Medicinska förpackningar kan vara burkar, blister, flaskor, sprejer, pipetter och tuber. Ofta har äldre människor svårt att öppna förpackningarna och det är heller inte ovanligt att mediciner blandas ihop för att de medicinska förpackningarna är för lika varandra.
Kräver styrka i fingrarna − Generellt kan man säga att en förpackning som kräver mycket styrka i fingrar och handleder brukar vara svårare för äldre personer att hantera. Förpackningarnas lilla textstorlek är också ett problem eftersom många äldre har försämrad syn, säger Giana Carli Lorenzini.
Giana Carli Lorenzini har nyligen disputerat i Förpackningslogistik vid LTH med avhandlingen Toward inclusive pharmaceutical packaging – an innovation and design process perspective. I sin forskning har hon studerat förpackningsbranschen och förpackningsproblematiken för äldre genom intervjuer med läkemedelsproducenter, förpackningsleverantörer samt förpacknings- och patientorganisationer.
Giana Carli Lorenzini menar att branschen många gånger saknar ett användar- och patientperspektiv.
– När innovations- och designprocesserna som ligger bakom de medicinska förpackningarna inte har användarfokus så kan vi heller inte förvänta oss en användarvänlig produkt, säger Giana Carli Lorenzini.
Användarvänliga förpackningar förenklar medicineringen
− Användarperspektivet har sällan varit drivkraften för att ta fram medicinförpackningar, utan det är medicinen och skyddandet av den som har setts som den viktigaste aspekten. Till skillnad från andra produkter, som till exempel livsmedel, så finns det för mediciner ofta bara ett förpackningsalternativ och patienten har inte möjlighet att själv göra ett eget val. Man kan säga att förpackningsbranschen begränsar valmöjligheten för konsumenten, säger Giana Carli Lorenzini.
Giana Carli Lorenzini efterfrågar ett inkluderande perspektiv i förpackningsutvecklingen där användarens behov och möjligheter i högre grad tas i beaktande.
− Branschen behöver tydligare regler och rekommendationer för inkluderande förpackningar. En lättöppnad förpackning innebär att medicinen kan tas på rätt sätt – och är det enkelt att medicinera så kan man säga att en sådan förpackning leder till bättre hälsa hos patienten.
Den medicinska förpackningsbranschen förändras dock långsamt. En förpackningslösning som tas fram av industrin varar ofta i flera år.
− Men när det för företagen dyker upp tillfällen att utveckla nya medicinförpackningar, så är min rekommendation att de bör de ta tillfället i akt att redan från början ha med användarnas perspektiv och se till att förpackningen är lätt att öppna, att informationen på den är tydlig så den inte kan blandas ihop med andra mediciner och att förpackningen hjälper användaren att komma ihåg att ta sin medicin, säger Giana Carli Lorenzini.
Beteenden och vanor påverkar användningen I en kommande dialogstudie ska Giana Carli Lorenzini studera de äldre användarna ännu närmare. Efter att hittills främst ha tittat på fysiska förutsättningar hos äldre, ska hon i sin fortsatta forskning undersöka andra aspekter som kan påverka användarupplevelsen och ge viktig information till förpackningsbranschen.
− Det finns många beteenden och vanor som kan påverka användningen av en förpackning – dagliga rutinartade vanor, kognitiv förmåga, kultur samt kontexten runt medicineringen, säger Giana Carli Lorenzini.
Hon kommer också titta mer fördjupat på befintliga medicinska förpackningar för att kartlägga vilka som kan utgöra goda exempel.
− Även om jag ifrågasätter att användarperspektivet i förpackningsutvecklingen är underordnat andra drivkrafter för branschen, så finns det faktiskt en del goda förpackningsexempel på marknaden som vi kan inspireras av, säger Giana Carli Lorenzini.
Tarmbarriärens funktion kan liknas vid ett filter. Den ska skydda mot skadliga ämnen och bakterier samtidigt som den ska ta upp näring från kosten.
– En stor andel av äldre lider av magproblem som förstoppning och diarré och de underliggande mekanismerna är inte fullständigt klarlagda. Våra resultat visar att äldre med magproblem har en ökad genomsläpplighet i tarmen och därmed även en försämrad barriärfunktion, säger John-Peter Ganda Mall.
Fibrer har positiva effekter på tarmbarriären Forsakren John-Peter Ganda Mall har studerat tjocktarmsbiopsier från äldre över 65 år med magproblem och jämfört dessa med biopsier tagna från friska kontrollpersoner. Olika kostfibrer tillsattes tillsammans med en kemikalie vars syfte var att öka tarmens genomsläpplighet.
– Vi kunde se att de studerade kostfibrerna hade en skyddande effekt i biopsierna. I vissa fall minskade genomsläppligheten med 50 procent och i vissa fall motverkade fibrer helt kemikaliens verkan på tarmbarriärens genomsläpplighet, säger John-Peter Ganda Mall.
Välja kostfiber efter ålder
Resultaten visar också att effekten som olika kostfibrer har varierar i olika åldersgrupper.
– Vi såg till exempel att en fiber från en jästsvamp hade positiva effekter hos äldre, men inte hos den yngre kontrollgruppen. Samtidigt visade sig att en vetefiber hade större effekt hos den yngre populationen och bara delvis effekt hos de äldre.
John-Peter Ganda Mall har även följt ett femtiotal äldre med magproblem som under sex veckor har ätit två olika kostfibrer. Sedan har han undersökt hur kostfibrerna påverkade tarmbarriärens funktion. Men i den kliniska studien uteblev den skyddande effekten från kostfibrer som kunde påvisas i labbmiljön.
Kostfiber från jästsvamp
– Detta kan tyda på att kostfibrerna i sig har direkt effekt på tarmen i labbmiljön, men möjligen behöver tas i högre dos eller under en längre tid för att ha effekt i kroppen. Mer forskning behövs kring detta, förklarar han.
Just nu arbetar John-Peter Ganda Mall med att analysera resultaten från en klinisk studie där han har studerat mag-tarmbarriären hos äldre med magproblem. De fick äta kostfibrer från jästsvamp – samma fibrer som i hans tidigare studier har visat sig ha positiva effekter både hos äldre med magproblem och patienter med Crohns sjukdom, men i labbmiljön.
– Äldre äter generellt mindre kostfibrer än rekommenderat och våra resultat kan ligga till grund för framtida kostråd som skulle kunna stärka hälsan hos de äldre och spara vårdkostnader.
Resultaten kan bidra till att skydda hotade rovfåglar mot faror som vindkraftverk och kraftledningar.
