olika lagar.
Att ändra kön i folkbokföringen blir i så fall en administrativ åtgärd som inte kräver att det finns en diagnos som säger att vederbörande har könsdysfori. Den som är 12 år kan ändra sitt juridiska kön om föräldrarna ger sitt medgivande. Från 15 år krävs inte medgivande från föräldrarna men däremot ett medicinskt intyg. Efter 18 års ålder bestämmer man själv.
För att göra kirurgiska ingrepp i könsorganen föreslår lagen att det för vuxna inte längre behövs tillstånd från Socialstyrelsen. Det blir även möjligt för barn som fyllt 15 år att genomgå underlivskirurgi. Men då krävs synnerliga skäl samt tillstånd från Socialstyrelsen.
Källa: Cal Orre, juridisk expert, RFSL, Lag 1972:119, Lagrådsremiss ”Vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och ändring av det kön som framgår av folkbokföringen”
– Det är inte en linjär utveckling mot mer öppenhet. Det är en massa backlash hela tiden. När homosexualitet blev avkriminaliserat så infördes samtidigt en lag om att homosexuella kan kastreras, och det blev vanligare att sätta homosexuella på mentalsjukhus. Det var förmodligen mycket lindrigare att åka fast i slutet på 1930-talet och dömas till några månader i fängelse än att i början på 1950-talet hamna på mentalsjukhus och vara instängd där i flera år. För många män var dessutom enda möjligheten att bli utsläppt att gå med på att bli kastrerad, säger Jens Rydström.
Sverige tidigt ute med könskorrirering
I Sverige blev det tillåtet att juridiskt korrigera sitt kön i samband med operation och hormonbehandling 1972. Internationellt ansågs det som en radikal lag som stärkte transpersoners rättigheter. Men kravet var att samtidigt genomgå sterilisering, något som ändrades först 2013.
– I vår kultur ligger det djupt grundat att det ska vara ordning och reda på könen. Vi har en stark uppdelning mellan det kvinnliga och det manliga och att det absolut inte får uppstå oklarheter i släktskapsförhållandena. Det var tydligt i den lagstiftningen: att en man födde barn fick inte på några villkor förekomma.
De senaste tio åren har de skarpa gränserna i uppdelningen av kön utvecklats mot en mer glidande skala. Jens Rydström spårar förändringen tillbaka till 1990-talets genomslag för queerteori och menar att en ny generation fångat upp de akademiska teorierna och börjat tala om kön inte bara i termer av man eller kvinna utan i en rad mellanformer. Det har gjort att öppenheten har ökat dramatiskt och att många fler nu överväger sin könstillhörighet.
En ny vokabulär har också uppstått med ord som hen, cis och icke-binär. Språkförändringen har gått snabbt, framförallt för att grupper med ett starkt engagemang har jobbat intensivt i sociala medier, enligt Pontus Strimling.
Ordlista
Könsuttryck Könsuttryck är de medel en person använder sig av för att uttrycka sitt kön, till exempel kläder, kroppsspråk och frisyr. Ordet är relativt nyskapat och används främst i sammanhang där man talar om transpersoner och deras sätt att uttrycka ett annat kön än det vid födseln juridisk tillskrivna.
Icke-binär Icke-binär används om personer som tidvis eller alltid identifierar sig som både man och kvinna, inget av det, mellan eller bortom könsindelningen man och kvinna. Icke-binär används som ett paraplybegrepp för olika icke-binära könsidentiteter.
Transperson Transperson är ett paraplybegrepp för en mängd olika individer med erfarenheter av att det kön som registrerats i folkbokföringen vid födelsen inte stämmer överens med könsidentiteten.
Cisperson En cisperson är en person som är i samklang med sin kulturs könsnormer. Med andra ord en person vars biologiska kön överensstämmer med deras juridiska, sociala och upplevda kön.
Socialt kön Socialt kön är en term för kön som beskriver kön som en kulturell och social konstruktion. Inom genusvetenskapen är det synonymt med genus.
Könsdysfori En stark och ihållande känsla av att vara tilldelad fel kön, ofta förknippad med ett psykiskt lidande och kan medföra en nedsatt förmåga att fungera i vardagen.
Könsbekräftande behandling
Den numera etablerade termen för det som tidigare benämndes som ”könsbyte” eller “könskorrigering”. För att få rätt till könsbekräftande vård i Sverige idag krävs en könsdysfori-diagnos.
Källa: Jens Rydström professor i genusvetenskap, Lagrådsremiss ”Vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och ändring av det kön som framgår av folkbokföringen”, RFSL
– Människor som kämpar för transpersoners rättigheter har haft en stark aktivitet på sociala medier, bloggar och olika forum på internet där de argumenterat för att etablera nya ord. Att de använt sig av internet beror på att den här rörelsen inte kommer från eliten, den kommer underifrån. Den drivs av människor som saknar tillgång till ledarsidor och debattsidor eller lobbykampanjer, säger Pontus Stimling.
Fler vågar stå upp för sin transsexualitet
Samtidigt växer antalet unga personer som vill korrigera sitt kön. Inte bara i Sverige utan i hela västvärlden. Vad leder det till?
– Det är svårt att veta var det kommer att landa. Det finns starka tecken på att det funnits personer som känner att de har ett annat kön än det biologiska i alla samhällen, i hela historien, på samma sätt som det alltid har funnits homosexualitet. Det tyder på det finns en biologisk grund och det är tveksamt om det är en företeelse som har blivit vanligare. Istället är det kanske så att när samhället blir mer accepterande till personer som har en transsexuell identitet så är det fler som är beredda att stå upp och säga att de är transpersoner.
Kan en mer flytande indelning av manligt och kvinnligt göra att kön kommer att bli något vi väljer?
