Det finns idag ungefär 35 000 megaliter – fornlämningar som är byggda av ett enda eller flera stenblock – kvar över hela Europa. De flesta kommer från Neolitikum (yngre stenåldern) och kopparåldern (mellan yngre stenåldern och bronsåldern) och är koncentrerade till kustnära områden.
Frågan forskarna har ställt sig länge har varit om förekomsten av megalitgravar spreds över Europa från ett ursprungsställe, eller om gravarna uppstått på olika platser oberoende av varandra.
Fler än 2 400 C14-dateringar
Bettina Schulz Paulsson, som är arkeolog vid Göteborgs universitet, har analyserat över 2 400 C14-dateringar från megalitiska, pre-megalitiska och samtida icke-megalitiska platser i hela Europa, som hon inhämtat under tio års forskningsresor.
De tidigaste megalitgravarna uppkom under en period på 200-300 år, för 6 000 år sedan, i nordvästra Frankrike, längs Atlantkusten på Iberiska halvön och i Medelhavsområdet.
Pre-megalitiska konstruktioner hittades enbart i nordvästra Frankrike. Megalitgravar uppstod på den iberiska halvön, de brittiska öarna och Frankrike i början av 4000-talet före vår tideräkning, och i Skandinavien under andra hälften av samma årtusende.
I början av 1900-talet antog forskare som Oscar Montelius och Gordon Childe att megaliterna utvecklades i en och samma region (även om de var oense om var) och sedan spred sig därifrån, men bortsett från dem har forskarsamhället trott och utgått från att megalitbyggande utvecklats oberoende av varandra i fem olika regioner.
Första gången det kunnat påvisas
Bettina Schulz Paulssons studie slår för första gången fast att megaliterna inte spridits och utvecklats oberoende av varandra. Hon konstaterar också var de först uppfördes.
– Mina resultat visar att nordvästra Frankrike var den plats där europeiska megalitgravar först fanns och att megalittraditionen sedan successivt spred sig under huvudsakligen tre faser. Sammantaget indikerar resultaten att det existerade en stor rörlighet via sjövägar, säger Bettina Schulz Paulsson.
– Det här är första gången det faktiskt kunnat påvisas. Fördelningen av dessa gravar tyder på att megalittraditionen spridit sig via sjövägar. Megalitiska samhällens maritima färdigheter och teknik tycks ha varit mer avancerade än man tidigare trott, säger Bettina Schulz Paulsson.
– På ett ställe doftar de tallskog, på ett annat precis som jenkatuggummi, och lite längre söderut parfym, berättar Magne Friberg, lektor vid biologiska institutionen, Lunds universitet.
I åtta år har han studerat blomdoften i 94 populationer av stenbräckesläktet Lithophragma på den amerikanska västkusten, tillsammans med forskare från University of California, Cornell University och University of Sao Paulo.
Upptäckten bidrar med nya pusselbitar för att kunna bevara både mindre populationer och hela arter när deras livsmiljö snabbt förändras. Resultaten ökar dessutom förståelsen för hur ny biologisk mångfald uppstår genom samevolution mellan växter och insekter.
Annan doft bara några mil bort
Forskarna har studerat blomdoften av ett helt växtsläkte över hela västra USA och har upptäckt att doften ibland varierar kraftigt även på geografiskt förhållandevis små avstånd. Ibland kan växtindivider av samma art, som växer bara någon mil isär, dofta helt olika. Den lokala doften attraherar småfjärilar av släktet Greya för pollinering.
Växtpopulationerna och fjärilarna har utvecklats tillsammans över lång tid. Evolutionen har lett fram till att blommorna utvecklat en unik doft inom ett litet område, och att fjärilarna inom samma område i sin tur utvecklats till lokala specialister som attraheras av den specifika doften där. Andra blomdofter känner de inte igen.
Generna styr doften
Blommornas doftskillnader är genetiska och beror inte på faktorer som fuktighetsgrad, jordtyp eller näringsnivå.
– Det vet vi eftersom skillnaderna finns kvar när vi driver upp växter från olika populationer av samma art i en gemensam växthusmiljö, säger Magne Friberg.
Enligt forskarna har upptäckten till exempel betydelse för att kunna sätta in rätt åtgärder om en population eller en växtart hotas. Ett scenario som kan inträffa allt oftare när klimatet förändras.
– Det går antagligen inte att flytta växter som doftar tuggummi till ett område där hotade populationer av samma växt doftar tallskog och tro att det ska vara räddningsplankan. Risken är stor att pollinerarna inte känner igen tuggummidoften och att växtpopulationen inte återhämtar sig, förklarar Magne Friberg.
Fjärilarna hittar bara till ”rätt” doft
För fjärilarna är hotet ännu större. De är helt beroende av att hitta fram till blomman som de specialiserat sig på. De parar sig på blomman, dricker dess nektar och lägger ägg i blommorna. Hittar de inte blomman så dör de.
En fjäril av Greya-släktet pollinerar stenbräckan när den lägger ägg i blomman. Foto: John Thompson
Upptäckten av blomdoftvariationen ger också en nyckel till att förstå artbildning hos Lithophragma-växterna och dess pollinerare. Det täta evolutionära samspelet mellan växterna och pollinerarna gör det svårt både för växterna och för småfjärilarna att utbyta gener mellan olika populationer. Detta eftersom en växt som sprids till en ny plats antagligen inte upptäcks av pollinerarna, och en småfjäril som når en ny population kanske inte känner igen doften av den lokala värdväxten.
Resultaten publiceras i en artikel i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS), USA.
Celler som odlats på labb används bland annat under läkemedelsutveckling för att testa om nya substanser skadar cellerna. En teknik som utvecklas snabbt är att odla celler från mänskliga organ på små chip med mikrokanaler där cellerna växer och syre och näring tillförs, så kallade Organ-on-a-Chip. Forskare försöker ta fram allt mer komplexa modeller som efterliknar hur vävnad eller hela organ fungerar i kroppen. Modellerna skulle bland annat kunna användas till att testa möjliga läkemedel och i medicinsk forskning och på sikt ersätta en del djurförsök.