– Det är fascinerande. Jag har inte trott att färgseendet har sådan betydelse, utan tänkt att rovfåglar helt enkelt har bättre synskärpa än människor och att det är därför de upptäcker objekt så tidigt och på långt håll. Men färg har alltså riktigt stor betydelse, säger Almut Kelber, biolog vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund.
Kontrastseendet
Normalt bestämmer storleken på ögonen den optiska upplösningen och därmed vad såväl människor som djur kan se. Ju större ögon desto högre upplösning. Ögonstorlek är i sin tur vanligen förknippad med kroppsstorlek. Stor kropp stora ögon, liten kropp små ögon. Specifikt för fåglar är att de i allmänhet har svårt att se olika föremåls kontraster. Kontrastseendet är nästan tio gånger lägre än hos människan.
Men det finns undantag, kaktusvråken (Parabuteo unicinctus) är ett sådant. Lundabiologernas undersökning visar att om ett föremål inte särskiljer sig från bakgrunden och färgen är ungefär densamma så är det svårare för rovfågeln än för människor att upptäcka det. Om föremålet däremot har en annan färg än bakgrunden har så kan kaktusvråken upptäcka det på dubbelt så långt avstånd som människan kan.
– Det är häftigt! Vråken väger mindre än ett kilo och ögonen är små. Ändå ser den på många sätt bättre än vi människor, trots att den är så liten och lätt, säger Simon Potier.
Färgseendet viktigt i skogen
Tills nu har forskningen inte fokuserat på färgers betydelse för rovfåglars jaktlycka. Forskare har även ansett att färgseendet hos djur mest haft betydelse på relativt nära håll och därmed för ganska stora föremål. Simon Potier och hans kollega Almut Kelber visar i studien att färger är viktiga för att rovfåglar ska kunna upptäcka byten på stora avstånd. Ett bra färgseende är dessutom extra viktigt i miljöer som skog där exempelvis skuggor kan förvirra synintrycken.
Resultaten bygger på studier av tama kaktusvråkar i Frankrike. Detta eftersom falkenering (uppvisning och jakt med rovfåglar) är förbjuden i Sverige. I ett fågelhägn fick vråkarna flyga till en av två pinnar. Med hjälp av en monitor visades enhetlig färg på en stor duk bakom den ena pinnen. Bakom den andra visades ett gallermönster med varierande färger. Om rovfågeln valde den enhetligt färgade filmduken fick den en belöning. Den andra ledde inte till en belöning.
När vråkarna lärt sig att enhetlig färg utan gallermönster betydde belöning så ändrade forskarna gradvis gallermönstrets kontrast och närmade ränderna till varandra tills rovfågeln inte längre kunde se skillnad på de två filmdukarna.
– Ju finmaskigare mönster som ett djur kan se desto högre är dess synskärpa, säger Simon Potier, som själv är falkenerare.
Resultaten kan få konkret betydelse för att bevara och rädda hotade rovfåglar från att helt försvinna. En anledning till att antalet rovfåglar minskar är att de krockar med konstruktioner som vindkraftverk och kraftledningar.
– När vi förstår mer hur rovfåglar uppfattar sin värld så kan det bidra till att förbättra arbetet med att skydda och bevara dem, säger han.
Att leva som parasit verkar vara en av evolutionens mest framgångsrika strategier. Bland dagens insekter är omkring 15 procent parasitiska steklar som lever i eller på andra arter, på bekostnad av värden. Men fossila bevis på att insekter lever i andra djur har inte gått att upptäcka och därför är parasitismens historia okänd.
De ungefär 40 miljoner år gamla pupporna i studien från Naturhistoriska muséet är de första fossila bevisen på att steklar redan då levde som parasiter.
Extremt välbevarade En stekel lägger sina ägg i en annan insekts puppa och den nya stekeln utvecklas med puppans larv som näring. Av de 1 510 fossila puppor som skannades innehöll 55 av dem steklar. De ligger näst intill färdigutvecklade i fosterställning. Att de flesta är i samma utvecklingsstadium beror på att de låg i vilostadium i väntan på en samtidig kläckning. Fossilen var så välbevarade att steklarnas utseende gick att studera i minsta detalj. Därför kunde deras art, kön och släkt bestämmas och några av dem tillhörde släkten av nu levande steklar, andra var utdöda.
Fossil skattkammare
De fossila pupporna hittades i Frankrike i slutet av 1800-talet. Fyndplatsen med 40 miljoner år gamla fossil verkar ha varit en naturlig fälla för däggdjur som dog och drog till sig insekter. Larver som levde av kadaver förpuppades och steklar lade sina ägg i några av pupporna. Förmodligen blev platsen övertäckt av jordmassor och djuren fossiliserades av markens mineral. Insekterna fossiliserades av fosfat från däggdjurens nedbrytning och det förklarar deras exceptionella kvalitet. En skattkammare för forskare att hitta. Men inte förrän nu, över hundra år efter fyndet, finns tekniken för att se vad som fanns i pupporna.
3D-skanning ger nya möjligheter Pupporna, som är ungefär 3 mm stora, har röntgats i många skikt för att kunna skapa en tredimensionell avbildning. Forskarna kan vända och vrida på avbildningen i alla riktningar och studera djurets form och artbestämma. Sådan 3D-skanning har blivit en populär teknik bland paleontologer för att på nytt studera fossil i museisamlingar, allt från små insekter till djurskallar där till exempel storlek på hörselgångar och synsystem ger ledtrådar om djurets förmågor och levnadssätt.
Studien: Parasitoid biology preserved in mineralized fossils.Thomas van de Kamp, Achim H. Schwermann, Tomy dos Santos Rolo, Philipp D. Lösel, Thomas Engler, Walter Etter, Tomáš Faragó, Jörg Göttlicher, Vincent Heuveline, Andreas Kopmann, Bastian Mähler, Thomas Mörs, Janes Odar, Jes Rust, Nicholas Tan Jerome, Matthias Vogelgesang, Tilo Baumbach & Lars Krogman, Nature Communications
Kontakt: Thomas Mörs, Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet, thomas.mors@nrm.se
– Resultaten kan komma att ligga till grund för hur hormonstimuleringen inför IVF-behandlingen kan utformas i framtiden, i avsikt att åstadkomma en bra balans mellan effektiv och medicinskt säker behandling, konstaterar Åsa Magnusson, nyligen disputerad i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin och läkare på universitetssjukhuset.
Både i Sverige och internationellt återförs allt oftare enbart ett befruktat ägg, embryo, per behandlingstillfälle. Om behandlingen resulterar i fler embryon av god kvalitet kan dessa frysas och användas i senare försök.
