– Det har länge varit känt att hjärnan förändras vid inlärning av ett nytt språk men inte hur förhållandet mellan inlärningsförmåga och hjärnans utseende ser ut innan man lärt sig ett nytt språk, säger Mikael Roll, neurolingvist vid Lunds universitet och en av forskarna bakom studien.
Brocas område är en del av pannloben i vänster hjärnhalva som är känd för att vara inblandad i förståelsen av just grammatik. Skador i området ger upphov till Brocas afasi, som bland annat kännetecknas av problem med grammatik.
Tjockleken på hjärnbarken i motsvarande område i höger hjärnhalva var i stället relaterad till hur bra deltagarna var på att höra skillnader i tonhöjd, det vill säga språkmelodin. Språk hanteras mer av vänster hjärnhalva, medan höger hjärnhalva är mer inblandad i musikupplevelse.
Den färgade fläcken på hjärnan till vänster visar den del av Brocas område där hjärnbarkens tjocklek korrelerade med förmåga att lära sig grammatik. Till höger syns korrelationen mellan grammatisk begåvning och hjärnbarkstjocklek. Bild: Mikael Novén
Upptäckten gjordes genom att med magnetkamera mäta hjärnbarkens tjocklek på 44 testpersoner för att se vilket samband den hade med resultatet på olika språktest som de fick göra.
– Brocas områdes tjocklek förändras mycket fram till puberteten men storleken påverkas också senare i livet till exempel när man lär sig ett nytt språk, säger Mikael Roll.
I nästa steg kommer forskarna att titta på hur hjärnan förändras vid inlärning och då speciellt relationen mellan språkmelodi och grammatik.
– En ökad kunskap om vilka områden i hjärnan som är viktiga för förmågan att lära sig nya språk kan i en förlängning användas för att utveckla effektivare språkinlärningsmetoder och för att hitta hjälpmedel till människor med exempelvis afasi, säger Mikael Roll.
Etylen orsakar en förändring i träanatomin, men hittills har det inte varit känt om dessa förändringar verkligen behövs för upplyftningsresponsen.
– Vi analyserade genetiskt modifierade träd som gav olika respons på etylen. Träden placerades horisontellt för att inducera bildandet av tryckved. Under en period på fyra veckor tog vi bilder med jämna mellanrum för att övervaka hur träden lyfter sig uppåt, säger Bernard Wessels vid Institutionen för växtfysiologi, Umeå universitet.
De experimentella studierna av genmodifierad asp visar att etylen specifikt hämmar kärlbildning, vilket resulterar i mindre och färre kärl och fler fibrer.
– Vi kombinerade alla bilder till en time-lapse-video och jämförde responsen hos mutanterna med en icke modifierad kontroll. Mutanter som förlorat förmågan att känna av etylensignalen kämpade för att lyfta sig upp från bordets yta medan mutanter som var mer känsliga för etylen lyfte upp sig snabbare.
Forskarna i Umeå studerade anatomin på tryckveden hos mutanter och jämförde den med kontrollen. Han fann att antalet kärl i den etylen-okänsliga mutanterna, vilka hade problem att lyfta sig upp, var högre.
Normal ved och tryckved.
– Vi tror att fibrernas mekaniska styrka behövs för att lyfta upp trädet, förklarar Bernard Wessels. Etylen minskar antalet kärl och leder sålunda till en förändring av kärl/fiberförhållandet i tryckveden. Våra resultat visar emellertid också att etylen sannolikt inte är den enda faktorn som påverkar upplyftningsresponsen.
I en annan delstudie använde Bernard Wessels ett stort dataset med information om vilka gener som är aktiva under olika stadier av träformation, och screenade för gener som är involverade i kommunikationen av etylensignalen under träbildningen.
I alla olika stadier av träbildning fann han aktiva gener som var relaterade till etylen och han identifierade och karakteriserade nya gener som är involverade i kommunikationen av etylensignalen.
Bättre bild av vattentransporten
Bernard Wessels resultat hjälper oss att bättre förstå hur trä utvecklas och speciellt hur den vattentransporterande delen av träet, kärl, bildas. Denna kunskap är väldigt intressant för skogsindustrin och kan behövas för att selektera träd som bättre kan hantera extrema variationer i tillgången till vatten som torka eller vid översvämning.
Kontakt:
Bernard Wessels, Institutionen för växtfysiologi, Umeå universitet, bernard.wessels@umu.se
– Jag vill undersöka de stereotyper om norrländska män som vi dagligen matas med från olika håll genom att dels synliggöra olika erfarenheter bland män som bor på landsbygden, men också genom att prata om och synliggöra mäns känslomässiga erfarenheter. En viktig del i studien kommer också vara männens relation till platsen de bor på eller har bott på, säger Lisa Ridzén, forskare vid Avdelningen för samhällsvetenskap på Mittuniversitetet.
De män som deltar i studien ska vara minst 16 år gamla och ha bott på landsbygden, minst fem minuters bilväg från tätort, i två år eller längre tid än så. I övrigt kan deltagarna ha vilken bakgrund och vilka erfarenheter som helst. Studien genomförs i form av långa, omfattande intervjuer och de deltagare som slutligen väljs ut får träffa forskarna vid åtminstone tre tillfällen. I ett första skede ska ett 20-tal män intervjuas.