Men det är inte helt enkelt att odla mänskliga celler. De är ofta krävande och ömtåliga. I kroppen omges cellerna av stödstruktur, ett slags vattenrik gel, som till stor del består av proteiner och olika kolhydrater. Miljön som omger cellerna skiljer sig mellan olika vävnader och har stor påverkan på cellernas funktion. För att bättre efterlikna den naturliga miljön i kroppens vävnader tar forskare vid Linköpings universitet fram mjuka material att odla celler i.
Anpassar miljön efter cellerna
– Vårt nya material erbjuder stora möjligheter att anpassa egenskaperna. Nya funktionaliteter, så som små proteinsnuttar som cellerna behöver, kan också byggas in så att även kräsna mänskliga celler kan nybildas och fungera, säger Daniel Aili, som har lett studien tillsammans med Carl-Fredrik Mandenius, båda vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM).
Materialet består av två komponenter som blandas i vatten tillsammans med levande celler. När komponenterna blandas sker en kemisk reaktion som kopplar ihop dem till en vattenrik gel, en hydrogel, som liknar kroppens stödstruktur. Den kemiska reaktionen sker spontant och påverkar inte cellerna. Forskarna har gjort omfattande tester av hydrogelens egenskaper och jämfört den med andra material som ofta används i dag.
– Vi kan kontrollera hydrogelens mekaniska egenskaper över ett stort intervall. Vi kan också kontrollera att gelen bildas lagom fort, vilket är väldigt viktigt, säger Daniel Aili.
Odlar en mänsklig lever på ett chip
Vid testning av nya läkemedelssubstanser är levern ett viktigt organ, eftersom levern tar hand om många av de läkemedel som vi stoppar i oss. Forskarna har därför testat att använda hydrogelen för att göra en mänsklig lever på ett chip, där levercellerna odlats fram från stamceller. Forskarteamet kunde anpassa materialet så att även dessa rätt krävande celler kunde nybildas och fungera. I grundutförandet innehåller hydrogelen inga proteiner, men forskarna försåg materialet med en liten del av ett viktigt protein som finns i den mänskliga leverns omgivande vävnad. När de satte fast proteindelen i hydrogelen började levercellerna på chipet att producera albumin, precis som levern i kroppen gör.
– Vårt material kan framför allt få betydelse för utvecklingen av bra modellsystem av levern, som kan förenkla i de tidiga stadierna av utvecklingen av läkemedel. Om man vill ha kontroll över innehållet i materialet som man odlar cellerna i så är vår hydrogel väldigt intressant och den är lätt att anpassa för olika cell- och vävnadstyper, säger Daniel Aili.
Kontakt:
Daniel Aili, biträdande professor, Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM), Linköpings universitet, daniel.aili@liu.se
Carl-Fredrik Mandenius, professor, Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM), Linköpings universitet, carl-fredrik.mandenius@liu.se
I förskolan behandlas ofta vetenskapligt innehåll med hjälp av bilder, modeller eller lek vilket ger barnen möjligheter att uppleva, upptäcka, uttrycka och lära med hela kroppen och alla sinnen. Men ofta görs detta utan att barnen får någon förklaring som kopplar ihop aktiviteten med det innehåll som står i fokus.
Anneli Bergnell har i fyra delstudier studerat naturvetenskapliga illustrationer som användes för att förklara bland annat stabilitet, avdunstning och vattnets kretslopp för förskolebarn. Hon undersökte främst hur barnen hanterade, undersökte och samtalade utifrån förklaringar som hänvisade till barnens egna kroppar eller där kroppsliga gester användes för att illustrera något. Tre förskollärare och 30 förskolebarn deltog i studien liksom två guider från ett naturvetenskapligt center.
Behöver stöd i att tolka bilderna
Anneli Bergnell konstaterar i sin avhandling, som lagts fram vid Göteborgs universitet, att lärarna behöver erbjuda förskolebarnen stöttning i att upptäcka sambandet mellan själva illustrationen och det den är tänkt att visa.
– Ett ofta komplicerat innehåll ställer stora krav både på undervisningssituationen och illustrationerna som används. Jag fann det därför anmärkningsvärt att illustrationerna förutsattes vara självförklarande. Det vill säga att om bara barnen deltog, skulle de självständigt lägga märke till det innehåll som illustrationerna ville visa, säger hon.
Pendlar mellan fakta och fantasi
Det som ytterligare försvårade barnens tolkningsmöjligheter var att illustrationerna pendlade mellan fakta och fantasi och att barnen lämnades att själva avgöra när något var ”på låtsas” och när det så att säga var dags att lära sig något ”på riktigt”.
– Starka sensationsväckande inslag, som stora kroppsrörelser, magiska tricks och utklädda vuxna, gjorde också att innehållet hamnade i skymundan. Varför sådant ändå användes kan jag bara spekulera om, men kanske finns det en föreställning om att roliga och fantasieggande inslag i sig gör att något komplicerat blir lättare att både bli intresserad av och att skapa sig en mening om?
Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.
Kontakt:
Anneli Bergnell, institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet, anneli.bergnell@hb.se
Vid en misstänkt bakterieinfektion tas prov som analyseras för att bedöma om man kan behandla bakterien med antibiotika (om den är antibiotikakänslig) eller inte (om den är antibiotikaresistent) och vilken sort av antibiotika som fungerar. Så kallad heteroresistens innebär att majoriteten av bakterierna i provet kan behandlas med antibiotika men att det även finns en mycket liten subpopulation (mindre än 1 procent) som är resistent och kan tillväxa trots antibiotikabehandling.
