Tusentals fästingar har plockats från flyttfåglar, fångade i medelhavsregionen. Och forskare från Uppsala universitet har identifierat arvsmassa från det tämligen nyupptäckta blödarsjukeviruset alkhurma i fästingarten Hyalomma rufipes.
Resultaten pekar på att flyttfåglar kan ta med sig viruset till nya geografiska områden. Risken att viruset sprids till Sverige är dock mycket liten eftersom denna fästingart inte klarar övervintring norr om Centraleuropa.
Törnsångare (Sylvia communis), fångad i slöjnät på Capri i Italien, får fästing borttagen av en ornitolog.
Alkhurma-virus påträffades första gången i Saudiarabien i mitten av 1990-talet hos patienter med blödarfeber. Viruset orsakar ett tillstånd som liknar Ebola, men smittar sannolikt via närkontakt med smittade djur eller fästingbett och inte direkt mellan människor.
Kunskapen om detta relativt nyupptäckta virus är fortfarande mycket begränsat, och det är oklart vilka djur som bär på viruset och vilka insekter och fästingarter som kan ha förmågan att sprida sjukdomen.Tidigare forskning har pekat på boskap och kameler som möjliga bärare av viruset samt att fästingar kan ha en roll i spridningen av sjukdomen mellan däggdjur, då även människor.
Viruset är nära släkt med ett fästingburet virus (Kyasanur Forest Disease virus) som förekommer i Indien. Hittills har alkhurma-viruset endast påträffats på Arabiska halvön och i Egypten.
Forskning på fästningar på fåglar
I ett multinationellt samarbete har en forskargrupp vid Uppsala universitet påvisat alkhurma-virusets arvsmassa i fästingar som samlats in från flyttfåglar på väg norrut från Afrika till Europa. Syftet med studien är ta reda på vilka fästingburna sjukdomar som eventuellt kan spridas till nya områden via flyttfåglar och man har samlat in tusentals fästingar från migrerande fåglar vid sju olika fågelstationer runt hela medelhavsregionen.
– Våra fynd av alkhurma-viruset från insamlingsplatser i Turkiet och Grekland är de första i fästingarten Hyalomma rufipes, en fästingart som förekommer i stora delar av Afrika och på den Arabiska halvön.
– Fynden innebär att vi har identifierat ytterligare en fästingart som har burit på RNA från alkhurma-viruset och visar på att det finns risk för spridning av viruset till nya geografiska områden, säger Tove Hoffman, projektansvarig och doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper och Zoonosis Science Center vid Uppsala universitet.
En bättre förståelse av alkhurma-virusets ekologi samt fortsatt övervakning av viruset är viktigt både för människor i områden där sjukdomen redan förekommer samt för människor som bor i medelhavsregionen dit viruset skulle kunna spridas, då den form av blödarfeber som alkhurma-viruset ger upphov till kan vara dödlig och behandling idag saknas.
Även om många av flyttfåglarna som undersöktes kan nå Norden i samband med den årliga vårflytten är risken för att sjukdomen sprids till Sverige mycket liten då denna fästingart inte klarar övervintring norr om Centraleuropa.
– Vi ser att infektionssjukdomar kan spridas till nya områden och det är därför av stor vikt att förstå olika djurarters roll i infektionernas dynamik, säger Tove Hoffman.
Kontakt:
Erik Salaneck, forskare vid institutionen för medicinska vetenskaper och Zoonosis Science Center, erik.salaneck@medsci.uu.se
Tove Hoffman, doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper och Zoonosis Science Center, tove.hoffman@medsci.uu.se
Forskare har länge letat efter förklaringar till att människor är olika benägna att utveckla övervikt, fetma och typ 2-diabetes. Förutom livsstilsfaktorer som kost och fysisk aktivitet har fysiologiska skillnader i kroppens energiomsättning misstänkts kunna spela in, vilket på lång sikt skulle bidra till olika viktutveckling för olika individer.
– Vi har misstänkt att det finns fysiologiska mekanismer i fettväven som bidrar till att vissa blir överviktiga medan andra förblir normalviktiga, trots att de kanske har liknande livsstil. Nu har vi hittat en sådan mekanism, säger Mikael Rydén, professor i klinisk och experimentell fettvävsforskning vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet.
Fettförbränning på en högre växel Forskarna har analyserat vävnadsprover från magens underhudsfett hos kvinnor som före och efter en uppföljningsperiod på cirka tio år. Resultaten från studien visar att fettcellernas förmåga att frisätta fettsyror (en process som kallas lipolys) vid det första vävnadsprovet, kunde användas för att förutsäga vilka kvinnor som skulle utveckla övervikt och typ 2-diabetes vid studiens slut. Forskarna kunde också se att dessa kvinnor hade minskad aktivitet i ett litet antal specifika gener som är involverade i lipolys.
Lipolys innebär att en fettcell frisätter fettsyror som sedan används för att bland annat förbränna energi i musklerna. Forskarna skiljer mellan basal lipolys, som sker kontinuerligt, och hormonstimulerad lipolys som sker som svar på ett ökat energibehov. Fettcellerna från de kvinnor som senare utvecklade övervikt hade en hög basal, men låg hormonstimulerad lipolys, vilket gav cirka 3 till 6 gånger ökad risk för viktuppgång och utveckling av typ 2-diabetes.
– Det är ungefär som en bil som går på hög tomgång men som har förlorat sin förmåga att lägga i en växel när det behövs. Den sammantagna effekten blir att fettcellerna på lång sikt tar upp mer fett än de gör av med, säger Mikael Rydén.
Livsstilsförändringar i tidigt skede Forskarna upptäckte först sambandet i en grupp om 54 kvinnor som lämnade det första vävnadsprovet mellan 2001 och 2003 och följdes upp efter 13 år. Därefter upprepades analysen hos 28 andra kvinnor som lämnade sitt första vävnadsprov 1998 och följdes upp tio år senare, med samma resultat.
Ett av forskarnas mål är att hitta sätt att identifiera individer som löper risk att utveckla övervikt och typ 2-diabetes. Analyser av fettvävnad är dock relativt resurskrävande och kan bara göras av speciella laboratorier. Därför har forskarna utvecklat en algoritm baserat på enkla kliniska och biokemiska parametrar från hundratals individer, för att indirekt kunna uppskatta fettcellernas frisättning av fettsyror och därmed förutspå viktuppgång.
