– De som väljer att bo i detta område kan vara en selekterad grupp som prioriterar närhet till de centrala delarna av staden och kanske accepterar en högre ljudnivå. Det kan också vara så att bostadsbristen centralt i större städer höjer toleransen för vad man accepterar i sin boendemiljö, säger Helena Hasslöf, legitimerad läkare och doktorand på Arbets- och miljömedicin (AMM), Sahlgrenska akademin.
Det undersökta området ligger i Gårda i centrala Göteborg, intill E6/E20, med spårvagnar och en järnvägsbro som andra bullerkällor. Resultaten i den rapport som tagits fram bygger på beräkningar av bullernivåer i området och de boendes egna uppfattningar om hur mycket de störs.
Innergård från bostadsområdet i Gårda, Göteborg. Bild: Mikael Ögren
Materialet i rapporten presenteras i en tid av diskussioner om bostadsbrist centralt i större städer, förändrade bullerregler och förtätad bebyggelse i framför allt storstädernas centrala delar.
Smart design gör bullret mindre störande De förväntningar forskarna hade på resultaten byggde delvis på en tidigare undersökning i Klippan, ett liknande bullerutsatt område i Göteborg där andelen störda var över 30 procent. Denna gång gav dock boendeenkäterna en helt annan bild.
I det aktuella bostadsområdet i Gårda var det bara 7 procent av de boende som klassificerades som störda av trafikbullret, mot förväntade 25 procent. I de bullrigaste delarna (60-70 dB) var andelen störda 12 procent. För att räknas som störd av bullret krävdes att man uppgett att man störs ”ganska mycket”, ”mycket” eller ”oerhört mycket”.
Områdets design, med bland annat bullerplank och u-formade huskroppar, tros vara en del av förklaringen till att så få ansåg sig störda. 96 procent uppgav att det fanns tystnad inne i bostaden och 82 procent sa sig ha ett helt tyst rum. Dessa siffror är högre än vad man fann i Klippan där störningsgraden var högre och huskroppar som avskärmar bullerkällor inte finns på samma sätt som i Gårda. Nya byggmetoder, med exempelvis effektiv ljudisolering, skulle också kunna bidra till den låga störningsgraden.
Trafikbuller ger sömnproblem och stress Trafikbuller orsakar många olika problem som upplevda störningar, sömnproblem och stressreaktioner i kroppen. Det ger även ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, försämrad talförståelse och kommunikation samt försämrad inlärning och prestation.
Att dagens byggnadsstandard ofta kan bidra till bra ljudmiljö inomhus beskrivs i Folkhälsomyndighetens senaste miljöhälsorapport från 2017. Samtidigt kvarstår den bullriga utomhusmiljön vid bostaden.
– Även om man kan använda modern byggteknik för att skapa bra ljudmiljö inomhus så exponeras man fortfarande för bullriga miljöer utomhus i bostadens närhet. Enligt Miljöhälsorapport 2017 har studier visat att effekter av utomhusmiljön inte går att bortse från ur ett hälsoperspektiv, konstaterar Helena Hasslöf.
Hjärnan består av nervceller (neuron) som är kopplade till varandra i nätverk. Eftersom hjärnan arbetar med bearbetning och överföring av information, är det viktigt att förstå hur kopplingarna mellan neuronen fungerar och på vilket sätt de avgör hur cellerna ska samspela. Kunskapen om spelreglerna är nödvändig för att förstå hur den friska och sjuka hjärnan fungerar.
Styr överlevnadsfunktioner Forskargruppen vid Karolinska institutet studerade en grupp neuron i hypothalamus, den del av hjärnan som styr grundläggande överlevnadsfunktioner som aptit, fortplantning och aggression. Dessa så kallade TIDA-neuron (tuberoinfundibulära dopamin-neuron) signalerar genom dopamin och styr frisättningen av hormoner från hypofysen.
TIDA-cellerna i råttor har även så kallade robusta oscillationer (rytmiska svängningar) i sin elektriska aktivitet. Oscillationerna är perfekt synkroniserade mellan neuronen, så att när en våg börjar i en cell så börjar den exakt samtidigt även i alla andra TIDA-neuron. De har också alltid exakt samma frekvens, oavsett om den uppmäts i olika neuron eller till och med i olika djur.
Saknar kanalförbindelser mellan cellerna Helt oväntat upptäckte forskarna att TIDA-cellerna i råtta och mus betedde sig annorlunda. Till skillnad från råttans, var mössens oscillationer oregelbundna, snabbare och varierade kraftigt i frekvens från djur till djur, och från cell till cell. Orsaken visade sig vara att mössens TIDA-celler helt saknade så kallade gap junctions, ett slags proteinrör som är vanligt förekommande i centrala nervsystemet hos däggdjur (inklusive människa) och som fungerar som molekylära kanaler mellan cellerna. Råttans TIDA-celler var däremot förbundna genom mycket starka sådana kanalförbindelser.
– Ofta antar vi att hjärnan är likadant uppbyggd hos relativt närbesläktade arter som råtta och mus, men i det här fallet har de fått fundamentalt olika kopplingsscheman i likartade grupper av nervceller, säger Christian Broberger, senior forskare vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, som lett studien.
Påverkar många av hjärnans funktioner
Kanalförbindelserna fungerar parallellt med de mer klassiska nervcellskopplingarna i form av synapser i hjärnan. Den aktuella upptäckten ger forskarna en ny modell för att studera betydelsen av kanalförbindelser eftersom samma sorts nervceller hos gnagare nu kan studeras med och utan gap junctions. Tidigare metoder har haft begränsningar då exempelvis de kemiska substanser som använts för att blockera kanalförbindelserna interagerar med många andra proteiner. Med den nya modellen har forskarna kunnat visa att kanalförbindelserna inte bara är viktiga för att synkronisera celler i en och samma oscillation, utan även avgör vilken frekvens oscillationen ska hålla.
– Upptäckten är viktig eftersom oscillationer i nervcellsaktivitet är mycket vanligt i många olika delar av hjärnan och bidrar till sömn, minne, tolkning av synintryck och reglering av hormonfrisättning, men även ses vid sjukdomar som epilepsi och Parkinsons sjukdom, säger Christian Broberger.
Studien finansierades av ERC-startanslag, Vetenskapsrådet, Strategiska forskningsprogrammet i diabetes på KI, Hjärnfonden, Novo Nordisk Fonden och Karolinska Institutets stiftelser och fonder.
Kosmiska tomrum är miljontals ljusår stora områden med färre och glesare fördelade galaxer än i medeltal. Däremellan finns galaxhopar, de mest massiva objekten som bildats i universum, så tunga som en miljon miljarder solar. Gravitationen styr hur snabbt tomrum och galaxhopar växer, och hur glesa, eller täta de blir. Såvitt man vet verkar gravitationen enligt Einsteins allmänna relativitetsteori, men på mycket stora avstånd och i glesa områden har teorin ännu inte precisionstestats.
