Extremidrottande inom triathlon innebär stora påfrestningar på de idrottandes familjeliv, visar forskningen. I studien, som baseras på intervjuer med 26 svenska triatleter –14 män och 12 kvinnor mellan 25 och 52 år gamla – diskuteras framförallt balansen mellan träning, tävling och familjeliv.
De flesta atleter har ambitionen att leva i jämställda familjer, men inte alla lyckas med detta. Av studien framgår att familjemönstren oftast blir ganska stereotypa när någon eller båda föräldrarna är triatleter. Kvinnan tar oftast huvudansvaret för hemmet och barnen och trappar i några fall själv ner rejält på sitt tränande. I ytterligare fall blir skilsmässa enda vägen ut för kvinnan att få fortsätta med sitt tränande.
Extremt tidskrävande
Förberedelserna inför exempelvis en Ironman triathlon, där simning 3,7 kilometer, cykling 18 mil samt löpning 42 kilometer utförs i följd, är extremt tidskrävande vilket i många fall innebär att både familj och icke-tränande vänner får komma i andra hand. I genomsnitt tränar de tillfrågade mellan 10 och 15 timmar i veckan.
– Tendensen är att det i de tävlandes familjer görs olika former av kompromisser som ofta landar i relativt könsstereotypa lösningar; något som i förlängningen i större utsträckning premierar männens idrottskarriärer, säger Thomas Johansson, professor i pedagogik med inriktning mot barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Globalt idrottsevenemang
Idén om Ironman triathlon introducerades i slutet av 1970-talet. Från att ha betraktats som ett udda, om än högt respekterat, idrottsfenomen har Ironman triathlon fram till idag kommit att omvandlas till ett globalt och kommersiellt idrottsevenemang. Det finns en mängd efterföljare, exempelvis ”Mountain Triathlon”, ”Swim Run” och ”Mini-Triathlon”. Den här utvecklingen kan placeras inom ramen för den högkonjunktur råder vad gäller olika motionslopp, halvmaror och allt mer extrema evenemang som till exempel ultra-maraton.
Ständigt jonglerande
– Detta gäller inte minst ett ökat antal kvinnliga deltagare. Men den här typen av mycket krävande idrotter innebär också att vardagslivet präglas av tidsplanering och av ett ständigt jonglerande med balansen mellan arbete, familj och träning, säger Jesper Andreasson, docent i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitetet.
Den aktuella artikeln utgör en del av ett större bokprojekt, med arbetstiteln Extreme Sports – Extreme Bodies, där Jesper Andreasson och Thomas Johansson undersöker tre extremsporter: Bodybuilding, Ironman triathlon och Mixed Martial Arts, MMA.
Ett längre och friskare liv, framgång i arbetet och lägre förekomst av psykisk ohälsa. Forskning visar på många positiva samband med hög uppmätt intelligens. Men vad är IQ?
Rent vetenskapligt har det visat sig vara svårt att komma överens om vad begreppet ska innebära. Det närmaste vi kommer är sannolikt en definition som en grupp intelligensforskare, ledda av den amerikanska psykologen Linda Gottfredson, gemensamt skrev år 1994:
Intelligens beskrevs som “en väldigt generell egenskap, som bland annat innefattar förmågan att lösa problem, planera, tänka abstrakt, förstå komplexa idéer, lära sig fort och att lära sig av sina erfarenheter“.
När 68 000 svenskar i helgen gjorde högskoleprovet handlade det inte om ett intelligenstest. Högskoleprovet försöker mäta förmåga att tillgodogöra sig högskoleutbildning. IQ-begreppet är tänkt att vara frikopplat från utbildning.
Så mäts IQ
Intelligenstester ska mäta en djupare, mer grundläggande förmåga att tänka och resonera. Hur intelligens ska mätas är en fråga som forskare har undersökt sedan början av 1900-talet. Det har under den tiden kommit olika tester, baserade på olika modeller av hur vår intelligens är uppbyggd. De mest använda testen idag kallas Wechsler-test och består av tio deltester som tillsammans ska ge en bild av vår intelligenskvot (IQ).
– Om man vill komma åt folks problemlösningsförmåga så måste man låta dem lösa problem av diverse slag. Då kokar det ner till bland annat logiska och språkliga tester, eftersom det är så vår problemlösningsförmåga manifesteras, säger Anton Lager, forskare vid Karolinska institutet.
För att utveckla intelligenstester har forskare under decennier tittat på hur deltester och till och med enstaka uppgifter samvarierar med testet som helhet. Om resultatet på en viss uppgift sticker ut innebär det oftast att det mäter fel sak, och borde ersättas av en annan. På detta sätt har forskningen gjort att testerna ständigt förfinats.
En viktig egenskap hos intelligenstester är att de är normerade. Det betyder testens skapare samlat resultat från tusentals personer. När en ny person mäter sin IQ jämförs hen med dem som redan gjort testet. På så sätt går det att bestämma att medelvärdet alltid ska ligga på 100, och att bara en viss andel ska nå upp till exempelvis 130 IQ .
Även om vetenskapen idag är kluven när det gäller exakt vad intelligens är, finns det en anledning till att så många forskare intresserat sig för begreppet under så lång tid. Vår IQ kan nämligen säga en hel del om oss.
– Det man mäter har visat sig vara väldigt viktigt. Det predicerar allt ifrån hur det ska gå i skolan, till risken för förtida dödlighet, säger Anton Lager, forskare vid Institutionen för neurobiologi vid Karolinska institutet.
I studie efter studie har resultaten på intelligenstester visat sig förutsäga studieresultat, hur hög lön vi kommer att få eller hur sannolikt det är att vi drabbas av olika sjukdomar. Anton Lager har under sin forskarkarriär intresserat sig för flera av de här sambanden, och menar att de finns kvar även om man tar hänsyn till utbildning och inkomst.
– Även om man rensar bort sådana faktorer så finns kopplingen mellan intelligens och hälsa kvar, säger Anton Lager.
– Risken för förtida död är ungefär dubbelt så hög för de 25 procent med lägst intelligens jämfört med de 25 procent som har högst.
Vad är det då som gör att intelligens ger ett sådant avtryck på hälsan?
Anton Lager kallar det för “Nobelprisfrågan” och menar att en del av svaret ligger i sociala orsaker. Personer med högre intelligens utbildar sig längre, och umgås med andra högutbildade personer.
– Bland högutbildade är det till exempel helt ute att röka. Det förväntas att man ska värna sin hälsa genom att äta rätt och ägna sig åt fysisk aktivitet. Om man hamnar i kris i livet finns en rimlig chans att man har vänner och bekanta runt sig med resurser att hjälpa en, säger han.
IQ, schizofreni och missbruk
I en stor studie där forskarna följde över en miljon svenska män från mönstringen och två decennier framåt, visade det sig att 15 poängs skillnad i IQ hängde samman med en 50- till 90-procentig riskökning för bland annat schizofreni, personlighetsstörning, missbruk och annan psykisk ohälsa. Precis som med de flesta liknande studier finns den starka kopplingen kvar även efter att man tagit hänsyn till socioekonomisk status, ålder och annat som skulle kunna förklara skillnaden.
Mycket av forskningen om hur vår intelligens påverkar oss utgörs av så kallade “sambandsstudier”, och säger inte så mycket om hur det ser ut för en given person. Någon med låg intelligens kan alltså ha ett minst lika framgångsrikt och hälsosamt liv som sin intelligentare granne.
Kopplingen brukar se ut på så sätt att en något högre intelligens hänger samman med bättre hälsa oavsett var på skalan man befinner sig. Lite högre intelligens minskar alltså sjukdomsrisken en aning. Och om man jämför dem med lägst och högst intelligens blir det ännu tydligare.
I studie efter studie visar det sig också att intelligens ger utslag på hälsan även bland personer med samma utbildning. Anton Lager tror att en del av det kan förklaras genom problemlösningsförmåga.
– Det som verkar hjälpa mot hälsoproblem är att göra en kylig analys, och sedan ta steg i rätt riktning. Intelligens innefattar problemlösningsförmåga. Då är det inte svårt att förstå att en allmän förmåga att analysera och utvärdera är nyttig att ha.
