Bakterier som är resistenta mot antibiotika är ett globalt och växande problem inom sjukvården. För att kunna undvika ytterligare resistensutveckling är det viktigt att förstå var och hur antibiotikaresistens hos bakterier uppstår.
Bidrar till utveckling av resistens I den aktuella studien, publicerad i Nature Communications, har forskarna undersökt hur exponering av låga nivåer av antibiotika under lång tid bidrar till utvecklingen av antibiotikaresistens hos bakterier.
Under en antibiotikabehandling kommer en stor del av antibiotikadosen att utsöndras genom urinen i oförändrad och aktiv form, och via avloppsvattnet kan den sedan spridas vidare till vattendrag, sjöar och mark. Detta medför att dessa miljöer därför kan innehålla låga nivåer av antibiotika. I vissa delar av världen används stora mängder antibiotika inom köttproduktion och fiskodlingar, där man tillsätter små doser antibiotika till djurfodret för att få djuren att växa fortare. Detta gör att bakterierna i deras tarmar utsätts för låga nivåer av antibiotika över lång tid, och dessa bakterier kan sedan i sin tur infektera människor via till exempel livsmedel.
Utvecklade motståndskraft I artikeln visar forskarna att även låga koncentrationer av antibiotika spelar en stor roll för resistensutvecklingen. I studien kunde man se hur bakterier som utsätts för låga doser av antibiotika med tiden utvecklade motståndskraft mot antibiotikanivåer som var mer än tusen gånger högre än den ursprungliga nivå som de utsatts för.
Det visade sig dessutom att mutationerna i bakteriernas DNA som orsakar resistensen är av en annan typ än om de utsatts för höga doser. Under försökets gång samlade bakterierna med tiden på sig flera mutationer, som var och en i sig gav en låg resistens, men som tillsammans gav en mycket hög resistens. Mutationerna skedde dessutom huvudsakligen i gener som tidigare inte betraktats som typiska resistensgener, vilket tyder på att antalet gener som kan bidra till resistensutveckling är kraftigt underskattat.
– Resultaten är intressanta eftersom de visar att även de mycket låga antibiotikakoncentrationer som finns i många miljöer kan leda till höggradig resistens och bidra till resistensproblematiken, säger professor Dan I Andersson, huvudansvarig för studien.
– Både för patienten och för sjukvården finns stora fördelar med kort och intensiv behandling. Vi kan se att såväl effekten som de totala biverkningarna i princip är identiska, säger Anders Widmark, senior professor vid Umeå universitet och överläkare vid Cancercentrum vid Norrlands universitetssjukhus.
Patienter med mellan- och högriskcancer Forskarna har under perioden 2005-2015 inkluderat 1200 patienter i en studie på tio sjukhus i Sverige och två sjukhus i Danmark. Flertalet hade en prostatacancer som diagnostiserades som mellanrisk, medan tio procent hade högriskcancer med risk för spridning om cancern inte behandlas. Hälften av patienterna fick standardstrålbehandling med 39 behandlingar över åtta veckor med en dos på 2 Gy (Gray) per behandling, totalt 78 Gy. Den andra hälften fick en så kallad ultrahypofraktionerad strålbehandling, det vill säga en kortare behandling med sju behandlingar varannan dag i två och en halv vecka med en stråldos om 6,1 Gy per behandling, totalt 42,7 Gy.
Inte fler återfall med färre behandlingar Studien visar att efter fem år hade 83,7 procent av patienterna som behandlats med den korta intensiva strålbehandlingen inga tecken på canceråterfall. Hos patienter som behandlats med standardstrålbehandlingen var motsvarande siffra 83,8 procent. Patienterna som behandlades med den intensiva strålbehandlingen hade som förväntat fler tidiga biverkningar i slutet av behandlingen, som var övergående. Redan sex månader efter behandling hade skillnaden i biverkningar mellan metoderna försvunnit.
Studien är den första stora randomiserade studien som jämför de olika strålbehandlingsmetoderna för prostatacancerbehandling.
– Tidigare forskning har visat att det är möjligt att öka de individuella doserna till 3 Gy och ge behandling över fyra-fem veckor. Vi har nu visat att vi kan dubblera dosen per behandlingstillfälle och därmed dessutom halvera behandlingstiden, säger Anders Widmark.
Minskade skador på andra organ Forskarna planerar nu att fortsätta att följa patienterna i studien för att se om det finns skillnader i överlevnad eller biverkningar på ännu längre sikt. Studien presenteras vid strålbehandlingskonferensen ESTRO 37 i Barcelona.
– Utvecklingen av stråltekniken har inneburit att vi bättre kan lokalisera och rikta strålningen mot tumören och minimera skadorna på intilliggande organ så att männen kan behålla mer av funktionen för sex och urinering. Denna studie tyder på att vi kan överväga högre doser under kortare tid, säger ESTRO:s ordförande professor Yolande Lievens, chef för strålkliniken vid universitetssjukhuset i Gent i Belgien.
Forskningen är finansierad av Vetenskapsrådet, Cancerfonden och Cancerforskningsfonden Norrland.
Kontakt:
Anders Widmark, Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, anders.widmark@umu.se
Fisk har länge betraktats som ett hälsosamt livsmedel, som är kopplat till förbättrad långsiktig kognitiv hälsa. Men orsaken till det är oklar. Fisk innehåller mycket av fettsyrorna omega 3 och omega 6, som antas vara orsaken och som också marknadsförs med det. Den forskning som har gjorts i ämnet har dock gett motstridiga resultat. Nu visar forskning från Chalmers att proteinet parvalbumin, som är mycket vanligt i många fiskarter, skulle kunna bidra till den positiva effekten.
Ett av kännetecknen hos Parkinsons sjukdom är uppkomsten av så kallade amyloida plack i hjärnan, som består av en aggregerad form av ett särskilt mänskligt protein; alfasynuklein. Det kallas ibland för ”parkinson-proteinet”.
Chalmersforskarna har nu upptäckt att parvalbumin kan bilda amyloidstrukturer som binder till sig alfasynuklein. Parvalbuminet ”stjäl” alfasynukleinet, och hindrar det därmed från att senare bilda sina egna, potentiellt skadliga, amyloider.
– Parvalbumin samlar upp ”parkinson-proteinet” och hindrar det faktiskt från att aggregera, helt enkelt genom att aggregera själv först, säger Pernilla Wittung-Stafshede, professor och avdelningschef för Kemisk biologi på Chalmers, och författare till studien.
Sensommarsill
Eftersom parvalbumin förekommer mycket rikligt i vissa fiskarter skulle en ökad fiskkonsumtion kunna vara ett enkelt sätt att förebygga Parkinsons sjukdom. Sill, torsk, karp och indianlax innehåller särskilt höga halter av parvalbumin, men det är vanligt i många andra fiskarter också. Nivåerna av parvalbumin kan variera mycket under året.
