Perovskit-materialen ses som det största löftet för utvecklingen av framtidens billiga, miljövänliga och effektiva solceller. Energieffektiviteten har på några år ökat från några få procent till över 22 procent. De perovskiter som hittills använts inom solcellsforskningen innehåller dock bly.
Ett nytt steg har nu tagits mot att kunna tillverka solceller och lysdioder i bly-fria perovskit-material. Filmer av hög kvalitet med lovande egenskaper för framtidens solceller har tagits fram i ett samarbete mellan Linköpings universitet och NTU i Singapore.
Ett stort steg mot effektivt solcellsmaterial
I laboratoriet vid LiU har nu Weihua Ning och Fang Wang, postdoktorer vid avdelningen Biomolekyär och organisk elektronik, lyckats tillverka tunna filmer, en kristall tjocka, av tätt packade kristaller av en dubbel perovskit. Filmen kan användas för det aktiva skiktet i solcellen, där solljuset absorberas och skapar laddningsbärare, och är av mycket hög kvalitet
– Våra kollegor vid Nanyang Technological University i Singapore har visat att sträckan laddningsbärarna kan diffundera i materialet är lång, vilket också är en förutsättning för att det ska vara lämpligt för användning i solceller, säger Feng Gao.
Den gula solcellen i förgrunden är den blyfria varianten av dubbel perovskit.
Energieffektiviteten är ännu så länge låg, bara lite drygt en procent av energin i solen blir till elektricitet, men det bekymrar varken Feng Gao eller Weihua Ning.
– Nej, vi har tagit det första stora steget och funnit ett sätt att tillverka det aktiva skiktet och vi har flera goda idéer hur vi i en nära framtid ska kunna öka effektiviteten, säger Feng Gao.
Enligt forskarnas beräkningar finns det över 4000 olika möjliga kombinationer av material som bildar dubbla perovskiter. Med hjälp av teoretiska beräkningar ska de nu också identifiera vilka som är bäst lämpade i framtidens solceller.
Genombrottet för forskningen inom dubbla perovskiter är också ett resultat av den gemensamma forskarutbildning som bedrivs inom material- och nanovetenskap vid Linköpings universitet och Nanyang Technological University.
– Vi kompletterar varandra på ett mycket bra sätt, gruppen som leds av professor Sum vid NTU har de djupa kunskaperna inom ljusets fysik och här kan vi materialfysiken, säger Feng Gao.
Selma Lagerlöf fick omkring 40 000 brev under sin författarkarriär: från läsare, släktingar, vänner och förläggare. Breven sparades och finns numera på Kungliga biblioteket i Stockholm, och för några år sedan kartlades de i forskningsprojektet Läsarnas Lagerlöf.
– När vi var ute och föreläste om det fick vi alltid frågan ”vad svarade hon på breven då?”. Vi kan se att det ibland blev en brevväxling, ibland fanns det en notering om att hon ”skickat 10 kronor”, säger Jenny Bergenmar.
– Men breven som Selma Lagerlöf skickade iväg finns inte sparade någonstans, de finns lite överallt runtom i Sverige. Nu vill vi försöka hitta dem.
Minnena av Selma
Tillsammans med Maria Karlsson vid Uppsala universitet leder hon det nya projektet Minnen av Selma Lagerlöf, en uppföljning på deras tidigare arbete. Webbplatsen minnenavselma.org ska sammanföra bägge projekten: där ska det både gå att botanisera bland de brev Selma Lagerlöf fick, och se exempel på vad hon svarade.
Via webbplatsen är det enkelt att bidra med släktens eget Selmabrev – det räcker med att ta en bild på brevet med en vanlig mobil och skicka in.
– Vi har redan fått in en del spännande material, till exempel en bondson som ville bli författare. Det finns ganska många sådana exempel, personer som har skickat texter till Selma Lagerlöf och velat få ett utlåtande eller hjälp med att publicera dem.
När det gäller bondsonen har Lagerlöf läst och kommenterat materialet, och skickar ett relativt uppmuntrande svarsbrev.
Tyckte bondsonen skulle skriva på sidan av
– Men hon skriver också att han behöver studera mer för att kunna bli författare. Tanken är att den här mannen ska ta över sin fars gård, och det tycker hon ändå att han ska göra. Hon tycker att han kan skriva vid sidan av, till exempel på vintern när det inte är lika mycket att göra för en bonde.
Jenny Bergenmar och Maria Karlsson har också skapat en Facebook-sida där de letar mer brett: där kan vem som helst dela med sig av bilder, souvenirer, vykort eller teckningar med Lagerlöf-tema, eller skriva personliga berättelser om möten med Selma Lagerlöf.
Selmas svar
Selma Lagerlöf (1858-1940) fick Nobelpriset år 1909, som första kvinna. I de runt 40 000 brev hon fick finns bland annat vanliga läsarbrev, tiggarbrev, frågor om en autograf eller bild, personer som ber om utlåtande på texter, lärare och skolelever som skriver uppskattande om hennes verk eller ber om böcker, brev med religiöst tema, politiska brev om kvinnorörelsen eller fredsrörelsen, gratulationer, kondoleanser och inbjudningar. Lagerlöf verkar ha försökt att svara på de flesta brev, antingen personligen eller genom att någon annan skrev ett svar som hon undertecknade.