Extra skolår gav högre IQ
Eftersom IQ anses vara en ganska stabil förmåga, som påverkar vårt liv och till stor del bestäms av vår genetik, har det gjorts relativt lite forskning kring det omvända förhållandet: Hur påverkar livet vår intelligens?
I en studie från 2017 undersöker i vart fall Anton Lager och hans kollegor vilken effekt utbildning har på intelligensen.
Forskarna tittade på data från stor grupp pojkar som var barn under skolreformen på 1950- och 1960-talen, då grundskolan utökades med ett år. Eftersom reformen inte skedde samtidigt överallt gick vissa pojkar i skolan i åtta år medan andra gick i nio. När forskarna jämförde resultaten från mönstringens intelligenstest hittade de ett spännande mönster.
– Det som är det riktigt intressanta är att det fanns ett samband åt andra hållet. Det extra skolåret hade lett till ökad IQ.
Vad innebär det då att de som gått längre i skolan uppvisade högre IQ? Hade de bara blivit duktigare på att göra IQ-tester eller återspeglade resultaten en verklig förändring i intelligens?
Anton Lager tror på den sistnämnda förklaringen. Skolan lär ju ut just de förmågor som intelligenstesterna mäter, menar han.
– Man får ett år till på sig att träna abstrakt tänkande och problemlösning. Sen applicerar man det på vardagen.
Text: Nils Otto på uppdrag av forskning.se
IQ och schack i skolan
Armenien är det enda landet i världen som infört schack som ett obligatoriskt ämne från andra till fjärde klass i grundskolan. Bakgrunden till beslutet är enligt Norayr Kalantaryan, skolchef i distriktet Yerevan, att barnen ska utvecklas psykologiskt och utvecklas till tänkande människor. Han är övertygad om att schack förbättrar koncentrationen, omdömet och det matematiska och logiska tänkandet. Dessutom menar han att schack förbereder barnen inför framtiden.
– Livet är inte bara framgångar. Schack lär ut hur man förlorar och hur man hanterar en förlust, vilket är jätteviktigt att lära sig för att bli en sympatisk vuxen.
En dansk studie visade att skolor som undervisar i schack har mindre behov av specialpedagogik eftersom barnen inte blir lika uttråkade som under en vanlig mattelektion. En annan studie genomförd i Venezuela åren 1979-1984 visade att barn som fått schackundervisning i 4,5 månad hade betydligt högre IQ än kontrollgruppen som inte spelat schack. Denna slutsats bekräftades av en den australiensisk forskaren Murray Thompson år 2003 som menade att den höjda IQ:n beror på att schack kräver högre koncentration och logiskt tänkande. Det finns även ett flertal studier som visar att schack spelar en avgörande roll vad gäller utvecklingen av ett barns kritiska och matematiska tänkande.
– Utifrån den grundläggande kunskapen om hur hjärnan fungerar kan man se att schackträning har goda förutsättningar för att förbättra det logiska och matematiska tänkande, säger Henrik Jörntell, neuroforskare vid Lunds universitet.
Enligt honom är det dock viktigt att vid studier på skolbarn inte titta på schackspelandet som en isolerad företeelse utan även observera vad som pågår runtomkring.
– I de fall där man fått ett positivt resultat har barnen kanske inte bara spelat schack utan även fått en massa positiv uppmärksamhet i samband med detta, vilket skulle kunna ligga bakom positiva effekter man tycker sig ha funnit, säger han.
Trots detta så tror Henrik Jörntell att det finns en god chans att schack kan förbättra studieresultaten förutsatt att det införs på mellanstadiet där mycket handlar om att förstå samband.
Text: Izabella Rosengren
Etnologen Magnus Berg och idéhistorikern Klas Grinell har studerat den bild av islam som ges på europeiska museer.
– Vi har tittat på hur museer i framförallt Tyskland och Storbritannien hanterar islam, och på vilket sätt det faller in i den allmänna diskussionen om islams plats i Europa, säger Klas Grinell.
Större museer världen över är knutna till International Council of Museums, ett UNESCO-råd. Ända sedan 1972 definierar organisationen ett museum som en plats som samlar och ställer ut, men som också är en offentlig institution i samhällets tjänst. I det begreppet ingår att museerna ska bidra till kulturell förståelse och försoning.
– Det lite nedslående resultatet av vår undersökning är att det inte ofta är så, utan det är väldigt mycket samma slags utställningar i dag som på 50-, 60- och 70-talet. Då fanns inte några sådana ambitioner, utan man ville mer visa fint konsthantverk för dem som gillar det.
Traditionell och homogen bild Det material som ställs ut målar upp en traditionell och homogen bild av islam, med fokus på det som brukar sägas vara islams guldålder under medeltiden. Utställningstexterna är korta, förenklande och framställer islam som något omodernt.
– Utifrån de beskrivningarna är det väldigt svårt att förstå varför någon vill vara muslim, säger Klas Grinell.
– Det är inget fel i att visa vackert islamiskt konsthantverk, men med den politiska förändringen kring islams roll i Europa och världen har det ålagts de här samlingarna och de som jobbar med dem att skapa försoning och kulturell förståelse, och det lämpar sig det här materialet inte så bra till.
Klas Grinell tror att avsaknaden av aktuellt material enbart handlar om välvilja: det finns en strävan hos många politiker och andra i maktställning i dag att vi måste tala väl om islam, visa att islam inte är farligt.
– I stället förstärker man bilden av att islam är homogent och att alla muslimer är likadana.
Vart ska man då gå om man vill lära sig mer om islam, och veta mer om de muslimer som lever i Europa i dag? Kontakta en moské och be att få komma på visning där, tipsar Klas Grinell om.
– Syriskt porslin från 1000-talet har inte så mycket med dagens somalier i Sverige, pakistanier i England eller turkar i Berlin att göra.
Museologiska inramningar av islam i Europa Forskningsprojektet Museologiska inramningar av islam i Europa (Museological framings of Islam in Europe) har pågått mellan 2015 och 2018 och sammanfattas nu i den populärvetenskapliga boken Musealt islam.
Forskarna har undersökt hur museer har framställt islam under perioden 1945-2014, på en rad museer i Storbritannien och Tyskland: exempelvis British Museum, Victoria & Albert Museum, Museum für Islamische Kunst och Ashmolean Museum of Art and Archeology. Utblickar har även gjorts mot museer i Paris och Köpenhamn.
I våra vattendrag lever mängder av organismer i näringsvävar som ser till att energi och näringsämnen omsätts i vattnet. När dessa ekosystem fungerar väl gör de oss människor viktiga tjänster, genom att t.ex. rena vatten, erbjuda goda fiskbestånd och minska transporten av övergödande näring till sjöar nedströms.
Amélie Truchy har under sin tid som doktorand vid SLU försökt förstå hur bäckar och mindre åar påverkas av de påfrestningar som människans ”ingrepp” i miljön kan innebära, i form av jord- och skogsbruk och kraftverksdammar. Hon har också velat veta hur man bäst mäter den ekologiska statusen hos dessa vattendrag, något som är intressant för den nationella miljöövervakning som ligger till grund för förvaltningen av våra vattendrag.
För att få en bild av hur människan påverkar dessa ekosystem gjorde Amélie Truchy undersökningar i ett urval mindre vattendrag som i olika hög grad är präglade av jordbruk, skogsbruk respektive vattenkraft. Tio vattendrag i Östergötland studerades för att belysa jordbrukets betydelse, medan 16 vattendrag i Västerbotten och tio i Värmland skulle spegla skogsbrukets respektive vattenkraftens inverkan
Amélie Truchy mäter vattenflödet i en värmländsk å. (Foto: Elodie Chapurlat)
Genom att inventera fisk, bottenfauna, växter, små alger och mikroskopiska svampar fick hon ett mått på samhällsstrukturen (artsammansättningen) i näringsvävarna på varje plats. Hon tog dessutom fram mått på några av ekosystemets funktioner, bland annat hur snabbt nedfallna löv bryts ned i vattnet, och hur snabbt alger och mikroskopiska svampar växer till på en keramikplatta som placeras i vattnet.
