Antalet patienter med typ 2-diabetes ökar snabbt i världen. Hjärtkärlsjukdom utgör en allvarlig komplikation till diabetes och är en vanlig dödsorsak i patientgruppen.
Diabetesläkemedlet liraglutid började användas kliniskt 2009. Det tillhör läkemedelsklassen GLP1-receptoragonister, sänker blodsockret och kan minska kroppsvikten. En tidigare klinisk studie har visat att liraglutid minskar risken för allvarliga hjärtkärlhändelser hos patienter med diabetes och etablerad hjärtkärlsjukdom eller hög hjärtkärlrisk. Det har dock varit oklart om dessa fynd också innebär att det finns positiva hjärtkärleffekter även för en bredare patientgrupp i sjukvården.
Den aktuella studien är ett samarbetsprojekt mellan forskare på Karolinska Institutet, Statens Serum Institut i Danmark, NTNU i Norge och det svenska Nationella Diabetesregistret. Resultaten är publicerade i The Lancet Diabetes & Endocrinology. Forskarna använde flera nationella register med information om läkemedelsanvändning, sjukdomar och andra data från över 46 000 patienter i Sverige och Danmark, 2010–2016.
Jämfördes med annat läkemedel
Omkring 23 000 patienter som startade liraglutidbehandling jämfördes med lika många patienter som startade behandling med ett annat diabetesläkemedel, DPP4-hämmare. Huvudutfallet i studien var allvarliga hjärtkärlhändelser, definierat som hjärtinfarkt, stroke eller död i hjärtkärlsjukdom.
Förekomsten av allvarliga hjärtkärlhändelser var 14,0 per 1v000 person-år bland patienter behandlade med liraglutid och 15,4 per 1 000 person-år bland patienter behandlade med DPP4-hämmare, en statistiskt säkerställd skillnad. Detta motsvarade fem färre hjärtkärlhändelser per 1 000 patienter som följdes över tre år.
Lägre risk för död i hjärtkärlsjukdom
Liraglutid var också kopplat till lägre risk för död i hjärtkärlsjukdom och för död oavsett underliggande orsak. Analyser av undergrupper av patienter visade att patienter med tidigare hjärtkärlsjukdom tycktes ha störst nytta av behandlingen, men denna skillnad var inte statistiskt signifikant.
– Vår studie tyder på att det finns en hjärtkärlnytta med liraglutid även för en bredare patientgrupp och ger viktig bekräftande evidens från klinisk rutinsjukvård, som vi tror är av intresse för läkemedelsmyndigheter, kliniska riktlinjer, behandlande läkare och patienter, säger Björn Pasternak, senior forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, och affilierad vid Statens Serum Institut.
Utöver Björn Pasternak, leddes studien även av Henrik Svanström, senior statistiker, och Peter Ueda, postdoktoral forskare, båda vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet.
Studien genomfördes med stöd från Hjärt-Lungfonden, Novo Nordisk Fonden, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning och det strategiska forskningsområdet i epidemiologi vid Karolinska Institutet.
Kontakt:
Björn Pasternak, senior forskare, Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, bjorn.pasternak@ki.se
Transplantation av blodstamceller som isolerats från det cirkulerande blodet i kroppen eller från benmärgen, är idag en brett använd behandling vid ett antal blodsjukdomar.
När stamceller från en donator används, så kallad allogen transplantation, krävs genetisk matchning för att undvika dels avstötning och dels förhindra den allvarliga sjukdomen GVHD (Graft versus host disease). Vid transplantation av egna blodstamceller, så kallad autolog transplantation, är det inte alltid möjligt att göra en sådan matchning. Det kan bero på tidigare behandlingar eller på grund av egenskaperna hos den specifika sjukdomen som ska behandlas.
Behövs alternativa strategier Det finns alltså ett behov för alternativa strategier för att tillverka patientspecifika, transplanterbara blodstamceller i ett provrör.
För ett par år sedan lyckades forskare omvandla hudceller från möss till blodstamceller. Nu har samma forskare visat att tillvägagångssättet fungerar även med mänskliga celler.
– Hudceller är lättillgängliga och kan enkelt förökas i provrör, vilket innebär att de skulle utgöra en obegränsad källa av celler för transplantation. Blodstamceller, däremot, förlorar viktiga egenskaper när de odlas. Därför ville vi undersöka om det gick att använda hudceller och använda dem som material för att producera blodstamceller, säger Filipe Pereira, forskare vid Lunds universitet och den som lett det internationella samarbetet mellan svenska, amerikanska, ryska och portugisiska forskare.
Ändrar cellernas öde med hjälp av tre proteiner Processen tar 15 till 25 dagar och cellerna genomgår då en förvandling som liknar hur blodstamcellerna bildas under fosterutvecklingen. För att lyckas använde forskarna olika transkriptionsfaktorer, proteiner som fungerar som en sorts genreglerare, och som styr cellernas identitet.
Genom att använda samma kombination av de tre proteiner som framgångsrikt omvandlat musens hudceller till blodstamceller, kunde forskarna aktivera de gener som får hudcellerna från människa att omprogrammeras till blodstamceller.
– Det är intressant att bara tre proteiner kan åstadkomma en sådan stor förändring. Samma transkriptionsfaktorer fungerar både i människa och mus, vilket visar att deras kombinerade effekt har bevarats under evolutionen, säger Filipe Pereira.
Bilden illustrerar hur transkriptionsfaktorernas samarbete leder till omprogrammering, då en hudcell omvandlas till en blodstamcell. Transkriptionsfaktorn GATA2 är den ledande karaktären som rekryterar GFI1 och FOS. Samarbetet dem emellan innebär att hudcellsprogrammet tystas och istället aktiveras den process som leder till att hudcellerna omprogrammeras till blodstamceller. Bild: Sandeep Menon och Carlos-Filipe Pereira.
Forskarna såg även att samarbetet mellan transkriptionsfaktorerna var viktigt; tillsammans inducerar de processen som leder till att blodstamceller bildas. En av transkriptionsfaktorerna, GATA2, leder processen och är den som rekryterar de två andra spelarna till tillgängliga regioner i genomet (se illustration). Detta samarbete innebär att hudcellsprogrammet tystas och istället aktiveras den process som leder till bildandet av blodstamceller, och hudcellerna omprogrammeras då till blodstamceller. Det här är första gången som mekanismen för omprogrammering av blodstamceller har beskrivits.
