– I den politiska debatten kring sjukskrivning och arbetslöshet beskrivs åtstramningar ofta som oundvikliga. Men min analys visar att dessa snarare är ett resultat av en politisk ambition om att öka individens ansvar och risktagande vid arbetslöshet och sjukdom, säger Tora Nord, forskare vid Handelshögskolan vid Karlstads universitet.
Arbetsmoral – att göra rätt för sig – har länge kännetecknat den svenska arbetsmarknadspolitiken. Men det som tidigare var ett ansvar för samhället och dess institutioner har alltmer kommit att bli ett ansvar som vilar på individens axlar.
Arbete och försörjning som rättighet har idag blivit en skyldighet att i det närmaste villkorslöst stå till arbetsmarknadens förfogande, visar Tora Nords forskning.
Sanktioner och krav mot individen
Under senare år har både sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkring förändrats och utbetalningsnivåerna har sänkts, samtidigt som kraven för att kvalificera sig för ersättning har skärpts. Kraven på att individen ska vara aktiv har ökat och de ekonomiska sanktionerna mot individen vid misskötsamhet har blivit mer tongivande inom den svenska arbetslinjen.
Det har skett en tydlig förskjutning från samhällsansvar till individansvar, menar Tora Nord.
Hon har undersökt hur förändringarna motiveras i politiken, vilka konsekvenser det får för individer, vilka alternativa föreställningar och arbetssätt som är tänkbara samt hur förskjutningen av ansvar påverkar vår syn på arbete. Hon har bland annat analyserat en rad politiska policydokument, gjort djupintervjuer med arbetsförmedlare, samt tittat på en ny nordisk arbetslöshetsförsäkring som införts på Färöarna.
– Förändringarna handlar med andra ord om ansvarsförskjutningar där kriterier för att få rätt till ersättning ur socialförsäkringen har skärpts. Utbetalningstider och nivåer har minskat i kombination med att kontroller och sanktionsmöjligheter av den sjukskrivne eller arbetslöse har ökat, säger Tora Nord.
Kontroll av arbetsviljan
Arbetsmarknadsfrånvaro – att inte jobba – beskrivs alltmer som ett resultat av individuella tillkortakommanden. Att vara utan arbete blir individens eget fel och därmed ansvar att göra något åt. Men orsakerna till arbetslöshet är till största delen strukturella och därmed inte möjliga för en enskild individ att göra så mycket åt.
På arbetsmarknaden finns också en betydande social skiktning, vilket ger ojämlika möjligheter för individer att ta sig ur arbetsfrånvaron. I takt med att utjämningssystemen och omfördelningspolitiken har bromsats, ökar riskerna för att en ny social klass växer fram.
– Jag gjorde även djupintervjuer med medarbetare på Arbetsförmedlingen, arbetsförmedlare med många år i yrket. Från att ha fokuserat på vilken typ av arbete och arbetsgivare som passar för en viss individ, handlar deras yrkesutövning idag mer om en kontroll av arbetsviljan för a-kassans skull. Och kontrollerna betyder mindre tid för samtal med den arbetssökande, berättar Tora Nord.
Forskare vid Lunds universitet har kartlagt flyttfåglarnas ursprung. Och upptäckt stora skillnader i immunförsvaret hos stannfåglar och flyttfåglar.
Genom att analysera släktträd för över 1300 sångfågelarter, tättingar, har forskarna kunnat fastställa att både stannfåglar, som inte lämnar norra Europa vintertid, och flyttfåglar, som häckar i Europa men övervintrar i områden vid ekvatorn, härstammar från Afrika.
När de sedan gick vidare och studerade immunförsvaret hos tre olika grupper – stannfåglar i tropiska Afrika, europeiska stannfåglar samt flyttfåglar – visade det sig att afrikanska stannfåglar har ett mer varierat och omfattande immunförsvar än europeiska stannfåglar och flyttfåglar har.
Det kostar att ha ett komplext immunförsvar
Evolutionen har helt enkelt ombesörjt att de till Europa utvandrade arterna fått ett långt mindre variabelt immunförsvar eftersom det finns mycket färre sjukdomar i Europa än i tropikerna. De afrikanska stannfåglarna är sannolikt i behov av ett mer avancerat immunförsvar för att hantera den rikare floran av patogener som de utsätts för.
– Det som förvånar riktigt mycket är att flyttfåglarna har lika låg variation i sitt immunförsvar som de europeiska stannfåglarna. Flyttfåglarna ska ju inte bara kunna hantera sjukdomar i Europa utan också under migrationen och i tropikerna, säger Helena Westerdahl, en av forskarna bakom studien.
För att förklara det överraskande resultatet lägger forskarna fram idén att kostnaderna som är förknippade med ett starkt och komplext immunförsvar sannolikt kan vara mycket högre än någon tidigare trott. Exempel på sådana kostnader skulle kunna vara autoimmunitet och andra immunsjukdomar som kroniska inflammationer.
Komplexa immunförsvaret har sina nackdelar
Trots att flyttfåglarna måste hantera patogener i både Europa och tropiska Afrika så har de således förlorat mycket av variationen och komplexiteten i immunförsvaret jämfört med sina afrikanska anfäder. Enligt forskarna antyder det att fåglarna har svårast att hantera patogener första gången som de utsätts för dem. För flyttfåglarnas del är det i Europa där ungarna föds upp och där det inte finns lika många olika patogener.
– När flyttfåglarna häckar har de ju flyttat bort från sjukdomarna och behöver inte ett lika varierat immunförsvar. En annan fördel är ju att risken för skador orsakade av immunförsvaret antagligen minskar om immunförsvaret är mindre komplext, säger forskaren Emily O’Connor.
Alla ryggradsdjur, även människor, har immunförsvar som är uppbyggda på liknande sätt som fåglarnas. Lundabiologerna tror därför att resultaten kan ha betydelse även i ett bredare perspektiv.
Det är alltså litiumbehandlingen och inte den bipolära sjukdomen som leder till en störning i bisköldkörtlarna, det organ som har hand om kalkomsättningen i kroppen. Och leder till en utveckling av förhöjt kalk i blodet.