– I studier med möss har vi från ett område som inte är det epileptiska anfallets fokus, men har direkt koppling till det genom nervcellernas nätverk, lyckats dämpa anfallsaktiviteten. Får vi samma resultat i fler, längre studier kan det här öppna för behandling på personer med svår epilepsi i framtiden, säger Mérab Kokaia, professor i neurofysiologi och föreståndare för Epilepsicentrum i Lund.
Forskarna har lyckats dämpa aktiviteten vid epileptiskt anfall i hippocampus, ett område i hjärnan som är viktigt för bland annat minne och inlärning. Det är just i denna del av hjärnan som ett epileptiskt anfall oftast startar hos de svårast sjuka personerna.
Behandla områden som inte går att operera
De har använt sig av så kallad kemogenetik, en metod som möjliggör att man kan påverka och minska aktiviteten i just de områden och nervceller som är delaktiga i ett epileptiskt anfall, medan andra delar och celler i kroppen förblir opåverkade. Detta till skillnad från dagens mediciner som påverkar mer eller mindre alla delar och celler i kroppen, och som kan leda till biverkningar.
Kemogenetik
Kemogenetik innebär att man överför en gen för ett modifierat membranprotein (hM4D) till en viss grupp nervceller i hjärnan. hM4D kan inte aktiveras av någon naturligt förekommande signalsubstans, och påverkar därför inte nervcellernas normala funktion. Man kan sedan specifikt aktivera hM4D genom att ge en väldigt låg dos av ett visst läkemedel, som inte kan påverka övriga celler i hjärnan. Aktiverad hM4D hämmar nervcellernas signalering, men när läkemedlet lämnat kroppen så är nervcellerna återigen opåverkade och fungerar normalt igen. Detta gör att man temporärt kan minska exempelvis epileptiska urladdningar, utan att påverka normal hjärnfunktion under övrig tid. Tekniken för kemogenetik är framtagen av en amerikansk forskargrupp.
– Väldigt få liknande studier har gjorts tidigare, och det här är första studien där man lyckats dämpa det epileptiska anfallet med hjälp av kemogenetik i ett område i hjärnan genom att påverka ett annat område som inte är fokus av anfallet. Det här öppnar för möjligheter att behandla epilepsi med fokus i områden som till exempel inte går att operera bort eller behandla direkt, säger Mérab Kokaia.
I Sverige finns i dag cirka 60 000 personer som lider av epilepsi, ungefär en tredjedel av dessa har så svår epilepsi att dagens behandling med befintliga mediciner inte fungerar.
– Vi hoppas naturligtvis att den här kunskapen i framtiden ska bidra till att hjälpa personer med så svår epilepsi, men även att den kommer andra patienter med sjukdomen till nytta.
Kontakt: Mérab Kokaia, professor i neurofysiologi vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund, Lunds universitet, merab.kokaia@med.lu.se
Fredrik Berglind, doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund, Lunds universitet, fredrik.berglind@med.lu.se
Hunden och människan har många gemensamma ärftliga sjukdomar och detta utnyttjas allt mer i forskningen. Liksom människor kan hundar av olika raser drabbas av autoimmuna sjukdomar, vilket innebär att kroppens immunförsvar felaktigt angriper egna vävnader. Vid dessa sjukdomar förekommer ofta så kallade autoantikroppar – antikroppar som riktas mot kroppen egna proteiner.
Dessa autoantikroppar kan användas som markörer för autoimmun sjukdom och därmed som hjälpmedel vid diagnos.
Stel efter vila
Hanna Bremer från SLU arbetar med en typ av reumatiska autoimmuna sjukdomar hos hund som har likheter med SLE (systemisk lupus erythematosus) hos människa. Hon arbetar framför allt med hundar av rasen Nova Scotia duck tolling retriever (tollare), eftersom denna ras verkar vara särskilt drabbad av den variant av SLE som kallas reumatisk ledvärk.
– Det vanligaste symtomet vid reumatisk ledvärk är stelhet efter vila, säger Hanna Bremer. Andra typiska symtom är hälta från olika ben, svårighet att resa sig, gå i trappor och hoppa in i och ut ur bilen.
Vid SLE eller SLE-liknande sjukdomar förekommer autoantikroppar riktade mot olika strukturer i cellkärnan. Hos människan vet vi ganska väl vilka dessa målstrukturer är, men när det gäller hundar har kunskapsläget varit betydligt sämre. Det test som finns idag för att ställa diagnos, ANA-testet, är relativt ospecifikt och det finns ett behov av mer specifika tester.
Humanmedicinskt test på hundar
Vad Hanna Bremer och hennes kollegor nu har visat är att hundar med SLE-liknande sjukdomar ofta har autoantikroppar mot två specifika proteiner (ILF2 och ILF3) som har kopplingar till kroppens immunförsvar. Dessa specifika autoantikroppar påvisades via blodprov hos tollare med hjälp av en analysmetod som har utvecklats inom humanmedicinen, men som nu för första gången har testats på hundar. Med denna metod går det att undersöka tusentals olika autoantikroppar samtidigt.
För att bekräfta resultaten gjordes därefter tester med andra laboratorietekniker, och då visade det sig att dessa autoantikroppar även förekom hos hundar av flera andra raser. Intressant nog så har dessa autoantikroppar tidigare hittats hos laboratoriemöss med SLE-liknande sjukdom och även hos enstaka människor med vissa autoimmuna sjukdomar.