Tidigare forskning om hur många ägg som totalt bör tas ut har visat att chansen för födsel efter IVF är maximal efter cirka 10 ägg. Ett större antal ägg har inte ansetts leda till högre chans för födsel, men däremot till ökad risk för allvarliga biverkningar.
Ingen påvisad risk för barnen Studierna som gjorts har dock främst undersökt förlossningsfrekvens efter enbart den första insättningen, det som kallas färsk IVF-cykel och som sker bara dagar efter ägguttaget. Senare insättningar av upptinade embryon har inte räknats in.
– Det är mer relevant att studera den samlade chansen för barn per IVF-försök när alla embryoåterförande som genereras från ett ägguttag inkluderas. En viktig del är dock att även studera riskerna mellan antalet uttagna ägg och allvarliga biverkningar, dels under själva stimuleringen, men också nyföddhets-, graviditets- och förlossningskomplikationer, säger Åsa Magnusson.
Studien visar inte på något samband mellan ägguttag och komplikationer för barnen. Däremot ett svagt men statistiskt säkerställt samband mellan antal uttagna ägg och placenta previa, ett tillstånd som kan förorsaka blödningar under graviditet eller förlossning.
Optimala chanser – rimlig risknivå Återförande av upptinat embryo utgör cirka en tredjedel av samtliga IVF-cykler i Sverige, och chansen till födsel är numera jämförbar med återförande av färskt embryo. Det kan alltså vara en fördel att utforma hormonstimulering inför ägguttag så att det blir embryon över att frysa in, för att undvika ytterligare hormonbehandling.
För att studera sambandet mellan antal utplockade ägg, samlad förlossningsfrekvens och allvarliga komplikationer i samband med stimuleringen, såsom överstimuleringssyndrom och blodproppar, har behandlingsdata från Nationella Kvalitetsregistret för Assisterad Befruktning, Q-IVF, samkörts med data från bland annat Nationella Patientregistret och Medicinska Födelseregistret för perioden 2002-2015.
– Tidigare har cirka 10 ägg ansetts optimalt för chansen till födsel efter färsk cykel. Vi såg att den kumulativa chansen steg med ökat antal ägg, upp till 18-20, för att sedan plana ut. Samtidigt låg risken för komplikationer på en rimlig nivå upp till 18-20 ägg. Vid ett högre äggantal ökade riskerna, säger Åsa Magnusson.
Vad förklarar hur smart eller tröglärd man är? Eller om man är optimist eller pessimist? Processerna i hjärnan bakom hur ett djur – eller människa – lär sig, tänker och bearbetar information kallas med en samlingsterm för kognition.
Hur stor roll spelar arvet, det vill säga generna, och till hur stor del handlar det om miljön individen växer upp i?
Forskning kring frågor om skillnader i kognitiva förmågor hos djur har mest riktat in sig på skillnader mellan olika sorters djur. Men nu ökar intresset för den en variation som finns mellan individer inom samma djurart.
– Det är en växande fråga inom biologin varför individer inom en art varierar i så viktiga egenskaper som kognitiva förmågor och drag. Vi ville därför undersöka hur stor del av den variation vi ser som förklarades av ärftlighet och familjeskillnader i kognition, säger Hanne Løvlie, biträdande professor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet, forskningsledare bakom studien.
Djungelhöns är vildtypen som alla tamhöns har utvecklats från. Bild: Josefina Zidar
Forskarna lät över 300 djungelhönskycklingar (vildtypen av höns alla hönsraser härstammar från) göra en serie med kognitiva tester. I ett test fick de lära sig att skilja mellan färger för att få belöning, ett test som anses vara enkelt att klara.
Halvtomt eller halvfullt
Kycklingarna utsattes också för svårare inlärningstest, som testade deras förmåga att glömma en tidigare association för att lära sig en ny. I ett annat test mättes deras optimism. För att undersöka optimism hos människor kan man fråga dem om glaset är halvtomt eller halvfullt.
Forskarna har utvecklat ett test med en liknande princip för hönsen: kycklingarna får lära sig att vit färg är förknippad med en belöning, medan svart aldrig ger en belöning. Sedan ställs kycklingarna inför olika grå nyanser, som ligger mellan den belönade och den icke-belönade färgen, och forskarna mäter hur snabbt kycklingarna går fram till färgen.
Genom att göra testerna på sex generationer höns under fem år kunde forskarna beräkna hur stor del av variationen som var förklarad av gener, eller av miljö. Vad forskarna såg var att enklare test hade låg ärftlighet, men hur bra kycklingarna var på att lösa svårare problem kunde till större del förklaras av gener.
Optimism en fråga om miljö
Optimism förklarades bäst av miljöskillnader, vilket sammanfaller med en nyligen publicerad studie från forskargruppen som pekar på att höns behåller en optimistisk livssyn i en miljö med mindre stress. Studier på människa och gnagare har tidigare tytt på att kognitiva drag kan ha en tydlig ärftlig komponent, men sådana studier på andra djur är fortfarande sällsynta.
– Med den här studien kan vi visa att storleken på det genetiska bidraget skiljer sig åt för olika kognitiva drag. För att det ska vara möjligt att avla på en egenskap krävs en mätbar ärftlighet för det karaktärsdraget. Detta betyder i princip att man kan avla på smartare höns, men inte på att de ska bli mer optimistiska, säger Hanne Løvlie.
Kantnålsfiskar, liksom släktingarna sjöhästar, har lagt upp samliv och föräldraskap annorlunda än de flesta andra djur. Honorna konkurrerar med varandra om hanarna med hjälp av ornament och tjusiga dansuppvisningar. Hanarna väljer kräset vilken hona de tar emot ägg från. Hanarna blir sedan gravida och föder.
Men, hanarna är inte totalt hängivna sina ofödda ungar. Det kunde forskare från Uppsala och Portugal se hos den svartrandiga kantnålsfisken Synganthus abaster, en art som finns i Medelhavet och längs den sydeuropeiska Atlantkusten.
Frestas en redan gravid hane med en bättre hona än hans förra partner kan det hända att han tänker om: han förkortar sin graviditet, ger mindre resurser till sina foster och ungarna blir också mindre än annars. Allt för att han snabbare ska kunna para sig med den nya tjusigare honan.
I ett av forskarnas experiment fick en nyparad hane se en större och därmed bättre hona än mamman till hans kull. Resultatet blev att han aborterade fler ägg, kortade sin graviditet och födde mindre ungar än hanar som hölls med sin ursprungliga hona eller med en ny hona av samma storlek som mamman.