– Vi har utvecklat en vägledningsmall som man kan följa om man har ansvar för en litiumbehandlad patient som får avvikande kalkvärden, säger Adrian Meehan, specialistläkare på geriatriska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro.
Påverkar bisköldkörtlarna
Patienter som äter litium kontrolleras tre till fyra gånger per år, främst för sköldkörtel- och njurfunktion. Att ha ett förhöjt kalkvärde kan leda till benskörhet, ökad risk för njursten, olika magbesvär och muskelsvaghet samt trötthet och nedstämdhet.
– En mindre känd biverkan har varit litiums påverkan på bisköldkörtlarna. Den vanliga behandlingen för en överaktivitet i bisköldkörtlarna är operation. Då tar man bort den sjuka körteln, säger Adrian Meehan.
Den här hormonella sjukdomen kallas LHPT (litium-associerade hyperparatyreoidism) och är relativt okänd. Därför har inte kalkvärdet följts regelbundet hos de patienter som får litium.
Olika typer av bisköldkörtelstörning
Adrian MeehanI har i sin avhandling studerat förekomsten av LHPT, vad som kännetecknar sjukdomen och ger förslag på förbättrad behandling. I det största publicerade materialet, där 423 litiumbehandlade patienter ingick, har de kunnat konstatera att förekomst av LHPT är vanligt, cirka 18 procent.
– LHPT verkar skilja sig från den sjukdom som utvecklas hos människor utan litiummedicinering. Den sjukdomen kallas pHPT (primär hyperparatyreoidism) och är mera ovanlig, endast cirka 1 procent i vår studie, säger Adrian Meehan.
I den hittills största granskningen av kirurgiska resultat på litiumbehandlade patienter som fått bisköldkörtlar borttagna visar dåliga resultat. Det är bara drygt 50 procent som blir av med sitt förhöjda kalkvärde, jämfört med 98 procent av fallen med pHPT.
Bortopererade körtlar dåligt på sikt
– LHPT verkar skilja sig från vanlig pHPT och därför borde dessa patienter följas upp mer noggrant. Vi har påbörjat en randomiserad studie, den första i sitt slag, för att utvärdera nyttan med kirurgi jämfört med att patienten följs upp, säger Adrian Meehan.
I forskningen framhålls att LHPT är vanligt, dels att de som får en rubbning i kalkbalansen pendlar kraftigt i sina kalkvärden och att lågt kalkvärde kan vara en associerad biverkan.
– Hos patienter som är opererade ses att långtidsresultaten inte är bra, och analys av borttagna bisköldkörtlar visade vävnadsökning till skillnad från adenom, en benign tumör, som är vanligare vid pHPT. En möjlig slutsats kan vara att mer omfattande kirurgi ska erbjudas med borttagning av 3 eller 3 ½ körtlar av de totalt fyra bisköldkörtlarna. Det önskar vi ta reda på i den påbörjade randomiserade studien, avslutar Adrian Meehan.
Kontakt:
Adrian Meehan, Specialistläkare vid Geriatriska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Region Örebro län, adrian.meehan@, regionorebrolan.se
Forskare vid Umeå universitet studerar infektionsmekanismer på molekylnivå för att kunna förstå hur adenovirus orsakar sjukdom, och för att utveckla nya behandlingar. Tillsammans med forskargrupper från Tyskland, Storbritannien och Ungern nu upptäckt en ny typ av mekanism som adenovirus använder sig av för att infektera celler.
Adenovirus typ 52 (HAdV-52) är ett av få adenovirus som har två olika typer av fiberproteiner på sin utsida, som används för vidhäftning till målceller. I samarbete med forskare vid Imperial College, London, som är världsledande inom glykobiologiområdet, har man visat att den kortare fibern binder till en ovanlig typ av kolhydratbaserad receptor, polysialinsyra.
Annasara Lenman som arbetar tillsammans med Niklas Arnberg har därefter validerat att HAdV-52 binder till sialinsyra på målceller, och att detta leder till infektion. I samarbete med forskare vid universitet i Tübingen, som är experter inom det strukturbiologiska området, har interaktionen mellan den korta fibern och polysialinsyra kartlagts på atomnivå.
– Vi visste sedan tidigare att den korta fibern binder till sialinsyra, men inte hur den underliggande kolhydratkedjan var konstruerad, förklarar Annasara Lenman, postdoktorand vid Institutionen för Klinisk Mikrobiologi vid Umeå universitet.
Eftersom polysialinsyra överuttrycks på cancerceller i bland annat hjärna och lungor öppnas nya möjligheter att använda HAdV-52 för behandling för motsvarande typer av cancer.
Virus som vapen Adenovirus och andra virus har under en lång tid ansetts vara lämpliga ”vapen” för behandling av olika typer av cancer. Virus kan själva döda cancerceller, men under senare år har man också förstått att en virusinfektion i en tumör kan aktivera immunförsvaret mot cancercellerna. Man kan också ”beväpna” virus med olika gener som motverkar resistensutveckling mot olika läkemedel i cancercellerna.
– En stor utmaning har varit att rikta virus specifikt mot cancercellerna. De flesta adenovirus som provats hittills har bara en typ av fiber. HAdV-52 har två olika fibrer, varav den ena har en naturlig förkärlek för cancerceller som uttrycker polysialinsyra. Detta öppnar upp för en mer effektiv styrning av virus mot rätt typ av celler, berättar Annasara Lenman.
Resultaten kan även få stor betydelse inom andra forskningsområden. Niklas Arnbergs forskargrupp har nyligen publicerat två andra studier, också de i samarbete med internationella forskargrupper. Man har dels visat hur ett virus, CVA24v, har utvecklat sin förmåga att interagera med kolhydrater på cellens utsida, och vilken betydelse detta har för virusets förmåga att orsaka pandemiska ögoninfektioner. Man har också identifierat ett nytt virustoxin. Hittills har man bara känt till två virala toxiner. Det nya toxinet har sannolikt förmåga att orsaka diarré hos dem som drabbas.
– Vår forskning visar ännu en gång att tvärvetenskaplig forskning kan leda till oväntade fynd samt nya lösningar och terapeutiska alternativ, säger Niklas Arnberg, professor vid Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet.
