EU:s gemensamma jordbrukspolitik omsätter närmare 40 procent av unionens budget. Forskare från universitet i bland annat Tyskland, Sverige, Frankrike och Österrike har nu genomfört en kunskapssammanställning av rapporter och aktuell forskning för att överblicka i vilken utsträckning EU:s jordbrukspolitik är kostnadseffektiv och uppnår uppsatta mål. Dagmar Clough, från Naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet, är en av de forskare som bidragit till kunskapssammanställningen.
– Det är tveksamt om europeiska skattemedel används på ett kostnadseffektivt sätt, säger Dagmar Clough.
Styrmedlen saknar effekt
Flera av de styrmedel som ska bidra till ett mer hållbart europeiskt jordbruk minskar inte jordbrukets miljöpåverkan, menar Dagmar Clough. Orsaken är bland annat att urvalet av åtgärder som ger rätt till stöd är alltför brett och ibland helt saknar avsedd effekt. Detta gäller exempelvis utformningen av förgröningsåtgärder, vilka avser att stödja ekosystemtjänster och hejda förlust av biologisk mångfald.
– Så som stödet till förgröningsåtgärder nu är utformat är nyttan många gånger osäker, säger Dagmar Clough.
Jordbrukspolitiken möter inte dagens utmaningar
Forskarnas kunskapssammanställning visar att EU:s gemensamma jordbrukspolitik fortfarande fokuserar på efterkrigstidens behov att säkra livsmedelsförsörjningen, snarare än att möta dagens utmaningar för ett hållbart jordbruk. Rapportförfattarna slår fast att utformningen av de åtgärder som ska möta miljö- och klimatutmaningar knutna till europeiskt jordbruk är otillräcklig. De åtgärder som ska bidra till att hejda förlust av biologisk mångfald och stödja ekosystemtjänster, till exempel motverka förlusten av pollinerande insekter, behöver stramas upp.
Den största utgiften inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik utgörs av direkta utbetalningar till enskilda jordbrukare. Kunskapssammanställningen visar att EU:s jordbrukspolitik bidrar till att öka jordbrukarnas inkomster, men att direktstödet inte på ett effektivt sätt bidrar till att ställa om till ett hållbart jordbruk, hejda förlusten av biologisk mångfald eller minska utsläppen av växthusgaser.
Kontakt:
Dagmar Clough, forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds universitet, dagmar.clough@biol.lu.se
Förra året betalades över 400 miljarder kronor ut i direktstöd till det europeiska jordbruket, varav sex miljarder gick till det svenska. Jordbrukspolitiken är dock dålig på att leverera det EU-medborgarna betalar för.
Det visar forskare från AgriFood Economics Centre och Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet i en ny rapport.
Direktstöd negativt för konkurrenskraften Direktstödet är ett arealbaserat inkomststöd som syftar till att förbättra jordbrukets konkurrenskraft och hållbarhet, bidra till bevarandet av biologisk mångfald och kulturlandskapet, samt säkerställa tillgången till livsmedel. För närvarande går 72 procent av EU:s jordbrukspolitiska budget till direktstödet.
AgriFoods rapport visar att direktstödet är negativt för konkurrenskraften, särskilt i de regioner där jordbruket är som mest produktivt. Förklaringen är att stödet bidrar till att mindre lönsamma gårdar kan stanna kvar i sektorn, vilket försvårar för produktiva gårdar att få tag på mer mark och expandera. Utan stöd skulle gårdarna bli färre men större och mer lönsamma.
– Marknadskrafterna är bättre än stöd på att forma en konkurrenskraftig sektor, förklarar Mark Brady, docent och forskare vid AgriFood. Vi visar att direktstöden gör sektorn en björntjänst genom att hålla tillbaka strukturomvandlingen.
Ökad miljöbelastning med stödet Stödet ger dessutom en ökad miljöbelastning eftersom stödet driver ökad produktion. Miljöproblemen uppstår trots att en rad miljövillkor är kopplade till stödet. Det beror på att kopplingen mellan villkoren och miljöproblemen ofta är svag.
– Kraven tar exempelvis inte tillräcklig hänsyn till att miljöproblematiken varierar från plats till plats, konstaterar Torbjörn Jansson, även han forskare vid AgriFood. Det gör att stödet har låg träffsäkerhet.
I produktiva områden är direktstödet alltså negativt för både konkurrenskraft och miljö. I mindre produktiva områden är effekten av stödet annorlunda. Där bidrar stödet till att bevara jordbruket vilket slår vakt om kulturlandskapet, gynnar den biologiska mångfalden och bidrar till en tryggad livsmedelsförsörjning, då en reserv av jordbruksmark bevaras för framtida behov.
– Vår analys visar att det finns risk för en betydande nedläggning av jordbruk i vissa, mindre produktiva områden utan direktstödet. I dessa områden skulle ett miljöstöd till jordbruksmark kunna vara motiverat, menar Mark Brady.
Kontraproduktivt
Författarna menar att det finns stor potential för att förbättra politiken och de trycker på vikten av att åtgärder utformas mer specifikt för varje utmaning och region. Enligt analysen är direktstödet närmast ett typexempel på hur ett miljö- och produktivitetsfrämjande stöd inte ska se ut.
– Om EU menar allvar med de uppsatta målen kan man inte fortsätta med direktstödet i dess nuvarande form, avslutar Torbjörn Jansson. Jordbruket inom EU står inför stora utmaningar och det är möjligt att skapa en politik som på riktigt bidrar till långsiktig hållbarhet och konkurrenskraft.
Kontaktperson:
Mark Brady, docent och forskare vid AgriFood Economic Centre, mark.brady@slu.se, 040-41 50 05
AgriFood Economics Centre är ett samarbete mellan Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Läroböcker är viktiga för en inkluderande utbildning. Ändå är personer med funktionsnedsättning mestadels osynliggjorda i läroböcker, visar forskning vid Göteborgs universitet.
För att ta reda på hur personer med funktionsnedsättningar skildras i läroböcker har professor Monica Reichenberg granskat aktuella läroböcker avsedda för elever i åldrarna 12-16 år.
Totalt har hon analyserat drygt 6 300 sidor i ett 30-tal läroböcker i historia, biologi samt religions- och samhällskunskap.