Honan i rött-effekten
Det verkar alltså som om hanen slutar investera tid och energi i sin kull för att spara resurser till en ny, bättre kull med den sexigare honan. Hanar kan återvinna energi från aborterade ägg, så detta kan vara ett sätt för honom att satsa mer på framtida ägg från den nya honan.
Forskarna kallar detta för ”Tjejen i rött”-effekten (The woman in red effect) efter den gamla Gene Wilder-filmen från 1984, där en kvinna klädd i rött utövar ett katastrofalt inflytande på en mans familjeliv. Exakt vad som orsakar denna mörka sida hos kantnålarnas kärleksliv är osäkert: är det hanens eget val att strunta i den aktuella kullen, eller kan honan ”i rött” på något sätt kortsluta hanens inflytande över sin graviditet?
Kontakt:
Anders Berglund, professor i zooekologi, institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, Anders.Berglund@ebc.uu.se
– Istället för att ha ersatts av nya kommunikationsmedier har anslagstavlan snarare anpassats till det nya medielandskapet genom att användarna drar nytta av till exempel Facebookgrupper, Instagramkonton, e-post och webbadresser i anslagen, säger Christopher Kullenberg, docent i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet.
Tillsammans med elva andra forskare står han bakom studien som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Plos One. Forskarna är verksamma vid universiteten i Göteborg, Stockholm, Örebro och vid Syddansk universitet. Och det är med hjälp av närmare hundra skolklasser som forskargruppen kartlagt analoga anslagstavlor.
Används för många olika saker
Anslagstavlor används fortfarande för många olika ändamål, från att publicera köp- och säljannonser till att göra reklam för konserter och evenemang.
– Anslagstavlorna fungerar särskilt bra för att kommunicera väldigt lokala händelser, till exempel en fotbollsmatch eller för att efterlysa en bortsprungen katt. Anslagstavlor är på grund av sin platsbundenhet vad man kan kalla ett hyperlokalt medium. De är mycket effektiva när man vill nå ut till ett visst kvarter eller en specifik publik, säger Sara Van Meerbergen, universitetslektor i nederländska vid Stockholms universitet.
Världens största studie
Detta är den största systematiska studien av anslagstavlor som hittills genomförts. Vi har undersökt över tusen enskilda anslag över nästan hela landet och sedan studerat i detalj vilka typer av meddelande som förekommer, hur de är utformade och vilka andra medieteknologier de drar nytta av, säger Johan Järlehed, docent i spanska vid Göteborgs universitet.
De flitigaste användarna är olika föreningar, till exempel idrottssällskap, studiecirklar och religiösa församlingar, som tillsammans står för över 40 procent av den totala mängden anslag. Företag, som annonserar både varor och tjänster, utgör runt 30 procent och privatpersoner är avsändare i 14 procent av anslagen.
Medborgarforskning
För att kunna samla in och kategorisera anslagen tog forskarna hjälp av skolelever runt om i landet.
– Metoden kallas medborgarforskning och innebär att vi forskare tar hjälp av allmänheten, i det här fallet skolelever och lärare, i vårt arbete. Utan eleverna hade vi aldrig kunnat samla in så här många anslag från så många platser i Sverige, säger Christopher Kullenberg.
Projektet genomfördes i samarbete med den ideella föreningen Vetenskap & Allmänhet, som en del av ForskarFredag – Sveriges mest spridda vetenskapsfest.
Personer som drabbas av cancer utan att det går att hitta primärtumören är en svårbehandlad patientgrupp. Syftet med det nu utvecklade diagnosverktyget är att mer träffsäkert kunna identifiera cancerns ursprung i kroppen.
– Vi tror att analysmetoderna som använts ganska omedelbart får stor betydelse för att hjälpa patienter som saknar korrekt cancerdiagnos, säger Jonas Nilsson, professor i experimentell cancerkirurgi och föreståndare för Sahlgrenska Cancer Center.
Patienten kom till Sahlgrenska Universitetssjukhuset med en lungcancer som återkommit flera gånger, trots olika behandlingar på sjukhus. Patienten avled i sin sjukdom men bidrog före sin död med ett flertal biopsier till forskningen.
Nyckeln till en korrekt diagnos i det aktuella fallet visade sig vara att i detalj utröna och definiera tumörens karaktär och ursprung, som inte rimmade med den kliniska bilden. Vägen dit gick via ett stort antal undersökningar och analyser före och efter patientens bortgång.
Många överraskningar Det omfattande analysarbetet bjöd under resans gång på många överraskningar. En av dem var tumörens starka tillväxt när en biopsi förts in under huden på möss. En annan analys visade att det inte handlade om en traditionell lungcancer, snarare en neuroendokrin (hormonproducerande) cancer.
Tumören visade sig också ha en oväntad mutation i en speciell cancergen kallad BRAF, som är vanligt förekommande vid hudcancerformen malignt melanom.
– Det mest anmärkningsvärda med detta var att det innebar att patienten kunde behandlas med så kallade BRAF-hämmare, som hade effekt och också gjorde att patientens tumör krympte.
Även patientens tumör som växte i mössen växte långsammare när mössen behandlades med BRAF-hämmare. Men tyvärr återkom tumören efter ett halvt år, och patienten avled, säger Jonas Nilsson.
Lungcancern liknade malignt melanom
Bilder förstärktes av den så kallade mutationssignaturanalys som gjordes, och visade att tumören i själva verket hade sitt ursprung i en mutation i patientens hud, förklarar Joakim Karlsson, doktorand i bioinformatik.
– När solens UV-ljus träffar hudceller så uppkommer ett mycket karaktäristiskt mutationsmönster vid lagningen av UV-inducerad DNA-skada. Alla biopsier från patienten som vi hade analyserat hade detta mönster, säger han.
En jämförelse med RNA-sekvenseringsdata från 9000 tumörer i databasen The Cancer Genome Atlas (TCGA), visade att biopsierna från lungcancern hade över 90 procents likhet med malignt melanom.
Värdet av att tillämpa många olika avancerade och moderna analyser på mer komplicerade tumörer, för att kunna ge rätt behandling, betonas av Joakim Karlsson och hans kolleger, Roger Olofsson Bagge och Akif Demir, kirurg respektive patolog på universitetssjukhuset.
Många behandlingar är godkända av Läkemedelsverket för en viss diagnos, men inte för en annan. Korrigering av en diagnos kan därför leda till att patienten med komplicerad cancer plötsligt får tillgång till en annan och mer adekvat behandling.