Forskaren Martin Sahlén vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet och Joseph Silk vid Johns Hopkins University, Institut d’Astrophysique de Paris, Université Paris Diderot och University of Oxford, har beräknat hur små avvikelser från Einsteins relativitetsteori på stora avstånd skulle påverka hur många, hur stora och hur täta tomrum och galaxhopar det finns i universum. Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Physical Review D.
Rejält ökad kunskap
– Resultaten visar att vi genom att räkna tomrum och galaxhopar med nästa generations satelliter och teleskop, kan komma att upptäcka avvikelser från Einsteins teori så små som några procent. Det här skulle innebära en flerhundrafaldig förbättring av vår kunskap om hur gravitationen verkar på stora avstånd i universum, och kanske också kunna ge en förklaring till den mörka energin, säger Martin Sahlén, forskare vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet
Tidigare har författarna visat att det största kända tomrummets och den största kända galaxhopens samtidiga existens kräver att det finns mörk energi i universum.
Det är först under de senaste åren som astronomiska kartläggningar av himlen blivit så stora och detaljerade att man börjat kunna sätta samman större kataloger över universums tomrum.
Nya möjligheter att studera mörk energi
Upptäckten öppnar för nya möjligheter att studera mörk energi och gravitation med de framtida storskaliga kartläggningar som planeras med nästa generations satelliter och teleskop.
Stora projekt som satelliten Euclid, teleskopen 4MOST och Large Synoptic Survey Telescope samt det gigantiska radioteleskopet Square Kilometre Array kommer under nästa årtionde att kunna kartlägga miljontals tomrum och galaxhopar, upp till tio miljarder år bakåt i tiden. Forskare vid Uppsala universitet deltar i arbetet kring 4MOST, Square Kilometre Array och Euclid.
Fotnot: Arbetet i studien har delvis utförts på Johns Hopkins University, USA, i samband med en vistelse som Fulbright Visiting Scholar.
Kontakt:
Martin Sahlén, forskare vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, martin.sahlen@physics.uu.se, 018-471 59 71, 076-184 42 40
Glaspärlor från en ö i Stilla havet har kunnat användas för att datera det stora asteroidnedslag som utrotade dinosaurierna. Pärlorna bildades vid nedslaget, som bland annat orsakade tsunamis och jordbävningar och ledde till massdöd av både djur och växter för 66 miljoner år sedan.
På den tropiska ön Gorgonilla i Stilla havet utanför Colombia har forskare studerat ett två centimeter tjockt lager med glaspärlor som bildades vid nedslaget av den asteroid som bland annat utplånade dinosaurierna.
Resultaten är det första beviset på att även tropikerna drabbades av massdöd och att växter utplånades.Forskarna kunde också se att några år efter nedslaget var det ormbunkar som var först med att täcka marken och att nedslaget, som skedde 2 000 kilometer från ön Gorgonilla, orsakade kraftiga tsunamis, jordskred, förskjutningar och jordbävningar under flera veckor efter asteroiden.
Glaspärlor haglade efter nedslaget Tack vare de välbevarade glaspärlorna kunde forskarna göra den mest exakta dateringen hittills för händelsen. Nedslaget inträffade för 66,05 miljoner år sedan. En tvärvetenskaplig forskargrupp, med deltagare från bland annat Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, presenterar de nya resultaten i den prestigefyllda tidskriften Geology.
I den katastrofala kollisionen med den 10 kilometer stora asteroiden bildades glaspärlor som finns kvar än i dag. Rekonstruktion: Pollyanna von Knorring.
Forskarna har alltså identifierat ett lager med tektiter (små glaspärlor) i Colombia vilka härrör från asteroidnedslaget som bland annat utplånade dinosaurierna. Med hjälp av radiometriska mätningar med den så kallade argon-argon metoden (40Ar / 39Ar) har man kunnat datera glaspärlorna till en exakt ålder på 66,05 miljoner år, vilket innebär att de utgör gränsen mellan de geologiska perioderna krita och paleogen.
Man har även spårat direkta effekter av nedslaget. Stora jordbävningar spred sig från nedslagsplatsen i Mexiko och orsakade omfattande förskjutningar av landmassor vilket går att se spår av i Gorgonillas berglager.
Den lilla obebodda ön Gorgonilla ligger 35 km från Colombias Stillahavskust. Ön täcks av tropisk skog och är omgiven av korallrev. På ön återfinns det två centimeter tjocka lagret som upptäcktes av den colombianska geologen Hermann D. Bermúdez.
Ormbunkar först Professor Vivi Vajda från Naturhistoriska riksmuseet deltog i studien genom att studera fossila växtsporer från bergarterna under och över skiktet med glaspärlor. Med hjälp av dessa kunde hon påvisa att även tropikerna drabbades av samma omfattande utplåning av växter som resten av världen för 66 miljoner år sedan.
Dessa resultat utgör de första bevisen för att vegetationen drabbades av massdöd även i tropikerna och att de första växterna som återhämtade sig efter katastrofen utgjordes av ormbunkar som koloniserade kontinenterna efter förödelsen.
På ön Gorgonilla utanför Colombia hittades välbevarade glaspärlor. De bildades samtidigt som asteroiden slog ned för 66 miljoner år sedan. Bild: Hermann Bermúdez
Välbevarade glaspärlor Det exceptionella med lagret av glaspärlor på Gorgonilla är att de utgör de bäst bevarade tektiterna i världen och de har bevarat sin ursprungliga kemiska sammansättning, trots att det förflutit över 66 miljoner år. Därför har man kunnat utföra med mest exakta dateringarna hittills. Tektiterna bildades då berggrunden i Mexiko smälte tillsammans med den 10 km stora asteroiden, för att sedan kylas av uppe i atmosfären och bilda pärlor främst bestående av kisel. Dessa transporterades över 2 000 kilometer för att hamna på det som idag är ön Gorgonilla.
Kontakt: Vivi Vajda, professor i paleontologi, Naturhistoriska riksmuseet, Vivi.Vajda@nrm.se, 08-519 542 66
Forskarna har studerat brittiska jordbruksfåglar utifrån hur hotade de är, hur mycket ogräsfrön de äter och hur ofta de förekommer i poesi. Vilken utgångspunkt man väljer är helt avgörande för vilka arter som framstår som mest värdefulla.
– Vi tittar bara på en liten del av de värden som jordbruksfåglar kan ha. Vår viktigaste poäng är att om vi prioriterar bara en aspekt när vi arbetar med biologisk mångfald så kommer vi att missa arter som är minst lika viktiga men på ett annat sätt, säger Matt Hiron, forskare på institutionen för ekologi, SLU och försteförfattare till artikeln som nyligen publicerades i Scientific Reports.
Andra värden också viktiga I dag försvinner livsmiljöer och arter i en förödande hög hastighet, vilket enligt alla förutsägelser kommer att påverka oss människor mycket. Hotade arter och arter som utför viktiga och ekonomiskt värdefulla ekosystemtjänster, som till exempel pollinerande insekter, har stått i fokus för strategier om förvaltning av biologisk mångfald. Men arter kan även ha andra värden, till exempel inom konst, litteratur och musik. Dessa kulturella värden har ofta förbisetts och inte undersöks, trots vårt långvariga kulturella förhållande till naturen och dessa arter.