Betydligt större störningar av jordbruk och dammar än av skogsbruk
En övergripande slutsats i studien var att jordbruk och kraftverksdammar har betydligt större inverkan än skogsbruk på vattendragen.
– Skillnaderna mellan de vattendrag som skulle spegla olika stark påverkan från skogsbruk var mycket små, säger Amélie Truchy. En anledning kan vara att skogsbrukets effekter är mer kortvariga. Det kan också vara så att jag skulle ha sett större skillnader om jag hade valt ut bäckar där betydligt större arealer hade avverkats.
Närheten till jordbruk och dammbyggen påverkade däremot både artsammansättningen i näringsvävarna och olika funktioner i ekosystemet, särskilt de senare.
Jorderosion har stor inverkan på ekosystemet
Vissa vattendrag i jordbrukslandskapet var starkt påverkade av jorderosion från åkermark, och det grumliga vattnet påverkade många slags organismer. Bland annat gick nedbrytningen långsammare än väntat.
– Vi såg att det fanns färre arter av insekter som andas med gälar där vattnet var grumligt, vilket beror på att lerpartiklar fastnar på gälarna och försämrar deras funktion, säger Amélie Truchy. Dessutom täcks nedfallna växtdelar som hamnat på botten av sedimenterat slam, vilket gör att de inte är lika åtkomliga för nedbrytare. Slutligen hämmas algtillväxten, eftersom solljuset inte når ned till botten.
En liten damm i Acksjöälven i Värmland. (Foto: Amélie Truchy)
Kraftverksdammar förändrar vattendragen genom att bland annat ändra vattenflödets rytm under året, och skapa hinder för vandrande fisk. En art som tydligt förlorar på detta är öringen. När det gäller ekosystemets funktioner är bilden mer komplicerad.
– Vi såg en minskning av den nedbrytande bottenfaunan i de mest påverkade vattendragen, men å andra sidan såg vi en större aktivitet hos nedbrytande mikroorganismer.
Lokala förhållanden måste beaktas
Samtidigt visade studierna att andra faktorer än de människoskapade kan ha stor inverkan på de mått som analyserades, vilket försvårar tolkningen av resultaten.
– Det handlar dels om regionala skillnader, som kan vara betydande mellan Västerbotten, Värmland och Östergötland, säger Amélie Truchy. Dessutom kan väldigt lokala förhållanden ha stor betydelse, såsom temperatur- och ljusförhållanden, och områdets geologi och hydrologi. Detta är något som måste beaktas mer i miljöövervakningen.
Är det mångfald eller funktion som ska övervakas?
Övervakning av ytvatten och klassificering av ekologisk status är viktiga komponenter i EU:s ramdirektiv för vatten, som är utgångspunkten för svensk vattenförvaltning. Vilka mått man använder för att beskriva graden av mänsklig påverkan är en viktig fråga i detta arbete. Lägger man fokus på bevarande av biologisk mångfald, är det näringsvävens artsammansättning som ska övervakas. Lägger man i stället fokus på hur ekosystemet fungerar och vilka tjänster det levererar, är det framförallt processer som ska övervakas. Vattendirektivet ger dock inga tydliga riktlinjer för vilka processer som i så fall bör väljas.
– Här ger min avhandling värdefull kunskap, säger Amélie Truchy. Bland annat verkar det vara viktigt att inte välja ut en enskild process som ska mätas, utan att mäta flera processer samtidigt.
– Jag tycker också att det vore bra om övervakningen av biologisk mångfald tog större hänsyn till arternas egenskaper, vilka funktioner de fyller i ekosystemet. Det skulle göra det lättare att upptäcka förluster av funktionell mångfald.
– Våra experiment visar att mossan har en väldigt hög arsenikreningskapacitet. Det tar inte mer än en timme att få bort 80 procent av arseniken ifrån en behållare med vattnet. Då har vattnet nått en så låg arseniknivå att det inte längre är skadligt för människor, säger forskningsassistent Arifin Sandhi som har utfört experimenten.
Arifin Sandhi samlar moss- och vattenprover från gruvdriftarealerna i Skelleftefältet. Bild: Maria Greger
Renare vatten i gruvområden med hjälp av mossa Tidigare användes arsenik i träprodukter, men år 2004 förbjöds ämnet. Arsenik når ändå fortfarande mark- och vattensystem genom gruvdrift, vilket beror på att mark och berggrund i vissa delar av Sverige innehåller arsenik naturligt. I förlängningen leder gruvdriften i dessa områden till att dricksvattnet och det vatten som används till bevattning av odlingar också innehåller förhöjda arsenikhalter. Växterna tar upp arsenik från jorden och ämnet hamnar till slut i maten som vi äter. I Sverige gäller det till exempel vete, rotgrönsaker och bladgrönsaker. I andra länder samlas det till exempel mycket arsenik i ris.
– Hur mycket arsenik vi får i oss beror i slutändan på hur mycket vi äter av de här matvarorna och hur och var de är odlade. Målsättningen är att filtrera bort arseniken innan vattnet används som dricksvatten och bevattningsvatten. På så sätt skulle arseniken inte ta sig vidare till våra livsmedel, säger Maria Greger.
I norra delen av Sverige är vatten från gruvområden ofta förorenat av arsenik.
– Vi hoppas att det här växtbaserade våtmarkssystemet som vi håller på att utveckla ska lösa arsenikproblemet i Sveriges nordliga gruvområden, säger Maria Greger, docent vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet, som leder forskargruppen.
Kontakt Maria Greger, docent vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet som leder forskargruppen, maria.greger@su.se, 0708-16 12 11
Arifin Sandhi, doktorand vid Institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik, KTH, asandhi@kth.se, 073-592 89 96.
– Det här skulle kunna vara ett stöd och ett sätt att utvärdera om en spelare ska vila mer, eller kan återgå i spel. I dag saknas ett sådant objektivt verktyg, säger Pashtun Shahim, legitimerad läkare, forskare inom neurovetenskap och försteförfattare till artikeln.
Studien innebär ytterligare ett kliv framåt i den forskning som under flera år bedrivits i Göteborg, med fokus på idrottsrelaterade hjärnskakningar. Den här gången ingick samtliga svenska ishockeylag som spelade i högsta serien på herrsidan, SHL, under de tre säsongerna 2012-2015. Klubbar från Luleå HF i norr till Rögle BK i söder var engagerade i arbetet.
– Alla lagläkare och medicinska team i klubbarna har varit jättebehjälpliga. Utan dem hade vi inte kunnat göra en sådan här studie över hela Sverige, med provtagning och instruktioner till alla labb om hur prover ska frysas. Det har varit en väldigt stor apparat, konstaterar Pashtun Shahim.
Studerat över tid
Totalt omfattades 288 spelare, varav 105 drabbades av hjärnskakning under de aktuella säsongerna. På 87 av dessa togs blodprover 1, 12, 36 respektive 144 timmar (sex dygn) efter hjärnskakningen. Ett femte prov togs vid den tidpunkt då personen återgick i spel.
Syftet med studien var att jämföra koncentrationer i blodet av kända biomarkörer för hjärnskakning, både direkt efter händelsen och över tid. Resultaten visar att det var nivåerna av proteinet Nfl (Neurofilament light) som tydligast kunde kopplas till skadenivå.
– Styrkan i den här studien är att vi under lång tid kunnat följa hur markörer frisätts och rensas från blodet. Det vi såg var att Nfl frisattes inom en timme efter hjärnskakningen, och sedan ökade över tid hos de spelare som hade lite mer långvariga symptom, säger Pashtun Shahim.
Nivåerna av övriga biomarkörer som studerades (tau, S100B och NSE) klingade av relativt snabbt och kunde därmed inte ge signaler om hur skadade spelarna var efter sex dygn, en tidpunkt då många annars återgår i spel.
