Skogsbruk på dikade torvmarker är en stor källa till växthusgasutsläpp.
– Om vi slutar att rensa diken och istället dämmer upp vatten skulle nedbrytningen av markens torvlager minska betydligt. säger Åsa Kasimir, forskare vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Tillsammans med forskarkollegor har hon undersökt hur en förändrad markanvändning påverkar balansen av växthusgasflöden i ekosystemen, från produktion av granskog till produktion av bioenergigrödor eller omställning till våtmark.
Våtmark eller odling Forskningsstudien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Global Change Biology, visar hur mycket det går att minska växthusgasutsläpp från den dikade torvmark som nu används för virkesproduktion.
– Vi har räknat ut att dikad näringsrik torvmark med skog, som utgör cirka två procent av Sveriges produktiva skogsmark, avger 16 miljoner ton koldioxid-ekvivalenter från nedbrytning av organiskt material i marken. Utsläppen från vägtrafiken är ungefär lika stora, 17 miljoner ton. Vår studie visar att marken måste göras blötare för att få ner utsläppen och att det då går att antingen odla bioenergigrödor på den eller låta den återgå till våtmark, säger Åsa Kasimir, forskare vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Höjd vattennivå minskar torvens nedbrytning Enligt forskningsstudien kan sälg och rörflen växa lika bra som gran även om marken görs blötare. Ju våtare marken är ju mindre torv bryts ner. Jämfört med gran minskar torvnedbrytningen med hälften om sälg odlas, med 75 procent om rörflen odlas och med 85 procent om skogsmark återställts till våtmark.
Studien visar att påverkan på klimatet blir minst om markvattennivån är på mellan tio och 20 cm djup, räknat från markytan.
Forskarna använde mätdata från forskningsstationen Skogaryd, mellan Uddevalla och Vänersborg, där granskog växer på dikad näringsrik torvmark, och beräknade med hjälp av en modell växthusgasbalanser i mark och vegetation över 80 år.
Miljövänligare och mer lönsamt att odla sälg och rörflen Genom en ekonomisk kostnads-nyttoanalys över en skogsrotation på 80 år fann forskarna att med ett lågt koldioxidpris blir klimatkostnaden i samma storlek som markägarens förtjänst från skogen.
– Och om man bara ser till markägarens förtjänst så blir den dubbelt så stor från sälg och rörflen jämfört med granskog. Så även utan samhällets stöd borde det vara självklart att göra marken våt och odla bioenergigrödor, säger Åsa Kasimir.
Hennes slutsats är att det måste till en förändrad markanvändning på dränerad näringsrik torvmark.
– Nu när det finns mycket avverkningsmogen skog på dessa marker bör man inte återplantera skog utan göra marken blötare och välja en produktion eller naturtyp som är bättre hållbar och som inte förbrukar markens torv, säger Åsa Kasimir.
Artikeln:
Land use of drained peatlands: greenhouse gas fluxes, plant production and economics. Författare: Åsa Kasimir, Hongxing He, Jessica Coria, Anna Nordén.
Kontakt:
Åsa Kasimir, institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, asa.kasimir@gu.se
Det är sedan tidigare känt att bakterier kan skapa en elektrisk ström utanför sin egen cell, så kallad extracellulär elektrontransport. Detta har påvisats och analyserats i detalj hos några bakterier som är specialiserade på omsättning av metallsalter. Nu har en grupp forskare studerat extracellulär elektrontransport hos en helt annan typ av bakterie, nämligen mjölksyrabakterien Enterococcus faecalis, som finns i magtarmkanalen hos människa och djur.
Forskarna har i den aktuella studien undersökt vad som krävs för att elektroner från bakterien ska transporteras till en elektrod. Resultaten från deras laboratorieexperiment visar att enterokocker placerade vid en elektrod kan ge upphov till elektrisk ström som skapas genom ämnesomsättningen i cellen.
Vad som konkret händer är att elektroner frisätts när bakterien bryter ner socker inne i sin cell. Själva överföringen av elektroner till elektroden görs med hjälp av så kallade kinonmolekyler i cellhöljet.
Galina Pankratova i laboratoriet. Bild: Lunds universitet
– Troligtvis har mjölksyrabakterier, och många andra bakterier i brett perspektiv, förmåga att göra elektrokemi, säger Lars Hederstedt, biologiprofessor vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Samarbete mellan olika sorters mikroorganismer
Resultaten i studien visar dessutom att en bakterie i sin naturliga miljö, det vill säga tillsammans med andra sorters bakterier och svampar, kan få egenskaper som den annars saknar. Det som sker är att två eller flera sorters mikroorganismer sammanflätar sin metabola kapacitet, sin ämnesomsättning, så att det gynnar tillväxt av den ena eller båda organismerna. Denna form av samarbete mellan mikroorganismer, så kallad syntrofi, kan enligt den aktuella studien vara knuten till elektrontransport mellan de inblandade parterna.
– Syntrofi ger metabol förmåga som cellerna inte har var för sig. Exempelvis kan en viss kemisk förening effektivt brytas ner i naturen bara när två olika sorters bakterier förekommer tillsammans, men inte av bakterierna enskilt, säger Lars Hederstedt.
Forska på miljöer med komplex organismsammansättning
Detta fenomen är av medicinskt intresse eftersom enterokocker finns normalt i tarmen hos människor och djur. Vissa arter, såsom Enterococcus faecalis, ger upphov till infektioner som ibland kan vara svåra att behandla med antibiotika. Vidare är ämnesomsättningen hos enterokocker associerad med uppkomst av vissa typer av tjocktarmscancer.
Forskningen är intressant även för andra områden. Detaljerad kunskap om elektrontransport mellan bakterier och elektroder är betydelsefull för att man ska kunna konstruera och förbättra mikrobiella elektrokemiska system. Sådana system har många användningsområden utöver läkemedelsutveckling, exempelvis bränsleceller inom bioenergiproduktion, avloppsreningsverk och biosensorer.
– Vi tror att våra resultat stimulerar till mer forskning på miljöer med komplex organismsammansättning, säger Lars Hederstedt som har genomfört den aktuella studien i samarbete främst med kemiforskare vid Lunds universitet.
Det visar Linköpingsforskarna Anna-Carin Fagerlind Ståhl och Christian Ståhl i en färsk studie om utbrändhet och arbetsmiljö. Om utbrändhet ska förebyggas så måste arbetsgivarna först sänka kraven.
Ett gott socialt stöd och handlingsutrymme är viktigt i sig, men räcker inte för att uppväga den negativa effekten av höga krav, menar de båda forskarna.