Originalpublikation:
Polysialic acid is a cellular receptor for human adenovirus 52 PNAS 9 April 2018
– Vi ska inte glömma att de flesta barn har friska och fina tänder, men det finns en mindre grupp av barn som vi ser gång på gång inom tandvården och som har mycket karies, säger Ann-Catrin André Kramer, disputerad i odontologi och legitimerad tandhygienist.
I arbetet med sin avhandling har hon studerat tandhälsa bland 300 988 individer i åldrarna 3 till 19 år i Västra Götaland. Analyserna bygger på uppgifter från Folktandvården och de privata vårdgivare som behandlar barn och ungdomar i regionen samt information från Statistiska Centralbyrån, SCB, bland annat om hushållens ekonomi och utbildningsnivå.
Forskningen bekräftar bilden av att barn och unga i Sverige har god tandhälsa ur ett internationellt perspektiv. Men trots att tandvården under decennier varit avgiftsfri för barn och unga i Sverige förekommer stora variationer inom tandhälsan.
Flickor och pojkar
Barn och ungdomar bosatta på landsbygden hade lägre risk för karies jämfört med jämnåriga som bodde i större städer. Och det fanns även könsskillnader bland barnen.
– Det var intressant att flickor hade lägre risk för karies än pojkar under tonåren, med ett omvänt mönster före tonåren då flickor uppvisade en högre risk för karies jämfört med pojkar, vilket inte framkommit tidigare, säger Ann-Catrin André Kramer.
– Frågan är om det kan kopplas till beteende, alltså kostvanor och munhygienvanor, eller om det är något biologiskt som händer i kroppen, fortsätter hon. Vi har inget svar på varför det är så här, men det är ett mönster vi ser och som vi verkligen behöver fundera vidare på.
Tandvård på schemat
Bland 7- till 9-åringar var det en av tio som hade kariesskador i sina permanenta tänder och bland de äldsta tonåringarna hade hela två tredjedelar karies eller fyllningar. Resultaten från avhandlingen visar att det var barn i familjer med svaga socioekonomiska resurser som hade störst risk för hål i tänderna, framförallt gällde det barn i förskoleåldern.
I en mindre delstudie följdes också små barn över tid under förskoleperioden. Denna visade att barn som hade karies redan vid 3 års ålder hade utvecklat betydligt fler kariesskador som 6-åringar jämfört med barn som var kariesfria vid studiens start. Endast hälften av barnen som ingick i studien var helt utan kariesskador i mjölktänderna vid 6 års ålder.
– Det här kräver mycket av både patienter och tandvård, och vi måste fundera på hur vi ska nå de grupper som bäst behöver vård. Kanske kan vi utveckla det tvärprofessionella arbetet ytterligare, med andra delar av vården och med skolan. Barn borde få lära sig att borsta tänderna med samma självklarhet som de lär sig att tvätta händerna i tidig ålder, säger Ann-Catrin André Kramer.
I väst har vi länge haft en stark tilltro till demokratin. Folket väljer sina ledare i fria och rättvisa val, medborgerliga rättigheter skyddar människor och kvinnor och män har samma rättigheter. Men det är värden som vi inte kan ta för givna, menar Bi Puranen.
– Särskilt i Östeuropa, Balkan och kring Medelhavet finns det allvarliga hot mot demokratin. Om tilltron till de demokratiska systemen skulle fortsätta att minska kommer det att påverka toleransen.
Samma oro känner Sten Widmalm, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet som forskar om politisk tolerans. Han säger att det går en populistisk våg över hela Europa som utgör en fara för toleransen.
– Vi ser flera partier som hänvisar till snäva och exkluderande varianter av nationalism. De säger sig ofta företräda majoritetsbefolkningen eller det ”sanna folket” och många av de partierna underkänner fri opposition. Vi har till exempel Fidesz och Jobbik i Ungern, Lag och Rättvisa i Polen och Slovakiska Nationalistpartiet i Slovakien, säger han.
– I övriga Europa förekommer ett flertal mer eller mindre radikala exempel som norska Fremskrittspartiet, Sverigedemokraterna, Lega Nord i Italien, franska Front National och tyska Alternativ för Tyskland.
Womens March, Norrmalmstorg i Stockholm 21 januari 2018.
World Values Survey mäter invånarnas värderingar i ett hundratal länder och toppositionen i toleransligan delar Sverige med de andra nordiska länderna. Där ryms en generös inställning till att människor är olika och respekt för att man kan vilja leva sitt liv på olika sätt, enligt mätningarna.
Hög tolerans avspeglar sig bland annat i attityden till homosexuellas rättigheter, i synen på andra nationaliteter och på vilket inflytande barn ska ha. Något som Bi Puranen sammanfattar som frihetliga värden.
Litar på människor man inte känner
De nordiska länderna kännetecknas bland annat av att medborgarna känner en stark tillit till samhället. Tillit till den egna gruppen har människor i nästan alla länder, men att lita på människor man inte känner och människor med annan nationalitet och religion är betydligt ovanligare.
Tillit förstärker toleransen och Bi Puranen säger att också den ökar i de nordiska länderna.
– Sammantaget har vi mycket empiri som pekar mot att toleransen växer. Den trenden är tydlig.
Men toleransen är på inget vis ovillkorlig. Bi Puranen menar att de frihetliga värdena kan utmanas av människor från kulturer där toleransen är betydligt mindre än i Norden. Samtidigt kan ett starkt avståndstagande möta dem som ifrågasätter de fria normerna. En reaktion som kan slå över i intolerans.
Gränsdragningarna blir särskilt tydliga i samband med migration. Hur ska en kommun och dess tjänstemän förhålla sig till exempel till månggifte, tvångsomhändertagande av barn, barnäktenskap eller tvångsäktenskap?, säger Bi Puranen.
– Här uppstår ofta uppslitande konflikter som tär på det lilla förtroendekapital som finns mellan majoritetsbefolkningen och de nyanlända och där toleransen prövas.
En annan oroväckande utveckling är att det är stora skillnader i hur människor i olika länder uppfattar vad som är demokrati.
Så mättes toleransen
Den sociala toleransen mäts genom att medborgarna i de olika länderna får svara på frågor som rör en rad skiftande områden. Bland annat studeras människors uppfattning om mänskliga rättigheter, demokratiutveckling och förtroendet för samhällets institutioner.