Bättre prognoser
– I dagsläget är det spelarnas symptom som avgör när de ska börja spela igen, men det korrelerar med nivåerna av Nfl som därför kan fungera som ett objektivt stöd när man beslutar om personen ska återgå i spel eller inte. Det är viktigt att skydda spelare som kan drabbas av mycket svåra konsekvenser om de får en hjärnskakning till, säger Pashtun Shahim.
– Det behövs ingen markör för att ställa diagnos vid hjärnskakning, det är en kliniks diagnos som bygger på patientens symptom, fortsätter han. Det man egentligen är ute efter är en markör med prognostiskt värde som kan säga vilka spelare som kommer att ha fortsatta symptom, och kanske kommer att behöva mer vila och omhändertagande.
I avhandlingen jämförs Sveriges småskaliga produktion med den amerikanska delstaten North Carolinas storskaliga produktion. Där finns en mängd kunskap om produktion och skötsel inklusive handböcker, faktablad, manualer, artiklar och webbplatser om julgransproduktion.
Dessutom finns ett universitetsprogram och utbildad personal som har till uppgift att stödja och hjälpa North Carolinas 1 300 julgransodlare. Detta samarbete mellan myndigheter, forskare och odlare har hjälpt till att forma North Carolinas mycket framgångsrika julgransindustri, där majoriteten av granarna exporteras till andra delstater i USA, med en årlig omsättning motsvarande 100 miljoner dollar (över 800 miljoner kronor). I Sverige saknas liknande kunskap och stöd.
Utvecklingsmöjligheter
– Något som förundrar mig är att det inte ens finns underlag och statistik om antalet julgranar som produceras och säljs, antalet odlare, brukad areal eller andelen gran och ädelgran. Varken Jordbruksverket eller Skogsstyrelsen verkar ha någon koll på detta. Det är märkligt att Sverige, som är ett så utpräglat skogsland, inte ens är självförsörjande på julgranar, säger Martin Pettersson. Han ser stora utvecklingsmöjligheter av flera skäl:
Den svenska julgransproduktionen är relativt frisk och fri från de mest aggressiva skadegörarna, såsom Phytophthora (rotröta) i USA eller ädelgranskräftan i Danmark och Norge.
Det finns mycket mark tillgänglig som skulle fungera bra att odla på och den är relativt billig i jämförelse med exempelvis Danmark, där odlingen är väl utvecklad.
Ökad miljömedvetenhet från svenska konsumenter bör resultera i att man väljer bort importerade plastgranar från Kina som är dåliga för miljön.
Ökad vilja att stödja svenskt och närproducerat bör resultera i att man väljer en svensk gran istället för en importerad gran.
Julgranar i Danmark
– För att bättre utnyttja den svenska julgransproduktionen behöver markägare bli medvetna om dagens stora möjligheter. Nu diskuteras julgranar endast några få veckor före jul, vilket visar det ganska låga engagemanget. För att få till en förändring måste markägare, politiker och andra potentiella intressenter få kännedom om möjligheterna, säger Martin Pettersson.
Han tycker att Sverige bör bli medlem i Europas gemensamma julgransodlarförening (The Christmas Tree Growers Council of Europe, CTGCE) för att få tillgång till den senaste informationen och forskningen, inklusive teknik för att förbättra kvaliteten och effektivisera produktionen.
Den svenska ädelgranen
En hel del talar för att marknaden för ädelgranarna växer. Fördelen är att barren sitter kvar länge, dom har också en djupare blågrön nyans, starka grenar och en behaglig doft. I USA har ädelgranarna nästan helt konkurrerat ut vanlig gran och tall som förr användes i stor skala. För närvarande produceras inga ädelgransplantor i Sverige utan alla importeras.
– En stor förbättring skulle vara att etablera svenska provenienser och fröplantager för produktion av svenska julgranar (med fokus på ädelgranar). Det skulle öka den svenska julgransindustrins konkurrenskraft och minska beroendet av importerade granplantor, vilket innebär stora risker eftersom sjukdomar lätt kan följa med plantorna.Flera odlare jag talat med efterfrågar provenienser anpassade till svenska klimatförhållanden, säger Martin Pettersson.
– I stora delar av landet är det för kallt för att producera nordmannsgran/kungsgran (Abies nordmanniana), men det finns andra högkvalitativa alternativ, exempelvis klippgran (A. lasiocarpa) och balsamgran (A. balsamea), som skulle fungera bra i norra Sverige. Även Virginiagranen (A. fraseri) som används i North Carolina borde testas i större skala. För att lyfta produktionen behövs samarbete både internationellt och mellan myndigheter, forskare och odlare, som liknar det som finns i North Carolina, säger Martin Pettersson.
Kirurgibehandling med implantat – som höft-, knäproteser eller tandimplantat – har blivit allt vanligare. Men vid implantatkirurgi finns alltid risk för bakterieangrepp. Bakterierna orsakar infektion, som i värsta fall kan leda till att implantatet inte kan fästa vid skelettet utan måste plockas ut igen.
Bakterier färdas runt i vätska, exempelvis blod. De letar efter en yta att sätta sig på. Väl på plats växer de till och förökar sig, och bildar en skyddande gegga – en så kallad biofilm.
Gör det svårare för bakterierna att fästa Ett forskarlag på Chalmers har nu visat att vertikalt stående grafenflagor bildar en spikmatta som gör det omöjligt för bakterier att fästa vid underlaget. Bakterierna skärs istället sönder på de rakbladsvassa flagorna och dör. Att förse implantat med ett grafenlager kan alltså skydda patienten mot infektion, samt förebygga antibiotikabehandling och risk för implantatförlust. Beninläkningen runt implantatet störs inte heller; tvärtom kan grafen förbättra bencellernas förmåga att förnya sig och läka.
Chalmers är ledande inom grafen-området, men de biologiska applikationerna dök inte upp på radarn förrän för ett par år sedan. Forskarna såg då att studier visade motstridiga resultat; vissa visade att grafen skadar bakterier, andra att de inte påverkades alls.
Inte samma effekt när grafen ligger ner – Vi upptäckte att knepet är att sätta grafenflagorna vertikalt. Om de istället ligger ner skadas inte bakterierna, berättar Ivan Mijakovic, professor på institutionen för biologi och bioteknik.
De vassa flagorna skadar inte mänskliga celler. Anledningen är enkel: en bakterie är cirka en mikrometer – en tusendels millimeter – i diameter, medan en mänsklig cell typiskt är 25 mikrometer. Det som är ett dödligt knivangrepp för bakterien blir därför endast ett nålstick för cellen.
– Grafen har stor potential när det gäller hälsoapplikationer. Men mer forskning behövs innan det går att säga att det är helt säkert. Bland annat vet vi att grafen inte bryts ner särskilt lätt, säger Jie Sun, docent vid institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap.
Vertikalt stående grafenflagor bildar en spikmatta som gör det omöjligt för bakterier att fästa vid underlaget. Bakterierna skärs sönder på de rakbladsvassa flagorna och dör. Kroppens egna celler har 15.000 gånger större volym. Ett dödligt angrepp för bakterien blir endast ett nålstick för cellen. Implantat med ett lager grafen kan skydda patienten mot infektion, samt förebygga antibiotikabehandling och risk för implantatförlust. Beninläkningen runt implantatet störs inte heller; tvärtom kan grafen förbättra bencellernas förmåga att förnya sig och läka. Bild: Yen Strandqvist, Chalmers
Påverkar inte kroppens mikroflora Goda bakterier stryker naturligtvis också med när de onda skadas. Men det är inte ett problem, eftersom effekten är väldigt lokal och kroppens mikroflora inte påverkas.
– Vi vill på det här sättet förhindra att bakterier skapar infektion. Om du får en infektion behövs kanske antibiotika, vilket definitivt stör mikrofloran i hela kroppen. Därtill kommer problemet med antibiotikaresistens, säger Santosh Pandit, postdoc på Biologi och bioteknik.
Stående grafen är ingen ny uppfinning, utan har funnits i några år. Chalmers forskarlag är däremot först med att använda vertikalt grafen för att döda bakterier. Nästa steg för forskarlaget blir att testa vertikalt grafen ytterligare genom att klä implantatytor och studera effekten på djurceller.