Tittade på sociala grupperingar Tidigare studier har mest uppmärksammat förekomsten av funktionsnedsättning i läroböcker. Däremot har det gjorts få studier rörande vilka sociala grupperingar personer med funktionsnedsättning tillhör. Därför ville Monica Reichenberg undersöka hur funktionsnedsättning representeras i läroböcker med hänsyn till typ av funktionsnedsättning, ålder, etnicitet och aktivt deltagande i samhällslivet.
Med aktivt deltagande i samhället menas huruvida personen med funktionsnedsättning bedriver dagliga aktiviteter som ligger utanför bostaden eller inte. Vidare undersöks förekomsten av engagemang i aktiviteter som kan vara exempelvis sportdeltagande, lönearbete, röstande, protesterande eller att spendera tid med familj eller vänner.
Resultaten visar att mindre än hälften av läroböckerna framställer personer med funktionsnedsättning som aktiva samhälldeltagare. I dessa läroböcker är det dock framför allt personer med fysisk funktionsnedsättning som beskrivs som aktiva. Personer med intellektuell funktionsnedsättning däremot framställs mestadels som passiva deltagare.
Brister i mångfald – Min analys visar också att personer med funktionsnedsättning i läromedlen är allt från unga till äldre samt att de tillhör den svenska majoritetsbefolkningen, säger Monica Reichenberg som poängterar att läroböcker i alla tider har varit viktiga för elevers medborgarfostran eller vad vi idag benämner som fostran av elevers sociala identiteter.
– Läroböcker förmedlar också värderingar och är för många kanske den första kontakten med personer med funktionsnedsättningar. Det är också viktigt att personer med funktionsnedsättningar kan identifiera sig med innehållet i läroböckerna.
De undersökta läroböckerna har utgivningsåren 2005-2016.
De senaste årens allvarliga pandemier har satt strålkastarljuset på behovet av snabba, enkla och pålitliga sätt att upptäcka virus så att vaccin och andra effektiva läkemedel kan tas fram i tid.
Nu har forskare vid Biofilms – Research Center for Biointerfaces, Malmö högskola, utvecklat molekyltunna filmer som uppför sig som levande cellers membran. Forskarna har, tillsammans med ett forskarlag från Tyskland som leds av professor Börje Sellergren, använt tekniken för att detektera extremt små mängder av virus.
Sing Yee Yeung, doktorand verksam vid Biofilms – Research Center for Biointerfaces, har valt att fokusera specifikt på influensavirus.
– Det är en av metodens främsta förtjänster: Att det krävs en mycket liten koncentration av viruset för att upptäcka det, säger hon.
Molekyler kan styras
Ett så kallat SAM, Self-Assembled Monolayer, är ett cirka 2-5 nanometer tunt tvådimensionellt lager där alla molekyler är orienterade i en bestämd riktning. Sing Yee Yeung och hennes forskarkollegor har lyckats skapa sådana lager som har den exklusiva egenskapen att de kan styras att snabbt fästa eller lossna från en yta som svar på en pH-förändring. Eftersom processen är reversibel, kallar de sin film rSAM, där r står för reversibelt.
– Man kan få molekylerna att släppa eller fästa med en enkel pH-justering. Det blir som en magnet, säger Sing Yee Yeung.
Så fungerar rSAM
Vid ett förhöjt pH-värde är ytan – i det här fallet en belagd guldyta – negativt laddad och rSAM-molekylerna positivt laddade. Då söker sig molekylerna mot varandra. Vid ett lågt pH-värde, som i en sur lösning, förlorar ytan sin laddning och rSAM-lagret lossnar.
Det rSAM-lagret gör, är att det fungerar som en brygga mellan viruset och guldytan. Bryggan är dynamisk och dess molekyler kan röra sig parallellt med ytan. Detta underlättar för viruset att fästa och utveckla många kontaktpunkter som tillsammans åstadkommer en stark bindning.
– Vår metod är robust men ligger samtidigt nära verkligheten, säger Sing Yee Yeung.
Resultaten redovisas i artikeln Reversible Self-Assembled Monolayers (rSAM:s): Adaptable Surfaces for Enhanced Multivalent Interactions and Ultrasensitive Virus Detection som en av endast 200 årligen publicerade artiklar i den ansedda tidskriften ACS Central Science.
Börje Sellergren tycker det är roligt att en teknik som de har jobbat med i snart 20 år nu bär frukt och blir uppmärksammad på det här viset.
– Detta är en praktisk metod att efterlikna cellmembranets egenskaper, som jag tror kan få en bred användning, särskilt inom biosensorer och läkemedelsutveckling, säger han.
Antalet människor på jorden ökar och stora städer växer sig ännu större. Världsbanken uppskattar att 70 procent av världens befolkning, över sex miljarder människor, kommer att bo i städer år 2050.
I Asien och i Afrika växer massiva megastäder upp i expressfart. I Kina väntas storstäderna explodera i invånarantal och en miljard människor kommer att bo i kinesiska städer inom överskådlig framtid.
– Urbaniseringen, i framförallt Asien och Afrika, sker på jordbruksmark som är nästan dubbelt så bördig som världsgenomsnittet, säger Stephan Barthel forskare vid Högskolan i Gävle och Stockholm Resilience Centre.
Konsekvenserna av detta samt av dålig hälsa och utökade slumområden är frågor som upptar forskare runt om i världen. Samtidigt som megastäderna växer, hotas de som lever utanför städerna av ökande global ojämlikhet.
Förändrade levnadsvillkor
Med klimatförändringarna förändras levnadsvillkoren för de redan utsatta. Kulturfolk på ögrupperna i Stilla havsområdet håller bokstavligen på att drunkna på grund av stormar och översvämningar medan västvärlden diskuterar handeln med koldioxidutsläpp.
Under två dagar, 4-5 december 2017, arrangeras en miljökonferens vid Högskolan i Gävle: Consuming the Environment – miljökommunikation och berättelser om framtiden. En av talarna på konferensen, Don Kulick, som studerat en by på Papua Nya Guinea, kommer att belysa olika sätt att se på luften vi andas.
– Klimatförändringen kommer att tvinga oss att förändra vårt sätt att leva, om vi ska tro miljöforskarna, säger Eva Åsén Ekstrand, universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Gävle.
– Eftersom detta är en fråga som angår alla kan den varken isoleras till experter inom miljö- och klimatforskningen, eller till politikerna, den angår alla.
