Antibakteriella ämnen används i samhället för att bekämpa bakterier, både i form av antibiotika men även som desinfektions- och konserveringsmedel i kosmetika med mera. Det finns misstankar om att antibiotika och andra antimikrobiella ämnen i miljön kan bidra till uppkomsten av antibiotikaresistenta bakterier. Av försiktighetsskäl är det därför viktigt att försöka hålla nere halterna så mycket så möjligt.
Finns i höga halter i reningsverken
Många antibakteriella ämnen är mycket vanliga i avloppsreningsverken och dessutom i höga halter, visar Marcus Östman vid Umeå universitet i sin avhandling.
– Högst halter finns i slammet, speciellt av så kallade kvartära ammoniumföreningar. Det utgående avloppsvattnet innehåller generellt lägre halter men stora mängder släpps ändå ut totalt.
Test med aktivt kol
I dagsläget saknas lagstiftning för att reglera utsläppen av dessa ämnen från reningsverk. Ny teknik utvärderas dock för att råda bot på problemet och i avhandlingen analyseras Sveriges första reningsverk med ozon i full skala i Knivsta samt en testanläggning med aktivt kol.
– Ozonet ökar reningseffektiviteten men det är först med aktivt kol som resultatet blir riktigt bra för många av de undersökta ämnena, säger Marcus Östman. Att bygga ut reningsverk med avancerad rening som nu har börjat ske skulle kunna minska utsläppen till miljön av ämnen som i dag är svåra att rena bort, som till exempel antibiotika och många andra läkemedel.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Skogforsk kan visa att granplantor som förökats med kloningsmetoden somatisk embryogenes är bättre på att stå emot angrepp från snytbaggar än plantor som odlats fram på traditionellt sätt. Det är troligen själva processen vid förökningen som triggar igång försvarsförmågan, vilket gör att upptäckten är av brett intresse för växtskyddsfrågor.
Blir genetiskt identiska
Vid förökning av barrträdsplantor genom somatisk embryogenes utvecklas celler från embryon i frön till flera genetiskt identiska individer. Under processen odlas de till en början i en näringslösning och utsätts för höga doser av vissa växthormoner. Med denna teknik är det möjligt att snabbt föröka en planta med goda genetiska egenskaper och få en stor mängd plantor. Metoden är därför av stort intresse för skogsnäringen och i Sverige pågår teknisk utveckling för kommersiell produktion av plantor.
– Vår upptäckt att plantor som tagits fram med hjälp av somatisk embryogenes också var mer motståndskraftiga mot snytbaggeangrepp gör tekniken än mer intressant, säger Adriana Puentes, studiens förstaförfattare och forskare vid SLU.
Somatiska embryon av gran utvecklas till flera identiska individer i en petriskål. Bild: Eva Persson
Upptäckten bygger på ett omfattande underlag. Granplantor framtagna med somatisk embryogenes från 50 halvsyskonfamiljer jämfördes med fröplantor från samma halvsyskonfamiljer i tre stora fältförsök anlagda av Skogforsk i södra Sverige. Det ursprungliga syftet var att se om det fanns skillnader i tillväxt beroende på hur plantorna hade förökats.
Tekniken hade betydelse
Forskarna använde två av försöken för att studera snytbaggeangrepp, men förväntade sig framförallt skillnader mellan de olika halvsyskonfamiljerna – inte att tekniken att ta fram plantan skulle ha betydelse.
– Vi blev väldigt förvånade när vi såg att plantorna som var framtagna med somatisk embryogenes genomgående hade klarat sig bättre från snytbaggeangrepp. Vi fick titta en gång till. Men det var så tydligt och vi hade två stora experiment som visade samma sak, säger Göran Nordlander, medförfattare och professor vid SLU.
Mindre angripna av snytbaggar
Plantorna som förökats genom somatisk embryogenes blev angripna av snytbaggar i ca 10 procent lägre grad och när de blev angripna så var mängden gnag cirka 25 procent mindre än på fröplantorna. Beroende på växtplats och andra faktorer kan effekten förväntas bli större eller mindre, men effekten är helt klart så pass stor att den har betydelse för skogsbruket.
Under själva processen att producera plantor med somatisk embryogenes används hormoner i höga halter. Det innebär en stress som liknar den som uppstår vid angrepp av skadegörare. Forskarna tror att det leder till att plantan har ett bättre försvar jämfört med fröplantorna eller kan reagera snabbare vid framtida angrepp.
– Vi tror att den ökade försvarsförmågan hos plantor som tagits fram med denna metod är ett generellt fenomen och därför kan denna upptäckt få betydelse för växtskyddet inom många olika områden. Till exempel används metoden vid odling av bananer, kakao, vindruvor och även andra barrträd som lärk. Nu vill vi fortsätta studera mekanismerna bakom fenomenet, säger Adriana Puentes.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Frontiers in Plant Science.
Adriana Puentes, Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), adriana.puentes@slu.se
Batrachochytrium dendrobatidis är en vattenlevande parasitsvamp som orsakar sjukdomen chytridiomykos hos groddjur. Chytridomykos påverkar vattenbalansen i amfibier och leder till hjärtstillestånd.
Tolv arter av groddjur i Skåne
Studien gjordes i Skåne där det finns tolv arter av groddjur. I den aktuella studien ingick vanlig groda, vanlig padda, åkergroda, klockgroda, grönfläckig padda och strandpadda. Andelen infekterade individer inom arterna varierade stort. Vanlig padda och vanlig groda hade lägst andel infekterade individer medan grönfläckig padda, strandpadda och klockgroda hade störst andel infekterade individer.
Förutom att andelen infekterade individer skiljde sig mellan arter så påverkades detta också av miljön i dammarna och det omkringliggande landskapet. Andelen infekterade individer ökade om pH i dammen var högt och minskade om det fanns skog och många omkringliggande dammar i landskapet.
