Efter mångårigt stöd till anti-apartheidrörelsen kunde Sverige 1999 sluta avtal om försäljning av Jas-Gripen till Sydafrika. Affären kritiserades hårt, inte minst från ideella organisationer som arbetat för de svartas frigörelse. Landet behövde bistånd, inte vapen, ansåg de.
Vapenaffärer är själva kärnan i utrikespolitiken
Men de som enbart fokuserar på de här delarna av överenskommelsen missar den större bilden. Det anser i varje fall Wayne Stephen Coetzee som med Sydafrikaaffären som fallstudie i sin avhandling visar hur svensk vapenhandel spelar in i Sveriges utrikespolitik.
– Sydafrikaaffären är ett exempel på hur svensk vapenindustri ändrade strategi efter kalla kriget. Intressena sammanföll med Sveriges förändrade utrikespolitik, med ett större fokus på globala Syd – länder i Latinamerika, Afrika och delar av Asien. Idag är export av flyg, ubåtar och liknande större vapensystem själva kärnan i såväl utrikespolitiken som varumärket Sverige i stort, säger Wayne Stephen Coetzee.
Han har för sin studie analyserat dokumentation av Sydafrika-affären och intervjuat då ledande personer inom bland annat politik och näringsliv, både i Sverige och Sydafrika.
Mjuka faktorer är viktiga för vapenhandeln
Enligt Wayne Stephen Coetzee fokuserar de som analyserar vapenhandel ofta på ”hårda” faktorer, som staters egna säkerhetsintressen. Men hans studie visar att också idealism, stöd för mänskliga rättigheter, hur ett land uppfattas av omvärlden och liknande ”mjuka” faktorer spelar in.
– Sverige kunde få igenom affären med Sydafrika på grund av sitt tidigare stora stöd till ANC. Men också för att landet uppfattades som neutralt i kalla kriget, som en tung aktör i internationellt utvecklingssamarbete och en stat som stod upp för fattigas rättigheter, säger han.
Den här bilden är avgörande för hur Sverige lyckas med liknande affärer i andra delar av världen. Därför följer det också med så mycket mer än själva vapensystemet; ett helt paket av industriellt samarbete, stöd till fattigdomsbekämpning, myndighetsutveckling och liknande.
– Själva JAS-Gripen är oftast en mindre del av affären, säger Wayne Stephen Coetzee.
Eliten stöder vapenindustrin
Inom en elit av industriledare och politiker finns det ett stöd för att vapenindustrin och vapenhandeln är bra för landet. Det har att göra med hur viktig vapenexporten är för svenskt näringsliv i stort och för varumärket Sverige.
– Svensk ingenjörskonst har hög status i omvärlden. Många företag är leverantörer till vapenindustrin och många andra har startats med teknik ursprungligen utvecklad för militära syften som bas, säger Wayne Stephen Coetzee.
I debatten här hemma motiveras vapenindustrin med att Sverige som neutral stat behöver kunna producera egen försvarsmateriel i ett alltmer osäkert närområde. Men Wayne Stephen Coetzee slutsats är att den här industrins betydelse för handelsstrategiska satsningar är viktigare.
– Efter Sydafrika har Brasilien köpt JAS-Gripen. Nu siktar Sverige in sig på Indien och andra stora marknader i globala Syd, säger han.
De senaste fem åren har sett höga nivåer av våld i världen jämfört med de flesta år sedan kalla krigets slut i början av 1990-talet. Framförallt är det krigen i Syrien som har drivit denna trend.
Mindre blodiga krig jämfört med 1900-talet – Det är dock viktigt att komma ihåg att de senaste årens krig inte har varit i närheten så blodiga som de stora krigen under 1900-talet, där exempelvis Korea, Vietnam och de båda världskrigen ingår. Den långsiktiga trenden mot en fredligare värld blir ännu tydligare när vi tar hänsyn till att världens befolkning har ökat under denna period, poängterar Therése Pettersson, projektledare i Uppsala Conflict Data Program (UCDP).