Så tillverkas vertikalt grafen
Grafen består av kolatomer. Det är bara ett atomlager tjockt och därmed världens tunnaste material. Grafen tillverkas i flagor eller film. Det är 200 gånger starkare än stål och har en mycket god ledningsförmåga tack vare sin snabba elektronrörlighet. Grafen är dessutom superkänsligt för molekyler vilket gör att det kan användas i sensorer.
Grafen kan tillverkas genom CVD, chemical vapor deposition eller kemisk ångavsättning. Metoden används för att skapa en tunn ytbeläggning på ett prov. Provet placeras i en vakuumkammare och värms upp till höga temperaturer samtidigt som tre gaser – vanligen väte, metan och argon – släpps in i kammaren. Den höga värmen får gasmolekyler att reagera med varandra och ett tunt lager kolatomer skapas.
För att tillverka vertikalt grafen används PECVD, plasmaassisterad ångavsättning. Då appliceras även ett elektriskt fält – en plasma – över provet, vilket gör att gasen nära ytan joniseras. Med plasman växer lagret av kol vertikalt från ytan, istället för horisontellt som vid CVD
Kontakt:
Jie Sun, docent vid institutionen för Mikroteknologi och nanovetenskap, Chalmers, jie.sun@chalmers.se, 031-772 31 17
Santosh Pandit, postdoc vid institutionen för Biologi och bioteknik, Chalmers, , pandit@chalmers.se, 0729-48 40 11
Ivan Mijakovic, professor på institutionen för Biologi och bioteknik, ivan.mijakovic@chalmers.se
– I ljuset av de resultat som vi presenterar är vår slutsats att Västerbottensmodellen med regelbundna hälsoundersökningar kan påverka riskfaktorer och dödlighet i befolkningen på ett mycket kostnadseffektivt sätt, säger Lars Lindholm, professor i hälsoekonomi vid Umeå universitet och studiens huvudförfattare.
Den hälsoekonomiska analysen visar att västerbottningarna under den studerade perioden 1990 – 2006 har vunnit cirka 3 500 levnadsår, år som västerbottningarna sammanlagt beräknats leva längre. Med en justering för så kallad hälsorelaterad livskvalitet, att alla extra år inte levs med full hälsa, handlar det om cirka 2 900 år som västerbottningarna levde längre med god livskvalitet än om man inte hade genomfört hälsoundersökningarna.
För beslutsfattare är det förmodligen intressant att den förbättrade hälsan och ökade livslängden har inneburit besparingar för sjukvården som är är 50 procent större än kostnaderna för hälsoundersökningarna. Varje extra levnadsår med full livskvalitet har i genomsnitt inte kostat samhället mer än 650 kronor. Det kan jämföras med den nationella tumregeln för kostnadseffektiv sjukvård, där en acceptabel kostnad för ett extra levnadsår anses vara en halv miljon kronor.
Den gängse metod som internationellt dominerar för kostnadsnyttoanalyser inom sjukvården, är att på basis av förändringar av riskfaktorer, exempelvis genom att via mätningar av förändringar i blodtrycket, göra en prognos för framtida sjukdom och död. Umeåforskarnas studie har ett bredare underlag än så.
– Genom att vår analys bygger på retrospektiva befolkningsdata över faktiskt inträffad sjukdom och dödlighet över tid, blir resultatet betydligt pålitligare än studier som enbart bygger på prognoser, säger Lars Lindholm.
Sedan Västerbottens hälsoundersökningar, VHU, infördes har mer än 180 000 hälsoundersökningar genomförts. Programmet initierades 1985 i Norsjö kommun och utvidgades i början på 1990-talet till hela Västerbottens läns landsting. Alla som fyller 40, 50 och 60 år bjuds in till sin hälsocentral för en individuell hälsogenomgång som både innefattar en hälsoundersökning och en hälsodialog med en distriktssköterska. Programmet är ett av de största i sitt slag i världen.
Den hälsoekonomiska analysen har gjorts av forskare vid enheten för Epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitets medicinska fakultet. Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften BMC Public Health.
Det är en studie ledd av forskare vid Linköpings universitet som visar att känsligheten för ett av de protein som är nära förknippat med Alzheimers sjukdom, skiljer sig mellan olika celltyper i hjärnan.
Vid långt framskriden alzheimersjukdom har en stor mängd nervceller dött. Fokus har länge riktats mot att nervceller skadas av felveckade former av amyloid-betaprotein, som ansamlas och med tiden bildar plack i hjärnan. Men felveckat amyloid-beta ackumuleras inte bara i nervcellerna. Amyloidklumpar hittas också i hjärnans blodkärl, i näthinnan i ögat och i så kallade gliaceller.
De sistnämnda är en grupp celler med olika stödjande funktioner i hjärnan. Det är oklart vilken roll detta spelar för sjukdomsutvecklingen. Därför ville forskarna bakom den nya studien undersöka om amyloid-beta kan bildas i dessa olika celltyper och om det är toxiskt för fler celler än just nervcellerna.
I nervceller, eller neuron, dominerade omogen form av amyloid-beta-fibriller (ringformade i gult) medan gliaceller bildade mer mogen struktur av amyloid-beta-fibriller (spetsiga i gult och även i cyanblå färg).
Till sin hjälp tog forskarna bananflugor (Drosophila melanogaster) som används mycket inom forskningen för att förstå nervsystemets utveckling och sjukdomar, däribland Alzheimers sjukdom.
Bananflugorna i studien modifierades så att deras celler bildade höga nivåer av mänskligt amyloid-beta-1–42, den mest skadliga av de två vanligast förekommande varianterna. Forskarna kunde styra i vilken celltyp amyloid uttrycktes och jämförde flugor med uttryck i olika celltyper.
I tidigare studier har forskargruppen noterat att ju mer amyloidaggregat det finns i nervcellerna, desto sjukare blir bananflugorna.
Nu undrade forskarna varför amyloid inte skadade gliacellerna lika mycket som nervceller och gjorde därför noggranna studier av aggregatens struktur. Felveckat amyloid-beta finns i olika former och delas bland annat in efter mognadsgrad. Moget amyloid ser i mikroskop ut som små trådar som packats tätt, ungefär som en bunt okokta spaghettistrån.
Liknar kokt spaghetti
Den omogna formen liknar snarare kokt spaghetti som bildat trassliga nystan. Tidigare studier från forskargrupperna av möss och människor har visat att både formerna förekommer, men detta är första gången de lyckats koppla samman neuronförtvining med amyloidens struktur.
– Vi såg att gliaceller verkar tillverka det mogna, mindre skadliga tillståndet av amyloid-beta, som nervcellerna inte klarar av att göra. Amyloiden hamnar utanför gliacellerna som trådbuntar, medan samma protein fastnar i den omogna formen inne i nervcellerna, som dör av det.
– Det väcker ju frågan om vilken molekylär mekanism som ligger bakom att amyloid-beta är så toxiskt för nervceller medan gliaceller kan klara av höga halter, åtminstone hos bananflugor, säger Per Hammarström, professor vid Institutionen för Fysik, Kemi och Biologi och den som lett studien.
Stefan Thors forskargrupp vid institutionen för klinisk och experimentell forskning, LInköpings universitet har utvecklat bananflugorna i studien. I huvudet på en bananfluga. En viktig fördel med bananflugan som djurmodell, jämfört med möss, är att hos flugan leder höga nivåer av amyloid-betaaggregat till förtvining av nervceller och tydligt förkortad livslängd, på liknande sätt som hos människa.
Stefan Thors forskargrupp vid institutionen för klinisk och experimentell forskning, LInköpings universitet har utvecklat bananflugorna i studien. I huvudet på en bananfluga. En viktig fördel med bananflugan som djurmodell, jämfört med möss, är att hos flugan leder höga nivåer av amyloid-betaaggregat till förtvining av nervceller och tydligt förkortad livslängd, på liknande sätt som hos människa.