Känslig för temperatur
Tidigare studier har visat att svampen är känslig för temperatur och pH. Sammantaget med att antalet infekterade individer var högre i dammar med högre pH-värde, tyder resultaten på att svampen trivs bäst i sådana dammar. På liknande sätt kan skogen i landskapet påverka förekomsten av svampen eftersom det är relativt kallare där jämfört med mer öppna landskap.
Vissa grodarter undviker kallare miljöer och dammar med specifika pH-värden, vilket också påverkar förekomsten. Forskarna visade också att andelen infekterade individer minskar med antalet omkringliggande dammar, vilket kan bero på en så kallad utspädningseffekt, d.v.s. att sannolikheten att bli infekterad minskar med antalet grodor eller grodarter i landskapet.
Svampen är utbredd i Europa och Sverige och studien kommer att öka förståelsen för de faktorer som påverkar förekomsten av svampen och tack vare detta kan dammar med stor risk för förekomst av Batrachochytrium dendrobatidis lättare kunna identifieras i mer nordliga klimat.
Rapporten återger studier som gjorts i länder där en relativt stor och ökande andel av befolkningen är över 65 år. Rapportens författare drar slutsatsen att nuvarande överrepresentation av äldre i befolkningen i dessa länder naturligt kan och bör försvinna i framtiden.
Fortsatt folkökning ekologiskt omöjlig
– I media beskrivs ofta en åldrande befolkning som ett problem eller som en kris. Men alternativet, ständigt fortsatt folkökning, är inte ekologiskt möjligt på sikt, säger Frank Götmark vid Göteborgs universitet, en av tre författare till rapporten.
De bedömer att åldrande befolkningar på sikt öppnar för minskad befolkning i en rad tättbefolkade rika länder som idag har stora ekologiska fotavtryck. Befolkningsminskningen kan då minska resursförbrukningen, enligt författarna.
Ökande födelsetal och invandring påverkar i mycket liten omfattning fenomenet åldrande befolkning, utan ger istället främst folkökning. Global överbefolkning leder till allvarliga problem och bidrar till hög och ohållbar konsumtion, enligt rapporten.
Kan leda till fördubblad matproduktion
– Den leder också till allvarliga konflikter, överutnyttjande av sötvatten och jordar, och att naturliga miljöer och arter försvinner, folkökningen kan kräva nästan fördubblad matproduktion till år 2100, under en period med klimatförändringar, säger Frank Götmark.
Forskarna har granskat FN:s befolkningsrapport från 2017 och funnit att cirka fjorton procent av världens länder har minskande befolkningar. Exempel på sådana länder är Japan, Spanien, Italien, Estland och Tjeckien.
– Om FN:s prognos för framtiden stämmer skulle den innebära att 32 procent av världens länder har minskande befolkning 2050.
– Studierna visar att en åldrande och minskande befolkning ger mindre tryck på många ekosystem, som både människor och andra arter utnyttjar. Det skulle till exempel innebära lägre uttag i redan hårt utnyttjade fiskbestånd och lägre utsläpp av växthusgaser i länderna ifråga, säger Frank Götmark.
Många andra fördelar med äldre befolkning
Åldrande och minskande befolkningar har också många sociala fördelar, framhåller Frank Götmark.
– Den japanske ekonomen Akhiko Matsutani och andra forskare har påpekat att ett minskat utbud av arbetskraft kan innebära ökande löner för befintliga arbetare, vilket i sin tur kan öka välståndet per capita. Mindre befolkning innebär också mindre trängsel i urbana och andra miljöer. Den israeliska miljöforskaren Alon Tal framhåller fördelar som kortare pendeltider och köer, minskad stress, fler grönytor och högre livskvalité.
En annan slutsats som dras är att det finns en starkt överdriven rädsla för de ekonomiska konsekvenserna av en åldrande befolkning.
– Vi finner inget stöd för den vanliga uppfattningen att en åldrande befolkning skulle medföra att det saknas arbetskraft. Kostnader för hälsovård för äldre ökar temporärt i länder med åldrande befolkning. Men det omvända, alltfler barn och yngre, och mer infrastruktur och byggnader, ger på samma sätt kostnader för samhället.
− Pensionssystem justeras nu i allt fler länder och bör då utformas på ett rättvist sätt. Vi måste inse att fortsatt folkökning är ett globalt hot. Åldrande befolkning och alltfler äldre, ett tecken på fina medicinska framsteg, är samtidigt miljömässigt positivt, säger Frank Götmark.
Frank Götmark, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, mobil: 070-2309315, e-post: frank.gotmark@gu.se
Tarmfloran har en förmåga att påverka hur celler svarar på insulin, och kan på så sätt bidra till utvecklingen av diabetes typ 2, visar en studie publicerad i tidskriften Cell. Fynden påvisar en sjukdomseffekt som tidigare inte varit klarlagd.
Koppling mellan tarmflora och sjukdom
På senare år har tarmfloran associerats med många olika hälsoaspekter och sjukdomar. Det är dock bara ett fåtal studier som undersökt om en förändrad tarmflora kan vara direkt sjukdomspåverkande.
Nu visar forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, att tarmfloran hos personer med diabetes typ 2 kan kopplas till en annorlunda omsättning av aminosyran histidin, som man får i sig via kosten.
Detta leder i sin tur till bildandet av en produkt, imidasolpropionat, som försämrar cellernas förmåga att svara på insulin. Att minska mängden bakterieproducerat imidasolpropionat kan därför vara ett nytt sätt att behandla patienter med diabetes typ 2.
– All typ 2-diabetes orsakas inte av detta ämne, men vår arbetshypotes är att det finns grupper av patienter som eventuellt skulle gynnas av att förändra sin kost eller förändra sin tarmflora, säger Fredrik Bäckhed, professor i molekylärmedicin med fokus på tarmflorans roll vid metabolism.
I den aktuella studien analyserades olika ämnen som finns i blodkärlet som går från tarmen till levern. Forskarna upptäckte då att ämnet imidasolpropionat var anrikat hos patienter med typ 2-diabetes.
Med hjälp av avföringsprover kunde man också visa att tarmbakterier hos personer med diabetes typ 2 producerade imidasolpropionat när histidin tillsattes. Mekanismen fanns inte hos de diabetesfria kontrollpersonerna.