Även antalet konflikter där staten är inblandad minskade, från 53 konflikter 2016 till 49 under 2017. Mycket har handlat om IS den senaste tiden, och gruppen var involverad i hela 15 konflikter mot olika stater under 2017, det högsta antalet sedan gruppen utropade sitt kalifat 2014. Därutöver slogs de även mot en rad olika andra rebellgrupper samt attackerade civila. I både Syrien och Irak pågick stora offensiver för att besegra IS och mot slutet av året hade gruppen förlorat i stort sett hela sitt forna territorium i området.
IS fortfarandet inte besegrat – Det betyder dock inte att gruppen är besegrad, varnar Therese Pettersson. IS-grupper finns etablerade i många delar av världen och fortsätter att utgöra ett allvarligt hot mot många människor. Ett exempel är från Filippinerna där en IS-grupp belägrade staden Marawi City i maj 2017 och slogs i över fem månader med över tusen dödsfall som följd.
Experter har också varnat för att attackerna mot civila, till exempel terrorattacker, kan komma att öka i takt med att IS försvagas. Men än så länge finns inget stöd för det i de data som UCDP har tagit fram.
– Även om IS är den grupp som dödar flest civila i riktade attacker, minskade det totala antalet människor som föll offer för gruppen 2017 betydligt jämfört med året innan, påpekar Therése Pettersson.
När det gäller konflikter mellan icke-statliga grupper, såsom rebellgrupper eller etniska grupper, är det en oroande utveckling i Afrika, framförallt i Centralafrikanska republiken och Kongo-Kinshasa. UCDP noterade det högsta antalet icke-statliga konflikter i världen under hela perioden sedan 1989, med 82 aktiva konflikter 2017. Av dessa ägde 50 rum i Afrika.
– De äldre som bor i kommuner med kostvetare tycker bättre om maten än äldre i andra kommuner. Att inte alla kommuner har tillgång till den här expertkunskapen och att en del till och med dragit in på dietister inom äldreomsorgen är ett problem, säger Malin Skinnars Josefsson vid institutionen för kostvetenskap vid Uppsala universitet.
Mängder av riktlinjer
Undernäringsproblematiken bland äldre som är beroende av äldreomsorg har under senare år resulterat i en rad försök till förbättringar. Förutom den förändring som skett inom offentlig sektor, med ökad konkurrens, privatisering och större medborgarfokus har några statliga nationella initiativ med förbättringsåtgärder tagits. Exempel på åtgärder är Livsmedelsverkets Råd om bra mat för äldre, kvalitetsregistret Senior alert och Socialstyrelsens öppna jämförelser plus en föreskrift om förebyggande av och behandling vid undernäring.
Om de här åtgärderna har påverkat den mat som serveras inom äldreomsorgen, och i så fall hur, är väldigt lite studerat. Detsamma gäller vilka förändringar som kommuner satsat på för att förebygga och behandla undernäring bland äldre.
– Jag har valt att studera kommunernas arbete, för att det är ”där det händer” Det är där de nationella initiativen tolkas och det är där beslut och riktlinjer förbereds inför verkställandet av dem, säger Malin Skinnars Josefsson.
Inga förändrade arbetssätt
Nationella initiativ hanteras på olika sätt i kommunerna och sättet man arbetar med dem skiljer sig mycket åt. Det är lokala förutsättningar och ambitioner som påverkar arbetet. Till exempel: ett år efter att Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om förebyggande av och behandling vid undernäring (SOSFS 2014:10) trätt i kraft, var det bara hälften av kommunerna som uppgav att de hade tagit fram nya rutiner för att leva upp till kraven. Trots det pekar avhandlingen på att föreskriften inte har fört med sig några förändrade arbetssätt och heller inte gjort att nutritionsstatusen bland de äldre har förbättrats.
– Kommunerna har skilda förutsättningar att kunna tillämpa nationella initiativ och privata, marknadsliknande influenser, där storstadskommuner verkar ha bäst möjligheter. I min studie kan man se att storstadskommuner utmärkte sig gentemot tätortskommuner men framför allt mot landsbygdskommuner. De har en både högre och ökande grad av privata utförare och valmöjligheter vid måltider. De har också fler dietister och en högre och ökande användning av kylmatsystem som anses vara mer rationellt än traditionell matlagning, säger Malin Skinnars Josefsson.