– Nej, jag tror inte det. Man kan jämföra med homosexualitet. I Sverige är det nu nästan helt accepterat att var och en själv väljer vilket kön de vill ha sex med, men det har inte inneburit att vi har slutat bry oss om könet på personen vi har sex med. Jag tror därför inte att vi går mot en utveckling där hela samhällen blir bisexuella eller att vem som helst blir transperson. Jag tror istället att det stora flertalet kommer att ha en tydlig känsla av vilket kön de tillhör och även fortsättningsvis ha starka preferenser när det gäller vem de vill ha sex med.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Det finns potentiella användningsområden för ljus där det krävs flexibla och mångsidiga ljuskällor med stora lysande ytor och lysande mönster.
– De unika ljuskällor vi jobbar med, som lite omständligt kallas för ljusemitterande elektrokemiska celler, är väl lämpade för att möta dessa krav och samtidigt kan tillverkningen hållas kostnadseffektiv och miljövänlig, säger Mattias Lindh, doktorand på Institutionen för fysik vid Umeå universitet.
Lysande plaster används på flera olika sätt redan i dag exempelvis i TV- och mobiltelefonskärmar och annan bärbar elektronik, som lysande indikatorer och för belysning med särskilda krav i bilar och flygplan. Kunskapen om hur ljus bildas och påverkas i ljuskällorna med tunna filmer av lysande plast är dock fortfarande relativt begränsad.
Lysande plåster och säkra signaturer
Framtida användningsområden för plastljuskällan kan till exempel vara lysande plåster som ger förbättrad sårläkning eller lokal aktivering av mediciner, alternativt lysande säkerhetsfunktioner i pass och liknande viktiga dokument.
I sin avhandling visar Mattias Lindh att den precisa tjockleken på den lysande plastfilmen har helt avgörande betydelse för hur ljusstarka och effektiva ljuskällorna blir. Det har visat sig att reflektioner av ljuset inuti ljuskällorna ger upphov till interferens, alltså att ljusvågorna kan förstärka eller släcka ut sig själva, och denna påverkas av filmens tjocklek. Vill man ha en effektiv komponent som ger mycket ljus bör man därför se till att göra filmen precis lagom tjock – så att den befinner sig på ett maximum där ljuset interfererar konstruktivt.
Så kan ljuskällan optimeras
Men det finns även andra förlustkanaler i ljuskällorna och genom datorsimuleringar kan man avgöra vilka dessa är och hur stora de är. Utifrån simuleringsresultat ger Mattias Lindh i sin avhandling förslag på hur man i framtiden kan designa optimerade ljuskällor som levererar maximalt med ljus och har hög effektivitet.
– Man kan till exempel vända på skiktens ordning eller ändra hur släta de olika gränsytorna är, då förändras ljusets reflektioner, säger han.
Mattias Lindh har också studerat hur ljusemitterande elektrokemiska celler fungerar i ett detaljerat mikroskopiskt perspektiv, och kommit fram till att man kan skapa lysande mönster genom att använda två tunna plastskikt staplade på varandra.
Möjligheterna med mönster
Det första skiktet kan skrivas ut med hjälp av en bläckstråleskrivare och bildar en slags display med hög upplösning och anpassningsbara mönster. Med denna teknik slipper man använda dyra och komplicerade metoder för att skapa mönstret vilket i stället alltså sker direkt i tillverkningen.
En annan möjlighet är att repa det första skiktet med ett spetsigt föremål som en penna eller en nål, vilket ger manuellt formade och personliga lysande mönster. På så vis kan man till exempel göra lysande signaturer och märken som skulle vara mycket svåra att förfalska. Detta kan vara viktigt för att fastställa äkthet på värdefulla eller känsliga dokument och produkter.
Mattias Lindh, Institutionen för fysik vid Umeå universitet, mattias.lindh@umu.se
Det finns idag ungefär 35 000 megaliter – fornlämningar som är byggda av ett enda eller flera stenblock – kvar över hela Europa. De flesta kommer från Neolitikum (yngre stenåldern) och kopparåldern (mellan yngre stenåldern och bronsåldern) och är koncentrerade till kustnära områden.
Frågan forskarna har ställt sig länge har varit om förekomsten av megalitgravar spreds över Europa från ett ursprungsställe, eller om gravarna uppstått på olika platser oberoende av varandra.
Fler än 2 400 C14-dateringar
Bettina Schulz Paulsson, som är arkeolog vid Göteborgs universitet, har analyserat över 2 400 C14-dateringar från megalitiska, pre-megalitiska och samtida icke-megalitiska platser i hela Europa, som hon inhämtat under tio års forskningsresor.
De tidigaste megalitgravarna uppkom under en period på 200-300 år, för 6 000 år sedan, i nordvästra Frankrike, längs Atlantkusten på Iberiska halvön och i Medelhavsområdet.
Pre-megalitiska konstruktioner hittades enbart i nordvästra Frankrike. Megalitgravar uppstod på den iberiska halvön, de brittiska öarna och Frankrike i början av 4000-talet före vår tideräkning, och i Skandinavien under andra hälften av samma årtusende.
I början av 1900-talet antog forskare som Oscar Montelius och Gordon Childe att megaliterna utvecklades i en och samma region (även om de var oense om var) och sedan spred sig därifrån, men bortsett från dem har forskarsamhället trott och utgått från att megalitbyggande utvecklats oberoende av varandra i fem olika regioner.
Första gången det kunnat påvisas
Bettina Schulz Paulssons studie slår för första gången fast att megaliterna inte spridits och utvecklats oberoende av varandra. Hon konstaterar också var de först uppfördes.
– Mina resultat visar att nordvästra Frankrike var den plats där europeiska megalitgravar först fanns och att megalittraditionen sedan successivt spred sig under huvudsakligen tre faser. Sammantaget indikerar resultaten att det existerade en stor rörlighet via sjövägar, säger Bettina Schulz Paulsson.
– Det här är första gången det faktiskt kunnat påvisas. Fördelningen av dessa gravar tyder på att megalittraditionen spridit sig via sjövägar. Megalitiska samhällens maritima färdigheter och teknik tycks ha varit mer avancerade än man tidigare trott, säger Bettina Schulz Paulsson.
– På ett ställe doftar de tallskog, på ett annat precis som jenkatuggummi, och lite längre söderut parfym, berättar Magne Friberg, lektor vid biologiska institutionen, Lunds universitet.