I studien ingick fem patienter med diabetes typ 2, och tio diabetsfria kontrollpersoner. Fynden bekräftades i en större studie som omfattade 649 personer.
Göteborgsforskarna fortsatte sedan att undersöka imidasolpropionats effekt på sockeromsättning, och fann att molekylen påverkade en signalväg som tidigare kopplats till ämnesomsättningsrelaterade sjukdomar genom att direkt aktivera ett visst protein, p38gamma.
Ger svar om bakomliggande mekanismer
Fynden ger svar på frågor som enligt Fredrik Bäckhed ofta förblir obesvarade i studier av tarmbakteriers kopplingar till exempelvis fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdom, nämligen hur de bakomliggande mekanismerna faktiskt ser ut.
Som föreståndare för Wallenberglaboratoriet för kardiovaskulär- och metabolforskning vid Sahlgrenska akademin ser han den translationella forskningsmiljön som en nyckel till de resultat som nu presenteras.
Translationell forskning innebär att problem som identifierats i sjukvården ligger till grund för pre-klinisk forskning och utveckling, med målet att resultaten snabbt ska kunna tillämpas i vården i form av förbättrade diagnostik- eller behandlingsmetoder.
Kombinationen av grund- och klinisk forskning skapar förutsättning för att kunna kartlägga bakterieframkallade mekanismer och samtidigt, genom förbättrade undersökningar, identifiera mer specifika patientgrupper och hitta nya behandlingsformer för det som mekanismerna ger upphov till, exempelvis hos personer med diabetes typ 2.
– Våra fynd visar tydligt på hur viktigt samspelet mellan tarmfloran och dieten är för att förstå vår ämnesomsättning i hälsa och sjukdom. Resultatet visar också att tarmbakterier från olika individer kan leda till produktion av helt olika ämnen som kan ha vitt skilda funktioner i kroppen, säger Fredrik Bäckhed.
– Vi har i ett par studier följt kvinnor som uppvisat hög grad av förlossningsrädsla i under sin graviditet och vi kan konstatera att kvinnorna skiljer sig åt i flera avseenden. Vi ser att det inte går att dela upp kvinnorna enbart i förstföderskor och omföderskor och vi ser också att det inte går att förklara deras rädsla med enbart medicinska eller sociodemografiska faktorer som grund, säger Elisabet Rondung, doktorand i psykologi vid Mittuniversitetet.
Erbjöds stöd under graviditeten
I en av studierna har 258 gravida kvinnor från mödrahälsovården Sundsvall, Västerås och Uppsala deltagit. Kvinnorna har erbjudits stöd för förlossningsrädsla under sin graviditet. Ungefär halva gruppen erbjöds internetbaserad kognitiv beteendeterapi och den andra halvan erbjöds stödsamtal med barnmorska. Kvinnorna i de båda grupperna visade upp i stort sett samma förändringar när det gällde hur deras rädsla utvecklades under graviditeten och upp till ett år efter förlossningen, vilket var den tidsperiod då kvinnorna följdes.
– Tittar vi på psykologiska faktorer finns det stora skillnader inom gruppen, vilket indikerar att kvinnorna troligen behöver olika former av stöd och hjälp för att hantera sin rädsla inför en förlossning. Vi undersökte exempelvis rädsla för blod eller injektioner, posttraumatiska stressymptom och symptom på ångest och depression. Det visade sig att det fanns ganska stora skillnader mellan kvinnorna i dessa avseenden, och att deras svarsmönster kunde grupperas i fem olika grupper, säger Elisabet Rondung.
Drabbar både förstföderskor och omföderskor
Den största gruppen kvinnor hade en förhållandevis låg symptombelastning på alla de studerade faktorerna. Två andra grupper uppvisade relativt starka symptom. I det ena fallet rörde det sig om tydliga symptom på blod- och injektionsfobi, och i det andra fallet om generellt höga symptom, särskilt gällande posttraumatisk stress. De sista två grupperna låg någonstans mitt emellan vad gäller graden av symptom. Både förstföderskor och omföderskor fanns representerade i alla fem grupperna.
Studierna är en del i en avhandling kring psykologiska aspekter av förlossningsrädsla av Elisabet Rondung.
– Intresset och engagemanget kring förlossningsrädsla är stort i Sverige, både från forskare och kliniker. Men, forskningsfältet är relativt litet och vår ambition har varit att komplettera existerande forskning. Hela området skulle generellt sett gynnas av en mer omfattande tvärvetenskaplig forskning, säger Elisabet Rondung.
I takt med den globala uppvärmningen och de ökande halterna av koldioxid i atmosfären tycks tillgången på kväve försämras för marklevande växter i naturen, visar en internationell studie som nyligen publicerades i Nature Ecology & Evolution.
– Även om vi lyckas stabilisera halten av koldioxid i atmosfären på en tillräckligt låg nivå för att undvika klimatförändringens allvarligaste konsekvenser, kommer många markekosystem att visa allt tydligare tecken på att det finns för lite kväve i marken, snarare än för mycket, säger Michael Gundale från SLU.
Det här gör det än viktigare att vi lyckas minska våra utsläpp av koldioxid.
För mycket eller för lite kväve?
Planetens gränser är ett begrepp som används ofta i miljödebatten idag. Enligt detta koncept finns det ett antal miljöproblem som vart och ett har ett eget gränsvärde, som inte kan överskridas utan att det uppstår tröskeleffekter som kan leda till oöverskådliga miljöeffekter.
En sådan gräns rör mängden kväve som med människans hjälp förs in i det biologiska kretsloppet, genom till exempel tillverkning av konstgödsel. Kvävets roll i övergödningen av sjöar och vattendrag har uppmärksammats under lång tid, och det anses ofta att planetens gränser när det gäller så kallat reaktivt kväve redan har överskridits.
