Internationell forskning om lärarrespons i andraspråksklassrummet har i hög grad behandlat språklig korrekthet, vilket Liivi Jakobson menar är alldeles för snävt. I sin avhandling fokuserar hon på helhetsperspektivet. Hon analyserar lärarrespons för nybörjarstuderande i svenska som andraspråk och delar upp det i två dimensioner: responsfokus och responssätt.
– Min avhandling visar att andraspråksstuderande tar lärarresponsen på allvar. De anser att respons är värdefull och reagerar positivt på flera typer av respons. Nybörjare ser respons på språklig korrekthet som viktigast, levererad både som specifikt beröm och specifik kritik, säger Liivi Jakobson, doktorand vid Göteborgs universitet.
Lärare prioriterar respons i form av förslag, men det finns skillnader mellan lärare vilket visar på responsens komplexitet, påpekar hon.
– Det är viktigt med en god dialog mellan lärare och studerande, vilket kan skapa en ny och bättre förståelse av respons.
I avhandlingen undersöks lärares responspraktik samt lärares respektive studerandes uppfattningar om respons. Det utvecklas även en modell för responsanalys som testas i två delstudier.
– Tillämpningen av den nya responsanalysmodellen skapar resultat som har praktisk relevans för språklärare och lärarstuderande, säger Liivi Jakobson.
– De äter i luften och sover i luften. Det här är något som forskare har trott sedan 1950-talet, vi bevisar att det är så, säger Anders Hedenström, professor vid biologiska institutionen i Lund.
I den nya studien har han tillsammans med Susanne Åkesson, Gabriel Norevik, Arne Andersson och Johan Bäckman vid Lunds universitet, samt Giovanni Boano från Italien studerat fyra individer av arten blek tornseglare (Apus pallidus). Resultaten visar att fåglarna befinner sig i luften utan att landa i mellan två och tre och en halv månad beroende på individ.
Med hjälp av mycket små aktivitetsloggar fästa på fåglarna har forskarna kunnat mäta rörelsen när vingarna slår. Var femte minut registrerar loggarna aktiviteten, och periodvis varje månad var fågeln befinner sig. På så vis har forskarna kunnat konstatera att fåglarna lever månader i sträck i luften under vinterhalvåret, den årstid som de tillbringar i Västafrika efter att ha häckat i Italien.
För tre år sedan konstaterade Anders Hedenström och hans kollegor att det inom arten tornseglare (Apus apus) finns individer som lever tio månader i sträck i luften utan att landa. I en tredje studie har ett annat forskarlag studerat arten alpseglare (Tachymarptis melba). Resultaten från den studien visade att alpseglare också till stor del lever i luften.
Anpassade till ett liv i luften
Enligt Anders Hedenström ger studierna fog för slutsatsen att alla arter inom fågelfamiljen seglare är anpassade till ett liv i luften. Totalt rör det sig om närmare 100 arter.
– De tar mark när de häckar under en tegelpanna eller i ett annat hål, annars lever de i luften. De äter insekter när de flyger och när de har stigit till riktigt hög höjd och sedan glidflyger så sover de korta sekvenser, säger han.
Häckningsperioden är avgörande för att blek tornseglare inte kan flyga lika många månader i sträck som tornseglare, det vill säga tio månader. Blek tornseglare föder upp två omgångar med ungar, tornseglare en.
Lever längre i flygande form
– Men det spelar ju ingen roll om en art stannar tre eller tio månader i luften. Båda är gjorda för att leva i det elementet, de är formade för att flyga så energisnålt som möjligt, oavsett om de flaxar eller glidflyger, säger Anders Hedenström och fortsätter.
– Det sägs ju alltid att flyga är det mest energikrävande som fåglar gör. Jag har beräknat att en näktergal, som inte alls lever i luften på samma sätt, gör av med lika mycket energi som en blek tornseglare som hela tiden befinner sig i luften.
Seglare har hög överlevnadsgrad jämfört med många andra fåglar. Forskarna tror att det beror på att seglare tillbringar så stor del av livet i luften där fiender inte kan överraska dem på samma sätt som på marken eller i ett bo. I luften drabbas de inte heller av parasiter på samma sätt som på marken.
Kontakt: Anders Hedenström, professor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, anders.hedenstrom@biol.lu.se
Studenter och elever använder regelbundet internet när de exempelvis förbereder essäer eller presentationer. Nyckeln för att lyckas är förmågan att navigera och kritiskt bedöma innehållet i det stora informationsflödet.
Det konstaterar Anne Solli som i sin avhandling undersöker hur elever och studenter inom naturvetenskaplig utbildning hanterar digital information när de arbetar med stora och kontroversiella samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll, så kallade sociovetenskapliga frågor.
– Inte minst vad gäller stora komplexa frågor, som genetiskt modifierade växter, GMO, massvaccinationer av ungdomar, naturgasproduktion eller klimatförändringarnas orsaker, finns en uppsjö av tillgängligt material från olika genrer och discipliner att tillgå på nätet, säger Anne Solli.
Lär sig premiera vetenskapliga kunskaper
Hon har bland annat studerat hur gymnasisters kommunikativa och digitala kompetenser utvecklas med stöd av digitala kartläggningsverktyg. Dessa kartläggningsverktyg, som har sitt ursprung inom teknik och vetenskapsstudier, tillhandahåller redskap för att utforska, manipulera och visualisera nätverk av Internetdata.
Med stöd av verktygen kunde gymnasisterna utforska och ordna komplexiteten i frågorna, samt förstå vilka som var centrala aktörer och hur olika aktörer argumenterar för sin ståndpunkt.
Anne Solli har också undersökt hur studenter som läste bioteknologiprogrammet vid ett tekniskt universitet arbetar med grupparbeten om GMO. Videoinspelningar från projektaktiviteterna, fältobservationer vid föreläsningar och redovisningar samt analys av texter, dokument samt av producerade visualiseringar av studenter och gymnasister ligger till grund för studien. Hon har också gjort samma studie med gymnasister på ett naturvetarprogram.
Studien visar att studenterna lär sig premiera vetenskapliga kunskaper och gör etiska, ekonomiska och politiska kunskaper irrelevanta när det gäller frågor kring produktion och konsumtion av GMO, alltså en komplex samhällsfråga med koppling till naturvetenskap.