Mediernas roll
De allra flesta i vår kultur får sin information om klimatet och miljön genom medierna, nya som gamla. De spelar en avgörande och central roll. Men vad innebär det att berättelsen om den globala uppvärmningen, miljöförstöring och dess varningssignaler inte går att stuva in i den journalistiska och massmediala snabba nyhetsformen?
– När katastroferna ställer sig i kö, som den här hösten, då den ena stormen avlöste den andra i Karibien, ligger det nära till hands att man skjuter ifrån sig varningssignalerna.
Det upplevs som så avlägset att de inte angår oss. De relativt långsamma förändringarna av livsvillkoren för delar av mänskligheten låter sig inte fångas i korta, snabba nyheter.
Kontakt:
Eva Åsén Ekstrand, universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Gävle, eva.ekstrand@hig.se, 026-64 85 88, 070-180 81 93
Allt fler kemikalier kommer ut i vår omgivning. Exempelvis diskuteras parabener och ftalater som två typer av kemikalier som kan påverka oss. Men det har hittills inte varit möjligt att veta hur huden tar upp dem. En ny studie från Chalmers och Göteborgs universitet visar hur man, med hjälp av så kallad kemisk avbildning, med mycket stor noggrannhet kan få omfattande information om den mänskliga huden.
Provhållare i sekundärjonsmasspektrometern (ToF-SIMS) där hudproverna monteras vid analys. Foto: Mats Tiborn
Att undersöka hur ämnen tar sig in i och igenom huden har hittills främst gjorts på två sätt; genom att med hjälp av tejpremsor dra loss det översta skiktet, hornlagret, på huden för analys, samt genom urin- och blodprover för att se vad som trängt igenom huden. Vad som händer i hudskikten där emellan vet man fortfarande väldigt lite om. Med kemisk avbildning blir det nu möjligt att, med mycket hög noggrannhet, se alla skikt av huden och mäta närvaro av i princip vilka ämnen som helst i vilken del av huden som helst. Det kan leda till exempelvis läkemedel som är bättre anpassade för huden.
Tvärvetenskaplig forskning
Den nya metoden skapades när kemisterna Per Malmberg, vid Chalmers institution Kemi och kemiteknik och Lina Hagvall, vid Sahlgrenska akademin på Göteborgs universitet, korsade sina forskningsfält.
– Med läkemedel vill man ofta att en så stor del som möjligt av dosen ska tas upp av huden, men det händer också att man inte vill ha hudupptag, som exempelvis när man stryker på solskyddsmedel som ju ska ligga uppe på huden och inte tränga in. Vår metod möjliggör läkemedel designade efter hur man vill att ämnet ska tas upp av huden, säger Lina Hagvall.
Så går kemisk avbildning till
Kemisk avbildning innebär att man använder en laser eller jonstråle för att analysera hudsnitten med hjälp av en masspektrometer. I varje punkt, eller pixel, av snitten som strålen träffar fås information där hudens kemiska innehåll sorteras beroende på molekylvikt. Den kemiska informationen från varje punkt kan sedan samlas ihop till en digital bild som visar ett ämnes fördelning i huden. I just den här studien har en sekundärjonsmasspektrometer (TOF-SIMS) använts vilket ger en mycket hög rumslig upplösning ned till nanometerområdet.
Kemisk avbildning har hittills främst använts för bland annat geovetenskap och cellavbildning, men med tillgång till mänsklig hud från operationer kom forskarna på det nya området för tekniken. Forskarna ser nu även möjligheter öppnas för att byta ut läkemedeltester som idag innebär djurförsök. Deras metod ger mer rättvisande resultat än tester på möss och grisar. Eftersom det inte är tillåtet med djurförsök för att testa kosmetika kan metoden dessutom skapa nya möjligheter för kosmetikaindustrin.
Mänsklig hur bättre att testa på än gris
– Många djurförsök som genomförs av forskare och företag är inte längre nödvändiga i och med den här metoden. Vill man veta något om den mänskliga hudens passiva upptag är den här metoden minst lika bra. Mänsklig hud är bättre att testa på än på en gris, säger Lina Hagvall.
Den nya metoden kan också ge underlag för att skapa korrekta gränsvärden för skadliga halter av ämnen som kan komma i kontakt med huden. För att kunna skapa dessa gränsvärden måste man veta hur stor del av dosen på hudytan som tränger ner i och igenom huden, vilket metoden kan visa. Detta ger större kunskap om vad vi får i oss på våra arbetsplatser och i barnomsorgen.
3D-avbildning av ett hudsnitt där nickelhalten i huden mäts. Det röda området representerar nickelförekomst. Bild: Per Malmberg
– Vår metod kan visa allt med en bild, oavsett om det är nickel, ftalater eller parabener man letar efter i huden, eller om man vill följa ett läkemedels väg genom huden. Det räcker med ett hudprov så kan vi söka efter i princip vilka molekyler som helst. Vi behöver inte på förhand anpassa metoden efter vad vi letar efter, säger Per Malmberg.
Resultaten är möjliga att tillämpa inom en mycket snar framtid. Själva tekniken är redo att användas redan idag. Nu återstår mindre arbete med att optimera proverna för bästa resultat, men forskarna anser att metoden ska vara klar för användning inom ett år.
Kontakt:
Per Malmberg, forskare, analytisk kemi, Institutionen Kemi och kemiteknik, Chalmers, malmper@chalmers.se, 031-772 83 21
Lina Hagvall, yrkeshygieniker, docent, Arbets- och miljödermatologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset, lina.hagvall@gu.se, 031-342 13 38
Filippo Bassi, växtförädlare från ICARDA, och Rodomiro Ortiz, växtgenetiker från SLU har nu belönats med ett internationellt livsmedelssäkerhetspris för sitt arbete.
Forskarna har utvecklat nya durumvetesorter som växer extremt snabbt och tål mycket höga temperaturer, så att bönderna kan odla durumvete mellan rissäsongerna. I de berörda områdena odlar bönderna ris under åtta månader om året, medan marken ligger i träda resten av året.
Enligt beräkningar skulle bönder i hungersnödsdrabbade områden i Senegal, Mauretanien och Mali kunna producera 600 000 ton ny mat – motsvarande 175 portioner pasta per person och år – vilket skulle kunna ge ökade inkomster för 1 miljon jordbrukarfamiljer.