Kan dra sig tillbaka närsomhelst
– Jag vill skapa ett ömsesidigt förtroende med dem jag intervjuar, vilket är viktigt för att på ett djupare plan förstå hur det är att vara en av dem. En del av männen kan möjligen komma att uppleva intervjuerna som känslomässigt jobbiga, men samtidigt ges de en unik möjlighet att berätta om sådant som det kanske inte alltid finns tid eller utrymme till att prata om till vardags, säger Lisa Ridzén.
Det är frivilligt att delta i studien och deltagarna kan närsomhelst avbryta sin medverkan om de skulle önska. Forskarna kommer också att sträva efter att män med samisk bakgrund medverkar i studien.
– Det är viktigt att synliggöra olika typer av erfarenheter, exempelvis samiska mäns erfarenheter. I förlängningen kan denna studie ses som en del i möjliggörandet av ett jämlikare och mer välmående samhälle då mäns sätt att relatera till och uttrycka känslor påverkar både dem själva, men också andra i samhället, säger Lisa Ridzén.
Kontakt:
Lisa Ridzén, doktorand vid Avdelningen för samhällsvetenskap, Mittuniversitetet, 072-581 87 23, lisa.ridzen@miun.se
Många personer med åderförkalkning (förträngning av artärerna) har en låggradig, kronisk inflammation som kan uppmätas i blodet. Denna inflammation är kopplad till ökad risk för hjärtinfarkt. En forskargrupp vid Linköpings universitet har i en tidigare studie tittat närmare på antioxidanten lutein.
Lutein och spenat
Lutein är ett fettlösligt pigment från växtriket, som framför allt finns i mörkgröna grönsaker. Forskarna fann i sin förra studie att lutein kan ha inflammationsdämpande effekter i immunceller från patienter med kranskärlssjukdom. De såg också att lutein kan lagras i immunceller, vilket innebär att det är möjligt att bygga upp en reserv av lutein i kroppen. Forskarna vill därför ta reda på om det går att påverka nivåerna av lutein i blodet genom att öka sitt intag av lutein genom kosten.
I den nya studien har forskarna undersökt vilket tillagningssätt som är bäst om målet är att få i sig mycket lutein. De valde att studera spenat, som innehåller jämförelsevis höga halter lutein och äts av många. Liksom många andra näringsämnen bryts lutein ner av värme.
– Det unika med studien är att vi har använt tillagningssätt som är vanliga i matlagning hemma och jämfört flera olika temperaturer och tillagningstider. Vi har också tittat på beredning där spenaten äts kall, som i sallad eller smoothie, säger Lena Jonasson, professor vid institutionen för medicin och hälsa och överläkare i kardiologi.
Ät spenaten kall
För att efterlikna tillagningssätt som ofta används till vardags köpte forskarna babyspenat i en mataffär. De utsatte spenaten för exempelvis stekning, ångkokning och kokning i upp till 90 minuter. Luteininnehållet mättes vid ett antal olika tidpunkter.
En soppa eller spenatstuvning hettas inte upp till lika hög temperatur eller lika länge som spenat i exempelvis en lasagne. Forskarna jämförde därför olika tillagningstider. Det visade sig att vid kokning spelade tiden roll. Ju längre koktid, desto mindre lutein fanns kvar i spenaten. Tillagningsmetoden har också betydelse: vid stekning i hög temperatur hade en stor del av luteinet brutits ner efter bara två minuter.
I dag är det vanligt att värma upp sin lunchlåda i mikrovågsugn någon dag efter tillagningen. Forskarna fann att uppvärmning i mikrovågsugn till viss del kompenserade för förlusten av lutein i tillagad mat. Mer lutein släpps ut från spenaten när strukturer i bladen bryts ner ännu lite mer av uppvärmningen i mikrovågsugn.
– Det bästa är att inte hetta upp spenaten alls. Allra bäst är att göra smoothie och tillsätta fett från mjölkprodukter, som grädde, mjölk eller yoghurt. När spenaten finfördelas släpps mer lutein ut från spenatbladen, och fettet ökar luteinets löslighet i vätskan, säger Rosanna Chung, postdoktor, studiens huvudförfattare.
Proteiner är väldigt mångsidiga molekyler som fyller en rad funktioner i levande organismer. De kan till exempel fungera som nanometerstora katalysatorer och som cellulära transportverktyg, men de är även en huvudsaklig beståndsdel i biologiska material. Ett sådant material är så kallade amyloida fibriller, som har en diameter på 10 nanometer, vilket är 10 000 gånger mindre än diametern på ett mänskligt hårstrå.
Biologiskt material med stor industriell potential
Amyloida fibriller är livsnödvändiga för bakterier, insekter och även för människan. En anledning till det stadigt växande intresset för amyloida fibriller är deras fantastiska egenskaper. Proteiner är vanligen ganska ömtåliga molekyler, men amyloida material är väldigt robusta och kan jämföras med spindeltråd, som har uppmärksammats mycket under senare år. Skillnaden mellan materialen är att amyloida fibriller är mycket enklare uppbyggda än spindeltråd, och enklare att hantera.