– Det finns inte mycket stöd för antagandet att det går att kompensera höga krav med att de anställda har goda möjligheter att bestämma över sitt arbete eller har ett gott socialt stöd där. Vår studie bekräftar att det är något av en bekväm myt, säger Anna-Carin Fagerlind Ståhl, psykolog som disputerat vid Linköpings universitet med en avhandling om hälsofrämjande förutsättningar i arbetet.
Enkätsvar från en brokig skara anställda
Tillsammans med forskare i Toronto, Kanada, har de analyserat enkätsvar från medarbetare i sju olika organisationer. Drygt 1700 personer har angett hur de uppfattar krav, handlingsutrymme och socialt stöd i sitt arbete. De har också svarat på frågor om symtom på utmattning.
Enkäten skickades ut till dem vid två tillfällen, med två års mellanrum. Arbetsplatserna skiljer sig åt, bland annat representeras de av tillverkningsindustri, statliga myndigheter, privata vårdföretag samt kommunala inrättningar för vård, omsorg och service. Yrkesgrupper som svarat är exempelvissjuksköterskor, personal inom äldreomsorg och tjänstemän.
– Det handlar alltså om anställda med vitt skilda villkor, inkomst och utbildningsnivåer, vilket är en styrka i vår studie, säger Christian Ståhl, biträdande professor i arbetslivsinriktad rehabilitering.
Går inte att kompensera för höga krav
Resultaten visar på samma sak oavsett arbetsplats; att höga krav leder till utbrändhet oavsett hur stort handlingsutrymme eller hur gott socialt stöd man har. Det går inte att kompensera höga krav med positiva aspekter i arbetsmiljön.
Christian Ståhl forskar om sjukskrivningar vid Avdelningen för samhällsmedicin och vid HELIX Competence Centre på LiU.
– Allt fler sjukskrivs för stressrelaterade besvär. Psykisk ohälsa är idag den största orsaken till sjukskrivningar i Sverige. Vår studie pekar på behovet av att förbättra arbetsmiljön genom sänkta krav innan problemen blir för stora, säger Christian Ståhl.
Forskarna poängterar att det är möjligt för arbetsgivare att via enkäter och medarbetarsamtal ta reda på hur de anställda upplever sin arbetssituation, om kraven ligger på en rimlig nivå eller inte.
Ta signaler om för mycket att göra på allvar
– Minska mängden arbetsuppgifter eller arbetstempot för dem som signalerar att de har för mycket att göra. Effektivisera inte bort tid för raster. Det antas ibland att ett högt arbetstempo i sig skulle vara något motiverande. Men dagens arbetsliv är krävande. Att öka kraven utgör en stor risk för utbrändhet och är inte nödvändigt för att medarbetare ska känna sig motiverade och tycka om sitt arbete, säger Anna-Carin Fagerlind Ståhl.
Ytterst är det en fråga om hur arbetet är organiserat, menar hon.
– Men ansvaret hamnar på den enskilda medarbetaren istället för på arbetsplatsen. Det är förebyggande arbete på organisationsnivå som krävs, inte fler mindfulnesskurser, är Anna-Carin Fagerlind Ståhls slutsats.
Under 2017 observerades puckellax i flera åar längs den svenska västkusten och risken är stor att fisken på sikt också etablerar och förökar sig här. Arten är listad som främmande i Sverige. Om puckellaxens spridning ska kunna stoppas krävs snabba och omfattande åtgärder.
Puckellaxen sprider sig snabbt
– Puckellaxen har fångats eller observerats längs norska kusten, den svenska västkusten, Jylland i Danmark och även i Irland och Skottland. Allt pekar på att arten har etablerat sig i området vid Norra ishavet och nu är inne i en snabb spridningsfas, säger Erik Petersson, professor vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua).
Det är idag omöjligt att utrota puckellaxen. Men SLU Aqua har på uppdrag av Havs- och Vattenmyndigheten gjort en riskbedömning med förslag på åtgärder för att i stället begränsa artens spridning.
Fällor effektivt men arbetsamt
Bäst – men också dyrast – vore att bygga fällor, menar forskarna. Effektivast görs detta om man angriper vuxen återvandrande fisk genom att bygga fällor nära mynningen i alla lämpliga vattendrag, fånga alla uppvandrande fiskar, släppa ut de inhemska arterna och avliva puckellaxarna.
– Fällor är dyrt och kräver en stor arbetsinsats men det bör övervägas i större vattendrag, i vattendrag med stor uppvandring av puckellax och i särskilt skyddsvärda vattendrag. I längden blir det enklare och billigare att göra en kraftfull insats nu istället för att vänta till fiskarna ökat i antal, säger Erik Petersson.
Puckellax ökar vartannat år
Puckellaxen känns framförallt igen på att hanarna utvecklar en distinkt puckel på ryggen under lektider, till skillnad från atlantlaxen som naturligt lever i svenska älvar. Puckellaxen kan även ha andra färger på kroppen och fläckar på stjärtfenan.
Puckellaxen Oncorhynchus gorbuscha lever naturligt i bland annat norra Stilla havet, norra Ishavet och i Nordostasien, men har också planterats ut i Ryssland, öster om den norska kusten.
Puckellax har vid ett flertal tillfällen fångats längs Sveriges kuster och älvar – bland annat under 1970-talet. Under 2017 observerades puckellax ibland annat Örekilsälven, Göta älv, Ätran, Viskan och Lagan.
En vuxen puckellax kan bli upp till 75 centimeter lång med en vikt på fem kilo.
Puckellaxen lever i en tvåårscykel; det tar två år från lek till dess att avkomman återkommer till lekplatserna. Eefter leken dör fiskarna. I ursprungsområdena runt Stilla havet förekommer både udda- och jämna-års-bestånd. Eftersom det är udda-års-bestånden som lyckats bäst i nordvästra Ryssland – och som troligen är de som observerats i Sverige – så är det naturligt att färre fiskar observeras jämna år. Troligen kommer vi att se fler puckellax 2021, färre 2022, fler 2023 och så vidare.
Utöver fiskfällor i speciellt utvalda vattendrag föreslår SLU Aqua bland annat övervakning av vattendrag som är i farozonen, ett utökat internationellt samarbete och informationsinsatser riktade till sport- och yrkesfiskare och allmänhet.
– Man bör informera fiskare om att puckellaxen är lovligt byte. Här bör man fånga så många som möjligt och självklart inte heller släppa ut dem igen utan faktiskt ta upp dem, säger Erik Pettersson.
Puckellax kan spridas till Östersjön enligt rapport
SLU Aqua har på uppdrag av Havs- och Vattenmyndigheten gjort en riskbedömning med förslag på åtgärder för att begränsa puckellaxens spridning. Resultaten sammanställs i en nyligen publicerad rapport, Aqua reports 2018:17 Översikt, riskbedömning och förslag på åtgärder för puckellax (Oncorhynchus gorbuscha) (pdf), som visar att det finns en stor risk för att puckellax i framtiden etablerar sig med självförökande bestånd i vattendrag på västkusten, och på sikt kan de även sprida sig vidare in i Östersjön.