– Resultaten behöver nu bekräftas i större studier och även för män, men vi hoppas kunna utveckla ett kliniskt användbart sätt att identifiera individer med ökad risk att utveckla övervikt och typ 2-diabetes. Dessa individer kan behöva mer intensiva livsstilsåtgärder än andra för att behålla en god hälsa, säger Mikael Rydén.
Kontakt: Mikael Rydén, professor, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, Mikael.Ryden@ki.se, 08-585 827 75, 073-699 52 15
Peter Arner, professor, senior, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, peter.arner@ki.se, 08-585 823 42, 070-579 81 21
Vi har nog alla känt behovet av ett svalkande bad under varma sommardagar. Tidigare har man trott att den avkylande effekten hos vatten förhindrar fiskar från att likt landlevande djur värma upp sig genom att sola. Ny forskning baserad på en studie av beteendet hos karp markerar att det är dags för ett paradigmskifte. Resultaten visar att solbadande fiskar visst kan bli varmare än omgivande vatten. Den högre kroppstemperaturen leder dessutom till att fiskarna växer snabbare.
Dags att omvärdera fiskars temperaturreglering Det är allmänt känt att solande är ett både vanligt och viktigt beteende bland kallblodiga djur som ormar, ödlor och insekter i terrestra miljöer. Däremot har det antagits att vattnets avkylande egenskaper gör det omöjligt för fiskar och andra vattenlevande djur att höja sin kroppstemperatur genom att solbada. Den nypublicerade studien visar att föreställningen om fiskars oförmåga till temperaturreglering behöver omvärderas.
Forskare från Linnéuniversitetet i Kalmar har undersökt både förutsättningar och konsekvenser av solbadande. Genom att använda fysiska modeller kunde de först visa att föremål som är nedsänkta i vatten och utsatta för solens strålning kan bli varmare än det omgivande vattnet. I nästa steg studerade forskarna solbadande hos levande karpar (Cyprinus carpio). Karparna försågs med dataloggrar som under två månader registrerade fiskarnas rörelsemönster och kroppstemperatur. Resultaten visade att fiskarna också blev varmare än det omgivande vattnet när de solade, och ju varmare fiskarna blev desto snabbare växte de. Det visar att effekten av solbadandet var tillräckligt stor för att påverka fiskarnas framgång.
Varmare med mörka fjäll En annan viktig slutsats från studien var att olika individer hade olika förmåga att omvandla solljuset till kroppsvärme och dessutom utnyttjade sin förmåga i olika utsträckning. Mörka fiskar blev varmare än bleka fiskar. Individer med en nyfiken och aktiv personlighet hade ett större temperaturöverskott än försiktiga och tillbakadragna individer. Olika beteenden, utseenden och strategier är fördelaktiga under olika levnadsvillkor. En stor variation mellan individer kan därför bidra till att populationer och arter klarar sig bättre i en föränderlig värld.
Upptäckten att fiskar kan öka sin kroppstemperatur genom att solbada är revolutionerande. ”Att temperaturökningen under solning leder till en snabbare tillväxt visar hur viktigt detta beteende är i ett ekologiskt och evolutionärt perspektiv. Vi hoppas också att resultaten från vår studie på sikt kan bidra till en ökad produktion och välfärd inom akvakultur”, säger doktoranden och studiens försteförfattare Oscar Nordahl.
Att fiskar kan göra vad som tidigare ansågs omöjligt har ytterligare långtgående konsekvenser, eftersom solning kan påverka utbredningen av fisk i både tid och rum. Det har i sin tur betydelse för fiskerinäringen och kan även förbättra modellerna för hur biodiversiteten i sjöar och hav kommer att påverkas av den pågående klimatförändringen.
Argumentationsövningar på latin, disputationer, var viktiga inslag i den svenska gymnasieskolan från 1600-talets början ända in på 1800-talet. Likaså var de tryckta avhandlingarna, dissertationerna, viktiga som medel för att knyta kontakter och skapa nätverk.
Viktig källa till Sveriges vetenskapliga historia Tidigare forskning har intresserat sig för akademiska dissertationer och disputationsväsende. Att disputera var ett viktigt inslag i utbildningen och syftet var att studenterna skulle öva sig i att argumentera på latin. Tidigmoderna avhandlingar utgör också en viktig källa till Sveriges vetenskapliga historia.
Gymnasiets avhandlingar och disputationskultur har däremot aldrig tidigare studerats.
– Jag har granskat närmare åttahundra gymnasieavhandlingar på latin. Materialet kommer bland annat från gymnasierna i Västerås, Strängnäs, Linköping, Göteborg, Skara, Växjö och Kalmar. Jag har även gjort en katalog över samtliga dissertationer som jag gått igenom. Utbildningshistoriskt sett är disputationerna och dissertationerna vid gymnasierna väldigt intressanta, säger doktoranden Axel Hörstedt, vid Göteborgs universitet.
Latin redan i lägre årskurser I sin avhandling tar han ett helhetsgrepp på de avhandlingar och de disputationsövningar som förekom på svenska gymnasier under perioden 1620-1820. Redan i skolan började eleverna i lägre årskurser att övas i att argumentera på latin och konsten att argumentera på latin var en viktig pedagogisk metod under 1600- och 1700-talet.
– Eleverna skulle på så sätt öva på att tala latin och öva sin tankeförmåga.
I tidigmodern tid gick en disputation till nästan som i dagens akademiska liv: en respondent försvarade sin avhandling och en eller flera opponenter skulle därefter argumentera emot den. Ytterligare en person medverkade, praeses – ordförande – och denne hade till uppgift att leda och tillrättavisa respondenten och opponenterna.
I avhandlingen visas hur gymnasiedissertationerna förändrades med tiden: Från att ha varit omfångsrika och ”akademiska” texter, kom de att kortas ned och förenklas under 1700-talets lopp. Studien går också igenom de olika deltagarnas roller och hur dissertationerna kunde användas för att skapa viktiga kontakter med mecenater.
Teologi och filosofi vanliga ämnen De latinska avhandlingarna behandlade en rad ämnesområden, främst teologi och filosofi, vilket berodde på att utbildningen vid den tiden var kyrkans ansvarsområde. Andra ämnen som förekom var fysik, astronomi, retorik och historia. Senare, under 1700-talet, blev det vanligt att texterna även tog upp nyttan med att kunna latin och klassiska språk, de nya naturvetenskapliga framstegen och upptäckten av den nya världen.