Mål kunna använda vid blodsjukdomar – När vi transplanterade in de nya blodstamcellerna i möss såg vi att cellerna överlevde under tre månaders tid. Nästa steg blir att förbättra deras förmåga att återbilda blodproduktion under lång tid. Nu vet vi mycket mer om de underliggande mekanismerna i denna process, vilket underlättar för att det ska bli möjlighet i framtiden, säger Filipe Pereira.
Målet är att generera blodstamceller som i framtiden ska kunna användas kliniskt för de patienter som drabbas av blodsjukdomar, som till exempel leukemi.
– Än så länge är detta grundforskning, men det har stor potential att utvecklas till behandling. Innan vi nått ända dit lär vi oss en hel del om blodstamcellernas genetiska program.
Forskningen är finansierad med stöd av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, National Institutes of Health (USA), Foundation for Science and Technology (Portugal).
Publikation: “Cooperative Transcription Factor Induction Mediates Hemogenic Reprogramming” Andreia M. Gomes, Ilia Kurochkin, Betty Chang, Michael Daniel, Kenneth Law, Namita Satija, Alexander Lachmann, Zichen Wang, Lino Ferreira, Avi Ma’ayan, Benjamin K. Chen, Dimitri Papatsenko, Ihor R. Lemischka, Kateri A. Moore, Carlos-Filipe Pereira.
Kontakt:
Filipe Pereira, bitr. universitetslektor, Wallenberg Molecular Medicine Fellow, Institutionen för laboratoriemedicin, Lunds universitet, filipe.pereira@med.lu.se
Trots att ungefär 90 procent av den vuxna befolkningen i Sverige är tvåspråkig är detta ett av de nyaste forskningsområdena.
– Den tvåspråkiga populationen i Sverige är väldigt unik men samtidigt dåligt representerad inom tvåspråkighetsforskning. Många deltagare som jag träffar anser inte sig vara tvåspråkiga själva och blir lite förvånad när jag säger att jag tycker att de är det, i alla fall till en viss grad, säger Marie-France Champoux-Larsson, doktorand på Mittuniversitetet som studerat detta i sin avhandling.
Halva jordens befolkning är tvåspråkig
Uppskattningsvis mer än hälften av jordens befolkning är tvåspråkig eller befinner sig i en tvåspråkig miljö. I Sverige är det ungefär 90 procent av den vuxna populationen som rapporterar kunna minst ett andraspråk tillräckligt bra för att kunna kommunicera på det språket. Det innebär att Sveriges befolkning är tvåspråkig i allra högsta grad.
I avhandlingen studeras hur fyraåringar uppfattar känslor i ansiktsuttryck, hur sex- till åttaåringar uppfattar känslor i tal, och hur vuxna uppfattar känslor i både ansiktsuttryck och i tal. Trots att dessa studier endast skrapar ytan på ett av de nyaste forskningsområden inom tvåspråkighetsforskning hittar Marie-France vissa skillnader hos tvåspråkiga.
Inte bättre eller sämre på att tolka känslor – Min forskning visar egentligen inte på att tvåspråkighet leder till bättre eller sämre perception av känslor, utan visar att tvåspråkighet kan påverka perceptionsprocessen när vi tolkar känslor hos andra. Mitt mål är inte att påbörja en debatt om huruvida tvåspråkiga är bättre eller sämre när det gäller det området. Jag vill hellre lyfta att språk och tvåspråkighet kan påverka andra aspekter av våra liv utöver just den lingvistiska aspekten, och att tvåspråkighet tar sig många former, säger Marie-France Champoux-Larsson.
Nästa steg i forskningsarbetet fokuserar på uppfattningen av känslor hos tvåspråkiga, men kommer också att titta närmare på hur beslutsfattande påverkas när det görs på ett andraspråk.
– Det är ett annat område som har mycket gemensamt med det som jag gör just nu. I vissa situationer tar vi olika beslut beroende på om vi använder vårt första- eller andraspråk. Men återigen är den svenska populationen väldigt unik så det blir spännande att se vilka effekter vi hittar här i Sverige.
Sofia Svensson har i sin avhandling studerat hur flerspråkiga elever (individer som frekvent använder två eller flera språk och har ett annat förstaspråk än svenska) i årskurs 5 skapar identiteter som flerspråkiga i gruppsamtal genom handlingar som är verbala eller icke-verbala (till exempel blickar, gester och annat kroppsspråk).
För känslor och makt
Resultaten visar att ungefär hälften av eleverna skapar identiteter som flerspråkiga i gruppsamtal om sina egna dagbokstexter, genom att de växlar mellan svenska och sitt förstaspråk eller andra språk, när de intar olika roller i samtalet. Sofia kunde se att eleverna framförallt växlade språk för att uttrycka känslor eller skaffa sig makt.
– Det kan upplevas hårt om någon ger tvingande uppmaningar. En elev kan i samtalet linda in uppmaningar genom att till exempel växla till sitt förstaspråk eller något annat språk (ofta engelska) mitt i en mening. Eleverna kan även växla språk för att uttrycka värderingar, för att ”dissa” andra eller för att undvika att de tappar ansiktet i samtalet. Växlingen mellan olika språk är dock inte så omfattande, vilket jag tror kan bero på att det fanns en svenskspråkig norm i skolan, säger Sofia.
Tre identitetsdimensioner
Eleverna instruerades att i grupper prata om sina dagsbokstexter och spela in samtalen med surfplattor. Sofia valde att inte låta lärarna vara med i gruppsamtalen eftersom de många gånger automatiskt har en ledarroll i klassrummet. Eleverna var alltså tvungna att själva organisera sig, utan någon rolltilldelning. I samtalen uppstod ofta en obalans mellan eleverna rörande mängden tal- och handlingsutrymme och de roller eleverna intog, och eleverna anpassade sig till situationen i skapandet av sina identiteter.
– Jag har studerat hur elever tillsammans skapar tre identitetsdimensioner – som kallas diskursiva, situerade och bärbara identiteter – och sett att de påverkar varandra. Diskursiva identiteter som skapas på samtalets mikronivå kan vara roller som frågeställare eller svarare. Situerade identiteter som hör samman med situationen i sig kan vara roller som ledare, ”dissare” eller spelevink, säger Sofia. Ungefär hälften av eleverna skapade också identiteter som flerspråkiga, en identitet som kan ses som bärbar, det vill säga att man bär den med sig från situation till situation men den fokuseras inte alltid.
Olika roller
Sofia Svensson hade själv arbetat som lärare i cirka 20 år innan hon påbörjade sin forskarutbildning och hon tror att hennes forskning skulle kunna vara till nytta för lärare på fältet. Obalansen som kan uppstå mellan elever i gruppsamtal kan undvikas om lärare känner till hur identiteter i form av olika roller skapas språkligt. Hur detta görs skulle kunna diskuteras med eleverna inför gruppsamtal så att de får användbara verktyg för samtalande både i skolan och i framtiden.