För att få ett mått på kulturellt värde valde forskarna att titta på hur ofta jordbruksfåglarna förekom i en databas med över en miljon dikter. De två andra kärnvärden de tittade på var bevarandevärde (sällsynthet och nedåtgående trend) och ekonomiskt värde (fåglar som äter ogräsfrön och därför skulle kunna öka produktionen i jordbruket).
Olika värden för olika arter Av de 38 arter som undersöktes var ofta bara ett litet antal arter viktiga för varje typ av värde. Men olika arter bar på olika värden. Ett exempel är bofinken – den konsumerar stora mängder ogräsfrön och hjälper därmed lantbrukarna (stort ekonomiskt värde), men den är inte ovanlig om man jämför med andra arter och den förekommer knappt i poesin (litet bevarande- respektive kulturvärde).
Kråkan å andra sidan får ett högt kulturellt värde eftersom den omnämns flitigt i poesin, men den får lågt värde i övrigt. När forskarna vägde samman alla tre typerna av värden framstod fler av dessa 38 arter som viktiga än när man bara tittade på ett värde i taget.
– Ju fler värden man tar med i beräkningen desto mer inser man att väldigt många arter är viktiga och har en roll att spela för oss människor. Detta är något vi måste ta hänsyn till i våra strategier för hur vi ska förvalta naturresurser i framtiden, säger Matt Hiron. Det vi har gjort är att utveckla ett relativt enkelt verktyg för att värdera arter, men hur man senare väger dessa värden mot varandra är en politisk fråga.
Även i svensk poesi är kråkan* en vanlig figur och många av de 38 fåglarna finns även i vårt jordbrukslandskap.
– Det vore intressant att göra motsvarande studie i Sverige. Det kanske skulle bli ett liknande resultat eller också skulle det skilja sig åt mellan länderna. Det vore förstås också spännande att titta på andra organismgrupper och miljöer, och att använda andra mått, inte minst när det gäller kulturella värden, säger Matt Hiron.
Mest värdefulla enligt poesin
Kråka (Crow)
Ringduva (Woodpigeon)
Andra duvor, inklusive skogs och turturduva (Doves, including Stock and Turtle Doves)
Sparvar (Sparrow, including House and Tree Sparrow)
Svalor (Swallow)
Mest värdefulla efter sällsynthet
Tjockfot (Stone curlew)
Vaktel (Quail)
Häcksparv (Cirl Bunting)
Kornknarr (Corncrake)
Kornsparv (Corn Bunting)
Mest värdefulla efter nedgång i population
Turturduva (Turtle Dove)
Rapphöna (Grey Partridge)
Buskskvätta (Whinchat)
Stare (Starling)
Storspov (Curlew)
Mest värdefulla enligt ekonomiskt värde (baserat på vinterpopulationsdata)
Bofink (Chaffinch)
Rapphöna (Grey Partridge)
Sånglärka (Skylark)
Skogsduva (Stock Dove)
Hämpling (Linnet)
Mest värdefulla enligt ekonomiskt värde: (baserat på sommarpopulationsdata)
Kontakt:
Matthew Hiron, postdoktor, Institutionen för ekologi; Enheten för landskapsekologi,
Sveriges lantbruksuniversitet, matthew.hiron@slu.se
Det sker både funktionella och strukturella hjärnförändringar vid inlärning av ett andraspråk, enligt forskning. Men hur påverkas hjärnan av miljön den befinner sig i vid inlärning? Spelar det till exempel någon roll om man rör på sig samtidigt som ett nytt språk lärs in? Och påverkas inlärningen av att miljön är verklighetstrogen?
Virtuell miljö bättre än plugga glosor
Mycket tyder på detta. Ett forskarlag vid Pennsylvania State University (PSU) under ledning av psykologi- och lingvistikprofessorn Ping Li, har nyligen påvisat att olika delar av hjärnan växer beroende på om man befinner sig i en digital låtsasvärld eller sitter still på sin stjärt och pluggar in glosorna mer traditionellt.
I studien fick vuxna engelsktalande amerikaner lära sig 90 kinesiska substantiv på språket mandarin; en grupp genom att se orden i en virtuell värld, förkortat VE (virtual environment) och en annan genom bildkort (Picture-world, förkortat PW).
– VE-gruppen visade sig ha en en mycket högre inlärningsacceleration jämfört med PW-gruppen. VE-gruppen behövde endast hälften så många exponeringar av substantiven för att uppnå samma resultat som PW-gruppen, förklarar doktoranden Jennifer Legualt som ingår i Ping Lis forskarlag.
Svensk studie gräver vidare
Ett svenskt forskarlag från Lunds universitet med neuropsykologen Johan Mårtensson i spetsen har just inlett en studie som gräver djupare i detta. Projektet går under namnet ”Språkträning i en virtuell värld”.
Med hjälp av Virtual Reality (VR)-teknik ska forskare i Lund och Pennsylvania tillsammans undersöka huruvida en naturlig inlärningsupplevelse, som påminner om den ett barn har vid inlärning av sitt förstaspråk, kan underlätta den språkliga absorptionen. Men också försöka identifiera optimala inlärningsmiljöer som på sikt kan hjälpa särskilda grupper, som språksvaga skolbarn och nyanlända.
I studien ingår tre grupper: En VR-grupp där man vandrar omkring i en fysisk miljö, en VE-grupp där man sitter still och ser orden i en digital värld i datorn, samt en grupp som får använda en ny variant av den associativa ord-appen UpYourVocab som optimerar ordinlärning genom att göra uppgiften lättare eller svårare beroende på hur duktig man är.
De färgade områdena indikerar förändringar i hjärnan hos tolkelever som deltog i språkstudie utförd av Johan Mårtensson och Martin Lövdén. Rött område: höger hippocampus, förändrades mest hos de tolkar som presterade bäst. Gult område: middle frontal gyrus, förändrades mest hos de som kämpade mest. Grönt område: supriora temporala gyrus, förändrades mest hos de tolkarna som presterade bäst. Blått område: inferiora temporala gyrus, förändrades för alla. Del av nätverket som används vid svårt språk.
För att kunna analysera uppkomna förändringar i hjärnan kommer deltagarna att genomgå en scanning både – före och efter språkträningen – i landets starkaste magnetröntgenkamera, som finns i Lund.
– Studien ska fokusera på sambandet mellan neuroplasticitet och inlärningsmiljö, där vi tittar på både funktionella och anatomiska förändringar i hjärnan, säger Johan Mårtensson.
Skillnad mellan vuxnas och barns inlärning
Vad är då specifikt för vuxna hjärnors förändring vid inlärning av ett nytt språk, som är fallet för nyanlända? Annika Andersson är lektor i svenska som andraspråk på Linnéuniversitet i Växjö och har doktorerat i kognitiv neurologi.
– Vad vi vet generellt är att barn lär sig ett språk mer omedvetet än vuxna och att de aktiverar rätt så begränsade områden i hjärnan som är väldigt känsliga för plasticitet, säger hon.