Det har hittills saknats forskning som förklarar de underliggande mekanismer bakom heteroresistens. Tidigare studier hos både människor och djur har visat att heteroresistens kan leda till att antibiotikabehandlingen inte fungerar på grund av att den resistenta subpopulationen tillväxer istället för avdödas.
Heteroresistens vanligt
I en omfattande studie av forskare vid Uppsala universitet tillsammans med kollegor vid Emory University i USA undersökte forskarna både hur vanligt förekommande heteroresistens är i bakterier isolerade från patienter, samt de underliggande genetiska mekanismerna bakom heteroresistens. Man kartlade förekomsten av heteroresistens hos fyra olika bakteriearter som orsakar bakterieinfektioner hos människor mot 28 olika sorters antibiotika. Resultaten visade överraskande att mer än en fjärdedel av de undersökta kombinationerna av bakterie/antibiotika uppvisade heteroresistens.
– Detta tyder på att man tidigare kraftigt underskattat hur vanlig heteroresistens är hos kliniskt viktiga bakterier, säger Hervé Nicoloff, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet och försteförfattare till studien.
Kopior av restistensgener
Genom olika genetiska undersökningar kunde man också visa att den bakomliggande mekanismen till heteroresistens var en frekvent förekomst av spontana genamplifieringar av olika resistensgener. De bakterieceller som innehöll endast en kopia av dessa gener var känsliga mot antibiotika medan de celler som innehöll flera genkopior var resistenta.
Dessa genamplifieringar är instabila vilket leder till att en resistent bakterie snabbt kan återgå till att bli känslig igen. Denna instabilitet leder till att heteroresistens är svårt att upptäcka och studera, vilket är ett problem för sjukhuslaboratorierna när de ska bestämma huruvida en bakterie är känslig eller resistent mot ett visst antibiotikum. Som ett resultat av detta kan bakterier klassificeras som känsliga fastän de är resistenta, vilket kan leda till att fel antibiotika används och behandlingen misslyckas.
– Det är viktigt att man utvecklar och implementerar användningen av förbättrade metoder för att snabbt kunna identifiera förekomsten av heteroresistens hos bakterier, säger Dan I. Andersson, professor i medicinsk bakteriologi vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet och huvudansvarig för studien.
Kontakt:
Dan I. Andersson, professor i medicinsk bakteriologi vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, dan.andersson@imbim.uu.se
– Resultaten överraskar. Det är en tydlig skillnad i dödlighet för patienter med olika grad av kognitiv nedsättning. Det krävs mer forskning för att se vad som orsakar skillnaden och om den kan ge en nyckel till nya behandlingar, säger David Bäckström, doktorand vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap vid Umeå universitet.
I sin avhandling har David Bäckström studerat 182 personer som nyligen utvecklat symtom av Parkinson och närbesläktade sjukdomar. I Parkinsons sjukdom hade överlevnaden att göra med om patienten hade en mild kognitiv störning eller inte vid tiden för diagnos. Personer med normal kognitiv funktion hade en i stort sett normal överlevnad, medan de som hade en kognitiv störning hade en dödlighet som var mer än dubbelt så hög som normalbefolkningen.
Inflammation i nervsystemet
Även Parkinson-patienter med en mycket lätt ökning av mononukleära vita blodkroppar i ryggmärgsvätskan, något som kan tyda på en inflammation i nervsystemet, hade en markant ökad dödlighet.
– Fortsatt forskning kan förhoppningsvis ge svar på om inflammation är orsak till överdödligheten. I så fall finns hopp om att man ska kunna öka överlevnaden genom att behandla inflammationen, säger David Bäckström.
En stor del av Parkinson-patienterna utvecklade demens. Man kunde i studien se en koppling till tre särskilda proteiner i ryggmärgsvätskan i den tidiga sjukdomsfasen. Proteinmönstret gjorde det möjligt att förutsäga demensen. Patienter som tidigt utvecklade demens hade också en ökad dödlighet. Det räcker med några relativt enkla test, som test av luktsinne, kognitiva funktioner, neurologisk undersökning och ryggmärgsvätskeprov för att få mycket information om vilken typ av Parkinsons sjukdom en patient har.
Sjuklig ackumulation i nervceller
– Parkinson orsakas av en sjuklig proteinackumulation i nervceller och det är osannolikt att man kan påverka den sjukdomsprocessen genom att träna hjärnan. Däremot fortsätter vi att forska på om det går påverka risken för kognitiv svikt och därmed prognosen, genom kognitiv träning. Det är inte omöjligt att det fungerar, säger David Bäckström.
För de närbesläktade sjukdomarna multipel systematrofi och progressiv supranukleär paralys var dödligheten mer än tre gånger dödligheten hos normalbefolkningen. För Parkinson-patienter med den milda kognitiva störningen låg dödligheten på 2,17 gånger normalbefolkningen, med 95 procent inom spannet 1,56 – 2,93.
Studien baseras på en screening av Umeå sjukvårdsdistrikt 2004 – 2009 för att hitta alla som insjuknat i Parkinson och liknande sjukdomar, vilket var 182 personer. Dessa undersöktes noggrant och följdes upp under en period om 8 – 14 år. Många patienter i studien har sedermera donerat sina hjärnor till framtida forskning.
Det är inte bara vi människor som påverkas av stress. Alla levande organismer kan uppleva stress när de utsätts för krävande utmaningar.
Celler och mikroorganismer har komplicerade system för att anpassa sig till nya förhållanden. Att förutse hur enskilda celler reagerar på olika förändringar är därför en svår uppgift. Celler kan nämligen ändra sin inre struktur genom att ta upp eller avge olika ämnen.
Tredimensionell titt på stressad cell
Chalmersforskarna har nu lyckats mäta exakt hur enskilda jästceller reagerar på en förhöjd salthalt. De kunde slå fast att det var sockerarten glycerol som jästcellerna producerade och dessutom hur mycket och hur snabbt olika celler framställde ämnet.