– Brandmännen anger själva att tillhörigheten till ett arbetslag är viktig för deras hälsa och välbefinnande. Men de uttrycker samtidigt oro för att denna tillhörighet ska gå förlorad om verksamheten förändras, säger Ann Jacobsson, doktorand vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet.
En brandman är – en man Brandmännen är i stor utsträckning – 96 procent – just män, i huvudsak etniskt svenska män. Årtionden av försök att öka jämställdheten och mångfalden i kåren har gett mager utdelning. I sin avhandling har Ann Jacobsson genomfört enkätundersökningar bland ett slumpmässigt urval av cirka tio procent av Sveriges nästan 5 000 heltidsanställda brandmän från räddningstjänster runt om i landet. Hon har även genomfört och analyserat enskilda intervjuer och fokusgruppsdiskussioner med 28 brandmän.
Resultaten visar att få brandmän har problem med utbrändhet. Bara en procent av de manliga och två procent av de kvinnliga brandmännen visade höga nivåer av emotionell utmattning. En annan markör för utbrändhet, cyniskhet/depersonalisation, drabbade två procent av kvinnorna och tre procent av männen i yrket.
Skiljer sig från andra blåljusyrken – I jämförelse med andra utsatta blåljusyrken och trots erfarenheter av svåra och kritiska händelser så framstår brandmännen som en välmående yrkesgrupp, säger Ann Jacobsson.
Sammanhållningen och den homogena strukturen gör att många brandmän beskriver arbetsgemenskapen i termer som närhet och omsorg. Intervjustudien bland brandmän pekar också på en utbredd ovilja eller motstånd till förändringar när det gäller exempelvis mångfald. En förklaring som ges i avhandlingen till detta är att arbetsgemenskapen upplevs som hotad av detta yttre tryck på förändring av brandmannaorganisationen. Det framkommer också att kvinnor ännu inte har samma villkor ur ett hälsoperspektiv att verka i yrket.
– Om grupper som betonar likhet internt hotas av förändringar, riskerar även deras hälsa och välbefinnande att hotas. Det är värt att ha i åtanke både när man diskuterar omorganisation och insatser för att göra gruppen mer förändringsbenägen, säger Ann Jacobsson.
Hon har en bakgrund som anestesisjuksköterska och arbetar med att utbilda brandmän i akut omhändertagande samt med projekt vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som syftar till att förbättra skadeplatsarbetet och samverkan mellan blåljusorganisationer.
— För att uppnå en god läkningsprocess vid implantat kan man lokalt lägga på läkemedel i rätt mängd och göra det med den varaktighet som behövs, säger Ali Alenezi, doktorand vid Odontologiska fakulteten, Malmö universitet.
Sämre benläkningsförmåga försvårar implantat Generellt är mer än 90 procent av all behandling med implantat i munnen framgångsrik. Men vissa grupper, till exempel diabetiker och personer diagnostiserade med osteoporos, har fler misslyckade behandlingar än normalpopulationen på grund av att deras benläkningskapacitet är försämrad.
— Det kan uppstå svårbehandlade infektioner runt implantatet. Det har visat sig vara väldigt svårbehandlat med sedvanliga metoder, säger Ali Alenezi.
I avhandlingen har han i fyra olika delstudier undersökt hur man med nya metoder kan göra så att läkemedlet frigörs i området runt implantatet.
Läkemedel kan stimulera benbildningen — Vissa läkemedel kan stimulera benbildningen och är särskilt verksam om det kan ges under längre tid. Då förbättras kroppens gensvar, säger Ali Alenezi.
Den första delstudien är en litteraturstudie där han kartlade dokumentation om olika metoder att belägga implantatytor med läkemedel. I den andra utvecklade han ett nytt system och ett nytt material för beläggning. Polymeren, PNIPAAm, har visat sig kunna lagra läkemedel och sedan frisättas i kroppen med hjälp av infrarött ljus. I de sista två studierna utvärderades effekten på benbildningen av ett antibiotikum respektive strontium under olika läkningstider.
— Syftet har varit att undersöka hur man kan släppa ut antibiotika i kroppen under kontrollerade former, i vissa fall under en längre tid. Här kan min metod vara en väg framåt, säger Ali Alenezi.
Den absoluta merparten av bottenlevande fisk och skaldjur som fångas av svenskt yrkesfiske fiskas med bottentrål, en effektiv men också omdiskuterad fiskemetod. Trålningen påverkar havsbottnarna och bottenlevande djur.
Viktigt kunna kartlägga trålningens påverkan – För att förstå omfattningen av bottentrålningens påverkan på ekosystemen är det viktigt att kunna kartlägga trålningen och översätta fisketrycket till påverkan i det havsområde som skall förvaltas, säger Mattias Sköld, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) och en av författarna till en färsk rapport om bottentrålningens effekter på den marina miljön.
Rapporten sammanfattar kunskapsläget om hur bottentrålning påverkar de bottenanknutna (bentiska) ekosystemen. Rapporten är beställd av Havs- och vattenmyndigheten (HaV) som ett kunskapsunderlag till ett nyligen redovisat regeringsuppdrag om bevarandeåtgärder vad avser fiske i marina skyddade områden. Speciellt fokus ligger därför på studier av svenska förhållanden och bottentrålningens effekter i skyddade områden både i öppet hav och innanför den s.k. trålgränsen som funnits längs Sveriges kust sedan början av 1900-talet.
Ekosystemen påverkas – men olika mycket Bottentrålning har både direkta och indirekta effekter på ekosystemet. En direkt effekt är att bottenlevande djur skadas och dör när redskapet släpas längs bottnen. Indirekta effekter är att artsammansättningen på botten ändras eftersom vissa arter missgynnas och andra gynnas av förändringar i näringsväven, samt att sediment rörs upp och att närsalter och miljögifter kan frigöras.
Hur stor effekt bottentrålningen får på det bentiska ekosystemen beror framförallt på fiskets omfattning, penetrationen av det redskap som används och havsbottnens känslighet som varierar mellan olika habitat. Ekosystem och organismer i grunda exponerade bottenmiljöer är anpassade till naturliga störningar av vågor, medan ekosystem på djupa bottnar i stabila miljöer drabbas hårdare av bottentrålningens fysiska påverkan.