Studien:
Mutational Signature and Transcriptomic Classification Analyses as the Decisive Diagnostic Tools for a Cancer of Unknown Primary
Stephan Barthel har, tillsammans med forskare från Stockholms Resilience Centre, under två år följt ett projekt där mellanstadieelever vid en skola i Bromma fått agera som naturvårdare under skoltid.
– Vi vill visa på att den pågående urbaniseringen som ska bygga stadslandskap för 2.7 miljarder människor, där den hetaste trenden är att förtäta, bygger bort den här möjligheten för barn om man inte bevakar den, säger Stephan Barthel.
Poolen blev en dödsfälla
Vid en damm i Olovslunds Park i Bromma finns en av de viktigaste avelsplatserna i Stockholmsregionen för de två salamanderarter som finns i Sverige.
Ett stort problem har varit att salamandrarna, under sin årliga vandring för att para sig i dammen på våren, ofta faller i en betongpool som ligger intill deras damm. Salamandrarna kan inte komma upp ur betongpoolen, eftersom den är tom på vatten vid den tiden av året, och poolen blir en dödsfälla.
Under 2007 genomförde de lokala myndigheterna ett antal åtgärder för att försöka lösa problemet. Dessa var dock inte tillräckligt effektiva, vilket ledde de bad om hjälp från en närliggande skola
Räddarna i nöden
Sedan 2008 deltar Olovslundskolan i Salamanderprojektet. Detta involverar 60-70 elever årligen och syftet är att både att rädda salamandrar och samtidigt lära eleverna om arbetet med att bevara djur och natur.
Varje lunch, under salamandrarnas parningssäsong i april till maj, söker en liten grupp barn försiktigt igenom staplar av löv spridda i betongbassängen och placerar alla salamandrar de hittar i en hink med vatten.
Lövhögarna har barnen själva placerat ut, för att ge salamandrarna möjlighet att gömma sig och att undkomma solen.
Små forskare
Innan salamandrarna släpps ut i den närliggande dammen, dokumenterar barnen arten och könet hos de som hittats, samt från vilken stapel av löv de hittades.
Dessa dagliga rapporter vidarebefordras sedan av läraren till en biolog som då kan spåra migrationstrender, antalet salamandrar som fångas och som också övervakar projektet.
Under de tio år som projektet pågått har 1204 stora salamandrar (Crested newts) och 3715 mindre (Gemensamma nyts) räddats av Olovslundskolan.
– Tack vare barnens insats kan den lokala salamanderpopulationen förbli stabil i en tid då urbaniseringen utgör en hot mot många urbana amfibier, säger Stephan Barthel.
Att lära med alla sinnen
Detta blir en annan typ av lärande, än där man läser böcker eller hör en lärare prata.
– Om man läser så blir det en mer ytlig förändring, men när man lär sig med hela sin kropp, känner och luktar och ser och upplever, så kan det förändra en människa mycket snabbare och mer fundamentalt.
Stephan Barthel säger att forskarna sett en stor förändring i barnens värderingar och känslor för naturen och att många uttryckte att de i framtiden skulle vilja jobba med att rädda djur och vårda naturen.
– Nästan allihopa som deltagit hade under den här perioden observerat salamandrar ute i naturen, medans de innan aldrig hade gjort det. Så de hade lärt dig se naturen på ett annat sätt, säger Stephan Barthel.
Kontakt:
Stephan Barthel, docent i geospatial informationsteknik vid HiG Urban Studio Högskolan i Gävle, stephan.barthel@hig.se
Spårvägstrafik är inte vanligt förekommande i Sverige vilket gör att det finns osäkerhet om hur den fungerar i stadsmiljö tillsammans med övriga trafikantgrupper. Många svenska städer har tidigare haft spårvägstrafik, men ökad bil- och cykeltrafik skapar nu fler konfliktpunkter mellan olika trafikantgrupper.
– Vi har formulerat funktionella rekommendationer för utformning och funktion när det gäller nya spårvägsanläggningar och ombyggnader av befintliga, för att skapa tydligare och enhetligare förutsättningar, säger Ragnar Hedström, forskare på VTI.
Olika städer ska ha olika spårväg
På grund av att olika städer har skilda förutsättningar kommer tekniska lösningar att variera mellan olika spårvägssystem. Utformningen måste garantera hög säkerhet och effektivitet för passagerare, personal samt personer och fordon som befinner sig nära spårområdet.
– I grunden måste det finnas en accepterad syn på att god stadsmiljö ska skapas, utan barriärer, där kollektivtrafik, gång och cykel kan samsas på ett säkert sätt. Biltrafiken måste ledas om till andra stråk. Spårvägen, liksom all trafikmiljö, ska vara tydlig, enkel, förutsägbar, gärna enhetlig och lättförståelig, säger Ragnar Hedström.
I de fall ett stadsbyggnadsprojekt inkluderar en spårvägslösning blir prioriteringar mellan olika trafikantgrupper allt viktigare. Det gäller att skapa en tydlig och förståelig trafikmiljö som går snabbt att uppfatta.
Att tänka på när en spårväg ska bli till:
Det bör finnas tydliga markmarkeringar som visar att detta är spårvägens område, här får andra inte uppehålla sig.
Det är viktigt att de som ansvarar för verksamheten och säkerheten, liksom entreprenörer, är väl insatta i det som gäller för att bedriva spårvägstrafik.
Föraren måste alltid kunna stanna på kortare sträcka än den som kan överblickas, det vill säga samma princip som vid busstrafik.
Hållplatser måste generellt vara överblickbara, tydliga och lätta att förstå. Det är även viktigt att analysera gångstråken till och från hållplatser.
Vid tät biltrafik på den aktuella gatan bör trafiksignaler användas för att skapa en säker övergång.
Det måste finnas tillräckligt stora väntytor för fotgängare mellan spårområdet och körbanor.
Spårvagnar och bussar vid samma plattform bör undvikas av flera skäl.
Spårvagnar ska ha prioritet i trafiksignalreglerade korsningar.
Cirkulationsplatser och vänstersvängande bilar är ofta svåra konfliktpunkter och bör därför undvikas.
Riskanalyser som underlag för förbättringsåtgärder bör vara ett naturligt inslag i verksamheten.
Hjärtsvikt är den vanligaste orsaken till inläggning på sjukhus och orsakar stort lidande. Hjärtsvikt med bibehållen pumpförmåga, som är en av de två huvudtyperna av hjärtsvikt, saknar idag vetenskapligt beprövade behandlingar. Mer forskning behövs för att kunna förstå hur sjukdomen utvecklas och hur den skall behandlas.