– Även om ganska stora bioraffinaderier byggs kan vi inte se att det kommer ge några större prisgenomslag, säger Robert Lundmark, professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet.
En ökad produktion av biodrivmedel behöver inte påverka vare sig råvarutillgång eller produktion av träprodukter, visar nya rapporten ”Large-scale implementation of biorefineries” från Luleå tekniska universitet, svenska forskningsinstitutet RISE och österrikiska IIASA.
– Om resursutnyttjandet vässas drivs priserna inte uppåt. Vi har skog över hela Sverige – den är inte centraliserad till vissa platser, men däremot finns det ”vita fläckar” som ingen använder och som man inte ser i den aggregerade nationella statistiken. Placerar man ett bioraffinaderi där, så innebär det att man inte får en prispåverkan, säger Robert Lundmark.
Storskalig utbyggnad Målet med det Formasfinansierade tvärvetenskapliga forskningsprojektet har varit att studera hur förädlingsvärdet av skogsråvaran kan öka genom en storskalig utbyggnad av bioraffinaderier.
Sverige har som uttalat mål att ställa om från linjär och fossilbaserad ekonomi till cirkulär och biobaserad ekonomi, där fossilbaserade produkter ska ersättas av biobaserade.
– Alla länder efterfrågar förnybara resurser, inklusive biobränsle, säger Robert Lundmark.
Det ökar incitamenten att i ännu högre grad ta tillvara på rester från skogsavverkning och restprodukter från såg- och massaindustrin.
Viktigt med den geografiska placeringen
– Den geografiska placeringen av bioraffinaderianläggningarna är väldigt viktig. Ett tydligt resultat från vår modell är att en integrering av befintlig industristruktur förordas; alltså att till exempel lägga ett bioraffinaderi vid ett massa- eller pappersverk för att enkelt kunna ta hand om restprodukterna.
– Även om volymen biprodukter är begränsad och det blir ett ganska småskaligt bioraffinaderi, så är det ändå ett billigt alternativ investeringsmässigt, säger Robert Lundmark.
Vad mer kännetecknar en lämplig placering av ett bioraffinaderi?
– Att det är nära marknaden. Alltså antingen nära slutkund eller nära råvaran.
Robert Lundmark konstaterar att biobränsle är ett viktigt övergångsbränsle innan elektrifieringen nått ännu längre.
– Teknologin för biobränslen finns, men ingen tar tag i det – det sker i dag inga investeringar, mycket på grund av att det råder en politisk osäkerhet. Det krävs att politiker antingen själva går in och bestämmer att ett raffinaderi ska byggas, eller använder andra styrmedel så att det sker. Vi hoppas nå ut med vår forskning till politiker och andra beslutsfattare och att den kan vara ett stöd för dem när beslut ska fattas.
Forskningsprojektet Large-scale implementation of biorefineries är finansierat av Formas och har pågått i tre år. Från Luleå tekniska universitet har forskare i nationalekonomi och energiteknik deltagit, i samarbete med forskare vid svenska forskningsinstitutet RISE och österrikiska IIASA. Syftet har varit att generera ny kunskap och ett modellramverk för avancerade systemanalyser relaterade till den svenska biomassan och dess roll i ett hållbart energisystem och industriell omvandling av processindustrin.
Kontakt:
Robert Lundmark, professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet, robert.lundmark@ltu.se.
På grund av mycket diffusa symptom upptäcks bukspottkörtelcancer vanligen mycket sent i sjukdomsförloppet. Det gör att det idag dör fler människor av bukspottkörtelcancer än av bröstcancer, även om cancerformen bara utgör tre procent av alla cancerfall. I nuläget förväntas den vara den näst dödligaste cancerformen år 2030.
Ett nytt test, som utvecklats av forskare vid Lunds universitet, Herlev Hospital, Knight Cancer Institute och Immunovia AB, kan ändra på statistiken och upptäcka sjukdomen när den ännu går att operera bort.
– Vårt test gör att vi med 96 procents säkerhet kan upptäcka bukspottkörtelcancer vid de två första stadierna, då möjligheterna att operera bort är betydligt bättre. Detta kan var flera månader innan symptom. För långt framskridna stadier, då sjukdomen vanligen brukar upptäckas, finns för närvarande få behandlingsalternativ och prognosen är betydligt sämre, säger Carl Borrebaeck, professor i immunteknologi vid LTH, Lunds universitet.
Antikroppsfragment analyseras
Testet har utvecklats på en så kallad antikroppsmikromatris där flera 100 antikroppsfragment används för analys. Antikroppsfragmenten är specifika för bl a olika immunreglerande och cancerassocierade proteiner.
En droppe blod från patienten analyseras med dessa antikroppschip och de proteiner som finns i blodet fångas upp och ger därmed en signal. Finns inte proteinerna eller om de finns i lägre koncentration blir signalen lägre. På så sätt har en unik proteinsignatur för tidig detektion av pankreascancer identifierats.
Eftersom immunförsvaret är det första systemet som reagerar på hot från komplexa sjukdomar såsom cancer, autoimmuna sjukdomar och infektioner, designades mikromatrisen från början för att avspegla denna tidiga reaktion. På så sätt kan man få information om utveckling av tumörer långt innan de kan ses genom skiktröntgen eller upptäckas genom cirkulerande tumör-DNA.
Av de hundratals tillgängliga markörerna har 29 stycken identifierats för att kunna upptäcka bukspottkörtelcancer i de tidiga stadierna med 96 procent tillförlitlighet.
I framtiden skulle metoden kunna användas för att undersöka människor som på grund av ärftlighet, nyligen upptäckt diabetes eller kronisk bukspottkörtelinflammation löper en högre risk att drabbas av bukspottkörtelcancer.
Studien bygger på prover som tidigare samlats in från patienter i Danmark och USA vid olika stadier av sjukdomen. Nästa steg är redan påbörjat och en stor prospektiv studie är igång i USA . Denna studie förväntas ta ca tre år.
– Brist på handling påverkas av sådant som instabil marknad, otydlig politisk riktning, kostsam hantering, konkurrerande lösningar, åsiktsskillnader och oklara framtidsutsikter, säger idéhistorikern Erland Mårald vid Umeå universitet
För att klimatanpassat skogsbruk ska göra någon skillnad krävs att alla drar sitt strå till stacken. Men om det är oklart för skogsägare vad man ska göra i skogen och vad andra skogsägare kommer att göra, får det många att tveka även om viljan finns.
– Det finns fortfarande kunskapsluckor, konstaterar Maartje Klapwijk. Det finns till exempel ingen tydlig vetenskaplig samsyn kring hur stor klimatnytta biomassa från skogen kan göra och hur pass omfattande de negativa miljöeffekterna kan vara.
