I en avhandling vid Malmö universitet undersöker Liv Kroona sambandet mellan slemhinnebesvär och karvonallergi. Hon lät undersöka mängden karvon i 66 olika tandkrämer. Det finns i varierande mängd i alla tandkrämer med smak; i vissa finns tillräckligt mycket för att det ska ge en allergiker besvär.
— Karvonallergiker har ofta oral lichen, men man vet ännu inte om de enbart är allergiska mot karvon eller om det ingår i sjukdomsbilden om man har oral lichen planus, säger Liv Kroona.
I en av avhandlingens fyra delstudier lät Liv Kroona försökspersoner med karvonallergi respektive lichenförändringar använda tandkräm smaksatt med en procent karvon under en hel månad.
Fick besvär av tandkrämen
— Det inträffade flera förändringar vid användningen och de allergiska försökspersonerna blev klart sämre. De fick besvär runt eller i munnen och sänkt livskvalitet. Att välja tandkräm utan smak verkar alltså vara ett effektivt sätt att minska besvären för allergiska individer, säger Liv Kroona
I en annan delstudie jämförde hon vävnadsprover från de båda försöksgrupperna. Hon fann ingen större skillnad i inflammationsgrad eller i förekomst av olika inflammationsceller mellan individer med karvonallergi och dem med enbart oral lichen planus.
— Eftersom både kliniska tecken och utseendet i vävnadsprover är så likartade så finns det en risk att patienter med karvonallergi inte upptäcks och inte får rätt diagnos. Att undvika tandkräm med mint är helt klart en enklare och mindre kostsam behandling än att behandlas med kortison, säger Liv Kroona.
– Det händer att den som blivit utsatt för en våldtäkt blir dåligt bemött av personer som ifrågasätter det hen varit med om. Det kan handla om att de misstror berättelsen, förminskar förövarens ansvar eller lägger ansvar eller skuld för brottet på den som utsatts. Detta är en vanlig anledning till att våldtäkter inte polisanmäls, säger Kerstin Adolfsson som skrivit en avhandling där hon utreder orsakerna.
Tidigare forskning har undersökt varför människor skuldbelägger offer i samband med våldtäkter. Men ingen har undersökt vad som är viktigast – faktorer som har att göra med själva våldtäkten eller personliga faktorer hos den som skuldbelägger.
Våldtäktsmyter Kerstin Adolfssons visar att de personliga faktorerna är viktigast. Till exempel skuldbelägger de som tror på så kallade våldtäktsmyter mer än de som inte tror på dessa. Med myter menas i detta sammanhang förutfattade meningar som att bara vissa typer av människor våldtar, att de flesta anklagelserna är falska eller att en berusad förövare har mindre ansvar för sina handlingar än en nykter.
Andra betydande orsaker till skuldbeläggande är hur personer uppfattar samtycke och att de känner låg sympati för de utsatta. Hennes studier bekräftar också tidigare forskning som visat att personer som utsatts för gruppvåldtäkt skuldbeläggs mer än de som utsätts av en ensam förövare.
– Däremot var situationsfaktorer som offrets ålder eller förekomsten av våld mindre viktiga, säger Kerstin Adolfsson.
Resultaten har hon fått fram genom experiment där sammanlagt drygt 3 800 personer svarat på frågor kring en fiktiv våldtäktssituation.
– Där såg vi också att personer med hög tro på myter om våldtäkter trodde att det var vanligare med falska anmälningar.
Möjligheter till förändring
I en kompletterande studie har hon också ställt frågor till poliser, åklagare och sjukvårdspersonal som möter våldtäktsutsatta.
– Det fanns en medvetenhet i dessa yrkesgrupper att gängse rutiner kan uppfattas som skuldbeläggande av utsatta, men de sa sig inte ha resurser eller kunskap nog att ändra rutinerna. Det positiva är att alla yrkesgrupper ville få mer kunskap och bli mer medvetna om hur de bättre kan bemöta våldtäktsutsatta, säger Kerstin Adolfsson.
Hon ser också möjligheter till förändring eftersom orsakerna till skuldbeläggande främst ligger i personliga faktorer och inte i faktorer kopplade till brottssituationen.
– Förutfattade meningar går att förändra. Myter hänger ihop med en snäv syn på våldtäkt som kan vidgas genom kunskap. Faktorer som hör till själva våldtäkten går ju däremot inte att ändra i efterhand, säger Kerstin Adolfsson.
Metoden som forskarna Tuulia Hyötyläinen och Matej Oresic har arbetat med och utvecklat i mer än tio år, används för metabolomikstudier – ett sätt att med kemisk analys få information om tusentals molekyler involverade i cellernas ämnesomsättning. Bland annat har de kunnat studera sambandet mellan ämnesomsättningen hos mag-och tarmbakterier och utvecklingen av diabetes, en studie som publicerades i Nature 2016.
– Men metoden kan användas av alla forskare som vill tillämpa metabolomik på sina studier, säger Matej Oresic, forskare i medicin vid Örebro universitet.
Metoder lika viktiga som resultat
Med hjälp av metoden som Örebroforskarna använder är det möjligt att i ett blodprov analysera omkring 2 000 metaboliter. Metaboliter är små molekyler som till exempel aminosyror, fett- och sockermolekyler som bildas vid ämnesomsättningen.
– Att samla in data är en viktig del av analysen men den biten är inte alltid lika tidskrävande som själva dataanalysen. Då ska de stora mängderna information vi får kopplas till olika biologiska och medicinska frågeställningar, säger Tuulia Hyötyläinen, professor i kemi vid Örebro universitet.
I den publicerade artikeln beskrivs metodprotokollet i detalj. Ofta är just metoddelen i en vetenskaplig artikel svår att reproducera för andra forskare, särskilt i komplexa studier med stor mängd data.
– Vetenskapliga metoder är lika betydelsefulla som forskningsresultat. Det är viktigt att man använder sig av tillförlitliga metoder för att kunna producera data av hög kvalitet, förklarar Matej Oresic.
Förebygga glutenintolerans
Forskarduon arbetar nu med att kartlägga hur ämnesomsättningen hos små barn kan påverka utvecklingen av glutenintolerans senare i livet.