Dels handlar frågorna barnuppfostran. Där utmärker sig de nordiska länderna genom att låta barnen ta stort eget ansvar, att uppmuntra dem till att tänka självständigt och att stimulera deras kreativitet.
Ett annat område är synen på jämställdhet och vilken position kvinnor har i samhället. Något som tangerar den del som tar upp individens rättigheter. Toleransen går hand i hand med uppfattningen att varje person själv får bestämma vem den ska gifta sig med, om den ska ha barn och om den ska skilja sig.
Slutligen undersöks vilka möjligheter människor har att göra sin röst hörd. Kan man uttrycka sin åsikt i familjen och i lokalsamhället? Kan man påverka valet av regering?
Hur människor ställer sig till de här frågorna vägs samman och bildar alltså ett mått på hur tolerant ett samhälle är.
World Values survey är ett internationellt nätverk av forskare som sedan 1981 intervjuat människor i ett hundratal länder om deras värderingar. Den senaste undersökningen presenterades 2015, nästa rapport kommer att publiceras under 2018.
– I till exempel Mellanöstern anser många att demokrati kännetecknas av att religiösa myndigheter ytterst ska tolka regler och lagar, att militären kan få ta över om regeringen är inkompetent och att folket ska lyda sina ledare. Väldigt få i västvärlden ser detta som tecken på demokrati, säger Bi Puranen.
Sten Widmalm forskar om politisk tolerans som är ett snävare begrepp än social tolerans. Politisk tolerans handlar om medborgarnas vilja och benägenhet att acceptera att även den som har åsikter som man själv ogillar också har politiska rättigheter.
– Vilka rättigheter är man beredd att dela med sig av till grupper och individer som man ogillar? Är man politiskt tolerant så tycker man att alla ska ha samma rättigheter oavsett vilka politiska åsikter man har. Det innebär till exempel att man inte går ut och kastar molotovcocktails för att en regering som man själv inte röstat på har kommit till makten. Eller att det fria ordet får utnyttjas även av den som har åsikter som man själv inte håller med om.
Stockholm Pride, 1 augusti 2015.
Men den politiska toleransen saknar inte gränser. Sten Widmalm säger att den som vill avskaffa demokratin eller gör sig skyldig till hets mot folkgrupp har sagt upp sitt demokratiska kontrakt.
Den politiska toleransen mäts inte i någon av de opinionsundersökningar som görs i Europa eller i World Values Survey. Man kan bara delvis utgå från att den politiska toleransen följer den sociala toleransen. Därför vet vi inte hur stark eller livskraftig den politiska toleransen är i vår del av världen, säger Sten Widmalm.
Och precis som den sociala toleransen så visar forskningen att grundläggande demokratiska värderingarna snabbt kan slås sönder. Det kan räcka med att en grupp i samhället använder sig av hot om våld för att intoleransen ska växa sig stark. Det sker till exempel i Indien, säger Sten Widmalm. Men även läget i Europa är allvarligt.
– Demokratin försvagas i hela världen i dag. Och undermineras demokratin så försvinner toleransen. Toleransen är skör och den är svår att bygga upp igen om den en gång raserats.
Men trots de dystra tendenserna finns också ljuspunkter. Det går att avläsa i World Values Survey.
– Om vi tittar på när människor är födda så ser vi att de toleranta värdena ligger betydligt högre hos yngre personer. Och det mönstret återfinns i hela västvärlden, säger Bi Puranen
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
– Detta kan i förlängningen få betydelse för såväl miljöpolitik som skogsbruk, genom att ge bättre underlag om hur mycket koldioxid träden tar upp och hur de växer i en förändrad miljö, säger Jürgen Schleucher, professor vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik vid Umeå universitet.
Förfinad metod gav nya insikter Forskare i Umeå har tidigare visat hur man genom att mäta atomtyper, isotoper, i trädens årsringar kan bedöma hur mycket koldioxid trädet historiskt har tagit upp. Det forskarna nu har gjort är att förfina metoden genom att göra magnetresonansmätningar som visar förhållandet mellan kolisotoperna 12C och 13C vid alla olika kolpositioner i trädets fotosyntetiska glukos. Det ger en helt annan upplösning än tidigare metoder som har byggt på medelvärden för glukospositionerna. Man kan jämföra med att titta med mikroskop istället för förstoringsglas. Metoden har man sedan använt på arkiv med årsringar som spänner över årtionden.
– Vi upptäckte flera hittills okända isotopsignaler i cellulosamolekylerna. De visar att fysiologiska näringsprocesser påverkar förhållandet mellan kolisotoperna vid enskilda kolpositioner. Information om de processerna kan hämtas från serier av årsringar som kan täcka tusentals år, säger Thomas Wieloch som forskar vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik vid Umeå universitet och är artikelns huvudförfattare.
Kan förutspå hur träden påverkas av framtida miljöförändring Utöver signalen för upptaget av koldioxid, fann forskarna ytterligare väldefinierade signaler, ”fingeravtryck”, som även visar på andra processer efter upptaget av koldioxid i trädet. Forskarna gick sedan vidare och tittade på årsringar från elva olika trädslag fördelade över hela jordklotet och kunde se samma fingeravtryck för koldioxidupptaget i alla arter. Den nya metoden kan därmed både öka värdet av informationsinnehållet i växtarkiv samtidigt som den kan underlätta beräkningen av hur träden kommer att svara på framtida förändringar i miljön.
– Utifrån den här studien kommer vi att gå vidare med att identifiera fysiologiska mekanismer för ursprunget till de nya signalerna så att vi så småningom kan dechiffrera hur ökad koldioxid i luften i kombination med förändrat klimat påverkar trädens tillväxt, säger Jürgen Schleucher.
Trädens förmåga att ta upp koldioxid i luften kan ha stor betydelse för att mildra effekterna av koldioxidutsläppen från mänsklig aktivitet och den globala uppvärmningen som de orsakar. Exakt hur stort trädens koldioxidupptag kan bli vid ökade halter av koldioxid och varmare klimat har hittills varit svårt att beräkna. Umeåforskarnas studie har genomförts vid Umeå universitets kärnresonanslaboratiorium, NMR-infrastruktur, som hör till Kemiskt Biologiskt Centrum, KBC.