– Fisk är vanligtvis mycket mer näringsrikt vid slutet av sommaren, på grund av ökad ämnesomsättning, säger Nathalie Scheers, forskarassistent i livsmedelsvetenskap på Chalmers, och författare till studien.
Det var Nathalie Scheers som först fick idén att undersöka parvalbumin närmare, efter att ha gjort en studie om biomarkörer för fiskkonsumtion.
Explosion av hjärnsjukdomar
Alzheimers sjukdom, ALS och Huntingtons sjukdom är exempel på andra neurodegenerativa sjukdomar som också orsakas av vissa amyloidstrukturer i hjärnan. Chalmersforskarna är därför angelägna om att följa upp sina fynd, och undersöka om resultaten som gäller parkinson har betydelse även för andra neurodegenerativa sjukdomar.
Pernilla Wittung-Stafshede understryker vikten av att hitta metoder för att bekämpa dessa sjukdomar framöver.
– Sjukdomarna uppstår med stigande ålder, och vi lever allt längre. Det kommer att bli en explosion av dessa sjukdomar i framtiden – och skrämmande nog har vi idag inga botemedel. Så vi måste följa upp varje lovande spår.
I höst planeras en uppföljningsstudie. Då ska Nathalie Scheers och Ingrid Undeland, professor i livsmedelsvetenskap på Chalmers, undersöka parvalbumin ur en annan vinkel.
– Vi ska studera hur parvalbumin från sill transporteras i mänsklig vävnad. Det ska bli väldigt intressant, och skulle kunna ge riktigt spännande resultat.
Jämför med Japan och Medelhavet Sambandet mellan hög fiskkonsumtion och god långsiktig hjärnhälsa är känt sedan länge. Det finns en korrelation mellan vissa dieter och minskad förekomst av Parkinsons sjukdom och andra neurodegenerativa sjukdomar.
– Bland människor som äter medelhavskost, med mycket fisk, är förekomsterna av parkinson och alzheimer lägre, säger Tony Werner, doktorand i kemisk biologi på Chalmers och försteförfattare till studien. Detta har också observerats i Japan, där fisk utgör en viktig del av kosten. Dock har man ännu inte kunnat bevisa att det handlar om orsakssamband.
I de delar av världen där det finns tydliga årstider styrs ofta utvecklingen hos växter och djur av temperatur, fuktighet eller ljus. Miljösignalerna gör att djuren eller växterna vet när de ska ”ta” olika steg i sin utveckling som att blomma, vakna upp ur vinterdvalan eller föröka sig. Djurens och växternas livscykel kan påverkas olika starkt av miljösignalerna, vilket leder till att samspelet mellan olika arter kan påverkas. Vi skulle kunna tänka oss att en växt är beroende av en viss insekt som pollinatör för att föröka sig. Om växten reagerar starkare på varmare temperaturer än vad insekten gör, skulle ett varmare klimat kunna göra att växten blommar innan insekten flyger och att växtens pollen därför sprids sämre.
Ökad tajming mellan arter Studien visar att sedan 1980-talet, då en mer omfattande klimatförändring påbörjades, utvecklas många arter tidigare på året. Den visar också att förändringen i tajmingen mellan olika arter som är beroende av varandra har ökat under denna period. Det innebär att arterna som samspelar antingen utvecklas närmare i tid under året eller på tidpunkter längre ifrån varandra. Vi skulle till exempel kunna tänka oss att larverna av en insekt som behöver blad som mat, antingen kläcks närmare inpå knoppsprickningen eller längre ifrån.
Det finns dock inga tydliga tecken på att växterna och djuren genomgående utvecklas i mer eller mindre otakt än tidigare. Studien visar att det är högre förändringstakt sen mer betydande klimatförändringar påbörjades för ungefär 35 år sedan – men samtidigt går det inte att slå fast att detta orsakats av klimatförändringarna. Nästa utmaning är att förbättra förmågan att förutsäga vilka förändringar som kommer att ske i arters säsongsmässiga utveckling och vilka konsekvenser detta får för olika arter.
Efterlyser bidrag från allmänheten – För att vi ska kunna få en bättre bild av hur förändringar i miljön, som till exempel ett varmare klimat, påverkar tajmingen mellan arter behöver vi förstå vilka faktorer i miljön som påverkar arters säsongsmässiga utveckling och hur de skiljer sig mellan arter, säger Johan Ehrlén, som är professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet, och en av studiens författare.
Kjell Bolmgren, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och vid Stockholms universitet, är en annan av studiens författare. Han samordnar även medborgarforskningen inom projektet Naturens kalender.
– Här tycker jag det är särskilt spännande att allmänheten kan bidra med sina observationer av blommor, insekter, fåglar och andra djur. Forskare kan ta fram förutsägelser om klimatförändringens framtida effekter via experiment, men vi behöver kontrollera dessa förutsägelser mot vad som verkligen händer ute i naturen. Och där kan allmänheten hjälpa till genom att rapportera in observationer från sina hemtrakter, säger han.
Studien bygger på 27 olika studier från fyra kontinenter om förändringar av samspelande arters säsongmässiga uppträdande från 1951 till 2013 både på land och i havet.
Kontakt:
Johan Ehrlén, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik och forskare vid Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet, johan.ehrlen@su.se, 08-161202
Kjell Bolmgren, Enheten för skoglig fältforskning vid Sveriges lantbruksuniversitet och gästforskare vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, kjell.bolmgren@slu.se, 018-671261
När människor når riktigt högt i åldrarna tenderar de att värdesätta en självständig tillvaro och bibehållna kroppsfunktioner framför frånvaro av sjukdomar. Nu visar forskare vid Uppsala universitet att män som fyllt 70 år bör investera i en rökfri tillvaro och sunda kostvanor om de vill öka sina möjligheter att klara sig på egen hand när de närmar sig 90-årsdagen.
– Vi ser också att en lätt övervikt efter 70 år faktiskt är hälsosamt så länge den inte består av ren bukfetma, en iakttagelse som brukar glädja många män i övre medelåldern.
– Sammantaget är våra resultat kanske inte revolutionerande, men utgör viktiga pusselbitar för ett aktivt åldrande vilket bör vara av intresse för både politiker, sjukvård och individer, konstaterar Kristin Franzon.
Resultaten bygger på intervjuer med deltagare i ULSAM, en uppländsk studie som påbörjades år 1970 och då inkluderade 2 322 män födda under tidigt 1920-tal. I den aktuella uppföljningen deltog 369 av de ursprungliga männen, varav 276 alltjämt förde en oberoende tillvaro trots att de uppnått en medelålder av 87 år.