Digital kompetens en utmaning för skolan
Utmaningarna inom utbildningssektorn är nu stora vad gäller att hantera information på internet.
– Det tydliggörs också genom att läroplaner uttryckligen kräver att skolor ska ta itu med frågor kring digital kompetens och hjälpa unga att utveckla de kompetenser som krävs för att konstruktivt hantera komplexa frågor, säger Anne Solli.
Hon visar i avhandlingen hur svårt läraruppdraget är och presenterar ingen lösning på hur lärare bör agera. Resultaten av studien antyder dock att undervisning som innefattar de dialogiska visualiseringsverktygen verkar lovande för att analysera material på webben och för att hantera komplexiteten som de sociovetenskapliga kontroverserna introducerar.
Anne Solli visar hur vetenskap ofta används retoriskt, hur ord som ”vetenskaplig” eller ”evidensbaserad” bildar hållpunkter för att skapa mening i de svåra komplexa samhällsfrågorna.
– Men det behövs många olika typer av kunskap för att på ett initierat sätt resonera kring komplexa frågor. Det finns också etiska, ekonomiska och politiska kunskapsanspråk. Relationen mellan naturvetenskaplig kunskap och ansvarstagande medborgare är inte glasklar, säger Anne Solli.
– Resultaten är viktiga och användbara för såväl patient som vårdgivare, för att försöka motivera patienten att följa den rekommenderade behandlingen även om hen glömmer bort att ta sina tabletter emellanåt, konstaterar Sofia Karlsson, disputerad i farmaci vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Syftet med hennes avhandling var att undersöka risken för hjärt-kärlsjukdom och död i relation till förskrivning och användning av kolesterolsänkande läkemedel bland vuxna med typ 2-diabetes.
Forskningen bygger på registerbaserade studier av vuxna patienter med typ 2-diabetes, införda i Nationella Diabetesregistret. Förskrivningen av kolesterolsänkande läkemedel till patienterna har uppskattats med hjälp av rapporterade data till registret. Patientens följsamhet till ordinationerna har uppskattats med hjälp av information från uthämtade recept på apotek.
Var fjärde hämtar inte ut medicin
Resultaten visar att patienterna i genomsnitt hade kolesterolsänkande läkemedel tillgängligt under cirka 70 procent av en undersökt treårsperiod. Att andelen inte var 100 procent berodde delvis på förskrivningen, men faktum är att var fjärde patient som fått medicinen utskriven, och börjat hämta ut den, slutade med det redan under första året.
Under år två sjönk andelen som inte hämtade ut sina recept till 13 procent, och under tredje året till 5 procent. Patienter med tidigare hjärt-kärlsjukdom hade något högre följsamhet jämfört med dem utan tidigare hjärt-kärlsjukdom.
Avhandlingen baseras på studier som inkluderat omkring 100 000 patienter och bekräftar tidigare forskning som visar att patienter med typ 2-diabetes och hög följsamhet till sina kolesterolsänkande läkemedel har en lägre risk för hjärt-kärlsjukdom och död, jämfört med patienter med låg följsamhet.
Även mindre dos gör nytta
Vad som är nytt är att man har kunnat observera en gradvis ökande risk för hjärt-kärlsjukdom med avtagande följsamhet, vilket talar för en gynnsam effekt även hos patienter som tar sina läkemedel i mindre utsträckningen än vad läkaren rekommenderat. Detta gäller både patienter med och utan tidigare hjärt-kärlsjukdom.
– När vi tog hänsyn till den behandlande läkarens följsamhet till riktlinjerna för att förskriva kolesterolsänkande läkemedel visade våra resultat att det tycks vara patientens följsamhet till läkemedelsbehandlingen som har störst påverkan på risken för hjärt-kärlsjukdom och död hos patienter med typ 2-diabetes, säger Sofia Karlsson.
– En minskning av antalet kvinnor som opereras för godartade äggstocksförändringar kan leda till att färre kvinnor drabbas av kirurgiska komplikationer, ibland mycket allvarliga, och medföljande obehag. Dessutom skulle sjukvårdskostnaderna minska, säger Lil Valentin, professor vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Risker vid operation
Många olika sorters tumörer kan uppstå i äggstockarna. De allra flesta är godartade. Vanligast är vätskefyllda blåsor, så kallade cystor, men tumörer bestående endast av fast vävnad, så kallade knutor, kan också bildas.
I en studie har forskare följt närmare 2 000 kvinnor för att se hur godartade förändringar i äggstockarna utvecklas om de inte behandlas.
Lil Valentin, som lett studien, har sedan slutet av 1990-talet tillsammans med kollegor från bland annat Belgien, forskat kring hur man inom sjukvården ska kunna skilja mellan godartade och elakartade cystor och knutor i äggstockarna för att undvika onödiga kirurgiska ingrepp.
Kirurgin vid behandling av äggstocksförändringar innebär risk för komplikationer och besvärande sidoeffekter, som kan påverka livskvaliteten negativt. Till exempel kan det bildas sammanväxningar som kan leda till tarmvred eller kronisk smärta, och för kvinnor i fertil ålder finns risk för fertilitetsproblem, berättar Lil Valentin.
– I vården rekommenderas fortfarande mycket ofta operation vid äggstocksförändringar som bedömts vara godartade. Det beror på att man antar att det finns risk för komplikationer som torsion, det vill säga att äggstocken snurrar sig så att blodförsörjningen stryps, eller för att en cysta spricker. Vår studie visar att uppföljning av godartade förändringar i äggstockarna med ultraljud i stället för att operera inte leder till ökade risker för följdsjukdomar. Snarare tvärtom eftersom vi undviker kirurgiska ingrepp som i sig ökar risken för komplikationer.
Regelbunden övervakning ett alternativ till operation
Bilddiagnostik som ultraljud, datortomografi och magnetröntgen, MR, används allt mer i vården och det blir allt vanligare att man av en slump hittar förändringar i äggstockarna hos kvinnor utan gynekologiska besvär.
Alternativ till operation är så kallad aktiv exspektans, watchful waiting på engelska, vilket innebär regelbunden övervakning av sjukdomsprocessen. I studien har man genom regelbundna ultraljudskontroller övervakat storlek och utseende på godartade förändringar. Ofta försvann cystorna av sig själv och det behövdes ingen behandling.