Men en vuxen lär sig mycket snabbare berättar hon, eftersom de har bättre förståelse för språkets uppbyggnad; eller en meta-lingvistisk medvetenhet som hon uttrycker det. Men när man jämfört personer i olika åldrar, som varit exponerade för ett andraspråk lika länge, framgår ett tydligt mönster:
– Där är det alltid de som börjat som små som är bäst. Det man lär sig omedvetet har man en bättre känsla för, säger Annika Andersson.
Modersmålet spelar roll för inlärningen
I en nyligen publicerad studie har hon tillsammans med kollegorna Marianne Gullberg och Susan Sayehli undersökt skillnader i hjärnaktivitet hos personer som har tyska respektive engelska som modersmål när de lär sig svenska som andraspråk. Det som skiljer sig åt är att tyskan har ungefär samma meningsuppbyggnad som svenskan, till skillnad från engelskan.
I studien använde sig forskarna av en ERP-mätning (EventRelaterade Potentialer) som registrerar hjärnans aktivitet i samband med att signaler skickas ut från neuronerna.
Huvan på bilden används vid ERP-mätningar. I mössan finns små hål där man kopplar in elektroder och i mitten av dem sprutas en vattenlöslig gel in. Gelen leder hjärnans elektriska potentialer till elektroderna som läser av vad som händer i hjärnan kontinuerligt millisekund för millisekund. ERP kräver inget respons från deltagaren, vilket gör att man använda det på små barn och mäta hur de bearbetar olika stimuli även om de inte klarar av att delta i ett test.
– Det fräcka med ERP är att vi kan se exakt vad som händer i hjärnan varje millisekund och upptäcka skillnader som inte går att mäta med vanliga tester, säger Annika Andersson.
Trots att båda grupperna presterade lika bra i svenskan, såg man att de med tyska som modersmål hade samma typ av hjärnaktivitet som svenska modersmålstalare.
– De med tyska som förstaspråk behövde troligtvis inte anstränga sig lika mycket som de med engelska som förstaspråk eftersom tyskarna kunde använda sig av samma hjärnstruktur som vi.
Enligt Annika Andersson indikerar detta att man i vissa fall kan nyttja samma bearbetning som sker i hjärnan hos förstaspråkstalare när man lär sig ett andraspråk, även när man lär sig språket som vuxen.
Hippocampus används vid inkodning av ny kunskap och är helt avgörande för vår inlärningsförmåga. Inte bara vid språkliga processer utan även för att återkalla till exempel fakta som namn, händelser och ansikten. Den spelar även en stor roll för konsolidering från korttidsminnet till långtidsminnet och hjälper oss med navigering och rumslig orientering
I en annan just påbörjad språkstudie kommer Annika Andersson att titta på andra faktorer som är avgörande för vuxna hjärnors plasticitet. Exempelvis stress som nyanlända utsätts för när de hamnar i en ny och okänd kultur.
– Man vet att hippocampus, som är helt avgörande för vår inlärningsförmåga och associationsförmåga, tillfälligt minskar i volym och kapacitet vid stress, säger Annika Andersson.
Även här spelar miljön alltså in. En trygg inlärningsmiljö ökar hjärnans förmåga att minnas vad man lärt sig.
Text: Magnus Erlandsson, på uppdrag av forskning.se
Idag går endast 39 procent av det offentliga stödet (LOK-stödet) till flickors idrottande, och andelen minskar ju äldre flickorna blir, visar Centrum för idrottsforsknings rapport till regeringen, i vilken även könsstereotypa normer och ideal inom idrotten lyfts fram som hinder mot en jämställd idrott.
Fortfarande olika villkor Inom idrottsrörelsen har jämställdhetsarbetet intensifierats under senare år. Samtidigt visar den fördjupade analys som Centrum för idrottsforskning (CIF) genomfört att vägen till en jämställd idrottsrörelse alltjämt är lång. På de flesta nivåer inom idrotten är kvinnors och mäns deltagande, förutsättningar och villkor olika.
Ojämlikheten framträder i andelen kvinnor och män som är medlemmar i olika idrotter, i andelen styrelseposter och förtroendeuppdrag, i fördelning av resurser och avseende idrottsliga normer och ideal.
– Rapporten visar att mycket arbete återstår innan kvinnors och mäns förutsättningar är jämställda inom idrotten. Men den visar också att idrottsrörelsen har allt att vinna på att fördela makt, inflytande och resurser mer jämlikt. Jämställdhet är inte bara en rättvisefråga – det är också en väg till framgångsrik idrottsutveckling, säger Johan R Norberg, professor i idrottsvetenskap och utredare på CIF.
Gynnar pojkars idrottande CIF:s rapport visar att fördelningen av resurser i åldrarna 7-25 år tydligt gynnar pojkars idrottande. Idag går endast 39 procent av det offentliga stödet (det så kallade LOK-stödet) till flickors idrottande, och andelen minskar ju äldre flickorna blir.
En förklaring är att det offentliga stödet är öronmärkt för föreningsidrott samtidigt som tjejer i tonåren i högre utsträckning än pojkar lämnar föreningsidrotten för träning i privat regi (gym, gympa, motionsbaserad gruppträning och dylikt).
En andra förklaring är att det största bidraget till barn- och ungdomsidrotten bygger på genomförda aktiviteter vilket premierar verksamheter med stora träningsgrupper och många träningspass. Ur ett könsperspektiv gynnar detta pojkar som dominerar i stora lagidrotter, medan flickor i större utsträckning återfinns i individuella idrotter.
Få kvinnor runt styrelsebordet Riksidrottsförbundets jämställdhetsmål är att kvinnor och män ska vara representerade med minst 40 procent i alla beslutande och rådgivande organ. I rapporten framgår att detta mål varken uppnås på lokal eller nationell nivå.
I nästan hälften av de nationella idrottsförbunden (33 av 71) består styrelsen av mer än 60 procent män. 76 procent av förbunden har en manlig ordförande. Endast 1 förbund av 71 har en kvinnodominerad styrelse (ridsport).
Rollen som tränare domineras kraftigt av män. Enligt IdrottOnline står män för 73 procent av alla tränartillfällen i barn- och ungdomsidrotten.
Även gällande internationella uppdrag är den manliga dominansen på ledande positioner i svensk idrott stor. Endast 24 procent av idrottsledare med internationella uppdrag i förbundsstyrelser och kommittéer var kvinnor 2016.
Manliga ideal fortfarande norm Slutligen slår rapporten fast att idrotten behöver jobba med sina normer och ideal för att en mer jämställd idrott ska kunna växa fram.
Intervjuer med ledare och aktiva inom de fem idrotterna brottning, gymnastik, ishockey, ridsport och taekwondo visar att idrottens praktik i stor utsträckning styrs av starka könsnormer.
Inom idrotten är det fortfarande vanligt med föreställningar om hur pojkar/män och flickor/kvinnor ”är”, hur olika idrotter ”ska vara” och vad som är ”normalt”. Dessa föreställningar påverkar hur pojkar och flickor idrottar och innebär ett hinder mot en jämställd idrott.