Det är Erland Mårald och ekologen Maartje Klapwijk, SLU, och deras tvärvetenskapliga forskargrupp inom Future Forests som gått på djupet med frågan om varför skogens roll i klimatomställningen inte realiseras trots stora förhoppningar.
Kunskap kan inte fylla alla luckor
En aspekt på varför blev särskilt tydlig: osäkerhet går inte alltid att hantera med mer kunskap.
– Vår forskargrupp har varit tvärvetenskapligt sammansatt och medan jag själv och andra naturvetare ofta betonade vikten av att täppa till biologiska och tekniska kunskapsluckor så lyfte samhällsvetare och humanister fram andra infallsvinklar, säger Maartje Klapwijk.
– Till exempel betydelsen av institutionell tydlighet och styrning, samt det faktum att kolliderande värderingar ofta är starka och inte alltid kan förändras med mer kunskap.
– Just frågan om skogens klimatnytta har på senare tid tydligt illustrerat hur värderingarna går isär, där länder och organisationer hamnar på varsin sida av konflikten, säger Erland Mårald.
– Trots att detta spiller över på forskningen undviker många forskare att undersöka betydelsen av normativa problemställningar.
Därför får inte bioenergin genomslag – Bioenergifrågan är här intressant som exempel, säger Maartje Klapwijk. Vi kan se att det är en kombination av strategiska utmaningar, institutionella brister, kunskapsluckor och kolliderande värderingar som påverkar hur bioenergin får genomslag.
– En skogsägare som funderar på att bidra till energiomställningen genom att satsa på bioenergi har att förhålla sig till rådande skogs- och miljölagstiftning, certifieringsstandarder, en outvecklad och osäker framtida marknad och olika värderingar om det är hållbart eller inte att nyttja skogen för energiändamål.
– För att hantera frågan effektivare borde vi på ett samlat sätt väga in alla dessa aspekter – finns det tillräcklig kunskap, finns det tillit till institutionerna, upplevs samhällsstödet som långsiktigt och finns det värderingsbaserade konflikter som måste hanteras? Mitt stalltips är att om inte de som styr tar tydlig ställning i någon riktning så kommer inget att hända, säger Maartje Klapwijk.
Kontakt:
Erland Mårald, professor, Institutionen för idé- och samhällsstudier
Umeå Universitet, erland.marald@umu.se
Studien har letts av Maartje Klapwijk, forskare inom skogsentomologi vid SLU, Erland Mårald, professor i idéhistoria vid Umeå universitet och Johanna Boberg, forskare inom skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU. Övriga deltagare är Johan Bergh, professor i skogsskötsel vid Linnéuniversitetet, Kevin Bishop, professor i miljöanalys vid SLU, samt professor i akvatisk klimatologi vid Uppsala universitet, Christer Björkman, professor i skogsentomologi vid SLU, David Ellison, miljöpolicyforskare, Adam Felton, forskare inom skogsekologi vid SLU, Rolf Lidskog, professor i sociologi vid Örebro universitet, Tomas Lundmark, professor i skogsskötsel vid SLU, Carina Keskitalo, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet, Johan Sonesson, forskare inom skogsskötsel vid Skogforsk, Annika Nordin, professor i skoglig genetik och växtfysiologi vid SLU, Eva-Maria Nordström, forskare inom skoglig planering vid SLU samt Jan Stenlid, professor i skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU.
Att det är bra att vara en entreprenör har väl många av oss hört. Men vad innebär det att vara entreprenöriell och varför är det viktigt inom skolan? Avhandlingens författare Carina Holmgren, har undersökt begreppet entreprenöriellt lärande och hur lärarna i skolan arbetar med detta.
Speciellt har hon intresserat sig för det lärarideal som entreprenöriellt lärande för med sig – den entreprenöriella läraren och hur lärarna styrs att ta den positionen. Det är en relativt komplex lärare som erbjuder olika sätt att vara som lärare.
Hon synliggör tre ’typer’ av lärare som uppmuntras:
den samarbetande
en följsamma samt
den individformande läraren.
Hon synliggör också ytterligare två typer av lärare som istället marginaliseras, och det är den stödjande och den autonoma ämnesläraren.
Därför har vi ett entreprenöriellt lärande i skolan
– Sedan många år finns entreprenörskap i skolan. I början handlade det mest om näringspolitik. Det var brist på företag i Sverige och politikerna ville att medborgare skulle starta företag. Det fanns också en idé om att vara entreprenöriell var något som var bra oavsett vad man skulle arbeta med. Därför arbetade man med att implementera entreprenöriellt lärande i skolor och undervisning. Det förde med sig ett ideal om hur människor ska vara; företagsamma, kreativa och initiativrika. Detta synsätt har sedan stärkts efter att entreprenörskap i skolan blivit ett utbildningspolitiskt ansvar, säger Carina Holmgren, forskare vid Linnéuniversitetet
En grundläggande idé är att det entreprenöriella lärandet ska genomsyra all undervisning, och det handlar om att ta tillvara och utveckla elevernas naturliga nyfikenhet, initiativförmåga och självförtroende redan från tidiga år. Det ska vara en pedagogik som sätter sin prägel på hela skolan och inom alla ämnen.
– Jag har sett att entreprenöriellt lärande bidrar till en omförhandling om hur lärare ska vara och relatera till elever och även till kunskap. Förenklat kan man säga att de två senare lärartyperna vilka marginaliseras tar olika former av ansvar och fokuserar på ämneskunskaper.
– Den entreprenöriella läraren för istället över olika ansvar på eleverna och fokuserar på processkunskap – hur eleverna ska vara som entreprenöriella elever och medborgare och hur denna fostran ska ske.
Skapa distans till förväntningarna
– Att ta positionen som den entreprenöriella läraren är dock inte helt enkelt, jag ser att de lärare som jag studerat kämpar med att överge den stödjande läraren. Min avhandling kan förhoppningsvis skapa distans till de förväntningar som genomsyrar det entreprenöriella lärandet och ge ett rikare språk att prata om det.
Carina Holmgren har följt tre projekt i sitt avhandlingsarbete. Två av dem handlade om vidareutbildning för lärare. Där gjorde hon observationer och medverkade vid utbildningstillfällen. Hon gjorde även intervjuer med de lärare som utbildades. Dessutom följde hon processen med att implementera entreprenöriellt lärande i lärarnas undervisningspraktik.
Det tredje projektet handlade om att utveckla entreprenöriellt lärande genom bland annat erfarenhetsutbyten mellan svenska och engelska skolor. Ett av de deltagande arbetslagen hade gått utbildningen ovan. Det projektet gav Carina Holmgren möjligheter att följa arbetat med att implementera och utveckla entreprenöriellt lärande över tid.
