Femåriga Andry pekar på bilden på mobiltelefonens skärm. Det är en selfie med en pojke och en kvinna som tittar rakt in i kameran. Deras ansikten täcks till hälften av stora munskydd. Hans mamma Lova undrar om han minns var bilden av dem är tagen.
– Det var där de gav oss sprutor, säger Andry.
Allt började i oktober 2017 när Lova och Andry besökte en släkting i norra delarna av landet. Vid det laget hade ett 30-tal personer dött av pesten i Madagaskar, vilket i sig inte är något ovanligt. Varje år drabbas landet av mindre, oftast lokala, pestutbrott under den så kallade pestsäsongen mellan augusti och mars.
Skillnaden den här gången var att smittan spreds inne i flera tätbefolkade städer. Av rädsla för smittan bestämde Lova att familjen skulle åka hem efter bara en natt. Men det var försent.
På väg hem fick Lova ett samtal från släktingen som berättade att flera av hennes kollegor på sjukhuset där hon arbetade hade insjuknat i pest. Nu hade släktingen tagit ett test som visade att även hon var smittad.
– Jag blev väldigt rädd, jag vet ju att det är en dödlig sjukdom och min son satt redan i bilen och hostade, säger Lova.
Sjuksköterskan Andrianiaina Solofo tar fram ett snabbtest för pest på sjukhuset i regionhuvudstaden Tsiroanomandidy. I regionen, där byn Beranonorana ligger, har tio personer dött. Pestsäsongen pågår från augusti 2018 till och med mars 2019.
Ungefär samtidigt anlände Gilbert Kayoko till Madagaskar för att leda Världshälsoorganisationen (WHO:s) arbete mot pesten. Han är läkare från Kongo och specialist på smittsamma sjukdomar. Bland annat var han med om att stoppa ebolaepidemin i Västafrika 2014 och har sedan dess arbetat med utbrott av både gula febern och Rift valley-feber i Niger. Men ett pestutbrott av den här digniteten hade han aldrig tidigare sett.
– Det stora antal fall som vi då hade i storstadsområdena på Madagaskar saknar motstycke, säger han.
Sprids genom bett från loppor
För de flesta är pesten tätt förknippad med digerdöden, det svenska namnet på pandemin som under 1300-talet dödade omkring 60 procent procent av Europas befolkning och spreds över stora delar av världen.
Men bakterien Yersinia pestis, som sprids till människor genom bett från loppor, som i sin tur använder råttor och andra gnagare som värddjur, ligger bakom flera förödande utbrott under människans historia.
Den senaste stora epidemin – den så kallade tredje pestpandemin – drabbade främst Kina och Indien i slutet på 1800-talet och dödade minst 10 miljoner människor. I dag förekommer pesten i 19 länder, främst i mindre utvecklade områden av Afrika, men även i Peru och i USA.
På sjukhuset i Tsiroanomandidy kan personalen utföra snabbtester för pest på patienter som uppvisar symtom. Men prover måste även skickas till Antananarivo för att få säkert svar från ett laboratorium.
För Gilbert Kayoko gällde det att snabbt skapa en bättre organisation och att få ut resurser till Madagaskars hälsodepartement och de biståndsorganisationer som är involverade i arbetet. Övervakning, kommunikation och diagnostisering behövde förbättras samtidigt som tusentals personer utbildades i pesthantering inom sjukvård och smittspårning.
Men när Lova och Andry behövde vård var den förbättrade organisationen ännu inte på plats. Efter att Andry fått ett positivt provsvar för lungpest sattes de i en ambulans med tre andra pestsjuka personer. När de anlände till sjukhuset visste personalen inte var de skulle göra av de smittsamma patienterna.
– De släppte inte ut oss, vi var instängda i ambulansens bakre del i flera timmar. De hade sprejat hela ambulansen med bekämpningsmedel mot loppor och jag fick svårt att andas. Jag trodde att jag höll på att dö och samtidigt var jag rädd att Andry inte skulle klara sig, säger Lova.
Väl inne på sjukhuset behandlades de med antibiotikainjektioner varannan timme under de första dagarna. Båda tillfrisknade och efter drygt två veckor kunde de komma hem igen.
– Familjen trodde vi skulle dö men under sjukhusvistelsen kunde de inte ens hälsa på oss. Det var en svår tid som vi helst vill lägga bakom oss, säger Lova.
Tre olika sorters pest
Böldpest: den pest som smittar från loppa till människa med hög feber, frossa och synlig förstoring av lymfkörtlar och/eller bölder. Smitta sker ofta när loppans tidigare värddjur, oftast en råtta, dör. Större utbrott bland människor föregås ofta av en pestepidemi bland gnagare. Obehandlad är dödligheten 30 till 50 procent.
Lungpest: Uppstår när pestbakterierna når lungorna. När lungpest uppstått kan sjukdomen spridas mellan människor. Obehandlad är sjukdomsförloppet snabbt och med närmare hundra procents dödlighet.
Blodpest: Smittar från loppor eller via hantering av ett smittade djur och orsakar hög feber, frossa, extrem svaghet. Hud och andra kroppsvävnad, särskilt på tår och fingrar, kan svartna och dö.
Bild: Pestloppan (Xenopsylla cheopsis) svullen av blod efter att den har ätit.
Källa: Centers for disease control and prevention, Folkhälsomyndigheten.
När Gilbert Kayoko och hans kollegor till slut fick stopp på utbrottet kunde de räkna till 2417 smittade och över 200 döda. Pestsäsongen 2017/18 var den värsta på över 50 år. Det är att jämföra med en normalt pestsäsong på Madagaskar då antalet smittade ligger kring 200.
Ett slutgiltigt utrotande av pesten är inte nära förestående. Men att det i framtiden skulle uppstå en ny pestpandemi, alltså en global smitta av pest, är osannolikt. En av anledningarna, förklarar Christian Giske, professor i klinisk mikrobiologi på Karolinska institutet, är att de flesta samhällen, och världssamfundet i stort, numera har en större beredskap för att hantera smittor.
– I dag ger även den tekniska utvecklingen en jättefördel. Man kan ta prover och fastställa en dna-sekvens på ett smittämne med hjälp av något som är lika enkelt som ett USB-minne. Det går att göra ute i fält vilket avsevärt förbättrar förutsättningarna för att kämpa mot epidemier och pandemier, säger han.
En invånare i byn Beranonorana tittar på en så kallad Kartman -box som används för att fånga råttor och bespruta dem med loppdödade medel innan de åter släpps fria. Under pestsäsongen dödas inga råttor eftersom det ökar risken för att lopporna sprids till människor.
I fallet med pesten handlar det förstås även om att det numera finns ett botemedel i vanlig antibiotika. Så länge behandlingen sätts in i tid är överlever så gott som alla böldpesten medan lungpest fortfarande kan vara dödlig. För den senare är dödligheten närmare hundra procent om den som insjuknar inte får behandling.
Enligt Christian Giske är det istället olika typer av luftburna smittor som mänskligheten bör vara vaksam inför.