I åtta år har han studerat blomdoften i 94 populationer av stenbräckesläktet Lithophragma på den amerikanska västkusten, tillsammans med forskare från University of California, Cornell University och University of Sao Paulo.
Upptäckten bidrar med nya pusselbitar för att kunna bevara både mindre populationer och hela arter när deras livsmiljö snabbt förändras. Resultaten ökar dessutom förståelsen för hur ny biologisk mångfald uppstår genom samevolution mellan växter och insekter.
Annan doft bara några mil bort
Forskarna har studerat blomdoften av ett helt växtsläkte över hela västra USA och har upptäckt att doften ibland varierar kraftigt även på geografiskt förhållandevis små avstånd. Ibland kan växtindivider av samma art, som växer bara någon mil isär, dofta helt olika. Den lokala doften attraherar småfjärilar av släktet Greya för pollinering.
Växtpopulationerna och fjärilarna har utvecklats tillsammans över lång tid. Evolutionen har lett fram till att blommorna utvecklat en unik doft inom ett litet område, och att fjärilarna inom samma område i sin tur utvecklats till lokala specialister som attraheras av den specifika doften där. Andra blomdofter känner de inte igen.
Generna styr doften
Blommornas doftskillnader är genetiska och beror inte på faktorer som fuktighetsgrad, jordtyp eller näringsnivå.
– Det vet vi eftersom skillnaderna finns kvar när vi driver upp växter från olika populationer av samma art i en gemensam växthusmiljö, säger Magne Friberg.
Enligt forskarna har upptäckten till exempel betydelse för att kunna sätta in rätt åtgärder om en population eller en växtart hotas. Ett scenario som kan inträffa allt oftare när klimatet förändras.
– Det går antagligen inte att flytta växter som doftar tuggummi till ett område där hotade populationer av samma växt doftar tallskog och tro att det ska vara räddningsplankan. Risken är stor att pollinerarna inte känner igen tuggummidoften och att växtpopulationen inte återhämtar sig, förklarar Magne Friberg.
Fjärilarna hittar bara till ”rätt” doft
För fjärilarna är hotet ännu större. De är helt beroende av att hitta fram till blomman som de specialiserat sig på. De parar sig på blomman, dricker dess nektar och lägger ägg i blommorna. Hittar de inte blomman så dör de.
En fjäril av Greya-släktet pollinerar stenbräckan när den lägger ägg i blomman. Foto: John Thompson
Upptäckten av blomdoftvariationen ger också en nyckel till att förstå artbildning hos Lithophragma-växterna och dess pollinerare. Det täta evolutionära samspelet mellan växterna och pollinerarna gör det svårt både för växterna och för småfjärilarna att utbyta gener mellan olika populationer. Detta eftersom en växt som sprids till en ny plats antagligen inte upptäcks av pollinerarna, och en småfjäril som når en ny population kanske inte känner igen doften av den lokala värdväxten.
Resultaten publiceras i en artikel i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS), USA.
Celler som odlats på labb används bland annat under läkemedelsutveckling för att testa om nya substanser skadar cellerna. En teknik som utvecklas snabbt är att odla celler från mänskliga organ på små chip med mikrokanaler där cellerna växer och syre och näring tillförs, så kallade Organ-on-a-Chip. Forskare försöker ta fram allt mer komplexa modeller som efterliknar hur vävnad eller hela organ fungerar i kroppen. Modellerna skulle bland annat kunna användas till att testa möjliga läkemedel och i medicinsk forskning och på sikt ersätta en del djurförsök.
Men det är inte helt enkelt att odla mänskliga celler. De är ofta krävande och ömtåliga. I kroppen omges cellerna av stödstruktur, ett slags vattenrik gel, som till stor del består av proteiner och olika kolhydrater. Miljön som omger cellerna skiljer sig mellan olika vävnader och har stor påverkan på cellernas funktion. För att bättre efterlikna den naturliga miljön i kroppens vävnader tar forskare vid Linköpings universitet fram mjuka material att odla celler i.
Anpassar miljön efter cellerna
– Vårt nya material erbjuder stora möjligheter att anpassa egenskaperna. Nya funktionaliteter, så som små proteinsnuttar som cellerna behöver, kan också byggas in så att även kräsna mänskliga celler kan nybildas och fungera, säger Daniel Aili, som har lett studien tillsammans med Carl-Fredrik Mandenius, båda vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM).
Materialet består av två komponenter som blandas i vatten tillsammans med levande celler. När komponenterna blandas sker en kemisk reaktion som kopplar ihop dem till en vattenrik gel, en hydrogel, som liknar kroppens stödstruktur. Den kemiska reaktionen sker spontant och påverkar inte cellerna. Forskarna har gjort omfattande tester av hydrogelens egenskaper och jämfört den med andra material som ofta används i dag.
– Vi kan kontrollera hydrogelens mekaniska egenskaper över ett stort intervall. Vi kan också kontrollera att gelen bildas lagom fort, vilket är väldigt viktigt, säger Daniel Aili.
Odlar en mänsklig lever på ett chip
Vid testning av nya läkemedelssubstanser är levern ett viktigt organ, eftersom levern tar hand om många av de läkemedel som vi stoppar i oss. Forskarna har därför testat att använda hydrogelen för att göra en mänsklig lever på ett chip, där levercellerna odlats fram från stamceller. Forskarteamet kunde anpassa materialet så att även dessa rätt krävande celler kunde nybildas och fungera. I grundutförandet innehåller hydrogelen inga proteiner, men forskarna försåg materialet med en liten del av ett viktigt protein som finns i den mänskliga leverns omgivande vävnad. När de satte fast proteindelen i hydrogelen började levercellerna på chipet att producera albumin, precis som levern i kroppen gör.
– Vårt material kan framför allt få betydelse för utvecklingen av bra modellsystem av levern, som kan förenkla i de tidiga stadierna av utvecklingen av läkemedel. Om man vill ha kontroll över innehållet i materialet som man odlar cellerna i så är vår hydrogel väldigt intressant och den är lätt att anpassa för olika cell- och vävnadstyper, säger Daniel Aili.