Bakom studien står 38 forskare i ett internationellt samarbete som har letts av den amerikanske forskaren Joseph Craine. Sverige är representerat genom Michael Gundale från institutionen för skogens ekologi och skötsel vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Samtidigt finns det en grundläggande osäkerhet om hur trenden verkligen ser ut när det gäller tillgången på kväve i jordens markekosystem. Halten av koldioxid har ökat med över 40 procent under de senaste 150 åren, vilket har varit positivt för växternas fotosyntes och bör ha ökat deras upptag av kväve från marken. Dessutom kan de längre växtsäsonger som klimatuppvärmningen bäddar för också göra att växternas behov av kväve är större än utbudet i vissa ekosystem.
Historiska bladanalyser visar långsiktig trend
För att få en bild av hur trenden ser ut analyserade forskarna en databas med kemiska undersökningar av blad från hundratals växtarter som hade samlats in från hela världen under åren 1980–2017. Studien bygger på kväveinnehållet i mer än 43 000 prover. Det de fann var en global trend mot minskad tillgång på kväve.
Flertalet markbundna ekosystem, till exempel skog och mark som inte har gödslats, blir mer oligotrofa, vilket innebär att det inte finns tillräckligt med näringsämnen.
– Idag framhålls det ofta att miljön utsätts för alltför stora nedfall av atmosfäriskt kväve, och att det leder till ekologiska problem. Detta är förvisso sant i många områden och miljöer, men nu verkar det som att miljöer som inte är starkt påverkade av kväve-föroreningar börjar drabbas av det motsatta problemet – att klimatförändringen leder till att växternas tillgång på kväve blir alltmer begränsad.
Begränsar skogens roll i klimatarbetet
Enligt artikeln ger den nya studien ytterligare belägg för att skogar inte kommer att kunna binda in så stora mängder kol från atmosfären som många av dagens klimatmodeller förutspår, eftersom skogens tillväxt tycks vara mer begränsad av kvävebrist än man tidigare har trott. Dessa nya insikter tyder på att det är ytterst brådskande att minska utsläppen av koldioxid.
I artikeln nämns också en annan tänkbar följd av att ekosystemen blir mer näringsfattiga: att växternas minskande proteinhalter även påverkar de växtätare som lever där. Detta återstår dock att undersöka.
Michael Gundales roll i studien var att bidra med data från svenska skogsekosystem och att medverka i tolkningen av analyserna.
– Studien visar den globala trenden. Hittills finns det dock inga tydliga belägg för att svenska skogar blir mer kvävebegränsade, men det är något som det behövs grundliga studier om. Samtidigt finns det en ganska färsk studie av norrländska vattendrag som visade att kvävehalterna har sjunkit stadigt under de senaste 30 åren.
Michael Gundale, forskare. Institutionen för skogens ekologi och skötsel
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, Michael.Gundale@slu.se
Det har skett flera omvälvande händelser i jordens historia när miljön på vår planet har förändrats så dramatiskt att majoriteten av jordens växt- och djurarter försvunnit. Men efter varje massdöd har evolutionen långsamt fyllt i luckorna med nya arter.
Människan bakom utrotningen denna gång
– Vi lever för närvarande i ännu en period av kraftigt ökad utrotning av arter. Men denna gång sker det inte på grund av naturkatastrofer utan på grund av mänsklig aktivitet, säger Søren Faurby vid Göteborgs universitet, medförfattare till den aktuella studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
Enligt studien skulle naturen behöva tre till fem miljoner år för att återhämta sig och återfå de arter som tros försvinna under de närmaste femtio åren. Och det kommer att ta fem till sju miljoner år att återställa den biologiska mångfalden till den nivå som fanns i människans barndom.
Förlust av vissa arter betyder mer än andra
Forskarna har använt sig av en omfattande databas över däggdjur. Den omfattar inte bara nu levande arter utan inkluderar även hundratals arter som fanns i människans barndom.
Alla arter har inte samma evolutionära betydelse, men flera av de däggdjur som försvunnit har inneburit stora förluster, enligt forskarna. Ett exempel är det som en gång var det största rovdjuret i Australien, det nu utdöda marsupiallejonet (Thylacoleo carnifex).
– När den arten försvann, för omkring 50 000 år sedan, förlorade vi en hel däggdjursfamilj, eftersom det bara fanns en art. Vi kan jämföra med exempelvis familjen kattdjur där det finns cirka 40 arter. Att marsupiallejonet utrotades var därför väsentligt mer skadligt än om ett annat enskilt däggdjur hade försvunnit istället, säger Søren Faurby.
Macrauchenia patachonica, som upptäcktes av Charles Darwin, tillhörde en grupp av förhistoriska sydamerikanska däggdjur som inte är nära relaterade till några av dagens däggdjur. Bild: Bruce Horsfall/Proceedings of the National Academy of Sciences.
Förlusten av hela familjelinjer snarare än enskilda arter innebär att väsentligt mer evolutionär historia går förlorad.
– När dessa djur dog ut tog de hela grenar av livets evolutionära träd med sig, säger Søren Faurby.
− Vi förlorade inte bara dessa arter, vi förlorade också de unika ekologiska funktionerna och de miljontals år av evolutionär historia som de representerade. Deras utrotning innebar att hela grenarna i jordens evolutionära träd hakades av, säger paleontologen Matt Davis från Århus universitet, som lett studien.
Svart noshörning kan vara borta om femtio år
De däggdjur som finns idag står inför ökande utrotningsnivåer, enligt forskarna. Så löper till exempel den svarta noshörningen hög risk att bli utrotad inom de närmaste 50 åren. Och den asiatiska elefanten är också hotad på sikt.
Men forskargruppen har inte bara dåliga nyheter.
– Våra data och metoder kan användas för att snabbt identifiera utrotningshotade, evolutionärt separata arter, så att det går att prioritera bevarandeinsatser och fokusera på att undvika de allvarligaste utrotningarna, säger Søren Faurby.
– Rådgivningstjänsten är dåligt känd och borde användas av fler, konstaterar Are Kjeang. Det är bra att människor använder internet för att skaffa sig information, men ett samtal med en rådgivare är ett tidsbesparande alternativ eller ett viktigt komplement, Are Kjeang, universitetsadjunkt i energi och miljösystem.