Benjamin Schmuck från SLU har i dagarna redovisat sitt doktorsarbete, som bland annat syftade till att lösa några av de utmaningar som har gjort att det ännu inte finns några tekniska applikationer som kan tillämpas i större skala. Samtidigt som han har jobbat med produktionssystemen har han också utvecklat nya material som kan användas för att bryta ner antibiotika, rena antikroppar eller återanvända enzymer.
– Jag är övertygad om att vi kommer att få stor användning av amyloida fibriller i framtiden. De här nya materialen kan också minska vårt beroende av fossila resurser. Till skillnad från traditionell kemisk industri kommer vi inte att behöva använda stora mängder kemikalier (t.ex. lösningsmedel eller andra reaktiva ämnen) i tillverkningen, vilket är en stor hållbarhetsvinst. Fibrillerna kan tillverkas med hjälp av mikroorganismer, och de speciella egenskaper vi vill att fibrillerna ska ha kan vi åstadkomma genom att redigera DNA-sekvensen i organismerna.
– De tillämpningar som ingår i min avhandling visar bara en begränsad del av vad som är möjligt. I den vetenskapliga litteraturen finns även rapporter om strömledande fibriller, material som kan fånga in koldioxid, och fibriller som kan leverera läkemedel till specifika platser i kroppen, säger Benjamin Schmuck. Fibriller är med andra ord ytterst användbara och mångsidiga biologiska material.
Industrisamarbeten
Tillsammans med SLU-professorerna Torleif Härd och Mats Sandgren, och i samarbete med SLU Holding, har Benjamin Schmuck även startat ett företag med namnet BMT Nanodesign. Verksamheten ska vara en plattform för teknisk utveckling av applikationer baserade på nanofibrillteknologin, och den ska även erbjuda teknisk expertis. Ett viktigt mål är att utveckla produkter baserade på nanofibriller, tillsammans med andra aktörer. För att göra detta försöker företaget hitta lämpliga samarbetspartner.
– Att koppla ihop industri och akademi är en väldigt viktig del av arbetet, säger Benjamin Schmuck. På så sätt kan forskningen leda till förbättringar i våra liv och en enklare vardag.
Ögonen räcker inte till när det går fort och fjärilarna snabbt måste svänga och manövrera för att inte kollidera med hinder som dyker upp i deras väg. Istället är det receptorer vid basen på fjärilarnas antenner som ger den information som behövs för att navigera rätt när det till exempel blåser.
Forskarna har studerat arten stor dagsvärmare (Macroglossum stellatarum). Resultaten visar att det bara är mekanosensorisk information från antennreceptorerna som är tillräckligt snabb för att klara av att styra rätt om fjärilen blåser iväg i en vindby.
– Deras antenner fungerar precis som gyroskop på flygplan. Gyroskopet mäter var planet, eller i det här fallet fjärilen, befinner sig, förklarar Almut Kelber, professor vid biologiska institutionen.
Fasettögonen räcker inte till
Fasettögonen har inte en chans att tidsmässigt matcha information från svärmarnas ”gyroskop”. Att översätta ljusinformation i en nervsignal tar 1000 gånger längre tid än för en mekanoreceptor. Dessutom måste informationen från syncellerna kopplas via ett stort antal synapser mellan nervceller i fjärilens hjärna innan information till sist når musklerna som styr vingarna. Först då kan fjärilen svänga.
En stor anledning till att receptorerna på antennerna förmedlar information mycket snabbare än fasettögonens synceller är att informationen inte behöver kopplas mellan nervceller via synapser. I studien konstaterar forskarna att svärmarna reagerar extremt snabbt, inom 25 millisekunder, med hjälp av sina antenner. De två systemen, fasettögonen och antennreceptorerna, kompletterar varandra och samverkar.
Antennerna och synen samverkar
– Tills nu har forskare trott att stor dagsvärmare bara använder sig av syninformation för att navigera. Vi visar att de även använder receptorer i antennerna, men också att de här två systemen samverkar: synsinnet mäter och styr långsamma rörelser, gyroskopet de snabba rörelserna, säger Almut Kelber.
I sin undersökning utnyttjade forskarna svärmarnas teknik att sväva framför en blomma när de dricker nektar med snabeln. De tränade svärmare att flyga till en konstgjord blomma och dricka sockervatten. I ett experiment flyttade de blomman i sidled, såväl långsamt som snabbt samtidigt som de filmade med höghastighetskamera. Sedan kapade de antennerna och gjorde om samma experiment.
– Utan antenner kunde svärmarna fortfarande flyga men bara följa med i de långsamma, inte de snabba, förflyttningarna. När vi sedan satte fast antennerna igen med snabblim så fungerade de nästan lika bra som förut och fjärilarna kunde följa med i de snabba sidledsförflyttningarna, berättar Almut Kelber.
Sedan tidigare är det känt att flugor använder mekanosensorisk information från det tillbakabildade bakre vingparet, små klubbliknande kolvar, halterer. Dessa fungerar som stabiliserande gyroskop när flugan flyger.
– Svärmare har inga halterer men har sitt gyroskop i antennerna. Både flugor och svärmare använder alltså samma strategi när de flyger. Synen vid långsamma rörelser, gyroskopen när det går snabbare, säger Anna Stöckl, numera verksam vid universitetet i Würzburg och en av forskarna bakom studien.