– Vi har sett förändringar i ämnesomsättningen av fetter hos bebisar innan de har blivit exponerade för gluten via kosten. Fyndet kan leda till en bättre förståelse för utvecklingen av glutenintolerans och på sikt också hjälpa oss att förebygga sjukdomen, säger Matej Oresic.
De undersöker också sambandet mellan exponering för olika miljöföroreningar tidigt i livet och utveckling av typ 1-diabetes.
– Vi försöker hitta biomarkörer som kan användas vid diagnos av olika sjukdomar mycket tidigare än i dag. Det är också intressant att studera vilka metaboliter som produceras av bakterier i tarmarna och hur dessa i sin tur påverkar vår ämnesomsättning, säger Tuulia Hyötyläinen.
– Sedan arbetar vi ständigt med att förbättra hela analysflödet, från provtagning till dataanalys. Och nu kan även andra forskare använda vår metod för sina studier, säger Matej Oresic.
Vad är metabolomik?
Metabolomikforskare studerar vår ämnesomsättning och hur förändringar i den påverkar vår hälsa och utveckling av olika sjukdomar. Vid Örebro universitet använder sig forskarna av flera metoder med vilka de kan analysera omkring 2 000 metaboliter. Metaboliter är små molekyler som är produkter av ämnesomsättningen i vår kropp. Forskningsfältet är relativt nytt och har vuxit sig stark de senaste åren.
En ökning av syrefria område i haven. Och en minskning av syre i kustnära områden. Båda fenomenen har observerats globalt under de senaste åren. Syrebristen leder till områden där inga fiskar och skaldjur kan leva.
Miljöstrategier mot syrebristen handlar oftast om att minska utsläppen av närsalter. Kevin Vikström föreslår ett nytt perspektiv på marin miljöförvaltning där underhållsandning måste beaktas. För att motverka syrebristen behöver vi öka kunskaperna om hur syreförbrukningen i havet fördelas mellan tillväxt- och underhållsandning, menar Kevin Vikström, doktorand vid Institutionen för ekologi miljö och geovetenskap.
Måste andas för att kunna röra på sig
Andning innebär att kolföreningar och syre omvandlas till energi. Alla levande djur i havet behöver energi för tillväxt men också för underhållande funktioner, vilket betyder att energin används till exempel för att ska kunna röra på sig, upprätthålla livsfunktioner och reparera skador.
Redan under 1970-talet kunde man mäta ett behov av syre även utan tillväxt i bakterier. Forskare utvecklade också en modell som beskrev den så kallade bakteriella underhållsandingen. Modellen utvecklades vidare under 1980-talet, men hittills har all forskning varit baserad på kulturer i laboratoriemiljö.
På ekosystemnivå har också ytterligare ett sätt att se på syreförbrukningen i havet utvecklats. Konceptet liknar underhållsandningen. Fotosyntetiserande mikroskopiska växter har använts som förklarande variabel. Konceptet kallas baslinjeandning och definieras som syrekonsumtion då fotosyntesen är försumbar.
Kol från älvar används till andning
Kol från till exempel älvar och grundvatten kan användas för andning och därmed kopplas den primära produktionen från andningen bort i ekosystemet. Vilken effekt baslinjeandningen och underhållsandningen har på ekosystem har inte studerats.
Nu har alltså Kevin Vikström studerat underhållsandning och baslinjeandning i en kustzon i Östersjön. Och gjort en uppskattning av det årliga bidraget av både baslinjerandning och bakteriell underhållsandning.
Hans resultat visar att den bakteriella underhållsandningen under högproduktiva förhållanden skulle bidra med 58 procent till den årliga bakteriella andningen.
Baslinjeandningen var också betydande och bidrog till 50 procent av den årliga syrekonsumtionen i vattenmassan.
– I ett större perspektiv visar resultaten att en minskning av bakteriell tillväxt med hjälp av minskade mängder näringsämnen inte nödvändigtvis minskar syrekonsumtionen för bakterier. I stället övergår den tillväxtbaserade andningen till underhållsandning med marginell skillnad i total konsumtion av syre som följd, säger Kevin Vikström.
Räcker inte att fokusera på tillväxt
Baslinjeandningen var främst driven av det kol som tillförs till kusten via älvarna. Därmed kan det finnas olika nivåer av baslinjeandning i olika miljöer. I ett ekosystem där baslinjeandning är hög kommer en minskning av näringsämnen inte nödvändigtvis minska syrekonsumtionen. Det får man däremot i en miljö där havets egen produktion av alger är den huvudsakliga källan av kol.
Andning för att upprätthålla livsfunktioner, men inte tillväxt, i ekosystemet kan vara hög i kustområden. Därmed kan den nutida miljöförvaltningsstrategi som fokuserar på tillväxt vara bristfällig, menar Kevin Vikström.
– Baslinje- och underhållandning är avgörande att beakta för att förstå och förvalta utvecklingen av syrefattiga kustnära områden på ett ändamålsenligt och ekonomiskt sätt.
Kontakt: Kevin Vikström, Institutionen för ekologi miljö och geovetenskap, kevin.vikstrom@umu.se
Den hjärthjälpande beslutsmodellen är utvecklad av Dennis Medved, doktorand vid Lunds tekniska högskola. Programmet är byggt som ett neuralt nätverk. Neurala nätverk efterliknar den mänskliga hjärnan vars nervceller är uppbyggda i komplexa nätverk.
Finessen med neuronnätverk är att de möjliggör maskininlärning, det vill säga att datorn kan lära sig själv och bli smartare efter hand. Ju mer råmaterial programmet kan sätta tänderna i och bekanta sig med, desto bättre blir den på att snabbt se mönster och dra slutsatser.
Algoritmen analyserar fler variabler än läkaren
Målet för forskaren är att denna snabbtänkta hjärträknare ska komma att användas som ett kompletterande beslutsstöd till läkare.
– Idag tar läkare ställning till ett tiotal kriterier såsom ålder, blodgrupp och vikt. Vår algoritm analyserar 267 möjliga variabler och ser samband och mönster som för en människa kan vara svåra, och ibland omöjliga, att upptäcka, säger Dennis Medved.