– Hur dessa autoantikroppar kan komma att användas rent praktiskt behöver studeras ytterligare, men de har potential att användas för diagnos av SLE-liknande sjukdomar hos hund, och kanske även hos människor, säger Hanna Bremer.
Studien är ett av många exempel på det fruktbara samarbetet mellan veterinär- och humanmedicinsk forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet, och ofta även ytterligare parter.
Kontakt:
Hanna Bremer, doktorand, Institutionen för kliniska vetenskaper, Sveriges lantbruksuniversitet. hanna.bremer@slu.se
Studien, som nyligen publicerades i tidskriften Scientific Reports, var ett samarbete mellan forskare från SLU, Uppsala universitet, Karolinska Institutet, SciLifeLab, KTH, Broad Institute i USA och Euroimmun i Tyskland.
Artikeln: Bremer, H.D., Landegren, N., Sjöberg, R., Hallgren, Å., Renneker, S., Lattwein, E., Leonard, D., Eloranta, M.-L., Rönnblom, L., Nordmark, G., Nilsson, P., Andersson, G., Lilliehöök, I., Lindblad-Toh, K., Kämpe, O. & Hansson-Hamlin, H. (2018). ILF2 and ILF3 are autoantigens in canine systemic autoimmune disease. Scientific Reports, 8(1), p. 4852.
DNA kan bevaras väldigt länge i sjösediment. Normalt bryts fria DNA-molekyler ner inom några dagar, men vissa DNA-fragment binds hårt till lerpartiklar och det förhindrar vidare nedbrytning. På senare år har forskare utvecklat nya metoder både för att få fram tillräckligt rent DNA och för statistisk bearbetning av data. DNA i sjösediment utgör sålunda ett naturligt ”arkiv” där man kan utröna när olika fiskarter koloniserade sjöar så långt tillbaka i tiden som efter senaste istiden för 10 000 år sedan.
Det är umeåforskaren Göran Englund som i samarbete med forskare från NTNU i Trondheim som ska analysera gammalt DNA i sedimentprover från norska Raudsjöen, som ligger nära Lillehammer i södra Norge.
Gammal runskrift förtäljer om fiskinplantering
Sjön är intressant eftersom en runsten omtalar att en viss Elifir Elg planterade in fisk där på Vikingatiden. Runskriften bör vara ganska precis 1000 år gammal och är därmed det äldsta dokumenterade exemplet på att människan har introducerat främmande fiskarter.
Nu finns det frågetecken kring historien. Runstenen observerades i slutet av 1700-talet på gårdsplanen vid gården Lie, men försvann redan i början på 1800-talet. Enligt legenden användes den i grunden till ett fähus. Många har försökt hitta den men utan framgång. Allt som finns i dag är en avskrift.
Den mytomspunna runstenen.
Det finns också en nyare historia som säger att sjön hade öring på 1800-talet och att öringen dog ut när en okunnig bondpojke satte in gädda.
– Är historien om runstenen en bluff eller var det Elifir som bluffade? Om en utsättning gjordes då för 1000 år sen – var det verkligen öring? Dog öringen ut därför att gädda introducerades på 1800-talet? I dag finns gädda, abborre och sik Raudsjöen – när satte man in abborre och sik? Det finns många frågeställningar som vi nu har möjlighet att besvara med hjälp av DNA-analys, säger Göran Englund, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Den tredje maj startar provtagningen i Norge. Den innebär att forskarteamet åker skoter några kilometer ut på Raudsjöen, sågar upp en vak med motorsåg, bankar ned ett rör i sjöbotten och tar upp två sedimentproppar som är 3-4 meter lång och 8 centimeter i diameter.
– Sedan ska vi analysera sedimenten med en ny digital PCR-metod som visar både vilka arter som levde i sjön, och ungefär hur vanliga de var, under olika tidsperioder. Resultat från vår undersökning och hur det var med Elefir Elg hoppas vi kunna presentera inom ett år.
Kontakta: Göran Englund, professor, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, goran.englund@umu.se
För tio år sedan gjordes en studie om 45 tonåringar som begått sexuella övergrepp. I sin avhandling har Sara Ingevaldson följt upp hur det gått dessa. Ur brottsstatistik kunde hon konstatera att tjugonio hade återfallit i någon typ av brottslighet, men ingen hade återfallit i endast sexualbrott.
– Det är i linje med internationell forskning som visar att majoriteten av de som begår sexuella övergrepp i tonåren inte fortsätter med det i vuxen ålder, säger Sara Ingevaldson.
De faktorer som är kopplade till att en gång ha begått ett sexuellt övergrepp verkar inte vara samma faktorer som är kopplade till att återfalla i brottslighet generellt.
Uppväxt med övergrepp
– Och eftersom de som återfaller i sexuella övergrepp också är inblandade i annan brottslighet bör fokus i deras behandling ligga på att förebygga allmän kriminalitet, snarare än att hantera dem som en särskild grupp.
Av den ursprungliga gruppen kunde Sara Ingevaldson sedan nå tjugo för en ny datainsamling. Med djupintervjuer och självskattningar fick Sara Ingevaldson fram en bild av hur de här männen har det idag. Den långa uppföljningstiden och den breda datainsamlingen är unik i Sverige.