– Elever kan tjäna på att få byta grupper när de har gruppsamtal och grupparbeten, så att roller inte cementeras. Dessutom kan läraren tilldela eleverna roller på förhand så att de får ”testa” olika roller, avslutar Sofia.
Cancer uppstår till följd av mutationer och andra genetiska förändringar som stänger av de kontrollsystem för tillväxt som normalt är inneboende i våra celler. Nya studier betonar dock vikten av cancercellernas kommunikation med olika celltyper i den omkringliggande vävnaden, såsom bindväv, blodkärl och immunceller, för att tumören ska kunna bildas, sprida sig och motstå behandling.
Tidigare okänt hur bindväven påverkar tumörtillväxt Under utvecklingen av vissa cancerformer, till exempel cancer i bröst, lever och bukspottkörtel, stimuleras bildande av bindväv runt och i tumören. Men det har inte riktigt varit känt hur bindväven påverkar tumörtillväxten.
Tidigare studier ger stöd dels för att detta driver på spridningen av tumören eftersom blodkärlsbildning stimuleras eller att immunförsvaret dämpas. Men även hämmande effekter har studerats, vilka kan innebära att bindväven kapslar in tumören och därmed förhindrar att den sprids.
– Vi har undersökt uttrycksmönstret av gener i bindvävsceller – så kallade fibroblaster – med en känslig teknik som tillåter analys av en cell i taget. Genom att se vilka gener som är aktiva i 768 enskilda bindvävsceller från en musmodell av bröstcancer, har vi kunnat identifiera tre olika undergrupper av fibroblaster som skiljer sig åt i funktion och uppkomst, säger cancerforskaren Kristian Pietras, professor i molekylär medicin vid Lunds universitet.
Styr utvecklingen av blodkärl Den största gruppen av de bindvävsceller som forskarna hittade, styr utvecklingen av blodkärl – så kallade kärlfibroblaster. En andra grupp av bindvävsceller har till uppgift att producera bindvävsproteiner som ger tumören stadga och underlättar cellers migration. Dessa celler kallas matrixfibroblaster och har ”kidnappats” av tumören från den normala bröstvävnaden eftersom tumören växer över dem och sedan omvänder dem till att börja hjälpa till på olika vis. Slutligen fann forskarna en tredje grupp av celler, som egentligen utgörs av tumörceller som har förklätt sig till bindvävsceller.
– Det är sedan tidigare välkänt att tumörceller måste genomgå en förvandling för att få mer bindvävsliknande egenskaper för att på så sätt kunna sprida sig ut i kroppen – en process som kallas epitelial – till mesenkymal – transformation. Vi har kunnat följa hur de maligna cellerna steg för steg börjar invadera omkringliggande vävnad. Dock behövs det mer detaljerade studier för att följa deras färd hela vägen till en dottersvulst i ett annat organ, säger Michael Bartoschek som är huvudförfattare av studien.
Vävnadsprover från patienter
Genom noggranna vävnadsanalyser kunde forskarna bekräfta att de tre typerna av fibroblaster är separata celltyper som samexisterar inom olika sorters tumörer. När de undersökte betydelsen av de olika undergrupperna av bindvävsceller för prognosen av bröstcancer med hjälp av vävnadsprover, fann de att patienter som hade större mängd av kärlfibroblaster eller matrixfibroblaster i sina tumörer hade sämre prognos eftersom båda dessa celltyper påverkar utvecklingen av metastaser.
Framgångsrika försök att förhindra tumörcellernas kommunikation med omkringliggande vävnad med hjälp av läkemedel finns redan, men mer forskning behövs för att hitta bättre behandlingsstrategier med inriktning på tumörscellers kommunikation, menar forskarna bakom studien. Studien bekräftar den gamla hypotesen att det finns flera olika typer av bindvävsceller i tumörer, samt att dessa har olika ursprung. De nu aktuella rönen öppnar upp möjligheten för att utveckla läkemedel som slår ut specifika funktioner hos undergrupper av bindvävsceller för att på så sätt uppnå bättre behandlingseffekt med färre biverkningar vid bröstcancer.
– Vi är övertygade om att vi med mer kunskap om tumörens cellulära uppbyggnad och hur kommunikationen mellan olika celltyper fungerar, kommer att kunna hitta nya vägar att behandla tumörsjukdomar. Dessutom kan mått på mängden av de olika bindvävscellerna inom en tumör utvecklas för att bedöma risk för återfall hos patienter, säger Kristian Pietras.
– Jag fick idén under ett besök vid Universidad National Autónoma i Mexiko förra året. Det visade sig att deras labb redan hade all data som behövdes för att bevisa att den här nya metoden fungerade, säger Giovanni Volpe, universitetslektor vid institutionen för fysik, Göteborgs universitet.
Optiska pincetter uppfanns i slutet av 1980-talet. De kan beskrivas som ljusstrålefingrar som kan gripa tag i partiklar, atomer, molekyler, till och med bakterier och andra levande celler. Tekniken består av optisk laser med förmågan att till exempel kunna hålla fast en enda cell, utan att skada den. På så sätt går det att utföra väldigt precisa mätningar.
Lyckats förbättra mätmetoden
Utmaningen med den optiska pincetten har legat i att den optiska lasern måste kalibreras exakt. Det innebär att forskare som använder en optisk pincett behöver veta exakt vad de vill titta på, och på vilket sätt, för att kunna göra de detaljerade inställningar som krävs innan mätningarna ska börja. Med hjälp av den nya upptäckten kan tekniken bli avsevärt mycket enklare att använda.
– Vi har lyckats ta fram en mätmetod som är mer exakt, men samtidigt använder tio gånger mindre data och är hundra gånger snabbare än de metoder som finns idag. Detta betyder att metoden blir helt automatiserad och inte kräver några förinställda parametrar för att fungera, säger Giovanni Volpe.
Kan användas inom läkemedelsindustrin
Metoden innebär att den optiska pincetten nu kan flyttas ut ur fysiklaboratoriet och börja användas inom exempelvis läkemedelsforskning.
– Personligen blir jag mest exalterad av att den nya metoden gör det möjligt att studera system som inte befinner sig i jämnvikt, system som är i förändring. Vi kommer kunna mäta fenomen som vi tidigare känt till men inte kunnat se, säger Giovanni Volpe.