Röntgenfilmen, som nu publiceras i Science, visar en av biologins snabbaste mekanismer. Dessa reaktioner äger rum i många organismer som använder informationen eller energin i ljuset, gör att bakterier kan generera energi genom fotosyntes, och initierar synmekanismen eller styr anpassning till dygnsrytmen hos människor och djur.
Fyller central funktion hos människor Röntgenfilmen spelades in med frielektronröngtenlasern LCLS på Stanford i Kalifornien. Förutom den svenska forskargruppen deltog även forskare från Schweiz, Japan, USA, Tyskland och Israel.
Retinal är en form av A-vitamin och fyller en central funktion hos människor, djur, vissa alger och många bakterier. I det mänskliga ögats näthinna (retina), är det en retinalmolekyl som byter form under påverkan från ljus och därmed inleder den signalkedja som utgör synmekanismen. Vissa bakterier använder också samma reaktion för att pumpa protoner eller joner genom cellmembranet.
Precis som i ett vattenkraftverk kan ljusenergin lagras i form av biologiskt bränsle som kan användas vid behov av växter, djur och människor. Retinalmolekylen, som absorberar ljuset, är inbäddad i ett protein. Genom en av de snabbaste biologiska mekanismerna över huvud taget, snabbare än en miljondels miljondels sekund, byter denna retinalmolekyl form från rak till böjd på mitten.
– Förändringen tar ungefär lika lång tid som det tar för ljuset att passera ett enda hårstrå. Det är otroligt att vi kan se atomernas rörelse i ett protein på den här tidsskalan, och skapa filmer som visar hur mekanismen förfinats genom miljarder år av evolution, säger Richard Neutze, som deltagit i arbetet.
Förvånande observation Med hjälp av röntgenkristallografi kunde forskarna se positionerna för samtliga atomer i det fotosyntetiska proteinet bakteriorhodopsin, retinalmolekylen, samt vattenmolekylerna som ingår i proteinstrukturen.
Molekylfilmen som spelats in med röntgenlasern visar hur en särskild vattenmolekyl förs åt sidan för att ge retinalmolekylen plats att byta form, samtidigt som den upprätthåller ett samspel med samma retinalmolekyl och vägleder den från rak till böjd form.
Filmen illustrerar de observerade strukturförändringarna (1 min)
– Resultaten visar vilken enorm effekt subtila strukturella förändringar har för att styra kemiska reaktioner i proteiner. Det är otroligt att föreställa sig hur dessa pyttesmå rörelser på mindre än en miljondels millimeter, som sker snabbare än en miljondels miljondels sekund, är så viktiga för att sätta igång synmekanismen som gör att du kan se världen , säger Richard Neutze.
Kontakt: Professor Richard Neutze, institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, richard.neutze@gu.se
Evidens för en ny oväntad så kallad fasövergång har upptäckts av en internationell forskargrupp. KTH-professorn Bo Cederwall har lett arbetet.
– En sådan här upptäckt görs inte så ofta i grundforskningen. När man går vidare med detta inom teorin och med kompletterande experiment kan det leda till att man behöver revidera det som står om atomkärnor i läroböckerna, säger Bo Cederwall, professor i experimentell kärnfysik på KTH.
Tecken på okänd fasövergång
Genom att mäta korta livstider, av storleksordningen en miljontedels miljontedels sekund för energitillstånd ovanför grundtillståndet (så kallade exciterade tillstånd) har Bo Cederwalls forskargrupp funnit tecken på en fasövergång som inte tidigare träffats på. En fasövergång är enkelt beskrivet en snabb förändring i ett ämnes tillstånd. Till exempel när vattenmolekyler tillsammans byter skepnad mellan gas (”ånga”), vätska (”vatten”) och fast tillstånd (”is”).
– Just de atomkärnor vi har undersökt är så kortlivade, svåra att producera och identifiera att mycket litet information om deras struktur har kunnat mätas tidigare, säger Bo Cederwall.
Ger ökad förståelse av universum
Under ett år har forskargrupen analyserat flera terabyte data. Gammastrålning har studerats från kärnreaktioner vid partikelacceleratoranläggningen vid universitetet i Jyväskylä, Finland. Mätutrustningen, som bland annat består av germaniumkristaller, kan identifiera de mest sällsynta atomkärnorna.