Gemensamt för de tjugo var att alla kom från svåra uppväxtförhållanden med övergrepp eller andra svåra händelser i bagaget. Ofta med föräldrar som själva haft stora problem att brottas med.
– Det är här nyckeln finns för att förstå beteenden senare i livet. Barn som har det svårt när de är små får det också ofta tufft sen, med kanske självskadebeteende, kriminalitet etcetera, säger Sara Ingevaldson.
Känslomässigt ensamma
Ute i vuxenlivet har intervjupersonerna haft svårt att knyta an till andra människor och är därför känslomässigt ensamma med låg självkänsla och destruktiva beteenden.
– Hade de här unga männen kunnat ha kvar en kontakt med behandlingshemmet in i vuxenlivet utanför så skulle det steget varit lättare att överbrygga för dem, säger Sara Ingevaldson.
– Idag har de inte en stabil tillvaro, även om de fungerar i samhället. För att få ett mer drägligt liv, skapa sociala band och kanske själva gå in i en föräldraroll på ett bra sätt, så behöver de fortsatt stöd efter behandlingshemmet.
Sara Ingevaldson konstaterar också att det internationellt blir mer och mer intresse kring vad som kallas ”good life”-modellen. Den lyfter fram allmänmänskliga behov och livsförhållanden som en socialt skyddande faktor.
– Det är bättre att koncentrera sig på detta än att leta riskfaktorer som kan leda till återfall i brott, säger Sara Ingevaldson.
– Och eftersom det finns stora brister i förmågan att skapa och upprätthålla intima relationer hos de här unga männen bör behandlingen också fokusera på detta.
Det är känt att nervtransmittorn beta-aminosmörsyra (GABA) har betydelse för diabetes, men mer kunskap behövs för att förstå sambanden i detalj. GABA syntetiseras med hjälp av ett enzym som kallas GAD, dels från aminosyran glutamat i nervceller, men också i de insulinproducerande beta-cellerna i Langerhanska öar i bukspottskörteln. GAD finns två former i, GAD65 och GAD67. Vid typ-1-diabetes förstörs beta-celler medan typ-2-diabetes är associerad med nedsatt beta-cellfunktion och insulinresistens.
Patienter som nyligen har insjuknat i typ-1-diabetes har ofta antikroppar mot GAD65. Däremot har det inte funnits någon stark länk mellan GABA och typ-2-diabetes tills alldeles nyligen när det påvisades att GABA är viktigt för att kunna bevara och även bilda nya beta-celler.
I de två nya studienar publicerade i EBioMedicine visar en internationell forskargrupp ledd från Uppsala universitet resultat som förstärker nervtransmittorn GABAs betydelse vid både typ-1 och typ-2-diabetes.
GABA och diabetes
Två nya studier från en internationell forskargrupp ledd från Uppsala universitet förstärker nervtransmittorn GABAs betydelse vid både typ-1 och typ-2-diabetes:
Forskarna använde jonkanaler som GABA öppnar, GABAA-receptorn, som biologisk sensor för GABA och kunde på så sätt bestämma GABAs fysiologiska koncentrationsnivå i Langerhanska öar från människa. De kunde även visa att dessa jonkanaler blev mera känsliga för GABA vid typ-2-diabetes och att GABA hjälper till att reglera utsöndringen av insulin.
Forskarna isolerade sedan immunceller från blod från människa och studerade effekten av GABA på dessa. De visar att GABA bromsade dessa och även minskade utsöndring av ett stort antal inflammatoriska molekyler.
– GABAs antiinflammatoriska effekt är viktig för bukspottskörtelns Langerhanska öar eftersom överlevnaden hos insulinproducerande beta-cellerna ökar när toxiska vita blodkroppar hämmas. När beta-celler minskar i antal och försvinner, som är fallet i typ-1-diabetes, minskar även GABA och dess skyddande effekt på beta-cellerna. När inflammatoriska molekyler ökar kan dessa försvaga eller till och med döda de återstående beta-cellerna, säger Bryndis Birnir, en av forskarna bakomstudierna.
I sina fortsatta studier fokuserar forskarna på att klargöra verkningsmekanismerna för GABA i immunceller och i beta-celler från människa. De kommer också att studera hur läkemedel som redan finns kan öka, minska eller härma effekten GABA, säger Bryndis Birnir.
Resultaten gäller även efter att forskarna tagit hänsyn till genetiska effekter, livsstilsfaktorer, ålder och kön hos deltagarna i studien.
Förvånades över den stora påverkan Vanliga mediciner mot exempelvis högt blodtryck tas ofta av användarna under lång tid, ibland livslång behandling med få eller inga omedelbart kännbara biverkningar för individen. De nya resultaten baseras på en storskalig undersökning av metaboliska konsekvenser och visar för första gången påverkan av vanlig medicinering på proteinnivå i en studiegrupp på över 900 personer.
– Vi har kartlagt nivåer för över 450 proteinbiomarkörer i blod och tittat specifik på vad som skiljer sig i biomarkörnivåer mellan individer som tar vanliga mediciner och de som inte tar dem, efter att ha justerat nivåerna beroende på individernas livsstil och ärftliga faktorer. Det som förvånade oss var att en del mediciner hade stor påverkan på hundratals biomarkörer medan andra påverkade bara en eller två, säger Stefan Enroth en av forskarna som skrivit studien.