Optiska pincetter kommer enligt forskarna nu att kunna användas i biologiska applikationer för att mäta extremt små krafter. Metoden öppnar även upp för möjligheten att analysera så kallade extended force fields.
Laura Perez Garcia, som står som första författarnamn till den vetenskapliga artikeln i Nature Communications, har nu börjat som doktorand på institutionen för fysik vid Göteborgs universitet.
– Jag är stolt över att kunna presentera den här upptäckten. Resultatet kommer tack vare ett gott internationellt samarbete, som dessutom lett till att jag precis flyttat till Göteborg och blivit en del av Giovanni Volpes forskargrupp, säger Laura Perez Garcia.
Fakta:
Verktyget uppfanns av Arthur Ashkin och förverkligade hans science fictiondröm – att utnyttja ljusets strålningstryck för att flytta på fysiska objekt. När Arthur Ashkin lyckades få laserljus att knuffa små partiklar mot strålens mittfåra och hålla fast dem var den optiska pincetten född. Ett stort genombrott kom 1987, då Ashkin fångade levande bakterier med pincetten utan att skada dem. Omedelbart satte han igång studier av biologiska system. I dag används den optiska pincetten brett inom forskarvärlden.
Paradoxen handlar om att för att lyckas med öppen innovation så måste man dela med sig och därmed avslöja sin idé, som då riskerar att bli stulen.
Framgång kräver samarbete Det kan handla om en innovation, om bra idéer eller ett patent för en ny produkt eller process.
– Det blir mer och mer så att företag inte kan förnya sig ensamma, de behöver samarbeten för att hjälpa dem i innovationsprocessen, säger Ioana Stefan. För att skapa värde tillsammans måste man dela resurser och idéer men för att fånga värde i slutet av samarbetet så måste man också dela det värde man tillsammans uppnått.
Att dela sin idé för tidigt
Ioana säger att många gånger delar man idéer som är så tidiga i sin utveckling att de inte är möjliga att patentera. Och att det vid sådana överenskommelser är mycket svårt att vara specifik om resultatet.
– Man måste göra förutsägelser om framtiden och vi vet alla att det är mycket svårt och oavsett hur väl man försöker skydda sitt värde med de metoder som är tillgängliga, kan din partner komma undan med att stjäla din idé om den vill göra det.
Eller du har patenterat din idé, men bara i Sverige och din partner är en internationell partner och har access till andra marknader.
– Din partner kommer då att kunna reproducera ditt patent och din uppfinning i andra länder, för dessa patent är landbundna.
När produkten också är lösningen
Hon menar att den kunskap som finns inbäddad i produkten är mycket viktig för att veta vad man kan avslöja och inte, om produkten och dess lösning överlappar mycket eller väldigt lite.
För exempelvis Coca-Cola är det väldigt lite överlappning mellan lösningen (receptet) och själva produkten, så det är lätt att visa den för tänkbara partners.
– Men om du har en annan produkt, en mekanisk uppfinning, som innebär att om du visar produkten så visar du också lösningen. En sådan avslöjar man vanligen bara för en tänkbar partner efter att man har patent.
Innovationsförmedlare
Ett sätt att skydda sig, enligt henne, kan vara att involvera neutrala partners, så kallade innovationsförmedlare. Dessa matchar lösningsinnehavare med lösningssökare och de har ett stort nätverk av företag och stor erfarenhet.
– Innovationsförmedlaren blir en neutral partner som kan förmedla ett säkrare samarbete. Detta kan vara speciellt bra för mindre företag att finna en partner med ett gott rykte.
Att förstå fallgroparna
En möjlig fallgrop som hon ser är om en av parterna fokuserar för mycket på antingen att skapa värde eller att fånga värde. Om de fokuserar för mycket på att skapa värde så glömmer de att skydda den kunskap som de skapar och när de fokuserar för mycket på att fånga värde så kommer de att fokusera så mycket på att skydda sin egen kunskap att det kommer att resultera i förlorade möjligheter.
– Om du skyddar din kunskap för hårt så blir du inte öppen för nya idéer och partners och det är inte produktivt och det är definitivt ingen win-win.
Vikten av tillit
Ioana ser en moderat mängd tillit kombinerat med väldefinierade kontrakt som en möjlig lösning för att ett samarbete ska falla ut väl. Hennes forskning visar också att även rädsla för stöld kan få ett väldigt negativt utfall.
– Då litar du inte alls på din partner och vill inte dela med dig något eller signera någon överenskommelse. Så blotta rädslan kan leda till att ingen tjänar på samarbetet.
Ett exempel som hon undersökt var ett samarbete där ett större företag presenterade ett väldigt komplicerat och långt kontrakt. Det mindre företaget, som saknade juridisk expertis, fick se detta 50-sidiga kontrakt som de inte förstod och trodde att de skulle bli lurade och ville inte signera kontraktet.
– Det större företaget fick förenkla kontraktet för att vinna sin partners tillit. Poängen här är att även om det inte sker något missbruk, så kan blotta misstanken leda till att båda parterna förlorar.
Det är känt att dammet i våra hem och andra inomhusmiljöer innehåller kemiska ämnen som kan vara skadliga för människan. Kemikalierna finns i till exempel elektronik, möbler, byggnadsmaterial och ämnena kan frigöras med tiden för att sedan samlas i dammet.
Forskarna i Örebro ska nu undersöka inomhusdamm i jakt på kemikalier som innehåller halogenerna brom, klor och fluor. Det handlar om kemikalier som kan vara hormonstörande och cancerframkallande.
– Hypotesen är att det finns många sådana ämnen i vår omgivning som vi inte känner till. Vi vill ta reda på vilka dessa är.
Bränner dammet
Jakob Gustavsson ska använda en särskild metod kallad förbränningsjonkromatografi. Metoden gör det möjligt att mäta allt brom, klor och fluor som finns i dammet – utan att han specifikt behöver veta vilka kemikalier han ska söka efter.
– Enkelt uttryckt så bränner man dammet. Därefter mäts den totala mängden brom, klor och fluor i den gas som bildas. Totalmängden jämförs sedan med de kemikalier vi känner till och på så sätt får vi fram hur stor andel som är okänd för oss. I steg två handlar det om att försöka ta reda på vilka kemikalier det rör sig om för att – om de är farliga – i slutändan kanske få bort dem från marknaden, säger Jakob Gustavsson.
Kemikalier framställs i laboratorier och i industrin. Att många är okända för både allmänheten och forskare beror på att tillverkarna inte vill uppge vad de har i sina produkter. Med detta projekt hoppas forskarna kunna minska gapet mellan kända och okända ämnen i inomhusdamm.