Durumvetet innehåller fem gånger så mycket protein som ris, liksom vitaminer och mineraler, och kommer därmed också att bidra till en förbättrad kost.
Prisbelönt forskning
”En ”galen idé” har gjort det möjligt att odla durumvete i extrem hetta i hungersnödsdrabbade områden i Senegal, Mauretanien och Mali, vilket skulle kunna ge ökade inkomster för 1 miljon jordbrukarfamiljer”. Så lyder motiveringen av 2017 års vinnare av Olam-priset för innovation inom livsmedelssäkerhet.
Grunden för framgångarna var forskningsprojektet Utveckling av ett molekylärt förädlingsprogram för durum-vete i Senegal: Kapacitetsuppbyggnad för att möta den globala uppvärmningen som startade 2013.
Förädlingsarbetet har genomförts i samarbete med forskningsinstitut i Mauretanien , Senegal och Marocko och förädlingsmaterialet kommer att vara fritt tillgängligt för vidare förädling av regionalt anpassade sorter i andra utvecklingsländer.
– Nu behöver vi hjälpa till att skapa vägar till marknaden, så vi kommer att använda prispengarna för att upprätta ett kommersiellt partnerskap med den nordafrikanska pasta- och couscousindustrin, säger Filippo Bassi i pressmeddelandet.
Kontakt:
Rodomiro Ortiz, professor, Institutionen för växtförädling, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp rodomiro.ortiz@slu.se
Spår i blodet av tumörutsöndrade biomarkörer skulle kunna användas för att identifiera vilka patienter med svår kastrationsresistent prostatacancer som skulle gynnas av nya målsökande behandlingar, visar forskning vid Umeå universitet.
Forskarnas målsättning är att utveckla en metod för individanpassad och skräddarsydd cancerbehandling, beroende på vilken behandlingsform som skulle vara mest effektiv. Detta enligt en artikel i The Prostate.
Samma behandling för alla
Sjukvården har genom åren generellt gett samma behandling till stora patientgrupper eftersom den haft en god effekt på majoriteten. Men cancervårdens tillgängliga möjligheter ändras nu i takt med att allt fler typer av behandlingar utvecklas.
Idag finns målsökande behandlingar som dels kan vara väldigt effektiva för en (ofta) liten subgrupp av patienter men samtidigt bidrar med en starkt ökad ekonomisk belastning för sjukvårdssystemet. Ett sätt för cancervården att effektivisera användandet av målsökande behandlingar är att identifiera vilka patienter som kommer att gynnas av behandlingen innan den sätts in och på så sätt dirigera behandlingen på individnivå.
Forskarna vid Umeå universitet har undersökt hur blodbaserade metoder kan användas för att genom biomarkörer följa och förutse hur patienter kommer att svara på olika prostatacancerbehandlingar.
Blodtest kan visa på bästa behandling
De har identifierat tre olika biomarkörer, så kallade genprodukter, vars existens skulle kunna användas för särskilja vilka patienter som med stor sannolikhet kommer att svara positivt på målsökande behandling och vilka patienter där behandlingen förmodligen kommer att ha minimal effekt.
– Att kunna utskilja behandlingsresponsen innan man startar en ny behandling är ett viktigt steg framåt som gör det möjligt att individanpassa och skräddarsy målsökande behandling av patienter, säger Jonas Nilsson, forskare vid Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet.
Ett test med goda förutsättningar att kunna inkluderas i kliniskt rutinarbete
Tumörutsöndade biomarkörer
I studien undersökte forskarna om tumörutsöndrade biomarkörer återfanns i trombocyter hos totalt 50 patienter med prostatacancer och om dessa biomarkörer kunde användas för att förutse behandlingsrespons. Att isolera trombocyterna är något som görs inom kliniskt rutinarbete, vilket ger goda förutsättningar för vidareutveckling av behandlingsprediktiva tester med trombocyter som biomarkörkälla, i så kallade vätskebiopsier.
Förhoppningen är att forskningsresultaten nu ska göra det möjligt att fördela behandlingen av kastrationsresistent prostatacancer (CRPC), baserat på blodbaserade biomarkörer.
– Vi är hoppfulla över de här resultaten och håller just nu på att expandera studien och validera resultaten i en större patientgrupp, säger Jonas Nilsson.
Kontakt:
Jonas Nilsson, Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, jonas.a.nilsson@umu.se, 090-785 8561
Nya biotekniker öppnar för möjligheter att genetiskt förändra lantbrukets djur. Med hjälp av så kallade molekylära knivar och genom-editering går det till exempel att föra in kullighet (hornlöshet) i behornade raser, så att djuren slipper avhornas. Avhornade djur ger säkrare arbetsmiljö och minskar risken för skador på djuren.
Det är också möjligt att föra över mänskliga genvarianter till kor för att minska risken för juverinflammation. Dessa är bara några exempel på tänkbara användningsområden för nya tekniker i avelsarbetet med djur.
Men genteknik väcker praktiska, tekniska och etiska frågor, menar fyra SLU-forskare i en artikel i Journal of Dairy Science.
Många frågor om genteknik på kor
Kan vi, behöver vi, och bör vi använda genteknik i kommersiella avelsprogram? Hur stor roll spelar det vilka reproduktionstekniker som behöver användas, hur kor och embryon hanteras och vilken egenskap som förändras? Finns andra alternativ för att nå samma mål?
För- och nackdelar med de olika teknikerna bör vägas mot varandra i varje enskilt användningsområde innan de tillämpas i ett avelsprogram. Och detta skulle kunna ske genom rådgivande etiska kommittéer i avelsorganisationerna, vilka skulle kunna bidra till öppna och nyanserade diskussioner och en ansvarsfull tillämpning, menar forskarna.
Frågor om djurvälfärd spelar en viktig roll, men det är inte det enda som är etiskt relevant i sammanhanget. Olika värderingar och – olika syn på djurs integritet, naturlighet, och vad som bör ingå i en riskbedömning – är andra exempel som påverkar hur de nya teknikerna bedöms och kan komma att tas emot i samhället.
– Vi har haft många och långa diskussioner i författargruppen, säger Susanne Eriksson, forskare vid Institutionen för husdjursgenetik vid Sveriges lantbruksuniversitet, och en av författarna bakom artikeln.