– Vår definition av självständighet omfattar bland annat eget boende och förmåga att ta egna promenader, och det är intressant att se att fler än var tionde person i den första studien har bevarade funktioner och klarar sig själva i så hög ålder, vilket är en större andel än man skulle kunna tro, säger Kristin Franzon.
Ändrad livsstil har betydelse också efter sjuttio
Att inte röka tillhör föga överraskande de angelägnaste faktorerna för fortsatt självständighet. Då ULSAM-studien inleddes rökte 51 procent av deltagarna, en siffra som med åren krympt till 6 procent. Totalt har de män som aldrig rökt dubbelt så stor chans till oberoende sent i livet, likväl tycks skaran som håller i sina tobaksvanor ovilliga att ge upp nämnda last.
– Redan vid 70 års ålder begår många misstaget att tro att en ändrad livsstil inte längre har betydelse. Flera biter sig fast vid rökningen som ”det enda roliga de har kvar i livet”, men på den här punkten är vår studie bara en i mängden som tydligt visar hur viktigt det är att sluta röka, och framför allt att det aldrig är för sent att fimpa för gott.
Utmärkande för de män som vittnar om fortsatt hög livskvalitet är även en förkärlek för den erkänt nyttiga medelhavskosten. I en kostdagbok som deltagarna förde vid 70 års ålder anger många ett stort intag av fisk, frukt, grönsaker, nötter och spannmål men desto mindre av kött och mejeriprodukter.
– Vi använde visserligen en relativt generös tolkning av begreppet medelhavskost och inkluderade bland annat potatis, så sannolikt är vår nordiska kost ett fullgott alternativ. Likväl visar vår studie att män med hälsosamma kostvanor har nästan tre gånger så goda utsikter till en självständig ålderdom.
Motion då?
Nja, resultaten bekräftar att en fysiskt aktiv fritid kan bidra till fler levnadsår, men eftersträvas bibehållna kroppsfunktioner tycks ett normalt midjemått upp till pensionsåldern och snabba promenader vid 87 års ålder vara att prioritera.
En tidigare publicerad studie visar dock att fysiskt betungande arbete kan inverka negativt på såväl överlevnad som självständighet i livets senare skede.
– Vi har fortfarande mycket att lära av ULSAM-männen. Vi har nyligen följt upp dem vid fyllda 92 med fokus på hur muskelmassan bevaras och vissa specifika sjukdomars inverkan på åldrande med bevarade funktioner. Av de 148 som valde att delta levde 95 självständigt, och oavsett hur representativ den här gruppen är för svenska män bådar det gott att så många lever och är oberoende så sent livet, konstaterar Kristin Franzon.
Artikeln först publicerad 18 april 2018 på Uppsala universitets webbplats.
Självskadande handlingar hos ungdomar har länge uppfattats som uttryck för känslomässiga problem. Men att skada sig själv är ofta en konsekvens av en problematisk social kontext, menar Inger Ekman, doktorand vid Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet, att dessa handlingar ofta är en konsekvens av en problematisk social kontext.
Det har hon kommit fram till genom att studera ungdomars internetpublicerade berättelser om egna erfarenheter av självskadande handlingar.
– Det är ungdomar som ofta har komplicerade familjerelationer präglade av konflikter, förluster av närstående, mobbning och ensamhet. Självskadande handlingar är en konsekvens av detta och en strategi som används för att hantera en komplicerad och problematisk social situation, säger Inger Ekman.
Vanligt att unga skadar sig själva
Självskadande handlingar är vanligt förekommande bland ungdomar i samhället. En sammanställning av svenska skolbaserade studier visar att så många som 35-40 procent av alla ungdomar någon gång medvetet skadat sig själva.
Trots mer än 100 år av forskning uppfattas självskadande handlingar fortfarande som svårbegripliga. Tidigare forskning har skapat en bild av den ”typiska självskadaren” som en ung, attraktiv, intelligent kvinna som ibland överväldigas av negativa emotioner som hon hanterar genom att skada sig själv.
Denna bild, som skapades under sent 1960- och tidigt 1970-tal genom studier av kvinnor inlagda på psykiatriska sjukhus i Nordamerika, har fortsatt att influera såväl forskning som klinisk verksamhet, menar Inger Ekman. Självskadande handlingar, som att rispa, skära, bränna eller på andra sätt skada den egna huden, har kommit att ses som ett medicinskt/psykiatriskt och psykologiskt problem. Den synen på självskadebeteende har gjort att forskning och klinisk verksamhet fokuserat på att finna individuella förklaringar till varför ungdomar skadar sig själva. Självskadebeteende förklaras bland annat med svårigheter att kontrollera impulser, emotionell instabilitet eller någon form av psykisk störning.
Börjar skada sig själv i tidigare tonåren
I avhandlingen har Inger Ekman studerat ungdomars internetpublicerade berättelser om egna erfarenheter av självskadande handlingar. Av berättelserna framgick att den vanligaste åldern att börja skada sig själv i var mellan 12 och 14 år. Ungdomarna beskrev att självskadande handlingar är välkända inom ungdomskretsar som en effektiv strategi för att hantera ett problematiskt socialt sammanhang.
Drygt 85 procent av ungdomarna beskrev en social situation som präglades av konflikter, ensamhet och en känsla av övergivenhet. De problem de beskrev var främst relaterade till en problematisk familjesituation, till förluster av olika slag samt till en skolsituation där de mobbades eller mötte andra problem.
– Majoriteten av de ungdomar som skadar sig själva håller dessa handlingar dolda för vuxenvärlden och de söker sällan professionellt stöd. Studierna visar att ungdomarna såg associationen till psykisk sjukdom som ett avgörande hinder för att berätta för någon vuxen och de oroade sig för att ett avslöjande skulle kunna medföra att de sågs som psykiskt sjuka, säger Inger Ekman.
Stockholmarnas toalettbesök har påverkat vattenmiljöerna i stadens närhet ända sedan 1600-talet. Problemen har förstås blivit värre allteftersom staden vuxit. Riktigt besvärande blev det efter att vattentoaletterna börjat införas i början av 1900-talet, men innan avloppsreningsverken börjat byggas ut, vilket skedde först på 1930-talet.
Strömbadet i Riddarfjärden öppnades 1884 och stängdes 1933 när vattenkvaliteten blivit alltför dålig. Från 1976 gick det åter att bada i Riddarfjärden, men då var badet sedan länge rivet. Foto: Axel Svinhufvud 1925, Stockholms stadsmuseum.