– Välling är i sig är inte dåligt, men däremot sättet den används på. Problemet är när vällingen inte ses som en måltid utan som något extra som ges utöver annan kost, säger Bernt Alm, docent i pediatrik på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Forskarna bakom studien har tidigare kunnat visa att välling vid sex månaders ålder kan kopplas till högt BMI (kroppsmasseindex) när barnen uppnått ett års ålder respektive ett och ett halvt. Det som nu presenteras är en studie på samma grupp barn, flera år senare.
Flera olika riskfaktorer
I uppföljningsstudien ingår 1 870 barn. Uppgifterna om dem är hämtade ur en hälso- och tillväxtstudie på barn i Halland. Deras längd och vikt har registrerats av barnhälsovården. Informationen om vad de ätit och druckit kommer från föräldrarna.
Bland femåringarna hade 11,6 procent övervikt och 2,3 procent fetma. Risken för övervikt eller fetma visade sig vara i det närmaste fördubblad (faktor 1,94) om barnen druckit välling vid tolv månaders ålder. Denna riskökning var oberoende av andra faktorer.
Exempel på andra förhållanden som ökade sannolikheten för övervikt var om föräldrarna hade låg utbildningsnivå, om de rökte och om det fanns en historik av fetma i familjen. Ärftligheten var den enskilt starkaste faktorn.
Skäl att inte använda välling
I Sverige är det vanligt att barn från sex månaders ålder dricker välling, en till fem gånger per dag. I den aktuella studien var det 85 procent av barnen som vid tolv månaders ålder hade fått välling varje dag.
Vällingen utgörs av mjölk och mjöl, och ligger näringsmässigt nära gröt. Välling är normalt berikad med vitaminer och mineraler. Liknande produkter finns på andra håll i världen, men är inte lika vanliga.
– Välling är näringsriktigt och bra och har använts under hundratals år i Sverige. Att sluta med välling är ingen universallösning, men om barnet till exempel har andra risker för övervikt, såsom ärftlighet, kanske man ska fundera på att inte använda välling, säger Bernt Alm.
– Resultaten ger stöd för att bildbaserad information om åderförkalkning kan vara en metod att bygga vidare på för att minska insjuknande och död i hjärtkärlsjukdom, säger Ulf Näslund, professor vid Umeå universitet och en av artikelns huvudförfattare.
I en studie gjordes ultraljudsundersökning av halskärlen på 3500 deltagare. Därefter delades deltagarna slumpvis in i en kontrollgrupp, som inte fick veta resultatet av ultraljudsundersökningen, och en grupp som fick veta resultatet. Graden av åderförkalkning visades genom bilder i färg om så kallad kärlålder, baserat på kärlväggens tjocklek, och som ”ett trafikljus” om eventuell förekomst av åderförkalkningsplack.
Bilderna ledde till livsstilsförändringar
En sammanvägning av alla deltagarnas olika riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom, till exempel rökning, blodtryck och blodkolesterol, gjordes när studien startade samt vid uppföljning ett år senare. Det visade sig vid uppföljningen att gruppen som fått se ultraljudsbilderna då hade en lägre utveckling av risken för hjärtkärlsjukdom än gruppen som inte fått se bilderna. Forskarna kunde se en signifikant gynnsammare trend avseende blodtryck, blodkolesterol, vikt och midjemått än i kontrollgruppen.
– Ett av de största problemen vid förebyggande insatser mot hjärtkärlsjukdom är bristande följsamhet till råd om hälsosammare levnadsvanor och till medicinska riktlinjer om förebyggande läkemedelsbehandling. Att personer får se hur kärlen verkligen ser ut tycks underlätta övergången till hälsosammare livsstil, säger Ulf Näslund.
Studien ingår i programmet Vipviza, Västerbotten Intervention Programme – visualization of asymptomatic atherosclerosis, som är en randomiserad kontrollerad studie med drygt 3500 deltagare, som utgår från Västerbottens hälsoundersökningar. Studien är en av de större forskardrivna randomiserade interventionsstudierna inom prevention och genomförs i den ordinarie primärvården vid länets hälsocentraler.
Kontakta: Ulf Näslund, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, ulf.naslund@umu.se
Världens äldsta kända tatueringar återfinns på ”snömannen Ötzi” som levde för 5300 år sedan. Man har också funnit tatueringar på mumier från bland annat Egypten, Sydamerika, Sibirien och Kina.
– Kroppssmyckning är ett beteende som har följt med mänskligheten från början. Då handlade det inte om mode utan hade en social funktion. Tatueringar kunde till exempel visa att man var eller höll på att bli vuxen, att man var krigare eller hade en viss status, säger Fred Andersson, konsthistoriker och universitetslärare i visuella studier vid Åbo akademi.
Evolutionärt finns det två anledningar till att icke mänskliga djur har försetts med så kallad besmyckning: antingen för att se vackra ut eller för att verka avskräckande. Fina eller fula. Snälla eller onda. Främst är det hanar som har förärats med iögonfallande attribut. Ta till exempel påfågelhanen som är ett under av färgprakt eller babianhanen som visar sina skräckinjagande huggtänder.
Människor har däremot inte förärats med något speciellt uppseendeväckande utseende och därför har vi sett till att smycka oss själva. Men inte på grund av biologi utan på grund av kultur.
Ötzi var tatuerad
Ötzi, ”Ismannen”, var en man som levde under den period som kallas kopparstenåldern. Hans kropp bevarades i över femtusen år infrusen i en glaciär mellan Ötztalalperna och Schnalstal i Italien. När han påträffades den 19 september 1991 upptäckte man (bland annat) att hans kropp var prydd av tatueringar.
Tatuerad med annan teknik
Nutidens tatueringar görs genom att sticka ned en nål med färg i huden, Ötzi hade tatuerats med annan teknik: någon hade ristat små, djupa sår in i huden, och därefter gnuggat in sot över området tills färgen trängt djupt ned i huden. Kanske var nålstick och sot den smärtlindring man använde för 5 300 år sedan.
Nålstick och sot kan ha varit smärtlindring
Ötziz tatueringarna ser ut som korta streckkoder, och kring vänster handled bildar de ett armband. Undersökningar av kroppen visade att de flesta tatueringarna sitter på ställen där Ötzi var drabbad av osteoartrit: ländrygg, knän, handleder och vrister. Ötzis tatueringar gjordes av medicinska skäl, tror forskare eftersom de är placerade på klassiska akupunkturpunkter. Men det krävs ytterligare fynd och forskning för att bevisa att så verkligen var fallet.