I Sverige står cirka 40 personer i kö för ett nytt hjärta och omkring 60 hjärttransplantationer utförs varje år. Idag används bara cirka 30-50 procent av de erbjudna organen.
– Användandet av en sådan här modell som vi har utvecklat skulle kunna möjliggöra användandet av fler donatorshjärtan utan att öka risken för patienterna.
Simulerat kösystem för hjärtan
I sin forskning har Dennis Medved utgått från amerikanska databaser. Principerna för urval är liknande i Sverige och i USA. Tillsammans med sina kollegor i Lund har han visat att i ett simulerat kösystem skulle den förväntade medianöverlevnaden kunna förlängas med ungefär 400 dagar med den nyutvecklade metoden, jämfört med en enkel prioriteringsmodell.
Går det då att säga att överlevnaden blir bättre om artificiell intelligens får välja organmottagare?
– Det är för tidigt att säga. För att göra ett sådant påstående krävs randomiserade kliniska studier, men mycket talar för det. Det vi har gjort är en typ av registerstudie, där vi har kunnat visa att den förväntade överlevnaden skulle kunna öka med ett år. Det är dock inte samma som att det i realiteten kommer att bli så.
Det verktyg som Dennis Medved utvecklat har tagit avstamp i en mjukvara, IHTSA, som Johan Nilsson, adjungerad professor i thoraxkirurgi med särskild inriktning mot thoraxtransplantation, och andra kollegor har utvecklat.
– I princip har vi återanvänt ursprungsidén från IHTSA. Arbetet har landat i en mer avancerad variant med fler invariabler, en mer modern arkitektur och djupare nätverk. Vad vi vet, finns idag inte någon maskininlärningsalgoritm för att prioritera patienter på väntelistan för hjärttransplantation.
Medborgardialoger eller demokratiska innovationer är samlingsbegrepp för politiska institutioner som syftar till att medborgarna ska kunna vara direkt delaktiga i beslut som berör dem. Medborgarbudgetar och e-petitioner är två vanliga exempel på sådana institutioner.
De är tänkta att fungera som ett komplement till det representativa demokratiska systemet och sedan början av 2000-talet har olika former av medborgarinflytande blivit allt mer vanliga.
– I min avhandling undersöker jag tre fall där olika former av demokratiska innovationer har införts: på lokal nivå i Reykjavik och Malmö och på nationell nivå i Estland, berättar Magnus Adenskog.
Både positivt och negativt
Det han har kommit fram till är att när nya lagar ska stiftas och politiska beslut ska tas så kan demokratiska innovationer fylla en viktig funktion.
– De kan exempelvis skapa möjligheter för att på ett bra sätt få in medborgares kunskaper i den beslutsfattande processen, säger Magnus Adenskog.
Han konstaterar även att demokratiska innovationer kan förändra medborgarnas förtroende för det politiska systemet – både i positiv och negativ riktning. Till exempel: En person som från början är positiv till det demokratiska systemet kan vara än mer välvilligt inställd efter att ha deltagit i en medborgardialog. Å andra sidan kan en deltagare som från början tycker att det politiska systemet fungerar dåligt vara än mer negativ efteråt.
Problem med att öka medborgarnas inflytande
Magnus Adenskogs avhandling visar också att det inte är helt oproblematiskt att öka medborgarnas inflytande. När politiker beslutar sig för att införa ett nytt arbetssätt ställs tjänstemännen inför nya frågeställningar.
– Säg till exempel att du bjuder in till ett möte om hur en lekpark ska utformas och det kommer fem personer. Hur stor vikt ska tjänstemännen lägga vid de här fem personernas synpunkter? exemplifierar Magnus Adenskog.
Han tror att avhandlingen kan komma till praktisk nytta för kommuner, politiska partier, regioner och landsting med flera.
– Mina resultat visar att demokratiska innovationer faktiskt påverkar de politiska systemen. Den kunskapen kan exempelvis politiker och organisationer använda för att utveckla demokratin. Avhandlingen kanske också kan bidra till debatten om hur vi vill att samhället ska styras.
Demokratiska innovationer går också under benämningen medborgardialoger. Benämningarna utgör båda ett samlingsbegrepp för en grupp politiska institutioner som syftar till att ge medborgarna möjlighet att direkt delta i det formella politiska beslutsfattandet. Exempel på sådana institutioner är e-petitioner och medborgarbudgetar: E-petition, eller ett e-förslag, är en kort fråga, önskan om åtgärd eller information från en medborgare till kommunen, landstinget eller regionen. Förslaget läggs ut på hemsidan och andra medborgare kan stödja förslaget genom att signera det. Medborgarbudget innebär att invånarna i exempelvis en kommun, inom en ekonomisk ram, prioriterar vad kommunen ska lägga sina pengar på.
– Upptäckten kan i förlängningen leda till att man kan rikta in bekämpningsåtgärder mer specifikt för att begränsa spridningen av Ockelbosjukan, säger professor Magnus Evander vid Umeå universitet.
I studien samlade forskarna in mygglarver från olika myggarter i Västerbotten. Larverna utvecklades till mygg och matades med blod som infekterats med Sindbisvirus, som är det virus som orsakar Ockelbosjukan. Man undersökte dels hur effektivt viruset kunde infektera myggorna, dels om viruset kunde spridas vidare av den infekterade myggan. Genom att dissekera myggorna kunde forskarna mäta mängden virus i olika organ inne i myggorna. Även myggornas saliv samlades in.
Nordliga husmyggan den enda som spred viruset
Ett betydande antal av den nordliga husmyggan, Culex torrentium, hade Sindbisviruset i sin saliv ännu 29 dagar efter att de hade infekterats. Myggan sprider virus när den suger blod. Då sprutar myggan först in lite saliv och börjar sedan suga. Om det finns virus i myggsaliven riskerar den bitne att bli infekterad. Den nordliga husmyggan är en relativt vanlig mygga på sensommaren i norra Sverige. I studien var det den enda myggan som kunde sprida Sindbisviruset.