– Jäst och bakterier har mycket lika system när det gäller att svara på stress. Därför är resultaten intressanta ur en medicinsk synvinkel. Detta kan vara ett steg på vägen för att göra livet svårare för oönskade bakterier som kommer in i vår kropp – ett sätt att försöka slå ut deras försvarsmekanismer, säger Daniel Midtvedt, forskare inom biologisk fysik på Chalmers.
Han och hans kolleger har utvecklat en variant av holografisk mikroskopi som gör det möjligt att studera celler tredimensionellt. Metoden bygger på att en laserstråle först delas upp och sedan sätts samman igen. Medan den ena halvan används för att analysera en mikroorganism lämnas den andra halvan opåverkad. När de båda delarna strålar samman igen svänger de inte längre i fas. Då går det att läsa av förändringar i cellens egenskaper med hjälp av variationerna i fasförskjutningarna.
Cellens produktion vid stress
Genom att undersöka en cell på det här sättet kan forskarna se exakt vad mikroorganismen producerar vid stress. En stor fördel med den nya metoden är att cellerna inte skadas när de undersöks. Forskarna planerar nu att använda den nya metoden i ett stort samarbetsprojekt för att titta på upptag av målsökande biologiska läkemedel.
– Förhoppningsvis kan detta bidra till att vi bättre kan förstå hur läkemedel tas upp och processas av mänskliga celler. Det är viktigt för att kunna utveckla denna nya typ av läkemedel som vi hoppas ska kunna behandla sjukdomar som idag är obotliga, säger chalmersprofessor Fredrik Höök, som även leder forskningscentrumet Formulaex, där AstraZeneca är ledande industripartner.
Men det är inte bara den medicinska forskningen som kan gynnas av kunskapen om de stressade jästcellerna, utan även livsmedelsindustrin.
Förändra jästcellerna för bättre bröd
– Jäst är en viktig mikroorganism vid till exempel bakning och ölbryggning. Där kan det vara värdefullt med kunskap om hur jästcellers fysikaliska egenskaper kan förändras så att produkterna blir precis som vi vill ha dem, säger Daniel Midtvedt.
Metoden som mäter stressreaktionerna
Chalmersforskarna har med hjälp av holografisk mikroskopi studerat biologiska mikroorganismer tredimensionellt för att se hur de reagerar på förändringar i omgivningen. Cellernas stressreaktioner mäts med hjälp av en laserstråle som delas. Medan den ena halvan används för att analysera en cell lämnas den andra halvan opåverkad. När de båda delarna strålar samman igen svänger de inte längre i fas. Det går då att läsa av förändringar i cellens egenskaper med hjälp av variationerna i strålens fasförskjutningar.vDen nya metoden ska nu användas i medicinsk forskning för att utveckla målsökande biologiska läkemedel som kan bekämpa svåra sjukdomar. Forskningsresultaten kan också användas för att förbättra livsmedel där jäst ingår, till exempel bröd och öl.
Kontakt: Daniel Midtvedt, doktor, institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola, midtvedt@chalmers.se
Fredrik Höök, professor, institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola, fredrik.hook@chalmers.se
– De flesta svampodlare använder steriliserade odlingssubstrat, där temperaturen höjs till 121 ºC och 2 bars övertryck. Det är energikrävande och dyrt. Vi har visat att det räcker med 80 ºC, säger docent Shaojun Xiong vid institutionen för skogens biomaterial och teknologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå.
Förutom att det blir billigare har försöken dessutom visat på många andra positiva effekter.
– En traditionell odlingscykel för svampen shiitake är omkring 120-150 dagar. Vi har nu fått ner den till 90 dagar och dessutom blir skörden större, säger Xiong.
Bioetanol på köpet
Försöken har bland annat gjorts på gallringsrester från björk. När substraten analyserades kemiskt efter skörd av svamparnas fruktkroppar fann forskarna än fler positiva resultat. Svampen livnär sig till stor del på att bryta ned vedens lignin med de enzymer mycelet producerar. Lignin-halten sjönk dramatiskt från 18 procent till 5 procent. Samtidigt fanns nära 90 procent av allt socker kvar, vilket gör det möjligt att framställa etanol av restsubstratet.
– Integrerad odling av svamp och produktion av bioetanol som baseras på den nya och innovativa metod som vi har tagit fram minskar kostnaderna. För svampproduktionen rör det sig om minst en tredjedel lägre kostnader. Dessutom kan svamparnas nedbrytning av substratet ersätta termo-kemisk förbehandling som normalt används för att producera etanol från ved.
Denna termo-kemiska metod står ungefär 30 procent av de totala kostnaderna för etanolens produktion. Svampodling på svensk vedråvara är ett intressant koncept för att i framtiden producera både mat och biobränsle, avslutar Shaojun Xiong, som hoppas att det blir fart på den inhemska odlingen av läckra matsvampar som livnär sig på ved.
Bio4Energy är en forskningsmiljö som tar fram metoder och verktyg för att framställa biodrivmedel, gröna kemikalier och nya material baserade på skogsråvara eller organiskt avfall. Forskare från tre universitet, två institut och industrinätverk ingår i miljön. Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet samverkar med RISE Innventia, RISE Energy Technology Center och industripartner.
År 2001 fick arbetslösas barn rätt till förskola. Forskare från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) och Uppsala universitet har undersökt hur detta påverkade barnens hälsa, genom att studera sjukhusinläggningar och förskrivna läkemedel.
Begränsade effekter på kort sikt
För 2–3-åringarna påverkade tillgången till förskola inte alls risken att behöva sjukhusvård. För 4–5-åringarna finns däremot en temporär ökning av risken för att vårdas på sjukhus för infektioner. Denna effekt finns främst det första året efter reformen och drivs av barn till lågutbildade mammor.
Att dessa barn behöver sjukhusvård kan bero på att de är mer infektionskänsliga, att de inte fått adekvat förebyggande vård, eller på skillnader i smittorisk mellan olika förskolor, menar forskarna.