Örhängen – bevis på urtida piercing
Även piercings har gamla anor. De hittills äldsta örhängena tros vara 4 500 år gamla och hittades i den gamla sumeriska staden Ur. Arkeologer har även funnit tecken på att töjning av läppar och öronsnibbar förekom i vissa stammar redan för tusentals år sedan. Precis som tatueringar hade piercings andra syften än att vara moderiktiga, till exempel för att märka ut slavar, manifestera sin tro och visa på rikedom och status.
En annan typ av kroppsmodifiering som har förekommit sedan åtminstone 10 000 år tillbaka är scarification, det vill säga mönster i huden som görs med kniv, skalpell eller brännmärkning. Även de gjordes, och görs fortfarande på vissa håll i världen, av olika anledningar, till exempel som en milstolpe och passagerit. Det kan också handla om att markera politisk, religiös eller social status.
Passagerit eller övergångsrit är en rit som markerar en persons övergång från ett stadium i livet till ett annat – eller från en social status till en annan. Övergångsriter brukar sammanfalla med familjehögtider. Ibland får den inblandade ett (nytt) namn i och med riten; vid dop eller giftermål. Och inte sällan får den aktuella personen gå igenom en prövning, som vid möhippor eller svensexor.
Tatueringar fick renässans på åttiotalet
Varken skallmodifiering, halsringar eller fotbindning har vunnit i popularitet i modern tid. Detsamma gällde länge tatueringar som efter att Europa blev kristet mest syntes på sjömän och kriminella. Först på 1980-talet blev tatueringar på mode igen.
När det gäller örhängen var det i västvärlden länge bara män som bar dem, och då ofta bara i ett öra. På 1800-talet var örhängen helt ute. Först efter andra världskriget blev de åter mode, först inom gaykulturen och sedan på 1960-talet för kvinnor, när clip-örhängena hade förlorat sin charm.
Bild: Wikimedia Commons, Kathy Gerber
– I början valde man i västvärlden att tolka kroppssmyckning som galenskap och mental obalans, vilket ledde till att man tog avstånd från det. Med tiden blev tatueringar och piercings populärkultur och då försvann de patologiska tolkningarna, säger Fred Andersson.
Nuförtiden är det få, åtminstone i västvärlden, som gör en tatuering eller piercing av traditionella och religiösa skäl.
– Enligt den vetenskapliga litteraturen handlar moderna kroppsmodifieringar om att vara unik och attraktiv och om att uttrycka sig själv. Det kan också göras för att markera något som är viktigt i livet, säger Margareta Wallin Peterson, professor i zoologisk cellfysiologi vid Göteborgs universitet som har skrivit en vetenskaplig artikel om tatueringar.
Fred Andersson är något mer försiktig i sin förklaring till varför människor idag väljer att smycka sig själva.
– Det kan också vara ett sätt att manifestera sin världsbild. Ta till exempel biohackers som tror att den enda vägen framåt är att förändra vad som är en människa. Det handlar inte bara om uppmärksamhet utan också om övertygelse.
Gränsen mellan människa och robot försvinner
Medan vissa typer av kroppsmodifieringar har försvunnit eller blivit ovanligare har nya uppkommit. Ett sådant exempel är bröstimplantat och andra typer av plastikoperationer. De senaste åren har även biohacking, det vill säga användningen av teknik för att förbättra människans mentala och fysiska egenskaper, blivit allt mer populärt. Två exempel är mikrochip samt magneter under huden för att känna av magnetiska fält.
– Tanken är att uppgradera vad en människa är. Redan idag är människan och tekniken ganska integrerade med tanke på smartphones, men det kommer att bli ännu mer i framtiden. Tänk dig gränslandet mellan science fiction och verklighet, säger Ingrid Dunér, doktorand i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet.
Hon nämner till exempel idén att sätta in ett chip i hjärnan vilket ska ge personen i fråga ytterligare ett språk. Som ett google translate utan en dator.
Kroppsmodifiering 2.0
Ingrid Dunér tycker att det är intressant att dra paralleller till annan kroppsmodifiering som idag kanske främst handlar om att uttrycka sig själv. Så är det även med biohacking. Å andra sidan handlar biohacking också om att fylla en funktion. Kroppsmodifiering 2.0.
– Det finns något funktionellt som går bortom det rent visuella uttrycket. Biohacking är förändringar som inte nödvändigtvis går att upptäcka. Att ha något synligt är inte grejen. Istället handlar det om att se var gränsen går mellan teknik och kroppen. För biohackers är det nästan som forskning – man testar på ett handgripligt sätt.
Örhängen var helt ute på 1800-talet.
Även Fred Andersson tror att implantat och kirurgi kommer att bli vanligare i framtiden, främst eftersom förutsättningarna inte har varit de rätta förrän nu.
– Möjligheterna att förändra kroppen radikalt har kommit först med modern bioteknik och kirurgi och de kommer bara att utvecklas och bli billigare, säger han.
Denna utveckling kommer dock att medföra problem, inte minst vad gäller tolkningen av lagen.
– Lagstiftningen kommer att komma i trubbel eftersom det innebär att man måste ifrågasätta vad som är en människa. Gränserna mellan människa och maskin kommer att vara flytande
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
I gymnasieskolan genomförs nationella prov i engelska, matematik, svenska och svenska som andraspråk. Den muntliga delen av de engelska proven sker i form av ett samtal, oftast mellan två elever, där de får uttrycka, utveckla och diskutera ett innehåll på egen hand och i samspel med andra utifrån ett givet tema.
– Provet ger möjlighet att pröva elevers kommunikativa muntliga förmåga på ett brett och representativt sätt i förhållande till kurs- och ämnesplaner. Bedömarna uppmärksammar en stor bredd av språkliga och innehållsliga aspekter i elevsamtalen. Men det finns förbättringspotential när det gäller samstämmighet i bedömningarna och det praktiska genomförandet, säger avhandlingens författare Linda Borger.
Svårigheter vid bedömning
Hennes analys grundas på sex ljudinspelade parsamtal mellan elever. Samtalen bedömdes av 17 gymnasielärare i engelska och 14 internationellt rekryterade bedömare från Finland och Spanien. Samtliga skrev ett sammanfattande omdöme för varje elevprestation och gav även ett helhetsbetyg. 267 gymnasielärare i engelska svarade i en enkätstudie dessutom på frågor om det praktiska genomförandet av provet.
Linda Borger pekar på komplexiteten i att bedöma parsamtal. Det elevinteraktiva provformatet medför en viss grad av oförutsägbarhet och resultaten visar också på en viss bedömarvariation.