– Resultaten kommer att ha stor betydelse för att kunna identifiera patienter med risk för att utveckla sjukdomen, men kommer framför allt att ha avgörande betydelse för att kunna ta fram läkemedel för behandling av patienter med hjärtsvikt där pumpförmågan är bibehållen, säger Lars Lund, överläkare och professor vid institutionen för medicin, vid Karolinska Institutet, och en av forskarna bakom studien som är den första av sitt slag.
Den visade att 75 procent av patienterna hade så kallad småkärlssjukdom. Vid småkärlssjukdom ser hjärtats kranskärl inte ut att ha förträngningar eller plack vid kranskärlsröntgen, men har samtidigt skador i endotelet som täcker blodkärlens insida. Blodkärlen fungerar då inte som de ska, vilket kan leda till negativa förändringar i hjärtmuskeln. Forskarna drar därför slutsatsen att småkärlssjuka kan vara en viktig bakomliggande sjukdomsmekanism hos patienter med hjärtsvikt där pumpförmågan är bibehållen.
Forskare vid Karolinska Institutet har tillsammans med IMED Biotech Unit på AstraZeneca och fyra andra forskningsgrupper i Sverige, USA, Finland, och Singapore genomfört en studie med drygt 200 patienter med hjärtsvikt där pumpförmågan är bibehållen. Forskarna använde en innovativ icke-invasiv kranskärlsundersökningsmetod utvecklad av professor Li-Ming Gans forskargrupp, IMED Biotech Unit, så kallad Coronary Flow Reserve (CFR), utöver den traditionella metod som används för att få en övergripande bild av hjärtats struktur och funktion.
Kontakt: Lars Lund, professor, överläkare, Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, lars.lund@ki.se
Den psykiska ohälsan bland unga i Sverige är ett stort och växande problem, något som bland annat drabbade, närstående, skolpersonal och myndighetsrapporter vittnar om.
Det är också ett viktigt skäl till att Maria Fridh, doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet samt läkare med folkhälsoinriktning i Region Skåne, valde att studera ämnet närmare:
– Det är alarmerande att så många unga mår dåligt. Förutom det lidande som psykisk ohälsa i sig innebär, så riskerar problem i unga år ge allvarliga konsekvenser längre fram i livet. Det visar tidigare forskning inom fältet.
Den aktuella avhandlingen bygger på flera tusen enkätsvar från skolelever och unga vuxna i Region Skånes folkhälsoenkäter.
Resultaten visar bland annat att:
Elever med funktionsnedsättning har sämre hälsa och utsätts för mobbning och nättrakasserier ungefär dubbelt så ofta som klasskamrater utan funktionsnedsättning. Bland mobbade elever med funktionsnedsättning uttryckte pojkar stor ohälsa framför allt i form av fysiska besvär (ont i huvud/mage/rygg eller yrsel) och flickor framför allt i form av psykiska besvär (nedstämdhet, oro, dåligt humör eller sömnsvårigheter). Psykisk ohälsa och utsatthet för mobbning förekom oftast vid ADHD/ADD när elever med olika former av funktionsnedsättning jämfördes*. Samtliga elever i studien gick i årskurs nio.
Flickor trakasseras oftare än pojkar på nätet. Sambandet med psykisk ohälsa är starkare om trakasserier skett vid flera tillfällen, men värt att notera är att sambandet är statistiskt säkerställt även för ungdomar som blivit nättrakasserade endast en gång det senaste året. Samtliga elever i studien gick i årskurs nio.
Bland ungdomar med psykisk ohälsa finns ett tydligt samband mellan inblandning i nätmobbning och självskadebeteende. Sambandet blir gradvis starkare från enbart mobbare, enbart offer till dem som varit inblandade både som mobbare och offer på nätet. I den sista gruppen hade mer än hälften av flickorna och drygt var femte pojke skadat sig själva. Eleverna i studien gick i årskurs nio eller i gymnasiets andra årskurs.
Fysiskt våld. Var tionde man och var tjugonde kvinna i åldern 18-34 år svarade i enkäten att de utsatts för fysiskt våld under det senaste året. Kvinnorna hade oftast blivit utsatta för våld i hemmet, medan männen oftast blivit utsatta för våld ute i samhället. Sambandet mellan att ha utsatts för våld och psykisk ohälsa sågs endast bland kvinnor.
Resultaten är till stora delar en bekräftelse på sådant som framkommit i tidigare studier, men det finns även inslag som överraskade Maria Fridh:
– Bland annat överraskades jag av de tydliga könsskillnaderna som fanns i alla fyra studier. Det var också oväntat att det fanns en koppling mellan psykisk ohälsa och att ha varit utsatt för nättrakasserier vid endast ett tillfälle.
Så gjordes studien: Avhandlingen innehåller fyra delstudier som bygger på enkätsvar från folkhälsoenkäterna i Skåne 2008, 2012 och 2016. Enkätsvar från mellan 5 900 och 8 500 unga eller unga vuxna har inkluderats, beroende på delstudie. Justering av resultat: Svaren har justerats för sociodemografiska faktorer (till exempel födelseland och föräldrars yrke), livsstilsfaktorer (rökning, alkohol, narkotika) och psykosociala faktorer (ensamhet, kommunikationen med föräldrarna, studiesvårigheter etc).
Maria Fridhs avhandling bygger på statistiska analyser som påvisar olika typer av samband. Det går i forskningen inte att utläsa något om orsakerna till iakttagelserna.
Angående nättrakasserier tror Maria Fridh personligen att nätets karaktär med stor spridning, tillgång dygnet runt och möjligheten att uppträda anonymt bidrar till ohälsa hos dem som utsätts för kränkningar och trakasserier.
– Jag vill samtidigt betona att nätets fördelar inte ska glömmas. Till exempel kan likasinnade och specialintresserade knyta kontakter och hitta en gemenskap. Man kan säga att det som händer på internet speglar vårt mänskliga agerande i stort, på gott och ont.
Grottbjörnar och många andra stora däggdjur dog ut för omkring 25 000 år sedan men deras DNA kan finnas kvar i dagens djur. Det är ont om bevis för detta men nu visar en kartläggning av grottbjörnens arvsmassa att några procent av dagens brunbjörnars DNA kommer från grottbjörnar, visar en studie från bland annat Naturhistoriska riksmuseet.
– Det här ändrar vår syn på vad ett utdöende betyder, säger professor Love Dalén vid Naturhistoriska riksmuseet. På ett genetiskt plan kan arter påverka evolutionen tiotusentals år efter att de försvunnit som levande varelser.