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports.
Gässen har kommit för att stanna. Till följd av förändringar i klimat och jordbruk får fåglarna lättare att hitta mat och öppna vatten, vilket gjort att allt fler gäss tillbringar vintern på våra breddgrader.
Det medför också allt fler möten mellan gäss och människor. Jordbrukare som ser hur fåglarna betar på de nysådda åkrarna. Jägare som upptäcker flockarna i våtmarksområdena. Stadsbor som konstaterar att parkernas gräsmattor täcks av spillning.
Dags att lära sig leva tillsammans Vi måste lära oss att leva tillsammans, menar Johan Elmberg, professor i zooekologi vid Högskolan Kristianstad. Han har under flera år studerat och kartlagt gässens och svanarnas levnadsmönster.
– Vi har tidigare publicerat flera vetenskapliga rapporter kring dessa frågor, men vi har insett att det är ett ämne som också berör och engagerar människor utanför den akademiska världen.
Tillsammans med Johan Månsson på SLU:s Viltskadecenter har han sammanställt en handbok, riktad till jordbrukare, jägare och andra som kommer i närkontakt med svanar och gäss. I fyra kapitel avhandlas olika sidor av samvaron – jordbruket, våtmarkerna, jakten och misstankarna om gäss som sjukdomsspridare. Varje kapitel avslutas med en genomgång av konkreta åtgärder som prövats i Sverige eller utomlands, exempelvis skrämsel, avledning, äggprickning och skyddsjakt. Vissa har visat sig vara effektiva, andra verkningslösa.
Många vill och behöver kunskap – Jag träffar många förvaltare, och de tar gärna emot tips och råd kring detta. Det finns ett behov av ny och aktuell kunskap. Nu kan jag sticka den här boken i händerna på dem, säger Johan Elmberg.
Förhoppningen är att kunskapen leder till att problemen och konflikterna mellan fåglarna och oss människor minskar. Kanske kommer också en del myter också att avlivas – som att gässen skulle sprida smittsamma sjukdomar.
– Vi har gått igenom flera hundra vetenskapliga artiklar och kan ge lugnande besked: Smittorisken är ganska låg. I dagsläget finns inga rapporterade fall med gäss och svanar inblandade, säger Johan Elmberg.
Kontakt:
Johan Elmberg, professor i zooekologi vid Högskolan Kristianstad, johan.elmberg@hkr.se, 044-750 34 53, 070-266 64 50,
I avhandlingen riktar Linnéa Holmberg uppmärksamhet mot det som vi ser som självklart på fritidshem, till exempel förmånen att barnen får vara med och planera verksamheten. Utbildningen i fritidshemmet ska bedrivas utifrån demokratiska arbetsformer, vilket gör att personalen behöver se till att barnen är delaktiga och utövar inflytande. De barn som sitter tyst under planeringsmötena och inte själv tar initiativ till att delta uppmanas därför att ta aktiv del i beslutsfattandet.
– Barnen förväntas lära sig att styra sig själva enligt personalens rekommendationer. Fritidshemspersonalen, å sin sida, förväntas kunna avgöra hur ett barn behöver förändras för att passa in i, och axla, den önskvärda medborgarrollen.
Linnéa Holmberg har analyserat fritidshemmets verksamhet i tre delstudier som analyserar dokument från Skolinspektionen, fritidshemspersonalens kvalitetsarbete och personalens muntliga förhandlingar med barnen. Resultatet visar att både barnen och personalen i fritidshemmets verksamhet leds till att styra sig själva genom olika former av medborgarskapande processer.
Goda medborgare redan på fritids Exempel på detta är det systematiska kvalitetsarbete som personalen, enligt Skolverket, ska bedriva. Det innebär att kontinuerligt följa upp, analysera, planera och dokumentera verksamheten i förhållande till läroplanens nationella mål.
– Det systematiska kvalitetsarbetet legitimerar en bekännelsepraktik där personalen behöver visa upp en korrekt inställning till det hela i form av en ständig vilja till förbättring. Men i detta oändliga projekt kan aldrig tillräckligt göras och professionell fulländning kan aldrig nås.
– På samma sätt ska barnen, genom sin egen vilja, förmås att aktivera de förmågor och beteenden som efterfrågas i läroplanen. Men samtidigt som de ska utöva demokratiskt medbestämmande blir de föremål för pedagogisk påverkan.
Linnéa Holmberg tror att hennes kritiska analys av fritidshemmets verksamhet kan komma att väcka en del upprörda känslor.
– Det är lite av poängen, att skaka om genom att ifrågasätta rådande föreställningar om fritidshemmet. Förhoppningsvis leder avhandlingen till att vi börjar samtala om sättet att bedriva fritidshemsverksamhet och om vår syn på vad utbildning är och kan vara. Och därigenom hur människor är och bör vara.
Kontakt
Linnéa Holmberg, Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, linnea.holmberg@buv.su.se, 08-1207 62 25
Vissa djur, som till exempel salamandrar, kan återskapa förlorade kroppsdelar i en process som involverar skapandet av nya celler. De skadade cellerna dör och en ny kroppsdel växer ut genom celldelning då nya celler skapas.
Mikrober har inte möjligheten att använda den här strategin då de endast består av en cell och dör därmed oftast vid allvarliga skador. Men vissa encelliga organismer har den ovanliga förmågan att reparera sig själv när den är skadad. Denna förmåga har vart känd under en lång tid, däremot har det inte vart känt vilka gener som används för att reparation på encellsnivå ska vara möjligt.
Nu har en forskargrupp från Uppsala universitet identifierat över tusen gener som är involverade i återuppbyggnaden av en fullväxt encellig organism efter att cellen blivit skuren i två halvor.
En enda jättecell
Forskargruppen fokuserade i sin studie på arten Stentor polymorphus, en trumpet-formad ciliat som lever i en damm nära laboratoriet.
– Stentorceller är enorma och kan bli över en millimeter långa, detta gör det möjligt att se enskilda celler med bara ögat utan att använda mikroskop. Storleken på cellen gör att stentor är mycket lämpad för studier kring reparation av skador på encellsnivå, säger Henning Onsbring, doktorand vid institutionen för cell och molekylärbiologi vid Uppsala universitet och huvudförfattaren till artikeln.