Begränsad insikt i egenskapers komplexitet
Kunskapen inom genetikens område växer snabbt, men vi har ännu begränsad insikt i hur komplexa egenskaper styrs genetiskt. Att ändra enskilda gener med stor och känd effekt ligger ännu så länge närmare till hands än att ändra på ett stort antal ställen i genomet för att påverka komplexa egenskaper.
Teknikerna kan användas i olika omfattning och för olika syften, som påverkar djuren mer eller mindre. I artikeln föreslår forskarna att de nya teknikerna bör bedömas i det avelssammanhang där de är tänkta att tillämpas, innan de används i stor skala.
I den processen kan en rådgivande kommitté med såväl forskare, branschföreträdare, representanter för allmänheten, som en etiskt eller filosofiskt skolad person tillföra värdefulla synpunkter.
– Det här är komplexa frågor, men det blir mer hanterbart om vi fokuserar på specifika användningsområden, menar Susanne Eriksson.
Studien är gjord inom forskningsprogrammet Mistra Biotech på SLU.
– Digitaliseringen inom vården går snabbt och det är viktigt att ta reda på vad den innebär för patienterna, säger Eva Angenete, läkare och forskare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra.
Cancerbaksmällan är ett vanligt begrepp i debatten kring vården efter behandlingar. Det handlar om att vården inte alltid klarar att hantera alla frågor som en patient har. Det kan bero på tidsbrist. Men det kan också vara så att patienten av olika skäl inte vill ställa vissa frågor till vårdpersonalen. Forskningsstudien ”Sociala media på recept” ska ge svar på om hälsoplattformar kan vara ett stöd för dessa patienter.
Dela erfarenheter
Sedan några år tillbaka har hälsoplattformar för olika typer av sjukdomar blivit allt vanligare. På hemsidor, bloggar, Facebook-sidor och andra sociala medier sprids kunskaper och råd om symptom, behandlingar och egenvård från sjukvårdspersonal, men också från andra patienter och deras anhöriga.
Sjukvården står bakom en del plattformar, andra kan vara initierade av privatpersoner, organisationer eller företag. Att behovet finns råder ingen tvekan om. Undersökningar visar att 90 procent av patienter med kroniska sjukdomar vill vara aktiva och ta kontroll över sin situation och tidigare forskning visar att patienter kan ha god hjälp av varandra genom att dela erfarenheter.
Den nystartade forskningsstudien ”Sociala media på recept” ska ge djupare kunskap om vilken nytta en hälsoplattform kan ge patienter. Studien drivs av Högskolan Väst i samarbete med Göteborgs Universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra.
Patientrekrytering via sociala medier
– Det är en omfattande evidensbaserad studie där vi använder hälsoplattformen Eftercancern.se som funnits ett tag. Plattformen har utvecklats av en forskargrupp inom Göteborgs Universitet i samarbete med Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och den riktar sig till patienter som behandlats för cancer i nedre delen av buken, berättar projektledare Martin Gellerstedt från Högskolan Väst.
På Eftercancern.se kan patienter och anhöriga hämta information om olika problem som kan uppstå efter avslutad behandling och få tips om olika lösningar. Här kan man också ställa frågor om allt från tarmproblem och trötthet, till hur man får sexlivet att fungera igen. Frågorna besvaras i första hand av sjukvårdspersonal men här finns också en diskussionspanel där patienter kan utbyta erfarenheter.
– Studien startade i augusti 2017 och just nu förbereder vi bland annat rekryteringen av patienter som behandlats för tjock- eller ändtarmscancer. Rekryteringen kommer främst att ske via vården, men även via Facebook och andra sociala medier, förklarar Martin Gellerstedt.
Patienter från hela Sverige
Totalt handlar det om 400-500 patienter från hela Sverige som slumpvis ska delas in i två grupper, enligt samma upplägg som används vid klassiska läkemedelsprövningar. Den ena patientgruppen uppmanas och ”får recept på” att besöka diskussionsforumet Eftercancern.se minst en gång per vecka under ett år.
Den andra gruppen är en kontrollgrupp som utöver vanlig vård enbart får information om att hälsoplattformen finns. Båda grupperna får svara på enkäter vid start och sedan löpande var tredje månad under ett år.
– Patienterna får frågor om hur väl de förstår sin sjukdom och vad de själva kan göra för att förbättra sin situation, hur de upplever sin hälsostatus och livskvalitet, om de känner sig självständiga i sin vardag, i vilken utsträckning de kan vara sociala och fysiskt aktiva, om de känner sig nedstämda med mera, säger Martin Gellerstedt.
Ta reda på vad cancerpatienter behöver veta
Studien ska i första hand ge svar på om den här typen av hälsoplattform/sociala media kan bidra till att patienterna i högre grad förstår sin sjukdom och vet vad de själva kan göra för att må så bra som möjligt. Studien ska också ta reda på om en hälsoplattform kan bidra till att patienten får bättre kommunikation med vårdgivaren och på så vis upplever en bättre hälsa.
– Att känna att man själv gör vad man kan, tar eget ansvar för att må så bra som möjligt och minskar sitt beroende av sjukvård tror vi är viktigt för många patienter, säger Martin Gellerstedt.
– Vi hoppas också att vården ska få mer kunskap om vilken typ av information som är viktig för patienterna. När patienter får mer tid och möjligheter att diskutera fritt med andra patienter kan det ju dyka upp helt andra frågor och ämnen än de som vården kommunicerar idag. Här finns det sannolikt mycket värdefull kunskap att hämta, säger Martin Gellerstedt.
Känsliga frågor att ta upp med läkare
– För en läkare är det också viktigt att veta vilka krav en hälsoplattform ska uppfylla för att hen ska kunna rekommendera den till patienten, säger Martin Gellerstedt.
Martin nämner att det kan finnas flera orsaker till att patienter avstår från att ställa viktiga frågor till vårdpersonalen. Frågan kan vara känslig och jobbig att ta upp under läkarbesöket. Man kanske hellre vill fråga andra patienter som varit i samma situation. Det kan också vara så att man inte vill ta upp personalens tid eller att man inte tror att de har rätt kompetens.
I forskningsprojektet deltar läkare som även ingår i en framgångsrik skandinavisk forskningsgrupp inom kirurgi, Scandinavian Surgical Outcomes Research Group, SSORG. Deras intresse för studien ”Sociala media på recept” är stort.