– Brett uttryckt handlar det om olika former av influensor och luftvägsvirus, där vi har exempel som sars, mers och svininfluensan. Faran är om det dyker upp ett sådant virus med hög dödlighet och som får stor spridning.
– Då skulle man försöka ta fram ett vaccin snabbt, men för en del luftvägsvirus kan det ta lång tid och det går inte att påbörja framtagningen förrän efter att de första sjukdomsfallen dykt upp. I övrigt gäller det att arbeta förebyggande och med isolering av de som insjuknat.
Han avslutar dock med att ge lugnande besked.
– Det finns ett stort intresse för frågan bland folkhälsomyndigheter och på det Europeiska smittskyddsinstitutet. Det pågår mycket forskning och det är inte många dimensioner som lämnas därhän, säger Christian Giske.
Fortsätter skörda liv
Men även om Yersinia pestis inte längre riskerar att förgöra civilisationer så kommer den fortsätta att ta liv på platser som Madagaskar. Detta vet läkaren Mandrosovololona Harija alltför väl när hon tittar ut över de gröna kullarna från sin plats i den fyrhjulsdrivna pickupen. Fordonet kränger och skumpar när det far fram genom den otillgängliga landsbygden på väg mot byn Beranonorana, cirka fem timmars resa västerut från Antananarivo.
Läkaren Mandrosovololona Harija tar tempen på 22-åriga Nirinas barn. ”Vi var väldigt oroliga efter att två av våra grannar dött, men har vi fått mediciner så det känns lugnare nu”, säger Nirina.
I slutet av november dog ett medelålders par av pest i den lilla byn. Sedan dess bedriver Mandrosovololona Harija en regelbunden kontaktspårning bland invånarna. Gemenskapen bland grannarna är stor och många besökte paret när de var sjuka. Nu räknas 700 personer som smitt-kontakter. Samtliga har satts på en femton dagar lång förebyggande antibiotikakur.
Mandrosovololona Harija för protokoll och går runt med termometern för att kontrollera att ingen fått feber sedan gårdagens besök. En man med slitna kläder och få tänder kvar i munnen stiger fram. Han presenterar sig som Nambinamanana och han berättar att mannen i paret som dog var hans bror.
– Om jag besökte honom vid han sjuksäng?, säger han och spärrar upp ögonen i en förvånad min.
– Självklart gjorde jag det, det var ju min bror!
På sin dödsbädd beskrev brodern för honom hur det kändes att ha lungpest. Hur svårt det var att andas, och hur det brände som en eld i bröstet.
– Han sa ”jag kan inte hantera den smärta jag känner” och så hade han det tills han dog, säger Nambinamanana utan att vika undan med blicken.
Byn Beranonorana ligger i distriktet Tsiroanomandidy i Bongolavaregionen. En region i den centrala delen av Madagaskar, 160 km väster om huvudstaden Antananarivo. Antalet invånare i regionen är 326 600. Och terrängen kuperad österut, men västerut är det mer bergigt. Källa. Wikipedia
Trots att den nya pestsäsongen bringat nytt lidande i byar som Beranonorana så kan Gilbert Kayoko inte vara annat än nöjd när vi möter honom på hans kontor i FN-huset i centrala Antananarivo. Den nu pågående pestsäsongens första fall kom, precis som väntat, i mitten av augusti. Fram till den sista november hade 117 personer smittats och ”bara” fjorton dött. Inga större städer har drabbats.
– Vi kan inte korsa armarna och tro att vi är färdiga. Men man kan säga att våra åtgärder fungerar, det ser inte ut att bli ett nytt stort utbrott i år, säger han.
Hemma i byn berättar Nambinamanana om utbildningen som han och hans grannar fått: buskage som råttor kan vistas i ska brännas och sopor, särskilt matrester, måste alltid städas undan.
Men till Beranonorana kommer inga sopbilar och grisarna måste även framöver födas upp på de få matrester som blir över. Tills Madagaskar, som i dag är ett av världen allra fattigaste länder, lyckas höja levnadsstandarden för sina mest utsatta invånare så har Yersinia pestis en grogrund för fortsatt spridning.
Nambinamanana är van vid olyckor. Han är 65 år gammal och har redan sett alla sina tre bröder dö. Den senaste av dem råkade dö i pesten.
– Det är mycket ledsamt, men Gud valde detta. Det finns det inget vi kan göra, säger han.
Text: John Palm på uppdrag av forskning.se Foto: Malin Palm på uppdrag av forskning.se
Pestens historiska pandemier
Justinianska pesten: Började på 540-talet och fortsatte med upprepade utbrott under de följande 200 åren. Mellan 25 och 50 miljoner människor tros ha dött i pandemin som spreds kring Medelhavet och kan ha varit en orsak till Romarrikets fall.
Digerdöden: Eller ”svarta döden” hade sitt ursprung i Kina på 1330-talet innan den kom till Europa där den enligt uppskattningar dödade 60 procent av befolkningen.
Tredje pestpandemin: Drabbade främst Kina och Indien från mitten av 1800-talet till början av 1900-talet och tros ha dödat minst tio miljoner människor.
Yersinia pestis kan även ligga bakom flera ännu oupptäckta epidemier och pandemier. Bland annat tror forskare att pesten slog ut den första jordbrukscivilisationen i Europa. Teorin styrktes under 2018 när ett forskarteam hittade världens hittills äldsta spår av Yersinia pestis i en 5000 år gammal grav utanför Falköping i Västergötland, se artikeln Världens äldsta spår av pest visar hur pandemin spred sig
Anmälningspliktiga sjukdomar
Den svenska smittskyddslagen listar sjukdomar under fyra kategorier av anmälningspliktiga sjukdomar: Allmänfarliga sjukdomar, samhällsfarliga sjukdomar, Anmälningspliktiga sjukdomar och övriga anmälningspliktiga sjukdomar. Pest återfinns i den näst allvarligaste kategorin – allmänfarliga sjukdomar.
Tre sjukdomar – smittkoppor, SARS och ebola – tillhör den allvarligaste kategorin av samhällsfarliga sjukdomar. Om någon i Sverige uppvisar symtom på någon av de tre sjukdomarna ger lagen möjlighet till ”extraordinära smittskyddsinsatser” för att förhindra vidare spridning. Ebola lades till i den högsta kategorin 2014 i samband med ebolautbrottet i Liberia, Sierra Leone och Guinea. Källa: Fass.se.
Vad avgör om barn och unga blir litteraturläsare? Hur gör man som lärare för att undervisa i litteratur när läroplanen är fylld av motstridiga krav? I avhandlingen Den kroppsliga läsningen – bildningsperspektiv på litteraturundervisning undersöker Djamila Fatheddine grundskolans litteraturundervisning med fokus på läsning, kropp och bildning.
Avhandlingen behandlar grundskolans litteraturundervisning med fokus på kroppslighet och bildningsaspekter. Den bygger vidare på idén om litteraturläsning som något som kan utveckla människor och fördjupa insikter om vad det innebär att vara människa.