– Med ultraljud kan man oerhört säkert avgöra om en förändring i äggstocken är elakartad eller godartad, men det kräver kompetens och erfarenhet, säger Lil Valentin.
– För att mäta risken har vi under två år tittat på vad som händer patienterna över tid. Studien är gjord vid flera sjukhus i Europa och USA där många olika läkare har olika kompetensnivåer, vilket betyder att vi kan generalisera resultaten.
Liten risk för maligna tumörer
Var femte kvinna hade förändringar som försvann av sig själv. 16 procent genomgick en operation, och vanligaste orsaken var smärta eller obehag och att patienten själv önskade operationen. Endast sju kvinnor, 0,4 procent, diagnostiserades med äggstockscancer.
– Resultaten talar för att risken för malignitet, det vill säga elakartad tumör, och akuta komplikationer är mycket liten. I stället för att operera patienter med slumpvis upptäckta äggstocksförändringar som bedömts vara godartade, bör man inom vården som alternativ följa upp dessa med ultraljudsundersökningar.
Kontakt: Lil Valentin, seniorprofessor i obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, lil.valentin@med.lu.se
Thwaites glaciär i västra Antarktis kallas för ”Domedagsglaciären” eftersom en del forskare hävdat att klimatkatastrofen kommer att börja med att denna glaciärtunga ger vika. Thwaites är en av jordens största glaciärer och ger den sig av försvinner en stor del av västantarktiska halvöns is, vilket skulle leda till tre meters havsytehöjning.
Glaciären Thwaites är obefolkad
Thwaites Glacier är en glaciär i Antarktis. Den ligger i Västantarktis. Inget land gör anspråk på området. Thwaites Glacier ligger 299 meter över havet. Terrängen runt Thwaites Glacier är kuperad och den högsta punkten är 472 meter över havet. Trakten är obefolkad och det finns inga samhällen i närheten.
– Vi är de första i världen som kommit in under Thwaites glaciär och vår undervattensfarkost Ran kom ut igen med massa spännande data från undersidan av isen, säger Anna Wåhlin, forskare vid institutionen för marina vetenskaper på Göteborgs universitet.
Genomfört unika mätningar
Forskarna har bland annat kunnat mäta strömmar, temperatur och kemiska egenskaper, som till exempel koldioxidhalt. Ett av vattenproverna ska även analyseras för DNA. Det görs av Anna Wåhlins forskarkollega Thomas Dahlgren.
– DNA-analyser ger oss information om djurlivet under glaciären, vilket i sin tur berättar hur länge den legat där, det vill säga hur känslig den är för klimatförändringar, säger Thomas Dahlgren, forskare vid institutionen för marina vetenskaper på Göteborgs universitet.
Rans simtur varade i totalt 13 timmar. Under de timmarna genomförde undervattensfarkosten en undersökning av botten utanför glaciären, samt mätte de havsströmmar som gick in under glaciären. Ran tog sig också in en kilometer under glaciären för att mäta havsströmmarna där inne.
– Vi var lite nervösa innan vi fick upp henne eftersom det hade flutit in en hel del driv-is i upptagningsområdet. Men vi lyckades som tur var få kontakt med Ran utan problem och kunde skicka en ny position för uppstigning, där det var öppet vatten. Stämningen ombord är nu väldigt upprymd. Det här en väldigt spännande expedition!
Studerar otillgängliga miljöer
Genom undervattensfarkosten är det möjligt att detaljerat studera havsbotten på stora djup och under 500 meter tjocka istäcken. Det här är miljöer som tidigare varit otillgängliga för forskarna.
Sju meter långa undervattensfarkosten Ran är obemannad. Förutom i Sverige finns en liknande typ av farkost bara i Storbritannien och Australien. Ran kan förses med en rad olika sensorer för att göra det möjligt att kartera och undersöka marina miljöer. Genom sådana studier kan forskarna följa klimatets utveckling tusentals år tillbaka.
Fotnot:
Farkosten Ran är en del av nationell forskningsinfrastruktur och kan användas av alla forskare i Sverige. Ran är en specialutrustad Hugin AUV som har byggts av det norska företaget Kongsberg. Infrastrukturen finansieras av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Projektet har genomförts i samarbete med Chalmers och Stockholms universitet.
Kontakt:
Thomas Dahlgren, forskare vid institutionen för marina vetenskaper på Göteborgs universitet, thomas.dahlgren@marine.gu.se
Förhoppningsvis kan kunskapen bidra till att lösa ett problem som kostar många miljarder varje år, menar Johan Hektors vid Lunds tekniska universitet, som nu doktorerar inom hållfasthetslära.
Avhandlingen berättar om de elakartade morrhåren på mikronivå. Och varnar för ökade problem med whiskers i framtiden eftersom elektronikkomponenter blir allt vanligare och mindre.
Fakta/Whiskers
Fenomenet observerades för första gången strax efter andra världskriget. Whiskers påträffades i radioutrustningar med lödningar av tenn. En blandning av bly och tenn fixade problemet fram till början av 2000-talet, då blyet förbjöds av miljöhänsyn.
På NASA:s hemsida finns åtta uppräknade satelliter som har slutat att fungera på grund av whiskers. Toyota-modeller med sensorer för acceleration har också drabbats. Whiskers slår ut pacemakers och andra medicintekniska produkter, datorer och mobiltelefoner. I USA har flera kärnkraftverk fått driftstopp. Forskare i framförallt USA, Kina, Japan och Sydkorea lägger stora resurser på att lösa problemet.
Det såldes konsumentelektronik för 319 miljarder dollar 2017, enligt The CEA (Consumer Electronics Association). Elva procent av undersökta komponenter hade whiskers.
– Om det är ett ungefärligt riktmärke förekommer whiskers i elektronik för 35 miljarder dollar bara från år 2017. Dessa siffror gäller konsumentelektronik, sen tillkommer alla övriga sektorer som satelliter och kärnkraftverk. Man kan nog med säkerhet säga att whiskers orsakar problem för många miljarder kronor.
Fina morrhår växer fram
Syftet med den här studien är att ta ett steg till, närmare målet att slutligen raka bort alla morrhår. Detta genom en grundläggande forskning om varför de bildas.