Nyttan med digitala hälsoplattformer
– Det är mycket positivt att kirurgerna är nyfikna på patienternas upplevelser efter behandlingen. Deras jobb är att rädda liv, men det handlar ju också om att patienten ska ha god livskvalitet efter operationen, påpekar Martin Gellerstedt.
– Om resultatet av studien ger värdefulla kunskaper kan den få stor uppmärksamhet inom vården, tror Martin Gellerstedt. Att vi har valt att göra en evidensbaserad studie är viktigt för att den ska vara relevant för vårdpersonalen.
Läkaren Eva Angenete, som ingår i både den skandinaviska forskningsgruppen och i studien ”Sociala media på recept”, håller med Martin.
– Om det visar sig att hälsoplattformar har en påtagligt positiv effekt för patienterna kan vi lägga mer resurser på att utveckla dem. Jag tror att digitala plattformar kan vara till nytta både för personal och för patienter, säger Eva Angenete.
– Den här typen av forskningsprojekt kräver tvärvetenskaplig kompetens och samarbetet med Högskolan Väst är både givande och intressant. Forskningsresultatet kan vara till nytta även för våra forskningsparter i de nordiska länderna, påpekar Eva Angenete.
Idag går cirka 80 procent av den svenska sjukvårdsbudgeten till behandling av kroniska sjukdomar.
– Med tanke på att populationen åldras kommer denna typ av hälsoproblem bli allt vanligare, vilket innebär att alla olika former av stöd till dessa patienter är välkomna, säger Martin Gellerstedt.
– Utmaningen som vi står inför är att icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom är väldigt vanligt, men i dag har vi dålig kunskap om vilka patienter som kommer att utveckla svår leversjukdom, säger Mattias Ekstedt, universitetslektor vid LiU och läkare vid mag-tarmmedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping.
Ungefär var tredje person i Europa har icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom eller NAFLD (från engelskans non-alcoholic fatty liver disease). I många fall är det ofarligt. Men hos en del personer med fettlever bildas ärrvävnad, som kan utvecklas till skrumplever.
En majoritet av patienterna med NAFLD utvecklar diabetes eller hjärtkärlsjukdom, men bara en av tio blir svårt sjuka i levern. Utmaningen är att hitta just de patienter som kommer att utveckla svår leversjukdom.
Blodprov i stället för biopsier
Behovet av bättre diagnostik av är just nu stort. Det är också därför som målen för ett stort europeiskt samarbetsprojektet är att utveckla och kvalitetskontrollera biologiska markörer för fettleversjukdom. Markörer som sedan kan användas för att förutsäga vilka individer som har störst risk att utveckla svår leversjukdom, så att anpassad vård kan sättas in i tid. I nuläget måste vävnadsprover, eller biopsier, tas från levern, något som kan vara obehagligt och bara kan göras vid vissa sjukhus.
– I studien kommer vi försöka hitta markörer i exempelvis blodet, som kan användas i stället för att ta vävnadsprover från levern. Jag hoppas också att studien resulterar i att vi får bättre biologiska markörer för att följa hur sjukdomen utvecklas över tid. I dag finns inga specifika läkemedel mot fettleversjukdom och bra markörer är en viktig del i kliniska studier av potentiella behandlingar för att kunna utvärdera effekten, säger Mattias Ekstedt som är en av svenska forskarna i projektet.
Forskning om icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom
Nu startar ett mycket stort europeiskt forskningsprojekt, Liver Investigation: Testing Marker Utility in Steatohepatitis (LITMUS), med sikte på att utveckla bättre diagnostik för att hitta de personer med icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom som har störst risk att bli svårt sjuka. Linköpings universitet (LiU) är ett av de akademiska centra som är med och driver studien. 47 forskningspartners vid universitet och några av världens största läkemedelsföretag deltar och projektet koordineras av Newcastle universitet, i nära samarbete med Pfizer Ltd. Mattias Ekstedt vid Linköpings universitet är nationellt ansvarig för Sverige i projektet. Från LiU deltar även Stergios Kechagias, professor i internmedicin vid LiU och överläkare vid mag-tarmmedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping. Båda forskarna har varit engagerade i forskning kring fettleversjukdomar i 15 år.
Kontakt: Mattias Ekstedt, universitetslektor, mattias.ekstedt@liu.se, 010-103 86 70 eller 070-9296267
Redan idag används skogsråvara till framställning av biodrivmedel. I takt med omställningen till ett fossilfritt samhälle ökar behovet av biobaserade råvaror vilket drivit på forskningen på utnyttjandet av lignin.
Används redan som energi Skogsråvaran lignin finns i rikliga mängder. Hela 20–30 procent av trädet utgörs av lignin som blir en restprodukt vid pappers- och kartongtillverkning. Ligninet som finns i svartluten recirkuleras idag främst som energi i massabruket men har stor potential att användas till både drivmedel och material.
Ett forskarteam från RISE med näringslivspartners har nu lyckats extrahera och uppgradera lignin till en produkt som går att blanda med dagens fossilbaserade drivmedel. Försök med upp till 30 procent inblandning har visat sig vara möjlig att samraffinera med fossila råvaror. Tack vare att ligninet kan gå in som en delström i bränsleframställningen är det möjligt att utnyttja existerande utrustning på raffinaderiet.
Framsteg har även gjorts i en annan del av projektet, kallat BioLi2.0. Här handlar det om skala upp en process för att framställa luktfritt lignin. Den välbekanta doften av massabruk har kanske varit det största hindret från att ersätta fossilbaserade limmer och kemikalier i exempelvis inredningsmaterial.
Kan förändra skogsindustrin – Lyckas vi med uppskalningen skulle det vara ett sätt att snabbt få ut ligninbaserade produkter. Vi bedömer också att det skulle vara relativt lätt att komplettera befintliga anläggningar med den nya tekniken, säger Marie Anheden, projektledare för BioLi2.0. Försök i ton-skala kommer nu att genomföras i RISE försöksanläggning i Bäckhammar.
– Nu i halvlek av projektet kan vi konstatera att många bra resultat har producerats. Det viktiga nu blir att producera och testa i större volymer och att sammanställa allt utifrån ett värdekedjeperspektiv. Vår ambition är också att se på hållbarhetsfrågor på en övergripande systemnivå för Sverige. Vad innebär det att ta ut lignin och göra produkter istället för att göra el av det som idag? De nya gröna bränslena och kemikalierna kommer sannolikt att förändra de stora flödena inom skogsindustrin.