Stentor har en distinkt form, med en mun i ena ändan och en svans i andra ändan. Genom munnen äter den bland annat bakterier och med hjälp av en sugkopp längst ut på svansen kan den hålla sig fast vid olika ytor. Tidigare studier har visat att om en stentor delas på mitten kommer varje halva reparera det som skadats och det kommer uppstå två fullvuxna stentorceller. Detta innebär att ena halvan måste återskapa en mun och den andra en svans.
Med hjälp av en ny metod kunde forskarna identifiera vilka gener som var inblandade i återskapandet av en ny mun respektive svans.
Fler gener inblandade i reparation av encelliga
– Den här metoden sekvenserar och kvantifierar RNA för individuella cellfragment, något som aldrig gjorts förut. Vanligtvis genomförs den här typen av studier bara på modellorganismer vars genom är tillgängligt. I det här fallet fanns inte sådan data och vi var tvungna att modifiera det som fanns tillgängligt för att kunna genomföra analysen av enskilda cell-fragment, säger dr. Thijs Ettema, docent vid institutionen för cell och molekylärbiologi som ledde studien.
Med den nyligen utvecklade metoden kunde Henning Onsbring upptäcka att fler gener var involverade i återskapandet av munnen än vad som krävdes för att reparera en saknad svans.
– Munnen från stentor har är en väldigt komplex struktur. Våra resultat indikerar att det krävs ungefär tio gånger så många gener för att återskapa munnen jämfört mot att regenerera en svans. Vi lyckades också bekräfta observationer från tidigare studier där man använt mikroskop och föreslagit att regeneration delar likheter med celldelning. Vi hittade flera gener som är kända för att vara uttryckta under celldelning som vi nu också kunde se aktiverade under olika steg då stentor reparerade sina skador, säger Henning Onsbring.
Signalproteiner inblandade i processen
Slutligen kunde forskargruppen också identifiera flera signalprotein, kända som kinaser, som var involverade i regenerationsprocessen.
– En tidigare studie har rapporterat att stentor har många kinasgener i genomet men dess funktion kunde aldrig fastställas. Vi kunde i vår studie visa att många av de här kinaserna var uttryckta under olika steg då stentor reparerade sina skador. Det är möjligt att den här gruppen av signalgener representerar ett viktigt evolutionärt steg för att kunna utföra reparation av skador på encellsnivå, säger Thijs Ettema.
– De etiskt svåra situationerna uppstår tydligast vid utformning av digitala tjänster där användaren kan bli negativt påverkad av sin medverkan i designprocessen. Det kan exempelvis handla om att användaren måste berätta om jobbiga personliga upplevelser, sin sjukdomshistoria eller sin utsatthet i samhället, säger doktoranden Susanne Lindberg, vid Högskolan i Halmstad.
Susanne Lindbergs forskningsstudie bygger på två projekt där forskarna har designat digitalt kamratstöd för personer med schizofrenidiagnos och för barn mellan åtta och tolv år som har haft cancer.
Digitala kamratstöd vid schizofreni och cancer
Forskningsprojeket LiwS (Living with Schizophrenia) syftade till att designa DPS (Digital Peer Support), det vill säga ett digitalt kamratstöd, för personer som diagnostiserats med schizofreni och som inte har kunnat återgå till ett normalt liv efter sjukdomsuppkomsten. Projektet var tvärvetenskapligt och involverade vård- och informatikforskare. LiwS är ett av de två forskningsprojekt som ingår i Susanne Lindbergs avhandling.
Forskningsprojektet CHIPS (Children, Health, Interaction, Participation, and Service innovation) syftade till att utveckla ett internetbaserat system för kamratstöd mellan barn som har drabbats av cancer. Kamratstöd har en dokumenterad främjande effekt på hälsa och välbefinnande och kan utgöra skydd vid sjukdom, stress och rehabilitering. Forskarna ville därför studera hur barn som har drabbats av cancer upplever kamratstöd och om det finns faktorer i processen som bidrar till anpassning och hantering av sjukdomen och dess konsekvenser. Projektet samlade forskare från flera olika discipliner och är ett av de två forskningsprojekt som ingår i Susanne Lindbergs avhandling.
I sin avhandling formulerar hon fyra principer för etisk användarinvolvering i känsliga designsituationer: (I) principen om förstärkning; (II) principen om erkännande; (III) principen om befrämjande; och (IV) principen om tillmötesgående.
– Avhandlingen ger en bättre förståelse för värden i användarinvolvering och kan vara till praktisk nytta vid känsliga designsituationer. Jag hoppas även att mina forskningsresultat kan användas för att utbilda designers om etik, samt utvärdera och etiskt granska designprojekt, säger Susanne Lindberg.
Susanne Lindberg ska fortsätta forska inom gränslandet mellan informatik och hälsoteknik.
– I och med att allt fler tjänster digitaliseras, behöver vi jobba tillsammans med användare i situationer som är mer etiskt komplexa. Det finns en väldigt stor potential för digital teknik att stärka välmåendet och förbättra vardagen för många. Jag vill fortsätta göra vad jag kan för att hjälpa till att utveckla denna potential, och skapa digitala tjänster som kan hjälpa de som behöver dem, säger Susanne Lindberg.
Receptorerna som känner av jordens magnetfält sitter sannolikt i fåglarnas ögon. Nu har biologer vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund studerat olika proteiner i ögonen hos zebrafinkar och upptäckt att ett av dem skiljer sig från övriga. Bara proteinet Cry4 håller sig på en konstant nivå hela dygnet och i olika ljusförhållanden.
Cry4 tillhör en grupp proteiner kallad kryptokromer. Normalt reglerar de den biologiska klockan men har även ansetts ha betydelse för magnetsinnet. I och med den här studien vet man vilket av fåglarnas kryptokromer som gör vad.
– Cry4 är en idealisk magnetreceptor eftersom proteinets nivå i ögonen är konstant hela tiden. Det är något som vi förväntar oss av en receptor som används oberoende av tid på dygnet, säger Atticus Pinzón-Rodríguez, en av forskarna bakom studien.