Internet är den vanligaste sökvägen för att få råd i energifrågor. Och de digitala tjänsterna ger många möjligheter, men den viktiga personliga kontakten med en energirådgivare går inte att ersätta fullt ut, menar Are Kjeang, universitetsadjunkt i energi och miljösystem, i sin lic-avhandling.
Knappt 200 personer arbetar hel- eller deltid som rådgivare i en verksamhet som huvudsakligen finansieras av Energimyndigheten. Rådgivarna arbetar med småföretag, organisationer och hushåll, inte minst villahushåll. Uppdraget är att minska energianvändningen och få in mer förnybar energi.
Så kan rådgivningen utvecklas
Samtalet per telefon eller ännu hellre i möte blir ett utmärkt sätt att testa sina insamlade kunskaper och pröva idéer mot en person med god överblick och ett helhetstänkande när det gäller till exempel hushållet och energin. Det är lätt att ställa följdfrågor direkt i samtalet. Alternativet mejl finns också, men innebär fler begränsningar.
Forskningen, som inneburit litteraturstudier och intervjuer med rådgivare, villaägare och olika intressenter, visar att energirådgivningen kan utvecklas för att bättre nå målgrupperna. Verksamheten kan bli mer framgångsrik, men då krävs ett större kommunalt engagemang och en tydligare samverkan med andra statliga styrmedel. Det kan handla om att rådgivaren knyts till kommunens bygglovshantering eller att ROT-bidraget ges en energisparprofil.
– Jag har i min studie tittat på vilka som använder möjligheten till personlig energirådgivning och vilken typ av frågor som dominerar, säger Are Kjeang. De som söker hjälp är ofta nya husägare, eller på väg att bygga nytt eller bygga om respektive ska byta uppvärmningslösning.
Den typiskt rådsökande idag är en något äldre person, men eftersom det här rör sig om komplexa sammanhang har även yngre mycket att vinna på att nyttja tjänsten. En familj som nyligen skaffat sig ett småhus, kan spara tusenlappar per år genom att med hjälp av rådgivaren göra ett antal kloka justeringar i de dagliga rutinerna i bostaden.
Energieffektivisering ger minskad miljöpåverkan
Ytterst handlar det om att fler kan och har goda skäl att vidta energiåtgärder i sina hus och byggnader. Inte minst i samband med att andra större åtgärder ändå planeras, som ombyggnad av kök och bad, omläggning av tak eller fasadrenoveringar. Med samtidiga kloka val av belysning, vitvaror, fönster och tilläggsisoleringar kan de extra energiinsatserna bli än mer lönsamma. Med en minskad energianvändning följer alltid en minskad miljöpåverkan vilket gynnar natur, hälsa och klimat.
Avhandlingen:
Goda råd är inte dyra! Om personlig energirådgivning i ett alltmer digitalt samhälle” finner du i fulltext här.
Kontakt:
Are Kjeang, universitetsadjunkt i energi och miljösystem vid Karlstads universitet, are.kjeang@kau.se
Den svenska allmännyttan växte fram under 1940-talet med målet att skapa bostäder åt alla, men under de senaste decennierna har allmännyttan genomgått stora förändringar. År 2011 trädde en ny lag om de allmännyttiga bolagen i kraft som innebär att bostadsföretagen måste drivas enligt affärsmässiga principer.
Hittar sätt att bidra till mer jämlik bostadssituation
I sin avhandling undersöker Martin Grander vad lagändringen har fått för konsekvenser. Bidrar allmännyttan till jämlikhet på bostadsmarknaden eller skapar den en mer ojämlik bostadssituation?
– Jag skulle säga att svaret är både och. En del bolag hittar sätt att bidra till en mer jämlik bostadssituation, medan andra bolag tolkar den förändrade lagstiftningen på ett sätt som bidrar till att stora grupper ställs utanför bostadsmarknaden, säger Martin Grander, doktorand i urbana studier vid Malmö universitet.
Skillnader i syn mellan kommuner
Studien inleddes med en enkätundersökning som alla kommunala bostadsföretag i Sverige har fått besvara. Det visade sig att hälften av bostadsföretagen hade fått ökade krav på vinst efter lagändringen medan den andra hälften inte hade några förändrade krav på avkastning.
– Det är två saker som gör att det ser så olika ut. Det handlar om politiska och ideologiska avvägningar, men också om olika tradition och kultur i kommunledningar och allmännyttiga företag.
Enkäten följdes upp med fördjupade fallstudier av elva kommunala bostadsbolag för att få en bättre förståelse för hur företagen såg på sina möjligheter att motverka ojämlikhet på bostadsmarknaden.
– Örebro är ett exempel på en kommun där man använder sig av de möjligheter som finns för att bidra till en mer jämlik bostadssituation, till exempel genom att bygga så billigt man kan.
Snäv tolkning i majoriteten av bolagen
Majoriteten av de elva bostadsbolagen gjorde en snäv tolkning av vad det innebär att vara affärsmässig. Ett exempel är Landskronahem i nordvästra Skåne som lyfts fram som ett exempel på ett bolag som har valt en marknadsorienterad väg.
– I Landskrona tolkar man lagen på ett sätt som innebär att allt man gör ska vara lönsamt. Man ser allmännyttan som ett verktyg för att locka till sig medelklassen genom att bygga för människor som har råd att lägga mycket pengar på sitt boende. Bolaget har också infört tuffa villkor och det gör att man har svårt att få en bostad i Landskrona om man till exempel har ekonomiskt bistånd.
Lagstiftning kan motverka utestängning
Om kommunerna inte klarar av att erbjuda bostäder åt alla genom allmännyttan kan det bli nödvändigt med riktade satsningar, så kallad social housing, för utsatta grupper.
– Socialbostäder är ofta utformade på ett sätt som innebär ökad stigmatisering av socialt utsatta grupper. Jag tror inte att det är bra för samhällsutvecklingen, säger Martin Grander.