Att näringsämnena i avloppsutsläppen orsakade övergödning i skärgården, med algblomningar som gjorde vattnet grumligt och svår syrebrist i bottenvattnet insåg man på 1960-talet. I början av 1970-talet infördes därför fosforrening på alla stadens reningsverk och vattenkvaliteten förbättrades.
Fortsatte läcka ut i vattnet trots rening – På bottnarna fanns dock en hel del fosfor kvar som fortsatte att läcka till vattnet, berättar Jakob Walve, som forskar i marinekologi vid Stockholms universitet. Sådana gamla synder, ofta kallad internbelastning, har orsakat många diskussioner i havsmiljösverige. Det är svårt att beräkna hur stor effekt sådana gamla fosforlager har, och det finns många olika åsikter om hur man lämpligast åtgärdar dem.
Jakob Walve och hans kollegor har därför gjort en omfattande studie av hur fosfor flödat genom Stockholms skärgård ända sedan 1960-talet.
– Vi har använt ett omfattande underlag av mätdata insamlat på olika håll under lång tid. Därmed har vi noggrant kunnat beskriva och förstå vad som hänt.
Forskningen är ett resultat av Stockholms universitets långsiktiga samverkan med Svealands kustvattenvårdsförbund, där de flesta vattenvårdande organisationer i regionen ingår. Centralt för denna analys har varit en grundlig utvärdering av miljödata, främst från de stora reningsverken som drivs av Stockholm Vatten och Avfall och Käppalaförbundet.
Gamla fosforlager påverkar inte längre vattenkvaliteten – Vi kan nu konstatera att, undantaget instängda områden som Brunnsviken, de gamla lagren av fosfor på bottnarna i stadens närhet inte längre påverkar vattnets kvalitet. All den gamla fosforn har antingen följt med strömmarna ut till havs eller blivit begravd under nya lager av bottenmaterial. Dessa gamla synder är inte längre en bidragande källa till övergödningen i innerskärgården.
Fosforflöden i Stockholms innerskärgård. De blå pilarna visar med storlek och färgnyans hur fosfor flödar genom skärgården. Orange pilar visar hur fosfor omvandlas och omfördelas mellan vatten, organismer och havsbottnen.
Det är resultat av stor betydelse för åtgärdsarbetet som just nu pågår i alla kommuner som gränsar till Stockholms innerskärgård. Alla vatten måste ha god status enligt EU:s vattendirektiv och arbetet med att förbättra kvaliteten i de många vattenområdena är intensivt.
– Det här är viktig kunskap, säger Ulf Mohlander på miljöförvaltningen i Stockholms stad. Staden funderar mycket över vilka insatser som är av störst betydelse i detta område där över 2 miljoner människor möter havet. Nu visar forskningen tydligt att vi inte kan hoppas på att det blir bättre av sig själv. Därmed måste vi fokusera på att på alla tillgängliga sätt minska tillförseln av fosfor från land.
– Det är viktigt att komma ihåg att fosforn har ett årligt kretslopp, påpekar Jakob Walve. Det hamnar alltid en mängd fosfor på bottnarna när den viktiga vårblomningen är över. Den fosforn kommer tillbaka till ytvattnet igen när stormarna blandar om. Att fosforhalterna ökar på hösten behöver därför inte nödvändigtvis betyda att det finns gamla lager av fosfor i området. Det kan lika gärna vara en del av det naturliga kretsloppet.
Kontakt:
Jakob Walve, marinekolog och forskare, Institutionen för ekologi miljö och botanik, Stockholms universitet, jakob.walve@su.se, 073-270 29 63, .
Ulf Mohlander, miljöutredare, Miljöförvaltningen i Stockholms stad, ulf.mohlander@stockholm.se, 08-508 28 830
Bröstcancer är den vanligaste formen av cancer hos kvinnor och den vanligaste dödsorsaken hos medelålders kvinnor i Sverige. Trippelnegativ bröstcancer (TNBC) är en aggressiv och svårbehandlad form av sjukdomen, som utgör cirka 15 procent av alla bröstcancerfall. Cellgifter är hörnstenen i behandlingen av TNBC, både före operation, i förebyggande syfte efter operation och vid spridd sjukdom.
Vanligt problem med resistens Trots att flera olika sorters cellgifter är effektiva mot TNBC, är utveckling av resistens mot behandlingen ett vanligt problem eftersom det kan leda till återfall och fortskridande av sjukdomen. Forskare har under många år försökt förstå varför resistensutvecklingen uppkommer och försökt förebygga eller backa den.
– En nyckelfråga är om resistensen utvecklas på grund av att det redan från början finns resistenta grupper av celler, så kallade kloner, i tumören eller om tumörceller utvecklar nya genförändringar under behandlingen som leder till resistens, säger Theodoros Foukakis, docent vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet, som lett den aktuella studien tillsammans med Nicholas Navin, på University of Texas MD Anderson Cancer Center, Houston, USA.
I studien analyserade forskarna tumörvävnad från 20 patienter med TNBC som behandlades med cellgifter före operation. Vävnad samlades in före behandlingsstarten, efter två behandlingsomgångar och vid operation.
Undersökte arvsmassan Forskarna använde så kallad encells-sekvensering för att undersöka arvsmassan (DNA) och genuttrycket (RNA) av samtliga gener i de enskilda tumörcellerna och på så vis fastställa cellernas egenskaper och släktskap.
– DNA-analyserna visade kvarvarande tumörkloner efter behandlingen i hälften av fallen. När dessa undersöktes i detalj på encellsnivå kunde vi konstatera att samma kloner fanns i tumören redan före behandlingen med cellgifter, ofta som en liten andel av tumörcellerna, säger Theodoros Foukakis.
Encells-RNA-sekvensering av flera tusen cellkärnor visade att de kvarvarande tumörklonerna dessutom hade anpassat sitt genuttryck under behandlingen för att ytterligare kunna stå emot cellgifterna.
– Sammanfattningsvis visar studien att resistens mot cellgifter vid TNBC är en komplex process som omfattar både ett urval av resistenta kloner som fanns i tumören redan från början men även en omprogrammering av deras genuttryck för att överleva under behandlingen, säger Theodoros Foukakis.
Resultatet lägger grund för framtida studier för att kunna identifiera behandlingsresistenta tumörkloner och på så sätt individanpassa behandlingen hos bröstcancerpatienter som idag har en dålig effekt av cellgifter och sämre prognos.
Den svenska delen i studien har finansierats av Cancerfonden, Radiumhemmets Forskningsfonder, och StratCan (KI-MDACC Collaborative Grants). Den kliniska studien har fått stöd av Roche, Radiumhemmets Forskningsfonder och Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation.