– Mer forskning behövs för att helt kunna utesluta andra myggor som potentiella smittspridare i norra Sverige men vi är en bit på vägen. Metoden kan givetvis även användas för att på motsvarande sätt ringa in arter som kan sprida smittan i andra delar av landet, säger Magnus Evander.
I Sverige har man tidigare trott att Sindbisviruset mest förekommer i de centrala delarna av landet, men de senaste åren har det varit en ökning av insjuknanden i Ockelbosjukan även i norra Sverige. 2013 skedde ett utbrott av Ockelbosjukan längs Norrlandskusten från Örnsköldsvik till Piteå.
Sindbisvirus och Ockelbosjukan
Sindbisvirus är ett myggburet virus som orsakar Ockelbosjukan. Virus är ofta specialiserade på vissa myggarter som överför virus bättre till exempelvis människor. Det finns ett femtiotal olika blodsugande myggarter i Sverige varav ett femtontal finns representerade i Västerbotten.
Ockelbosjukan, även kallad bärplockarsjuka, yttrar sig som utslag, ledvärk, muskelvärk och ofta också feber. Ledvärken kan i vissa fall bli långvarig och kvarstå i månader eller till och med flera år efter infektionen. Sindbisviruset infekterar fåglar och sprids mellan myggor och fåglar under sommaren. Mot slutet av sommaren finns det tillräckligt många myggor som är infekterade, och då kan virus också överföras till människor via myggor.
Kontakt:
Magnus Evander, Professor, Institutionen för klinisk mikrobiologi, enheten för virologi, magnus.evander@umu.se
– Vi måste öka medvetenheten om de långsiktiga effekterna av hälsosam mat tidigt i livet, konstaterar Lauren Lissner, professor i epidemiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Den aktuella observationsstudien omfattar 2 263 barn. För att få en generell bild av deras matvanor undersöktes socker- och fettintag när de var 6-9 respektive 11-16 år gamla.
Högre andel drack varje vecka
I de yngre åren fick föräldrarna ange hur ofta barnen åt av ett drygt 40-tal livsmedel. I den uppföljande delen rapporterade barnen själva om både kost- och alkoholvanor.
I gruppen 11-16-åringar som haft lågt socker- och fettintag när de var yngre angav tre procent att de använde alkohol varje vecka. I gruppen som haft hög socker- och fettkonsumtion tidigt i livet var motsvarande andel över sju procent.
Forskarna har inga direkta bevis för ett orsakssamband. Däremot har de granskat faktorer som skulle ha kunnat förklara kopplingen mellan tidiga kostvanor och senare alkoholkonsumtion, men som inte gjorde det.
Det gällde barnens psykiska välbefinnande, föräldrars inkomst och utbildning, i vilken grad de styrde sina barn och hur de själva använde alkohol. Det handlade också om hur ungdomarna åt när de var 11-16 år.
Var det möjligen samma barn i den här åldern som gillade både socker, fett och alkohol?
– Vi har gjort analyser som delar upp korrelationerna, och det starkaste sambandet vi ser är det som finns mellan kosten hos de yngre barnen och alkoholen när de blir äldre. Det som driver är utan tvekan denna tidiga påverkan, säger Kirsten Mehlig, docent i epidemiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och artikelns förstaförfattare.
Slutsatsen blir inte att eliminera fett i barn kost, men däremot undvika exempelvis socker, trans- och mättade fetter, och den kombination av socker och fett som ofta finns i processad mat, menar forskarna. De efterlyser också strängare lagstiftning mot reklam för onyttig mat.
– Det är viktigt inte bara för att undvika karies, fetma och diabetes. Det finns väldigt många fler fördelar med att barn får hälsosam mat, säger Lauren Lissner.
Studien
Forskningsresultaten bygger på data från en stor europeisk studie och dess uppföljare (IDEFICS/I.Family) där Göteborgs universitet har huvudansvar för Sveriges medverkan. Övriga deltagande länder är Belgien, Cypern, Estland, Italien, Spanien, Tyskland och Ungern.
Varje gång en bakterie delar sig måste hela dess DNA kopieras och stora mängder av de fyra DNA-byggstenarna tillverkas. Enzymet som tillverkar dessa heter RNR (ribonukleotidreduktas). Eftersom RNR utför en så central reaktion har det studerats intensivt i över 50 år.
I alla organismer man har studerat – från människa till bakterier – så har det krävts att RNR binder metalljoner för att utföra sin funktion. En strategi som vårt immunförsvar använder för att skydda oss mot bakterieinfektioner är att begränsa deras tillgång på metaller, och på så sätt svälta ut dem.
– Vi upptäckte en sorts RNR-enzymer i mykoplasma som inte behöver metaller, säger Vivek Srinivas, doktorand vid Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet och en av författarna till studien, som publicerats tidskriften Nature.
Använder aminosyra istället för metalljon
I studien visar forskarna att mykoplasmabakteriers RNR istället för metaller använder sig av en modifierad aminosyra som innehåller ett ojämnt antal elektroner, en så kallad radikal, och därför blir mycket reaktiv.
Mykoplasmabakterier kan orsaka lunginflammation
Mykoplasma är ett släkte bakterier som saknar fast cellvägg. De är de minsta fritt levande organismer som identifierats, med en diameter på cirka 300 nanometer. Ett hundratal mykoplasmaarter har identifierats.
Mykoplasmaorganismer kan orsaka bland annat lunginflammation och äggledarinflammation.
Många av de bakterier som har den nya sortens RNR är sjukdomsalstrande och koloniserar slemhinnor i luftvägar och genitalier. Det är möjligt att detta sätt att göra DNA-byggstenar utvecklades för att bakterierna ska kunna överleva och dela sig i miljöer med extremt låg tillgång på metalljoner.
– Det är fascinerande att se hur evolutionen har kommit fram till en alternativ kemisk lösning på detta problem, något vi inte trodde var möjligt utan metaller. Det innebär ju också att det kan finnas nya vägar att bekämpa de bakterier som använder sig av denna strategi, säger Martin Högbom, professor vid Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet, som lett projektet.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Stockholms universitet, Max Planck institutet i Mülheim, Karolinska institutet, och Australian national university i Canberra.