Forskarna hittade även oväntade effekter på en del proteinmarkörer som vanligtvis är förknippade med ökad risk för sjukdom eller försämrad prognos, men även positiva effekter.
Behövs bred kartläggning av vanliga mediciners effekt – Våra resultat understryker behovet av bred kartläggning av vanliga mediciners effekter på det mänskliga proteomet. För att förstå alla metaboliska konsekvenser av kronisk medicinering behövs stora studier med patientgrupper som studeras före och under medicinering, säger Ulf Gyllensten, professor i medicinsk genetik vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.
I artikeln presenteras även över åtta tusen kovariat-biomarkörpar där kovariaten har inverkan på proteinnivåer och över 17 000 genetiska markörer som påverkar en eller fler av 109 proteiner. Resultaten har publicerats i open access-tidskriften Scientific Reports.
Kontakt:
Stefan Enroth, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, stefan.enroth@igp.uu.se
Ulf Gyllensten, professor i medicinsk genetik vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, ulf.gyllensten@igp.uu.se
– Detta är en fråga som det finns mycket åsikter och känslor kring och därför var det angeläget med forskning för att så långt som möjligt ta reda på fakta, säger projektledare Lisbeth Slunga Järvholm, docent vid Umeå universitet.
I projektet har forskarna följt och utvärderat en flytt av cirka 400 tjänstemän i Örnsköldsviks kommun till nya kontor. De hade tidigare i huvudsak arbetat i cellkontor med egna rum. Drygt hälften flyttade till ett nytt aktivitetsbaserat kontor och knappt hälften till ett annat cellkontor där man hade egna eller delade rum. Mätningar med enkäter, intervjuer och observationer genomfördes på bägge grupperna sex månader före flytt samt sex respektive 18 månader efter flytten.
Arbetets art avgör hur man trivs
Nöjdheten med det aktivitetsbaserade kontoret varierade kraftigt beroende på arbetsuppgifterna. Chefer och medarbetare som arbetade mycket i grupp och hade behov av att diskutera med kollegor var nöjda med det öppna kontoret. Anställda som hade mycket enskilt koncentrationskrävande arbete vid dator blev störda av ljud och andra intryck, och upplevde att produktiviteten blev lägre. Anställda som hade tidigare besvär med stress och psykisk ohälsa upplevde också problem med den öppna miljön och ville hellre arbeta på cellkontor med eget eller delat rum.
– Resultaten visar att det är viktigt med en noggrann kartläggning av arbetsuppgifter och olika medarbetares behov innan man flyttar till en aktivitetsbaserad arbetsplats. Utformningen av själva kontoret är också avgörande. Det måste finnas tillräckligt med ytor för alla de olika uppgifter som ska utföras, säger Lisbeth Slunga Järvholm.
– Sedan är det också viktigt med samverkan och att man tar fram gemensamma spelregler för kontoret och rutiner för det fortsatta systematiska arbetsmiljöarbetet. Man bör från början också fundera över vilken miljö som är lämplig för den typ av verksamhet man har. För arbetsplatser med många olika typer av arbetsuppgifter kanske det är bäst med en blandning av aktivitetsbaserat och egna rum, beroende på arbetsuppgifter och individuella behov.
Kontakt
Lisbeth Slunga Järvholm, Yrkes- och miljömedicin, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, lisbeth.slunga-jarvholm@umu.se, 090-785 24 54
– Att röra på sig, även om du inte svettas eller blir andfådd, kan sänka graden av inflammation, säger de.
Fawzi Kadi och Andreas Nilsson har tillsammans med doktoranden Oscar Bergens undersökt hur fysisk aktivitet påverkar inflammationsnivåerna hos äldre personer. Deras studie har publicerats i tidskriften Medicine & Science in Sports & Exercise.
Kronisk låggradig inflammation i blodomloppet förekommer oftast hos äldre personer. Tidigare forskning har visat att denna åldersinflammation kan bidra till att muskelmassan minskar hos äldre.
Åldersinflammation föregår eller samspelar även med metabolt syndrom. Det metabola syndromet är inte en sjukdom i sig utan ett samlingsnamn för riskfaktorer. Det innebär ett tillstånd med förhöjda värden av blodsocker, blodfetter och blodtryck som tillsammans med stort midjeomfång ökar risken för diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.
En promenad om dagen håller inflammation i schack Örebroforskarna studerade en grupp äldre personer genom att mäta hur mycket de rörde på sig respektive satt stilla under en genomsnittlig dag. Därefter undersökte de vad som hände med inflammationsnivåerna om 30 minuter av stillasittande ersattes med lika lång tid där deltagarna var fysiskt aktiva med olika intensitet.
– En halvtimme fysisk aktivitet, såsom promenad i raskt tempo, är den gräns man utgår från i rekommendationerna om hur mycket vi bör röra på oss, förklarar Fawzi Kadi.
Örebroforskarna ville bland annat veta om fysisk aktivitet minskade graden av inflammation även hos dem med metabolt syndrom. Det visade sig att den raska promenaden hade den effekten. Hos båda grupperna – de som hade respektive inte inte hade syndromet – sänktes graden av inflammation.