Ökad kunskap om dessa mekanismer kan lära oss mer om hur sjukdomar i människans tarm uppstår och bidra till utvecklingen av nya läkemedel för att bota dem.
I en frisk tarm återbildas tarmslemhinnan kontinuerligt från omogna celler, så kallade stamceller. Celltillväxten måste regleras så att den har samma hastighet som avstötningen av gamla, skadade celler. Om stamcellerna förökar sig för snabbt kan det leda till tumörer, om det går för långsamt kan det leda till att tarmväggen inte återbildas normalt med inflammation som följd.
Genom att studera återbildningen av tarmen hos bananflugor, upptäckte forskarna en ny mekanism för hur tarmcellerna avgör om de ska fortsätta dela sig eller mogna och utvecklas till specialiserade celler med särskilda funktioner. Bananflugans tarm har stora likheter med människans tarm och används därför ofta inom forskningen för att studera hur stamceller regleras och hur tumörer bildas.
Protein i balans håller tarmen frisk Forskarna fann att en gen som hos bananflugan kallas för Nubbin bildar två proteinvarianter, Nub-PB och Nub-PD, som har motsatt verkan på stamcellernas nybildning och mognad. I en normal, frisk tarm är de i balans och kompletterar varandra.
När det finns mer av Nub-PB i förhållande till Nub-PD så kommer cellerna att mogna snabbare. När forskarna istället ökade mängden Nub-PD i förhållande till Nub-PB så nybildades stamceller, och vid total brist på Nub-PB kunde dessa inte mogna alls och tumörer bildades.
– Man kan likna det vid Yin och Yang, de två ytterligheterna inom kinesisk filosofi, som motverkar varandra och tillsammans skapar balans, säger Ylva Engström, professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Stockholms universitet och ansvarig för studien.
Obalans kan leda till tumörer
Dessutom upptäcktes att Nub-PB kan bromsa tumörers tillväxt i bananflugans tarm. Forskarna skapade tumörer på genetisk väg men om de samtidigt ökade mängden Nub-PB i tarmcellerna så bildades inga tumörer. Nub-PB är därför en så kallad ”tumörsuppressor”.
Ett nära besläktat protein finns också hos människan, det heter Oct1 och är i sin tur nära besläktat med Oct4. Oct1 har visats ha många kopplingar till tumörsjukdomar hos människa och det verkar som att Oct1 då ofta är muterad. Oct4 är en välstuderad stamcellsfaktor som har förmågan att ge mänskliga celler egenskapen att dela sig och fungera just som stamceller.
– Om balansen mellan den här typen av regulatorer sätts ur spel kan det få mycket allvarliga konsekvenser och leda till inflammationer, infektioner och tumörer, säger Ylva Engström.
I förlängningen kan ökad kunskap kring dessa mekanismer lära oss mer om hur sjukdomar i tarmen uppstår och bidra till utvecklingen av nya läkemedel som kan motverka och bota dem.
Kontakt: Ylva Engström, professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, ylva.engstrom@su.se, 08-16 41 66, 0731-53 43 33.
– För MS-patienter är det väsentligt hur behandlingarna påverkar vardagen. En behandling som påminner mer om sjukdomen än sjukdomen i sig är misslyckad, säger Pierre de Flon, överläkare vid neurologmottagningen i Östersund och doktorand vid Umeå universitet.
I sin avhandling redovisar Pierre de Flon den första landstingsfinansierade läkemedelsstudien av substansen rituximab i Sverige. I ett samarbete mellan MS-mottagningarna i Umeå, Örebro och Östersund fick 75 patienter med multipel skleros, MS, som gick i skov byta behandling till rituximab efter en tre månaders observationsfas. Patienterna följdes därefter upp under två år, följt av en förlängningsstudie som fortfarande pågår.
Under uppföljningen kontrollerades förekomsten av inflammation genom kliniska kontroller, magnetkameraundersökning och analys av nervskademarkör i ryggmärgsvätskan. Patienterna fick skatta sin upplevelse av sjukdomen och hur nöjd man var med behandlingen.
Minskad inflammation
Resultaten visar att patienterna hade en minskad inflammatorisk aktivitet efter behandlingsbytet, och den funktionspåverkan de hade vid studiens början förblev oförändrad.
– Med det som bakgrund är det ett viktigt resultat att patienterna rapporterar en tydligt ökad nöjdhet med behandlingen efter genomfört byte, säger Pierre de Flon.
I avhandlingen jämför Pierre de Flon metoderna att mäta nervskademarkören neurofilament i ryggmärgsvätskan respektive i blodet. Arbetet med avhandlingen har även gett möjlighet att utforska immunologiska mekanismer som kan påverkas av behandlingen och bidra till dess effekt.
Resultaten kan ge ledtrådar i sökandet efter förklaringar till vad som orsakar de uppblossande inflammationerna vid MS.
Dropp i glesa intervall
Rituximab säljs i Sverige under läkemedelsnamnet Mabthera och har sedan länge använts för bland annat ledgångsreumatism. Preparatet ges som dropp med glesa intervall med kvarstående behandlingseffekt. Det marknadsförande bolaget har dock valt att inrikta fortsatta studier på en ny substans. Ytterligare kunskap om rituximab är därför beroende av studier inom vården.
Vid multipel skleros, MS, angriper kroppens eget immunförsvar vävnad i hjärna och ryggmärg. Angreppet orsakar härdar av inflammation som kan upptäckas med magnetkamera och kan upplevas som episoder som funktionspåverkan, skov.
Sjukdomen är kronisk och debuterar vanligen vid 20-40 års ålder. Cirka 18.000 personer i Sverige har MS. Sedan drygt 20 år är det möjligt att dämpa sjukdomsförloppet med bromsmediciner som minskar de inflammatoriska angreppen och därmed också risken för långsiktig funktionsnedsättning.
Att växter kan växa på glaciärer vet man sedan tidigare. Det finns många amerikanska och asiatiska glaciärer idag där välutvecklade skogar har bildats. Men att det skulle kunna ske i centrala delar av en inlandsis i Skandinavien är mer oväntat och tyder på att isytan delvis var täckt av jord och rörde sig mycket långsamt. Tidigare har man hittat spår av jord och växtlighet på isen nära iskanten, men Umeåforskarna har nu hittat fynd som tyder på att även centrala delar kan ha varit täckta av grus och växter.
– Utifrån fynd av växtdelar, DNA och pollen tror vi att buskar och även något enstaka lärkträd växte på isen innan den smälte bort helt, säger Rolf Zale, universitetslektor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Att växter kunde sprida sig så snabbt från tidigare isfria områden i södra Europa till Skandinavien efter istidens slut har länge varit lite av ett mysterium. En ny förklaring på detta fenomen skulle enligt forskarna kunna vara att växterna påbörjat sin kolonisering av Sverige redan då inlandsisen låg kvar.