Motsägelsefull läroplan
Djamila Fatheddine har följt några lärares undervisning i klassrummet och dokumenterat elevers egna erfarenheter av litteraturläsning. Hon har även gjort en genomgång av den nuvarande läroplanen för grundskolan (Lgr 11) och konstaterar att den står i skarp kontrast till såväl lärarnas undervisningspraktik som till elevernas egna berättelser.
– Läroplanens skrivningar om litteraturläsning ger en splittrad syn, där beskrivning av syftet och det centrala innehållet helt motsägs av kunskapskraven. Detta kan innebära att de möjligheter till bildning som litteraturen ger, inte når alla elever, menar Djamila Fatheddine.
Läslust och lustfylld läsning
I begreppet bildning utgår hon från inlevelseläsning, en läslust som får läsaren att stiga in i fiktionens värld och med alla sinnen förnimma spänning, sorg, glädje och alla de känslor som kan rymmas i litteraturen. Som läsare går man in i berättelsen – och kliver ur denna litterära värld med ett annat perspektiv på sig själv och sin omgivning.
– När jag intervjuade elever som gillar att läsa, beskrev de tydligt läsningens kroppsliga och rumsliga dimensioner. Eleverna väljer med omsorg ut läsvänliga miljöer och skapar goda förutsättningar för att stiga in i olika skönlitterära världar. Var de läser någonstans påverkar alltså hur de upplever läsningen. De lever sig in i fiktionens värld och beskriver kroppsliga förnimmelser som om de själva vore med i berättelsen. Denna lustfyllda upplevelseläsning har tidigare i undervisningssammanhang haft en negativ klang, men är i hög grad en del i bildningsaspekten. Detta är viktigt att lyfta fram när det gäller barn och läsning, där fokus i litteraturundervisningen idag i så hög grad handlar om att mäta läsförmåga och läsförståelse, menar Djamila Fatheddine.
Går via lust
Slutsatsen i avhandlingen är att grunden för att bli en litteraturläsare går via lust. För att sedan kunna utveckla en läsaridentitet – se sig själv som läsare – behöver barn och unga aktiva insatser och goda förutsättningar. Att stiga in i läsningens rum går via kroppen, något som är viktigt att komma ihåg i diskussioner om litteraturläsning och undervisning.
Avhandlingen består av fyra delstudier, där Djamila Fatheddine analyserar kursplanen i svenska och synen på berättande texter, dokumenterar elevers upplevelser av litteraturläsning samt följer två lärares litteraturundervisning i klassrummet. De elever som intervjuades gick i årskurs tre och fem och gick alla i samma skola. De två lärarna som deltog i studien undervisade i ämnet svenska i åk 3 och åk 5, dock i en annan skola än den där eleverna intervjuades.
Fotnot:
Djamila Fatheddine disputerade i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet i december 2018. Hon är verksam vid Göteborgs universitet, Institutionen för didaktik och pedagogisk profession.
Avhandling:
Den kroppsliga läsningen. Bildningsperspektiv på litteraturundervisning
Kontakt:
Djamila Fatheddine, Institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Göteborgs universitet, djamila.fatheddine@gu.se
Dagens medier har blivit allt mer beroende av nyheter som produceras av regeringskanslierna. Det visar en ny studie utförd av bland andra Karl Magnus Johansson, professor i statsvetenskap och Gunnar Nygren, professor i journalistik, båda Södertörns högskola.
I deras bok Close and Distant: Political Executive – Media Relations in Four Countries undersöks relationen mellan toppolitiker, pressekreterare och politiska reportrar i fyra europeiska länder, däribland Sverige. Gemensamt för alla fyra länder är en pågående skiftning i maktbalansen mellan medier och regeringar. Den beror på politikens stora satsningar på kommunikation i kombination med drastiskt minskade resurser för redaktionerna.
Beroende av ”halvfabrikat”
Utvecklingen har lett till att medierna blivit mer beroende av vad forskarna kallar ”halvfabrikat”, alltså nyheter som produceras av regeringskanslierna. Med minskade resurser följer även sämre möjligheter för journalisterna att söka egna källor, och därför är det i allt större utsträckning politiken som sätter agendan för vad som rapporteras i media och hur.
– Idag finns det färre journalister som utvecklar sina egna nätverk och källor, och de som fortfarande rapporterar om politik måste producera mer för fler plattformar. Detta försvagar journalistikens position i relation till den växande personalstyrkan av kommunikatörer inuti det politiska maskineriet, säger Gunnar Nygren.
Konsekvenser för demokratin
Av de fyra länder som undersöktes, Sverige, Finland, Litauen och Polen, kunde forskarna se att centraliseringen hade gått längst i Sverige. Och långsiktigt får det här negativa konsekvenser för demokratin, menar forskarna.
– Om medborgarnas åsikter och värderingar gällande politik och enskilda politiker enkelt kan bli manipulerade genom maktintressen kan det skada demokratin, säger Karl Magnus Johansson.
Alexandru Schiopu tvekar inte en sekund när man frågar om hur vi bäst tar hand om vårt hjärta.
– Rök inte. Träna. Gå ner i vikt om du är överviktig. Ha även koll på blodtrycket, säger han.
”Det överraskade oss att inflammation och reparation efter infarkt hänger ihop så tätt: utan inflammation – ingen reparation. Så utmaningen blir att hitta rätt balans mellan inflammation och reparation i hjärtat”, säger Alexandru Schiopu. Foto: Tove Smeds
Han berättar att det har hänt mycket inom hjärtforskningen, vilket har förbättrat överlevnaden för patienter som drabbas av akut hjärtinfarkt.
– Sedan mitten av 1990-talet har det skett en betydande ökning i användandet av PCI, tekniken som vidgar igentäppta kranskärl med ballong, med eller utan stentinläggning. Det har fått stor betydelse för överlevnaden efter en hjärtinfarkt, berättar Alexandru Schiopu.
Läkemedel som avlastar hjärtats arbete efter en hjärtinfarkt, samt effektiva blodförtunnande och blodfettssänkande behandlingar har också haft stor påverkan på överlevnad.
– I en nyligen publicerad analys av data från SWEDEHEART-registret som samlar alla hjärtpatienter i Sverige kunde man se att de moderna behandlingar som vi ger patienterna fungerar mycket bra. Från mitten av 90-talet och framåt ökade överlevnaden betydligt, men vi ser också att efter 2007-2008 planas förbättringskurvan ut, konstaterar Alexandru Schiopu.
Men det pågår flera intressanta forskningsspår som kan förändra detta och som förhoppningsvis kan öka överlevnaden ytterligare. Alexandru Schiopu studerar processer i hjärtat som är involverade i både inflammation och i själva läkningen efter en hjärtinfarkt.
Forskningen baseras dels på studier i möss, dels på undersökningar av patienter som drabbats av hjärtinfarkt. Med hjälp av hjärtultraljud och magnetkamera kan han få en ögonblicksbild av hur hjärtat såg ut vid tillfället för hjärtinfarkten, men även sex månader efter att den inträffat. Blodprover tas i inflammationsfasen och reparationsfasen efter en hjärtinfarkt och olika ämnen i blodet analyseras.