Almut Kelber, professor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, almut.kelber@biol.lu.se
Klimatförändringen är vår tids stora utmaning och skogen förväntas spela en viktig roll i klimatarbetet. Genom sin tillväxt binder skogen koldioxid som finns i atmosfären och när skogen skördas kan skogsprodukter ersätta fossilbaserade produkter så att tillförseln av ny koldioxid till atmosfären begränsas.
En förväntad positiv effekt av ett varmare väder har varit att skogens tillväxt skulle öka. Modellstudier och fältexperiment som pågått under kort tid har indikerat betydande tillväxthöjningar i nordliga barrblandskogar. En nyligen publicerad studie i Nature Climate Change motsäger dock detta.
Ingen tillväxt på sikt
Långtidsstudien av gran i Västerbotten (Flakaliden) visar att varmare förhållanden i marken inte ger någon uthållig tillväxtökning efter 18 år.
En bidragande orsak till att tillväxten inte har ökat tycks vara den begränsade tillgången på kväve i marken, något som gäller stora delar av den svenska skogen.
– Studien visar att det finns anledning att vara försiktig med antaganden och prognoser som innehåller positiva tillväxteffekter av ett varmare klimat, säger Tomas Lundmark, en av forskarna bakom studien.
Flakalidenförsöket anlades ursprungligen för att undersöka hur mycket granens produktionsförmåga i norrlandsklimat kan ökas med hjälp av gödsling och bevattning. Nu visade det sig att de data som har samlats in under åren även kunde användas för att belysa klimateffekter på trädens tillväxt.
Kontakt:
Tomas Lundmark, professor, Institutionen för skogens ekologi och skötsel
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, tomas.lundmark@slu.se
Kommunikation blir allt mer multimodal, bland annat beroende på att vi med hjälp av digital teknik kan kommunicera med såväl bilder, symboler, filmklipp och ljud som med skriven och talad text.
– Att kunna läsa och skriva är fortsatt viktigt men meningsskapande sker även med exempelvis bilder och ljud. Det är nödvändigt att förhålla sig till det även i formella utbildningssammanhang med tanke på dagens medielandskap, säger Anna-Lena Godhe som forskar om multimodalitet i språkundervisning vid Göteborgs universitet sedan flera år.
Hur multimodalt meningsskapande värderas i skolsammanhang beror på regelverk som läroplaner, men även på traditioner bland lärare i olika skolämnen.
Erkänns som kunskap och lärande
– För att kunna förstå och kanske även kunna förklara de aktiviteter som lärare och elever utför i klassrummet behöver strukturella faktorer som ämnesbeskrivningar och styrdokument tas med i analysen. De faktorerna påverkar aktiviteterna och vad som erkänns som kunskap och lärande. Både undervisningens upplägg och uppgiftsformuleringarna kan bidra eller försvåra för eleverna att uttrycka sig multimodalt, säger Anna-Lena Godhe.
Hon har, tillsammans med Petra Magnusson vid Högskolan Kristianstad, undersökt ett undervisningsupplägg där elever i en gymnasieklass fick i uppgift att skapa multimodal poesi. Forskarna har gjort en övergripande analys av vilka uttryckssätt som eleverna valde att arbeta med. Klassen arbetade med poesi och undersökte hur poesi definierats historiskt samt vem som skrivit poesi, om vad och för vem.
Behöver bredare kompetens
Läraren i klassen hade för avsikt att undervisa om multimodalitet och uppmuntrade eleverna att skapa dikter där många olika uttryckssätt fanns med. Det avspeglade sig också i elevuppgiften eftersom den formulerades utan att specificera vilket uttryckssätt som skulle användas: ”Skapa dikter! Vad vill du uttrycka? Kan du uttrycka det på olika sätt?”.
– Å ena sidan så uppmanas eleverna att skapa texter där bilder, tal och musik samspelar. Å andra sidan så värderas det talade och skrivna ordet högre i bedömningen av de multimodala texterna, säger Anna-Lena Godhe.
Utifrån flera studier drar de båda forskarna slutsatsen att de kompetenser som läraren behöver för att arbeta med multimodalt meningsskapande genomgående är betydligt bredare än de som erfordras då elever uttrycker sig verbalt.
Inkludera och värdesätta
– Språklärare har idag en djup kunskap när det gäller det verbala språket men ofta bara en generell förståelse då det gäller andra uttryckssätt, vilket gör att det blir svårare att förstå och uttrycka kvalitativa aspekter när det gäller exempelvis bilder och ljud, säger Anna-Lena Godhe.
Hon och Petra Magnusson argumenterar för att skolämnen behöver inkludera och värdesätta multimodalt meningsskapande. Detta för att elever ska kunna göra medvetna val som samhällsmedborgare och kunna förhålla sig kritiska även till information uttryckt med exempelvis bilder. För att uppnå detta på lång sikt behövs även förändringar i styrdokumenten för högre utbildning och därmed förbättringar vad gäller lärarstudenternas kompetens.
Anna-Lena Godhe, institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet, anna-lena.godhe@gu.se
Petra Magnusson, fakulteten för lärarutbildning, Högskolan Kristianstad, petra.magnusson@hkr.se
Varje år får cirka 1 000 personer i Region Örebro län en stroke. Siffran blir ännu högre om exempelvis hjärntumörer och hjärnskador från trafikolyckor räknas in. Att få en hjärnskada påverkar hela ens liv. ”Personer med en förvärvad hjärnskada som kan återgå i arbete efter sin skada får den största positiva förändringen av sin livskvalitet”, säger forskaren Marie Matérne.