– De känsligaste djuren är långlivade arter som bildar uppstickande strukturer, till exempel korallrev och svampdjurssamhällen som skyddats i Koster-Väderöfjorden. Dessa organismer tål i praktiken inte trålning alls. Andra grävande mjukbottenlevande arter som ormstjärnor är tåliga och verkar påverkas mer av förändringar i näringsväven då dom äts av små plattfiskar och havskräftor som fångas i fisket vilket innebär att de kan gynnas av intensiv trålning. Ormstjärnorna dominerar helt lerbottnarna i Kattegatt, säger Mattias Sköld.
Alternativa fiskemetoder kan minska påverkan Fisket i Europeiska vatten är koncentrerat till vissa områden. I Skagerrak-Kattegatt sker till exempel 90 procent av bottentrålningen på ungefär hälften av den trålade ytan. I Östersjön är bottentrålningen framförallt koncentrerad till de södra delarna. En möjlig förvaltningsåtgärd för hela havsområden för att minska bottenpåverkan skulle kunna vara att styra fisket till just dessa områden, och helt undvika trålning i området där fisketrycket är lågt. På så vis skyddas mer områden från bottentrålning, utan att yrkesfiskets fångster påverkas särskilt mycket.
Rapporten sammanställer också alternativa fiskemetoder till bottentrålning och innovativa tekniska lösningar som kan minska trålredskapens bottenkontakt. Passiva fiskemetoder som burar och fällor har mycket liten bottenpåverkan jämfört med bottentrålning. Fisket med burar efter havskräfta står idag för ca 25 % av den totala landningen i svenskt fiske, vilket bl.a. är ett resultat av medveten förvaltning av fisket längs västkusten.
Vid bottentrålning är det trålens underställ och trålbordens bottenkontakt som bidrar mest till den fysiska påverkan av havsbotten. Beroende på vilken art fisket är riktat mot är bottenkontakt hos själva trålen nödvändig för ett effektivt fiske. Däremot behöver trålborden, vars uppgift är att sprida trålen, inte gå i botten vid fiske efter till exempel havskräfta och räka.
– Under 2018 ska SLU Aqua tillsammans med yrkesfisket i ett utvecklingsprojekt som finansieras av HaV undersöka om bottenkontakten kan minskas med så kallade pelagiska trålbord och optimera övrig bottenkontakt. För fisket kan detta innebära minskade kostnader för bränsle samtidigt som påverkan på botten reduceras, säger Hans Nilsson, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), och medförfattare till rapporten.
Kontakt:
Mattias Sköld, forskare, institutionen för akvatiska resurser, SLU, mattias.skold@slu.se, 070-537 87 74
Hans Nilsson, forskare, institutionen för akvatiska resurser, SLU, hans.nilsson@slu.se, 072-205 14 80
Fakta om BENTHIS
Forskningsprojektet BENTHIS (Benthic Ecosystems Fisheries Impact Studies) finansierades av EU:s 7:e ramprogram och avslutades 2017. Forskningskonsortiet omfattade 33 partners från 12 länder. SLU Aqua var en av dessa partners. Läs mer om BENTHIS och projektets resultat på https://www.benthis.eu/en/benthis.htm
Var tredje lärare får för lite återhämtning från sitt arbete. Varannan har svårt att koppla bort tankarna på jobb när de är lediga. Och så många som fyra av tio befinner sig i riskzonen för depression.
Elinor Schads, har undersökt hur lärare kommunicerar i sitt yrke och hur det påverkar deras hälsa. I sin avhandling i psykologi om kommunikation och arbetsrelaterad hälsa betonar hon att rektorerna har en viktig roll i att se till att arbetsmiljön är hållbar för alla.
Med tio år som skolpsykolog bakom sig ville Elinor Schad ta reda på mer om vad arbetsklimatet – det vi brukar mena när vi talar om sådant som sitter i väggarna – egentligen består av. Vad är det som gör att det fungerar på vissa skolor, och på andra inte?
– De forskningsfrågor jag valt att lyfta handlar om kommunikation på arbetsplatsen. Man hör ofta lärare säga att de inte hinner prata med varandra. Men vad är det de inte hinner? Och varför?
– Lärarnas stress är internationellt erkänd. Men hittills har vi i Sverige gjort för få sambandsanalyser som utgår från lärares egna upplevelser.
Kommunikation – belastning eller resurs?
Elinor Schad ville ge röst åt lärarnas egen syn på sin vardag och intervjuade grundskollärare i två kommuner. Där fann hon att arbetsplatsens kommunikationsklimat kan vara både en belastning och en resurs.
– På många håll har man tappat strukturerna för kommunikation. Kanske får lärarna ett utskick från rektor, fredag eftermiddag innan det är dags att gå hem. Är det rätt tillfälle? Och de möten man har, är det rätt information som tas upp där? Sätt som fanns före teknologins ingång har tappats bort på vägen. Den där listan som fanns på kylskåpet, till exempel, med punkter att ta upp på personalmötet.
Schemaläggningen sätter också käppar i hjulet. Grundskollärare äter ofta ”pedagogisk måltid” tillsammans med eleverna och är därmed schemalagda på lunchen. Likaså behövs de som rastvakter.
– Det gör att lärarna har svårt att hitta tiden för att samtal med kollegor. De får jaga varandra, säger Elinor Schad.
Viktigt med kollegiala samtal
Just tiden för kollegiala samtal är viktig därför att den utgör en av de allra viktigaste faktorerna för att må bra och känna sig tillfredsställd med sitt arbete. Lärarna behöver prata såväl med varandra, som med rektor – i organiserad form. Annars kan följden bli att den enskilde läraren blir utlämnad åt att hitta sina egna strukturer för exempelvis kontakten med föräldrar.
– En del håller sig tillgängliga på mobilen och svarar på en gång. Andra sätter gränser och läser inte mejl på helgen. Det finns lika många strategier som det finns lärare, berättar Elinor Schad, som efterlyser stöd och ledning.
– Var och en kan inte stå i något slags frontposition – rektorn måste träda fram i en samordnande funktion gentemot föräldrarna, införa riktlinjer och kommunicera detta tydligt. På något sätt hjälpa lärarna att få lov att vara lediga, säger Elinor Schad.
Tre sätt för lärarna att få det bättre på jobbet
• Får vara med och påverka sitt schema och hur utbildning och undervisning läggs upp.