Studien pekar på att allmännyttan trots ökade krav på affärsmässighet fortfarande kan motverka en ojämlik bostadssituation.
– Jag tror att det måste till en uppstramning från statligt håll kring vad man vill med allmännyttan. Hade det funnits en lagstiftning som tydligt säger att allmännyttan måste erbjuda bostäder åt alla kundgrupper hade det inte gått att skruva åt inkomstkraven så hårt på vissa håll.
De fördjupade fallstudierna gäller de kommunala bostadsbolagen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro, Landskrona, Västerås, Botkyrka, Berg, Kramfors, Södertälje och Norrköping.
– Vi är intresserade av hur proteiner förändras genom evolutionen och framförallt av hur nya funktioner kan uppkomma. Det finns fortfarande många obesvarade frågor vad gäller evolution på molekylär nivå, Vi kommer fortsätta att undersöka evolution av proteininteraktioner för att finna generella samband, säger Per Jemth, vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi på Uppsala universitet.
Studien visar att flera faktorer samverkar när bindningsstyrkan mellan proteinerna optimeras.
I en tidigare studie rekonstruerade forskarna de två interagerande proteinerna från olika sedan länge utdöda organismer. En av organismerna var den gemensamma förfadern till de flesta djurgrupper som finns idag och som levde för ungefär 600 miljoner år sedan.
Återupplivade proteiner från utdöda djur
Den andra var en tidig fisk som levde för 440 miljoner år sedan. Proteiner från dessa djur återupplivades i laboratoriet och studerades med olika metoder. Nu har teamet använt kärnmagnetisk resonans, NMR, för att i detalj undersöka hur dessa proteiner samt moderna proteiner från människa ser ut på molekylär nivå och hur deras interaktion förändrats.
– Vi kan se hur de äldsta proteinerna som binder svagare till varandra uppvisar skillnader i både struktur – hur proteinerna ser ut –, och dynamik – hur de rör sig– jämfört med de modernare varianterna, säger Celestine Chi som har lett studien tillsammans med Per Jemth.
Mutationer ledde till interaktion
De två proteinerna som kallas CBP/p300 och NCOA påverkar en cellulär process som kallas transkription, där DNA:t i vår arvsmassa används som mall för att tillverka ett templat av RNA som i sin tur används för att tillverka proteiner.
Forskarna tror att mutationer i ett av de två proteinerna gjorde att de började interagera svagt för 600 miljoner år sedan vilket ledde till att transkriptionen blev lite mer effektiv. Ytterligare förändringar i både struktur och dynamik gjorde sedan att interaktionen optimerades och att funktionen etablerades.
Möjligheten att utföra denna typ av studier där man tittar på både struktur och dynamik hos proteiner har ökat inom Uppsala universitet i och med en ny NMR-facilitet som tillkommit genom ett unikt samarbete mellan Kemi BMC och Vetenskapsområdet för Medicin och Farmaci.
– Det finns nu ypperliga möjligheter att använda NMR inom Uppsala universitet, säger Celestine Chi.
Studien är ett samarbete mellan Uppsala universitet, ETH i Zürich, University of Buenos Aires och Stockholms universitet.
Per Jemth, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, epost: per.jemth@imbim.uu.se
Celestine Chi, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, celestine.chi@imbim.uu.se
I februari 2014 beviljade den svenska biståndsmyndigheten Sida 140 miljoner kronor i stöd till ett svenskt sockerrörsprojekt i Bagamoyo, Tanzania. Drygt två år senare, efter att 54 miljoner kronor utbetalats, gick företaget i konkurs utan att ha lyckats plantera en enda sockerrörsplanta på sina 20 000 hektar. Projektet hann dock få en mängd negativa följder, inte minst för lokala småbönder. En doktorsavhandling från SLU visar hur tillgänglig kunskap som kunde ha förhindrat dessa effekter, och en förlust av svenska skattemedel, förbisågs av projektförespråkarna. Avhandlingen tar också upp hur vanligt detta är inom biståndet.
Verkligheten mer komplex
– De policydokument och planer som utvecklats om storskaligt jordbruk i Afrika, och för detta projekt specifikt, är otroligt förenklade i relation till hur den komplexa verkligheten ser ut och fungerar, säger Linda Engström, författare till avhandlingen.
Storskaligt jordbruk har sedan tidigt 2000-tal återinförts på den globala agendan som en strategi för hur Afrikas småbönder och landsbygd ska utvecklas mot ett mer modernt, effektivt jordbruk. Agendan har till stora delar utvecklats och finansierats av utvecklingsbanker och globala forum såsom Världsbanken, G8 och World Economic Forum, och starkt motarbetats av ett flertal miljö- och människorättsorganisationer. Liksom många andra biståndsorgan har Sida ställt sig positiva till att stödja storskaliga jordbruksinvesteringar.
Baobabträd. Trots visioner om tusentals hektar sockerrörsplantage lyckades företaget inte plantera en enda planta sockerrör. Bild: Linda Engström
I Tanzania, liksom i många afrikanska länder, har storskaligt jordbruk marknadsförts som ett sätt att skapa arbetstillfällen, livsmedelssäkerhet och fattigdomsbekämpning. Resultaten pekar dock hittills mot att många av dessa projekt aldrig förverkligas och att få av de utlovade resultaten uppnås. Linda Engströms avhandling visar vikten av att även förstå att misslyckade projekt ofta har negativa effekter, inte minst på lokalbefolkningen, och att dessa ofta går stick i stäv gentemot utlovade resultat.
Uppmanades sluta odla träd och grödor
– De småbönder och herdefolk som bor på och använder marken som företaget hyrde av den tanzaniska staten, har sedan 2011 informerats regelbundet om att de snart ska tvångsförflyttas och kompenseras. De har uppmanats att sluta odla träd och fleråriga grödor, och många har slutat underhålla sina hus och att investera i framtidsplaner. De har dessutom levt med bristfällig information och osäkerhet i många år, under tiden som företagets planer ständigt försenats. En del har tagit jobb med minimala löner. Eftersom ”ingenting hänt” har projektets effekter inte följts upp av Sida eller någon annan projektförespråkare.