Förutom fördjupad förståelse av hur universums minsta beståndsdelar är uppbyggda, kan de metoder och detektorsystem som forskargruppen har utvecklat tillämpas inom medicin och teknik. Diagnostik och strålningsbehandling av cancer, teknik för att upptäcka radioaktiva ämnen i miljön samt kärnämneskontroll mot spridning av kärnvapen är några exempel. Kärnfysikgruppen vid KTH arbetar även med sådana tillämpningar av sin grundforskning.
– Det är den extrema känsligheten i mättekniken som är avgörande för våra resultat. Vår allt mer förfinade teknik kommer både nya tillämpningar och nästa generations experiment tillgodo, säger Bo Cederwall.
Upptäckten är ett resultat av ett internationellt samarbete mellan KTH och lärosäten i Finland, Italien, England, Frankrike, Japan, Tyskland och Turkiet.
Forskningsresultaten publiceras inom kort i den vetenskapliga tidskriften ”Physical Review Letters”.
Kontakt:
Bo Cederwall, professor i experimentell kärnfysik på KTH, cederwall@nuclear.kth.se, 073-765 05 80
– Man riskerar både överdiagnosticering och överbehandling av en sjukdom som inte alls utgör samma problem längre eftersom den minskat så kraftigt, vilket i grunden är mycket positivt, säger Minna Johansson, specialistläkare i allmänmedicin, doktorand vid Sahlgrenska akademin och försteförfattare till artikeln.
Drabbar främst rökare Aortabråck i buken, eller bukaortaaneurysm, innebär lokal utvidgning av stora kroppspulsådern. Tillståndet drabbar främst äldre män, vanligen rökare, men ger oftast inga symtom. Om pulsådern spricker är dock dödligheten över 80 procent.
Syftet med det svenska screeningprogrammet är att hitta utvidgningarna och möjliggöra förebyggande operation. På minussidan finns att screening hittar aortabråck som aldrig skulle ha brustit även om de förblivit oupptäckta. Detta betyder att screening leder till att vissa män genomgår en operation som inte kommer att gynna dem, men som medför risk för allvarliga komplikationer och död. Dessutom kan diagnosen leda till oro, i tidigare studier beskrivet som ”att leva med en tickande bomb i magen”.
Liten effekt av screeningen I den aktuella studien har uppgifter om 25 265 screenade äldre män jämförts med 106 087 åldersmatchade kontrollpersoner, som inte screenats. Ett omfattande underlag som varit möjligt att ta fram eftersom screeningprogrammet infördes stegvis i Sverige under åren 2006-2015.
Forskarna studerade också dödligheten i bukaortaaneurysm hos alla svenska män mellan 40 och 99 år under 1987-2015. Att sjukdomen minskat under perioden var redan känt, men inte vilken roll screeningen haft.
– Dödligheten har sjunkit med över 70 procent och denna utveckling sågs i både screenade och oscreenade landsting och i både screenade och oscreenade åldersgrupper. Om screeningen haft någon betydelse alls för nedgången så har den varit mycket liten. Sannolikt är det den minskade rökningen som gett effekt, säger Minna Johansson.
Forskarna menar att tiden sprungit ifrån de studier som utgjorde grund för att screeningen infördes. I den aktuella studien sågs bara sju procent av den effekt på dödlighet i bukaortaaneurysm som konstaterades i den största randomiserade studien i fältet. Effekten var så liten att det är osäkert om den faktiskt fanns.
Svårt etiskt dilemma Den minskande förekomsten av sjukdomen har lett till växande problem med överdiagnostik och överbehandling. Balansen mellan skada och nytta har därför försämrats, visar studien. Av 10 000 män som kallas till screening kommer i bästa fall två att ha undvikit död i bukaortaaneurysm efter sex år.
Samtidigt får 49 män en diagnos som aldrig följs av några symptom, och av dem kommer 19 att genomgå en förebyggande operation med risk för död och allvarliga komplikationer.