Den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar, liksom övervikt och fetma. Problemen beror nästan uteslutande på faktorer i samhället, inte den enskilda personen. Men i skolans läroböcker är ett budskap till eleverna särskilt framträdande: Du ska själv lösa dina problem med hjälp av yoga, massage och långsamma kolhydrater.
Barns och ungas hälsotillstånd påverkas av deras socioekonomiska förutsättningar. Generellt gäller att ju bättre ställt familjen eller hushållet har det, desto bättre hälsa och vice versa. Hälsofrågan är i allra högsta grad en politisk fråga. Detta konstaterade forskare vid Högskolan i Halmstad, professor Claes Malmberg och universitetslektor Anders Urbas, i en debattartikel i Hallandsposten tidigt i höstas: Stress i skolan blir individens eget ansvar
De två forskarna har gjort undersökningar kring hur läroböcker tar upp hälsofrågor, och deras forskning visar att unga människor inte får stöd i dagens läroböcker i att förstå hälsa ur ett socioekonomiskt perspektiv. Tvärtom individualiseras problematik som stress, huvudvärk, sömn- och koncentrationssvårigheter.
Kostråd går före samhällsanalys Nu har forskarna gått vidare med sin studie och kan visa att samma mönster syns vad gäller hälsa kopplad till mat och fetma.
– Läroböckerna beskriver i stor utsträckning rent naturvetenskapligt vilken funktion näringsämnen som kolhydrater, vitaminer och så vidare har. När det handlar om kost i böckerna blir det framför allt en fråga om hur vi som individer bör agera. Man bör äta ett halvt kilo frukt och grönt om dagen, man bör äta långsamma kolhydrater och så vidare. Läroböckerna pekar tydligt ut hur den goda människan ska leva med hjälp av Livsmedelverkets rekommendationer, säger Claes Malmberg.
Men, påpekar forskarna, det finns också samhällsaspekter som inte lyfts fram. Hur samhället kan hantera problem med dålig kost och övervikt tas upp i liten utsträckning, eller inte alls. Lösningarna som visas är övervägande på individnivå, inte hur människor i samhället tillsammans kan göra något. Vilket budskap sänder det till eleverna?
– Läskförbrukningen har ökat med hundratals procent sedan 1960-talet, det finns mycket dolt socker i livsmedel som yoghurt och färdigmat. Är det något som borde diskuteras i böckerna är det väl hur samhället arbetar för hälsofrågorna? Det kan handla om förbud mot transfetter, att vissa länder inför sockerskatt och den stärkta lagstiftningen kring psykosocial arbetsmiljö. Sådana redskap och exempel finns inte i läroböckerna, säger Claes Malmberg.
Ansvaret hamnar på individen Det kan också handla om att många elever stor stress över hur betygssystemet och antagningen till gymnasiet fungerar. Det är ett problem som också har en politisk dimension. Läroböckerna skulle också kunna handla om vad skolan kan göra, och vad eleverna kan göra tillsammans. Exempel är kvaliteten på maten i elevmatsalen och elevernas arbete i elevrådet.
– Naturligtvis är det positivt att motionera, sova tillräckligt och äta bra kost, ingen tvekan om det. Det är också väldigt utbrett i samhället, exempelvis på arbetsplatser, att man löser problem på just det sättet. Men en dimension saknas, individperspektivet måste kompletteras med samhälleliga lösningar, säger Claes Malmberg.
– Är det medborgare som tillsammans kan förändra samhället som ska lyftas fram eller ligger fokus alltid på den enskilda individen och dess ansvar? säger Anders Urbas.
Samhällets individualisering är en del av en större samhällstrend under de senaste 20–30 åren.
– Det genomsyrar våra liv så starkt i dag, att ansvaret ligger på individen, att man inte ens reflekterar över det och på så sätt osynliggörs den politiska dimensionen av våra liv, säger Anders Urbas.
Vilka blir konsekvenserna?
– En effekt riskerar att bli att man inte löser de problem som faktiskt finns. Forskning visar att vissa hälsoproblem kräver politiska beslut för att lösas, säger Anders Urbas.
En andra konsekvens som individualiseringen i läroböckerna kan få, är att skolan inte skapar demokratiskt orienterade medborgare. Individualiseringen innebär i stället en avpolitisering, som i sin tur leder till avdemokratisering.
– Det är ett av skolans ansvar att också fostra demokratiskt sinnade medborgare som aktiverar sig, säger Claes Malmberg.
Risken är också att individen skuldbeläggs och pekas ut, och att skolan fokuserar på att skapa ”den goda eleven”. Eleverna blir inte samhällsmedborgare utan enbart individer, utan verktyg att förändra regelverk, ekonomiska system och andra samhällsfaktorer som påverkar människor i vardagen.
– Stress och kosthållning blir en fråga om eleven har dålig eller bra moral i stället för att skolan gör det till en politisk fråga om levnadsförhållanden och strukturella omständigheter, säger Anders Urbas.
Sakna verktyg för att förändra Avpolitiseringen kan också leda till att människor inte ens ser sin möjlighet att påverka, verktygen saknas för att förändra:
– Budskapet blir: ”så här är samhället – du kan inte förändra det, men du kan anpassa dig själv så att du passar in”, säger Anders Urbas
Både han och Claes Malmberg hänvisar till befintlig forskning som visar att ungdomar i stor utsträckning kategoriserar sig själva som passiva pessimister – det vill säga, allt går åt skogen och det är inget vi kan göra åt det.
”Tvärvetenskaliga studier skapar dynamik”
Claes Malmberg, professor i naturvetenskapernas didaktik och Anders Urbas, universitetslektor i statsvetenskap, har med fokus på hälsa undersökt läroböcker som riktar sig till högstadieelever, från de stora läromedelsförlagen i Sverige. Få liknande studier, även med internationella mått, har gjorts på området. Forskarna betonar att de inte kan uttala sig om vad som sker i den faktiska undervisningen, utan det är läromedel inom biologi, naturkunskap samt idrott och hälsa som har studerats. Ytterligare en studie har påbörjats, då forskarna vänder sig till lärare och ber dem ange vilka böcker och övriga material de faktiskt använder i undervisningen. Det kan vara läroböcker, youtubevideor, webbsidor och så vidare. Detta breda material ska analyseras precis som i tidigare studier: Vilket budskap sänder materialet till eleverna? Studierna är tvärvetenskapliga, och i den nyss påbörjade studien kommer Tomas Nilson, universitetslektor i historia, att samarbeta med Claes Malmberg och Anders Urbas.
Malmberg, Claes & Urbas, Anders (2017) Health education and citizenship – from democratic politics to individual responsibility?, ESERA konferens: Dublin
Malmberg, Claes, Urbas, Anders & Nilson, Tomas (2018) Nutrition education and citizenship – Individual responsibility and democratic politics. Twelfth conference of EUROPEAN RESEARCHERS IN DIDACTICS OF BIOLOGY- ERIDOB
Malmberg, Claes & Urbas, Anders (accepted) Health in school – Stress, individual responsibility and democratic politics. Cultural Studies of Science Education
Urbas, Anders & Malmberg, Claes (accepterad dec 2018) Kost, hälsa och ansvar. Om individ, politik och demokrati. I Nordgren, Lars & Hansson, Kristofer (red) Health management 3. Sanoma utbildning: Stockholm
Löpning har blivit allt mer populärt i Sverige. Under det senaste årtiondet har intresset för att springa långt, såsom maraton, fått en ökad popularitet. Att springa ett långlopp är en stor utmaning och att fullfölja loppet är en lika stor prestation. Det gäller dock att ha respekt för distansen, och det är viktigt att veta att man är ordentligt tränad och förberedd när man ställer sig på startlinjen.
Även om löpningen har visat sig ha betydande positiva hälsoeffekter är risken för plötslig död, oftast på grund av plötsligt hjärtstopp, också en risk som långdistanslöpare utsätter sig för. Med tanke på den ökade populariteten i löpning under 2000-talet, krävs mer kunskap om dödsrisken.