Martin Högbom, professor vid Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet, hogbom@dbb.su.se, 070-413 28 06
Atlantrallen (Atlantisia rogersi) är endemisk och finns bara på Inaccessible Island. Den har inga naturliga fiender på ön och springer omkring som en liten gnagare i vegetationen.
Biologen Martin Stervander, verksam vid University of Oregon, ledde under sin tid vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund en studie tillsammans med forskare från Sydafrika och Portugal. Bland annat analyserade de atlantrallens DNA med hjälp av modern sekvenseringsteknik. På så vis kunde forskarna fastslå att atlantrallens närmaste, nu levande släktingar, är den fläckvingade dvärgrallen i Sydamerika och svartrallen som finns i både Syd- och Nordamerika. Dessutom finns troligen en släkting på Galápagos.
Goda kolonisatörer
– Det verkar som om rallfåglar är extremt duktiga på att kolonisera nya, avlägsna platser och att anpassa sig till skilda miljöer. Trots stora avstånd kan miljöer vara likartade och evolutionen har lett till att avlägsna släktingar liknar varandra så pass mycket att systematiker luras till felaktiga slutsatser, säger Martin Stervander.
En som tog fel var britten Percy Lowe när han för snart 100 år sedan beskrev atlantrallen. Lowe placerade in fågeln i ett eget släkte och drog slutsatsen att dess oförmåga att flyga var ett mycket gammalt drag och att den koloniserat Inaccessible Island till fots genom att gå på landtungor och över kontinenter som senare försvunnit i havsdjupen.
– Det var ingen stor överraskning att Lowes teori inte stämde. Med hjälp av DNA bevisar vi att atlantrallens förfäder har flugit till Inaccessible Island från Sydamerika för cirka 1,5 miljoner år sedan, säger Martin Stervander.
Inaccessible Island (Otillgängliga ön). Bild: Peter G. Ryan
– Fågeln har inte haft några naturliga fiender på ön och den har inte behövt kunna flyga för att undkomma rovdjur. På så vis har det naturliga urvalet och evolutionen genom årtusendena minskat atlantrallens flygförmåga tills den helt gått förlorad. Att inte kunna flyga är en vinst i den miljö där den lever eftersom den inte ödslar energi på något som är onödigt för att överleva och fortplanta sig.
– Vår upptäckt sätter fokus på hur viktigt det är även fortsättningsvis att förhindra att fiender till atlantrallen introduceras på ön. Om det händer kan den försvinna, säger Bengt Hansson, professor vid biologiska institutionen i Lund och en av forskarna bakom studien.
Martin Stervander, postdoc, Institute of Ecology and Evolution, University of Oregon, mste@uoregon.edu
Bengt Hansson, professor vid Biologiska institutionen, Lunds universitet, bengt.hansson@biol.lu.se
I socialnämnderna i Sverige ska det sitta så kallade lekmän – politiskt tillsatta medborgare utan expertkunskap. Den svenska lekmannastyrningen inom socialnämnden är en modell som inte längre finns i de övriga nordiska länderna. Där är det istället ämnesexperter som sitter i majoritet i nämnderna och fattar beslut.
− En kritik mot lekmannamodellen är att socialarbetarna menar att besluten kan bli bättre om de fattas av personer med expertkompetens. Samtidigt ger lekmannasystemet insyn i ett sammanhang som annars riskerar att bli ganska slutet, säger Andreas Liljegren, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet.
Studerat hur socialnämnder gör
Tillsammans med forskarna Staffan Höjer och Torbjörn Forkby har han observerat socialnämnder i tre kommuner under nio månader. Forskarna har även intervjuat lekmän som sitter i socialnämnderna och genomfört en enkätstudie i 99 kommuner.
− Resultatet av studien visar att lekmännen i sina beslut sällan går emot socialarbetarnas rekommendationer. Däremot hittar de andra vägar för att utöva inflytande, säger Andreas Liljegren.
Bland annat ställde lekmännen i studien frågor om socialarbetarnas eventuellt bristfälliga agerande i ärendena. De pekade ut ologiska och inkonsekventa argument i deras barnavårdsutredningar och ifrågasatte deras beräknade kostnader för föreslagna insatser.
− Lekmännen ifrågasatte på ett indirekt sätt expertkunskapen och fick därigenom inflytande över rättsprocessen och besluten, säger Andreas Liljegren.
Lekmannastyrning mot trenden
I studien uttryckte lekmännen bland annat att de ville utgöra ett skydd för medborgarna från att bli felaktigt behandlade av professionella. De menade också att socialarbetare kan bli för enögda i sin specialistkompetens.
− Medan andra professioner mer och mer förespråkar forskningsbaserad kunskap är lekmannastyrningen inom socialt arbete ett exempel på det motsatta, säger Andreas Liljegren.
Mängder av processvatten från beredning av sill, räkor och musslor pumpas kontinuerligt ut från sjömatsindustrin som avfall. Det handlar om vatten från till exempel kokning av räka och mussla, eller vatten som används när man filear, försaltar och marinerar sill. Cirka 7000-8000 liter vatten går åt per ton sill, eller 50 000 liter per ton skalad räka eller per tre ton rå räka.
Färdig räkfond
Men i vattnet finns proteiner, peptider, fetter och andra näringsämnen, som istället kan återvinnas och användas i till exempel livsmedelsindustrin, som fiskfoder eller för att odla mikroalger. Faktum är att kokvatten från räkor i princip är en färdig fond.
Det nordiska projektet Novaqua, som letts av Chalmersprofessorn Ingrid Undeland, har visat att det går att ta till vara viktiga näringsämnen ur vattnet.
– Det är mycket viktigt att industrin förstår att processvattnet inte behöver bli avfall, utan att det egentligen är en spännande råvara, säger Ingrid Undeland vid institutionen för biologi och bioteknik.
– I grunden handlar vårt projekt om ett cirkulärt tänkande. Förr fanns en mer holistisk syn på hanteringen av råvaror, men idag går mycket till spillo. Dessutom står vi inför ett proteinskifte och det finns ett stort sug efter nya proteinkällor.