Kontakt:
Daniel Aili, biträdande professor, Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM), Linköpings universitet, daniel.aili@liu.se
Carl-Fredrik Mandenius, professor, Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM), Linköpings universitet, carl-fredrik.mandenius@liu.se
I förskolan behandlas ofta vetenskapligt innehåll med hjälp av bilder, modeller eller lek vilket ger barnen möjligheter att uppleva, upptäcka, uttrycka och lära med hela kroppen och alla sinnen. Men ofta görs detta utan att barnen får någon förklaring som kopplar ihop aktiviteten med det innehåll som står i fokus.
Anneli Bergnell har i fyra delstudier studerat naturvetenskapliga illustrationer som användes för att förklara bland annat stabilitet, avdunstning och vattnets kretslopp för förskolebarn. Hon undersökte främst hur barnen hanterade, undersökte och samtalade utifrån förklaringar som hänvisade till barnens egna kroppar eller där kroppsliga gester användes för att illustrera något. Tre förskollärare och 30 förskolebarn deltog i studien liksom två guider från ett naturvetenskapligt center.
Behöver stöd i att tolka bilderna
Anneli Bergnell konstaterar i sin avhandling, som lagts fram vid Göteborgs universitet, att lärarna behöver erbjuda förskolebarnen stöttning i att upptäcka sambandet mellan själva illustrationen och det den är tänkt att visa.
– Ett ofta komplicerat innehåll ställer stora krav både på undervisningssituationen och illustrationerna som används. Jag fann det därför anmärkningsvärt att illustrationerna förutsattes vara självförklarande. Det vill säga att om bara barnen deltog, skulle de självständigt lägga märke till det innehåll som illustrationerna ville visa, säger hon.
Pendlar mellan fakta och fantasi
Det som ytterligare försvårade barnens tolkningsmöjligheter var att illustrationerna pendlade mellan fakta och fantasi och att barnen lämnades att själva avgöra när något var ”på låtsas” och när det så att säga var dags att lära sig något ”på riktigt”.
– Starka sensationsväckande inslag, som stora kroppsrörelser, magiska tricks och utklädda vuxna, gjorde också att innehållet hamnade i skymundan. Varför sådant ändå användes kan jag bara spekulera om, men kanske finns det en föreställning om att roliga och fantasieggande inslag i sig gör att något komplicerat blir lättare att både bli intresserad av och att skapa sig en mening om?
Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.
Kontakt:
Anneli Bergnell, institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet, anneli.bergnell@hb.se
Vid en misstänkt bakterieinfektion tas prov som analyseras för att bedöma om man kan behandla bakterien med antibiotika (om den är antibiotikakänslig) eller inte (om den är antibiotikaresistent) och vilken sort av antibiotika som fungerar. Så kallad heteroresistens innebär att majoriteten av bakterierna i provet kan behandlas med antibiotika men att det även finns en mycket liten subpopulation (mindre än 1 procent) som är resistent och kan tillväxa trots antibiotikabehandling.
Det har hittills saknats forskning som förklarar de underliggande mekanismer bakom heteroresistens. Tidigare studier hos både människor och djur har visat att heteroresistens kan leda till att antibiotikabehandlingen inte fungerar på grund av att den resistenta subpopulationen tillväxer istället för avdödas.
Heteroresistens vanligt
I en omfattande studie av forskare vid Uppsala universitet tillsammans med kollegor vid Emory University i USA undersökte forskarna både hur vanligt förekommande heteroresistens är i bakterier isolerade från patienter, samt de underliggande genetiska mekanismerna bakom heteroresistens. Man kartlade förekomsten av heteroresistens hos fyra olika bakteriearter som orsakar bakterieinfektioner hos människor mot 28 olika sorters antibiotika. Resultaten visade överraskande att mer än en fjärdedel av de undersökta kombinationerna av bakterie/antibiotika uppvisade heteroresistens.
– Detta tyder på att man tidigare kraftigt underskattat hur vanlig heteroresistens är hos kliniskt viktiga bakterier, säger Hervé Nicoloff, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet och försteförfattare till studien.
Kopior av restistensgener
Genom olika genetiska undersökningar kunde man också visa att den bakomliggande mekanismen till heteroresistens var en frekvent förekomst av spontana genamplifieringar av olika resistensgener. De bakterieceller som innehöll endast en kopia av dessa gener var känsliga mot antibiotika medan de celler som innehöll flera genkopior var resistenta.
Dessa genamplifieringar är instabila vilket leder till att en resistent bakterie snabbt kan återgå till att bli känslig igen. Denna instabilitet leder till att heteroresistens är svårt att upptäcka och studera, vilket är ett problem för sjukhuslaboratorierna när de ska bestämma huruvida en bakterie är känslig eller resistent mot ett visst antibiotikum. Som ett resultat av detta kan bakterier klassificeras som känsliga fastän de är resistenta, vilket kan leda till att fel antibiotika används och behandlingen misslyckas.
– Det är viktigt att man utvecklar och implementerar användningen av förbättrade metoder för att snabbt kunna identifiera förekomsten av heteroresistens hos bakterier, säger Dan I. Andersson, professor i medicinsk bakteriologi vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet och huvudansvarig för studien.
Kontakt:
Dan I. Andersson, professor i medicinsk bakteriologi vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, dan.andersson@imbim.uu.se
– Resultaten överraskar. Det är en tydlig skillnad i dödlighet för patienter med olika grad av kognitiv nedsättning. Det krävs mer forskning för att se vad som orsakar skillnaden och om den kan ge en nyckel till nya behandlingar, säger David Bäckström, doktorand vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap vid Umeå universitet.
I sin avhandling har David Bäckström studerat 182 personer som nyligen utvecklat symtom av Parkinson och närbesläktade sjukdomar. I Parkinsons sjukdom hade överlevnaden att göra med om patienten hade en mild kognitiv störning eller inte vid tiden för diagnos. Personer med normal kognitiv funktion hade en i stort sett normal överlevnad, medan de som hade en kognitiv störning hade en dödlighet som var mer än dubbelt så hög som normalbefolkningen.