Skogar frodades
Ny DNA-teknik i kombination med traditionella metoder har gjort det möjligt för forskargruppen att spåra de forntida växter som vuxit på isen, men också i en forntida isfri miljö som fanns i norra Sverige för cirka 45 000 år sedan. Forskarna har hittat växtdelar och DNA-fragment från denna tid som tyder på att skogar frodades och inte att miljön kännetecknades av tundra som man tidigare trott.
Så gamla DNA-fragment har inte tidigare hittats i Sverige.
– Det är otroligt spännande att vi kan hitta spår från av så gamla ekosystem och det öppnar upp nya möjligheter att förstå miljön i Skandinavien under den senaste istiden, säger Jonatan Klaminder, universitetslektor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet
Bilder:
Se USGS hemsida och scrolla nedåt för att se exempel på glaciärer med tundra och skog
– När patienter börjar söka mer frekvent, från att tidigare kanske bara kommit för att kontrollera sitt blodtryck, då kan det vara ett tecken på att något annat är fel, även om symptomen initialt kan tolkas som godartade, säger Marcela Ewing, doktorand vid institutionen för medicin och specialistläkare inom allmänmedicin och onkologi.
Hennes avhandling bygger på uppgifter om 4500 vuxna patienter som sökte i primärvården i Västra Götalandsregionen 2010-2011 och diagnosticerades med någon av våra vanligaste cancersjukdomar. Gruppen jämfördes med närmare 18000 köns- och åldersmatchade kontrollpatienter vid samma vårdcentraler, som inte hade någon konstaterad cancer.
Flertalet av patienterna sökte för olika besvär inom primärvården året innan de fick sin cancerdiagnos, men för över hälften av dem krävdes fyra eller fler läkarbesök på vårdcentralen innan diagnosen ställdes. En betydande andel av dessa patienter sökte redan de två första gångerna med symtom som visade sig vara associerade med cancer, men de behövde alltså besöka primärvårdsläkare minst två gånger till.
Symptomen före spridning
– Det är svårt med cancer och cancerdiagnos, och det är något väldigt ovanligt i en allmänläkares vardag. På ett år kanske en allmänläkare bara diagnosticerar fyra-fem fall. Men man kan öka lyhördheten och oftare fråga sig om det är cancer eller inte, speciellt om patienten kommer många gånger, säger Marcela Ewing.
Forskningen fokuserade på sju vanliga cancersjukdomar; bröstcancer, gynekologisk cancer, hudcancer, lungcancer, malignt melanom, prostatacancer och tjock- och ändtarmscancer. Just den senaste, tjock- och ändtarmscancer, hamnade i en egen klass beträffande symptom och förutsägbarhet.
Det visade sig att patienter som sökte för blödning från tarmen kombinerat med diarré, förstoppning, ändrade avföringsvanor eller smärta i buken utgjorde den grupp som starkast kunde förknippas med tidig cancer, i deras fall tjock- och ändtarmscancer som ännu inte spridit sig i kroppen.
Allmänläkare är nyckelpersoner
– Värdet av ett enskilt symptom är ofta lågt. Om du söker i primärvården för blödning från tarmen är risken cirka 4 procent att det är cancer och 96 procent att det är hemorrojder eller något annat som går att behandla. Vad vi har visat är att det är själva kombinationen av symptom som är viktig, även om de inte uppträder precis samtidigt, och det måste uppmärksammas. Kan vi hitta cancer tidigare påverkas patienternas prognos till det bättre, och det krävs mindre resurser från samhällets sida, säger Marcela Ewing.
– En cancerdiagnos ställs på sjukhus men det är oftast allmänläkarna som först kommer på tanken och sätter igång en utredning, fortsätter hon. De är nyckelpersoner och det är viktigt att de är på tårna. Tanken på cancer ska alltid finnas i bakhuvudet eftersom det kan få så allvarliga konsekvenser om diagnosen dröjer.
Oförutsedda störningar och avbrott i industriell produktion är kostsamma – men ses ofta som en oundviklig del av vardagen.
– Underhållsarbete ska vara som riktigt bra domare; det ska inte märkas. Idag tenderar dock många industrier att ta itu med problem först när de blir akuta och maskinen står still. Och det är kostsamt. Medarbetarna får vänta och i slutändan kan leveranser bli försenade och leverantörer och konsumenter drabbas. Men med hjälp av den modell jag utvecklat hoppas jag bidra till att skapa verktyg som gör det lättare att arbeta proaktivt med underhållsarbete redan innan stora problem uppstår, säger Gary Linnéusson, adjunkt i produktion och automatisering, vid Högskolan i Skövde.
Utmanar kortsiktigt tänkande
Att se effekterna av ett förbyggande, långsiktigt underhållsarbete är inte helt lätt. Men det kan Linnéussons modell, som hans avhandling handlar om, bistå med.
– Framgången får ses över tid. Att pressa produktionen på kort sikt kan vara framgångsrikt ett tag. Men hur ser det ut efter fler år? Har underhållsarbetet blivit lidande kan det sannolikt ha lett till fler oförutsedda stopp som sinkat produktionens hastighet. Min forskning handlar därför, i korthet, om att utmana ekonomiskt kortsiktigt tänkande.
– Jag hoppas att min metod pekar ut riktningen för framtida forskning om hur vi kan utveckla underhållsarbete ytterligare. För det är ett område som behövs. Här finns det resurser, och därmed, pengar att spara för många industrier.
Kontakt:
Gary Linnéusson, adjunkt i produktion och automatisering, Högskolan i Skövde, gary.linneusson@his.se, 0500-44 85 53
I läroplanen för förskolan tillskrivs de vuxna en viktig funktion i den moraliska fostran av barn, att de ska agera som moraliska förebilder och för att skapa gemensamma normer för gruppen.
– Men förskolebarnen är själva aktiva i sitt sätt att hantera moraliska frågor, normer och dilemman. De övertar därmed inte en moral som finns i samhället utan de omförhandlar den och skapar egna, komplexa moraliska ordningar, säger avhandlingens författare Magnus Karlsson.
Studerade samspelet på en förskola För att förstå hur moraliska frågor och dilemman hanteras på förskolan har han studerat det sociala samspelet på en svensk förskola. Studien bygger på etnografiskt fältarbete och videoobservationer av vardagliga barn- och vuxenstyrda aktiviteter, som samlingar, lek och spelsituationer.
Ett antal av de observerade situationerna har sedan valts ut som exempelvis två situationer där flickor spelar sällskapsspel och en samlingssituation där vuxna tillsammans med barn hanterar händelser som skett i barnens lek. Detta för att mer ingående studera barns moraliska arbete sinsemellan och tillsammans med vuxna när de tillsammans försöker hantera moraliskt problematiska handlingar som exempelvis regelöverträdelser i lek.