Hur ser vi egentligen på romantisk kärlek – som en ägodel, en behållare eller ett gemensamt resande? Och hur uttrycker vi denna förståelse? I en avhandling från Umeå universitet undersöker språkvetaren Per Boström metaforer för kärlek i talad svenska.
Kärleken som ett fysiskt objekt I de gruppsamtal som analyserats i avhandlingen diskuterar deltagare i två åldersgrupper (25–33; 50–54) sina erfarenheter av kärlek, otrohet, lojalitet och förväntningar.
– I de här samtalen har jag identifierat en vid flora av metaforiska uttryck. Vanligt är exempelvis att förstå kärleken som ett fysiskt objekt som kan manipuleras, ägas och ges bort, som en behållare två personer kan befinna sig i, eller som ett gemensamt resande där man kan uppleva sig vara fast, resa med ett dött tåg eller ifrågasätta viljan att gå vidare med någon, säger Per Boström.
En intressant iakttagelse är också att kärleken ofta är någonting deltagarna kan påverka och ibland kontrollera.
Kliva av tåget – Vill man inte vara i en viss relation kan man lämna den; man kan välja att kliva av ett ”dött tåg” och istället ta ett annat. Om någonting i relationen är trasigt, kan det gå att reparera. Denna iakttagelse skiljer sig från tidigare, främst engelskspråkig, forskning på metaforer för kärlek.
I avhandlingen går det även att finna vissa samband mellan deltagarnas ålder och de metaforer som används.
– Metaforiska uttryck där kärleken förstås som en sjukdom är betydligt vanligare bland de äldre deltagarna, medan metaforiska uttryck där två personers ”kompatibilitet” ses som viktig, är vanligare bland de yngre deltagarna.
Metaforer underlättar Att uttrycka sina känslor kan upplevas som både svårt och komplext, och här kan metaforer underlätta, men även sätta fingret på att vi förstår och uttrycker vår förståelse av kärleken på olika sätt; med utgångspunkt i vår fysiska omvärld.
– Det är intressant att erfarenheter av att exempelvis stoppa föremål i olika behållare visar sig vara centrala i deltagarnas förståelse av kärleken. I avhandlingen tydliggörs alltså dels metaforernas roll i förståelsen av kärlek på svenska, dels vilka fysiska erfarenheter som förefaller centrala för förståelsen av den abstrakta kärleken i en svenskspråkig kontext, säger Per Boström.
– Förhoppningen är att de nya fynden kan bidra till utvecklingen av objektiva diagnostiska kriterier och effektiva individuella behandlingsformer, vilket saknas i dag, konstaterar Shikha Acharya, disputerad inom oral mikrobiologi och immunologi vid institutionen för odontologi.
Burning Mouth Syndrome, BMS, är ett kroniskt smärtsyndrom i munnen som cirka fyra procent av Sveriges befolkning lider av. Sjukdomen drabbar främst medelålders och äldre kvinnor.
Smärtan upplevs som brännande eller stickande. Värst drabbas tungan men även gom, läppar och tandkött kan påverkas. Andra vanliga symptom är muntorrhet och smakförändringar, såsom bitter eller metallisk smak.
Hudsjukdomar och muntorrhet BMS är en utmaning för vårdgivaren, oftast tandvården, och en plåga för många av patienterna. När de skattar sina besvär på en skala, där 0 är ”inte alls svåra” och 100 är ”outhärdliga”, blir snittvärdet 66, visar avhandlingen. Underlaget utgörs av 56 kvinnor med BMS.
I sitt arbete har Shikha Acharya även kopplat samman kliniska fynd, vad patienterna själva uppger via frågeformulär om symptom och bakgrund (andra sjukdomar, läkedelsanvändning etcetera) med mätbara salivförhållanden. Resultaten har jämförts med jämnåriga kvinnor utan BMS.
Det visar sig att 45 procent av BMS-patienterna har smakrubbningar. Totalt upplevde 73 procent att smärtan var brännande eller svidande eller en kombination av dess två, men även stickande och domnad känsla förekom.
Utöver BMS har de ett ökat antal av andra typer av sjukdomar, tar fler mediciner, har mer tandgnissling och rapporterar fler allergier än kontrollgruppen. Mer avancerad analys visar framförallt på ett starkt samband med självrapporterad muntorrhet och hudsjukdomar.
Ska underlätta framtida behandling Att BMS-patienterna jämfört med kontrollpersonerna uppger sig lida av betydligt fler hudsjukdomar och hudproblem är en ny upptäckt. Likaså att salivens slemproteiner hos BMS-patienter är förändrade och innehåller mindre mängd av en kolhydratstruktur som påverkar munhålans immunsystem.
Saliven vittnar även om ett komplext förhållande mellan BMS och bakgrundsinflammationer, där vissa av BMS-patienterna hade högre grad av inflammation än kontrollgruppen medan andra hade lägre.
Avhandlingsarbetet ingår i ett större projekt med syfte att hitta en modell för BMS som kan underlätta diagnostik och behandling i framtiden. De nya pusselbitarna bidrar till att karaktärisera sjukdomen och dess ihållande munsmärta.
– Det är viktigt eftersom den drabbade patienten ofta känner sig misstrodd av sin omgivning och av vårdpersonal, säger Shikha Acharya.
Vid så kallad trångställning har tänderna för lite plats i käken. När det behövs tar man ofta bort två-fyra tänder för att skapa mer utrymme åt de övriga. Problemet är att alla kvarvarande tänder vill till den nya luckan. Risken är alltså att platsen fylls innan tandläkaren hinner utföra behandlingen och jämna ut förhållandet mellan tänderna.
För att motverka detta behöver man förankra kindtänderna, vilket kan göras på olika sätt: ett väldigt enkelt och praktiskt sätt är att med en ståltråd fästa ihop flera kindtänder till ett så kallat molarblock.
Ett molarblock används ofta av tandläkare, men det saknas bevis för metodens effektivitet. En alternativ behandling är att förstärka förankringen med miniskruvar som fäster i käkbenet. Niels Ganzer beskriver tekniken som lovande, men det finns lite information om hur patienter upplever behandlingen och hur kostnadseffektiv den är.
Molarblock eller miniskruvar – det är frågan?
Behandling med tandställning tar många gånger två års tid varav miniskruvarna sitter cirka åtta månader. I avhandlingen har Niels Ganzer jämfört förankringsmetoderna miniskruvar och molarblock. Studien omfattar 80 tonåringar som delades in i två grupper.
– Det har gjorts viss forskning men det saknas bevis för hur bra miniskruvar håller. Jag ville veta hur det känns, hur de funkar och hur mycket det kostar, säger Niels Ganzer.