Inflammation i nervsystemet
Även Parkinson-patienter med en mycket lätt ökning av mononukleära vita blodkroppar i ryggmärgsvätskan, något som kan tyda på en inflammation i nervsystemet, hade en markant ökad dödlighet.
– Fortsatt forskning kan förhoppningsvis ge svar på om inflammation är orsak till överdödligheten. I så fall finns hopp om att man ska kunna öka överlevnaden genom att behandla inflammationen, säger David Bäckström.
En stor del av Parkinson-patienterna utvecklade demens. Man kunde i studien se en koppling till tre särskilda proteiner i ryggmärgsvätskan i den tidiga sjukdomsfasen. Proteinmönstret gjorde det möjligt att förutsäga demensen. Patienter som tidigt utvecklade demens hade också en ökad dödlighet. Det räcker med några relativt enkla test, som test av luktsinne, kognitiva funktioner, neurologisk undersökning och ryggmärgsvätskeprov för att få mycket information om vilken typ av Parkinsons sjukdom en patient har.
Sjuklig ackumulation i nervceller
– Parkinson orsakas av en sjuklig proteinackumulation i nervceller och det är osannolikt att man kan påverka den sjukdomsprocessen genom att träna hjärnan. Däremot fortsätter vi att forska på om det går påverka risken för kognitiv svikt och därmed prognosen, genom kognitiv träning. Det är inte omöjligt att det fungerar, säger David Bäckström.
För de närbesläktade sjukdomarna multipel systematrofi och progressiv supranukleär paralys var dödligheten mer än tre gånger dödligheten hos normalbefolkningen. För Parkinson-patienter med den milda kognitiva störningen låg dödligheten på 2,17 gånger normalbefolkningen, med 95 procent inom spannet 1,56 – 2,93.
Studien baseras på en screening av Umeå sjukvårdsdistrikt 2004 – 2009 för att hitta alla som insjuknat i Parkinson och liknande sjukdomar, vilket var 182 personer. Dessa undersöktes noggrant och följdes upp under en period om 8 – 14 år. Många patienter i studien har sedermera donerat sina hjärnor till framtida forskning.
Det är inte bara vi människor som påverkas av stress. Alla levande organismer kan uppleva stress när de utsätts för krävande utmaningar.
Celler och mikroorganismer har komplicerade system för att anpassa sig till nya förhållanden. Att förutse hur enskilda celler reagerar på olika förändringar är därför en svår uppgift. Celler kan nämligen ändra sin inre struktur genom att ta upp eller avge olika ämnen.
Tredimensionell titt på stressad cell
Chalmersforskarna har nu lyckats mäta exakt hur enskilda jästceller reagerar på en förhöjd salthalt. De kunde slå fast att det var sockerarten glycerol som jästcellerna producerade och dessutom hur mycket och hur snabbt olika celler framställde ämnet.
– Jäst och bakterier har mycket lika system när det gäller att svara på stress. Därför är resultaten intressanta ur en medicinsk synvinkel. Detta kan vara ett steg på vägen för att göra livet svårare för oönskade bakterier som kommer in i vår kropp – ett sätt att försöka slå ut deras försvarsmekanismer, säger Daniel Midtvedt, forskare inom biologisk fysik på Chalmers.
Han och hans kolleger har utvecklat en variant av holografisk mikroskopi som gör det möjligt att studera celler tredimensionellt. Metoden bygger på att en laserstråle först delas upp och sedan sätts samman igen. Medan den ena halvan används för att analysera en mikroorganism lämnas den andra halvan opåverkad. När de båda delarna strålar samman igen svänger de inte längre i fas. Då går det att läsa av förändringar i cellens egenskaper med hjälp av variationerna i fasförskjutningarna.
Cellens produktion vid stress
Genom att undersöka en cell på det här sättet kan forskarna se exakt vad mikroorganismen producerar vid stress. En stor fördel med den nya metoden är att cellerna inte skadas när de undersöks. Forskarna planerar nu att använda den nya metoden i ett stort samarbetsprojekt för att titta på upptag av målsökande biologiska läkemedel.
– Förhoppningsvis kan detta bidra till att vi bättre kan förstå hur läkemedel tas upp och processas av mänskliga celler. Det är viktigt för att kunna utveckla denna nya typ av läkemedel som vi hoppas ska kunna behandla sjukdomar som idag är obotliga, säger chalmersprofessor Fredrik Höök, som även leder forskningscentrumet Formulaex, där AstraZeneca är ledande industripartner.
Men det är inte bara den medicinska forskningen som kan gynnas av kunskapen om de stressade jästcellerna, utan även livsmedelsindustrin.
Förändra jästcellerna för bättre bröd
– Jäst är en viktig mikroorganism vid till exempel bakning och ölbryggning. Där kan det vara värdefullt med kunskap om hur jästcellers fysikaliska egenskaper kan förändras så att produkterna blir precis som vi vill ha dem, säger Daniel Midtvedt.
Metoden som mäter stressreaktionerna
Chalmersforskarna har med hjälp av holografisk mikroskopi studerat biologiska mikroorganismer tredimensionellt för att se hur de reagerar på förändringar i omgivningen. Cellernas stressreaktioner mäts med hjälp av en laserstråle som delas. Medan den ena halvan används för att analysera en cell lämnas den andra halvan opåverkad. När de båda delarna strålar samman igen svänger de inte längre i fas. Det går då att läsa av förändringar i cellens egenskaper med hjälp av variationerna i strålens fasförskjutningar.vDen nya metoden ska nu användas i medicinsk forskning för att utveckla målsökande biologiska läkemedel som kan bekämpa svåra sjukdomar. Forskningsresultaten kan också användas för att förbättra livsmedel där jäst ingår, till exempel bröd och öl.
Kontakt: Daniel Midtvedt, doktor, institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola, midtvedt@chalmers.se
Fredrik Höök, professor, institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola, fredrik.hook@chalmers.se
– De flesta svampodlare använder steriliserade odlingssubstrat, där temperaturen höjs till 121 ºC och 2 bars övertryck. Det är energikrävande och dyrt. Vi har visat att det räcker med 80 ºC, säger docent Shaojun Xiong vid institutionen för skogens biomaterial och teknologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå.