Hög utbildning och familj underlättar
I sin avhandling har hon undersökt vad som kan underlätta och vad som kan hindra återgång i arbete för de som har fått en hjärnskada. Många faktorer underlättar återgång i arbetet exempelvis att vara man, född i Sverige, ha barn i hushållet samt vara högskoleutbildad.
– Min forskning visar att återgång i arbete underlättas om personen inte har afasi, har en god fysisk förmåga, en hög kognitiv förmåga och inte känner sig orolig eller nedstämd. Personer med en förvärvad hjärnskada som kan återgå i arbete efter sin skada får den största positiva förändringen av sin livskvalitet i jämförelse med personer som inte kan jobba igen, säger Marie Matérne, verksamhetsutvecklare på utvecklingsenheten habilitering och hjälpmedel samt tidigare doktorand på Institutionen för hälsovetenskaper vid Örebro universitet.
Forskningsresultatet visar att den individuella anpassningen och motivationen var viktiga faktorer i arbetsrehabiliteringen. Möjligheten att återgå i arbete ökar om personen är nöjd med sin rehabilitering, har inflytande över den och kan vara med och påverka planeringen.
Engagerade stödpersoner hjälper
En femtedel av de 1 000 personer som får en stroke är under 60 år. Arbetsplatsen kan hjälpa sina anställda på många sätt med olika anpassningar. Det kan vara kortare arbetstid och möjlighet till flera raster eftersom det är vanligt med hjärntrötthet.
– Stödpersoner kunde vara ett viktigt stöd i arbetsrehabiliteringen genom sitt engagemang, samt vid samverkan och anpassningar. Det gäller både anhöriga, chefer, kollegor och professionella i sin yrkesroll, säger Marie Matérne.
Stödpersoner är en outnyttjad resurs i arbetsrehabilitering. Återgång i arbete är komplext och många faktorer samverkar för att skapa möjligheter att börja jobba igen. Marie Matérne betonar att det är viktigt att se hela människan och anpassa arbetsrehabiliteringen efter de individuella förutsättningarna.
Forskare vid CTF, Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet, har undersökt hur förpackningens utformning påverkar sortering. Det visade sig att beslutet mellan att slänga och sortera var överraskande komplext. Tiden det tar att ta hand om förpackningen spelar en stor roll.
Ökat motstånd när flera material ska separeras
– Om förpackningen består av flera olika material som ska separeras eller behöver rengöras ökar tiden för hanteringen och därmed motståndet för att sortera. Osäkerhet kring hur förpackningen ska rengöras och sorteras spelar också roll. Ett exempel är plastkorken på mjölkförpackningen. Ska locket sitta kvar eller ska hela plastdelen rivas loss från förpackningen? säger Helén Williams, docent i miljö- och energisystem, som lett studien.
På många förpackningar är informationen om hur den ska sorteras svår att hitta eller läsa. Flera i studien var oroliga för att sabotera materialåtervinningen om de sorterade fel och valde att slänga förpackningen i soporna om de var osäkra.
Kladdiga produkter hamnar i soporna
Även innehållet har betydelse. Kladdiga produkter upplevs som äckliga och tidskrävande att ta hand om. De flesta i studien tyckte att flera köttprodukter var så äckliga att de inte ville göra rent förpackningen utan slängde den direkt i soporna. Helén Williams tror att förpackningarna till julskinkan och julgröten i tub med största sannolikhet hamnar i soporna. Därför uppmanar hon förpackningsutvecklare att tänka om för den typen av produkter.
Detta gäller vid sopstationen
* Alla förpackningar som slängs ska vara rena, både plast och papper.
* Plastkorkar till mjölkpaket och andra pappförpackningar ska sorteras som plast.
* Värmeljus och aluminiumtubar sorteras som metall.
* Post It-lappar och klisterkuvert ska slängas i hushållssoporna eftersom limmet kan förstöra maskinerna i återvinningsprocessen.
Källa: Avfall Sverige
Helen Williams och de övriga forskarna bakom studien menar att förpackningarna ska designas för ökad materialåtervinning för att klara miljömålen och för att nå de svenska ambitionerna om ökad cirkulation av material. Detta designmål behöver dock alltid ställas mot förpackningens viktigaste uppgift om att skydda sitt innehåll och minska svinn.
Branschen måste ta ansvar
– Även om våra resultat nu behöver verifieras i en större studie ger vår pilotstudie många idéer om hur förpackningsdesignen bör utvecklas för att det ska bli lättare och smidigare att sortera. För att nå ambitionerna i EU:s strategi för cirkulär ekonomi behöver branschen förstå hur design kan underlätta för konsumenterna att göra rätt. Hanteras frågorna rätt med insikt om material, teknik och hur konsumenter tänker och gör kan Sverige leda kunskapsutvecklingen som bidrar globalt till att mindre plast hamnar i haven, säger Helén Williams.
Syftet med studien var att undersöka hur förpackningens utformning påverkar sortering. Studien genomfördes genom intervjuer med konsumenter i tio hushåll, alla med stort miljöengagemang och motivation att källsortera.