– I gränsskiktet mellan metallerna går sex kopparatomer och fem tennatomer samman och bildar ett nytt ämne. Då sker en volymförändring i tennskiktet och spänningar får fina morrhår att börjar växa, några hundradelar av bredden av ett hårstrå men flera millimeter långa, säger Johan Hektor.
På mikroskopbilden syns whiskers som växer från en kopparskiva belagd med ett tunt lager av tenn. Bild: Johan Hektor, Lunds Tekniska Högskola
Om ett morrhår nuddar vid ett annat tar strömmen vägen via de nybildade bryggorna med kortslutning som följd.
Forskningen har länge anat vad som driver på processen. Johan Hektor kommer med de experimentella bevisen på att whiskers växer på grund av spänningsskillnader i tennlagret.
Belyste morrhåren med synkrotont ljus
Johan Hektor har använt synkrotonljuskällan vid European Synchrotron Radiation Facility (ESRF) i Grenoble och belyst tenn-whiskers i sin omgivning av tenn och koppar.
– Största nyheten med våra experiment är att vi har byggt upp en tredimensionell bild av hur mikrostrukturen ser ut, var atomerna befinner sig i olika skeden när whiskers växer fram.
Tack vare den teknologiska utvecklingen inom det militära området är det idag möjligt att fjärrstyra våldsinsatser med hjälp av obemannade farkoster. Det har gjort att en stor del av västvärldens militära organisationer har centraliserat sina operativa verksamheter, vilket också innebär att det militära våldet har byråkratiserats.
Tidigare har forskningen av byråkratiseringen av militärt våld begränsats till studier av militära doktriner och fältstudier. Men den operativa nivån, där de flesta beslut tas om hur och när våld ska användas, har fram tills nu varit outforskad.
I en avhandling vid Göteborgs universitet har doktoranden och före detta militären Anders Malm har undersökt vad det är som formar byråkratiseringen av våld inom Försvarsmaktens operativa verksamhet. Han har genomfört deltagande observation och intervjuer med närmare 40 personer i både skarp verksamhet och under militära övningar. Merparten av personerna som intervjuats är stabsofficerare.
Att arbeta våld är att att arbeta med beslutsunderlag
– Byråkratiseringen av våld hänger dels ihop med en militär konsensuskultur som styr hur chefsföredragningar utförs. Men den är också kopplad till förberedelsearbete och beslutsunderlag – att arbeta med våld har blivit detsamma som att arbeta med Excellistor, Powerpoints och processer. Sammantaget innebär det att högre chefer sällan ställs inför några riktiga moraliska dilemman när det gäller våldsutövning eftersom våldet inte syns bland alla listor och färggranna diagram, säger Anders Malm.
Försvarsmaktens verksamhet liknar alltså till stor del annan myndighetsutövning och företagsledning i Sverige som influerats av så kallad New Public Management. Därmed är dagens operativa militära våldsanvändning process- och styrelsearbete mer än något annat.
Stabsofficerare ser sig som byråkrater, inte våldsutövare
– Min forskning visar att den här byråkratiseringen är så pass genomgående att det inte är ovanligt att stabsofficerare inte ser sig själva som utövare av militärt våld, utan som byråkrater.
Anders Malm har också undersökt om byråkratiseringen av våld på något sätt har påverkat synen på den maskulina identiteten inom det militära.
– Militärt våld har länge varit förknippat med normer som styrka, mod, initiativrikt och känslokallt agerande. Men min undersökning visar att de normer som förekommer idag snarare är rationalitet, logik, process- och konsensusideal.
Lätt att sjunka in i en bekvämlighetszon
Anders Malm har själv ett förflutet inom Försvarsmakten. Det är en organisation där den operativa nivån fram till nu varit avskärmad från allmän insyn men som blivit analyserad i och med hans avhandling, och han är lite förvånad över resultaten.
– Det var så lätt att sjunka in i en bekvämlighetszon där vi inte såg våld som en effekt av vårt arbete. Byråkratisering distanserar – fienden förminskas och kanske till och med utraderas som en mänsklig referenspunkt i det operativa arbetet. Jag hoppas att min avhandling kan bidra till att våld och våldsanvändning diskuteras på ett lite djupare plan, under till exempel utbildningen av nya officerare, säger Anders Malm.
Kontakt:
Anders Malm, före detta militär och doktorand vid Göteborgs universitet, anders.malm@gu.se
Det finns mycket kunskap om hur vi med enkla medel kan förbättra förutsättningarna för att äldre ska röra sig mer, som inte tillämpas i tillräckligt stor utsträckning idag.
– Vi vill nu ge konkreta råd till beslutsfattare om hur man kan anpassa till exempel städer för att öka möjligheterna att vara fysisk aktiv. Ett exempel är att signalen för att gå över bevakade övergångsställen skulle kunna var längre, och på så vis främja mer fysisk aktivitet. Många äldre hinner inte över gatan under grön gubbe, och då kan det bli så att man drar sig för att promenera, säger Carl-Johan Boraxbekk, professor vid Umeå universitet.
Evidensbaserade råd
Som enda forskare från Sverige var han med i den internationella expertgrupp som arbetade med att ta fram evidensbaserad konsensus gällande fysisk aktivitet och åldrande. Gruppen, som samlades i november 2018 i Danmark, bestod av 26 forskare från nio länder,
Syftet var bland annat att ge rekommendationer till världens regeringar för att anpassa samhället och möjliggöra fysisk aktivitet för den växande åldrande befolkningen.
– Det är såklart hedrande att den forskning jag bedrivit på Umeå universitet, på Cedar och inom ramen för UFBI (Umeå center for Functional Brain Imaging), har fått sådant internationellt genomslag så att jag får vara med och bidra till detta, säger Carl-Johan Boraxbekk.
Rekommendationerna sprids till beslutsfattare
Forskarna som samlades representerade bland annat medicin, kognitiv neurovetenskap, psykologi, fysiologi, epidemiologi och sociologi. Rekommendationerna sprids nu inte bara till andra forskare, utan till beslutsfattare runt om i världen för att på så sätt försöka förbättra hälsan för vår växande åldrande befolkning, samt skapa möjligheter till fysisk aktivitet under åldrandet.