– Utan ett medvetet normkritiskt förhållningssätt inom idrotten som identifierar och utmanar invanda föreställningar om manligt och kvinnligt, är det inte möjligt att förverkliga idrottspolitikens mål om kvinnors och mäns lika förutsättningar att utöva idrott och motion, säger Johan R Norberg, professor i idrottsvetenskap och utredare på Centrum för idrottsforskning.
Kontakt: Johan R Norberg, Centrum för idrottsforskning, johan.norberg@mau.se, 070-562 06 18
I forskning om djurens välfärd är det centralt att kunna bedöma om djur mår bra, men det behövs beprövade, pålitliga och jämförbara mått, och sådana har det rått brist på när det gäller nötkreatur. Daiana de Oliveira och Linda Keeling, från SLU:s institution för husdjurens miljö och hälsa, tänkte att välfärdsbedömningen skulle vara mycket enklare om kornas kroppsspråk kunde användas som en tillförlitlig indikator på hur bra eller dåligt ett djur mår.
– Det finns folk som tror att de är bra på att se vad ett djur känner, och det kanske de är, men utan bevis kan vi inte använda deras uppfattningar för att bedöma djurens välbefinnande på ett tillförlitligt och repeterbart sätt, säger professor Linda Keeling.
Vad de Oliveira och Keeling nu har gjort är att kartlägga kors kroppsspråk med hjälp av en metod från humanpsykologin där känslor beskrivs i två dimensioner. Den första visar hur positiv (eller negativ) känslan är och den andra hur aktivt (från lugn till upphetsad) djuret är. Det görs inga antaganden om vilka känslor djur kan eller inte kan uppleva, men resultaten är ändå värdefulla för forskning om djurvälfärd.
Kor framför en av de roterande borstar som fanns tillgängliga i kostallet. Öronställningen hos kon längst fram beskrivs i protokollet som ”framåt”. Foto: Daiana de Oliveira
Forskarna gjorde över 3 700 observationer av öronens, svansens och nackens positioner hos 72 kor, när dessa stod och åt grovfoder ur ett tråg, stod och blev skrubbade av mekaniska roterande borstar eller köade för att komma fram till mjölkmaskinen.
– När man gör så många detaljerade observationer av kor i vardagliga situationer upptäcker man många rörelser och kroppshållningar som inte brukar registreras, säger Daiana de Oliveira. Till exempel var det nästan bara när korna använde den roterande borsten som de viftade på svansen. Hos hundar förknippas svansviftningen ofta med ett positivt tillstånd, men den nämns nästan aldrig när det gäller kor.
Kor gillar inte att stå i kö I observationerna klassificerades kornas kroppsspråk utifrån sex olika sätt att ha öronen ställda, fyra olika nackställningar och fem svansbeteenden. Med hjälp av en statistisk metod (principalkomponentanalys) analyserades alla observationer av kroppsställningar tillsammans. När alla observationer hade förts in i den tvådimensionella grafen, med en axel för grad av upphetsning och en för sinnesstämning (positiv/negativ), var de tre rutinsysslorna tydligt separerade. Kor som borstades grupperades på ett sätt utifrån sina kroppspositioner, medan kor som köade respektive åt grupperades på andra sätt.
Förenklat diagram som visar hur mjölkkors ”kroppsspråksprofil” (öron, nacke och svans) varierar beroende på om djuret låter sig borstas, äter eller står i mjölkningskö i ett lösdriftsstall. Vad de Oliveira och Keeling nu har gjort är att kartlägga kors kroppsspråk med hjälp av en metod från humanpsykologin där känslor beskrivs i två dimensioner. X-axeln visar hur positiv eller negativ känslan är och Y-axeln hur aktivt djuret är (från lugn till upphetsad). Illustration: SLU
– Att kor upplever det som positivt att äta och att bli borstade överensstämmer med vad tidigare forskning tyder på, säger Linda Keeling. Att de tycks uppleva köande som negativt är däremot något nytt, liksom att köandet innebär stunder av både lugn och upphetsning.
Det viktigaste i studien är förmodligen att den visar i vilka sammanhang man kan se specifika kroppshållningar hos korna, men den övergripande analysen leder också forskarna till några andra intressanta förutsägelser; att vinkla högerörat bakåt och vänsterörat framåt är till exempel kopplat till ett mer positivt tillstånd än att ha högerörat framåt och vänsterörat bakåt. Ett sådant resultat är i linje med andra studier om hjärnhalvornas arbetsfördelning, som tyder på att vänster sida av hjärnan brukar vara kopplad till positiva känslor. Vänster hjärnhalva styr kroppens högra sida.
Observationsprotokoll för djurstudier är nästa steg
Genom kartläggningen av kornas kroppsspråk under dagliga rutinsysslor har forskarna lagt grunden för ett vetenskapligt sätt att identifiera och utvärdera beteendemässiga tecken på hur positivt eller negativt kor upplever andra aktiviteter eller situationer, och hur lugna eller upphetsade de är.
– Vi ser vår studie som ett första steg mot ett tillförlitligt sätt att beskriva nötkreaturens känslotillstånd och vi tror också att metoden lätt kan anpassas till studier av känslor hos andra arter, säger Daiana de Oliveira.
Även om de flesta av de utmärkande symptomen för autism rör social kommunikation, så finns en ökad förståelse för att tidiga tecken på autism kan identifieras redan i basala processer knutna till hjärnans tidiga utveckling. I den dignostiska manual som används i många länder för att diagnosticera autism har man lagt till sensoriska avvikelser som formella symptom.
Undersökte pupillens ljusreflex I den nya studien undersöktes pupillens ljusreflex hos 9-10 månader gamla spädbarn – denna reflex är en grundläggande sensorisk mekanism som reglerar mängden ljus som når näthinnan. De spädbarn som uppfyllde kriterierna för autism vid tre års ålder drog ihop sina pupiller mer än de barn som inte uppfyllde kriterierna vid uppföljningen. Dessutom fann man att graden av pupillsammandragning visade ett positivt samband med mängden symptom på autism. Spädbarn med kraftigare pupillsammandragning hade mer symptom senare, oberoende av om de uppfyllde kriterier för diagnos eller ej.
– Tidigare studier på äldre barn med autism har antytt en försvagad pupillreflex. Dessa resultat motiverade oss att undersöka reflexen hos spädbarn vars storasyskon har autism. De flesta småsyskon till barn med autism utvecklas normalt, men sannolikheten att senare få diagnos själv är betydligt högre i denna grupp än i befolkningen generellt. Överraskande nog så fann vi att gruppskillnaderna var i motsatt riktning än vad man tidigare sett hos äldre barn: Vi fann starkare pupillreflexer bland de spädbarn som senare diagnosticerades med autism, säger Terje Falck-Ytter, docent vid institutionen för psykologi vid Uppsala universitet och huvudansvarig för studien.
Har inte studerats tidigare – Vi tror att dessa resultat är viktiga då de lyfter fram en väldigt basal sensorisk funktion som inte studerats tidigare bland spädbarn som senare diagnosticeras med autism.