Linda Engström menar att en viktig orsak till att storskaligt jordbruk inte lyckas uppnå förväntade effekter är att de som skapar policydokument och projekt inte tar hänsyn till historiska erfarenheter och den lokala kontexten, något som har ifrågasatts av forskare och praktiker under årtionden.
– Det finns så otroligt många erfarenheter kring storskaligt jordbruk i Tanzania som man kunde ha lärt av. Detta är grovt räknat fjärde gången sedan tyska kolonialtiden som man försöker införa det i landet, trots att historien visar på högst tveksamma resultat och negativa effekter på lokalbefolkningen. Om man menar allvar med att bedriva ett evidensbaserat bistånd måste det finnas tid och incitament för biståndshandläggarna att ta hänsyn till sådana erfarenheter när utvecklingsstrategier sjösätts, menar Linda Engström.
Saknar lokalbefolkningens perspektiv
En annan paradox som Linda Engström sätter fingret på är att det – trots att svenskt bistånd säger sig arbeta utifrån fattiga människors perspektiv på utveckling – i princip inte finns någonting om lokalbefolkningens perspektiv på vilka problem de upplever, dess orsaker och lösningar, i sockerrörsprojektets design.
– Det visar återigen på ett grundläggande dilemma inom biståndet: vem bestämmer egentligen vad utveckling är, och på vilket sätt utveckling ska ske? säger Linda Engström. Min och andras forskning visar att utan en gedigen förankring i lokalbefolkningens situation, värderingar och levnadsvillkor löper alla biståndsprojekt stor risk att misslyckas. Biståndet måste alltid visa en ödmjukhet inför lokal, praktisk kunskap och se att vi har mycket att lära av den.
Linda Engström, forskare och miljörådgivare
Institutionen för stad och land; Avdelningen för landsbygdsutveckling
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, linda.engstrom@slu.se
– Det finns fortfarande relativt lite forskning kring förutsättningar för kvinnors företagande i utvecklingsländer. Deras möjlighet och rättighet att äga mark och bedriva företag kan tyckas vara en självklarhet, men så är inte fallet. Därför är ökad jämställdhet också ett av FNs globala mål för en hållbar utveckling, säger Marta Lindvert, lärare och forskare i företagsekonomi vid Mittuniversitetet.
Intervjuade kvinnor som driver företag
Under 2009-2012 genomförde Marta Lindvert flera månader långa fältstudier i Morogoro, Tanzania och i Lahore, Pakistan. Hon bodde hemma hos familjer och har intervjuat kvinnor som på olika sätt försöker driva företag inom handel och service. Hon mötte sömmerskor, frisörskor och affärsinnehavare, som i många fall bedrev sitt företag från hemmet.
– Man ska ha klart för sig att kvinnorna möter många hinder. De har, generellt sett, svårare att få stöd av banker och kan tvingas förlita sig på lån eller bidrag från släkt och familj innan deras företag tjänar pengar. I vissa fall har de svårt att driva företag för att de helt enkelt är begränsade att röra sig fritt utomhus, utan manligt sällskap, säger Marta Lindvert.
Entreprenörskap har sedan länge betraktats som en avgörande faktor för ekonomisk utveckling och en mängd studier har bekräftat entreprenörskapets ekonomiska värde.
Självklart återinvestera pengarna
I Tanzania spelar mikrobankerna en viktig roll, tillsammans med andra ideella eller kooperativa aktörer som exempelvis SACCO och RoSCA. I Pakistan är mikrofinanssektorn mindre utvecklad och det är betydligt vanligare att använda egna besparingar och lån eller bidrag från familjemedlemmar.
– För de kvinnliga företagare som jag mötte var det en självklarhet att återinvestera de pengar som företagandet gav i sådant som gynnar familjen. När fattiga kvinnor får bättre ekonomi prioriterar de skolavgifter för barnen, mat, tryggare boende och sjukvård för familjen om det behövs. På så sätt blir det tydligt hur viktigt det kvinnliga företagandet är för samhällsbygget i de olika regioner som jag studerade, säger Marta Lindvert.
Kontakt:
Marta Lindvert, lärare och forskare i företagsekonomi vid Mittuniversitetet, marta.lindvert@miun.se
– Det här är nya kunskaper och vi kommer inte att hitta botemedel på en eftermiddag, men det gäller att förstå hur det fungerar för att komma vidare, säger Gunnar C. Hansson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Så här beskriver forskarna lungornas slemhantering:
Den normala lungan hålls ren genom att det bildas långa buntar av slem (mucus) som förflyttas av flimmerhår (cilier) och på så sätt sveper fram över luftvägens yta.
Vid inandning av partiklar eller irriterande ämnen stoppas slembuntarna tillfälligt medan flimmerhåren samlar ihop skräpet på slembuntarna, som sedan effektivt transporteras ut från lungorna när buntarnas rörelser återupptas.
Slemskikt både skyddar och skadar
Vid lunginfektioner eller kroniska lungsjukdomar omvandlas lungans slem till ett näst intill orörligt slemskikt, som flimmerhåren inte rår på. Detta skikt skyddar den känsliga epitelytan och därmed lungan.
Mot slutet av en förkylning behöver detta slemskikt hostas upp, vilket förklarar slemhostan. Vid kronisk sjukdom som cystisk fibros eller KOL kvarstår däremot slemmet på luftvägarnas yta och ackumulerar bakterier som långsamt skadar lungorna, trots att slemskiktet i grunden har en skyddande roll.
De aktuella studierna visar dessutom att det orörliga slemskiktet i sammansättning och funktion är slående likt slemskiktet i tjocktarmen, som också upptäckts och beskrivits av den mucinbiologiska forskargruppen under Gunnar C. Hanssons ledning. Både i tjocktarmen och i lungan hindrar dessa slemskikt att bakterier tar sig vidare in i kroppen.