• Tydligt ledarskap – rektorerna måste skapa strukturer för kommunikation på arbetsplatsen.
• Gemensamma riktlinjer för hur man hanterar föräldrakontakterna – och att dessa kommuniceras tydligt.
Avhandlingen:
No time to talk! Teachers’ Perceptions of Organizational Communication and Work-Related Health. Den handlar om svenska grundskollärares sociala interaction och kommunikation.
Kontakt:
Elinor Schad, forskare i psykologi om kommunikation och arbetsrelaterad hälsa. Lunds universitet, elinor.schad@psy.lu.se, 046-222 17 72, 070-965 04 00
Den här veckan pågår Krisberedskapsveckan. Samtidigt skickar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ut en broschyr till allmänheten som berättar vad vi ska göra när krisen kommer. Joeri van Laere välkomnar arbetet.
– Att göra sig förberedd är inte att vara rädd. Jag brukar ta en brandövning på en skola som ett exempel. Meningen med en sådan övning är inte att skrämma barnen, utan få både dem och personalen att veta vad de ska göra om något oförutsett skulle inträffa. Lite samma sak är det med broschyren från MSB och andra förberedelser kring kriser, säger Joeri van Laere.
Ha ett reservalternativ
Han om någon vet. Det senaste decenniet har han lett 150 utbildningar om informationshantering i kris för en mängd svenska kommuner och myndigheter. Dessutom bedriver han forskning kring vad samhället och enskilda medborgare ska göra om betalsystemet kraschar.
– Som privatperson kan man tänka på att ha några grundläggande saker hemma: vatten, mat, tillgång till värme vintertid och lite kontanter är en bra utgångspunkt. Det är viktigt att utgå från sig själv, och analysera sin egen situation. Vad är jag mest beroende av? Vilken kris skulle slå hårdast mot mig? För den som pendlar i yrket, och är beroende av ett särskilt drivmedel, kan det få konsekvenser. För någon annan kan det finnas andra riskfaktorer, säger Joeri och fortsätter:
– Det är också viktigt att ta ansvar själv, och inte blint lita på att samhällsinstitutioner ska lösa allt. Tidigare stora kriser har också visat att människor hjälper varandra, vilket förstås är glädjande.
Krisens elva tumregler
För att göra krishanteringsarbete mer lättförståeligt har Joeri van Laere nu konkretiserat krisens 11 tumregler – med illustrationer av djur som hjälpmedel. Här framgår, bland annat, betydelsen av att samla fakta (som ekorren) och blicka framåt (som giraffen). Hjälpmedel som kan komma såväl organisationer som privatpersoner till nytta.
Att agera i kris:
Vakna (Grodan)
Larma ( Vargen)
Delegera (Myrorna)
Samla fakta (Ekorren)
Hitta diamanterna (Skatan)
Blicka framåt (Giraffen)
Agera kraftfullt (Bisonoxen)
Vila (Björnen)
Informera andra (Duvan)
Prata om det som är svårt och känsligt (Elefanten)
Ta en time-out (Ugglan)
– Jag vill särskilt slå ett slag för skatans uppgift, att hitta diamanterna. Det innebär i en kris att det gäller att kunna sovra och prioritera. För organisationer är det också viktigt att komma ihåg grodan, att vakna. Det gäller att inse allvaret i tid, och hålla företagets medarbetare informerade om vad som pågår. Annars kan en kris vara svår att rädda upp, konstaterar Joeri van Laere.
Ju mer förberedd du är desto bättre klarar du av en krissituation. Se filmen där Vetenskapsjournalisten Karin Gyllenklev träffar Joeri Van Laere för att få reda på mer om hans forskning (4.34)
En viktig fråga inom evolutionsbiologin är hur nya funktioner uppstår. Ny forskning vid Uppsala universitet visar att virus som infekterar bakterier, så kallade bakteriofager, kan medverka till nya funktioner genom att synliggöra dold potential hos sina värdbakterier.
Bakteriofager är de till antalet vanligaste organismerna på jorden (ungefär 1031) och varje dag infekteras och dödas mellan 15-30 procent av alla bakterier i världshaven på grund av bakteriofaginfektioner. I den nya studien har forskarna undersökt hur bakteriofager, i stället för att döda bakterierna, överför gener som hjälper bakterien E. coli att överleva.
– Vi fann en ny oväntad mekanism där gener från bakteriofager ger bakterierna möjlighet att utnyttja sin dolda potential och därmed etablera en ny funktion, säger forskaren och försteförfattaren Jon Jerlström Hultqvist.
Bakteriofager räddade bakterier
Först tog forskarna bort en för bakterien livsviktig gen (ilvA) och därefter undersökte man om gener från bakteriofager, som isolerades från Svandammen i Uppsala, kunde rädda bakterierna.
Forskarna identifierade en ny grupp av gener som kodar för enzymer, S-adenosyl methionine (SAM) hydrolaser. Dessa enzymer bryter ner SAM och som ett resultat ökar biosyntesen av aminosyran metionin, en prekursor till SAM.
Ett av enzymerna som krävs för denna process har en sidoreaktion som gör att E. coli bakterien kan kompensera för avsaknaden av den livsviktiga ilvA-genen.
Bakteriecellers dolda potential
Studien visar att de funktioner som normalt kan hittas i bakterier inte är de enda som behöver undersökas när vi vill förstå hur en bakterie fungerar. Bakteriecellens dolda potential kan manifesteras när dess metaboliska tillstånd ändras, vid en bakteriofaginfektion.
Enligt professor Dan I. Andersson, huvudansvarig för studien, består den nyupptäckta funktionen i att bakteriofag-enzymer har förmågan att bryta ner en viktig cellkomponent (SAM) hos bakterien.
– När denna komponent bryts ner ställer bakteriecellen om sin metabolism och en ny funktion blir tillgänglig. Det är väldigt viktigt att förstå den dolda potentialen hos bakterier, liksom ifall denna kan påverka utvecklingen av antibiotikaresistens och deras sjukdomsalstrande förmåga.
Årmiljoner av evolutionära finslipningar har gjort delfiner fenomenalt duktiga på att använda ultraljud för att orientera sig, hitta mat och kommunicera med varandra. Men hur de faktiskt gör är fortfarande höljt i dunkel.