Minskad risk för astma och allergier i mellanstadieåldern
I 10–11-års åldern finns inte några tecken på att barn som haft tillgång till förskola behöver mer sjukhusvård eller att de förskrivs mer antibiotika. De 10–11-åringar som haft tillgång till förskola medicinerades däremot i lägre utsträckning för astma och allergi. Denna effekt drivs av barn som inte har äldre syskon.
– Det skulle kunna förklaras av att förskolan exponerar de här barnen för en rikare flora av mikroorganismer vilket kan minska risken att utveckla astma och allergier, säger Anna Sjögren som är en av rapportförfattarna.
Resultaten skiljer inte mellan flickor och pojkar och är inte beroende av vilken förälder som är arbetslös.
Rapportförfattarna jämför barn som bodde i 75 kommuner som innan år 2001 inte erbjöd arbetslösas barn plats i förskolan med barn i 75 kontrollkommuner där deltagandet i förskoleverksamheten bland barn med arbetslösa föräldrar inte förändras i och med lagändringen. Studien använder registerdata från 1995–2009. [/textblock]
En viktig, men osäker faktor i klimatforskning är hur alla ekosystem har möjlighet att absorbera den ökande halten av koldioxid. Gräsmarkerna har stor betydelse i det sammanhanget. Områden täckta av gräs och liknande vegetation täcker 29 procent av jordens isfria landyta.
– Dessa gräsmarker har stor betydelse för kollagring, säger Louise C. Andresen, forskare vid Göteborgs universitet och en av forskarna bakom den nya forskningsstudien.
I studien undersökte forskarna hur nitton olika marker, i bland annat Australien, Tyskland, Nya Zeeland, Schweiz, USA och Kina och som utsattes för varierande regnmängder, reagerade på förhöjd koldioxidhalt.
– Den allmänna reaktionen på den höjda koldioxidhalten var att växtligheten ökade med mindre än tio procent, men det fanns stora variationer.
Vårregn påverkar växtlighet
Resultaten visade att det var lättast att förutsäga hur växtligheten reagerade på koldioxid under regnperioderna. Som forskarna förväntat hade vårregn betydande inverkan på gräsmarkerna.
– Gräsmarker, med en väldigt våt vårsäsong, ökade sin växtlighet mest vid en förhöjd koldioxidhalt, säger Louise C. Andresen.
Försök med koldioxid. Bild: Louise C. Andresen
Därtill kommer att marker med mycket torr lågsäsong ökade sin biomassa mer jämfört med marker med våt lågsäsong.
– Det beror på att förhöjd atmosfärisk koldioxid tillåter växter att spara vatten, säger Louise C. Andresen.
– Vi fann att både den extra koldioxiden och den bättre vattenhushållningen hjälpte växten att frodas även i torra ekosystem.
Sammantaget kan olika effekter av hur koldioxid påverkar gräsmarker ta ut varandra, vilket i slutänden kan leda till liten totalt biomassaökning.
– Våra resultat visar att den beräknade ökningen av växtligheten vid förhöjd koldioxidhalt är mindre än vad nuvarande klimatmodeller förutsätter, säger Louise C. Andresen.
Liksom mikroskopet och teleskopet gör molekylära metoder det möjligt att upptäcka nya världar. Alldeles speciellt viktiga är dessa molekylära metoder för att avslöja förhållanden mellan arter som är svåra att studera med traditionella metoder på grund av att de är för små, för tillbakadragna eller för svåra att känna igen.
Visar vad fladdermöss jagar på natten
Ett exempel är fladdermöss. De jagar på natten och det är i princip omöjligt att se vad de fångar. Tidigare fick forskarna gissa sig fram till vad de åt baserat på små insektsfragment i spillningen.
– Nu går det hur lätt som helst att göra detsamma genom att sekvensera det dna som finns i fladdermössens spillning. Det har hjälpt oss att förstå att så olika djur som fladdermöss, fåglar och trollsländor faktiskt delar precis samma bytesdjur, berättar Eero Vesterinen, forskare vid SLU i Uppsala.
Att förstå hur olika arter vävs samman i naturen är fascinerande, men kunskapen om hur arter samspelar med varandra kan också användas praktiskt, bland annat i arbetet med att bevara arter och för att utveckla nya växtskyddsmetoder.
Insekts-dna i mixat svampmos
– För oss som sysslar med skadeinsekter på grödor är dna-metoder bland det bästa som har hänt, säger Mattias Jonsson, forskare vid SLU. Metoderna hjälper oss att identifiera vilka insekter och spindlar som håller skadeinsekterna i schack.
Tre studier som SLU-professorn Tomas Roslin och hans forskargrupp gjort finns nu med ett specialnummer i vetenskapliga tidskriften Molecular Ecology. Och ger en översikt av hur långt forskarna har kommit, när det gäller molekylära metoder och samspelet i naturen.
En tegelkremla (Russula decolorans) med stora mängder insekter i foten. Genom dna-sekvensering kunde forskarna fastställa att de flesta av dem var svampmyggor i familjen Mycetophilidae. Foto: Janne Koskinen.
Med de nya metoderna har forskarna identifierat vilka insekter som lever i våra vanliga matsvampar, vilka insekter som pollinerar fjällsippan i Arktis, och hur klimatförändringen påverkar de verkliga toppredatorerna bland Arktis leddjur – vargspindlarna.
– Allra roligast var nog svampstudien. Vi tog hela svampen och körde den genom en vanlig köksmixer, och sedan använde vi molekylära metoder för att identifiera insekts-dna i svampmoset. Då kunde vi se vilka insekter som ställer till de största skadorna på svampskörden, utforska hur kräsna olika insekter är när det gäller att välja sina matsvampar och studera hur skogarnas ålder och struktur påverkar svamparnas insektsinnehåll, berättar Tomas Roslin.