– När någon drabbas av en hjärtinfarkt svarar kroppen med en stark inflammation. Det protein vi forskar på frisätts snabbt från vita blodkroppar och driver på inflammation i hjärtmuskeln. Detta är skadligt och det finns idag inga läkemedel som kan dämpa den inflammationen.
Reparation kräver inflammation
Kruxet är dock att inflammationen också är viktig för att immuncellerna som reparerar hjärtat ska kunna ta sig till skadan.
– Det är som när man får en skada på huden. Först får man en inflammation och det gör ont och blir svullet – men efter ett tag lägger sig inflammationen och huden börjar repa sig.
Proteinet som forskargruppen arbetar med är involverat i båda faserna. Eftersom proteinet inte bara frisätts i hjärtat, utan även i blodet, går det att mäta och kan därmed fungera som en markör.
– Genom att dämpa effekterna av det här proteinet försöker vi minska skadan som inflammationen medför på hjärtmuskeln. I ännu ej publicerade studier har vi sett att när vi blockerar proteinet i möss minskar storleken på hjärtinfarkten och hjärtfunktionen förbättras.
Mot mer individualiserad behandling
Alexandru Schiopu kommer att fortsätta forska om man genom att hämma proteinet vid rätt tidpunkt kan minska hjärtskadan och förbättra hjärtfunktionen efter en hjärtinfarkt.
På sikt hoppas Alexandru Schiopu också att hitta biomarkörer som ska kunna avslöja hur man återhämtar sig efter en infarkt.
– Min förhoppning är att man, genom att mäta frisättningen av detta protein eller andra biomarkörer i blodet, i framtiden kan individualisera behandlingen av hjärtinfarktpatienter.
Lösningen ska kunna användas av stadsplanerare. Verktyget, som kallas för NOAH, kommer att hjälpa städer att förebygga översvämningar, och att minska mängden föroreningar i Östersjön, uppger Högskolan i Halmstad i ett pressmeddelande.
Översvämningar ger inflöde av föroreningar
Att effektivt hantera dagvatten är ett av de största miljöproblemen som städer runt Östersjön står inför idag. Klimatförändringar orsakar intensiva regnoväder och stormar i Östersjöregionen. Städernas avloppssystem är inte dimensionerade för att hantera nederbördsmängderna, och därför blir översvämningar allt vanligare i tätbebyggda områden.
Översvämningar leder till en ökad risk för att orenat avloppsvatten spolas ut i naturen från städernas avloppssystem. Detta är skadligt för såväl människor som miljö, eftersom vattnet innehåller en för hög mängd näringsämnen, skadliga substanser och patogena mikrober som kan orsaka sjukdomar.
Olika utmaningar runt Östersjön
Städer och tätbebyggda områden kan förbereda sig för översvämningar genom förbättrad planering och självanpassande avloppssystem, menar man inom projektet . NOAH, som sammanför nio städer och vattenverk, sju akademiska forskningsinstitutioner och två paraplyorganisationer från länderna runt Östersjön, från öst till väst och från norr till söder.
De olika geografiska områdena står inför olika utmaningar – och på samma sätt varierar expertisen hos de olika projektparterna. Vattenverken bidrar till exempel med praktisk kunskap gällande avloppshantering i urbana områden.
Vilka deltar i NOAH?
I projektet representeras Sverige av Högskolan i Halmstad och av Söderhamn. Högskolan i Halmstad bidrar med kompetenser som handlar om organisatorisk riskhantering. Högskolan kommer att arbeta med att identifiera kunskapsluckor inom området, och med att beräkna ekologiska risker. Söderhamn ger kunskap om hur stadsplanering kan ske utifrån ett bredare helhetstänk. I likhet med alla deltagande städer kommer Söderhamn att få ny kunskap för att ännu bättre lyckas i stadsplaneringen. Planeringsverktyget kommer att hjälpa dem att kontrollera dagvattenkvalitet, förutse höga flöden i avloppsledningssystem, samt bedöma lämpliga åtgärder. Som ett resultat av NOAH testas en planeringslösning för dagvatten som är baserad på Östersjöns upptagningsområde. Lösningen anpassas till de deltagande städernas stadsplaneringsprocedurer. Konceptet kommer att vara lätt att anpassa till tätbebyggda områden runt Östersjön, och skulle kunna minska utsläppen i Östersjön med upp till 50 procent, enligt pressmeddelande från Högskolan i Halmstad. NOAH:s webb.
Ivar Annus, Ph.D. Projektkoordinator, Tallinns tekniska universitet, Estland ivar.annus@taltech.ee
– Samma gen finns hos människor och det är mycket möjligt att den påverkar människor på samma sätt. Om genen är förändrad hos män kan det leda till att de inte kan få barn, säger Per-Erik Olsson, professor i biologi vid Örebro universitet.
Forskningen är ett samarbete med forskare i Singapore vid Temasek Life Sciences Laboratory. Båda forskargrupperna undersöker vad som bestämmer om du blir kvinna eller man och har arbetat tillsammans i över åtta år.
– De kontaktade oss för ett samarbete för att ta reda på mer om just den här genen – HSF5 – och vad den gör, säger Per-Erik Olsson, som har gjort studien tillsammans med Ajay Pradhan, forskare i biologi vid Örebro universitet.
Spermier som inte kan simma
Med hjälp av den nya tekniken, CRISPR/Cas9, kunde forskarna slå ut HSF5-genen hos zebrafiskar för att se vad som händer när genen inte kan göra sitt jobb.
– Resultatet blir få spermier och de som produceras är inte dugliga. De har alldeles för stora huvuden och små kort svansar. De kan helt enkelt inte simma, säger Ajay Pradhan.
Däremot verkar genen inte ha en någon effekt på kvinnor – forskarna såg ingen skillnad när genen var blockerad hos zebrafiskhonorna.
– Nu vet vi att proteinet som skapas ur HSF5-genen är viktigt för spermiers utveckling. Nästa steg för oss är att ta reda på vad som bestämmer hur mycket protein som produceras, säger Ajay Pradhan.
– Kan det vara så att vissa kemikalier kan påverka detta och därmed leda till infertilitet. Många har svårt att få barn idag och vi vet inte varför så det krävs mer forskning, säger Per-Erik Olsson.
Varför CRISPR/Cas9?
Med genomredigering går det att göra riktade förändringar (mutationer) i arvsmassan, och därmed ändra en egenskap utan att något nytt DNA tillförs. De tekniker som används brukar kallas för gensaxar.
CRISPR/Cas9 är en genomredigeringsteknik som till exempel kan användas för att skapa en mutation på en viss plats i arvsmassan så att produktionen av protein från en viss gen stängs av. Detta gjorde forskarna på zebrafiskar.
Varför zebrafisk?
70 procent av de mänskliga generna har en tydlig motsvarighet i zebrafiskarnas arvsmassa och fiskens utveckling är mycket lik den hos människor – fast den går mycket snabbare. Genom att slå på eller av enskilda gener hos ett fiskembryo kan forskarna se vad som förändras – och sedan kan de pröva om den kunskapen kan tillämpas på människor.