Grottbjörnars DNA analyseras i särskilt rena laboratorier och för att inte blanda provet med annat DNA bär forskarna skyddsdräkter. På bilden syns även en skalle från en stäppbison. Foto Staffan Waerndt, Naturhistoriska riksmuseet
Resultatet visar att grottbjörnar och brunbjörnar måste ha fått ungar tillsammans, troligen vid ett flertal tillfällen. Bägge arterna levde i Eurasien under hundratusentals år innan grottbjörnen dog ut som art för ungefär 25 000 år sedan, troligtvis med människan som bidragande faktor.
Grottbjörnar och brunbjörnar fick ungar tillsammans.
Forskarna kunde kartlägga grottbjörnens arvsmassa genom sekvensering av DNA från benrester från fyra olika grottbjörnar. Benen var mellan 35 000 till 71 000 år gamla. Sedan jämfördes det med DNA från brunbjörnar, både dagens brunbjörnar och sådana som levt samtidigt med grottbjörnarna.
Större än brunbjörnar
Grottbjörn (Ursus spelaeus) är en utdöd art inom familjen björnar som levde i Europa och norra Afrika under senaste istiden för 10 000 år sedan. Grottbjörnar var ungefär 30 procent större än brunbjörnar och tros främst växtätare. Detta för att den saknade eller hade en reducering av främre kindtänder, vilket kan ha gjort det lättare att tugga växtlighet.
Namnet grottbjörn har den fått då merparten fossil är återfunna i grottor. Benrester har oftast hittats i grottor där grottbjörnarna troligen var under sin vinterdvala. Det antas att grottbjörnen tillbringade mer tid i grottor än exempelvis brunbjörnen som endast använder dem under vintervilan.
Den kan ha dött ut på grund av att klimatet förändrades vilket medförde att dess huvudföda försvann. Det antas också att den förhistoriska människan kan ha spelat en avgörande roll i grottbjörnens utrotning. Arkeologiska fynd som påminner om altare har hittats i direkt anslutning till björnfossil, vilket antyder att det fanns en grottbjörnsdyrkan hos forntida människor. Källa: Wikipedia
Kontakt: Love Dalén, Professor vid Naturhistoriska riksmuseet, Love.dalen@nrm.se
För hundra år sedan var rosa manligt och blått kvinnligt. Rött och rosa förknippades med krigiskhet och makt medan blått som var mer prydligt och känsligt klädde kvinnor bäst. Tyckte man då.
Idag råder det ingen tvekan om vilket kön rosa och blått representerar – och det finns inget som tyder på att könsneutralitet kommer att bli norm inom den närmaste framtiden. I alla fall inte inom avdelningen barnkläder.
Den som någon gång har shoppat på barnavdelningen vet hur det brukar se ut: rosa och gulligt för flickor och blått och allvarligt för pojkar. Helt i enighet med dagens rådande könsroller för hur man klär ett barn.
Klänning både för pojkar och flickor
Många skulle nog också beskriva polariseringen i klädbutiken som traditionell, men inget kan vara mer fel.
Faktum är att så sent som på slutet av 1800-talet kläddes både flickor och pojkar i klänning, dels för att det inte fanns något behov av att definiera små barn efter kön, dels för att kjol underlättade vid blöjbyten. Dessutom var alla klänningar vita för att enkelt kunna blekas vid fläckar och de flesta barn hade långt hår. Det var alltså i princip omöjligt att skilja en pojke från en flicka.
Det är först i början av 1900-talet som behovet av att signalera könstillhörighet även hos små barn blev viktigt.
– Idag tänker vi att det är nästan naturgivet, men det är inte särskilt långt bak i tiden som det blev så. Under 1800-talet markerades inte kön förrän vid två, tre års ålder, då barnen började kläs som pojkar och flickor med tydligt uppdelade uppgifter och roller. Innan dess kläddes alla i liknande särkar, utan större skillnad.
– Idag är uppdelningen gjord redan innan barnet är fött, till exempel är babyshowers ofta könsmarkerade, säger Fanny Ambjörnsson, socialantropolog vid Stockholms universitet och författare till boken Rosa: den farliga färgen som skildrar vårt förhållningssätt till denna laddade färg.
Manlig nyans blev kvinnlig
Men om färgerna blått och rosa idag används som den kanske tydligast könsmarkören, var det inte lika entydigt innan 1900-talet. Snarare fanns det en tendens att klä pojkar i rosa och flickor i blått. Till exempel står det att läsa i den amerikanska branschtidningen Earnshaw’s Infants’ Department från 1918 att: ”den allmänna regeln är rosa för pojken och blått för flickan”.
– Tidigare signalerade rött och rosa krigiskhet och makt medan blått inom den katolska traditionen var en flickfärg kopplad till jungfru Maria, säger Fanny Ambjörnsson.
Mellan världskrigen bytte färgerna plats med varandra och ingen vet egentligen varför. En teori är att soldaternas blå uniformer under första världskriget gjorde att färgen började att förknippas med maskulinitet medan rosa förpassades till kvinnan.
Modehusen börjar definiera kön med färg
Riktigt tydligt blir det på 1950-talet när dagens moderna konsumtionsindustri slår igenom på allvar. För att nå ut till sina kunder bestämmer sig modehusen helt enkelt för att tydliggöra vilka de riktar sig mot genom att definiera pojkar och flickor, män och kvinnor, med en specifik färg.
– Ökad konsumism gynnas av ökad segregering och differentiering och har man till exempel en flicka och får en pojke så måste man således köpa nya kläder. Det blir möjligt att exploatera könet för att expandera marknaden.
I takt med att dagens föräldrar har blivit allt mer genusmedvetna har debatten om behovet att definiera könsroller blossat upp till ett regelrätt könskrig med barnen på frontlinjen.
– Idag kan vi se hur färg, och kanske framförallt den rosa färgen, tydligt förknippas med kön. Att tilldela ett kön en färg är ett enkelt och legitimt sätt att göra skillnad på könen när det inte finns så många andra sätt kvar, säger Fanny Ambjörnsson.
Könsneutrala föräldrar får fikon
Med jämna mellanrum kommer av den anledningen upprop på sociala medier där föräldrar uppmanas att skriva på för att få butik X att sluta med könsuppdelade kläder. Men samtidigt som de neutrala föräldrarna vinner mark ökar också motståndet.
När det nyligen blåste upp till storm angående Polarn O. Pyret nya kollektion med könsspecifika kläder och sminkade flickmodeller försvarade en representant för företaget att de hade märkt av en stark efterfrågan på mer könsspecifika kläder, främst av unga mammor. Uttalandet bekräftas av Petra Stenecker, marknadschef Polarn O. Pyret.