– Ur folkhälsosynpunkt är det viktigt att veta att det lönar sig att röra på sig även för dem som har metabolt syndrom. Genom att göra det löper de mindre risk att utveckla sjukdomar, säger Fawzi Kadi.
Studien visar även att något så enkelt som att gå i vanlig gångtakt i 30 minuter kunde kopplas till lägre nivåer av enstaka inflammationsmarkörer.
– Resultaten öppnar upp för att även lågintensiv fysisk aktivitet kan ha en positiv effekt. Samtidigt behövs dagliga aktiviteter i lite raskare tempo för att få störst effekter på grad av inflammation, konstaterar Andreas Nilsson.
Nästa studie handlar om kostens påverkan på inflammation Det är tre så kallade inflammationsmarkörer som han och Fawzi Kadi mätt. Två av dem är proinflammatoriska, det vill säga att de orsakar inflammation. Den tredje markören, adiponektin, har däremot en dämpande inverkan på inflammation. Här kunde Örebroforskarna konstatera att den fysiska aktiviteten inte hade någon som helst effekt, halterna av proteinet var oförändrade.
Nästa steg blir därför att undersöka om adiponektin, som produceras i fettväv, påverkas av det vi äter.
– Jättespännande, säger Fawzi Kadi och Andreas Nilsson. Vi har satt igång flera undersökningar där vi tittar på kostens betydelse för den här antiinflammatoriska markören.
Inflammationsmarkörer i studien Fibrinogen. Ett protein som är viktigt för blodets förmåga att levra sig. Fibrinogen är normalt starkt kopplad till utveckling av hjärt- och kärlsjukdomar. Den här markören påverkades av både den raska gångturen och en promenad i vanlig gångtakt.
CRP – C reaktivt protein. CRP är ett protein i blodet som kan användas för att undersöka om du har en inflammation i kroppen. CRP-prov är vanliga inom vården, de tas ofta genom ett stick i fingret. Studien visade att CRP-värdet bara påverkades av den raska promenaden.
Adiponektin. Ett protein som till skillnad från de två andra markörerna är antiinflammatoriskt. Låga nivåer av proteinet verkar öka risken för metabolt syndrom. Adiponektinet påverkades inte av den fysiska aktiviteten som deltagarna i studien fick utföra.
Marijke Keus van de Poll, forskare inom miljöpsykologi vid Högskolan har studerat hur bakgrundsprat påverkar oss när vi sitter och skriver.
I ett öppet kontorslandskap är det ofta människor i bakgrunden som går runt och pratar med varandra. Forskning visar att bakgrundsprat är en av de mest störande faktorerna i öppna kontorslandskap.
Men det forskarna har funnit är att det avgörande är hur mycket man förstår av bakgrundspratet.
– Om man inte förstår någonting, om många människor pratar samtidigt så att det bara blir babbel, då störs man inte lika mycket som när det bara är en eller några få personer som pratar, säger Marijke Keus van de Poll.
Pratet går in i hjärnan
Hon förklarar att så snart man kan uppfatta vissa ord eller meningar blir man störd. Att det räcker med att man kan förstå lite här och där och att även om man försöker ignorera det så dras uppmärksamheten iväg och man blir störd.
– Det går inte att helt koppla bort bakgrundspratet, ljuden kommer in i hjärnan även om man försöker ignorera dem, säger Marijke Keus van de Poll.
Forskarna förklarar det som två olika mekanismer, den ena är att uppmärksamheten dras iväg och den andra handlar om processer som krockar.
Om man hör någonting som är intressant, avvikande, eller om man hör sitt namn, är det lätt att bli distraherad så att uppmärksamheten dras iväg.
Processer som krockar
Bakgrundspratet kommer dock, oavsett detta, in i hjärnan som börjar analysera språket. De processer som hjärnan då använder krockar med liknande processer som man behöver för att kunna skriva.
– Hjärnan analyserar ljudet, oavsett vad det är som sägs, om det uppfattas som språk och man kan förstå språket. Och eftersom det även är språk man håller på med när man sitter och skriver så kolliderar de två processerna, säger Marijke Keus van de Poll, som också tittat på vad som händer om man försöker maskera bakgrundspratet genom att till exempel lägga på ett brusljud.
Det har visat sig vara effektivt, då man inte längre förstår lika mycket så störs inte prestationen i någon högre grad.
– Men människor tycker inte om att arbeta i en miljö där det är så mycket ljud och brusljud är ofta inte omtyckt, säger Marijke Keus van de Poll.
Babbel stör minst – men tystnad är bäst
Andra alternativ för att maskera bakgrundsprat, som forskarna i Gävle undersökt, är ljud av vatten, vågor och ljud av flera människor som pratar samtidigt, babbel.
– Båda var mer effektiva alternativ och mera uppskattade än brusljud, men babbelljudet var mest effektivt. Om man bara hörde en massa babbelljud så presterade man lika bra som i tystnad.
Även om babbelljud är effektivt, så är tystnad fortfarande mest uppskattat.
– Jag ser inte användning av maskeringsljud som någon optimal lösning på ljudproblematiken i till exempel öppna kontorlandskap, eftersom jag tror att människor blir utmattade av det på längre sikt, säger Marijke Keus van de Poll.
Trots forskningsresultaten vill hon inte döma ut arbetsplatser som öppna kontorslandskap, men hon poängterar värdet av tysta rum eller tysta zoner.