– Vi ville undersöka vilka förpackningsegenskaper som gör att motiverade konsumenter slänger förpackningen i soporna. Om motiverade konsumenter upplever så stora hinder för vissa förpackningar kan man räkna med att de förpackningarna slängs i ännu högre grad hos mindre motiverade. Konsumenternas vilja att delta och sortera är helt avgörande för en ökad materialåtervinning, säger Helén Williams.
Den nedåtgående trenden i reparationer och renovering av produkter fortsatte under 2017 efter en tillfällig uppgång under 2016. Även antalet gånger genomsnittskonsumenten köpte second-hand minskade under 2017 jämfört med 2016. Det visar statistik sammanställd i Konsumtionsrapporten 2018.
Second hand-inköpen minskade
2016 köpte genomsnittskonsumenten second hand-produkter 3,6 gånger per år. 2017 var siffran 2,7 gånger per år, enligt data från SOM-institutets nationella undersökningar 2008-2017.
Tidigare år kan uppgångar i second hand kopplas till bland annat ekonomiska kriser. Exempelvis ökade konsumtionen av second hand efter finanskrisen 2008 för att sjunka 2010-2012.
Från 2012 skedde en ökning i antal gånger svenska konsumenter handlade second-hand, från 2,1 gånger 2012 till 3,6 gånger 2016. Ökningen har i forskning kopplats till andra motiv än ekonomiska, exempelvis till vintage- och retrotrenden samt att second hand ger konsumenter möjlighet att söka det unika. Under 2017 skedde en kraftig nedgång till 2,7 gånger per år.
Oklart om ett trendbrott
– Om det här tyder på ett verkligt trendbrott eller är en tillfällig nedgång får framtida mätningar utvisa, säger John Magnus Roos, redaktör för Konsumtionsrapporten 2018 och forskare på Centrum för konsumtionsvetenskap, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Även reparationer och renovering minskade under 2017 jämfört med 2016 då en tillfällig uppgång i reparationer syntes. Under en längre tidsperiod är reparation en nedåtgående trend. År 2008 lade svenska konsumenter 88 kronor på reparation och renovering i kategorierna hemelektronik och datorer, möbler, skor och hushållsapparater. 2017 spenderades totalt 59 kronor. Enligt SOM-institutets nationella undersökning 2017 lämnar genomsnittskonsumenten in prylar eller kläder på reparation 0,7 gånger per år.
Tar tid att förändra beteenden
– Ur hållbarhetssynpunkt är siffrorna såklart bekymrande. Att återanvända och reparera istället för att köpa nytt är ofta det som lyfts i diskussionerna om den cirkulära ekonomin. Detta tyder dock på att den svenska konsumtionen fortfarande är väldigt linjär och att det tar tid att förändra kultur och beteenden, säger John Magnus Roos.
Konsumtionsrapporten är en rapportserie om den svenska konsumtionen som ges ut av Centrum för konsumtionsvetenskap, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Svenska konsumenter verkar bli sämre på att uppskatta storleken på sin konsumtion. Sedan 2015 har gapet mellan den upplevda och den faktiska konsumtionen ökat betydligt, visar statistik ur Konsumtionsrapporten 2018.
Jämförde svaren med SCB-statistik
I SOM-institutets årliga undersökningar får ett representativt urval av den svenska befolkningen uppskatta hur mycket pengar de lägger per år på mat, möbler/inredning, hemelektronik och kläder/skor. I Konsumtionsrapporten 2018 har uppskattningarna jämförts med SCB:s försäljningsstatistik utifrån hushållens utgifter i nationalräkenskaperna. Resultaten visar på stora skillnader mellan faktisk och upplevd konsumtion. Mellan 2010-2017 uppskattade svenska konsumenter att de ökade sin konsumtion med 4,7 procent. Enligt SCB:s statistik ökade den med 16,2 procent.
Gapet mellan upplevd och faktisk konsumtionen har ökat mycket i de två senaste mätningarna. Från 2015 till 2017 tror svenska konsumenter att de minskat konsumtionen (med 2,8 procent, SOM-institutets nationella mätningar), medan konsumtionen faktiskt ökat (5,2 procent, löpande priser, SCB, nationalräkenskaper).
– Det är anmärkningsvärt att det svenska folket tror att de minskar sin konsumtion då konsumtionen i själva verket kontinuerligt ökar, säger John Magnus Roos, fil. dr. i psykologi, forskare på Centrum för konsumtionsvetenskap och redaktör för Konsumtionsrapporten.
Köper mer inredning än vi tror
Av de kategorier som mätts sedan 2010 är möbler/inredning den kategori där underskattningen är som störst. 2017 uppskattade svenska konsumenter att de lade ner 353 kronor per månad i genomsnitt på möbler/inredning, medan försäljningsstatistik visar ett genomsnitt på 555 kronor per månad. Sedan 2010 tror svenska konsumenter att de minskat sin konsumtion av möbler och inredning med 3,5 procent. Den faktiska konsumtionen av möbler/inredning har ökat med 20,4 procent.
Kategorin transporter har inte mätts kontinuerligt sedan 2010 men en ny mätning från 2017 visar att underskattningen är stor också här. I genomsnitt tror den svenska konsumenten att hen lägger 1 427 kronor på transporter per månad. Den faktiska konsumtionen är 2 649 kronor per månad.