– Det fanns en tydlig skillnad i stränghet bland bedömarna, vilket också visas i internationell forskning kring samma tema. I synnerhet var skillnaden stor mellan enstaka mycket stränga respektive milda bedömningar. De allra flesta bedömare var dock tämligen överens och den övergripande samstämmigheten var god, säger Linda Borger.
En svårighet vid parsamtal är att individuella bedömningar gäller en gemensamt skapad prestation.
– Samtidigt betonas muntlig interaktion i de nationella kurs- och ämnesplanerna och den måste därför bedömas på samma sätt som andra aspekter av den språkliga kompetensen. Formuleringen kring denna kompetens i skolans styrdokument bör ses över och ytterligare förtydligas, säger Linda Borger.
Samarbete vid bedömning
Skolverket rekommenderar att lärarna arbetar med sambedömning, vilket innebär att lärare tillsammans diskuterar och bedömer elevprestationer utifrån bedömningsanvisningarna. En annan teknik som nämns är medbedömning där två eller fler lärare oberoende av varandra bedömer samma elevprestation.
Så arrangeras dock inte alltid proven. Enligt enkäten bedömde 42 procent av engelsklärarna de muntliga delproven ensamma på grund av tidsbrist och stor arbetsbelastning. 62 procent av lärarna angav dessutom att de inte fick tillräckligt med stöd från skolledningen för att organisera och genomföra de muntliga proven, vilket visar på ett behov av mer administrativt stöd.
Kompetensutveckling
Linda Borger pekar på att en satsning på ytterligare kompetensutveckling när det gäller bedömning av muntlig språkfärdighet kan bidra till positiva resultat för lärares bedömningskompetens och stärka provets giltighet.
– Det är viktigt att lärare ges möjlighet att regelbundet delta i med- och sambedömning, där elevprestationer diskuteras i förhållande till kunskapskrav, exempel och övrigt bedömningsmaterial. Detta kan förstärka en gemensam syn på kvaliteter i elevernas prestationer. Organiserade former för medbedömning av de muntliga nationella proven i engelska behöver också utvecklas, säger hon.
– Den som har ett medfött hjärtfel har samma behov som andra av att röra på sig för att inte få andra hjärtproblem, fast ibland med vissa begränsningar. Därför är det angeläget att få klarhet i vilka faktorer som påverkar, säger Annika Bay, doktorand vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet.
I sin avhandling har Annika Bay genom enkäter och intervjuer kartlagt såväl medicinska som mentala och psykosociala faktorer bakom olika grader av fysisk aktivitet hos personer med medfött hjärtfel.
Tilltro viktigare än medicinska faktorer
Det visade sig att medicinska faktorer, som hjärtfelets svårighetsgrad, ofta hade mindre betydelse för den fysiska aktivitetsnivån. Däremot var åldern av stor betydelse för tilltron till den egna förmågan. Personer över 40 år hade både lägre tilltro till sin förmåga och var mindre fysiskt aktiva.
I intervjuerna beskrev somliga en känsla av utanförskap när det gäller fysisk aktivitet. Vissa beskrev det som att ha ett osynligt handikapp och upplever det svårt att förklara att man inte orkar delta i aktiviteter på samma sätt som sina jämnåriga. Andra säger att de inte är intresserade av fysisk aktivitet, men det framkom ofta under samtalet att de aldrig hade vågat prova på.
Fyra olika kategorier
I den uppföljande studien beskrev vuxna med medfödda hjärtfel vilka aktiviteter som de ansåg vara fysisk aktivitet samt vad de upplevde för möjligheter och hinder till att vara fysisk aktiv. Fysisk aktivitet för denna grupp ansågs vara både träning och vardagliga aktiviteter. Här framkom fyra olika kategorier av betydelse för den fysiska aktivitetsgraden: Fysiska aspekter, psykiska aspekter, psykosociala aspekter och omgivande aspekter.
– I den psykosociala delen framkom att stöd och uppmuntran till fysisk aktivitet i barndomen ökade den fysiska aktiviteten som vuxen. Det är ett viktigt medskick till alla föräldrar till barn med medfött hjärtfel, säger Annika Bay.
Låg aktivitet är en riskfaktor
Tack vare medicinska framgångar har överlevnaden kraftigt förbättrats för personer med medfödda hjärtfel. Även om många kan leva ett liv utan större begränsningar, har en majoritet en viss nedsatt fysisk kapacitet. Cirka hälften uppnår inte gällande rekommendationer för fysisk aktivitet. Låg aktivitet är i sig en riskfaktor för förvärvad hjärtsjukdom. Studier har visat att vuxna med medfödda hjärtfel löper lika stor att insjukna i förvärvad hjärtsjukdom som befolkningen i övrigt.
Avhandlingen baseras på en studie med 471 personer, som besvarade frågor om hälsa, livskvalitet och tillfredsställelse med livet och en studie där 79 vuxna med medfött hjärtfel skattade sin tilltro till att vara fysiskt aktiva, de utförde ett muskeluthållighetstest och bar en hjärtfrekvensmätare under några dagar. I två andra studier gjordes 14 individuella intervjuer, där vuxna med medfött hjärtfel beskrev hur de ser på fysisk aktivitet, vad de ansåg vara fysisk aktivitet samt hinder och möjligheter för att vara fysiskt aktiva.
Kontakt:
Annika Bay, Telefon: 070-377 40 30, E-post: annika.bay@umu.se
– Det historiska klimatet är betydelsefullt för hur pass mycket de här mikroorganismerna bidrar till klimatförändringar i framtiden. Bakterier som kunnat anpassa sig till torka bidrar mindre till utsläpp av koldioxid, säger Lettice Hicks, biolog vid Naturvetenskapliga fakulteten i Lund.
Det är forskare vid Lunds universitet som i samarbete med kollegor från Amsterdams universitet undersökt jord som på experimentell väg utsatts för långvarig torka. I det här fallet 18 års sommartorka. Målet har varit att studera hur mikroorganismerna klarar sig och hur de återhämtar sig från torkan.
Enligt studien har mikroorganismer som utsatts för långvarig torka lättare än andra mikrober att återhämta sig när fuktigheten i marken ökar igen.
Forskarna har simulerat 18 års sommartorka genom att hindra nederbörd från att nå marken. Experimentet har gjorts i Nederländerna. Bild: Evy de Nijs
När marken är fuktig arbetar bakterierna med att bryta ner organiskt material. Nedbrytningen innebär att nödvändig näring tillförs jorden samtidigt som en del kol binds i marken och en annan del släpps ut i luften som koldioxid. Vid torka däremot slutar bakterierna att växa och fyller inte längre sin viktiga uppgift i ekosystemet. När regn väl faller och jorden återfår sin fuktighet börjar bakterierna att arbeta på nytt. Följden blir ett omedelbart ökat utsläpp av koldioxid i luften, men eftersom bakterierna återhämtar sig mycket fort minskar andelen kol som lämnar marken som koldioxid.