– Det var en intressant process att mötas från olika discipliner och skapa dessa statements genom presentationer och diskussioner. Det är inte så ofta som man försöker att inkludera så många olika perspektiv i dessa frågor, säger Carl-Johan Boraxbekk.
Sju rekommendationer till världens regeringar och beslutsfattare:
1) Äldre bör vara fysiskt aktiva under hela livet.
Det är viktigt att kommuner, intressegrupper, myndigheter, forskningsinstitut och andra aktörer initierar gemensamma ansträngningar för att främja livslång fysisk aktivitet så att de äldre behåller sin fysiska funktion och hälsa så länge som möjligt. Alla involverade aktörer bör arbeta för att alla äldre, inklusive de som inte tidigare varit fysiskt aktiva, blir regelbundet fysiskt aktiva.
2) Små mängder motion kan göra skillnad för äldre.
Även små mängder motion (mindre än de ofta nämnda 150 minuter i veckan vid låg intensitet) har effekt. När träningen väl har inletts kan volymen och intensiteten ofta ökas, vilket ger ytterligare fördelaktiga effekter på hälsa och funktionalitet. Det är viktigt att man, till exempel i kommunerna, utvecklar aktiviteter utifrån denna kunskap.
3) Fysisk aktivitet ska anpassas till individens fysiska behov.
Aktörerna måste rikta sig mot, och anpassa den fysiska aktiviteten till, individens behov. Uthållighetsträning främjar speciellt kardiovaskulär och metabol hälsa, medan styrketräning främjar styrka i muskler och ben. Hos fysiskt sköra äldre i hög ålder betyder träningstypen mindre än hos yngre, och både uthållighetsträning och styrketräning är effektivt.
4) Fysisk aktivitet bör organiseras för att främja deltagarnas motivation.
De fysiska aktiviteterna måste vara riktade och anpassade till individens önskemål och motivation. Nya rapporter visar att många äldre vill vara mer fysiskt aktiva. Att stärka äldres tro på sina egna förmågor och mentala välbefinnande är avgörande.
5) Olika förutsättningar hos äldre kan vara hinder för fysisk aktivitet.
Fysisk aktivitet måste vara riktad och anpassad till individens bakgrund. De fysiska aktiviteter som erbjuds måste ta hänsyn till ojämlikheter som kan utgöra hinder för deltagande.
6) Samhället bör utformas för att ge bättre tillgänglighet till fysisk aktivitet för äldre.
Att anpassa städer, bostadsområden och bostäder har en särskild potential för att stödja fysisk aktivitet, även hos de äldsta och äldre med dålig hälsa.
7) Fysisk aktivitet är kul tillsammans!
När människor är fysiskt aktiva tillsammans engagerar de sig, skapar en gruppkänsla och har roligt.
Kontakt:
Carl-Johan Boraxbekk, professor vid Enheten för demografi och åldrandeforskning vid Umeå universitet (EDÅ), Umeå universitet, cj.boraxbekk@umu.se
Forskarna Patrik Sörqvist och Linda Langeborg vid Högskolan i Gävle har utvecklat en teori som kan förklara varför vi skadar miljön, även när vi försöker behandla den väl. Denna teori bygger på antagandet att vi ser vårt förhållande till miljön som ett socialt utbyte. Detta får oss att tro att vårt miljövänliga beteende kan kompensera för vårt skadliga beteende, men till skillnad från ett socialt felsteg kan vårt ekologiska fotavtryck inte slätas över.
I en artikel, som publicerats i Frontiers in Psychology, visar forskarna hur annonsörer, politiker och ekonomiska system använder psykologin kring klimatkompensation. Forskarna vill uppmuntra till ett nytt rationellt förhållningssätt.
– Ömsesidighet och balans i sociala relationer har varit grundläggande i vårt sociala samspel och därmed för vår överlevnad. Som ett resultat av detta har vår mänskliga hjärna, genom naturligt urval, specialiserats i att hantera och sträva efter denna balans, säger huvudförfattaren Patrik Sörqvist, professor i miljöpsykologi vid Högskolan i Gävle.
Enligt författarna till artikeln är det en omöjlighet att spåra vilken miljöpåverkan alla våra enskilda handlingar får. Istället tar vi till ”mentala tumregler” för att uppskatta vårt gröna fotavtryck. Problemet med dessa inbyggda, intuitiva bedömningar är att de utvecklades för att hantera sociala interaktioner – där moraliskt rättfärdiga och orättfärdiga beslut tar ut varandra, menar författarna.
– Företag, till och med nationer, hävdar att de kan klimatkompensera för sina utsläpp av växthusgaser genom att plantera träd eller genom att betala till EU:s utsläppshandelssystem. Det bästa för miljön är att vi alla konsumerar mindre, betonar Sörqvist.
All konsumtion orsakar skada på miljön
När de mentala tumreglerna appliceras på klimatförändringarna, leder den sociala ’ge och ta-mentaliteten’ till den felaktiga föreställningen att våra gröna val kan kompensera för våra icke hållbara val. I verkligheten orsakar all konsumtion permanenta skador på miljön. Gröna val är som bäst mindre skadliga och inte något botemedel.
– Du kan inte försonas med miljön. Om du flyger till Karibien blir du en enorm börda för miljön och då hjälper det inte hur många köttfria måndagar du än lägger till, säger Sörqvist.
Tron på klimatkompensation är dock idag allmänt spridd. Studier visar att när så kallade ”miljövänliga” varor läggs till konventionella varor så tror vi att den samlade klimatpåverkan av alla dessa sammantaget är densamma eller att den till och med minskar.
Den här inställningen får oss att leta efter olika typer av ”quick fixes” för att mildra vårt dåliga samvete för miljön.
– Människor kan köpa extra matvaror i butiken för att de är märkta som ekologiska. De kan tro att de rättfärdigar sina långflygningar på semestern genom att cykla till jobbet, eller duscha längre eftersom de har sänkt vattentemperaturen.
Tydlig märkning av resursförbrukning
Skärpt lagstiftning för marknadsföring och ett bindande krav på att alltid ange ett uppskattat värde för varje produkts ekologiska fotavtryck, skulle kunna vara ett bättre sätt att styra människor, företag och nationer bort från beteenden som skadar miljön.