Nya produkter som i mejeriindustrin
Forskarprojektet startade 2015 med syfte att återvinna näringsämnen och skapa användningsområden för dessa, på ett liknande sätt som idag görs i mejeriindustrin. Där används vätskan från osttillverkning, vasslen, inom exempelvis sportnutrition, till bakning, tillverkning av messmör och i foderprodukter.
När forskargruppen startade med att kartlägga processvattnen fann de att de innehöll upp till 7 procent protein och 2,5 procent fetter. I processvatten från räka fanns också det röda pigmentet och antioxidanten astaxanthin.
– Vi räknade ut att för en sillproducent var förlusten av protein cirka 15 procent. Alltså: av den ingående mängden protein försvann 15 procent ut med vattnet, förklarar Ingrid Undeland.
Genom en tvåstegsprocess lyckades forskarna återvinna upp till 98 procent av proteinet och 99 procent av de omega 3-rika fetterna. Vid processen fick man fram en halvfast biomassa och en näringsrik vätska. När biomassan kom från räkkokvatten innehöll den efter torkning 66 procent protein och 25 procent fett. I två försök användes sedan denna nya biomassa som ingrediens i fiskfoder till lax, med goda resultat.
För glacerings och mikroalgodling
Den näringsrika vätskan användes som glaceringsmedium för att skydda frusen fisk mot härskning. Vätskan visade sig vara något mer skyddande än den vattenglacering som vanligen används. Vätskan testades också som näringsrikt medium för mikroalgodling och fick två algarter att växa extra bra. Algerna är sedan tänkta att användas som proteinkälla och pigment.
Sammantaget har projektet alltså kunnat visa på olika sätt att använda återvunna näringsämnen. Nu gäller det att få fisk- och skaldjursindustrin att ställa om sin produktion.
– En stor utmaning är att industriellt ta vara på vattnet medan det fortfarande hanteras som ett livsmedel, alltså innan det börjar hanteras som avfall. Det ställer krav på exempelvis kylning och hygien, säger Ingrid Undeland.
Krävs investeringar
I Sverige görs idag en viss rening av vattnet innan det släpps ut, vilket gör att många redan har så kallade flotationstankar som används i andra steget av den återvinningsprocess som utvecklats. Ändå krävs naturligtvis investeringar, menar Bita Forghani Targhi, som arbetar som post-dok på avdelningen för Livsmedelsvetenskap och är Undelands kollega:
– Ekonomin är den största utmaningen, skulle jag säga.
Utvecklingsarbetet med processvatten från industrin fortsätter nu med det nya projektet AquaStream, som finansieras av Europeiska havs- och fiskerifonden. Bita Forghani Targhi menar att ett viktigt nästa steg är att vända sig till de lokala företagen, intervjua dem om deras hantering av processvatten och sedan verifiera hur mycket värde som går till spillo genom en första kontroll av vattnet. Hon ser positivt på framtiden:
– Jag tror att tekniken för att återvinna vattnet kommer att användas, förr eller senare. Insikterna om värdet med att återvinna näringsämnen ökar, vilket också underlättar för att få industrierna att röra sig i riktning mot en cirkulär ekonomi.
Kontakt:
Ingrid Ungeland, professor i Livsmedelsvetenskap, institutionen för Biologi och Bioteknik, undeland@chalmers.se
Bita Forghani Targhi, doktor, avdelningen för Livsmedelsvetenskap bita.forghani@chalmers.se
I den hittills största kliniska studien av mikrobiomets, det vill säga tarmflorans, utveckling hos spädbarn har forskare funnit att utvecklingen sker i olika stadier som kan associeras med förändringar i livsstilen under den första tiden i livet. Fynden baseras på prover från TEDDY-studien och publiceras i två artiklar i den vetenskapliga tidskriften Nature.
De första åren i livet är viktiga för mikrobiomets utveckling. Man föds med väldigt få mikroorganismer och under de första åren samlas mikrobiella samhällen på och i kroppen.
I den här studien har forskare studerat hur mikrobiomet etableras hos barn som ingår i TEDDY-studien och skeenden som hör samman med de första levnadsåren.
Över 12 000 avföringsprover som samlats in från 903 barn mellan 3 och 46 månader gamla med förhöjd ärftlig risk att utveckla typ 1-diabetes har analyserats av forskare vid amerikanska Baylor College of Medicine och Broad Institute vid Massachusetts Institute of Technology och Harvard University.
Tarmflorans tre utvecklingsfaser
Med hjälp av så kallad gensekvensering och metagenomsekvensering (då man analyserar samtliga gener som förekommer i en organism, det vill säga även i bakterier, svampar, virus och så vidare) har forskarna kunnat slå fast att tarmflorans utveckling sker i tre distinkta faser:
Utvecklingsfas (3 till 14 månader)
Övergångsfas (15-30 månader)
Stabil fas (31 till 46 månader)
– Att vi kan ordna utvecklingsfaserna på detta sätt kan ge oss möjlighet att avslöja skillnader som kanske förklarar varför barn drabbas av autoantikroppar som sedan markerar en ökad risk för typ 1-diabetes eller celiaki, säger professor Åke Lernmark, Lunds universitet, som är huvudansvarig för den svenska delen av TEDDY och medförfattare på båda artiklarna.
Totalt bidrar de svenska TEDDY-barnen till 30 procent av de resultat som uppnåtts.
Samband mellan amning och probiotiska bakterier
Forskarna fann en koppling mellan amning och högre förekomst av Bifidobacterium breve och Bifidobacterium bifidum, två typer av fördelaktiga bakteriearter med probiotiska egenskaper. Dessutom påskyndades mognaden av barnets mikrobiom efter amningens upphörande.
– Detta ger oss en insikt i hur den tidiga kosten påverkar mikrobiologisk utveckling, säger Joseph Petrosino, professor och chef för Alkek Center for Metagenomics och Microbiome Research på Baylor College of Medicine i Houston, USA, som lett studien.
Flera epidemiologiska studier har visat en koppling mellan amning och lägre risk för flera sjukdomar senare i livet, såsom allergier och fetma. Att rikta sig mot näringsämnena i bröstmjölken som främjar de hälsosamma bakterierna i tarmen, eller att ge probiotika som innehåller bifidobakterier, utgör en viktig väg framåt i framtida forskning som syftar till att kunna återskapa, eller ersätta, de fördelaktiga egenskaperna i bröstmjölken när amning inte är möjlig.