– Kolbalansen påverkas eftersom bakteriernas tillväxt binder kol i marken. Den del kol som släpps ut i atmosfären minskar alltså, säger Lettice Hicks.
Kan smörsyra bidra till att personer i riskgruppen för typ 2-diabetes slipper drabbas av sjukdomen? Hur påverkar kostfibrer tillväxten av de bakterier i tarmfloran som producerar smörsyra? Det ska Örebroforskaren Rebecca Wall ta reda på.
Antiinflammatoriskt
– Det finns mycket som talar för att en hög koncentration av smörsyra i tjocktarmen är bra för hälsan. Nyligen upptäcktes dessutom att tarmfloran kan ha en påverkan på typ 2-diabetes. I synnerhet är andelen bakterier i tjocktarmen som producerar smörsyra lägre hos personer med sjukdomen jämfört med friska, berättar forskaren Rebecca Wall vid Örebro universitet.
Studier har även visat att personer med typ 2-diabetes har en förhöjd genomsläpplighet i tarmen. Det kan leda till att giftiga substanser tar sig genom tarmslemhinnan och vidare ut i kroppen. Men smörsyra har antiinflammatoriska effekter och tros kunna stärka tarmens barriärfunktion, det vill säga minska genomsläppligheten.
Nya livsmedel mot typ 2-diabetes
Nu ska Rebecca Wall studera vilken effekt smörsyra har på utsöndringen av tarmens hormoner hos personer som löper risk att utveckla typ 2-diabetes.
– Vi hoppas kunna öka förståelsen av hur smörsyra påverkar utsöndringen av viktiga tarmhormoner hos människan, dess effekt på regleringen av blodsockret och insulinkänsligheten hos personer i riskzonen för typ 2-diabetes.
Fakta typ 2-diabetes
Vid typ 2-diabetes har kroppen svårt att hålla sockerhalten i blodet tillräckligt låg. Symtom på sjukdomen kommer som regel långsamt och den utvecklas oftast i vuxen ålder. Typ 2-diabetes är, till skillnad från typ 1, livsstilsrelaterad med övervikt och anlag som två viktiga faktorer. Motion och bra mat kan hjälpa till att sänka blodsockervärdet, men läkemedel kan också behövas. Vanliga symtom vid typ 2-diabetes är bland annat att man blir trött och kraftlös. 2014 uppskattade man antalet människor i världen med diabetes till 422 miljoner. 1980 var den siffran 153 miljoner. I västvärlden utgör typ 2-diabetes 85-95 procent av all diabetes. Källa: Vårdguiden och Rebecca Wall
– Vår forskning kan leda till produktion av nya livsmedel som förhindrar uppkomsten av sjukdomen. Det är av stor betydelse eftersom den har ökat markant under senare år och numera ses som ett globalt hälsohot, säger hon.
Kostfibrer viktigt
Kostfibrer är det viktigaste näringsmedlet för de bakterier i tjocktarmen som producerar smörsyra. Tillsammans med postdoktor Tatiana Marques har Rebecca Wall tidigare undersökt olika kostfibrers förmåga att öka mängden smörsyra i tarmen.
De kostfibrer som de såg stimulerade produktionen av smörsyra ska de nu utvärdera i en klinisk studie i personer som löper risk att insjukna i typ 2-diabetes.
– Vi ska undersöka kostfibrernas potential att stimulera tillväxten av smörsyreproducerande bakterier hos personer som är i förstadiet till typ 2-diabetes, förklarar Rebecca Wall.
Kostfibrernas effekter på sådant som insulinkänsligheten, blodsockerregleringen och utsöndringen av tarmhormoner hos personer i riskgruppen ska bland annat utvärderas.
Vissa fotokatalysatorer och solceller baseras på en teknik med molekyler som innehåller metaller, så kallade metallkomplex. Metallkomplexens uppgift i detta sammanhang är att absorbera solstrålarna och tillvarata deras energi. Det finns dock ett stort problem med dessa molekyler. Metallerna i dem är nämligen ovanliga och därmed dyrbara. Det handlar om ädla metaller såsom rutenium, osmium och iridium.
– Våra resultat visar nu att man med hjälp av avancerad molekyldesign kan ersätta de sällsynta och dyrbara metallerna med järn som är rikt förekommande i jordskorpan och därmed billigt, säger kemiprofessor Kenneth Wärnmark vid Lunds universitet.
Har optimerat järnmolekylen
Tillsammans med kollegor har Kenneth Wärnmark under lång tid jobbat med att hitta alternativ till de dyrare metallerna. Forskarna har riktat in sig på järn, som med sina sex procents förekomst i jordskorpan är betydligt mer lätt att tillgå. Forskarna har framställt egna järnbaserade molekyler och har i tidigare studier visat möjligheterna att använda dem i solenergitillämpningar.
Nu har man i den nya studien kommit ett steg vidare och utvecklat en ny järnbaserad molekyl med förmåga att fånga upp och tillvarata solljusets energi under tillräckligt lång tid för att den ska hinna reagera med en annan molekyl. Den nya järnmolekylen har också fått förmåga att lysa tillräckligt länge så att man för första gången kan se järnbaserat ljus med blotta ögat vid rumstemperatur.
Järnmolekyl. Bild: Nils Rosemann
– Det goda resultatet beror på att vi har optimerat molekylstrukturen kring järnatomen, säger kollegan Petter Persson vid Lunds universitet.
Kan användas för solbränsle och lysdioder
Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Science. Den aktuella järnmolekylen kan enligt forskarna komma att användas i nya typer av fotokatalysatorer för framställning av solbränslen, antingen som vätgas genom vattenspjälkning eller som metanol från koldioxid. Dessutom öppnar de nya resultaten upp för andra användningsområden för järnmolekyler, exempelvis som material i lysdioder, alltså LED-lampor.
Det som har förvånat Lundaforskarna är att det gick så snabbt att få fram bra resultat. På drygt fem år har de lyckats göra järn intressant för fotokemiska tillämpningar, med i stort sett lika bra egenskaper som de bästa ädla metallerna.
– Vi trodde det skulle ta minst tio år, säger Kenneth Wärnmark.
Förutom forskare från Lunds universitet så ingår forskare från Uppsala universitet och Köpenhamns universitet i samarbetet.