Slutsatsen är således att just det proteinet bidrar till att magnetsinnet fungerar, medan andra kryptokromer som har olika nivå i kroppen olika tider på dagen sköter den biologiska klockan istället.
I fjol konstaterade han och hans kollegor att det inte bara är flyttfåglar som orienterar med hjälp av magnetkompass. Även stannfåglar som inte flyttar vår och höst har ett magnetsinne och navigerar med hjälp av sin inre magnetkompass. Nu går han ett steg längre:
– Årets och fjolårets resultat indikerar att andra djur, kanske alla, har magnetreceptorer och kan uppfatta magnetfält.
Fortfarande återstår en hel del forskning för att i detalj kartlägga hur djur upptäcker och använder jordklotets magnetfält. Klart är att det handlar om kemiska reaktioner som samspelar med magnetfält. Den kunskapen kan enligt Atticus Pinzón-Rodríguez bli användbar när nya navigationssystem utvecklas.
Det är en komplicerad resa som fotbollens juniorspelare gör när de tar klivet upp i A-laget. För att hantera övergångsreglerna gäller det att inte bara behärska själva fotbollen, utan det är i lika hög grad en fråga om oskrivna lagar och social navigation i förhållande till A-lagets äldre spelare och tränare.
– Att lära sig det sociala och kulturella spelet – allt från att kunna hälsa, ta plats och ändå vara lagom ödmjuk i förhållande till A-lagets spelare – är helt nödvändigt för unga spelare. De väljer olika strategier, från kvickhet både på och utanför plan till att utnyttja styrka och storlek. Och det skiljer sig åt hur tränare i såväl juniorlag som A-lag väljer att coacha de unga spelarna, konstaterar Henrik Gustafsson, docent i idrottsvetenskap vid Karlstads universitet.
Undersökningen om unga spelares övergång till professionella fotbollsspelare i engelska Premier League har gjorts av idrottsforskarna Henrik Gustafsson vid Karlstads universitet samt Øystein Røynesdal och Tynke Toering vid Norges idrottshögskola. Forskarna har undersökt hur elittränare i engelska Premier League-klubbar arbetar med unga spelare i övergången från det som kallas akademilag till professionella A-lagsspelare.
– En inställning bland huvudtränare tycks vara att unga spelare ska vara ”klara” när de kommer till A-laget. De unga spelarna ska inte ”sänka nivån.” Utmaningen är att de unga spelarna hanterar förflyttningen väldigt olika, några kommer snabbt in i elitnivåns kultur och regler medan det för andra tar längre tid. Men elittränarna har inte alltid det tålamod som behövs för att de unga spelarna ska lyckas i laget. Det är också vanligt att tränaren byts ut, vilket bidrar till att unga spelare snabbt måste anpassa sig till nya krav, konstaterar Øystein Røynesdal forskare vid Norges idrottshögskola.
Forskningsstudien är en av få studier om fotbollsspelares förflyttning upp till den absoluta toppnivån. Studien omfattar djupintervjuer med åtta utvecklingstränare för elitnivå i engelska Premier League. Tränarnas ålder varierade från 28 till 59 år och de hade mellan 6 och 28 års erfarenhet som coacher på elitnivå.
Forskarna ville främst få svar på tre frågor: Vilka faktorer i A-lagets miljö anser elittränarna påverkar en juniorspelares progression och utveckling? På vilket sätt anser de att unga spelare bör hantera de sociala och kulturella utmaningar de ställs inför? Vilka strategier har tränarna för att stötta de unga spelarna i övergången till A-laget?
Studien visar hur tränare i klubbarnas utvecklingslag, akademilag, arbetar strategiskt för att förbereda unga spelare på vad som väntar efter att de har blivit utvalda för en förflyttning till A-laget. Olika former av stöd, socialt och kulturellt, visar sig vara framgångsrikt eftersom dessa klubbar ofta lyckas med att ta fram ”självproducerade” spelare till A-truppen.
– Utvecklingstränarna i juniorlagen, akademilagen, kommunicerar ofta med A-lagstränarna för att ta reda på vad de vill ha. De utbildar sedan sina spelare i vad som krävs – både spelmässigt och kulturellt. De här tränarna vet att det är lättare för en del individer än för andra att anpassa sig. Fler behöver förstå den utmaning det innebär för en ung spelare att förflytta sig till elitnivån – beteendemässigt, kulturellt, socialt likväl som spelmässigt. Ofta är förutsättningarna och kulturen oklara, vilket kan innebära att lagen missar duktiga, unga spelare som aldrig får en rättvis chans. Förhoppningsvis kan vår studie bidra till en kunskap och medvetenhet, säger Henrik Gustafsson.
Är glaset halvtomt eller halvfullt? Frågan brukar användas för att mäta optimism hos människor. Vanligtvis svarar vi att glaset är halvfullt, om vi inte är deprimerade. Metoden som forskarna använde för att mäta om djur har en mer optimistisk eller pessimistisk hållning är en slags motsvarighet till att fråga om glaset är halvfullt eller halvtomt.
Lärde sig skilja mellan svart och vitt Kycklingarna fick lära sig att skilja mellan svart och vit, där den ena färgen var kopplad till en belöning, så kallad associativ inlärning. Sedan ställdes kycklingarna inför en ny utmaning: Olika nyanser av grått, som ju ligger mellan den belönade och den obelönade färgen. I testet mätte forskarna hur snabbt kycklingarna sprang fram till färgen. Kycklingar som reagerar på samma sätt mot grått som de gör mot färgen som associeras med belöning anses vara optimistiska. De kycklingar som är tveksamma till färger som liknar den obelönade färgen anses vara mindre optimistiska.
Forskarna mätte också halterna av dopamin, en viktig signalsubstans i hjärnan, hos hönsen. Hos människan är dopamin kopplat till välmående, och också optimism. Forskarna visade att höns som bedömdes vara optimistiska i testet hade högre halter av dopamin.
– Med den här studien ville vi undersöka hur stress påverkar optimism och om en mer komplett uppväxtmiljö kan buffra mot negativa effekter av stress, säger Hanne Løvlie, biträdande professor vid institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet, som har lett studien.