– Banorna i de tekniska disciplinerna involverar fler och snabbare riktningsförändringar såväl som högre reaktionskrafter, säger H-C Holmberg, professor vid Nationellt vintersportcentrum på Mittuniversitetet i Åre-Östersund.
Normalt tränar och tävlar olympiska, alpina skidåkare på snö 130-150 dagar per år. Beroende på årstiden består slalomträningen av 2-12 åk med 40-60 svängar om vardera ca 0,8 sekunder, vilket ger 100-700 riktningsförändringar under en träning.
Slalom kräver högst motkraft
– Var och en av dessa svängar innebär en kraftig ökning av reaktionskraften upp mot fem gånger åkarens kroppsvikt, vilket är den högsta reaktionskraften för alla olympiska discipliner inom alpin skidåkning, säger Matthias Gilgien, docent vid Norges idrottshögskola, Oslo.
Som jämförelse består storslalomträningen av 2-12 åk med 25-50 svängar (ca 1,4 sekunder per sväng) vilket resulterar i totalt 50-600 riktningsförändringar under ett träningspass där varje sväng involverar reaktionskrafter upp mot cirka 3,2 gånger kroppsvikten.
Tekniska utvecklingen kräver mer av åkarna
Alpin skidåkning kräver att den aktive behärskar ett brett spektrum av fysiska, tekniska och mentala färdigheter, säger H-C Holmberg.
Alpin skidåkning har varit en olympisk gren ända sedan den första vinterolympiaden 1936 och skidåkarna tävlar i fyra huvudgrenar, slalom, storslalom, super G och störtlopp. I artiklarna konstateras att den genomsnittliga tiden för ett åk är för slalom 52 sekunder och hastigheten 54 km/h, för storslalom 77 sekunder och med en medelhastighet på 65 km/h och en maxhastighet på 85 km/h. I Super G är åktiden 93 sekunder och hastigheten 86 respektive 110 km/h och i störtlopp är åktiden 121 sekunder och hastigheten 94 respektive 150 km/h.
– Betydande förbättringar av hur pisterna prepareras, banans utformning, utrustning och de aktivas färdigheter har bidragit till den nivå som alpin skidåkning har uppnått idag. Förbättrad snöpreparering har gett hårdare underlag och utvecklad utrustning möjliggör en bättre interaktion mellan skidåkare och snö, säger Matthias Gilgien.
Det stora utbudet av backar, bansättningar och snöförhållanden kräver att skidåkaren kontinuerligt anpassar sin teknik och grenens tekniska komplexitet ställer höga krav på att minimera energiförlusten under åket, utnyttja olika strategier och skidutrustning för att minimera friktion och luftmotstånd.
Forskning för att optimera prestationerna
– Tillgången till fler mellantider, i kombination med mer avancerade och djupgående analyser av banan och hastigheten, ger information som kan användas av tränare och aktiva till att förbättra prestation. Skidåkarnas teknik har förbättrats betydligt, men det återstår fortfarande mycket att undersöka för att optimera en alpin skidåkares prestation, säger H-C Holmberg.
Professor H-C Holmberg, Nationellt vintersportcentrum vid Mittuniversitetet, hc.holmberg@miun.se
Docent Matthias Gilgien, Norges idrottshögskola, Oslo och resursperson inom biomekanik/prestationsteknologi för det norska alpina landslaget, matthias.gilgien@nih.no
– Fysisk aktivitet är bra för kroppen. Men det finns också en risk att det blir för mycket av det goda. Det krävs en medvetenhet om att den fysiska mognadsgraden varierar mellan individer i samma årskull för att minska skaderiskerna, säger Claes-Göran Sundell, fysioterapeut och doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.
– Ju fler träningstimmar, desto mer individanpassad bör träningen vara.
Ländryggen tar stryk
Nästan hälften av de idrottande ungdomarna som deltog i studien, hade besvär i ländryggen. Besvären var vanligast bland ungdomar som idrottade på elitnivå och tränade mer än sex timmar i veckan. Däremot gick det inte att se någon skillnad mellan olika idrotter.
Hos nio av tio av de ungdomar som undersöktes för ländryggproblem fanns en strukturell förklaring till besvären. Den vanligaste skadan var stressreaktion eller stressfraktur i ländryggen. Det gick inte att se detta bara med någon vanlig klinisk undersökning utanpå kroppen, utan det krävdes undersökning med datortomograf eller magnetresonanskamera för att fastställa skadan. Om skadan upptäcktes i tidigt stadium var det större chans till läkning.
Ta symptom på allvar
– Därför är det viktigt att inte bagatellisera besvär utan att ta alla symtom från ryggen på allvar hos ungdomarna och tidigt göra undersökning med bilddiagnostik som magnetresonans, säger Claes-Göran Sundell.
En enkät som gjordes bland 2 500 gymnasieelever för att se samband mellan ländryggsbesvär, idrott och kön.
En registerstudie som undersökt idrottande ungdomar och ländryggsbesvär under en tioårsperiod, och där det framkom att bara ett fåtal hade undersökts med magnetresonans eller datortomografi. Bara 19 fall där dessa undersökningar gjorts hittades, och i16 fall fanns tillgång till journal och besvarade frågor om fortsatta besvär.
En studie som följde 25 elitidrottande ungdomar med ländryggsbesvär, och jämförde dessa med en kontrollgrupp som aldrig haft besvär i ländryggen. Här såg man stora skillnader, då ungdomarna med ländryggsbesvär också hade skador på ryggraden, Kontrollgruppen visade inga liknande skador. De som hade någon form av skelettskada behandlades med vila i tre månader med uppföljning hos fysioterapeut. Efter vilan gjordes en ny röntgenundersökning för att studera läkningen.
Kontakt:
Claes-Göran Sundell, fysioterapeut och doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet. claes.g.s@telia.com
Att som ungdom drabbas av en ätstörning gör att livet sätts på pausläge under en lång tid. Därför är det viktigt med rätt uppbackning även utanför familjen. Det kan vara inom både skolans värld och idrottsorganisationer.
– Ungdomars sociala kontexter utanför familjen verkar ha stor betydelse för insjuknandet, behandlingen och tillfrisknandet, säger Katarina Lindstedt, behandlare på ätstörningsenheten vid Region Örebro län som gjort en studie vid Örebro universitet.
Studien visar att ungdomarna (som medverkade i en registerstudie under perioden 1999-2014) vid ettårs-uppföljningen var generellt nöjda med sin behandling och sin behandlarkontakt, men att det fanns områden att förbättra.
Viktigt att involvera skolan
Det handlar exempelvis om hur ungdomarna upplevde sin egen delaktighet i behandlingen och hur de upplevde att behandlingen fokuserade på mål som var viktiga för dem. Det kunde vara att få arbeta med tankar och känslor kopplade till mat och ätande.
– I intervjuer med ungdomar som tidigare varit i behandling för ätstörning framkom att de uppskattade familjens medverkan i behandlingen, men ansåg att det var viktigt att individuella samtal erbjöds som ett komplement eller som huvudsaklig insats när familjebaserad behandling inte fungerade, säger Katarina Lindstedt.