– Förskolebarnens moralarbete är nära knutet till deras sociala relationer i lekaktiviteterna. Där skapar de egna normer för sina relationer vilka ibland kan skilja sig från vuxnas moral och perspektiv, som när de hanterar regelöverträdelser i spel där olika moraliska frågor aktualiseras. De moraliska frågorna är knutet både till rättviseaspekter i själva spelet och på samma gång hur man ska vara som en bra kompis, säger Magnus Karlsson.
Barnen bröt mot förskolans moral Han visar i avhandlingen även hur vuxna gör barn moraliskt ansvariga för att ha brutit mot förskolans moraliska ordning och regler för lek, vilket bland annat gäller de känslor – att bli ledsen – ett antal barn antas ha åsamkat en flicka genom att ha nekat henne till att vara med i lek. Samtidigt visas hur barn har olika strategier, ibland alternativa, att hantera vuxnas institutionella fostran på förskolan.
Avhandlingen visar generellt hur barn förhåller sig till, förhandlar om och omtolkar olika moraliska ordningar och regler i vardagen på förskolan. Detta moraliska arbete mellan barn sker ofta subtilt och kan utspela sig över längre tid utanför vuxnas insyn. Det visas i en av delstudierna där två flickor med hjälp av en mängd olika resurser som tal, kropp och det fysiska utrymmet formerar sig i en tvåpartsformation gentemot en tredje flicka som försöker bli mer delaktig i deras lek och relation.
Avhandlingens resultat kan på så sätt bidra till att pedagoger får mer kunskap och blir medvetna om moraliska frågor och värden som kan vara viktiga inte bara för barn själva, utan också för förskolans verksamhet.
– Jag tror inte barn har en egen enhetlig moral eller vuxna heller för den delen. Läroplanen uttrycker snarare en mängd komplexa värden barn ska lära sig och som de aktivt förhåller sig till. Tanken är att barn skapar egna värden i sin kamratkultur i tät dialog och med inspiration från vuxnas kultur och normer, säger Magnus Karlsson.
En studie av samarbete i Arktiska rådet visar att länders förståelse av miljöproblem inte är statiska utan utvecklas. I en avhandling vid Malmö och Lunds universitet analyseras staters lärandeprocesser i arktiskt miljösamarbete med fokus på marin oljespillsprevention och minskandet av sot- och metanutsläpp.
Arktis står inför stora miljömässiga utmaningar och drastiska förändringar på grund av klimatförändringar, exempelvis en försurning av havsvattnet och isavsmältning. Minskad is innebär samtidigt nya kommersiella möjligheter såsom ökad turism, fiske, olje- och gasexploatering, och en ny sjöfartsled, den så kallade Nordostpassagen.
I avhandlingen State learning and role playing har Sandra Engstrand undersökt hur samarbetande stater lär sig om miljöskydd. Syftet är att nå förståelse kring processen, och hon har därvid tittat närmare på staters roller i Arktiska rådet, ett internationellt samarbetsforum för regionens åtta länder (Danmark, Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland, Sverige och USA) och ursprungsfolksorganisationer.
Statliga intressen kolliderar – I Arktis kolliderar intressena. Med större kommersiell aktivitet i Arktis följer ett behov av större miljöskydd. Stora delar av Arktis går att knyta till nationellt territorium, vilket till exempel innebär att olje- och gasfyndigheter ingår i nationernas intressen.
– För Arktiska rådet betyder det att en fråga som oljespillsprevention främst hanteras inom ramen för säkerhetshöjande informationsutbyte mellan länderna, och inte inbegriper en diskussion om att minska utvinning som sådant, säger Sandra Egstrand.
Genom textanalys av offentliga anteckningar från möten mellan högre tjänstemän i Arktiska rådet, mellan 1999 och 2016, har Sandra Engstrand undersökt respektive lands samarbetsroll i Arktiska rådet. Hon har också studerat två specifika förhandlingsprocesser och intervjuat deltagare i dessa processer.
Den ena handlar om samarbeten kring oljespillsprevention i samband med djuphavsborrning och marina transporter. Den andra om gemensam begränsning av de kortlivade klimatförorenarna sot och metan.
En svensk lärare när den behövs
– Stater utvecklar sina roller i den sociala interaktionen, lär sig genom självreflektion, och genom att reflektera kring andras förväntningar. Man kan säga att en stat i denna typ av sammanhang inte initialt lär sig om själva klimatfrågan utan istället om sin roll som aktör, säger Sandra Engstrand, som är doktorand i statsvetenskap vid både Malmö universitet och Lunds universitet.
Staters roller är flexibla och tar sig delvis olika uttryck beroende på huvudfråga och förhandlingsprocess. Ett bra exempel på detta är Sveriges roll, vilken enligt Sandra Engstrand kan beskrivas som teacher on demand. När det gäller oljespillsprevention, som är en svår politisk fråga med krassa ekonomiska intressen, dominerades diskussionen av de stora kuststaterna Kanada, Norge, Ryssland och USA.
– Här hade Sverige, med tanke på att landet ofta hävdar en stark miljöpolitik, kunnat agera motpol mot ökad oljeutvinning. Men den svenska rollen definierades av viljan att bidra till diskussionen om samarbete, genom att tillföra kunskap om sådant man kunde väl och uppfattade en efterfråga kring, till exempel information om isbrytarverksamhet, säger Sandra Engstrand.
I förhandlingen kring minskandet av utsläpp av sot och metan intog Sverige däremot en mer aktiv ledarroll. Enligt Sandra Engstrand beror det delvis på att man tidigare har drivit denna fråga, och att det också fanns en matchande efterfrågan och förväntan hos andra länder att Sverige skulle agera pådrivande.
Länders dubbla intressen
Norge är ett bra exempel på ett land som har dubbla intressen i Arktis. Den inhemska olje- och gasindustrin är central för den norska ekonomin, samtidigt som landet har en internationell miljöprofil. I Arktiska rådet kombineras detta i en expertroll där landet bidrar med ledande expertis kring säker olje- och gasutvinning, samtidigt som man driver klimatfrågan hårt.
En hoppfull slutsats som Sandra Engstrand drar är att alla stater håller Arktis och samarbete högt. Eftersom det handlar om eget nationellt territorium som är kulturellt värdefullt talar det för att länderna är måna om att bevara och skydda regionen.