För några år sedan gjorde Josefin Starkhammar, forskare i biomedicinsk teknik vid Lunds Tekniska Högskola, en upptäckt om delfiners kommunikation. Det ultraljud som delfiner skickar ut för att ekolokalisera består inte av en signal, utan av två sammanvävda ultraljuds-strålar.
Nu har hon också räknat ut att de två signalerna faktiskt inte skickas ut exakt samtidigt, även om de kommer väldigt tätt. Likaså har hon upptäckt att ljudets frekvens är högre längre upp i strålen, vilket ger ett ljusare eko inom detta område.
Ultraljud – att ”se” med hjälp av ljud
Ultraljud är högfrekvent ljud och inte hörbart för människor. Men det finns flera djur i både vatten – exempelvis delfiner och andra tandvalar – och på land – exempelvis fladdermöss och vissa grottlevande fåglar – som kan lystra till och forma ultraljud. Gemensamt är att de bor i miljöer där det är svårt att se. Som kompensation har naturen utrustat dem med förmågan att skicka ut korta ljudpulser som ekar mot omgivningen. På så sätt kan de ”se” med hjälp av ljud även när det är mörkt och t ex grumligt i vattnet. Somliga djur bildar ultraljud med stämbanden, andra med tungan.
Delfiner har en stor hjärna och en stor del används för att processa ljud. En delfin som förlorar synen klarar sig, men utan hörseln så överlever den inte i det vilda.
Täta ekon och olika frekvenser ger mer information För delfinen blir vinsterna troligtvis flera, tror Josefin Starkhammar: Med de täta ekona, som de två överlappande strålarna ger, skulle djuret teoretiskt snabbt kunna uppfatta exempelvis hastigheten hos ett byte som närmar sig eller är på väg bort – men om det faktiskt är så har forskarna inte hunnit undersöka ännu. Frekvensvariationerna ger mer exakt information om föremålets position.
– Dessutom är höga och låga frekvenser bra på olika saker. Ljud med låga frekvenser sprider sig längre under vattnet medan ljud med höga frekvenser kan ge mer detaljerad information om föremålets form, säger Josefin Starkhammar.
”Magisk formel” bakom upptäckten
För att komma fram till sina upptäckter har Josefin Starkhammar jobbat tillsammans med Maria Sandsten och Isabella Reinhold, professor respektive doktorand i matematisk statistik vid LTH. Tillsammans har de utvecklat en matematisk algoritm. Det var med hjälp av den som Josefin Starkhammar lyckades bena ut och läsa av de överlappande signalerna.
– Den fungerar nästan som en magisk formel! Plötsligt kan vi se saker som med traditionella metoder varit dolda.
Unikt mätsystem för ultraljudsstrålar
För att samla in data har Josefin Starkhammar byggt en mätutrustning med 47 hydrofoner (mikrofoner för undervattensbruk) som i vatten fångar in ljud i många olika frekvenser över en hel yta, till exempel över hela tvärsnittet av delfiners sonarstrålar. Delfinljuden har spelats in Kolmården och i djurparker i Bahamas, Honduras och Kalifornien.
Algoritmen ökar inte bara förståelsen för delfiners kommunikation. Den kan också bana väg för skarpare bildkvalitet på mänskligt byggd ultraljudsteknik, till exempel medicinskt ultraljud.
– Kanske den i framtiden kan användas för att till exempel mäta tjockleken på organhinnor längre in i kroppen där nuvarande metoder inte räcker till.
Kan förbättra orientering till havs
Ett annat område med förbättringspotential är sonarer och ekolod, alltså utrustning som används för att orientera sig till sjöss, läsa av undervattensmiljön och spåra fiskstim.
– Här skulle vi kunna kopiera principen att använda ljudstrålar vars frekvensinnehåll ändras över tvärsnittet. Till att börja med kommer vi att bygga om vår egen utrustning som bygger på pulseko-principen.
Tillsammans med forskare i teknisk geologi har Josefin Starkhammar även planer på att testa tekniken för att ersätta förstörande provning av vägar, till exempel genom att snabbt få en bild av hur en nybyggd väg ser ut inunder utan att behöva ta borrprov.
Skyddar delfinerna från mänskligt buller
Även delfinerna själva är behjälpta av att människor bättre förstår deras ekolokaliseringsförmåga.
– Med större förståelse kan vi skydda dem från mänsklig aktivitet som skulle kunna skada, störa eller slå ut denna förmåga, exempelvis sjöfartsbuller, pålning i vatten, undervattenssprängningar, starka båtsonarer och sökande med akustiska metoder efter olja under havsbottnen, säger Josefin Starkhammar.
Hur det faktiskt går till när delfinen skickar ut sina två nästan samtidiga strålar vet forskarna ännu inte.
– Egentligen är det lite konstigt att delfinen skickar ut två olika strålkomponenter eftersom de kommer från ett och samma organ. Vi vill väldigt gärna få reda på hur just detta går till.
Kontakt:
Josefin Starkhammar, forskare i biomedicinsk teknik vid LTH, Lunds universitet, josefin.starkhammar@bme.lth.se, +46 46 222 75 27
Den 28 maj-3 juni 2018 pågår Krisberedskapsveckan i hela Sverige för att öka invånarnas och landets beredskap inför samhällskriser.
Försvarsberedningen har fastslagit att Sverige bör återupprätta livsmedelsberedskapen, som varit nedlagd sedan 90-talet. I sin delrapport Motståndskraft (Ds 2017:66) efterlyser man en inriktning från regeringen för vilka metoder som ska användas då beredskapen byggs upp.
Andra behov än under kalla kriget
– För oss som forskar om livsmedelsproduktion är det tydligt att vi behöver bygga upp beredskapen på ett annat sätt nu, än under det kalla krigets dagar, berättar Camilla Eriksson, forskare vid SLU som just har genomfört en studie med finansiering från MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
– Omständigheter har ändrats. Vi är mer beroende av internet, högteknologiska maskiner och täta transporter för livsmedelsförsörjningen i dag än vi var då. Men det finns också nya möjligheter om vi utgår från aktuell forskning, fortsätter Eriksson. I stället för att lagra konstgödsel och diesel som gjordes under kalla kriget, har vi nu en möjlighet att ställa om livsmedelsproduktionen till alternativa drivmedel och gödsel som kan produceras i Sverige. Detta har föreslagits som åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser, men skulle även minska sårbarheten vid kris eller krig. Det ligger både i linje med Sveriges nya livsmedelsstrategi och arbetet med att uppnå ett fossilfritt Sverige 2050 och med internationella överenskommelser som exempelvis Parisavtalet.