Förutom att det blir billigare har försöken dessutom visat på många andra positiva effekter.
– En traditionell odlingscykel för svampen shiitake är omkring 120-150 dagar. Vi har nu fått ner den till 90 dagar och dessutom blir skörden större, säger Xiong.
Bioetanol på köpet
Försöken har bland annat gjorts på gallringsrester från björk. När substraten analyserades kemiskt efter skörd av svamparnas fruktkroppar fann forskarna än fler positiva resultat. Svampen livnär sig till stor del på att bryta ned vedens lignin med de enzymer mycelet producerar. Lignin-halten sjönk dramatiskt från 18 procent till 5 procent. Samtidigt fanns nära 90 procent av allt socker kvar, vilket gör det möjligt att framställa etanol av restsubstratet.
– Integrerad odling av svamp och produktion av bioetanol som baseras på den nya och innovativa metod som vi har tagit fram minskar kostnaderna. För svampproduktionen rör det sig om minst en tredjedel lägre kostnader. Dessutom kan svamparnas nedbrytning av substratet ersätta termo-kemisk förbehandling som normalt används för att producera etanol från ved.
Denna termo-kemiska metod står ungefär 30 procent av de totala kostnaderna för etanolens produktion. Svampodling på svensk vedråvara är ett intressant koncept för att i framtiden producera både mat och biobränsle, avslutar Shaojun Xiong, som hoppas att det blir fart på den inhemska odlingen av läckra matsvampar som livnär sig på ved.
Bio4Energy är en forskningsmiljö som tar fram metoder och verktyg för att framställa biodrivmedel, gröna kemikalier och nya material baserade på skogsråvara eller organiskt avfall. Forskare från tre universitet, två institut och industrinätverk ingår i miljön. Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet samverkar med RISE Innventia, RISE Energy Technology Center och industripartner.
År 2001 fick arbetslösas barn rätt till förskola. Forskare från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) och Uppsala universitet har undersökt hur detta påverkade barnens hälsa, genom att studera sjukhusinläggningar och förskrivna läkemedel.
Begränsade effekter på kort sikt
För 2–3-åringarna påverkade tillgången till förskola inte alls risken att behöva sjukhusvård. För 4–5-åringarna finns däremot en temporär ökning av risken för att vårdas på sjukhus för infektioner. Denna effekt finns främst det första året efter reformen och drivs av barn till lågutbildade mammor.
Att dessa barn behöver sjukhusvård kan bero på att de är mer infektionskänsliga, att de inte fått adekvat förebyggande vård, eller på skillnader i smittorisk mellan olika förskolor, menar forskarna.
Minskad risk för astma och allergier i mellanstadieåldern
I 10–11-års åldern finns inte några tecken på att barn som haft tillgång till förskola behöver mer sjukhusvård eller att de förskrivs mer antibiotika. De 10–11-åringar som haft tillgång till förskola medicinerades däremot i lägre utsträckning för astma och allergi. Denna effekt drivs av barn som inte har äldre syskon.
– Det skulle kunna förklaras av att förskolan exponerar de här barnen för en rikare flora av mikroorganismer vilket kan minska risken att utveckla astma och allergier, säger Anna Sjögren som är en av rapportförfattarna.
Resultaten skiljer inte mellan flickor och pojkar och är inte beroende av vilken förälder som är arbetslös.
Rapportförfattarna jämför barn som bodde i 75 kommuner som innan år 2001 inte erbjöd arbetslösas barn plats i förskolan med barn i 75 kontrollkommuner där deltagandet i förskoleverksamheten bland barn med arbetslösa föräldrar inte förändras i och med lagändringen. Studien använder registerdata från 1995–2009. [/textblock]
En viktig, men osäker faktor i klimatforskning är hur alla ekosystem har möjlighet att absorbera den ökande halten av koldioxid. Gräsmarkerna har stor betydelse i det sammanhanget. Områden täckta av gräs och liknande vegetation täcker 29 procent av jordens isfria landyta.
– Dessa gräsmarker har stor betydelse för kollagring, säger Louise C. Andresen, forskare vid Göteborgs universitet och en av forskarna bakom den nya forskningsstudien.
I studien undersökte forskarna hur nitton olika marker, i bland annat Australien, Tyskland, Nya Zeeland, Schweiz, USA och Kina och som utsattes för varierande regnmängder, reagerade på förhöjd koldioxidhalt.
– Den allmänna reaktionen på den höjda koldioxidhalten var att växtligheten ökade med mindre än tio procent, men det fanns stora variationer.
Vårregn påverkar växtlighet
Resultaten visade att det var lättast att förutsäga hur växtligheten reagerade på koldioxid under regnperioderna. Som forskarna förväntat hade vårregn betydande inverkan på gräsmarkerna.
– Gräsmarker, med en väldigt våt vårsäsong, ökade sin växtlighet mest vid en förhöjd koldioxidhalt, säger Louise C. Andresen.
Försök med koldioxid. Bild: Louise C. Andresen
Därtill kommer att marker med mycket torr lågsäsong ökade sin biomassa mer jämfört med marker med våt lågsäsong.
– Det beror på att förhöjd atmosfärisk koldioxid tillåter växter att spara vatten, säger Louise C. Andresen.
– Vi fann att både den extra koldioxiden och den bättre vattenhushållningen hjälpte växten att frodas även i torra ekosystem.
Sammantaget kan olika effekter av hur koldioxid påverkar gräsmarker ta ut varandra, vilket i slutänden kan leda till liten totalt biomassaökning.
– Våra resultat visar att den beräknade ökningen av växtligheten vid förhöjd koldioxidhalt är mindre än vad nuvarande klimatmodeller förutsätter, säger Louise C. Andresen.
Liksom mikroskopet och teleskopet gör molekylära metoder det möjligt att upptäcka nya världar. Alldeles speciellt viktiga är dessa molekylära metoder för att avslöja förhållanden mellan arter som är svåra att studera med traditionella metoder på grund av att de är för små, för tillbakadragna eller för svåra att känna igen.