Lägre dödlighet under maratonlopp
Studien från CPS, Centrum för personsäkerhet, på Karlstads universitet visar att dödligheten under långlopp i Sverige mellan åren 2007 och 2016 är betydligt lägre jämfört med tidigare studier från USA och Storbritannien. De tidigare studier har visat på en risk mellan 0,63 och 1,88 per 100 000 löpare. Risken i Sverige är 0,24 per 100 000 löpare, visar den nya studien.
Den sammansatta bilden är en generell nedåtgående trend för dödlighet under ett maratonlopp sedan 1980-talet.
– Det är väldigt många människor som springer de lopp vi har i Sverige, men vi har relativt sett få lopp. I de loppen finns det en väl fungerande organisation och den medicinska beredskapen är väldigt god vilket kan vara orsaken till den låga risken, säger Finn Nilson.
Kontakt Finn Nilsson, docent i risk- och miljöstudier, Karlstads universitet, finn.nilson@kau.se, 054-700 23 53
– Vi har tagit fram ett sätt att kapsla in celler för att sedan kunna använda dessa kapslar som läkemedel, säger Wouter van der Wijngaart, professor i mikro- och nanosystem vid KTH.
För sex år sedan började KTH-forskare att jobba med ett mångfacetterat och nytt syntetiskt plastmaterial. Nu har de tillverkat mikrometersmå plastkapslar, mindre än ett hårstrå, som de fyllt med mänskliga celler.
Målet är att i framtiden kunna spruta in de pyttesmå plastkapslarna fyllda med stamceller som modifierats till att producera cellgifter, via kärl som leder till en cancertumör. Och på så sätt få en mängd små lokala cellgiftsfabriker som bekämpar tumören inifrån.
Den närproducerade cellgiftsproduktionen skulle göra behandlingen precis; tumören får en hög dos samtidigt som resten av kroppen slipper bieffekterna.
Mänskliga celler överlevde i kapslarna
Enligt Wouter van der Wijngaart har han och de andra forskarna nu också fått de inkapslade mänskliga cellerna att att överleva i kapslarna, vilket är ett stort och viktigt framsteg.
Nu återstår att se om också metoden fungerar med genetiskt modifierade celler. Med genetiskt modifierade celler menar forskarna i det här fallet, celler som förändrats så att de producerar cellgift.
– Det blir vårt nästa steg i forskningsarbetet. Ett annat steg är att testa immunförsvarets respons på kapslarna, och ett eventuellt behov av att bädda in kapslarna med molekyler som immunförsvaret accepterar, säger Wouter van der Wijngaart.
Om detta lyckas kan det alltså bli möjligt att skapa tusentals eller fler små lokala cellgiftsfabriker, som bekämpar cancer på plats inne i tumören.
Mikrofluidiska cellinkapslingsprocessen. Partiklarna som skapas har samma diameter som ett hårstrå och är uppbyggda av en gelkärna (orange) som innehåller levande celler (grön) och som omges av ett poröst solitt skal (blå). Skalet kan släppa genom små läkemedelsmolekyler, men inte immunsystemets antikroppar.
– Att kapsla in celler är något som gjorts tidigare, men vårt sätt är både enklare och bättre, säger Wouter van der Wijngaart.
Idén med kapslarna kläcktes för decennium sedan. Syftet då var att utveckla ett nytt verktyg som var effektivt mot barncancer, närmare bestämt svårbehandlade tumörer i nervsystemet hos små barn (neuroblastom och medulloblastom).
Teknik också för diabetes och andra sjukdomar
Men tekniken är inte begränsad till barncancer, den ska även kunna användas för behandling av andra solida cancertumörer. Det finns också andra potentiella användningsområden, menar forskarna.
– Den överliggande teknologin är generisk. Konceptet med att kapsla in celler kallad ”Cell microencapsulation” är gammal och det finns många applikationer. Bland dem återfinns biosensorer på cellnivå.
– Vårt arbete har dock fokus på att kapsla in celler för läkemedelsbehandlingar. Förutom cancer skulle även diabetes, olika hjärt- och kärlsjukdomar och olika autoimmuna sjukdomar kunna behandlas med teknologin.
Så skapas de pyttesmå kapslarna
De nya pyttesmå plastkapslarna har enligt forskarna en rad fördelar jämfört med tidigare varianter. Dels är de starkare, dels kan deras geometri och form anpassas beroende av sjukdom de är tänkta att användas mot, dels är de anpassas bättre för att stå emot immunförsvarets strävan att bryta sönder och neutralisera alla främmande objekt som kommer in i kroppen.
– Kapslarna måste kunna stå emot detta samtidigt som de gör sitt jobb. Sättet vi tillverkat det syntetiska plastmaterialet är genom att använda en ny polymer, samt en ny metod att skapa kapslar från denna polymer. Kapslarna, eller partiklarna om du så vill med tanke på deras storlek, har en mjuk gel inuti sig där cellerna kan överleva. Denna gel omsluts sedan av ett solitt skal, menar Wouter van der Wijngaart.
Äldre varianter av kapslar baserades på biologiskt material. Detta har inneburit att läkemedelsmyndigheter haft svårigheter att godkänna materialet, eftersom dess egenskaper inte med exakthet kunnat återskapas konstant. Ett annat problem med biologiskt material har varit spår av oönskade föroreningar. Svagheter som saknas i syntetiskt material.
– Vi är också de första forskarna att använda just ett solitt skal. Tidigare lösningar har haft mjuka skal. Då är risken större att dessa bryts ner. Kapslarnas solida skal är en möjlig lösning eftersom de samtidigt klarar av att släppa igenom molekyler inifrån och ut.
Forskarna har studerat två järnföreningar, järncitrat och järn-EDTA, som tidigare har visat sig förvärra tumörbildningen hos möss med tjocktarmscancer. Hittills har man inte vetat varför, och om det har någon betydelse för oss människor.
I den aktuella studien har forskarna studerat effekten av normala tillskottsdoser av dessa två järnföreningar på två slags odlade tarmcancerceller från människa. Som jämförelse har de mätt effekten av järnsulfat, ett av de vanligaste järntillskotten på marknaden.
Bild: Yen Strandqvist/Chalmers
Saltet järnsulftat gav ingen effekt på cancerbiomarkören amfiregulin. Det gjorde däremot de två kelaten järncitrat och järn-EDTA (också känt som natriumjärn-EDTA eller Järn(III)natrium-EDTA) – och redan vid låga doser.
– Vi kan konstatera att järncitrat och järn-EDTA kan vara cancerogent, eftersom båda ökar bildandet av amfiregulin, en känd cancermarkör som oftast förknippas med långt gången cancer med dålig prognos, säger Nathalie Scheers, forskarassistent vid Chalmers, som är studiens initiativtagare och huvudförfattare.
Järncitrat säljs i hälsobutikerna
Idag finns många typer av järntillskott på marknaden, baserade på åtminstone ett 20-tal olika aktiva substanser. De säljs under en uppsjö av varumärken. Järnsulfat är ett av de vanligaste, men även järncitrat – som sägs vara mer skonsamt för magen – säljs av flera svenska hälsobutiker och nätapotek.
Järncitrat tas upp bättre av kroppen när man till exempel äter grovt bröd, bönor och nötter.
Kvinnor är särskilt utsatta
Det mesta av det järn kroppen behöver får vi genom maten, till exempel kött, fisk, bladgrönsaker, baljväxter och fullkornsprodukter. Men ibland räcker inte det. Gravida kvinnor kan behöva ta tillskott av järn, likaså personer som har lämnat blod eller har låga blodvärden av andra orsaker. Vid njursjukdom kan höga doser behövas för att binda upp fosfater i blodet.
För konsumenter som vill göra ett välinformerat val kan det vara svårt att veta exakt vad de köper.
– Många butiker och leverantörer berättar inte vilken typ av järn det är frågan om, och det gäller även apoteken. Oftast står det bara järn, eller mineralämne av järn, vilket är problematiskt för konsumenterna, säger Nathalie Scheers.