Klädbutikerna allt mer könspolariserade
– En av de starkaste drivkrafterna inom barnkläder är att barn påverkar inköpet av kläder i allt tidigare ålder. Därför finns det en ökad efterfrågan på mode även inom barnkläder. Det sistnämnda kan kopplas till att barnen blir allt viktigare identitetsbärare, till exempel genom trender som ”mini me” som man gärna visar upp på Instagram.
Samma trend går att se hos H&M.
– Vi har haft unisex-kollektioner på barn tidigare men har då sett en mycket liten efterfrågan, säger Joanna Morell på H&M.
Hon berättar att dock att företaget de senaste åren har fått mer feedback från kunder som önskar en större variation i exempelvis trycken på kläderna, det vill säga inte bara enhörningar till flickor och robotar till pojkar.
Under arbetet med boken Rosa: den farliga färgen som publicerades 2011 hade Fanny Ambjörnsson känslan av att trenden ändå gick åt könsneutralitet, att rosa inte längre bara stod för mjuka värden utan även signalerade kraft och makt. Nu har hon dock ändrat åsikt.
– Idag kan man se en slags motreaktion, till exempel Polarn O. Pyret som har varit könsneutrala, men som nu blir med uppdelat. Samhället har blivit mer polariserat – det finns en tongivande grupp som vill ha könsneutralitet och en som vill ha uppdelat. Man kan tolka det som en reaktion mot förändringar av könsmönster i stort, att vi tar två steg fram och ett tillbaka.
Unisexutbud för de redan frälsta
Polariseringens effekter märks tydligt hos könsneutrala barnklädesföretag som till exempel Villervalla och enligt grundaren Hanna Håkansson verkar många tycka att det är befriande att det inte finns någon tjej- eller killavdelning.
– Ofta upplever kunderna att plaggen på flickavdelningen är opraktiska och har smal passform medan kläderna på pojkavdelningen upplevs som mörka och dystra, säger hon.
Frågan är dock om de inte predikar för de redan frälsta, det vill säga lockar till sig dem som redan köpt konceptet med unisexkläder?
Oavsett så anser Hanna Håkansson att vi i Sverige har kommit mycket längre i ”genustänket” än många andra europeiska länder.
– Här i Sverige är föräldrar inte lika rädda för att klä sin son i rosa eller sin dotter i ett tryck med fordon. I Tyskland, England och Italien är det fortfarande väldigt uppdelat. Våra distributörer i de länderna är ofta oroliga för försäljningen om vi stoppar in någon rosa detalj i print med blå bas. Vi försöker dock sakta, men säkert få dem att inse att det är ok.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag för forskning.se
Forskarna har jämfört Ekonomiska kartan från 1940 till 1970 med Topografiska kartan från 2016, med fokus på förändringarna i skog, öppen mark och åker. Det undersökta området sträcker sig från Värmland, Västmanland och Uppland i norr till Skåne i söder, och täcker 175 000 kvadratkilometer. Området har delats upp i 6733 ”landskapsbitar”.
Beror på omgivningen Ett intressant resultat är att vilka arter man hittar i dagens gräsmarker till viss del beror på hur det omgivande landskapet såg ut tidigare. Ett faktum som både oroar och ger hopp.
– Framförallt har vi sett att landskapen har blivit mer homogena. Det finns mindre variation när det gäller hur många olika, och vilka sorters, livsmiljöer som finns i ett landskap, säger Alistair Auffret, som är biträdande lektor vid institutionen för ekologi, SLU, och artikelns huvudförfattare.
Lindbacke, Nyköping. Foto: Alistair Auffret
Två tredjedelar (67 procent) av alla ”landskapsbitar” har blivit mindre varierade. Om man koncentrerar sig på det som var öppet landskap på de tidigare kartorna har variationen minskat ännu mer – 94 procent av de landskapen är mer homogena i dag.
Mer skog och mindre gräsmark Sammanlagt har arealen skogsmark ökat med 11 procent, medan arealen naturbetesmark och äng – som tidigare täckte en stor del av landskapet – har minskat med 17 procent. Men forskarna anser att betydligt mer artrik gräsmark än så har försvunnit på grund av förändringar i jord- och skogsbruket.
– Till exempel har förhållandevis artfattiga betesmarker på före detta åkermark ökat i regioner med ett mer intensivt jordbruk. Dessutom har tidigare studier visat att många gräsmarker redan hade försvunnit när de första ekonomiska kartorna publicerades, främst ängsmarker som dikades under 1800-talet och tidigt 1900-tal, säger Alistair Auffret.
Majviva – en av de växter som ingick i studien och som hotas av igenväxning. Foto: Jan Plue
För att se hur förändringarna kan ha påverkat den biologiska mångfalden använde forskarna en databas från Jordbruksverket med över 46 000 naturbetesmarker i studieområdet. Antalet gräsmarksväxter, såsom backsippa, majviva och smörbollar, visade sig vara starkt kopplat till gräsmarkens storlek och kvalitet. Troligtvis har många bestånd av dessa arter försvunnit eftersom gräsmarkerna har minskat mycket i antal och storlek.
Historien har betydelse för artens överlevnad Men det är inte bara själva gräsmarken som påverkar hur många arter som kan finnas där, utan även hur det omgivande landskapet ser ut. Forskarna upptäckte också att antalet gräsmarksväxter i ett område förklaras bättre av hur landskapet såg ut historiskt än av hur det ser ut i dag. Typiska gräsmarksväxter har klarat sig längre där det tidigare fanns ett mer varierat landskap runtomkring. Det ger oss en möjlighet att bevara dem, men det betyder också att flera arter kan vara ”dömda” att försvinna om inget görs.
Labro Ängar, Nyköping. Foto: Alistair Auffret
– Att växter reagerar långsamt på förändringar i landskapet som missgynnar dem kan göra att vi fortfarande har viss tid på oss att genomföra åtgärder för att skydda den biologiska mångfalden. Det handlar om att sköta de gräsmarker som finns kvar idag, men vi tror också att man kan restaurera gräsmarker som övergivits och blivit skog. På så sätt ökar både den totala gräsmarksytan och variationen i landskapet, säger Emelie Waldén, Stockholms universitet, en annan av forskarna bakom studien.
De digitaliserade historiska kartorna som användes för analysen är tillgängliga för alla och har redan börjat användas för att identifiera områden för habitatrestaurering, för att hitta hotade svampar och för att se hur olika delar av landskapet har hängt ihop tidigare.