BioInnovation är ett strategiskt innovationsprogram grundat av Skogsindustrierna, IKEM och TEKO. Programmet finansieras av Vinnova, Energimyndigheten och Formas samt de intressenter från näringsliv, akademi, institut och offentlig sektor som deltar. Läs mer på: http://www.bioinnovation.se
Att göra växtbaserade, krämiga produkter är tekniskt svårt – växtproteiner är betydligt mer svårflörtade än animaliska proteiner – men livsmedelsforskaren Eva Tornberg har hittat ett sätt: om protein och stärkelse i potatis värms på ett visst sätt och blandas med omega 3-rik rapsolja bildas en så kallad emulsion, vilket exempelvis mjölk också är.
Produkten har testats i labb och i fabrik och förhoppningen är att den kan finnas i affärerna nästa år. Livsmedlet är också allergenfritt och lokalproducerat.
Eftersom den är smakneutral är användningsområden stora, tror Eva Tornberg som forskat på emulsioner sedan 1970-talet då hon disputerade inom området.
– Det fiffiga med potatis är att den inte smakar något. Dessutom lyfter fettet i oljan fram smakerna.
Rapsolja och potatis i rätt blandning En produkt för veganer har hela tiden varit Eva Tornbergs främsta mål.
– De kan ju ha svårt att få i sig det livsviktiga fettet omega 3, som mest finns i fet fisk. För dem och andra kan produkten fungera som ett alternativ till linfrö- och rapsolja eller hälsotillskott, säger hon.
Produkten skulle kunna tillverkas och säljas som alternativ till mjölk, yoghurt, glass och grädde. I första skedet planerar Eva Tornberg dock att göra en smoothie genom att blanda emulsionen med äppelmust och frukt.
Inte vilken smoothie som helst: Livsmedelsprofessorn Eva Tornbergs fruktdryck är – förutom frukten – gjord på en emulsion av potatis och rapsolja. Bild: Kristina Lindgärde
– Tanken är att den ska vara ett gott och närande mellanmål, säger hon och tillägger att det inte är någon proteindryck, ”Det är hysteri när det gäller proteiner, det råder ingen brist på proteiner i det här landet”.
Drycken innehåller sex procent rapsolja vilket ger 106 kcal per 100 ml. En smoothie på 250 ml motsvarar halva dagsbehovet av omega-3. Sättet att göra emulsionen är patenterad under företagsnamnet VegofLund.
Rätt konsistens
Stärkelsen ska via styrd värmning bli kvar i stärkelsekornen (granuler), samtidigt som dessa granuler ska bindas samman på ett sådant sätt att de ger en mjuk konsistens.
Sedan måste proteinet i potatisen bilda ett membran runt de små oljedropparna i emulsionen. Detta för att se till att oljedropparna hålls åtskilda. För att proteinerna ska göra detta på bästa sätt får de inte förstöras.
Kontakt:
Eva Tornberg, professor emerita livsmedelsteknik, LTH, Lunds universitet, +46 46 222 48 21, 0733-769551, eva.tornberg@food.lth.se
Malignt melanom är en av de vanligaste orsakerna till dödsfall i cancer bland unga vuxna. Trots att behandlingar av melanom har förbättrats på senare tid har de flesta patienterna ingen nytta av behandlingen, som dessutom ofta medför biverkningar. I en avhandling från Uppsala universitet har Aglaia Schiza undersökt nya sätt att behandla sjukdomen.
Om malignt melanom spritt sig är prognosen dålig. Därför är det angeläget att utveckla förbättrade behandlingsstrategier. En ny behandlingsstrategi mot cancer är att använda kroppens eget immunsystem. Melanom betraktas som en lovande cancerform för immunstimulerande genterapi, som innebär att immunsystemet aktiveras för att slå ut cancern. CD40L är en immunstimulerande molekyl som med hjälp av virus kan föras in i tumören, där den kan stimulera immunförsvaret mot cancercellerna.
Injektion i dottertumör Aglaia Schiza och hennes kollegor genomförde en studie där patienter med spritt melanom som fått etablerad behandling behandlades med injektioner i dottertumörer av ett virusbärande genen för CD40L (AdCD40L). Målet var att den immunstimulerande molekylen inte bara ska verka lokalt utan ha en vaccineringseffekt och därigenom påverka dottertumörer i resten av kroppen. Majoriteten av patienterna fick också en låg dos cellgift i anslutning till injektionerna. Cellgiftet har i den låga dosen ingen egen effekt mot cancer men kan förstärka effekten av immunologiska behandlingar.
Behandlingen gav milda biverkningar som var övergående. De patienter som fått både cellgift och AdCD40L-immunterapi hade en bättre överlevnad jämfört med dem som enbart fick AdCD40L.
– Med hjälp av röntgenundersökningar såg vi att behandlingen förutom den injicerade dottertumören även påverkade andra. Dessutom visade vi att behandlingen gav önskvärda immuneffekter genom att stimulera goda immunceller och hämma celler som motverkar immunsvaret. Med hjälp av så kallad diffusionsviktad magnetkamera-undersökning kunde vi tidigare i förloppet identifiera vilka patienter som hade bättre chans till effekt av AdCD40L-behandlingen, säger Aglaia Schiza, doktorand vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.
Andra försök I avhandlingen beskrivs även två fall av patienter med spritt malignt melanom som behandlades med BRAF-hämmaren vemurafenib utanför indikation (dvs i situationer där behandling med vemurafenib inte är godkänd på grund av bristande erfarenhet hittills). Hälften av alla patienter med melanom har en mutation i sin tumör i en gen som kodar för proteinet BRAF som ingår i en viktig signalkedja i cancercellen. Man kan behandla dessa patienter med mediciner som hämmar BRAF. Aglaia Schiza och hennes kollegor studerade ovanliga fall av spritt BRAF-muterat malignt melanom hos enstaka patienter eftersom den extremt låga prevalensen inte tillåter några kliniska prövningar. För första gången i världen beskrivs ett fall om behandling med BRAF-hämmare av en gravid kvinna. Behandlingen möjliggjorde en längre graviditet och därmed ett mindre underburet barn. I avhandlingen ingår också den första rapporten någonsin om framgångsrik behandling med vemurafenib av en patient med spritt ögonmelanom.