– Debatten handlar ofta om att Sverige inte har tillräcklig självförsörjning av livsmedel. Men vårt stora importbehov av insatsmedel till jordbruket, som drivmedel, gödsel, växtskyddsmedel, utsäde och foder, är ett mycket större problem, poängterar Camilla Eriksson.
Ett fossilfritt jordbruk med inhemsk tillverkning av insatsmedel skulle dramatiskt minska Sveriges importberoende och därmed öka motståndskraften mot störningar.
De tekniska lösningarna för att ställa om jordbruket finns redan i dag, konstaterar Eriksson i sin studie, men det produceras inte tillräckliga mängder av vare sig alternativa drivmedel eller gödsel för att en omställning ska kunna genomföras.
– Den bästa politiken för ett nytt civilt försvar vore därför att införa politiska styrmedel och satsningar för att skynda på en omställning till fossilfritt lantbruk, framhåller hon.
Det kan också bli sådana satsningar inom en snar framtid. I Försvarsberedningens rapport föreslås att 700 miljoner kronor om året från 2021 ska läggas på att bygga upp en livsmedelsberedskap. Det är dock inte självklart var dessa pengar gör mest samhällsnytta.
Kontakt:
Camilla Eriksson, filosofie doktor i landsbygdsutveckling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, camilla.eriksson@slu.se, 018-67 25 68, 070-297 23 47
(Från 1 juni övergår hon till en anställning hos FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut)
– Vår studie visade att D-vitaminbristen inte är könsbunden, men vanligare bland afrikanska invandrare än bland de från Mellanöstern. Vi fann att det finns fler bakomliggande faktorer än bara täckande klädsel, säger Lena Granlund, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
216 migranter i Umeå
I sin avhandling redovisar Lena Granlund en studie på 216 migranter från Afrika och Mellanöstern, bosatta i Umeå som undersöktes med blodprov, frågeformulär samt mätningar av muskelstyrka, längd och vikt. I en särskild behandlingsstudie följdes 160 migranter som i tre månader fick D-vitamintillskott i olika doser beroende på utgångsvärde.
Det visade sig att 12 procent av migranterna hade klinisk D-vitaminbrist och hela 73 procent hade värden som understeg vad som rekommenderas för optimal benhälsa. D-vitaminbrist var dubbelt så vanligt bland invandrare från Afrika som från Mellanöstern. Däremot kunde man inte se någon signifikant skillnad i D-vitaminvärdena mellan kvinnor och män i respektive grupp. Studien visade att brist på D-vitamin var förenat med nedsatt muskelstyrka.
Ät mer fisk i solen
Studien visade också att immigranternas livsstil påverkade risken att utveckla D-vitaminbrist. De som åt fet fisk minst en gång i veckan hade minskad risk, liksom de som exponerade sig mer för sol genom att ha kortärmat under sommaren eller som reste utomlands. Även tillskott av D-vitamin hade positiv verkan. Vid behandling med D-vitamin räckte inte de lägre doserna till för att immigranterna skulle uppnå tillfredsställande D-vitaminnivå i blodet.
– Resultaten talar för att D-vitaminbrist kan ha betydelse för immigranters hälsa, vilket kan vara bra att veta både för immigranterna själva och för vårdpersonal. Det kan vara viktigt att känna till att livsstilen påverkar risken att utveckla D-vitaminbrist och att det krävs blodprov för att sätta diagnosen och för att följa upp behandlingen säger Lena Granlund.
Lena Granlund är uppvuxen i Vilhelmina och arbetar som distriktsläkare vid Ålidhems vårdcentral i Umeå.
En ny avhandling från Göteborgs universitet visar att demokratiskt styre i sig inte är tillräckligt. Offentliga institutioner med hög kvalitet i verksamhet och styrning är också nödvändiga.
Tidigare forskning om samhällsstyrning och hållbar utveckling har mest fokuserat på skillnader mellan demokratiskt och mer auktoritärt styrelseskick. Marina Povitkina har för sin avhandling lagt till perspektivet professionalism i styrningen av de offentliga institutionernas själva verksamhet, sådant som graden av korruption, rättssäkerhet och effektiv förvaltning. Och funnit att demokrati i sig inte är tillräckligt.
Välfungerande institutioner
– För att skapa bättre arbete med hållbarhetsfrågorna krävs en kombination av demokrati och hög kvalitet i samhällsstyrningen, säger hon.
– Om kvaliteten däremot är låg överträffar inte demokratiska stater auktoritära. De kan till och med göra sämre ifrån sig än auktoritära stater, säger Marina Povitkina.
Med mindre välfungerande institutioner kan biståndsmedel kanaliseras till kortsiktiga, men för politikerna mer synliga, projekt.
– En provinsledare kanske exempelvis satsar på att dra vattenledningar istället för att bygga vattenreningsverk, även om reningsverket långsiktigt vore viktigare, säger Marina Povitkina.
Viktigt att kunna konkretisera
Studien understryker hur viktigt det är att man i internationella utvecklingssamarbeten fokuserar inte bara på politiska målsättningar utan lika mycket på hur välfungerande de institutioner är som ska konkretisera politikernas ambitioner.
– Välfungerande offentliga institutioner är nödvändiga för att säkra långsiktiga förändringar i miljö- och hållbarhetsarbetet, säger Marina Povitkina.
Demokrati, minskad korruption, rättssäkerhet och transparenta offentliga institutioner ingår i mål 16 bland FNs hållbarhetsmål. Resultaten i Marina Povitkinas studie pekar mot att de stater som är nära att uppnå detta mål har bättre förutsättningar att nå övriga mål än de stater som har längre kvar till att uppnå mål 16.
– Det betyder inte att andra stater först måste nå mål 16 innan de kan göra andra åtaganden för hållbar utveckling, men de som redan nått det målet presterar bättre i arbetet med övriga mål, säger Marina Povitkina.
Om studien
Studien bygger på analyser av data från projektet Varieties of Democracy, Quality of Government institutet, Världsbanken, den internationella databasen över naturkatastrofer EM-DAT, samt EDGAR – en databas över staters utsläpp av växthusgas.