Jämfört med att dra ut tänder så orsakade det låg smärta och obehag att få skruvarna monterade i käkbenet. Funktionen visade sig också vara väldigt bra. Miniskruvarna förankrade tänderna väldigt väl i käkbenet och var överlägset molarblock.
Däremot visade sig minskruvarna vara dyrare än konventionella system då man använder andra tänder som förankringsplats.
Skruvar bäst när förankringsbehovet är stort
– Resurserna är givna. Kommer en ny behandling som visar sig vara dyrare blir konsekvensen att det är något annat man inte kan göra istället. Skulle miniskruvar vara standardbehandling innebär det, sett till dagens resurser, att var sjätte patient inte kan behandlas, säger Niels Ganzer.
Cirka 20.000 barn per årgång behöver någon form av tandreglering hos specialisttandläkare. Cirka hälften av dessa har ett bettfel där förankringen behöver förstärkas.
–Tänderna behöver inte alltid vara helt stilla vid tandreglering, men när förankringsbehovet är särskilt stort, då är skruvarna bäst. Då får man räkna med att det kostar lite mer i de fallen, sammanfattar Niels Ganzer.
En erfaren lärare i kemi tillsammans med två äldre gymnasieelever från årskurs 3, planerade, genomförde och utvärderade lektioner i en årskurs 1-klass på det naturvetenskapliga programmet.
Det visade sig vara ett lyckat koncept.
– Det var fantastiskt hur mycket den erfarna läraren lärde sig under studiens gång, säger Felix Schultze, kemi- och biologilärare på gymnasiet som har tittat närmare på lärarens perspektiv på kemiundervisning och så kallad coteaching.
Frågeställningen från början var om coteaching med hjälp av äldre elever kan vara ett sätt att få veta hur eleverna tänker och vilka svårigheter de har att förstå naturvetenskapliga begrepp.
Ett område där de äldre eleverna verkligen gjorde skillnad var i samtalen om naturvetenskapliga begrepp.
– När lärare och elever gemensamt satt och planerade lektioner kom de in på olika begrepp. Kollegor emellan pratar vi också om hur vi ska lägga upp undervisningen. Men med de äldre eleverna i gruppen pratade de om just begrepp och hur yngre elever resonerar.
Läraren fick ta del av de äldre elevernas egna erfarenheter och fick svar på många frågor som läraren inte kände till tidigare, frågor som: ”Varför är detta svårt? Hur kan det förklaras?”
Begrepp kan blockera förståelsen
Ett exempel är begreppet elektronegativitet, som handlar om hur atomer attraherar elektroner.
– Det är ett viktigt begrepp för att förstå hur atomer håller ihop, men det framgår inte av ordet vad det handlar om. Är elektronegativitet något negativt, frågar sig kanske eleven? När de äldre eleverna pekade på detta, kunde man i klassen reda ut begreppet och läraren kunde föregripa missförstånd. Enskilda ord eller begrepp kan blockera förståelsen för resten av undervisningen och just detta exemplet finns inte tidigare beskrivet i litteraturen.
– Vi har olika referensramar och de ramarna förändras hela tiden. Eleverna som jag hade i början på exempelvis 1980-talet har inte samma referensramar som eleverna i dag. Som lärare är det lätt att ta för givet hur elever uppfattar saker.
En annan fördel med coteaching var att de äldre eleverna tog initiativ till att testa nya grepp i undervisningen, exempelvis att använda rollspel för att illustrera kemisk bindning. De uppmuntrade läraren och ”puttade ut henne” lite grann utanför hennes bekvämlighetszon.
Vågade ställa frågor Eleverna och läraren jobbade tillsammans i klassrummet, och de turades om att hålla i olika moment.
– När årskurs tre-eleverna gick runt och hjälpte till märkte de själva att de yngre eleverna vågade ställa fler frågor till dem, förmodligen därför att de äldre eleverna inte uppfattas som bedömare och betygsättare.
Felix Schultze har fokuserat på kemiundervisning, och mer specifikt kemisk bindning.
– Men de här erfarenheterna kan tillämpas i vilket ämne som helst, inte minst om det finns svåra begrepp och i ämnen där det är viktigt att eleverna får komma till tals och förklara vad som är svårt, säger han.
Tvålärarsystem under luppen
Coteaching, eller så kallat tvålärarsystem, finns det en del erfarenhet av i Sverige och det handlar vanligen om att två eller flera professionella lärare gemensamt ansvarar för planering, undervisning och utvärdering i en klass. Vad som är mindre vanligt är coteaching där lärare och äldre studenter utgör ett team. Få vetenskapliga studier är dessutom gjorda av hur lärarna upplever och lär sig av det här upplägget, och det är just det som Felix Schultze nu har tittat närmare på.
Med medborgarlön eller basinkomst menas en allmän och personlig inkomst för varje medborgare i samhället utan några krav på motprestation. Syftet är att minska klassklyftor och fattigdom och ge den enskilde medborgaren tillräcklig ekonomisk trygghet för att leva ett utvecklande liv.
Ett liv som inte bara består av arbete, eller arbetslöshet och bidragstagande.
Idén om basinkomst är trots den senaste tidens uppmärksamhet ingalunda ny. Redan antikens Aristoteles och 1500-talspolitikern Thomas More funderade i samma banor. Men det var först på 1970-talet som idén fick sitt första riktiga genomslag och sedan dess har olika basinkomstprojekt inletts och genomförts på olika håll i världen.
Finland inledde 2017 ett projekt som ger 2000 arbetslösa 5300 kronor i månaden under två års tid. Även Nederländerna har startat försök med basinkomst. Barcelona, Ontario och Kalifornien befinner sig i startgroparna.
I Sverige har intresset för basinkomst varit lågt, både inom forskningsvärlden och i samhället i stort.
– Den forskning som har bedrivits har mer rört sig om spridda, individuella initiativ, säger basinkomstforskaren Simon Birnbaum, lektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola och forskare på Institutet för framtidsstudier i Stockholm, vars forskning är just ett sådant initiativ.
Basinkomst bara för lokala inköp
Trots det hittills låga intresset för basinkomst i Sverige, finns några få forskare som på ett eller annat sätt har implementerat idéerna i sina studier. En av dessa är Alf Hornborg, professor i humanekologi vid Lunds universitet, som har föreslagit en variant av basinkomst: en komplementär valuta som bara kan användas för inköp av varor och tjänster producerade inom ett visst avstånd från inköpsstället.
– Detta skulle bland annat öka efterfrågan på lokalproducerat och därmed mångfalden i det lokala näringslivet, minska avstånd mellan producenter och konsumenter och stärka samverkan och gemenskap i samhället, säger han.