Vargspindlarna styr i arktis
När de studerade fjällsippornas insektsbesökare använde de klibbiga blomattrapper som såg ut som fjällsippor.
– Ingen entomolog i världen kunde ha hunnit med att artbestämma de mer än 30 000 insekter som vi fick in om hen använt traditionella metoder. Vi använde insekternas dna och upptäckte därmed att fjällsippan, en av Arktis viktigaste blommor, besöks av hela 1360 olika leddjursarter (insekter och spindlar) Arktis över. Dessutom såg vi stor variation i vem som besökte arten i olika delar av Arktis, säger Tomas Roslin.
Kunskap om hur olika arter hänger ihop är också viktigt för att förutsäga vad ett varmare klimat kommer att innebära.
– Vargspindlarna är Arktis verkliga härskare. De kan vara oerhört talrika och alla djur som har oturen att vara mindre än dem har orsak att bäva. Vi använde bergssluttningar på Nordöstra Grönland för att förstå hur klimatet påverkar vargspindlarnas näringsval. Vi såg till exempel att de föredrar att äta vissa flugor oberoende av klimatet, men att klimatet påverkar hur mycket flugor som finns, säger Tomas Roslin.
Kontakt:
Tomas Roslin, professor, Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala, tomas.roslin@slu.se
Cirka en procent av varje organisms arvsmassa, genomet, kodar för tillverkning av en typ av proteiner som kallas helikaser. Dessa är mest kända som motorenzymer som kan veckla ut de dubbelsträngade dna-spiralerna när generna ska läsas av eller kopieras. Om inte dna-helixen vecklas ut kan skador på arvsmassan uppstå, liksom genominstabilitet, något som är starkt kopplad till sjukdomar som cancer.
En ny avhandling vid Umeå universitet fokuserar på gruppen Pif1-helikaser. Jani Basha Mohammad vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik har utfört en detaljerad studie om hur Pif1-helikaser hos jästsvampen Schizosaccharomyces pombe kan hålla genomet oskadat.
Specialiserat helikas
Jani Basha Mohammad och hans kollegor visade att Pfh1 är ett specialiserat helikas som har förmågan att veckla ut dessa dna-spiraler och därigenom bidra till genomintegritet. Enzymet Pfh1 kodas av en speciell gen i Schizosaccharomyces pombe, och det är utarmning av denna gen som leder till skador på dna-spiralen.
I avhandlingen studerades också en annan form av dna som bildar ett fyrsträngat dna i en så kallad G4-strukturer. G4-helixar är mycket stabila spiraler och måste lösas upp av specialiserade helikaser.
Jani Basha Mohammad visade också att Pfh1-helikas effektivt kan ta bort andra dna-hinder från genomet hos jästsvampen. Eftersom dessa typer av hinder också finns hos människor är det mycket troligt att den humana motsvarigheten Pif1, har liknande egenskaper.
Dessutom fann han att Pfh1 kan vira ihop dna-molekyler, en enzymatisk aktivitet som kan vara viktig vid dna-reparation.
Muterad version hos bröstcancerpatienter
Jani Basha Mohammad karaktäriserade vidare olika domäner i Pfh1-proteinet. En av dessa domäner är muterade i humant Pif1 och bärs av vissa bröstcancerpatienter. Denna domän är evolutionär bevarad, och han kunde visa att motsvarande mutation i Pfh1 leder till en felreglerad Pfh1. Dessa felregleringar kan förklara de genomfallsintegritetsfel som finns i bröstcancerfamiljer.
Studier av hur Pfh1 skyddar genomet har varit svåra att utföra tidigare, eftersom dessa protein har varit svåra att rena fram. Genom att optimera reningsprotokollen har Jani Basha Mohammad och hans kollegor kunnat slutföra dessa djupgående mekanistiska studier.
Kontakt:
Jani Basha Mohammad, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, jani.mohammad@umu.se
− Om partipolitiska konflikter är önskvärda eller hur de bör hanteras har det rått delade meningar om bland forskare. Men gemensamt är att de ofta har behandlats som om de är ett och samma fenomen, när det i själva verket finns flera sorters konflikter som orsakas av olika saker och har olika konsekvenser, säger Louise Skoog.
Genom intervjuer, dokumentstudier och en enkätundersökning till kommunpolitiker, har hon studerat politiska konflikter i svenska kommuner för att reda ut vad politiska konflikter är, vad som orsakar dem och vilka konsekvenser de får.
Konfliktnivån har stegrats
Det har länge varit en utbredd uppfattning att just kommuner skulle vara befriade från politiska konflikter. Tidigare studier har visat att det inte alls stämmer, vilket även avhandlingen bekräftar. Konfliktnivån i kommunerna har ökat stegvis sedan 1950-talet och är nu enligt andra studier nästan på samma nivå som i riksdagspolitiken. Att få mer kunskap om dessa konflikter är viktigt. Genom att politiker och tjänstemän förstår hur de tar sig uttryck och vad som orsakar dem blir de förhoppningsvis lättare att hantera, menar Louise Skoog.
– Jag menar att vi först och främst bör skilja mellan två sorters konflikter. Dels åsiktskonflikter som blir större när partierna står längre isär, dels konflikter som beror på hur politiker beter sig mot varandra i det politiska arbetet.
De två konfliktformerna har olika konsekvenser för politiska ledare. När politiker beter sig respektlöst mot varandra försvåras deras möjligheter att genomföra sin politik, medan åsiktsskillnader inte alls har sådana negativa effekter.
Hon menar också att konflikter har ett demokratiskt värde, och om man tonar ner dem för mycket ser inte väljarna någon skillnad mellan partierna. Men när politikerna passerar gränsen och börjar behandla varandra respektlöst blir det inte bara en dålig arbetsmiljö för de inblandade, det kan också skada legitimiteten för hela systemet.
– Politiker som har olika åsikter måste lära sig att behandla sina motståndare med respekt. Det vinner alla på, säger hon.