Skolan är en viktig miljö för ungdomar och det skiljer sig hur de fick hjälp från sin skola under behandlingstiden. Det är värdefullt om lärare uppmärksammar och att ungdomen känner att den får stöd från både personal och kompisar.
– Det underlättar om ungdomen får förståelse för att de är borta från skolan då de är på behandlingsenheten. I intervjuerna berättade några att de ville hitta tillbaka till det gamla livet men att de även ville ändra vissa saker. Det kunde vara att hitta andra kompisar med andra värderingar. Det fanns mycket eftertänksamhet och en önskan att skapa sig en ny livskontext, säger Katarina Lindstedt.
Allt fler fria från diagnos
Registerdata visade att under den aktuella tidsperioden blev allt fler som avslutade sin behandling för ätstörning diagnosfria, och hade en hälsosam vikt när behandlingen avslutades. Den genomsnittliga behandlingstiden minskade, vilket möjligen skulle kunna förklaras med att behandlingen blivit mer effektiv under senare år. Den genomsnittliga behandlingstiden under hela tidsperioden var 15 månader.
– I intervjuerna reflekterade många över hur avslutet blivit hos ätstörningsenheten. Vissa tyckte att de avslutades alltför abrupt när de inte hade någon diagnos längre. De efterfrågade uppföljande samtal för att få prata om hur läget är nu och att minimera risk att återfalla i sjukdom. Då är det viktigt med bra support och stöd från omgivningen, säger Katarina Lindstedt.
Anorexia nervosa
Anorexia nervosa och angränsande tillstånd innebär en ätstörningsproblematik, med stort fokus på restriktivt ätande, i kombination med andra symptom som exempelvis rädsla för att gå upp i vikt eller att självkänslan är starkt påverkad av vikt eller kroppsform.
Kontakt:
Katarina Lindstedt, Behandlare och beteendevetare, Ätstörningsenheten, Psykiatri för barn och unga vuxna och Forskare vid Universitetssjukvårdens forskningscentrum,
Universitetssjukvården Örebro, Region Örebro län katarina.lindstedt@regionorebrolan.se
Diabetes mellitus är en vanlig hormonell sjukdom som ökar bland katter. Behandling består av ändrad kosthållning, motion och insulinsprutor. Katter med diabetes kan tillfriskna och klara sig utan medicinering efter en tids behandling. Att tidigt få indikation om hur kattens sjukdom kommer att utvecklas är viktigt både för djurägaren och behandlande veterinär.
En orsak till att vissa katter inte tillfrisknar utan fortsatt behöver medicinering för diabetes kan vara en annan bakomliggande sjukdom, akromegali. Akromegali orsakas av en tumör i den del av hjärnan som kallas hypofysen, och ger höga nivåer av tillväxtfaktorn insulin-like growth factor I (IGF-I). Det är dock inte känt hur nivåerna av IGF-I förändras under diabetesbehandling hos katter utan känd akromegali.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet har följt sjukdomsutvecklingen hos katter med diabetes. IGF-I ökade efter insulinbehandling hos alla katter trots det inte fanns några tecken på akromegali. Tvärtom var höga IGF-I värden efter 2-3 veckors behandling kopplat till tillfrisknande.
Resultaten visar att insulinbehandling påverkar nivåerna av IGF-I, vilket är en viktig kunskap så att inte alla katter med högt IGF-I antas ha akromegali. Fler studier behövs för att se om nivån av IGF-I efter 2-3 veckors behandling kan hjälpa veterinären att förutspå om kattens diabetes kommer att gå tillbaka.
Emma Strage, klinikveterinär, Universitetsdjursjukhuset, Klinisk-kemiska laboratoriet, SLU, emma.strage@uds.slu.se
Det är viktigt att konstnären först skaffar sig en förståelse för de villkor som finns inbyggda i platsen, och hur ljudkonsten kan förändra upplevelsen av den. Detta undersöks i en avhandling från Högskolan för scen och musik.
I avhandlingen utgår Åsa Stjerna från sitt eget konstnärliga arbete. Under mer än tio år har hon skapat ljudinstallationer anpassade efter specifika platser både i Sverige och utomlands. Genom att integrera flera högtalare i en plats skapas ett ljudande verk som besökaren fritt kan röra sig genom. I avhandlingen undersöker hon fyra av dessa projekt:
Currents, en ljudinstallation baserad på vattenströmmar från Nordatlanten i Oslooperans foajé (2011).
Brunnen, en ljudinstallation på Svenska Institutet i Paris (2014).
En resa till Nairobi, en ljudinstallation i Nairobi som inte genomfördes (2013).
Himmel nedtagen, en ljudinstallation som gestaltar himlen utanför Sahlgrenska universitetssjukhuset (2017).
Såväl platser och ljud skiljer sig åt mellan de olika projekten. Men Åsa Stjernas avsikt har i samtliga fall varit att inte bara utforska de villkor som finns inbyggda i en viss plats, utan också att undersöka vad platsen skulle kunna bli.
Utforskar platsen förutsättningar
– Projekten måste utgå från platsens unika och ofta komplexa förutsättningar. Det kan till exempel handla om hur folk rör sig på platsen vissa tider på dagen. Konstnärens kapacitet att förstå och arbeta med de här förutsättningarna är en förutsättning för att det ska bli bra, säger hon.
Ett exempel är Himmel nedtagen, där Åsa Stjerna var involverad redan på skisstadiet vid byggandet av en ny ljusgård för Bild- och interventionscentrum vid Sahlgrenska sjukhuset. Det innebar att hon bland annat kunde vara med och påverka den arkitektoniska processen. Konstverket är i detta sammanhang resultatet av en komplex process som till stora delar äger rum innan själva ljudinstallationen är på plats.
Ifrågasätter ljudkonstens traditioner
Genom att utveckla och konstnärligt utforska ett antal tillvägagångssätt och metoder i sitt arbete, synliggör och ifrågasätter Åsa Stjerna traditioner och antaganden som hindrat förståelsen av ljudkonstens komplexa roll i det offentliga rummet. Till exempel är det enligt henne vanligt att tänka på rummet som tom behållare som fylls med ett innehåll. Åsa Stjerna visar istället att platser och därmed konstnärligt platsspecifikt arbete är ett samspel mellan en mängd aktörer: de material och människor som sammantagna skapar platsen.
– Jag hoppas att avhandlingen kan bidra med en förståelse för vad det innebär att verka som konstnär där ljudkonsten inte i första hand levererar en redan i förutbestämd idé, utan är resultatet av förhandlingar med och i samklang med platsens unika specifika villkor.
Åsa Stjerna, konstnär och doktorand, Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet, asa@asastjerna.se
Hos svenska hästar förekommer årligen utbrott av den allvarliga och mycket smittsamma luftvägssjukdomen kvarka, som orsakas av bakterien Streptococcus equi.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet har undersökt så kallade ”tysta smittbärare” för att utöka kunskapen om deras roll för spridning av kvarka. 41 hästar från samma stall följdes under 13 månader efter ett kvarkautbrott, fram tills att alla hästar var smittfria. Näs- och luftsäcksprover från de tio hästar som blev tysta smittbärare inkluderades i den aktuella studien.