Vaginal födsel innebar fler bakterier
Det fanns också en koppling mellan vaginal födsel och en större mängd bakterier tillhörande Bacteroides-släktet. Att ha fler bakterier vid födseln var dock inte förbehållet de spädbarn som föddes vaginalt. De som hade fler bakterier vid födseln tenderade att ha en större mångfald mikrober tidigt under de första 40 månaderna av livet.
– Återigen är innebörden av detta ännu inte tydligt. Att ha mikrobiell mångfald betraktas typiskt som fördelaktigt men vi förstår fortfarande inte helt vilka mikrobiella signaler tidigt i livet som är viktiga för utvecklingen, säger Petrosino.
Autoimmunitet och färre bakterier
Studien visade även att barn som utvecklade autoimmunitet mot betacellerna i bukspottskörteln och som därför fick typ 1-diabetes, hade färre bakterier som kan bilda och tillgodogöra sig kortkedjiga fettsyror.
– Tack vare att TEDDY-barnens föräldrar skickade in avföringsprover varje månad från 4 månaders ålder har denna forskning kunnat genomföras. Vi hoppas att det kan ge en ökad förståelse för vilka faktorer som påverkar risken att utveckla autoantikroppar mot betaceller och typ 1-diabetes, säger Helena Larsson, forskare vid Lunds universitet och medicinskt ansvarig för TEDDY i Sverige.
TEDDY-studien
TEDDY-studien har samlat in prover och data i över tio år med målet att förstå vad som får ett barn, med förhöjd ärftlig risk att utveckla typ 1-diabetes att faktiskt utveckla sjukdomen. Forskare vid sex kliniska centra, däribland Sverige, har tillsammans med University of South Florida, som koordinerar datainsamlingen, samlat in data och prover från mer än 8 600 barn som har förhöjd ärftlig risk för typ 1-diabetes inklusive en mindre grupp (10%) som har minst en förälder eller ett syskon med sjukdomen.
TEDDY-studien bekostas av National Institutes of Health (NIH) i USA.
Läs mer: www.med.lu.se/teddy
Information samlades in från 963 gravida kvinnor och deras barn från den svenska SELMA-studien och 370 kvinnor och deras barn från den amerikanska TIDES-studien. Föräldrarna tillfrågades om hur många ord deras barn förstod med hjälp av en validerad enkät som används kliniskt. Intervjun skedde vid 30 respektive 37 månaders ålder i de båda studierna. Tio procent av barnen i båda studierna bedömdes ha en språkförsening, med högre andel hos pojkar än hos flickor. Metaboliter från fyra ftalater mättes i kvinnornas urin i vecka 10 av graviditeten i båda studierna.
Elkablar, PVC-golv, kosmetika och plastleksaker
En fördubblad exponering av ftalaterna DBP och BBzP hos mammorna var relaterad till en 28-48% förhöjd risk för språkförsening hos barnen. Innan justering för viktiga bakgrundsvariabler var resultaten signifikanta i båda studierna. Efter justering för bakgrundsvariabler, var resultaten signifikanta enbart i SELMA-studien, vilket kan bero på ett mindre antal barn in TIDES-studien.
DBP och BBzP är vanliga i produkter såsom elkablar, PVC-golv, kosmetika, plastleksaker men har fasats ut i många produkter. Ett problem är dock att många produkter har mycket lång livstid vilket innebär att exponeringen därför kan pågå under mycket lång tid.
– Vi blev förvånade över hur likartade resultaten var mellan de två mycket olika befolkningarna i Sverige och USA, säger Carl-Gustaf Bornehag, professor vid Karlstads universitet och Icahn School of Medicine at Mount Sinai. Men våra resultat stämmer med tidigare epidemiologiska studier där vår studie dock är den största, och vi är unika i att vi mäter så tidigt i graviditeten, samt att vi genomför studien i två länder med samma instrument och mätningar. Det stärker våra fynd, säger Bornehag.
– De här ftalaterna är gömda i många hushållsprodukter som gamla PVC-golv, leksaker, elektronik, kosmetika med mera och kan vara svåra att undvika eftersom det inte finns någon märkning av innehåll i många produkter, säger Shanna Swan, professor vid Icahn School of Medicine på Mount Sinai och medförfattare till rapporten.
Forskning har visat att delaktighet i aktiviteter i hemmet, skolan och samhället har ett positivt inflytande på människors hälsa och välbefinnande. Men hur ser delaktigheten ut för ungdomar med funktionsnedsättning, i och utanför skolan? Det beslutade sig Frida Lygnegård från forskningsmiljön CHILD på Hälsohögskolan vid Jönköping University att ta reda på genom att låta ungdomar själva berätta.
– Många studier börjar med ett förutbestämt antagande om hur personer med vissa funktionsnedsättningar fungerar i sin vardag. Min åsikt är att vi borde fråga ungdomarna hur de känner kring de saker de gör i vardagen, resonerar hon.
I ett noggrant utformat frågeformulär blev eleverna ombedda att själva svara på sin upplevelse av delaktighet i aktiviteter hemma, i skolan och med vänner. De besvarade även frågor om hälsa och familjeliv.
Frågor med två dimensioner
– Frågorna till eleverna hade två dimensioner: för det första frågade vi dem hur ofta de gjorde vissa saker: för det andra frågade vi dem hur viktigt det var för dem att delta i dessa aktiviteter, förklarar Frida Lygnegård.
Data samlades in vid två tidpunkter; när eleverna var 12–13 år och senare när de var 15–16 år, för att se hur och om upplevelsen av delaktighet förändrats över tid.
Resultaten visade att uppfattningen av delaktighet är relativt stabil över tid men att påverkansfaktorerna för delaktighet förändrats.
– Jag såg att vilken typ av funktionsnedsättning en person uppfattar sig ha inte är en avgörande påverkansfaktor för hur de känner kring delaktighet i aktiviteter exempelvis hemma och med kompisar. Vi kan till exempel inte anta att en tonåring som har autism kommer att känna på ett visst sätt kring att hitta på något med sina vänner eller hjälpa till med hushållsaktiviteter hemma.