– Slutsatsen vi drar är att bakgrundspratet är ännu mera störande än vad vi tidigare har trott och att man behöver tysta arbetsmiljöer för att kunna skriva, säger Marijke Keus van de Poll.
Kontakt:
Marijke Keus van de Poll, doktorand i miljöpsykologi vid Högskolan i Gävle, marijke.keus@hig.se
När du tränar förbrukar dina muskler syre för att producera energi, till dess att syrehalten blir för låg. Då övergår energiproduktionen i stället i en process som inte kräver syre, så kallad anaerob metabolism. Detta leder dock till produktion av mjölksyra och till slut utmattning och kramper. I en studie publicerad i Cell Metabolism visar forskare från Karolinska Institutet att enzymet FIH (Factor Inhibiting HIF) är en nyckel till hur denna övergång sker.
– Vi har upptäckt att musklerna reglerar syreförbrukningen på ett mycket exakt sätt med hjälp av det syrekänsliga enzymet FIH. Enzymet ser till att musklerna kan nyttja den mer effektiva syrebaserade ämnesomsättningen så länge som möjligt och främjar sedan en mycket snabb övergång till anaerob metabolism, säger professor Randall Johnson vid institutionen för cell- och molekylärbiologi på Karolinska Institutet, som har lett studien.
Enzym styr förbrukningen av syre i musklerna Forskarna har arbetat med möss där produktionen av enzymet förhindrats. Mössen som saknar FIH i musklerna kräver mer syre än en vanlig mus när de tränar.
– Vi kan visa att utan FIH så används mycket mer syre i musklerna än annars. Detta kan få en stor betydelse för elitidrottare, som enligt en av våra tidigare studier har högre halter av FIH i sina muskler än andra, säger Randall Johnson.
FIH upptäcktes för mer än tio år sedan, men ingen har hittills förstått exakt vilken funktion enzymet haft. FIH finns i alla kroppens celler och vävnader, men det finns 50-100 gånger mer av enzymet i musklerna än i någon annan kroppsdel. De nya rönen kan nu öppna för nya former av läkemedel som påverkar ämnesomsättningen.
– Tanken att utveckla läkemedel som påverkar FIH har hittills inte funnits, men jag tror att vår studie kommer leda till att fler undersöker den möjligheten. Här får du möjlighet att påverka själva ämnesomsättningen, kanske främst i musklerna, men möjligen i andra delar av kroppen också. Det kan vara viktigt i flera sammanhang som till exempel diabetes och fetma, säger Randall Johnson.
Studien har utförts i professor Randall Johnsons labb som finns både på Karolinska Institutet och vid University of Cambridge, England. Forskningen finansierades av Wellcome Trust, Vetenskapsrådet, Cancerfonden och Barncancerfonden.
Kontakt Randall Johnson, professor, Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Karolinska Institutet, randall.johnson@ki.se, 0793-115 52 31
Nivåerna av stresshormon minskar och hjärtslagsfrekvensen sänks av långvarig mjuk beröring. Det aktiverar också hjärnområden som är knutna till belöning. Det visar en ny avhandling i psykologi från Göteborgs universitet. Resultaten kan vara användbara vid utformning av terapier för att hjälpa människor att stressa ned.
Vad som faktiskt producerar välbefinnandet vid mjuk beröring, och vad som händer i hjärnan när kroppen smeks försiktigt, har varit i fokus för Chantal Triscolis avhandling. I en serie försök, vilka allt som allt involverat 125 deltagare, har hon studerat vad som händer i en människa här hen berörs av en mjuk borste på underarmen.
– En hypotes som vi hade var att kroppen skulle bli van vid beröringen efter ett tag och att de positiva effekterna därför skulle avta. Men resultaten visade det motsatta, säger Chantal Triscoli.
Terapeutisk verkan vid stress och ångest Hennes studie är grundforskning om hur nervsystemet i en frisk människa fungerar.
– För att kunna behandla sjukdomar är det först nödvändigt att förstå hur en hälsosam hjärna fungerar, säger hon.
I ett av experimenten kunde hon visa hur olika delar av hjärnan, belöningsrelaterade system och system i hjärnan för att sortera olika slags beröring, aktiveras när håren på en persons underarm berördes av en borste.
Men även om det är grundforskning kan Chantal Triscolis resultat redan nu vara användbara i klinisk verksamhet.
– Beröring kan vara till nytta i flera typer av terapi, till exempel i stressbehandlingar och för att hjälpa människor i ångesttillstånd att koppla av, säger hon.
I en studie har forskarna i undersökt hur blåmesungar påverkas av förhöjd temperatur i boet. Resultaten visar att tillväxten blir lidande när de tvingas lägga en stor del av sin energi på att hålla normal kroppstemperatur i en varm fågelholk.
– Vi har studerat blåmesungar men våra resultat gäller med all sannolikhet även andra hålhäckande småfåglar i liknande miljöer och klimat, säger Fredrik Andreasson, biolog vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund.
Sätt holken i skugga Baserat på resultaten har han ett konkret råd till den som ska sätta upp en fågelholk:
– Sätt den inte i söderläge, för det är där det blir allra varmast. Går det så bör man välja en skuggig plats.