– Eftersom rollen som ett land intagit anpassas successivt finns utrymme för att lära sig acceptera ökat miljöskydd. Däremot är det viktigt att etablera en hög ambitionsnivå för miljöskydd redan från början. Dessutom bör länderna ha tilltro till varandra, och faktiskt förvänta sig att andra kommer agera som goda samarbetspartners, säger Sandra Engstrand.
Under åren 2004-2014 lades cirka 100 lokalredaktioner ner i Sverige. Samtidigt blir medieföretagen större och mer centraliserade.
Forskaren Lottie Jangdal, adjunkt vid Mittuniversitetets journalistprogram och forskare vid DEMICOM, studerar i ett treårigt forskningsprojekt hur hyperlokala nyhetsmedier kan fylla hålen och om de har ett demokratiskt värde.
Vad är hyperlokala medier?
Hyperlokal innebär här en nyhetsaktör som riktar sig till ett visst begränsat geografiska område, men kan se väldigt olika ut på olika platser i Sverige: allt från en gratistidning som främst består av annonser till en websajt som i stort liknar en etablerad nyhetssajt.
Undersöker om entreprenörer kan hjälpa medieindustrin – En sådan här studie har aldrig gjorts i Sverige tidigare. Vi vill se hur entreprenörskompetensen på landsbygden kan hjälpa medieindustrin, och vad som händer på de ställen där det har blivit svarta hål, så kallad medieskugga, säger Lottie Jangdal.
Jangdal och hennes kollegor Elisabeth Stúr och Asta Cepaite började med att hitta de hyperlokala medierna. Kravet för att kunna studeras var att de skulle vara digitala, alltså finnas på nätet eller som till exempel en app, vara oberoende och ha ett nyhetsfokus. De hittade 75 stycken.
Nästa steg var att kartlägga var i landet de hyperlokala siterna finns.
– Ur befolkningsperspektiv är det intressant att se hur många hyperlokala medier som finns var. Ligger de utanför storstadsområdena? Om de främst finns i storstäderna, fyller de då en funktion? Där finns ju redan de etablerade medierna.
Enligt Jordbruksverket finns fyra sätt att definiera kommuner ur ett befolkningstäthetperspektiv: Storstad, stad, landsbygd och glesbygd. Av Sveriges 290 kommuner är 164 landsbygdskommuner, 33 definieras som glesbygd, 47 som stadsområden och 47 som storstadsområden. En tredjedel av befolkningen bor på landsbygden.
Flest hyperlokala medier i tätbefolkade områden Av de 75 hyperlokala medier som Lottie Jangdal och hennes forskarkollegor kunnat definiera så finns fyra stycken i glesbygdskommuner. 22 ligger i landsbygd.
Majoriteten av de hyperlokala medierna finns alltså i delar av landet som är tätbefolkade och där etablerade medier finns. Lidingösidan och Frilagt Hässleholm är exempel på hyperlokala medier som verkar i områden där även andra medieaktörer har nyhetsbevakning.
Frågan är alltså om de hyperlokala medierna kan täcka de svarta hålen. Den frågan verkar vara lite mer komplex än vad man kan tro.
– Som vi ser det är det inte så superintressant om medierna ligger i glesbygd eller i landsbygd. Det som är intressant är hur det ser ut med annan medial bevakning i den kommun där de är lokaliserade, säger Lottie Jangdal.
Hon har delat upp de 75 medierna i tre kluster:
Låg närvaro – där det finns ett eller två andra nyhetskontor
Medel medienärvaro, där det finns tre till sju andra medieaktörer
Hög närvaro, där det finns åtta eller fler andra mediekontor.
Ur varje kluster har de slumpvis valt ut tio medier, som de granskar närmare i vår. När de nu har kartlagt hur många hyperlokala medier som finns, och var de geografiskt befinner sig, ska forskarna börja kolla på vad de faktiskt innehåller.
Granskning viktigt kriterium För att ett medium ska ha ett demokratiskt värde måste vissa kriterier uppfyllas. Journalistiken ska granska, informera och ha ett forum för debatt. Det kan hända att det finns ett hyperlokalt mediekontor i en kommun, men om mediet till exempel inte bevakar beslut som tas i kommunfullmäktige och invånarna inte informeras om vad som händer, så kanske de heller inte fyller ett demokratiskt värde.
– Om de inte bevakar viktiga frågor så följer de inte sitt uppdrag ur ett journalistiskt perspektiv. Har de då ett demokratiskt värde, det är det jag är ute efter, konstaterar Lottie Jangdal.
Medierna kan absolut fylla ett annat värde, menar hon. Att knyta ihop bygden, värna om det nära, informera om vad som händer i närområdet kan absolut ha ett värde i sig.
– Det kan vara ett fåtal som tar det demokratiska uppdraget på allvar, men det får vi se nu.
Innehållsanalysen av de utvalda medierna har redan börjat. Vecka tio samlades artiklar in varje dag, hela veckan. Vecka 36, samma vecka som valet, kommer Lottie Jangdal att samla in artiklar igen. Cirka 1 500 artiklar kommer sedan att analyseras och kategoriseras utifrån ämne, vilka som får komma till tals, genusperspektiv, källor och politisk representation.
– Det ska bli riktigt intressant att göra jämförelsen. Är det bra bevakning året runt, eller skärper de sig vid valet? Har medierna i glesbygd en annan slags bevakning än de i storstäderna? Ingen har tidigare tittat på vad de hyperlokala medierna faktiskt publicerar, säger Lottie Jangdal.
Var fjärde kommun utan lokalredaktion En studie från Södertörns högskola, där det gjorts en mätning av lokala nyhetskontor, visar att förekomsten av hyperlokala medier ökar stadigt. Samtidigt saknar var fjärde svensk kommun en nyhetsredaktion.
I takt med att medielandskapet förändras finns det anledningar att tro att ännu fler hyperlokala medier kommer att startas.
Lottie Jangdal hoppas att hennes forskning kommer kunna bidra med viktig information.
– Förhoppningen är att vi kan bidra med information till de som vill starta hyperlokala medier, do’s and dont’s och vad man ska tänka på. Det kan vara viktigt för journalistutbildningen och vår forskning kan vara viktig ur ett finansieringsperspektiv, hur får man de här medierna att överleva.
Syftet med Kamprads stiftelse är att stödja och stimulera regionala forsknings- och utbildningsprojekt.
– Det vi fick pengar för, och det som är ett viktigt fokus för oss, är hur man kan få landsbygden att leva. Oberoende medier kan lyfta sin bygd och eftersom det nu har visat sig att det finns relativt få hyperlokala medier i glesbygd och landsbygd så kanske det är ännu viktigare att hitta de bra exemplen där. Så de blir fler, säger Lottie Jangdal.
Artikeln var först publicerad på Mittuniversitetets nyhetssidor 12 april 2018.