Fler faktorer än funktionsnedsättningen
Frida Lygnegård såg att det var en kombinerad effekt av flera faktorer, såsom stöd från syskon och hur atmosfären är i familjen, som spelade roll för hur ungdomar skattade sin delaktighet. Hon argumenterar för att vi ska anta ett biopsykosocialt förhållningssätt (en kombination av funktionsnedsättningen, hur individen känner och effekten av den sociala miljön) när vi försöker att förklara ungdomars delaktighet i aktiviteter i och utanför skolan.
– Vi ska inte underskatta vikten av en diagnos, men en diagnos i sig ger inte alltid tillräcklig information om hur en person fungerar i sin vardag. Min avhandling visar att effekten av nedsättningen i sig själv är mer uppenbar i skolan, och att insatser för att öka delaktighet bör fokuseras där.
Många ungdomar har symtom som ligger under tröskelgränsen för en diagnos och dessa ungdomar kan ändå uppleva delaktighetsinskränkningar. Hur når vi dem? För Frida Lygnegård är svaret enkelt:
Rätt att äga kunskap om sig själva
– Kan vi fråga dem om de tror att de har en funktionsnedsättning eller om de upplever några svårigheter i sin vardag? Ja! Vi måste fråga ungdomar hur de känner, och vi måste ha större tillit till dem. De har rätt att äga kunskap om frågor som rör dem själva.
– Äntligen! Vi har verkligen haft en rörlig målbild, vi ville ta fram en resurs som skulle kunna vara maximalt användbar för alla som forskare inom trädbiologi, och därför har vi hela tiden tagit nya steg för att göra det bättre, säger Nathaniel Street, Umeå universitet, som på lett studien.
Denna vecka publicerar en grupp forskare från Sverige, Belgien, England, Italien, Norge och Sydkorea kartläggningen av genomet hos trädet asp, ett projekt visade sig vara mer komplicerat än vad man trodde och genom åren svällt betydligt.
Att kartlägga hela genuppsättningen, genomet, ger den kanske viktigaste pusselbiten för studier av en art, med tillgång till genomet underlättas så gott som alla typer av studier.
Aspen som fick sina gener kartlagda. Foto: Stefan Jansson
Det var 2008-2009 som en liten grupp svenska forskare på Umeå Plant Science Centre tog sig an utmaningen att kartlägga genomet hos asp (Populus tremula). Trots att inget så omfattande genomprojekt då genomförts i Sverige hoppades man att klara av det; nya, billigare och kraftfullare tekniker hade precis blivit tillgängliga och man hade gjort ett par pilotstudier som bland annat visat att den genetiska variationen inom arten asp var enorm. Varje asps två föräldrar var i genomsnitt lika genetiskt olika som en människa och en schimpans.
Trädet som valts ut för kartläggningen växer på Umeå universitets/SLUs campus, och har redan studerats sedan 1999. Forskarna fick snabbt lovande resultat men det stod också tidigt klart att man inte kunde använda genomet av den närbesläktade jättepoppeln som referens, vilket hade gjort projektet enklare.
Projektet växte och fler personer och forskargrupper kopplades in och nu när resultatet publiceras i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS, har 27 forskare från sex länder deltagit. 24 individer av europeisk asp, 22 av amerikansk asp (Populus tremuloides) och, som referens, 24 jättepoppel-individer har kartlagts vilket gjort det möjligt att förstå hur arterna utvecklats och anpassats till olika miljöer.
Trädforskare tidigt ute
Att kartlägga hela genuppsättningen, genomet, ger den kanske viktigaste pusselbiten för studier av en art, med tillgång till genomet underlättas så gott som alla typer av studier. Kartläggningen av det mänskliga genomet (publicerad 2001) ligger till grund för en stor del av genombrotten inom medicinen på 2000-talet.
Svenska trädforskare var tidigt ute, redan 1998 presenterades en första kartläggning av en del av aspens gener och när den första fullständiga kartläggningen av ett trädgenom – jättepoppel (Populus trichocarpa) – blev klar 2006 spelade svenska forskare en viktig roll. Detta var det tredje växtgenomet som publicerades, endast backtrav (Arabidopsis) och ris var före.
– Den största utmaningen i arbetet, förutom att projektet inte haft någon långsiktig budget, har varit att få ordning på de delar av genomet som inte består av gener, säger Nathaniel Street.
Aspar mindre inavlade än människor
De verkliga generna var man klara med väldigt tidigt i projektet men när DNA-sekvensen mellan generna skiljer sig så mycket mellan de två kopior varje individ har av samma segment – en som ärvts från mamman och en från pappan – som de gör när man studerar asp fungerar inte många av de metoder som utvecklats för att till exempel studera genomet hos oss människor, som i jämförelse med aspar är väldigt inavlade.
– Vi kunde till exempel i våras visa vilken gen som verkar vara den viktigaste för aspens anpassning till vårt nordiska klimat. Detta och många andra av våra arbeten de senaste fem åren bygger helt på detta projekt. Det här är en verklig milstolpe, den enorma variationen inom arten asp är en fantastisk resurs för att förstå evolutionen, genomsekvensen ger oss verktygen för att använda den, säger professor Pär Ingvarsson, som under resans gång flyttat till SLU i Uppsala.
– Samtidigt som det tagit lång tid att finna alla gener i asp har projektet hela tiden levererat spin-offs. Utan detta projekt skulle det gigantiska arbetet med att sekvensera granens genom, som publicerades 2013, inte ha kunnat startas. De databaser inom växtgenomik som vi levererat och uppdaterat används i dag världen över, säger Stefan Jansson, professor vid Umeå universitet, som startade projektet 2009.
Universitetslektor Nathaniel Street, UPSC, Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet, nathaniel.street@umu.se
Professor Pär K Ingvarsson, UPSC, Institutionen för växtbiologi, SLU par.ingvarsson@slu.se
Professor Stefan Jansson, UPSC, Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet stefan.jansson@umu.se