Risk- och krisforskningscentret RCR vid Mittuniversitetet har granskat hur myndigheter i åtta EU-länder kommunicerar till allmänheten kring risk och risk.
– Vi ser att den teknik som används för spridning av informationen, budskapet i meddelandena och hur det kommuniceras inte bara avslöjar vem som är sårbar utan också ojämlikheten i samhället, säger Erna Danielsson, docent i sociologi och projektledare för arbetet.
Fler länder har studerats
De länder som studerats är Sverige, Finland, Estland, Tyskland, Frankrike, England, Grekland och Cypern. De undersökta länderna omfattar alla typer av offentliga förvaltningssystem i Europa, vilket är relevant eftersom riskkommunikation är en del av offentlig förvaltning. Studien visar att budskapen som förmedlas i kommunikationen riktas framförallt till traditionella medelklasshushåll, boende i urbana miljöer. Även om många länder informerar på andra språk så finns den kompletta informationen oftast bara på det egna landets huvudspråk, vilket riskerar att exkludera språkliga minoritetsgrupper och turister.
I studien undersöks vilka aktörer som är involverade i riskkommunikationen och vilka kommunikationsmetoder som används. Forskarna har också undersökt vilka språk information givits på, men också vilka risker som fokuserats i meddelandena, om det finns meddelanden avsedda för särskilda grupper i samhället, och om någon utvärdering av riskkommunikationen gjorts.
Alla har inte samma möjligheter
Digitala media det främsta verktyget för riskkommunikation och Youtube används av flera länder. I Grekland uppmanas familjer via Youtube att göra en beredskapsplan och i Estland har Räddningsverket en Youtube-kanal med många prenumeranter.
– Sociala medier fångar kanske vissa grupper, men inte alla, och budskap som att bunkra upp hemma kräver ju att man både har resurser att införskaffa förnödenheter och ett hem med tillräckligt utrymme för flera dagars mat och vatten för en familj, som rekommendationen är. Det har inte alla, säger Evangelia Petridou, lektor i statsvetenskap och huvudförfattare till rapporten.
Olika länder ser olika risker
– Om vi ser till vilka risker som länderna tar upp är de i stor utsträckning kontextualiserade – skogsbränder och jordbävningar i Grekland och Cypern, krig på Cypern, terroristattacker och andra risker i Frankrike, alla typer av faror i England och Finland, husbränder i Estland, samt elbortfall och väderrelaterade kriser i Sverige, Finland och Tyskland, säger Evangelia Petridou.
En trend som uppmärksammats i ländernas information är att betoningen på materiella förberedelser är mer utbrett än fokus på socialt omhändertagande. Det gäller dock inte alla länder. Finland har behållit solidaritetsmeddelandet i sin 72-timmars kampanj och även Frankrike har viss information om att hjälpa familj och vänner.
Städerna premieras
– Riskkommunikation är dock i många länder instrumentell och pekar på vad man behöver ha tillgång till snarare än vad man bör göra. Dessutom är anvisningarna mer anpassade till den som bor i stadsmiljö än den som bor på landsbygden, säger Minna Lundgren, lektor i sociologi.
I rapporten konstaterar också forskarna att det behövs mer forskning för att undersöka effekterna av olika typer av riskkommunikation, kampanjer och metoder när det gäller människors kunskap, förståelse och förberedelse inför möjliga hot och risker och för att sätta in resultaten i ett globalt perspektiv.
Medverkande forskare i studien: docent Erna Danielsson, lektor Evangelia Petridou, professor Anna Olofsson, lektor Minna Lundgren, doktoranderna Christine Grosse och Michael Röslmaier, vid Mittuniversitetets Risk- och krisforskningscenter, RCR.
I ett vanligt exempel som Hon springer iväg till affären förstår vi att det handlar om en förflyttning i stor utsträckning tack vare verbets betydelse (springer). I exemplet Han hjortar iväg till affären är det däremot inte lika givet, eftersom de flesta språkbrukare inte har någon kunskap om verbet hjorta sedan tidigare. För att förstå att det handlar om en förflyttning får vi här istället hjälp av övriga ord i uttrycket, det vill säga av riktningsadverbet iväg och prepositionsfrasen till affären.
I så kallade förflyttningskonstruktioner, de språkliga konstruktioner som uttrycken skoja runt i centrum eller prassla iväg till sängen är exempel på, kan vi se att verbet inte måste bidra med information om rörelsesätt, som springa gör. Här kan verbet istället beteckna ett resultat av förflyttningen (prassla) eller en samtidig aktivitet (skoja). Förflyttningsbetydelsen uppstår alltså i verbets kombination med adverb och prepositionsfras; i förflyttningskonstruktionen.
Omfattande empiriska studier
Doktoranden Joel Olofsson, som är universitetsadjunkt vid Högskolan Väst, har med sin avhandling gjort den första stora empiriska studien av förflyttningskonstruktioner i svenskan. De flesta tidigare studier har ofta utgått från vanliga rörelseverb och dess betydelse. I avhandlingen tar han istället sin utgångspunkt i konstruktionerna.
Studierna bygger på ett omfattande empiriskt korpusmaterial och på språkliga experiment där deltagare gett sina omdömen om olika förflyttningsuttryck.
Med dessa metoder visar han både hur bruket av konstruktionerna faktiskt ser ut och hur olika personer reagerar på olika typer av förflyttningsuttryck. Till exempel visas i avhandlingen vilka konstruktioner som oftast används med nya verb.
Produktivitet – skapa nya uttryck
I avhandlingen diskuteras också produktivitet, som är ett komplext och mångfacetterat begrepp inom språkvetenskapen. Produktivitet handlar om möjligheten att med språkliga mönster skapa nya uttryck. Avhandlingen reder främst ut produktiviteten hos mönster som innehåller verb, adverb och prepositionsfras, som i exemplen partaja iväg till krogen och skoja runt i centrum.
– Tidigare forskning har ofta utgått från att det är verbets egenskaper som styr vad vi kan kombinera med det. Man pratar om verbets valens. Men genom att utgå från språkliga konstruktioner, i detta fall kombinationen av verb, riktningsadverb och prepositionsfras, visar jag att det i många fall är konstruktionerna som styr och i stor del bidrar med betydelse. Det är alltså med hjälp av konstruktionerna som vi skapar nya förflyttningsuttryck – ibland med verb som helt saknar rörelsebetydelse, säger Joel Olofsson.