Hästsjukdomen kvarka känd sedan 1200-talet
Kvarka är en sedan länge känd smittsam hästsjukdom. Sjukdomen beskrevs i en lärobok av Jordanus Ruffus redan år 1251.
Utbrott av kvarka sker årligen hos hästar i Sverige och övriga världen. Under femårsperioden 2013-2017 anmäldes i snitt 75 stall med utbrott av konstaterad kvarka per år i Sverige.
Källa: Wikipedia
Dna från kvarkabakterier kunde löpande påvisas i prov från de tysta smittbärarna med PCR-analys. Vid vissa provtagningstillfällen kunde bakterier också påvisas genom bakterieodling, vilket kräver att levande bakterier fångas upp i provet. I prover tagna sex månader efter sjukdomsutbrottet visades lokala förändringar i arvsmassan hos kvarkabakterier från två av de tysta smittbärarna. Bakterier med dessa så kallade punktmutationer spreds sedan mellan hästar utan att orsaka sjukdom.
PCR mångdubblar dna för analys
PCR står för Polymerase Chain Reaction och är en molekylärbiologisk och biokemisk metod som används för att mångdubbla en eller ett fåtal kopior av dna-sekvener till en så stor mängd att det går att analysera dna-sekvensen. Med PCR-metoden kan man skapa tusentals, upp till miljontals exemplar av en enskild dna-sekvens. Källa: Wikipedia
Forskarna drar slutsatsen att tysta smittbärare med odlingsnegativa bakterieprov men positiva PCR-prov bör betraktas som smittsamma. Forskarna föreslår också att punktmutationer kan vara en orsak till kvarkabakteriens förmåga att undkomma immunförsvaret hos tysta smittbärare.
Miia Riihimäki, universitetsadjunkt vid institutionen för kliniska vetenskaper, Enheten för hästmedicin, SLU, miia.riihimaki@slu.se
– Vi går alltmer mot en sorts kriminalitetsdiskurs, där man ser idrottsutövarna som potentiellt kriminella, säger Anna Qvarfordt, idrottsforskare vid Högskolan i Gävle som undersökt uppfattningar och upplevelser hos idrottare i den yttersta eliten.
Integritetskränkande kontroller
Hon menar att det är omfattande praktiska procedurer som idrottarna ska hantera dagligen, till exempel vistelserapportering. Vistelserapportering innebär att man ska uppge en plats för antidopingauktoriteterna, där man befinner sig en valfri timme varje dag året runt.
– Det här ska du uppge tre månader i förväg och om du ändrar dina rutiner, till exempel för att åka till en moster och hälsa på, då måste du in och ändra det. Det säger sig självt att det är ganska ingripande och omfattande, menar Anna Qvarfordt.
– Dopingkontrollerna innebär att du kan bli testad var som helst och när som helst, inte bara på tävling utan också i hemmet, vilket är potentiellt integritetskränkande. Vid en kontroll får man gå in på toaletten tillsammans med en person, och väldigt avklädd lämna ett urinprov under uppsyn.
Biologiska pass med idrottares värden
I de biologiska passen som man håller på att utarbeta inom antidopningssystemet, förs bok över idrottarnas olika biologiska parametrar. Något som också kan få betydelse för den personliga integriteten, menar Anna Qvarfordt.
– Man har också börjat med så kallad intelligence, alltså underrättelseverksamhet. Så antidopingarbetet går alltmer mot en sorts kriminalitetsdiskurs, där man ser idrottsutövarna som potentiellt kriminella.
Undersökningen visar att det finns en legitimitet för antidopingarbetet bland idrottarna.
– Idrottare är väldigt fogliga och vill göra rätt. De är väldigt plikttrogna och vill komma åt dopningen. Samtidigt finns det problem med utövningen som kan riskera legitimiteten, säger .
Om studien
261 internationella toppidrottare, från 51 olika länder, från fyra olika internationella förbund (friidrottsförbundet, skidförbundet, basketförbundet och volleybollförbundet) besvarade en enkät om hur de upplever och uppfattar det internationella antidopningsarbetet. Forskaren gick sedan vidare med 13 utövare, som representerade fem världsdelar, för intervjuer.
Studien visar att idrottarna upplever antidopningsarbetet som ineffektivt, och att det går att komma undan med att dopa sig. En annan sak som blev väldigt tydligt i undersökning är att arbetet inte upplevs som likvärdigt i olika länder. En orsak kan vara att antidopingsystemet utgått från västvärlden och inte tagit hänsyn till att förutsättningarna inte är samma överallt.
Vissa idrottare, framförallt från västvärlden, berättade exempelvis att de har en träningsstab som tillhandahåller en lista på adresser där de ska bo och talar om hotell, tider och datum så att det blir lätt att fylla i vistelserapporteringen. Idrottare i andra delar av världen berättar: ”Ja, men där jag bor och där jag ska uppge min adress, där har vi inte gatuadresser. Jag bor i byn bortom berget”
När någon annan har kontrollen
En del idrottsutövare är också begränsade i vad de kan göra, det är någon annan som har kontrollen över till exempel vad man stoppar i sig. Det kan vara tränare, coacher eller lagledning som har kontrollen och ändå så är det idrottsutövarna som får straffen.
”Vi får piller som vi inte vet vad det är och om vi ifrågasätter så säger tränaren att vi inte får vara med i laget.”
De idrottsliga reglernas princip om strikt ansvar innebär att det inte behöver finnas uppsåt för att du ska bli fälld för doping, det räcker med att det finns en substans i din kropp och oavsett hur den har kommit dit så är du ansvarig för det.
– Skälen till principen kan man förstå då idrottsutövarna annars skulle kunna skylla på läkare och andra supportpersoner, men det är ändå en regel som diskuteras mycket och som i ljuset av mina studier behöver diskuteras mera, säger Anna Qvarfordt.
Var rädd om den legitimitet som finns
Det globala antidopingarbetet är en omfattande verksamhet där idrottsutövaren står i centrum för regleringar, granskningar och kontroller. Det övergripande syftet med studien var att analysera legitimiteten ur internationella elitidrottares perspektiv, menar Anna Qvarfordt.
– När man utformar policys, måste man på ett bättre sätt involvera idrottsutövarna och ta hänsyn till deras synpunkter och de konsekvenser policyn får på deras nivå. Det måste göras på ett sätt så att utövarna känner att det är rimligt och rätt i förhållande till vad det kostar.
Risken finns annars att allt fler börjar misstro systemet eller tänker: ”om dopare kommer undan, varför ska då jag följa reglerna”.
Anna Qvarfordt, lektor i idrottsvetenskap vid Högskolan i Gävle, anna.qvarfordt@hig.se
– Studien ger viktig kunskap kring fördelning av roller och inflytande i organisationer med starka professioner. I kontrast till den dominerande bilden att det råder en konflikt mellan organisationen och de professionella yrkesutövarna, visar studien att det snarare är en ömsesidig relation, säger Gustaf Kastberg, professor i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet.