Valutan är menad att fungera som en försäkring vid framtida miljö- eller finanskriser och minska vår sårbarhet vid utebliven tillväxt. Den skulle även minska behovet av långväga transporter och således minska koldioxidutsläppen. Rent praktiskt ska den ”lokala” valutan tillgodogöras som en basinkomst på ett särskilt kreditkort varje månad.
– Kortet kan därefter bara användas för att köpa lokalproducerat som har märks med särskilda prislappar efter att ha transportcertifierats, lämpligen med hjälp av GPS-teknik. säger Alf Hornborg.
Det finns dock tecken på en bredare diskussion mellan höger och vänster, både i forskarvärlden och i samhället, menar Simon Birnbaum. Vilket kan tolkas som ett ökat intresse för basinkomst även i Sverige.
– Men för att basinkomst ska börja diskuteras på allvar i Sverige som i till exempel Finland krävs seriösa svenska studier, gärna i nära dialog med den internationella forskning som finns på området.
Enligt honom har den svenska debatten fastnat i konstaterandet att en skattefinansierad basinkomst antingen är för dyr för att vara ekonomiskt genomförbar eller för låg för att ge människor full trygghet.
– Ofta har man också föreställt sig en motsatsställning mellan basinkomst och arbete. Men i de länder där basinkomst diskuteras seriöst och fått bredare acceptans, som i Finland, handlar det förstås aldrig om att införa en hög basinkomst över en natt och målet är ofta att få bort olika hinder för att människor ska vilja och kunna bidra aktivt till samhället.
Vitsen med att arbeta
Om du fick tillräckligt med pengar utan att jobba, skulle du ändå jobba kvar på ditt arbete? Måste vi ha lönearbetet kvar även om vi inte behöver jobba, eftersom arbete ger mening?
Nej, den föreställningen är väldigt ogrundad som jag ser det, menar Roland Paulsen, docent i sociologi vid Lunds universitet. Idag svarar 75 procent av de tillfrågade att de antingen skulle byta jobb, eller sluta jobba helt om de blev ekonomiskt oberoende, Till skillnad från femtiotalet då hälften svarade att de skulle stanna kvar vid sitt jobb även om de fick lön utan att arbeta.
Det är svårt att veta vad effekterna skulle bli av en basinkomst för alla. Det saknas forskning.Inte heller internationellt finns tillräckligt många eller långa experiment för att säga något definitivt om effekterna av basinkomst.
Det finns egentligen bara ett enda exempel på en långsiktigt genomförd basinkomst, nämligen i Alaska där myndigheterna varje år delar ut 1000-2000 dollar ur statens oljefond till samtliga invånare, menar Simon Birnbaum.
– Fonden har funnits sedan 1980-talet och man får väl säga att det har varit lyckat i det att den har bidragit till att hålla tillbaka fattigdom. Man har också genomfört experiment som visar på positiva effekter på människors hälsa och välbefinnande.
Alaskas oljemiljoner blev medborgarlön
Medborgarna i Alaska får del av delstatens intäkter från olje- och gasutvinningen via fonden Alaska Permanent Fund. Fonden ägs av delstaten Alaska och medborgarna får del av fondens intäkter genom årliga dividends (andelar). Alla kvalificerade medborgare får samma belopp, vilket gör det till en delstatlig basinkomst. Förutom direkta utbetalningar av dividends gör fonden även investeringar.
Fonden röstades igenom av delstatens medborgare 1976 då bygget av Alaska pipeline var i slutskedet. Efter ett stort prisfall på olja 1999 hölls en rådgivande folkomröstning om fonden. Frågan gällde om regeringen skulle få använda en del av fondens medel till allmänna statsutgifter, istället för till basinkomst. Från regeringssidan kampanjade man för ett Ja, men omkring 84 procent av folket röstade Nej. Folket ville att fonden även i fortsättningen skulle användas till basinkomst. Källa: Wikipedia, Bild: Trans-Alaska pipelilne system By: Luca Galuzzi [CC BY-SA 2.5, via Wikimedia Commons
Försök med basinkomst som har gjorts exkluderar oftast stora delar av befolkningen, vilket också är en orsak till att det har varit svårt att dra några seriösa slutsatser.
Simon Birnbaum är också noga med att påpeka att effekterna av basinkomst skiljer sig radikalt mellan länder där det redan finns någon form av välfärdssystem, till exempel Kanada och Finland, och länder som saknar ett väl utbyggt socialt skyddsnät, till exempel Kenya.
– Det är inte så överraskande att basinkomst i Kenya leder till att människor får det bättre, men man kan inte dra slutsatsen att detsamma skulle hända i till exempel Finland eller Sverige, säger Simon Birnbaum.
”Money for nothing” i Kenya
Basinkomst har på senare år även blivit en het fråga i globala utvecklingssammanhang. Nyligen inleddes till exempel ett uppmärksammat pilotprojekt i Kenya som går ut på att ge 6 000 fattiga människor basinkomst i tolv år – utan några som helst krav på motprestation. Projektet är det största och längsta som någonsin har implementerats och syftet är att ta reda på vad som händer när människor får pengar i handen i utbyte mot ingenting.
Tidigare försök med pengar i handen har rosats eftersom det innebär att invånarna själva får bestämma hur pengarna ska användas. Även basinkomstforskaren Simon Birnbaum ser många goda skäl för en sådan strategi. Enligt honom är pengar i handen ett enkelt sätt att administrera resurser och nå ut till många behövande. Han pekar också på att systemet kan ses som ett respektfullt och förtroendefullt sätt att hantera behövande eftersom ingen hänger över axeln och kontrollerar vad pengarna används till.
– En annan fördel är att pengar i handen inte innebär hinder för arbete eller produktiva initiativ. I vanliga fall trappas bidrag ner när inkomsterna ökar, men här har man alltid en säkerhet i grunden som gör att man inte alltid behöver tänka på den dagliga överlevnaden. Man kan höja blicken och få ro och behöver inte ta första bästa jobb, säger han.
Många av både planerade och pågående basinkomstprojekt är också tätt knutna till politiska processer, vilket är en utmaning om man vill få fram vetenskapligt tillförlitliga resultat. Så är fallet i bland annat Barcelona, Nederländerna och Skottland, säger Simon Birnbaum.
– I många länder där basinkomst har diskuterats har politiker varit väldigt snabba med att lägga sig i projekten utformningen. Allt ska gå fort. Men om man ska kunna dra några som helst slutsatser krävs det att experimentet får ha sin integritet och att man ger en full belysning av de sammantagna effekterna.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Växtplankton har stora möjligheter att spridas långt eftersom de är små, många och flyter med strömmarna. Därför har forskarna tidigare trott att växtplankton är genetiskt lika över stora områden. Men istället har det visat sig att de genetiska skillnader i många fall kan vara stora bland populationer som är grannar.