Visar vad fladdermöss jagar på natten
Ett exempel är fladdermöss. De jagar på natten och det är i princip omöjligt att se vad de fångar. Tidigare fick forskarna gissa sig fram till vad de åt baserat på små insektsfragment i spillningen.
– Nu går det hur lätt som helst att göra detsamma genom att sekvensera det dna som finns i fladdermössens spillning. Det har hjälpt oss att förstå att så olika djur som fladdermöss, fåglar och trollsländor faktiskt delar precis samma bytesdjur, berättar Eero Vesterinen, forskare vid SLU i Uppsala.
Att förstå hur olika arter vävs samman i naturen är fascinerande, men kunskapen om hur arter samspelar med varandra kan också användas praktiskt, bland annat i arbetet med att bevara arter och för att utveckla nya växtskyddsmetoder.
Insekts-dna i mixat svampmos
– För oss som sysslar med skadeinsekter på grödor är dna-metoder bland det bästa som har hänt, säger Mattias Jonsson, forskare vid SLU. Metoderna hjälper oss att identifiera vilka insekter och spindlar som håller skadeinsekterna i schack.
Tre studier som SLU-professorn Tomas Roslin och hans forskargrupp gjort finns nu med ett specialnummer i vetenskapliga tidskriften Molecular Ecology. Och ger en översikt av hur långt forskarna har kommit, när det gäller molekylära metoder och samspelet i naturen.
En tegelkremla (Russula decolorans) med stora mängder insekter i foten. Genom dna-sekvensering kunde forskarna fastställa att de flesta av dem var svampmyggor i familjen Mycetophilidae. Foto: Janne Koskinen.
Med de nya metoderna har forskarna identifierat vilka insekter som lever i våra vanliga matsvampar, vilka insekter som pollinerar fjällsippan i Arktis, och hur klimatförändringen påverkar de verkliga toppredatorerna bland Arktis leddjur – vargspindlarna.
– Allra roligast var nog svampstudien. Vi tog hela svampen och körde den genom en vanlig köksmixer, och sedan använde vi molekylära metoder för att identifiera insekts-dna i svampmoset. Då kunde vi se vilka insekter som ställer till de största skadorna på svampskörden, utforska hur kräsna olika insekter är när det gäller att välja sina matsvampar och studera hur skogarnas ålder och struktur påverkar svamparnas insektsinnehåll, berättar Tomas Roslin.
Vargspindlarna styr i arktis
När de studerade fjällsippornas insektsbesökare använde de klibbiga blomattrapper som såg ut som fjällsippor.
– Ingen entomolog i världen kunde ha hunnit med att artbestämma de mer än 30 000 insekter som vi fick in om hen använt traditionella metoder. Vi använde insekternas dna och upptäckte därmed att fjällsippan, en av Arktis viktigaste blommor, besöks av hela 1360 olika leddjursarter (insekter och spindlar) Arktis över. Dessutom såg vi stor variation i vem som besökte arten i olika delar av Arktis, säger Tomas Roslin.
Kunskap om hur olika arter hänger ihop är också viktigt för att förutsäga vad ett varmare klimat kommer att innebära.
– Vargspindlarna är Arktis verkliga härskare. De kan vara oerhört talrika och alla djur som har oturen att vara mindre än dem har orsak att bäva. Vi använde bergssluttningar på Nordöstra Grönland för att förstå hur klimatet påverkar vargspindlarnas näringsval. Vi såg till exempel att de föredrar att äta vissa flugor oberoende av klimatet, men att klimatet påverkar hur mycket flugor som finns, säger Tomas Roslin.
Kontakt:
Tomas Roslin, professor, Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala, tomas.roslin@slu.se
Cirka en procent av varje organisms arvsmassa, genomet, kodar för tillverkning av en typ av proteiner som kallas helikaser. Dessa är mest kända som motorenzymer som kan veckla ut de dubbelsträngade dna-spiralerna när generna ska läsas av eller kopieras. Om inte dna-helixen vecklas ut kan skador på arvsmassan uppstå, liksom genominstabilitet, något som är starkt kopplad till sjukdomar som cancer.
En ny avhandling vid Umeå universitet fokuserar på gruppen Pif1-helikaser. Jani Basha Mohammad vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik har utfört en detaljerad studie om hur Pif1-helikaser hos jästsvampen Schizosaccharomyces pombe kan hålla genomet oskadat.
Specialiserat helikas
Jani Basha Mohammad och hans kollegor visade att Pfh1 är ett specialiserat helikas som har förmågan att veckla ut dessa dna-spiraler och därigenom bidra till genomintegritet. Enzymet Pfh1 kodas av en speciell gen i Schizosaccharomyces pombe, och det är utarmning av denna gen som leder till skador på dna-spiralen.
I avhandlingen studerades också en annan form av dna som bildar ett fyrsträngat dna i en så kallad G4-strukturer. G4-helixar är mycket stabila spiraler och måste lösas upp av specialiserade helikaser.
Jani Basha Mohammad visade också att Pfh1-helikas effektivt kan ta bort andra dna-hinder från genomet hos jästsvampen. Eftersom dessa typer av hinder också finns hos människor är det mycket troligt att den humana motsvarigheten Pif1, har liknande egenskaper.
Dessutom fann han att Pfh1 kan vira ihop dna-molekyler, en enzymatisk aktivitet som kan vara viktig vid dna-reparation.
Muterad version hos bröstcancerpatienter
Jani Basha Mohammad karaktäriserade vidare olika domäner i Pfh1-proteinet. En av dessa domäner är muterade i humant Pif1 och bärs av vissa bröstcancerpatienter. Denna domän är evolutionär bevarad, och han kunde visa att motsvarande mutation i Pfh1 leder till en felreglerad Pfh1. Dessa felregleringar kan förklara de genomfallsintegritetsfel som finns i bröstcancerfamiljer.