– Detta tyder på en okritisk konsumtion och att svenska konsumenter överlag inte är medvetna om den ökade konsumtionen. Kanske beror detta på att vi idag mer än för två år sedan vill agera hållbart. Istället för att tillskriva vår egen konsumtionsökning som ohållbar, så förnekar vi den, för oss själva och andra. En fullt normal försvarsmekanism, säger John Magnus Roos.
Konsumtionsrapporten är en rapportserie om den svenska konsumtionen som ges ut av Centrum för konsumtionsvetenskap, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
I tider av stor social oro spelar teve-fiktion en viktig sociokulturell roll, som har att göra med processer kring att förstå, acceptera eller till och med avvisa nationella identiteter, enligt Georgia Aitaki vid Göteborgs universitet.
– Vid dessa tillfällen både speglar teve-fiktionen händelser och ger dem med betydelser. I förlängningen kan den ha en avgörande inverkan på hur en nationell identitet uppfattas, säger hon.
Har granskat grekisk tv
För sin avhandling har hon analyserat innehåll och produktionsförhållanden för fiktion i kommersiell teve i Grekland, från 1989 fram till idag. Detta för att bättre förstå medias roll i kritiska och tumultartade tider.
Hennes resultat visar att inhemskt producerad fiktion skapar ett fönster till en nations förflutna, nutid och framtid, genom att reflektera och kommentera nationella känslor såväl vid specifika tillfällen som över tid. Genom att skriva in händelser och förhållanden från verkligheten i populära tv-program skapar fiktionen insikt och förståelse mitt i turbulensen och bidrar till utvecklingen av den nationella identiteten. Som ett exempel tar hon Greklands finansiella kris i slutet av 2000.
Förstärkte stereotyper om grekerna
– En populär komedishow kommenterade vem som var ansvarig för situationen. Och antydde att det är svårt för grekerna att ändra på vilka de är. Därigenom reproducerades stereotyper om grekerna, säger Georgia Aitaki.
I Grekland är de mest populära medieplattformarna för teve-fiktion kommersiella. Också för den inhemskt producerade fiktionen. Public service-kanalerna satsar mest på importerad teve-fiktion. För att bygga upp en starkare relation med den inhemska publiken, och för att stödja producenter, anser Georgia Aitaki att offentliga medier borde byta riktning.
– Det är viktigt att de ger mer utrymme för inhemskt producerad fiktion, så att de inte lämnar över möjligheten att påverka nationell identitet till kommersiella krafter, anser hon.
Dagens fartyg samlar in stora mängder data från sina motorer och maskiner under drift, såsom varvtal, temperaturer och tryck. Det var under arbetet med sin avhandling som Fredrik Ahlgren, doktor i sjöfartsvetenskap vid Linnéuniversitetet fick tanken att kombinera denna data för att med hjälp av maskininlärning skapa virtuella bränslemätare. Dessa kan visa förbrukningen i realtid utan att man behöver installera fysiska bränslemätare.
Hjälper besättningen att köra mer miljövänligt
– De virtuella bränslemätarna kan hjälpa besättningen att framföra fartyg på ett mer energieffektivt sätt. Därmed minskar även utsläppen av skadliga ämnen som växthusgaser och andra föroreningar, berättar Fredrik Ahlgren.
Sjöfarten står inför en stor utmaning att radikalt minska sina utsläpp av koldioxid och av miljö- och hälsoskadliga partiklar, svavel- och kväveoxider.
– Idag motsvarar sjöfartens utsläpp cirka 11 procent av transportsektorns totala koldioxidutsläpp. Om vi ska klara av att reducera globala klimatförändringar och minska luftföroreningars effekter på människors hälsa måste vi arbeta med många metoder samtidigt, säger Fredrik Ahlgren.
Spillvärme kan bli el
Förutom att implementera nya tekniker som maskininlärning och artificiell intelligens kan sjöfarten bli mer energieffektiv genom att bättre ta tillvara på spillvärme från fartygens motorer. I avhandlingen har Fredrik Ahlgren även gjort en omfattande analys av hur energisystemet fungerar ombord på ett kryssningsfartyg. Kartläggningen resulterade i kunskap om hur spillvärme i kylvatten och avgaser bättre kan utnyttjas i befintlig och ny utrustning ombord på fartyg. Särskilt undersökte han hur en tänkt installation av en så kallad Organic Rankine Cycle kan omvandla spillvärme till el.
– Jag har på begäran skickat ett par hundra exemplar av avhandlingen till olika befattningshavare inom norra Europas sjöfartsnäring. Det visar att maskininlärning och artificiell intelligens är heta områden och viktiga pusselbitar för att skapa en mer hållbar sjöfart.
Omdömen är texter som elever, lärare och föräldrar möter och samtalar om. Men vad gör lärarna i texterna, vad bedömer de – och hur uttrycker de sig? Resultatet visar att lärare ikläder sig fyra olika roller: rapportören, processaren, fostraren och coachen. Lärarna växlar mellan dem när de styr mellan institutionella och sociala förväntningar på omdömenas form, innehåll och funktion.
Kunskapsbedömningen förväntas vara kärnan i lärarnas texter, och kärnan kan utformas på olika sätt för att nå eleverna och stödja deras utveckling.