Studie om småsyskon
Studien är en del av det större forskningsprojektet Projekt Småsyskon, som är ett samarbete mellan Uppsala universitet och Center of Neurodevelopmental Disorders vid Karolinska Institutet (KIND). I undersökningen av pupillen inkluderades data från Sverige och även data från en liknande longitudinell studie av småsyskon vid Birkbeck, University of London i Storbritannien. Deltagarna i experimentet var 9-10 månader gamla när pupillens ljusreflex undersöktes. Autismutredningen gjordes när barnen blivit tre år. Totalt 147 småsyskon till barn med autism deltog i studien, av vilka 29 uppfyllde kriterierna för autism vid uppföljningen. Studien inkluderade även en kontrollgrupp om 40 barn vars storasyskon inte hade någon diagnos
– Idag kan inte autism diagnosticeras med bra träffsäkerhet förrän vid cirka 2-3 års ålder, men vi hoppas att med mer kunskap om den tidiga utvecklingen så kan vi i framtiden göra dessa bedömningar ännu tidigare. Det skulle underlätta för familjer att få stöd och träning tidigare. Det skulle även kunna stimulera helt ny forskning kring tidiga insatser. Resultaten i denna studie visade på statistiskt säkerställda gruppskillnader, men det är viktigt att betona att träffsäkerheten i pupillundersökningen var för låg för att kunna förutsäga utvecklingen för individuella barn. Huruvida denna metod kommer att ha ett klinisk värde, till exempel för tidig upptäckt, är alltså för tidigt att säga, säger Falck-Ytter.
Varje cell i kroppen avgränsas mot omgivningen av ett cellmembran. Runt cellmembranet finns ett skyddande skikt av olika sockermolekyler som är sammanlänkade i långa kedjor. Dessa strukturer är viktiga i allt samspel mellan celler. Längst ut på sockerkedjan finns en sockermolekyl som heter sialinsyra. Den är särskilt viktig för kroppens immunförsvar eftersom sialinsyran ger varje cell ett unikt fingeravtryck som gör att immunförsvaret kan urskilja främmande sjukdomsalstrande celler från kroppsegna celler. Bakterier kan imitera dessa fingeravtryck, men antibiotika kan avslöja tricket. Här beskriver vi två sätt utifrån helt nya insikter om hur sockret tas upp av bakterier. Det i sin tur hjälper oss designa nya läkemedel.
Steg 1: Bakterien tar sockermolekylen
Ett av de näringsämnen som bakterier samlar in är just sialinsyra. Med hjälp av enzym klipper bakterierna av sialinsyror från de omgivande cellerna. Sialinsyran transporteras sedan in i bakterien via specifika transportörer.
Förslag på läkemedel 1: blockera transporten av sialinsyra!
Steg 2: Om vi inte lyckas blockera transporten
Väl inne i bakterien kan bakterier införliva den upptagna sialinsyran som en del av sig själv. Sialinsyran ger bakterien möjlighet att invadera men ändå ”dölja sig” och på så sätt motverkas människans immunförsvar.
– Det fungerar som en ”osynlighetsmantel” som lurar immunförsvaret, säger Rosmarie Friemann, huvudförfattare bakom artikeln till studien.
Förslag på läkemedel 2: hindra att den täcker sig med sialinsyra!
Sockrets väg över bakteriers cellmembran
Genom att analysera atomernas positioner med röntgenkristallografi har forskarna kunnat bygga en tredimensionell modell av sialinsyratransportören, och därmed fått insyn i hur transportvägen över bakteriers cellmembran ser ut.
– Vi har även funktionellt karakteriserat sialinsyratransportören med biofysikaliska metoder och datorsimuleringar. Från strukturen kan vi i detalj se hur sialinsyran binder in till transportören. Den kunskapen är viktig för att kunna designa hämmare som blockerar transporten av sialinsyra.
– Att förstå de grundläggande processerna i transporten är ett viktigt steg för grundforskningen och långsiktigt kan resultaten av studien vara en viktig pusselbit i jakten att utveckla nya antibiotika, säger Rosmarie Friemann.
Enligt konventionen om biologisk mångfald ska minst 17 procent av varje livsmiljö vara skyddad år 2020 och de skyddade områdena ska vara representativa för livsmiljön. I Sverige råder vitt skilda uppfattningar om vilken roll skogsimpedimenten spelar för att uppfylla detta mål. Skogsimpediment är trädbevuxen mark där den årliga produktionsförmågan understiger en skogskubikmeter per hektar och finns ofta på myrar eller berg. Dessa skogar ska lämnas orörda enligt skogsvårdslagstiftningen. Men frågan är hur representativa de är för naturtypen skog.
– Trots att det är en debatterad fråga så är detta den första studien som undersöker hur stor betydelse dessa lågproduktiva skogar har för biologisk mångfald, säger Aino Hämäläinen på institutionen för ekologi som genomfört studien tillsammans med sina kollegor Thomas Ranius och Joachim Strengbom.
Hällmark i Norrbotten (Foto: Olof Hedgren)
De har inventerat vedlevande skalbaggar i tall och jämfört artförekomsten i produktiv skog (nyckelbiotoper och äldre brukade skogar) med den i impediment (skogar på myrar och berg). Det visade sig att de obrukade produktiva skogarna överlag var artrikare och också hyste fler rödlistade arter. En del rödlistade arter hittade forskarna bara i produktiv skog. I impedimenten däremot registrerade de inga arter av vedskalbaggar som inte också fanns i de produktiva skogarna Studien inkluderar skogar från Småland i söder till Norrbotten i norr och mönstret är det samma över hela landet.
Utifrån resultaten kan man därför dra slutsatsen att impediment och produktiv skogsmark har olika värde för bevarande av biologisk mångfald. En hektar impediment är värd mindre än en hektar skyddad produktiv skog om man vill gynna vedskalbaggar.
– Det är inte så att impedimenten är värdelösa. Det finns mycket vedskalbaggar och rödlistade arter även där. Men naturvärdet är lägre än i obrukad produktiv skog, säger Thomas Ranius.
Myr i Närke (Foto: Olof Hedgren)
En orsak till den relativt höga artrikedomen är att träden växer snabbare i de produktiva skogarna; de blir större och det finns också fler döda träd. Den här studien är begränsad till tall. Men andra trädslag är också viktiga för naturvärdet, till exempel behövs mer kunskap om vad det innebär att det finns fler arter av träd i produktiva skogar.
Studien har också bara fokuserat på en organismgrupp – men det finns en speciell anledning till att forskarna valde att titta just på vedlevande skalbaggar. Det skulle kunna finnas arter som har specialiserat sig på den solbelysta döda veden från långsamväxande träd på berg och myrar. Men så verkar det alltså inte vara, åtminstone inte för tall.
Lavar är en annan organismgrupp där man skulle kunna förvänta sig att det finns arter som trivs särskilt bra i dessa lågproduktiva skogar. Aino Hämäläinen arbetar nu med en liknande studie fast med lavar.
Tillsammans kan dessa studier bidra till planerna för naturvården i Sverige. Det handlar om hur mycket produktiv skog vi bör skydda i Sverige för att uppnå det vi har lovat enligt internationella överenskommelser. Men också om hur vi kan sköta impedimenten så att de får ett högre naturvärde, till exempel genom att öka mängden död ved.