Banar väg för nya behandlingar
Ett sätt att hindra uppkomsten av ett fastsittande slemskikt vid kronisk lungsjukdom är att via ett vanligt förekommande preparat, en inhalationssprej (Atrovent), hindra slembuntarna från att stanna.
– Våra observationer förklarar några av de fördelaktiga effekterna av att inhalera det här läkemedlet vid behandling av KOL, konstaterar Anna Ermund, en av forskarna bakom studierna.
Forskarna bakom studierna menar att resultaten kring slemmets viktiga rengöringsfunktion, och hur fastsittande slem skadar lungan, kommer att bana väg för nya behandlingar av både akuta och kroniska lungsjukdomar.
Nästan all synlig materia i universum består av joniserad gas, även kallad plasma. Plasma består vanligtvis av positiva joner och negative elektroner. När laddade partiklar accelereras avges strålning. Strålning från till exempel rester av supernovaexplosioner skapas av accelererade elektroner. De flesta observationer vi har från kosmiska objekt är i form av denna strålning.
– Jag har studerat hur elektroner accelereras i rymden runt jorden. Tack vare de snabbare mätningarna från MMS-satelliterna kunde jag identifiera hur elektroner accelereras inom mindre områden. Det visade sig att elektroner accelereras på liknande sätt i flera regioner i rymden runt jorden trots deras olika plasmamiljöer, säger Elin Eriksson.
Institutet för rymdfysik, IRF, bidrar med instrument till både MMS och Cluster.
Cluster (EFW)
Cluster (EFW) Institutet för rymdfysik i Uppsala ansvarar för instrumentet EFW (Electric Field and Wave) som utför mätningar av elektriska fält och vågor. Instrumentet, som finns med på varje satellit, undersöker bland annat hur jordens yttersta sköld mot rymden, det magnetiska fältet, samverkar med solvinden.
Magnetospeheric MultiScale – MMS Magnetospheric MultiScale, MMS, är ett NASA-uppdrag som består av fyra identiskt instrumenterade satelliter som sköts upp från Kennedy Space center i mars 2015. Satelliterna använder jordens magnetosfär som ett laboratorium för att studera mikrofysiken hos tre grundläggande plasmaprocesser: magnetisk återkoppling, energisk partikelacceleration och turbulens.
Forskarna har granskat 112 av bergskedjan Himalayas glaciärer. För att få information om de avlägset belägna och svåråtkomliga glaciärerna, som ligger på 4 000 – 6 000 meters höjd, har de analyserat temperaturdata och satellitbilder av glaciärerna i kombination med fältobservationer. Analysen ger en bild av hur glaciärerna rör sig över tid, en intressant aspekt eftersom glaciärens rörelse ytterst avgör i vilken takt den smälter.
– Det här är den första studie som visar hur terräng och klimatparametrar, som temperatur och snöfall på olika höjder, kan ändra eller påverka glaciärers rörelser i ett av västra Himalayas avrinningsområden. Detta innebär att vi med stor säkerhet kan säga vilken typ av terräng eller vilket höjdintervall som har störst påverkan på glaciärers rörelse och smälthastighet.
Himalayas glaciärer påverkas mer av klimatförändringar än man tidigare trott. Glaciärerna visar en konstant minskning i massa och areal och förändringar i sina årstidsbundna rörelsemönster. Bild: CNES/Airbus
– Temperatur- och snöförhållandena i dessa berg har förändras signifikant under de senaste decennierna på grund av klimatförändringarna. Vår studie gör att det i hög grad, tack vare satellitdata, går att påvisa att glaciärrörelser i området är kopplade till klimatförändringar, säger Anshuman Bhardwaj.
Glaciärsjöar kan brista
Många av klimatförändringarnas konsekvenser påverkar just glaciärer. Stigande temperaturer på grund av global uppvärmning ökar glaciärernas smältning vilket kan orsaka rörelse. Extrema väderförhållanden kan bidra till glaciärkatastrofer, till exempel kan glaciärsjöar brista och skapa översvämningar och våldsamma flöden av is eller morän. Även förändringar i nederbördsmönster påverkar glaciärer eftersom årstidsbundna snömängder adderar till glaciärernas massa som så småningom leder till deformation och rörelse.
Forskarna upptäckte dessutom att rörelserna hos glaciärerna i västra Himalaya inte enbart påverkas av den lokala temperaturen. Rörelserna påverkas också av ett vinterväder som uppstår i Medelhavsområdet och sedan drar vidare österut för att slutligen landa som regn eller snö i de nordvästra delarna av den indiska subkontinenten.
Isrrörelser visar hur glaciärerna påverkas
– Att ha kontroll på topografin vid glaciärrörelser i samband med ett förändrat klimat i den här delen av Himalaya är mycket mer komplext än vi tidigare trott, de topografiska parametrarna kan ha en mer framträdande betydelse än årstidsförändringarna. Att ha tillgång till satellitbaserade produkter och data som det vi använt i den här studien, kan spela en stor roll i förståelsen av den komplexiteten, säger Lydia Sam, forskare i atmosfärsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.
– Isrörelser kan säga oss hur en glaciär svarar på klimatförändringar. Klimatet har redan börjat påverka glaciärer och inom 20 till 30 år, förutsatt att den globala uppvärmningen fortsätter med nuvarande hastighet, tror vi att glaciärerna i den här delen av Himalaya kommer att uppvisa onormala förändringar i sina flödesmönster, säger Anshuman Bhardwaj.
Jordens största sötvattenreserv
Om Himalayas glaciärer smälter helt kan konsekvenserna bli förödande. Glaciärernas totala yta utgör ungefär hälften av alla glaciärer utanför polerna och deras smältvatten förser mer än en miljard människor med färskvatten.
– Glaciärer är jordens största sötvattenreserv och de reglerar också flera lokala klimatparametrar. Om glaciärerna försvinner kan vi räkna med brist på färskvatten. Dessutom är Himalayas glaciärer ännu mer benägna att byta klimat på grund av deras position närmare ekvatorn, säger Anshuman Bhardwaj.