– Vilken roll är mest lämplig i en skriven omdömestext? För att följa instruktioner om omdömens innehåll ska läraren visa sig mer som processare och rapportör än som fostrare. Lärares tidsbrist leder dock till texter som till en del består av klippande och klistrande och därmed inte är så individuellt utformade. För att elevernas utveckling ska synas i texterna behövs inslag av läraren som coachande. En professionell lärare anpassar sig och omdömesskrivandet blir ändamålsenligt med en balans mellan de fyra rollerna, säger Annelie.
Rektorerna tar fram mallar
Enkätstudien visar lärarnas perspektiv på omdömena, men det är rektorerna som ansvarar för att ta fram de mallar lärarna använder i bedömningar och vilka mallar som används skiljer sig från skola till skola. Hur de tillkommit och utformats spelar dock viss roll för hur lärarna bedömer.
– Ibland har lärarna engagerats i arbetet med att ta fram bedömningsmallen och detta arbete kan vara betydelsefullt för lärarna eftersom lärarna befinner sig mellan rektor och den elev som bedöms, säger Annelie.
Bedömningarna fokuserar på elevernas prestation, process, personliga egenskaper och beteenden samt elevernas självförtroende och förmåga till självreglering. I texterna växlar lärarna mellan ett informellt och ett formellt språkbruk. I det informella språket gör läraren bedömningar av personliga egenskaper: eleven är ”pigg, glad och social” och uttrycker sig pratigt och uppmuntrande med fraser som ”kämpa på, fortsätt så, du kan!”. Lärare med ett formellt språkbruk gör bedömningar som syftar på förmåga, färdigheter och kunskaper: ”du kan utveckla din läsförmåga, du omsätter instruktioner till praktisk handling, har goda kunskaper i momentet rörelse och hastighet”.
– Ingen av skolorna har beslutat att lärarna ska bedöma personliga egenskaper. I vissa fall gör lärarna motstånd mot mallarna och den administration skrivandet bär med sig, säger Annelie.
Om studien
Studien utgår från enkäter med 39 lärare, samtal med 3 skolors rektorer och drygt 2 200 skriftliga omdömen om elever skrivna i tre olika mallar.
– Det utbredda motståndet, som finns både hos gräsrötter och myndighetspersoner, utmärker tillsammans med det statliga tillbakadragandet, den svenska gruvpolitiken under 2000-talet. Många vill se ett statligt ansvarstagande för miljö, regional utveckling och ursprungsbefolkningens rättigheter, säger Simon Haikola, Linköpings universitet.
År 1991 förändrades den svenska mineralpolitiken. Ekonomiska subventioner och regeljusteringar gjorde det lättare för privata investeringar i gruvor, samtidigt drog sig staten tillbaka. Syftet var att åter göra Sverige till en framträdande gruvnation, vilket också lyckades.
Debatten om gruvdrift har växt
Gruvpolitikens omvandling har engagerat människor över hela landet och över institutionella gränser. Från lokala aktionsgrupper, genom nybildade protestnätverk till statliga myndigheter och riksdag.
– Både ämnesmässigt och geografiskt har debatten om gruvdrift vuxit, vilket är intressant. Den spänner över hela landet, med intensiva konflikter runt bland annat Ojnareskogen och Norra Kärr. Det handlar om allt från oro för stora ingrepp i närmiljön till ovilja mot utländska investeringar i svenska mineralfyndigheter, säger Simon Haikola, biträdande universitetslektor vid Linköpings universitet.
Storyn om svensk gruvpolitik
Simon Haikola har tillsammans med Jonas Anshelm och Björn Wallsten skrivit boken Svensk gruvpolitik i omvandling: Aktörer, kontroverser, möjliga världar”. Den beskriver bland annat hur statens tillbakadragande skjutit över ansvaret för gruvpolitiska frågor på lokala administrationer, myndigheter, civilsamhälle och gruvbolagen själva. Detta har lett till ett massivt motstånd, på många olika nivåer i samhället. Omfattande protester och motstånd har riktats både nationellt och lokalt mot utvinningsprojekt i Jokkmokk, Tärnaby och Kiruna, Norra kärr i Jönköpings kommun och Ojnareskogen på Gotland.
I ett av bokens kapitel beskrivs hur ansträngningarna att förhindra kalkbrottet på norra Gotland förenar aktörer av mycket skiftande karaktär, i en unik miljöpolitisk strid. Lokalbefolkningen protesterar sida vid sida med traditionella naturskyddsorganisationer, aktivister från Greenpeace, tjänstemän från Naturvårdsverket, företrädare för länsstyrelsen, landshövdingen och lokala politiker på båda sidor av blockgränsen. I striden som i stor utsträckning utspelas i och mellan svenska domstolar, ställs riksintressena naturskydd och mineralutvinning mot varandra på ett sätt som skakar om hela det etablerade politiska systemet. Efter att högkonjunkturen vändes i nedgång runt 2011 tillkom en konfliktdimension. Vem bar ansvar ekonomiskt, ekologiskt och socialt för de kommuner som var helt beroende av gruvbolag?
Kontakt:
Simon Haikola, biträdande universitetslektor, Linköpings universitet, simon.haikola@liu.se