– Begrepp som ’miljövänlig’ eller ’grön’ uppmuntrar oss att se sådana produkter, beteenden och beslut som ’goda’ istället för som ’mindre dåliga’ för miljön, säger medförfattaren Linda Langeborg.
– Ett alternativ vore att ge konsumenterna ögonblicklig feedback på hur både miljövänliga produkter och andra produkter de köper ökar miljöpåverkan. Mataffärernas självscanningssystem skulle kunna ge kunderna ett uppskattat värde på det ackumulerade ekologiska fotavtryck som varorna i deras kundvagn genererar, föreslår Langeborg.
Kontakt:
Patrik Sörqvist, dekan och forskningsledare, Högskolan i Gävle, Patrik.Sorqvist@hig.se
Linda Langeborg, universitetsadjunkt och utbildningsledare i psykologi, Högskolan i Gävle, Linda.Langeborg@hig.se
Forskarna från Uppsala universitet och University of East Anglia i Storbritannien studerade effekten av genen DAF-2 som är inblandad i åldrande hos rundmaskar (Caenorhabditis elegans). Denna mask, som ofta kallas C. elegans används flitigt som modellorganism i forskning och är en av de organismer som fått hela sin arvsmassa kartlagd.
– Att förstå hur och varför vi åldras är av största vikt för att förbättra livskvalitén i ett samhälle där vi lever allt längre, säger Martin Lind vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom studien.
Livslängden ökade
DAF-2 är en receptorgen som spelar en nyckelroll i den insulinlika signaleringen hos rundmaskar som kontrollerar organismers utveckling, tillväxt och livslängd. En minskad signalering ger längre livslängd hos många djurarter. Eftersom DAF-2 är viktigt under maskars utveckling, så lät forskarna maskarna nå könsmognad innan de minskade genens uttryck.
– Som vi förväntade oss fördubblades maskarnas livslängd. Men till vår förvåning fick deras avkomma i sin tur fler ungar. Det är som att slå två flugor i en smäll – eftersom vi förbättrar föräldrarnas hälsa och livslängd samtidigt som avkomman får högre reproduktion, säger Martin Lind.
Inte en kamp mellan reproduktion och överlevnad
Resultaten utmanar den klassiska idén att åldrande är intimt sammankopplat med hur en organism fördelar sina resurser mellan reproduktion och överlevnad. Istället stödjer de synsättet att åldrande orsakas av att generna inte är optimalt reglerade i vuxen ålder. De nya resultaten visar att naturlig selektion optimerar genernas uttryck för ung ålder, men sedan är selektionen inte tillräckligt stark för att förändra genregleringen sent i livet.
– Åldrande kan orsakas av en ansamling av skador i cellerna som inte reparerats, men det kan också orsakas av icke-optimal genreglering sent i livet. Att förstå betydelsen av de här båda processerna är viktigt, inte bara för att förstå orsaken till åldrande, utan också för mer tillämpande forskningsprogram som ämnar finna metoder att påverka åldrande, säger Martin Lind.
Förhoppningen är att upptäckten i framtiden skall hjälpa oss att bibehålla hälsa längre upp i åldrarna.
Kontakt:
Martin Lind, institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet, martin.lind@ebc.uu.se
– Upptäckten är unik eftersom det är den första intakta kriosfinxen som hittats i en verkstad, tillsammans med en kobra och visar den ungefärliga storleken för sfinxerna längs sfinxavenyn mellan Khonsutemplet i Karnak och Luxortemplet, säger John Ward som är biträdande projektledare.
Den stora kriosfinxen grävdes fram under flera meter av stenbrytaravfall. Bara huvudet var synligt tidigare. Kriosfinxen, som är en sfinx med vädurshuvud, är cirka 5 meter lång, 3,5 meter hög,1,5 meter bred och utformad i en stil som påminner om kriosfinxerna söder om Khonsu-templet i Karnak. Det arkeologiska sammanhanget tyder på en tidpunkt under Amenhotep III och den 18:e dynastin.
Utgrävningen vid Gebel el-Silsila i Egypten Foto: Gebel el-Silsila-projektet
– Lika enastående och överraskande är att vi bredvid den större sfinxen hittade en mindre övningsskulptur som utförts av en lärling, säger utgrävningsledaren Maria Nilsson från Lunds universitet.
Den stora skulpturen var förberedd för transport men kan ha lämnats kvar i verkstaden då en fraktur skadade huvudet. Efter det begravdes sfinxerna när romarna började bryta sten i området.
Sfinxen var redo för transport
– Att hitta en sfinx som förberetts för transport i ett rå-skulpturerat format är ovanligt, säger Maria Nilsson. Dess enorma storlek och tyngd jämfört med det färdiga resultatet i Karnaktemplet ger oss en bra indikation på hur arbetsprocessen såg ut och ger oss en bättre översikt av sfinxarnas dimensioner, fortsätter hon.
Nära övningsskulpturen hittade man även i verkstadens vägg en rest kobra (en så kallad uraeus) som tillverkats för att kröna den större sfinxen, och en avrundad stele utan bild.
Detalj av sfinx. Foto: Gebel el-Silsila-projektet
Under utgrävningarna upptäcktes hundratals hieroglyffragment som hört till en Naos helgedom av Amenhotep III, tillsammans med nya skulpturfragment av en falk som en gång krönte helgedomens tak. Dessutom återfanns delar av en obelisk, inklusive toppstenen (en så kallad pyramidion).
Text i röd ockra från eran Amenhotep III
I fynden ingår även en text i röd ockra som skrivits under regeringstiden för Amenhotep III för cirka 3350 år sedan när stenbrottet öppnades och som finns bevarad tillsammans med en avbildning av en stor figur. Gruppens inskriftforskare granskar för närvarande texten och bilden.
Vidare framhåller Nilsson och Ward att utgrävningarna avtäckt resterna av två uppbyggda stenstrukturer med keramik, organiskt material och arkeologiska föremål med anknytning till framställandet av stenskulpturer.
– Statyerna och föremålen som upptäckts är anmärkningsvärda, till exempel delarna av den enda kända obelisken som tillverkades under Amenhotep III:s regeringstid, säger Ward.