I sin studie har Hadi Banaee använt sig av sensorer som samlar in fysiologisk data som blodtryck, hjärt- och andningsfrekvens. För att sedan betydelsefull information som exempelvis upprepningar av ett visst mönster, ännu okänd eller oväntad information ska kunna användas av vårdpersonalen måste den genereras och beskrivas i ord.
Beskriver siffror med vanligt språk – Min lösning är en så kallad semantisk modell som beskriver siffror med vanligt språk. Det som är unikt för den här modellen är att vi inte är intresserade av att beskriva det vi redan vet, istället låter vi modellen ta fram information som vi kanske inte känner till, förklarar Hadi Banaee, doktorand vid Centrum för tillämpade autonoma system, Örebro universitet.
I fallet med fysiologisk data ska läkare kunna få intressant och användbar information om patienter utan att i förväg behöva bestämma vad man vill hitta eller är intresserad av.
Efterliknar människans sätt att tänka
Hela processen är datadriven och bygger på teorin om så kallade ”conceptual spaces”. Dessa konstrueras automatiskt från redan kända begrepp och egenskaper hos data. På det sättet kan man skapa konceptuella utrymmen för exempelvis frukt och beskriva dem med hjälp av färg, storlek och smak. Andning kan beskrivas med hjälp av svängningar i andningstakten och med ökad- eller sänkt andningsfrekvens.
– Med hjälp av denna modell blir det sedan möjligt att beskriva numerisk data i text, men också hitta särdrag hos data. Låt oss säga att vi vill beskriva ett något ovanligt djur som ökenspringråtta. Då kan man använda sig av konceptuellt utrymme för en mus där den lingvistiska beskrivningen skulle kunna vara att djuret liknar en mus, men har två ben istället för fyra. Då får man som människa en ganska klar bild av en ökenspringråtta, säger Hadi Banaee.
Meningen är att modellen ska efterlikna människans sätt att tänka och förklara observationer. Särskilt användbar är den när man är intresserad av att beskriva något okänt.
– Målet har inte varit att skräddarsy en modell enbart för fysiologisk data. Den ska kunna användas för vilken typ av data som helst där man är intresserad av att beskriva data med vanligt språk.
Etiska aspekter
Hadi Banaee tar även upp etiska aspekter i denna modell som gör det möjligt att bearbeta personlig information om människornas hälsotillstånd eller sjukdomar.
– Det är viktigt att vi endast har tillgång till relevant data och är hela tiden måna om den personliga integriteten hos människor, säger han.
En annan utmaning med denna datadrivna modell kan vara att märkningen av data är överflödig eller att den inte håller måttet. Resultatet kan då bli en felaktig text som genereras i slutändan.
– Detta kan vilseleda slutanvändare och beslut baserade på felaktig information kan fattas. Aspekten är särskilt viktig när beslutet direkt påverkar människor, säger Hadi Banaee.
Uppfödning av syrsor för mänsklig konsumtion börjar bli populärt runt om i världen, men än så länge finns luckor i kunskapen om vilka syrsaarter som kan odlas och hur man håller dem på ett hållbart sätt.
Hittills främst hönsmat Hittills har odling av syrsor ofta varit baserad på användning av hönsfoder som mat åt syrsan vilket är en ohållbar och också dyr metod. Kunskap om näringsvärdet av syror som mat för människor saknas också, även om kemiska analyser tyder på att det kan vara bra.
En doktorsavhandling av Phalla Miech vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) innehåller de första forskningsrönen som visar att syrsor, i detta fall från Kambodja, kan födas upp i fångenskap utfodrade med vissa ogräs och biprodukter från jordbruksprodukter och livsmedel (med ursprung i Kambodja) och att enkelmagade djur som grisar (som här användes som modell för människor) kan växa bra på en kost som inkluderar syrsor.
Onödigt ta bort benen Det visar också att borttagning av ben på syrsorna före konsumtion, som den europeiska livsmedelsmyndigheten föreslagit, verkar vara onödigt om syrsorna används som livsmedel. Benen innehåller värdefulla näringsämnen som bör användas, vare sig det är som livsmedel eller som djurfoder.
Baserat på resultaten från det nuvarande projektet är det troligt att syrsor kan utgöra ett väsentligt bidrag till människans proteinbehov. Ett barn som väger 10 kg (1-2 år) bör konsumera ca 12 g protein/dag för att vara på en säker nivå av proteinintag och 45 mg av aminosyran lysin för att möta det dagliga lysinbehovet. Lysinbehovet kunde uppfyllas genom att äta 12 syrsor uppfödda på en biprodukt som cassavaplantans toppar.
Motverkar järnbrist För att nå en säker nivå av proteinintag måste barnet konsumera ca 90 g syrsor, motsvarande storleken på en hamburgare. Det höga innehållet av järn i syrsor har också stor näringsintresse eftersom anemi, ofta på grund av järnbrist, är ett vanligt hälsoproblem, inte bara i Kambodja utan också i västländer. Baserat på halten järn i syrsor som matats med någon av de växtsorter som utvärderats, skulle ett barn i åldern 1-2 år behöva konsumera syror som motsvarar storleken på en hamburgare för att få tillägget som föreslagits av WHO (2016) i länder där anemi (blodbrist) är frekvent.
Det råder fortfarande klass 1-varning i Västernorrlands län på grund av extremt höga flöden efter den snörika vintern. Höga flöden leder ofta till överbelastade ledningar och tillfälliga utsläpp av avloppsvatten till närliggande vattendrag, så kallade bräddningar. I början av april installerades nya varianter av bräddmätare i en av de 40 avloppsbrunnar i Sundsvall där det kommunala bolaget Mittsverige Vatten och Avfall mäter bräddningar.
– Med den nya sensortekniken kan vi mer exakt se hur mycket vi faktiskt bräddar och utifrån det planera åtgärder på ledningsnätet för att minska antalet bräddningar och därigenom miljöpåverkan. Idag åker vår personal ut och läser av våra bräddmätare manuellt, säger Anna Stenlund, miljö- och laboratoriechef på MittSverige Vatten och Avfall (MSVA).
Bräddmätare med sensor har installerats i avloppsbrunn i Sundsvall. Bild: Mittuniversitetet.
Bräddningar är nödvändiga för att inte vattnet ska gå baklänges i ledningarna och orsaka översvämning av till exempel källare och gator. Vid en bräddning skickar de nya mätarna värden trådlöst via ett nätverk med en lång räckvidd direkt till MSVA. Nätet är uppsatt av forskare på Mittuniversitetet för att användas för utvecklingen av smarta samhällen.
– Mittsverige Vatten och Avfall har bräddningspunkter längs hela kusten ned till Hudiksvall och för att kunna använda den nya tekniken där krävs bättre räckvidd. I nästa steg ska vi därför testa ett nytt nät som Telia ska starta upp och som använder det befintliga mobilnätet, säger Rikard Hamrin, forskningsingenjör vid Mittuniversitetets forskningscenter Sensible Things that Communicate (STC).
Arbetet med den nya bräddmätaren är en del i det samverkansavtal som Mittuniversitetet har med Sundsvalls kommun och när mätaren testats mot det nya nätet ska den utvärderas. Målet är att hitta ett företag som kan kommersialisera mätaren för en installation i en större skala.