Livsmiljön påverkade förmågan att hantera stress I studien fick en grupp kycklingar växa upp i en tristare miljö, medan en annan grupp hade en mer komplex och stimulerande livsmiljö.
– En intressant sak som vi såg var att kycklingarna i de båda uppväxtmiljöerna var lika optimistiska innan de utsattes för stress, säger Hanne Løvlie.
För att skapa en oförutsägbar miljö för kycklingarna möblerade forskarna om saker i djurens hemmiljö och använde oregelbundet ljus och störande ljud. Djuren utsattes för sådana stressande moment under en begränsad tid. Det var först när kycklingarna utsattes för stress som skillnaden blev synlig: individer som levt i en enklare miljö förlorade sin optimistiska hållning efter att de utsatts för stress, medan kycklingarna i en mer komplex miljö verkade kunna hantera stressen bättre.
Har betydelse för djurhållningen – Om en kyckling har möjlighet att gömma sig under eller flyga upp på något har den lättare att hantera en stressig situation. Vi tror att möjligheten att hantera situationen resulterade i att dessa individer kunde bibehålla sin optimism även efter en period med mycket stress, säger Josefina Zidar doktor i etologi från Linköpings universitet.
Att skillnaden mellan grupperna uppstod först efter att djuren utsatts för stress tyder på att upprepad stress kan minska optimism.
– Additiv stress har tidigare visat sig ha olyckliga konsekvenser. Detta är därför något vi behöver tänka på när det gäller hållning av djur, säger Josefina Zidar.
Studien gjordes i samarbete med forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala universitet och Neiker-Tecnalia i Spanien. Forskningen har finansierats med stöd av Formas.
– Mönstret i bevakningen av terrordåden var likartat. Först fanns ett fokus på själva attackerna och de efterföljande dagarna handlade mycket om jakten på terroristerna. Det faktiska händelseförloppet stod i centrum, och artiklar och inslag som satte in händelsen i ett större sammanhang var mindre vanligt förekommande, säger Lars Nord, professor i politisk kommunikation och centrumledare för forskningscentret DEMICOM på Mittuniversitetet.
Kunskap om mediebild viktig för bra krishantering
I undersökningen har forskargruppen fokuserat på attacken mot Charlie Hebdos redaktion och gisslansituationerna i Paris i januari 2015, attentaten i Köpenhamn i februari 2015, de samlade terrorattackerna i Paris i november 2015 samt terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm i april 2017. Studien har genomförts på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
– Vi har stor nytta av att öka kunskapen om hur mediebilden ser ut under kriser. Vi vet att människor idag till stor del hämtar sin information om en pågående kris via medierna och det har i sin tur betydelse för hur samhället i stort klarar krishanteringen, säger Lars Nord.
Polis beskrevs mer positivt vid svenska terrordådet När det gäller rapporteringen om terrordådet i Sverige finns en del intressanta avvikelser jämfört med rapporteringen kring övriga dåd i Europa. Såväl polisen som sociala medier beskrevs mer positivt och inslaget av nationell samling och uppslutning var mer tydlig. Vid sidan av de första fasansfulla ögonblicksbilderna fylldes nyhetssajterna snart också med berättelser om hur människor hjälpt varandra och hur stockholmarna slutit sig samman i stöd för det öppna samhället.
– Jämförelsen visar att nyhetslogiken slår igenom generellt, men att denna tar sig lite olika uttryck i inrikes och utrikes rapportering om terrordåd, säger Lars Nord.
I undersökningen granskades allt webbaserat material från Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet om terrordåden under de första fem dagarnas rapportering.
Kontakt:
Lars Nord, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet och centrumledare för forskningscentret DEMICOM, lars.nord@miun.se, 070-550 93 33,
Eftersom jordens medeltemperatur fortsätter att öka, kan vi förvänta oss oundvikliga och oåterkalleliga effekter på vår natur. Tecknen är särskilt synliga i Arktis där frusna jordar tinar, trädlinjen klättrar uppför fjällen och buskar breder ut sig över en annars öppen tundra.
Har undersökt hur klimatförändringar påverkar arktiska bäckar När man reser västerut från Kiruna mot Norge förändras landskapet dramatiskt. Den börjar i varm barrskog, med höga, spensliga granar – den typen som har stått midjehögt under tung snö varje vinter. Längre västerut blir skogen glesare och barrträden byts successivt ut mot björkar. Så småningom befinner man sig i öppna områden som domineras av björkskog i dalarna och bortom dessa träd finns till synes ändlösa vidder av kall tundra. Doktorand Maria Myrstener och hennes forskarkollegor använde denna landskapsgradient som en naturlig framtidsbild av hur klimatförändringarna kommer att påverka arktiska bäckar och älvar.
Deras fältstudie i Abisko-området visar att fjällbäckar inte nödvändigtvis reagerar på samma sätt som landekosystem, det vill säga med ökad produktivitet.
– Vi fann att produktiviteten i alla bäckar som vi studerade, oberoende av deras placering i landskapet, var starkt och i första hand begränsad av näringsämnet kväve. Det betyder att alger och bakterier, så kallade biofilmer, som lever på botten av bäckarna bara kan växa mer om mängden kväve i vattnet skulle öka, säger Maria Myrstener, doktorand på Climate Impact Research Centre vid Umeå universitet.
Minskat kväve påverkar livet i bäckarna Först när forskarna tillsatte kväve i ”näringskoppar” i försöksbäckarna kunde de se en koppling mellan tillväxt av biofilmer och klimatvariabler, så som ökande temperatur och ljustillgång, längs landskapsgradienten.
– Om vi sätter detta resultat i förhållande till vad vi har sett de senaste decennierna, nämligen att kvävehalterna har minskat i älvarna i norra Sverige, så är det ingen bra kombination för det som växer i bäckarna.
Denna minskning av kväve har förklarats av forskare både genom avtagande kväveutsläpp till luften och av ökad skogstillväxt på grund av klimatförändringarna, där träden binder in kväve när de växer.
– Så det som faktiskt kan hända när klimatet blir varmare i denna region är att produktiviteten i bäckar och älvar minskar på grund av näringsbrist, i detta fall av kväve. I slutändan kan det ha effekter även högre upp i näringskedjan i vattendrag, som för fisken, och de människor som är beroende av fiskbeståndet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