Utgrävningarna och den digitala datainsamlingen planeras fortsätta under forskarnas kommande fältsäsong.
Utgrävningen vid Gebel el-Silsil
Den svenska utgrävningen sker under överinseende av generalsekreteraren för Egyptens antikvitetsministerium, Dr Mostafa Waziri, och generaldirektören för Assuan- och Nubien-inspektoraten, Abdel Moniem. Upptäckten filmades av det brittiska produktionsbolaget Windfall Films för National Geographic Channel (The Lost Treasures of Egypt: Warrior Pharaoh Queen) som för närvarande går på TV, och för brittiska Channel 4 (Secrets of Egypt’s Valley of the Kings) där den kommer att visas i mars.
Kontakt: Maria Nilsson, PhD, Marie Curie Fellow Dept of Archaeology and Ancient History, Lund University, maria.nilsson@klass.lu.se
– Att misslyckas med att reparera DNA-strängar kan hos människor i förlängningen leda till infertilitet, andra sjukdomar, tillstånd som Downs syndrom, och till och med cancer, säger Hiroki Shibuya, forskare inom kemi och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet.
I könsceller förekommer dubbelsträngbrytningar i DNA naturligt. Dessa är nödvändiga för att skapa genetisk variation mellan individer.
– Dubbelsträngarna repareras av BRCA2-proteinet och det nyligen upptäckta partnerproteinet MEIBL2, säger Hiroki Shibuya.
Han och hans kollegor har funnit att MEIBL2-proteinet spelar en oumbärlig roll för att reparera DNA.
– Utan sitt partnerprotein MEIBL2 misslyckas BRCA2-proteinet att reparera DNA-dubbelsträngsbrott. Som ett resultat av detta dör könscellerna, vilket leder till infertilitet och eventuellt andra sjukdomar.
Ger insikt i flera sjukdomar
– Vår upptäckt ger insikter i flera viktiga sjukdomar, som till exempel Downs syndrom och azoospermi, en sjukdom då sädesvätskan saknar spermier.
Information i den offentliga cancerdatabasen Cancer Cell Line Encyclopedia (CCLE) pekar, enligt forskarna, på att MEIBL2-proteinet också spelar en roll i bröst- och äggstockscancerceller.
Studier av det nyligen upptäckta MEIBL2-proteinet i dessa celler kan i framtiden eventuellt avslöja underliggande molekylära mekanismer vid utvecklingen av bröst- och äggstockscancer, anser Hiroki Shibuya.
Kontakt: Hiroki Shibuya, biträdande universitetslektor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, hiroki.shibuya@gu.se
Få saker är så spektakulära som när flyttfåglarna kommer tillbaka från sina övervintringsplatser. Fågelkalendern omsätter detta intresse för vårtecken till en organiserad miljöövervakning, och alla kan hjälpa till. Nu finns det en mobil-app (än så länge bara för android-telefoner) som gör det möjligt att enkel rapportera direkt till Artportalen – en webbplats för observationer av Sveriges växter, djur och svampar.
Fågelkalendern är ett nätverk av flera hundra observatörer där nybörjare och erfarna samlar in data sida vid sida. Genom egna fågelspaningar på hemmaplan kan den som gillar att observera vårtecken och hösttecken bidra till förbättrad kunskap om hur naturen förändras över årstiderna och över åren, i hela landet.
– Fågelobservationerna i Fågelkalendern samlas in på ett sätt som gör att vi kan jämföra dem med historiska landsomfattande fågelsobservationer som insamlats under åren 1873–1951. Det gör att vi kan se hur mycket olika arter påverkas av ett förändrat klimat i olika delar av landet, säger Ola Langvall från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och Svenska fenologinätverket.
Fågelkalendern är en del av Naturens kalender, vars mål är att samla in standardiserade observationer från hela landet av vårtecken, hösttecken och annat som indikerar hur naturen följer årstidernas förändringar. Fågelkalendern är ett samarbete mellan Svenska fenologinätverket, BirdLife Sverige, Stockholms universitet och Artportalen. Svenska fenologinätverket är i sin tur ett samarbete mellan flera olika universitet, myndigheter och ideella föreningar. Sveriges lantbruksuniversitet är huvudman och driver Naturens kalender i Sverige.
Kontakt
Frågor om Naturens kalender generellt och Fågelkalendern:
Ola Langvall, koordinator för Svenska fenologinätverket, SLU, ola.langvall@slu.se, 0472-26 31 80
Frågor om fåglar och dess flyttningsmönster:
Magnus Hellström, stationsschef på Ottenby fågelstation, BirdLife Sverige, magnus.hellstrom@ottenby.se, 070-342 81 18
Reptiler visar upp en häpnadsväckande färgvariation och inom vissa arter förekommer olika färgvarianter. Murödlan, som är vanlig i stora delar av södra Europa, har en ovansida som gör den väl kamouflerad. Färgen på undersidan varierar däremot mycket mellan olika individer. Den kan vara vitaktig, starkt orange eller bjärt gul.
– Det som är särskilt intressant med denna färgvariation är att den är associerad med flera andra egenskaper som förmåga att försvara revir och partnerval, förklarar Pedro Andrade, doktorand vid University of Porto i Portugal.
Två gener avgörande för gul och röd färg
Han ingår i en internationell forskargrupp under ledning av forskare från Uppsala universitet och University of Porto som har funnit att två specifika gener har avgörande betydelse för gul och röd pigmentering hos den europeiska murödlan. Forskargruppen har nu publicerat en artikel om detta i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
Sambandet mellan variation i färgteckning och andra egenskaper gjorde att forskarna förväntade sig att många gener låg bakom skillnaden mellan olika färgvarianter.
– Till vår förvåning fann vi att skillnaden mellan olika varianter begränsade sig till två små regioner i arvsmassan som var och en innehöll en enda gen, berättar Miguel Carneiro vid CIBIO/InBIO, University of Porto, som lett studien tillsammans med Leif Andersson vid Uppsala universitet.
Förklarar variationen i pigmentering
Forskarna fann att variationen i orange/röd pigmentering förklaras av SPR (sepiapterin reductase)-genen och att variationen i gul färg beror på BCO2 (beta-carotene oxygenase)-genen. SPR-genen har aldrig tidigare kopplats samman med färgvariation hos någon art. Däremot har flera tidigare studier på fåglar visat att BCO2-genen är kopplad till variation i gulfärgade karotenoider i fjädrar och i hud, till exempel gula ben hos höns.