En sammansättnings betydelse är inte given utifrån de ingående ordleden, och inlärningen av sammansättningar – liksom språkinlärning i stort – tar lång tid och kräver riklig repetition. Innan betydelsen uppfattas som självklar behöver man höra ett ord eller språkligt mönster många gånger.
I sin avhandling undersöker Lisa Loenheim hur enspråkiga gymnasieelever med svenska som modersmål och flerspråkiga gymnasieelever med svenska som andraspråk (det vill säga med en senare start för svenskan) tolkar sammansättningar av olika slag.
– Jag undersöker tolkningen av frekventa sammansättningar, till exempel iskall, mindre frekventa som solvarm, samt nybildade eller påhittade sammansättningar, exempelvis zebralejon, säger Lisa Loenheim.
Enklare med sammansättningar som hanteras som helheter
Resultatet visar att eleverna är mer överens om betydelsen hos frekventa sammansättningar – som hanteras som helheter – än ovanliga sammansättningar, där betydelsen i högre grad ”pusslas” fram. Men även påhittade sammansättningar tolkas relativt samstämmigt om de följer ett etablerat mönster.
– Zebralejon tolkas exempelvis i stor utsträckning jämförande, som ’ett randigt lejon’, trots att det rör sig om en nybildning.
Resultatet förklaras med att jämförelse är ett etablerat och frekvent använt mönster i språket och en grundläggande princip för förståelse. Samma princip förklarar varför de flerspråkiga eleverna i stor utsträckning tolkar den mindre frekventa sammansättningen solvarm jämförande, ’varm som solen’. När sammansättningen som helhet inte är bekant analyseras den utifrån sina delar. I det här fallet följer de flerspråkiga informanterna ett frekvent, jämförande mönster som dessutom är bekant från en liknande, vanlig sammansättning, nämligen iskall ’kall som is’.
– Elever med svenska som modersmål är på grund av mer omfattande svenskspråkig input i högre grad bekanta med sammansättningen solvarm som en helhet. De har hört ordet fler gånger och känner därför till att den etablerade betydelsen är ’varm av solen’, det vill säga ett orsaksförhållande.
Exemplet visar att betydelsen hos en sammansättning i många fall inte kan räknas ut utifrån de ingående orden utan kräver att sammansättningen som helhet är bekant, det vill säga att den är befäst som en enhet i det mentala lexikonet. Sådan befästning kan ta lång tid och kräver upprepade möten med ordet.
Svårare med adjektiviska led
Enligt ordbildningslärorna är det, med vissa undantag, det sista ledet i en sammansättning som anger huvudbetydelsen (en barnvagn är exempelvis en sorts vagn). Men i sin avhandling visar Lisa Loenheim att saken inte är fullt så enkel om man studerar språkbruket. Regeln om huvudledet sist får stort genomslag vid substantiviska sammansättningar, särskilt i tolkningarna från de som har svenska som modersmål. Men vid sammansättningar med två adjektiviska led förefaller regeln satt ur spel.
– En stor del av eleverna tolkade gulgrön som huvudsakligen gul med en grön nyans, det vill säga det första ledet i sammansättningen antas uppbära huvudbetydelsen, i strid med gängse språkregler. Anmärkningsvärt nog gällde detta särskilt de som har svenska som modersmål. De flerspråkiga var mer benägna att göra en kopulativ tolkning där båda leden är likvärdiga – gulgrön är ’gul och grön’. De följer alltså ett mönster som är etablerat för kontrasterande adjektiviska sammansättningar som svartvit och sötsur.
Loenheim drar slutsatsen att regeln om huvudledet sist är etablerad vid substantiviska sammansättningar men inte vid sammansättningar med två adjektiviska led.
ST-läkaren Cecilia Fredlund, knuten till Linköpings universitet, har studerat förekomsten av ungas sexhandel, orsakerna till den och specifikt även hur unga använder sig av sex för att skada sig själva. Hennes resultat visar att cirka 1,5 procent av dagens gymnasieungdomar sålt sex och att det finns olika orsaker till varför de gör det. I avhandlingen delas de in i tre grupper:
De som säljer sex för känslomässiga orsaker som att de vill ha närhet, uppmärksamhet eller mår psykiskt dåligt.
De som är i behov av droger eller vill ha pengar av andra skäl.
De som säljer sex av mer positiva orsaker som att det ses som roligt eller spännande.
I de två första grupperna är fördelningen av pojkar och flickor jämn, i den tredje dominerar pojkar något.
Olika behandling beroende på orsak
– För att vården ska kunna ge rätt behandling är det viktigt att förstå att unga kan sälja sex av olika skäl. Om det beror på psykisk ohälsa behöver de exempelvis psykoterapi. Missbrukar de och är i behov av snabba pengar behövs även insatser mot missbruket. Om de säljer sex för att det är spännande eller roligt kanske andra insatser behövs, som riskprevention eller preventivmedelsrådgivning, säger Cecilia Fredlund.
Avhandlingen visar att ungefär en av fyra av de som sålde sex gjorde det främst i självskadande syfte. Att sälja sex för att skada sig själv är ett sätt. Andra exempel på ett sexuellt självskadebeteende är att ha sexuella kontakter som man inte är intresserad av, eller att utsätta sig för fysiskt våld och smärta.
Sex som självskada är ett sätt att hantera svåra känslor och dämpa ångest. Självskadan leder till en tillfällig känsloreglering som lättar i stunden.
De som använder sex som självskada har mer trauman
En slutsats i avhandlingen är att unga som säljer sex och som använder sex som självskada ofta har mer traumasymtom än andra unga. De har många gånger egna erfarenheter av sexuella övergrepp eller andra svåra händelser tidigare i livet.
– Personer som använder sex som självskada söker för många olika besvär i vården och det tycks finnas ett stort behov av stöd och behandling. Många upplever sitt beteende som skamfyllt och vi inom vården frågar inte. Om vi får mer kunskap om mekanismerna som driver beteendet kan vi ge bättre och snabbare hjälp, säger Cecilia Fredlund.