– Det är inte fantastiskt stora skillnader men de är ändå synliga. Livskvaliteten var lite bättre, eller lite mindre försämrad, bland dem som fick behandling med uppehåll, säger Per Karlsson, professor i onkologi vid Sahlgrenska akademin, överläkare på universitetssjukhuset och ansvarig för den svenska delen av studien.
Stelhet i kroppen och sköra slemhinnor i underlivet är vanliga bieffekter vid antihormonell behandling av det slag som studerades. För kvinnorna som fick göra tre månader långa behandlingsuppehåll varje år avtog de här besvären något, jämfört med kontrollgruppen.
Vänta minst fem år
– Det är inte enkelt att hålla på länge med en antihormonell behandling. Många mår riktigt dåligt av medicinerna och för vissa kan det vara rimligt med uppehåll, säger Per Karlsson.
– Men detta får inte misstolkas så att alla tror att de ska göra uppehåll, framförallt inte de första fem åren. Standardbehandling är fortfarande kontinuerlig medicinering, fortsätter han.
En hormonkänslig bröstcancer är botbar, men återfall är vanliga också efter fem år om cancern från början påverkat många lymfkörtlar. Att göra de förlängda behandlingarna mer drägliga är dock en utmaning. Många tar sig inte igenom dem, och förlorar därmed återfallskyddet.
Totalt ingick närmare 4 900 kvinnor från 22 länder i studien. Alla hade passerat klimakteriet och redan genomgått cirka fem års primärbehandling med antihormonella preparat mot hormonkänslig bröstcancer.
Studien omfattade fem år av förlängd behandling, med eller utan uppehåll, med läkemedlet letrozol. Att preparatet minskar risken för metastaser var redan känt, men inte hur pauserna i medicineringen skulle påverka tumörtillväxt och livskvalitet.
Uppehåll ofarligt Under ett behandlingsuppehåll börjar hormonnivåerna att normaliseras. Tidigare försök på djur har visat att paus i medicineringen kan ge ny och större effekt på själva cancerutvecklingen. Avbrotten kan eventuellt bidra till att dämpa den resistensutveckling som sker under lång behandling. Just denna respons var dock inte tydlig i den aktuella studien.
– Vår primära hypotes var att man skulle få färre återfall med uppehållen, men det kunde vi inte visa. Möjligen var pauserna för korta, och möjligen berodde det på vilka preparat kvinnorna fått tidigare, säger Per Karlsson.
– Men det är bra att veta att uppehållen i sig inte verkar farliga ur patientperspektiv. Återfallen låg på samma nivå, med eller utan uppehåll, vilket är en väsentlig information för dem som på grund av besvär överväger att ta uppehåll i sin antihormonella medicinering, konstaterar han.
Relationen mellan nyhetsproducenter och användare pendlar genom historien mellan perioder när användare har mer inflytande över nyheterna, och perioder när de har mindre inflytande. Relationen är därför ständigt i förändring. Producenterna sätter upp en struktur för användarna, men inom det utrymmet kan användarna välja att interagera med vissa nyheter och inte med andra, och interagera på olika sätt.
– Min forskning sker i en period när kommentarsfält på nyhetssajter, efter att ha varit ganska framträdande, verkar vara på tillbakagång. Samtidigt går sociala medier, framför allt Facebook, framåt. Men att läsare är med och skapar innehåll i medier är inget nytt. Insändare var till exempel ganska tongivande i papperstidningarnas barndom. Nu har användares deltagande tagit nya former, säger Susanne Almgren vid Jönköpings universitet.
Kommentar och delning
I sin avhandling har hon bland annat studerat hur användarna kommenterar och delar nyheter via sociala medier. Att dela nyheter på Facebook är tjugo gånger vanligare än att skriva i kommentarsfältet på nyhetssidan eller dela nyheter via Twitter. Det är också tydligt att allt fler nyhetsproducenter tar bort möjligheten att kommentera, men behåller möjligheten att dela.
– På en nyhetssajt är dina kommentarer synliga för alla som besöker sidan. När du delar i dina egna sociala medier syns din åsikt framförallt för dem i ditt sociala nätverk. Det kan vara en orsak till att användare hellre delar än kommenterar. Nyhetsproducenten å sin sida behöver inte, och kan inte heller, ta samma ansvar för att moderera, när kommentarerna på nyheten sker i användarnas egna flöden och inte på tidningens webbplats.
Det vanligaste är att användare kommenterar lokala nyheter om ganska alldagliga händelser. Förändringar i närmiljön, hälso- och sjukvård är ämnen som engagerar, och när man upplever att välfärden inte fungerar. Nyheter om sport och nöje väcker inte alls samma intresse hos dem som kommenterar.
Ifrågasättande av redaktioners urval av nyheter
Lokala nyheter delas sällan på Twitter, utan det är i större utsträckning nyheter från storstadspress och i synnerhet kvällspress som användarna delar vidare på Twitter.
Susanne Almgren har också undersökt hur användare uttrycker sig om hur traditionella medier arbetar, när det gäller vilka nyheter som publiceras och hur dessa presenteras.
– Historiskt sett är det inte konstigt att nyhetsproducenterna inte rapporterar om precis allt, utan gör ett urval åt sina användare. Det är journalistikens funktion, även om olika politiska och ekonomiska intressen förstås haft synpunkter på hur de journalistiska valen görs. Det nya är att i de fall människor inte instämmer i redaktionernas nyhetsurval och sätt att presentera nyheter, så kan de göra sina röster hörda och nå större spridning för sina åsikter, säger hon.
– Samtidigt ska man vara klar över att inställningen till nyheter varierar mellan människor, och mellan olika medier. Ibland kan man få intrycket att ingen litar på nyheter längre, men det stämmer inte.
Med sin avhandling vill Susanne Almgren bidra till en ökad förståelse för hur både nyhetsproducenter och användare förhåller sig till utrymmen för deltagande.
– Jag hoppas att alla som är intresserade av medier och mediers betydelse ska hitta något användbart i det här arbetet. I ett demokratiskt samhälle behövs nyhetsmedier för att människor ska förstå sin omvärld och göra informerade val. Därför är det viktigt att förstå hur relationen mellan användare och nyhetsproducenter fungerar och utvecklas.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