Upptäckten av SPR-genen är särskilt intressant eftersom SPR-enzymet katalyserar en kemisk reaktion som är nödvändig för produktionen av signalsubstanserna serotonin och dopamin. Dessa två signalsubstanser är budbärare mellan nervceller både i murödlans hjärna och i människans hjärna.
Samma gen har olika funktioner
– I den vetenskapliga litteraturen finns det många studier som pekar på en möjlig koppling mellan färgvariation och variation i beteende. De data vi nu presenterar är unika eftersom de pekar på ett möjligt orsakssamband där samma gen är involverad i produktionen av vissa pigment (röda pteriner i detta fall) och i regleringen av produktionen av viktiga signalsubstanser i hjärnan. Detta skulle alltså kunna förklara varför olika färgvarianter av murödla uppvisar skillnader i beteende och partnerval, säger Leif Andersson professor vid Uppsala universitet, Texas A&M University och SLU (Sveriges lantbruksuniversitet).
Genflöde mellan arter vanligare än väntat
En annat spännande upptäckt var att skillnaden i DNA-sekvensen mellan genvarianter var mycket större än förväntat. Upp till sex gånger större än vad man i genomsnitt hittar mellan människa och schimpans. Vidare analys visade att dessa genvarianter inte var begränsade till murödlan utan förekommer även bland andra arter av ödlor i medelhavsområdet.
– En rimlig förklaring är att det sker ett visst genflöde mellan arter och att dessa färgvarianter upprätthålls hos olika arter tack vare naturlig selektion. Det blir allt mer tydligt från en rad olika arter, bland annat våra studier av Darwinfinkarnas evolution, att genflöde mellan arter är mer vanligt än vad vi tidigare trott, säger Leif Andersson.
DNA tekniken gör det möjligt att avslöja genutbyten som har skett nyligen och för tusentals år sedan.
Kontakt:
Leif Andersson, professor Uppsala universitet, Texas A&M University & SLU, Leif.Andersson@imbim.uu.se
Redan idag erbjuds par som har ärftliga sjukdomar i familjen gentestning för att se om de har anlag som kan göra deras barn sjuka. Men vad händer om samtliga par som planerar att skaffa barn erbjuds screening för upp till 1 500 genetiska sjukdomar?
– Med fler val kommer mer ansvar. Det kan i sin tur skapa moralisk stress. Istället för att par frågar sig om det är dags att starta en familj kan de känna sig pressade att fatta ”rätt” reproduktiva beslut, säger Amal Matar på Centrum för forsknings- och bioetik (CRB) vid Uppsala universitet.
Etiken berör både individ och samhälle
Inför sin avhandling har Amal Matar intervjuat ledamöter i Smer, SBU, Socialstyrelsens etikråd, Svenska Läkaresällskapet och Sveriges Läkarförbund. Enligt dem väcker den här typen av screening inte bara etiska frågor på individnivå utan även frågor som berör hela samhället: Hur ska vi prioritera redan begränsade sjukvårdsresurser?
Screening kan också leda till diskriminering, eller det som kallas för ”medikalisering” av mänsklig reproduktion. Enligt Amal Matar kan det här få långtgående effekter på vårt samhälle och våra värderingar. Att låta läkarvetenskapen kontrollera fler aspekter av människors liv är kanske inte moraliskt problematiskt, men det kan upplevas som ett intrång i integriteten, familjen och den personliga sfären. Amal Matars arbete visar samtidigt att människor kan hitta sätt att genom själva screeningprocessen uttrycka reproduktiv autonomi; att de själva kan bestämma sådant som rör om, med vem, när och hur många barn de vill ha.
Två konkurrerande perspektiv
– I reproduktiv genetisk vägledning förväntas människor som arbetar i sjukvården hjälpa par att fatta gemensamma reproduktiva beslut. Samtidigt ska de se till att stärka individens reproduktiva frihet. Två perspektiv som ibland står i strid mot varandra, säger Amal Matar.
I sin avhandling introducerar Amal Matar begreppet “parautonomi” (couple autonomy) och listar ett antal kriterier som behöver uppfyllas innan ett gemensamt beslut kan anses vara autonomt. Till exempel att båda ska kunna uttrycka sin egen oro och sina egna önskemål öppet. Paret behöver också få tillräckligt med tid på sig för att väga alternativen mot varandra, så att de kan nå ett gemensamt beslut som är acceptabelt för dem båda.
Screening kräver konsekvensanalys
Enligt Amal Matar kan en utökad genetisk screening före graviditeten öka känslan av reproduktiv autonomi. Samtidigt skulle ett storskaligt screeningprogram kunna hota de värden som den svenska offentliga hälso- och sjukvården bygger på: människovärde, jämlikhet och solidaritet.
– Innan vi avsätter offentliga resurser för att erbjuda den här typen av prekonceptionell genetisk screening behövs mer kunskap om vilka konsekvenser det kan få för vårt samhälle på lång sikt. För att en utökad screening ska kunna införas på ett ansvarsfullt sätt krävs dialog och samhällsdebatt om de etiska och sociala frågor som tekniken väcker. Så att vi kan skydda de värden som den svenska vården bygger på, säger Amal Matar.
Teknikutvecklingen har gjort genetiska tester både billigare och mer tillförlitliga. Det är möjligt att screena par för upp till 1 500 genetiska sjukdomar och tillstånd, från allvarliga sjukdomar som beta-thalassemi (en typ av kronisk anemi) och cystisk fibros (som förstör lungorna), till milda tillstånd, som till exempel ärftlig fruktosintolerans.
Omedvetna anlagsbärare
Föräldrar kan vara friska och omedvetna om att de har anlag för samma ickedominanta sjukdom, som gör att chansen att deras barn får sjukdomen är 1 av 4. Par som överväger att skaffa barn är en grupp som skulle kunna ha nytta av sådana screeningprogram.
Om screeningen visar att föräldrarna är anlagsbärare kan paret erbjudas screening under graviditeten, eller in-vitro fertilisering och pre-implantatorisk diagnostik. Paret kan också överväga att adoptera.