Hon poängterar att kunskapen om sex som självskadebeteende även bör uppmärksammas inom skolan och rättsväsendet. Skolan bör ta upp det i sin sexualundervisning och rättsväsendet behöver kunskap om de psykologiska mekanismerna bakom ett sexuellt riskfyllt agerande för att kunna göra en rättssäker bedömning.
Kontakt:
Cecilia Fredlund, läkare, knuten till Forskningsenheten för Barn och ungdomspsykiatri (BUP) vid Centrum för Social och Affektiv neurovetenskap (CSAN), Linköpings universitet, cecilia.fredlund@liu.se
– Genom att studera konflikten utifrån ett kombinerat makt- och rättviseperspektiv ser vi att samers politiska handlingsutrymme blir väldig litet, säger David Harnesk, forskare vid Lund University Centre for Sustainability Studies.
Han och kollegan Mine Islar studerade tillsammans med studenten Sofia Stafström gruvkonflikten under tidsperioden 2013-2014. De identifierade maktförhållanden mellan olika aktörer såsom myndigheter, civilsamhället, journalister, företag och samer. De har utgått från tre maktrelationer: makt över, mer makt, en annan makt.
De fann att myndigheter och företag har makt över samer eftersom investeringar och behovet av ekonomisk tillväxt dominerar det politiska samtalet. Gruvinvesteringar uppfattas som lösningen på problem som förlust av arbetstillfällen och avfolkning. Renskötseln som är avgörande för samers kultur och försörjning erkänns inte som ett tillräckligt viktigt värde i dessa politiska avvägningar.
Mer makt handlar om att starkare aktörer såsom myndigheter och företag har större handlingsutrymme än samer. Enligt lag är det företaget som vill utvinna mineraler som ska ta fram en konsekvensbeskrivning av hur gruvan kan påverka området, och i dessa processer har samer haft väldigt begränsat inflytande. Det gör att företaget får mer makt i att göra sin åsikt hörd än samer, som inte heller får ekonomisk kompensation för att delta i processerna, som dessutom ofta kan vara väldigt utdragna.
Väldigt små möjligheter att påverka
En annan makt handlar om att en part kan utöva motstånd mot en annans makt eller begränsa den. Till exempel utövade miljöaktivister och vissa samer en annan makt över företaget som vill etablera gruvan genom att blockera provsprängningar i området, en insats som dock stoppades genom polisens ingripande. Media i sin tur utövade en annan makt över samer genom att begränsa deras möjligheter att öka sitt motstånd genom att skapa en offentlig debatt. Under hela 2013, nämndes konflikten endast ett dussintal gånger. Men genom motståndet blev konflikten till slut en riksnyhet.
– Vår forskning visar att samer, då i alla fall, hade väldigt små möjligheter att påverka. De rådande maktförhållandena är svåra att rucka på och kräver institutionella förändringar, säger David Harnesk.
Gruvkonflikten i Kallak (Gállok)
2013 ansökte företaget Beowulf Mining om en bearbetningskoncession för att utvinna järnmalm i Kallak (Gállok på lulesamiska) i Jokkmokk. Kallak ligger inom ett område där samer har rätt att bedriva renskötsel och dessutom inom ett för renskötseln känsligt område. Det finns ett stort motstånd mot gruvan bland samer och många andra aktörer eftersom etableringen kan få negativ påverkan på möjligheter att bedriva renskötsel och på miljön. Företaget och lokalpolitiker framhåller i sin tur att etableringen kan skapa många nya arbetstillfällen och bidra till en ekonomisk och social utveckling av området. Idag väntar parterna på ett beslut. Länsstyrelsen i Norrbotten har sagt nej till etableringen med hänsyn till rennäringen men beslutet har överklagats till den tidigare regeringen.
Provborrningar på gång i norra Kallak, 18 november 2010.
Bild: Badricks [CC BY-SA 3.0], from Wikimedia Commons
Kamp för starkare rättigheter
Han och Mine Islar anser att motståndet i gruvkonflikten spelat en viktig roll för att skapa en annan makt för samer inom det politiska landskapet. Samer har sedan länge kämpat för att staten ska erkänna dem som ett urfolk med särskilda mark- och landrättigheter, i enlighet med ILO-konventionen 169 som antogs 1989.
ILO-konventionen stipulerar att urfolkens markrättigheter ska erkännas och respekteras. Sverige har inte ratificerat konventionen, trots kritik av FN för att staten inte uppfyller internationella åtaganden gentemot samerna. Historiskt har Sverige också en lång historia som kolonialmakt där samers land har tagits i anspråk för att, exempelvis, bygga ut vattenkraften inom området under det tidiga 1900-talet.
– Samer kämpar för att erkännas starkare rättigheter till marken som behövs för att de ska kunna delta i beslutsprocesser som den i Kallak på ett meningsfullt sätt. Statens ovilja att fatta beslut i frågan kan av många ses som ytterligare bevis på en nedvärdering av samers kultur.
Komplex konflikt
Men konflikten handlar också om olika sätt att se på landsbygdsutveckling, menar forskarna. Rennäringen ställs mot de ekonomiska vinningar som en gruvetablering kan betyda för Norrland där många orter avfolkas i brist på arbetstillfällen, och de konkurrensfördelar som en stark mineral- och gruvnäring kan ge Sverige.
– Konflikten är väldigt komplex, där olika behov och viljor måste jämkas. Samtidigt står vi inför stora hållbarhetsutmaningar. I framtiden utmanas samers möjligheter att bedriva renskötsel ännu mer på grund av klimatförändringarna. Det gör det än viktigare att beslut om dessa områden kan fattas i samråd med alla som bor där, vilket kräver andra villkor än de som råder nu, avslutar David Harnesk.