Resultaten är intressanta även på ett annat plan eftersom de visar vad som förmodligen kommer att hända om temperaturen stiger på grund av klimatförändringar. När fåglar, och sannolikt andra djur, aktivt måste göra sig av med värme så blir det mindre energi över för tillväxt, sökande efter föda och annat som kräver energi.
Drygt en vecka gamla kan ungarna reglera kroppstemperaturen i den varma holken. Men det kostar i form av minskad tillväxt. Bild: Fredrik Andreasson
Enligt forskarna är det första gången som en undersökning av det här slaget har gjorts. Genom att placera vanliga handvärmare under bomaterialet inuti holkar har de värmt upp bomiljön i en vecka. Under den tiden har de kontinuerligt mätt temperaturen i holkarna, ungarnas kroppstemperatur och deras vikt.
Fredrik Andreasson och hans kollegor vid biologiska institutionen är överraskade att en och en halv vecka gamla ungar är så pass bra på att göra sig kvitt överskottsvärme från kroppen.
– Det är anmärkningsvärt och det tyder på att det naturliga urvalet har premierat den här förmågan hos fåglar. Det är helt enkelt farligt att bli för varm.
Kontakt Fredrik Andreasson, doktorand, Biologiska institutionen, Lunds universitet, fredrik.andreasson@biol.lu.se, 070-978 11 76
Ett antal mekanismer för hur sovande, icke-växande bakterier uppkommer har tidigare presenterats, men de kan inte förklara uppkomsten av alla de sovande bakterier som faktiskt finns i en population. Nu har forskare vid Uppsala universitet hittat en ny mekanism för hur sovande bakterier uppkommer.
I den aktuella studien har postdoktoranden Anirban Ghosh och doktoranden Özden Baltekin visat hur bakteriella krigsföringssystem inte enbart används till tävling med andra bakterier, exempelvis om näringen i en särskild typ av miljö, utan också för att söva en del av den egna populationen. Den nya mekanismen sätts bara i bruk när det finns många celler av samma sort närvarande och fungerar därför som en sorts räknemekanism, där bakteriernas kommunikation beror på just hur koncentrerade cellerna är.
– Troligtvis är det evolutionärt fördelaktigt att inte söva för många bakterier i populationen när man är få, eftersom det skulle begränsa hur fort den expanderar. Däremot påverkas inte populationens tillväxt nämnvärt om några få offras samtidigt som det finns många av samma sort närvarande, säger biträdande lektor Sanna Koskiniemi vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Uppsala universitet och huvudansvarig för studien.
– Studien är särskilt intressant eftersom de krigsföringssystemen som vi nu har kopplat till antibiotikatolerans finns i någon sort hos nästan alla bakterier på jorden, vilket innebär att detta kan vara ett generellt tillvägagångssätt som bakterier använder för att öka sin överlevnad under stressiga förhållanden, säger Sanna Koskiniemi.
– Vi har tidigare studerat medicinska hälsovinster av fetmakirurgi, men den nya studien visar att även andra aspekter av patientens liv kan förändras, säger Per-Arne Svensson, docent vid Sahlgrenska akademin.
Studien visar att patienterna som genomgått fetmakirurgi oftare blev sambo eller gifte sig jämfört med patienterna i kontrollgruppen. En möjlig förklaring är att det blir lättare att hitta en partner när livskvaliteten höjs och de sociala aktiviteterna ökar, förändringar som är kända från tidigare studier av personer som genomgått fetmakirurgi.
Den aktuella studien visar också att det finns ett samband mellan graden av viktminskning och möjligheten att träffa en partner.
Vanligare att skiljas Ett annat resultat i studien är att även separationer och skilsmässor är något vanligare hos patienter som genomgått fetmakirurgi. Här är de bakomliggande orsakerna komplexa, men en möjlig förklaring skulle kunna vara att parterna glider isär när personen som opererats genomför livsstilsförändringar, och partnern inte gör det.
Att den opererade patientens livskvalitet, självförtroende och självbild förbättras kan också möjligen bidra till att det blir lättare att avsluta ett förhållande man inte trivs i, menar forskarna.
– Det är dock viktigt att poängtera att fetmakirurgi inte automatiskt leder till en sämre relation. Tidigare studier har visat att förhållanden i de flesta fall kan stärkas eller bibehållas på samma nivå. Detta stödjs också av att en majoritet av patienterna som genomgått fetmakirurgi är kvar i samma förhållande väldigt många år efter operationen, säger Per-Arne Svensson.
Sjukvården kan ge stöd – Det är viktigt att hälso- och sjukvården är medveten om att partnerrelationer kan förändras efter en fetmaoperation så att patienten vid behov kan få information och stöd, konstaterar Per-Arne Svensson.
Till grund för forskningsprojektet finns två stora svenska fetmaoperationsstudier, Swedish Obese Subjects (SOS) och Scandinavian Obesity Surgery Registry (SOReg).
I SOS-studien har forskarna studerat cirka 2 000 patienter som genomgått fetmaoperation och lika många kontrollpatienter med fetma, och undersökt antalet ingångna och avslutade samboförhållanden och äktenskap. I SOReg har 29 000 patienter som genomgått fetmaoperation jämförts med köns- och åldersmatchade kontrollpersoner ur den allmänna befolkningen och här har frekvensen av giftermål och skilsmässor studerats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