Studier av hur Pfh1 skyddar genomet har varit svåra att utföra tidigare, eftersom dessa protein har varit svåra att rena fram. Genom att optimera reningsprotokollen har Jani Basha Mohammad och hans kollegor kunnat slutföra dessa djupgående mekanistiska studier.
Kontakt:
Jani Basha Mohammad, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, jani.mohammad@umu.se
− Om partipolitiska konflikter är önskvärda eller hur de bör hanteras har det rått delade meningar om bland forskare. Men gemensamt är att de ofta har behandlats som om de är ett och samma fenomen, när det i själva verket finns flera sorters konflikter som orsakas av olika saker och har olika konsekvenser, säger Louise Skoog.
Genom intervjuer, dokumentstudier och en enkätundersökning till kommunpolitiker, har hon studerat politiska konflikter i svenska kommuner för att reda ut vad politiska konflikter är, vad som orsakar dem och vilka konsekvenser de får.
Konfliktnivån har stegrats
Det har länge varit en utbredd uppfattning att just kommuner skulle vara befriade från politiska konflikter. Tidigare studier har visat att det inte alls stämmer, vilket även avhandlingen bekräftar. Konfliktnivån i kommunerna har ökat stegvis sedan 1950-talet och är nu enligt andra studier nästan på samma nivå som i riksdagspolitiken. Att få mer kunskap om dessa konflikter är viktigt. Genom att politiker och tjänstemän förstår hur de tar sig uttryck och vad som orsakar dem blir de förhoppningsvis lättare att hantera, menar Louise Skoog.
– Jag menar att vi först och främst bör skilja mellan två sorters konflikter. Dels åsiktskonflikter som blir större när partierna står längre isär, dels konflikter som beror på hur politiker beter sig mot varandra i det politiska arbetet.
De två konfliktformerna har olika konsekvenser för politiska ledare. När politiker beter sig respektlöst mot varandra försvåras deras möjligheter att genomföra sin politik, medan åsiktsskillnader inte alls har sådana negativa effekter.
Hon menar också att konflikter har ett demokratiskt värde, och om man tonar ner dem för mycket ser inte väljarna någon skillnad mellan partierna. Men när politikerna passerar gränsen och börjar behandla varandra respektlöst blir det inte bara en dålig arbetsmiljö för de inblandade, det kan också skada legitimiteten för hela systemet.
– Politiker som har olika åsikter måste lära sig att behandla sina motståndare med respekt. Det vinner alla på, säger hon.
En sammansättnings betydelse är inte given utifrån de ingående ordleden, och inlärningen av sammansättningar – liksom språkinlärning i stort – tar lång tid och kräver riklig repetition. Innan betydelsen uppfattas som självklar behöver man höra ett ord eller språkligt mönster många gånger.
I sin avhandling undersöker Lisa Loenheim hur enspråkiga gymnasieelever med svenska som modersmål och flerspråkiga gymnasieelever med svenska som andraspråk (det vill säga med en senare start för svenskan) tolkar sammansättningar av olika slag.
– Jag undersöker tolkningen av frekventa sammansättningar, till exempel iskall, mindre frekventa som solvarm, samt nybildade eller påhittade sammansättningar, exempelvis zebralejon, säger Lisa Loenheim.
Enklare med sammansättningar som hanteras som helheter
Resultatet visar att eleverna är mer överens om betydelsen hos frekventa sammansättningar – som hanteras som helheter – än ovanliga sammansättningar, där betydelsen i högre grad ”pusslas” fram. Men även påhittade sammansättningar tolkas relativt samstämmigt om de följer ett etablerat mönster.
– Zebralejon tolkas exempelvis i stor utsträckning jämförande, som ’ett randigt lejon’, trots att det rör sig om en nybildning.
Resultatet förklaras med att jämförelse är ett etablerat och frekvent använt mönster i språket och en grundläggande princip för förståelse. Samma princip förklarar varför de flerspråkiga eleverna i stor utsträckning tolkar den mindre frekventa sammansättningen solvarm jämförande, ’varm som solen’. När sammansättningen som helhet inte är bekant analyseras den utifrån sina delar. I det här fallet följer de flerspråkiga informanterna ett frekvent, jämförande mönster som dessutom är bekant från en liknande, vanlig sammansättning, nämligen iskall ’kall som is’.
– Elever med svenska som modersmål är på grund av mer omfattande svenskspråkig input i högre grad bekanta med sammansättningen solvarm som en helhet. De har hört ordet fler gånger och känner därför till att den etablerade betydelsen är ’varm av solen’, det vill säga ett orsaksförhållande.
Exemplet visar att betydelsen hos en sammansättning i många fall inte kan räknas ut utifrån de ingående orden utan kräver att sammansättningen som helhet är bekant, det vill säga att den är befäst som en enhet i det mentala lexikonet. Sådan befästning kan ta lång tid och kräver upprepade möten med ordet.
Svårare med adjektiviska led
Enligt ordbildningslärorna är det, med vissa undantag, det sista ledet i en sammansättning som anger huvudbetydelsen (en barnvagn är exempelvis en sorts vagn). Men i sin avhandling visar Lisa Loenheim att saken inte är fullt så enkel om man studerar språkbruket. Regeln om huvudledet sist får stort genomslag vid substantiviska sammansättningar, särskilt i tolkningarna från de som har svenska som modersmål. Men vid sammansättningar med två adjektiviska led förefaller regeln satt ur spel.
– En stor del av eleverna tolkade gulgrön som huvudsakligen gul med en grön nyans, det vill säga det första ledet i sammansättningen antas uppbära huvudbetydelsen, i strid med gängse språkregler. Anmärkningsvärt nog gällde detta särskilt de som har svenska som modersmål. De flerspråkiga var mer benägna att göra en kopulativ tolkning där båda leden är likvärdiga – gulgrön är ’gul och grön’. De följer alltså ett mönster som är etablerat för kontrasterande adjektiviska sammansättningar som svartvit och sötsur.
Loenheim drar slutsatsen att regeln om huvudledet sist är etablerad vid substantiviska sammansättningar men inte vid sammansättningar med två adjektiviska led.