Forskarna menar att förstelärarrollen handlar om en ”ny professionalism” som omfattar att vara aktiv inom ledningsfrågor och ägna sig åt uppgifter som frångår professionens kärnverksamhet. En växande ”elitroll” för vissa professionella verkar därför inte hota professionens möjlighet att stärkas.
Helar och splittrar
– Vi visar också att förstelärare kan fungera splittrande för professionen, och det handlar framförallt om de fall där försteläraruppdraget är otydligt definierat och inte innebär något annat än ordinarie lärararbete.
Forskarna menar att några lärdomar kan dras för att utnyttja den potential som finns i förstelärarrollen. En är att om det är otydligt vad försteläraren gör för något utöver den vanliga lärarrollen, kan det skapa en grogrund för missämja. Men funktionen kan fungera stärkande om den har en tydlig positionering, som distanserar från den övriga yrkesrollen. Det är också viktigt att förvaltning och rektorer ger förutsättningar för ett ökat professionellt inflytande på ledningsnivå.
– Både förstelärare och övriga lärare måste också ges tid och utrymme för att arbeta med utvecklingsfrågor som ligger nära kärnarbetet, säger Gustaf Kastberg.
Projektet är genomfört i ett samarbete mellan forskare vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet, och Institutionen för service management och tjänstevetenskap, Lunds universitet. Och sammanfattas i den nyutgivna boken Lärarkåren och förstelärarna- splittrad, stärkt och styrd profession.
Förstelärarreformen
Förstelärarreformen som infördes 2013 är en av flera under senare år inom skolan som syftat till att stärka lärarprofessionen och höja statusen på läraryrket. Det finns statliga kriterier för vem som kan bli förstelärare- och därmed få en löneökning på 5000 kronor- men de är öppna och bjuder in till stor lokal tolkning av reformen.
Inom psykologin brukar termen ”motiverat tänkande” användas för att beskriva när människor tolkar information som de önskar, snarare för vad den är.
– Vi tror ofta att vi omvärderar våra tankesätt i ljuset av ny information. Vår forskning bekräftar att vi människor misstolkar information, i det här fallet om invandring, för att få den att passa vår världsbild, säger Thérese Lind, doktorand vid institutionen för industriell ekonomi vid Linköpings universitet.
Tidigare studier om motiverat tänkande som har gjorts i USA har visat att demokrater är bättre på att tolka statistik som visar att brottslighet minskar till följd av strängare vapenlagar. Republikaner är bättre på att tolka statistik som tyder på motsatsen. Få undersökningar om motiverat tänkande har dock gjorts i Sverige och ingen om flyktingmottagande.
Ökad eller minskad kriminalitet?
I ett experiment undersöker Thérese Lind motiverat tänkande i samband med statistik som handlar om flyktingmottagning och brott.
I studien fick 1015 deltagare från Sverige tolka information från fiktiva scenarier. I ett scenario fanns numerisk information som visade att kriminaliteten i ett område som tagit emot många flyktingar antingen ökat eller minskat. Uppgiften bestod av att tolka vad presenterade siffror sa om sambandet mellan flyktingmottagande och kriminalitet.
Det fanns också ett scenario där deltagarna fick bedöma om en hudkräm gav ökade eller minskade hudbesvär.
Om sig själva fick deltagarna ange vilket parti de röstade på samt världsåskådning, det vill säga om de klassificerade sig som ”mer av en svensk” eller ”mer av en världsmedborgare”.
Åsikterna styr
Resultatet visar att partitillhörighet och världsåskådning spelade stor roll när deltagarna tolkade information kopplad till invandring och kriminalitet.
Vad gäller partitillhörighet var de som röstade på M, KD och SD bättre på att tolka statistik när den visade på ökad brottslighet till följd av flyktingmottagande. Omvänt var de som röstar på S, MP eller V bättre på att tolka informationen när den visade på minskad brottslighet till följd av flyktingmottagande.
Liknande resultat kunde ses vad gällde deltagarnas världsåskådning. Personer som definierade sig som ”mer av en svensk” hade lättare att tolka siffror korrekt som visade att brottsligheten ökat mest i områden med flyktingmottagande. Likaså hade världsmedborgaren lättare att korrekt tolka siffror som visade att brottsligheten sjunkit mest i områden med flyktingmottagande.
Motiverat tänkande sker intuitivt
I scenariot med hudkrämen påverkade inte partitillhörighet eller världsåskådning förmågan att tolka statistik. Där ökade deltagarnas förmåga att tolka information korrekt, jämfört med när det handlade om invandring.
Studien visade även att personer med högre analytisk förmåga var mindre benägna att engagera sig i motiverat tänkande. Det mönstret går emot tidigare forskning som tvärtom föreslagit att personer med högre analytisk förmåga är mer benägna att engagera sig i motiverat tänkande.
– Våra resultat tyder på att motiverat tänkande är en intuitiv process snarare än att man medvetet resonerar kring information för att den ska passa världsbilden, säger Thérese Lind.
Forskarna menar att motiverat tänkande ur ett samhälleligt perspektiv kan vara problematiskt, exempelvis om politiker spär på polarisering.
– På det individuella planet kan det vara bra att veta att det är så här människan fungerar, även man själv. Och att samhället behöver uppmuntra kritiskt tänkande, säger Thérese Lind.
Under vintern har en studie genomförts på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Universitetsdjursjukhuset med målet att undersöka vilka effekter halmutfodring har på hästar. En av studiens viktigaste frågeställningar var om halm i foderstaten ger upphov till magsår.
Den praktiska delen av studien är nu avslutad och preliminära resultat finns. Studien visar att en foderstat som innehåller halm med bra hygienisk kvalitet inte ger upphov till mer magsår än om halm inte ingår i foderstaten. Detta betyder att utfodring med halm som ett komplement till övrigt grovfoder i framtiden fortfarande kan rekommenderas till exempel vid grovfoderbrist eller till hästar som lätt blir feta.
Mindre glupskt ätmönster med halm
Preliminära analyser av blodprov som tagits under studien tyder också på att hästarna har en jämnare sekretion av digestionsvätskor när det ingår halm i foderstaten än när det inte gör det. Det här beror sannolikt på att de äter fortare och glupskare när de inte får halm.
Ett glupskt ätmönster behöver inte vara ett problem men kan öka risken för foderstrupsförstoppning hos vissa individer och det kan också vara ett tecken på att hästarna känner en större hunger inför utfodring, trots att tillgången på energi var den samma över dygnet oavsett om foderstaten innehöll halm eller inte.
Forskarna kommer att göra fler analyser för att undersöka hur halmen har påverkat hästarnas beteende och energiomsättning.
Kontakt:
Anna Jansson, professor vid Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi, SLUT, anna.jansson@slu.se
Christine Jakobsson, fundraising director vid fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, SLU, christine.jakobsson@slu.se