Det pågående utvecklingsarbetet sker inom forskningsprojektet SMART – smarta system och tjänster – vid Mittuniversitetet som är ett treårigt forskningsprojekt. Projektet som har en budget på 63 miljoner finansieras av EU:s regionala utvecklingsfond, Landstinget Västernorrland, Sundsvalls kommun, KK-stiftelsen, Mittuniversitetet samt 25 stora och små företag i Västernorrland och Jämtland. Syftet är att stärka regionens företag och organisationers innovations- och konkurrenskraft genom att via ökad kunskap och stimulerat tänkande leda till innovativ användning och skapande av smarta system och tjänster (Internet of Things)
Om STC Research Centre
STC – Sensible Things that Communicate – utvecklar sensorbaserade system och tjänster för användning inom Internet of Things. Forskningen bedrivs inom elektronik- och datateknikområdet med fokus på smarta industrier, nästa generations mätsystem och funktionella ytor. Forskningen sker ofta i nära samverkan med företag från hela Sverige samt andra universitet runt om i världen
Kontakt:
Rickard Hamrin, forskningsingenjör Mittuniversitetet, rikard.hamrin@miun.se, 010-142 81 59,
Anna Stenlund, miljö- och laboratoriechef Mittsverige Vatten och Avfall, anna.stenlund@msva.se, 070-347 52 50,
Genom att låta eleverna göra olika kunskapstest får vi en siffra och det är den som begripliggör för oss om utbildningen kan uppfattas som bra eller inte, hävdar Daniel Pettersson, docent i pedagogik vid Högskolan i Gävle, som forskar om internationella kunskapsmätningar.
– Men det är bara en del av hur man kan begripliggöra vad utbildning förväntas vara. Ett av problemen är att detta sätt att få en bild av utbildningen är så tidsrationellt,så det finns egentligen inget alternativ, säger han.
– Just därför är det intressant att studera hur man skapar en legitimitet för dessa mätningar. För från början fanns inte den legitimiteten.
– Boken ger ett antal exempel på hur den här legitimiteten byggs upp och hur en rådande hegemoni inom utbildning skapas och utvecklas.
Tron på att det går att mäta mänskliga egenskaper, genom till exempel IQ-tester, överförs till att man försöker mäta olika typer av kunskaper hos elever och då uppstår ett nytt sätt att tänka, där man kan rangordna individer, länder, olika skolor och så vidare.
– Att jämföra och rangordna är ju en mänsklig aktivitet och det gör vi ju hela tiden, när vi kliver på bussen, eller när vi pratar om whisky, mat eller musik.
Men det som blir tydligare och tydligare, menar Daniel Pettersson, är att det också blir det som driver utbildningspolitiken i allt större omfattning. Det som rangordnas högt är också det man tittar på och försöker efterlikna.
– Det breda demokratiska uppdraget som skolan också har glöms då lätt bort eftersom detta inte lika enkelt låter sig mätas eller jämföras.
Boken är den första av fem planerade böcker:
Första boken: Hur en tilltro till siffror och statistik växer sig stark och blir ett dominerande sätt att se på utbildning. https://www.routledge.com/Education-by-the-Numbers-and-the-Making-of-Society-The-Expertise-of-International/Lindblad-Pettersson-Popkewitz/p/book/9781138295834
Andra boken: Vilka typer av utbildningspolitiska och utbildningsvetenskapliga aktiviteter skapas och växer sig starka utifrån en dominerande logik kring siffror och statistik.
Tredje boken: En historisk beskrivning av hur vetenskap, och mer specifikt utbildningsvetenskap, efter andra världskriget, ges rollen och förväntningen att lösa samhälleliga problem.
Fjärde boken: Hur formeras relationerna mellan samhället, politiken och vetenskapen i relation till utbildningsfrågor? Vilka arenor formeras för utbildningspolitiska samtal och hur ser dessa samtal ut?
Femte boken: En redovisning av hela projektet utifrån hur siffror och statistik förändrar hur utbildning tänks och formeras inom välfärdssamhällen.
Kontakt:
Daniel Pettersson, docent i pedagogik vid Högskolan i Gävle, daniel.pettersson@hig.se, 070-258 46 19
Vid vägrenar, kraftledningsgator och längs med järnvägar finns stora arealer naturmark, som kan bli en viktig resurs för naturvården. Det visar forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Ohio State University i en stor sammanställning av data från hela världen. Med hjälp av rätt skötsel av dessa områden skulle man kunna gynna biologisk mångfald till en relativt liten kostnad.
Arter minskar när ängen får växa igen Växter och djur knutna till ängar och hagmarker har minskat kraftigt i antal på grund av igenväxning och ett allt för intensivt brukande. Minskningen fortsätter trots stora insatser som till exempel miljöstöd till lantbrukare.
– Men många av ängarnas och hagarnas växter och djur kan man hitta i anslutning till infrastruktur, som vägrenar, kraftledningsgator och längs med järnvägar. Dessa infrastrukturmiljöer hålls öppna, men undantas samtidigt från ett intensivt brukande. Detta skapar goda förutsättningar för många av de arter vi förknippar med ängs- och hagmarker, säger Erik Öckinger, forskare vid institutionen för ekologi, SLU och en av författarna bakom artikeln.
Forskarna har sammanställt resultat från undersökningar av biologisk mångfald i infrastrukturmiljöer över hela världen. De ser att sällsynta växt- och djurarter kan återfinnas vid till exempel vägkanter, och att infrastrukturmiljöer kan hysa minst lika många arter som i de livsmiljöer som naturvården traditionellt fokuserat på. Det finns alltså anledning för naturvårdare att fundera på att använda lite okonventionella miljöer, som vägkanter och kraftledningsgator.
– Det läggs redan ned stora resurser på att sköta dessa miljöer för att hålla dem öppna. Om man genom små ändringar kan anpassa denna skötsel för att gynna biologisk mångfald kan man göra stora vinster för naturvården utan att det behöver kosta särskilt mycket, säger Erik Öckinger.
Mer kunskap behövs om chansen till överlevnad Men det finns stora kunskapsluckor. Exempelvis vet man väldigt lite om chansen för växter och djur att överleva och fortplanta sig i infrastrukturmiljöer jämfört med ängar och hagmarker. Det är också dåligt känt i vilken utsträckning till exempel insekter rör sig mellan infrastrukturmiljöerna och andra livsmiljöer i landskapet.
– I vägrenar kan det mycket väl vara så att en stor andel av växterna aldrig hinner fortplanta sig efter som de slås innan växterna har blommat över. Och kanske är det så att blomrika vägrenar lockar till sig fjärilar, humlor och andra insekter från det omgivande landskapet, och att de sedan löper en stor risk att dödas av trafiken, säger Erik Öckinger.
Det här är viktigt att ta reda på eftersom det avgör hur stor potential dessa miljöer har för naturvården. Artikelförfattarna efterlyser därför fler studier som går på djupet när det gäller arters överlevnad, fortplantning och rörelsemönster.