Befarat cancerogena järntillskott i omlopp
Järn tillsätts även i vissa livsmedel, exempelvis barnmat, men det allmänna berikningsprogrammet kring järn i mjöl fasades ut i Sverige för ett antal år sedan. Järn-EDTA är godkänt för berikning av livsmedel av EU och USA, och används i många länder för att förebygga järnbrist.
I Kina och Pakistan finns vetemjöl med tillsatt järn-EDTA, och samma tillsats används i pulverdrycker i Brasilien, Mexiko och Filipinerna. Inom EU förekommer järn-EDTA i mediciner till barn med järnbrist. Totalt kan det röra sig om stora volymer av både järncitrat och järn-EDTA.
Hur ska man som konsument eller patient förhålla sig till de nya rönen om man behöver järntillskott?
– Först måste vi komma ihåg att studien gjordes på mänskliga cancerceller odlade i laboratorium, eftersom det skulle vara oetiskt att utsätta människor för detta. Men resultaten pekar på möjliga mekanismer och effekter som manar till försiktighet. De måste förstås undersökas vidare i detalj, säger Nathalie Scheers.
– I nuläget tycker jag man ska följa vårdens rekommenderade intag. Som forskare kan jag inte rekommendera någonting – dessa råd måste komma från myndigheterna. Men om jag personligen hade behövt järntillskott skulle jag försökt att undvika järncitrat.
Mer vill hon inte uttala sig om. Forskningen på området är begränsad, och det gäller även järnsulfat, enligt Nathalie Scheers.
– Allra viktigast är att forskare och myndigheter börjar skilja på järn och järn, och inse att olika former har olika biologiska effekter.
Kontakt:
Nathalie Scheers, forskarassistent vid Institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, nathalie.scheers@chalmers.se
Projektet Svensk stad publicerades i två delar, 1950 och 1953. Det leddes av Gregor Paulsson, då professor i konsthistoria vid Uppsala universitet, och inkluderade ett 20-tal medarbetare från olika discipliner. Syftet med projektet var att studera den svenska stadsmiljöns historia, med avseende på både offentliga miljöer och bostäder, mellan åren 1845 och 1945. Det var under dessa 100 åren det svenska samhället industrialiserades och Svensk stad intresserade sig bland annat för industrialismens effekter på den svenska stadsmiljön.
Projektet studerade framförallt svenska mellanstora städer som Helsingborg, Örebro, Gävle och Sundsvall, men även mindre industrisamhällen och bruksorter som Staffanstorp, Jonsered, Åtvidaberg, Skutskär och Kiruna. Sammanlagt bedrevs fältundersökningar på ett 20-tal orter.
Metaperspektiv
Avhandlingens undersökning av projektet Svensk stad är historiografisk, det vill säga den studerar tidigare skriven historia, i detta fall konst- och urbanhistoria, från ett metaperspektiv. Syftet med avhandlingen är att sätta in och tolka Svensk stad i ett vetenskapsteoretiskt och -historiskt sammanhang.
– Analysen av Svensk stad-projektet arbetar efter två linjer; kartläggning och tolkning, där kartläggningen fokuserar på de praktiska aspekterna av projektet medan tolkningen studerar projektets innehåll, säger Anders Dahlgren, doktorand vid Göteborgs universitet.
Han har dels undersökt bokverket Svensk stad del I och II men också det arkivmaterial som finns sparat från projektet i olika arkiv.
– Stora delar av den insamlade empirin finns samlade i Nordiska museets arkiv i Stockholm men även i personarkiv vid andra institutioner.
I praktiken
I undersökningen behandlas Svensk stads receptionshistoria, det vill säga hur bokverket har lästs inom framförallt vetenskapssamhället. Det handlar om de praktiska aspekterna av projektet (organisering, genomförande, ekonomi, utgivning etc.), vilka vetenskapliga metoder och teorier som projektet arbetade med samt dess vägar till kunskap, det vill säga hur analyser och tolkningar genomfördes.
– Genom att göra detta skapas en förståelse för hur detta slags vetenskapliga arbete har gått till i praktiken. I och med att projektet var ett tidigt tvärvetenskapligt projekt som inkluderade ett stort antal medarbetare genererade det ett intressant arkivmaterial som vid sidan av den insamlade empirin även innehåller diskussioner om praktiska och vetenskapliga spörsmål som uppkommit under arbetets gång. Därigenom ges en detaljerad insikt i humanvetenskaplig forskning som annars är relativt ovanlig eftersom den sortens forskning oftast bedrivits individuellt.
En aspekt som framkom när Anders Dahlgren studerade projektet Svensk stad var att detta historiskt inriktade projekt även var samtidsorienterat.
– Bland annat adresserades samtida samhällsbyggnadsfrågor och projektet hade ambitionen att bidra med empiriskt underlag och utveckla metoder för efterkrigstidens stadsplanering.
Projektet Svensk stad
Projektet påbörjades 1940 och var ursprungligen tänkt att publiceras i samband med Svenska slöjdföreningens 100-årsjubileum år 1945, eftersom slöjdföreningen var en av projektet Svensk stads finansiärer, vid sidan av en rad företag och privatpersoner. Syftet med projektet var att studera den svenska stadsmiljöns historia, med avseende på både offentliga miljöer och bostäder, mellan åren 1845 och 1945, det vill säga under de 100 år som Slöjdföreningen varit verksam. Bokverket Svensk stad del I och II publicerades 1950 och 1953.
Allt liv på jorden är beroende av solens ljus. I naturen har växter och djur utvecklat olika sätt att både kunna tillgodogöra sig solenergi och känna av mängden ljus i omgivningen. Plantor och bakterier tar upp ljusenergi och lagrar den via fotosyntesen, som är grunden för allt liv. Ljuskänsliga proteiner, fytokromer, känner av ljuset i omgivningen och hjälper till att optimera fotosyntesen.
– Bland annat använder plantan eller bakterien fytokromer för att kunna skilja på dag och natt och på årstider. Det är så en växt till exempel vet när det är dags att blomma, säger Petra Edlund.
Så undersöker man proteiners struktur över tid Petra Edlund har undersökt strukturen hos fytokromer i bakterier med hjälp av röntgenkristallografi. Proteinerna har kristalliserats med konventionell röntgenkristallografi samt med SFX (Serial Femtosecond Crystallography), en relativt ny teknik som ger möjligheter att studera strukturella förändringar i protein över tid.
– Proteinet kristalliseras och aktiveras av en ljussignal. Sedan tar man ”foton” av proteinets struktur med hjälp av röntgenstrålarna vid bestämda tidpunkter efter ljusaktiveringen. Dessa bilder kan sättas samman till en ”film” som beskriver proteinets rörelser. Och från rörelserna kan man identifiera hur proteinets mekanism fungerar.
För denna metod så behövs speciella anläggningar (X-ray Free electron lasers) som kan producera röntgenstrålar som är extremt korta och starka. Det finns bara ett fåtal sådana avancerade anläggningar i världen och experimenten har utförts i USA och Japan.
Ytstruktur av ett fytokromfragment på foton av större (vänster) och mindre (höger) fytokromkristaller. Fotograf: Petra Edlund.
Nytt om fytokromers signaleringsmekanismer
Att utveckla SFX och mikrokristalliseringsmetoder av proteiner är av största intresse inom strukturbiologifältet. För att till exempel ta fram nya mediciner måste man känna till hur proteinstrukturen ser ut där läkemedlet ska binda till det.
– Genom ny information som vi fått om fytokromers signaleringsmekanismer har vi sett att vattenmolekyler i proteinet är viktiga för aktiveringen. Dessa vattenmolekyler skapar viktiga vätebindningar som reglerar proteinets funktion. Det här har tidigare inte påvisats. eftersom ingen tidigare har kunnat få tillräckligt detaljerad strukturell information.
Ju mer information forskarna kan få om mekanismen för signalering i fytokromerna desto större blir förståelsen för hur växter reglerar sin tillväxt och sin blomningscykel. En annan möjlig tillämpning för fytokromer är inom optogenetik. Det är en teknik som går ut på att styra celler i levande vävnad.