En ny studie av forskare från Göteborgs universitet pekar ut växtplanktons förmåga att bilda vilostadier som en viktig förklaring till växtplanktons genetiska skillnader.
– När en art bildar cystor, ett vilostadium som liknar växternas fröer, kan arter överleva vilande under lång tid. Vissa arter kan överleva ett helt århundrade, säger Lisa Sundqvist, som bedrivit sin forskning vid Göteborgs universitet.
Gamla gener sparas i arkiv på havsbotten
När cystor bildas faller de ner till botten där de samlas i sedimentet och bildar ett arkiv av gamla generationer.
– Arkivet fungerar som en genbank, från vilken cystorna kan kläckas och börja leva på nytt i vattnet, säger Lisa Sundqvist.
Med hjälp av en modell visar forskarna att hos de arter som bildar vilostadier, kan en population förankras i ett område. Det gör att genetiska skillnader kan bibehållas och över tid förstärkas, även när det finns pågående förflyttning av individer mellan olika områden.
– Cystorna i sedimentet bidrar med ett lokalt genflöde från tidigare generationer som kan konkurrera ut, eller minska effekten av, genflödet från nutida populationer i andra områden. Litteraturgenomgångar visar också att genetiska skillnader mellan populationer nära varandra är betydligt vanligare hos växtplankton som kan bilda långlivade vilostadier jämfört med arter som inte kan det. Detta stärker vår teori, säger Lisa Sundqvist.
Större påverkan än förväntat
Den nya studien visar att den förankrande effekten som vilostadier har, troligen är mycket viktigare än vad forskarna tidigare trott. Den kan vara en stor del av förklaringen till de skillnader som forskarna ser i genetiska mönster, mellan arter som bildar vilostadier och de som inte gör det.
– Detta har stor betydelse för förutsättningarna till att anpassa sig till förändringar i miljön, säger Lisa Sundqvist.
Under 1800- och 1900-talens sekularisering började den religiösa föreställningen om evigt liv att förändras i takt med att det moderna, industrialiserade samhället växte fram.
– Människan sågs alltmer som en varelse som tillhörde livet här och nu och som inte hade något band till ett evigt liv bortom döden, säger Mårten Björk, doktorand vid Göteborgs universitet.
Synen på odödligheten förändrades
I sin avhandling i religionsvetenskap granskar han den förändrade synen på odödlighet, genom att undersöka fyra tyskspråkiga judiska och kristna teologers och filosofers föreställningar om evigt liv under den ödesmättade perioden 1914 till 1945.
Dessa år skakades världen av två världskrig och mänsklighetens historia skrevs om. Under samma period beskrevs också människan alltmer som en varelse som måste begripliggöras utifrån sin nation, kultur eller biologi.
– Denna biologisering och kulturalisering av politiken understödde den politiska utveckling som i Tyskland skulle leda till nazismens seger 1933.
Kritik mot den politiska utvecklingen
Björk visar i sin avhandling hur idéer om evigt liv och odödlighet blev till en kritik av denna utveckling. Människans öde lösgjordes från blodet, jorden och nationen och livet beskrevs som en kraft som överskred gränserna för den naturalistiska världsåskådningen.
Konkret ligger fokus på fyra tänkare: den judiske filosofen Franz Rosenzweig, den reformerte teologen Karl Barth, mytvetaren Oskar Goldberg och den katolske teologen Erik Peterson, och hur deras idéer om evigt liv griper in i den politiska verkligheten.
– Min studie visar på sambandet mellan politik och religion och hur något av det mest spekulativa – nämligen frågan om ett liv efter döden – har en mycket konkret och politisk klangbotten, säger Mårten Björk.
Året var 2010 och modeföretaget GAP presenterade sin nya logotyp. Den skulle vara modern, men följarna på sociala medier reagerade starkt – och modeföretaget tvingades backa och ta tillbaka sin gamla logga. En ny studie från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet visar att det här var det första av många fall där varumärken måste anpassa sig till en ny och oförutsägbar webbnärvaro.
Början på en lång nedförsbacke
Veronika Tarnovskaya är docent i företagsekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och har tillsammans med forskaren Galina Biedenbach från Handelshögskolan vid Umeå universitet, undersökt utmaningarna med varumärkesförändringar i en digital miljö.
– GAP tvingades erkänna sig besegrade av konsumenten. I dag kan vi se att det här var början på en lång nedförsbacke för företaget. Det är ett ikoniskt varumärke, men de tappade greppet om det. Längre fram fick man stänga affärer och gjorde stora förluster, säger Veronika Tarnovskaya.
Fallet som blev början på en trend
Hon blev intresserad av GAP-fallet redan när sociala medier-stormen startade i oktober 2010 och följde utvecklingen noga. Men vägen från utkast till publicerad artikel blev ovanligt lång.
– Först försökte jag med en teori som inte riktigt fungerade. Men tittar jag bakåt i dag, så ser jag att det var bra att det tog tid att skriva. Fallet är fortfarande intressant eftersom det inte var en enskild incident, utan bara början på en tydlig trend, där stora varumärken inte kan ignorera sina aktiva följare.
GAP hann under en knapp vecka både lansera sin nya logotyp med svart text mot vit bakgrund och en liten blå box, och efter stormen på sociala medier, dessutom återlansera den gamla loggan med vit text i versaler i en mörkblå ruta.
– I dag är den här typen av “online firestorms” en helt vanlig händelse. Nu är marknadsförare klokare och kan vända negativiteten till något positivt. Ett exempel är Burger King, som öppnade nya restauranger i Frankrike 2015 och som då fick arga tweets om långa köer. Då svarade de twittrarna personligen och lätt ironiskt via stora reklampelare på stan, vilket i sig fick mycket positiv uppmärksamhet och därmed skapade goodwill.
Växande polarisering
Veronika Tarnovskaya menar att reaktionerna på GAP-loggan visar på de tendenser till växande polarisering som finns i samhället. Du antingen älskar eller hatar – och du gör det direkt, omedelbart och utan större eftertanke.
– Nu är det jättesvårt att som företag göra något och inte hamna i rampljuset. Man måste inte alltid göra som folk vill, men man måste kunna visa att “jo, jag lyssnar, men vi gjorde på det här viset, därför att …” Det är okej att göra misstag, men man måste ta ansvar för dem. Ett nyare exempel på det är när det blev känt att H&M bränner kläder som de inte tänkt sälja av olika anledningar. Då försökte de ignorera kritikstormen och ge formella svar. Men sådant beteende ökar inte förtroendet för ett företag – tvärtom, säger Veronika Tarnovskaya.
I fallet med GAP har forskarna samlat in och analyserat allt innehåll från företagets sida på Facebook, Twitter, ett designerforum och en webbplats för perioden 6–12 oktober 2010.