Ett alternativ till nuvarande screening, där över 80 procent hörsammar kallelsen, kan vara att fokusera på riskgrupper, exempelvis storrökare och personer som har sjukdomen i familjen. Ett annat alternativ är att satsa mer på att minska rökningen i befolkningen. Minna Johanson och hennes medförfattare förväntar sig en fortsatt diskussion i frågan.
– Det här är svåra etiska dilemman. Det är viktigt att män som kallas till screening får information om att det finns allvarliga risker som följer av att delta. Vi kom till slutsatsen att det är tveksamt om nyttan med screening överväger skadan, och att det svenska screeningprogrammet därför bör omvärderas, säger Minna Johansson.
Mångfalden av djur och växter minskar i världen och amfibier är bland de djur som försvinner fortast. Det uppskattas att nästan 40 procent av alla kända arter av amfibier är utrotningshotade. Den största orsaken är förändringar i livsmiljön, men även föroreningar, sjukdomar och klimatförändringar bidrar till utrotningen.
Inom jordbruket används en mängd olika bekämpningsmedel, till exempel mot ogräs och insekter, som sedan läcker ut i närliggande vattensamlingar där grodor lägger sina ägg. Vissa av dessa ämnen verkar hormonstörande och kallas ”endocrine disrupting chemicals” eller EDC. Kända EDC:er är till exempel Bisfenol A, DDT och PCB.
Hangrodorna fick kvinnliga drag
Tillsammans med forskare från Skottland, England och Umeå har forskare vid avdelningen för miljötoxikologi vid Uppsala universitet studerat hur ett av dessa hormonstörande bekämpningsmedel, linuron, påverkar livscykeln hos den västafrikanska klogrodan, Xenopus tropicalis.
Genom att utsätta grodyngel för en koncentration likt den som uppmätts i naturen och jämföra med kontrollgrupper och en kontrollsubstans kunde forskarna se att ynglen i högre utsträckning utvecklade äggstockar istället för testiklar. De kunde också visa att fördelningen mellan hanar och honor försköts mot en ökad andel honor genom att analysera geners uttryck hos grodyngel.
När grodorna nått vuxen ålder kunde forskarna visa att hangrodorna hade fått försämrad fertilitet och att vissa könsspecifika drag blivit mer lika honors. Forskarna menar att den troliga förklaringen till dessa observationer är att bekämpningsmedlet hämmar testosteronets funktion i kroppen.
Livscykeltester av kemikalier
– Resultaten visar att bekämpningsmedel med denna verkningsmekanism kan ge permanenta skador som till exempel nedsatt fertilitet hos grodor om de exponeras under yngelstadiet. Det stödjer tidigare forskning som visar att hormonstörande ämnen i miljön kan påverka amfibier negativt. Ämnet linuron är inte godkänt för användning i Sverige men används inom andra delar av EU och Nordamerika, säger Cecilia Berg, docent i ekotoxikologi och projektledare för studien.
Studien genomfördes vid avdelningen för miljötoxikologi vid Uppsala universitet, vilken är ett av få laboratorier i världen som gör livscykeltester av kemikalier på grodor. Genom att använda den västafrikanska klogrodan som modellorganism har Cecilia Bergs forskargrupp utvecklat ett testsystem för att studera hur kemikalier påverkar fortplantningssystemet hos groddjur och andra djur. Resultaten betonar vikten av att studera hela livscykeln för att undersöka hur bekämpningsmedel påverkar groddjurens fortplantningsförmåga.
– Studiens resultat är viktiga då de bidrar med kunskap som riskbedömande myndigheter inom EU kan använda som underlag i bedömningen av hälso- och miljöriskerna av bekämpningsmedel. Europakommissionen vidtar just nu flera åtgärder för att förbättra riskbedömningen av bekämpningsmedel. Till exempel pekar en färsk rapport från Europeiska Livsmedelsmyndigheten (EFSA) på behovet av att bedöma riskerna med bekämpningsmedelsanvändning för groddjur, något som inte görs idag, säger Cecilia Berg.
I södra Bohuslän försvann mängder av ålgräsängar under nittiotalet, bland annat på grund av övergödning. Men trots att övergödningen minskat har ålgräset inte kommit tillbaka. Istället har vattnet blivit grumligare av sediment som virvlar upp.
Drivande mattor av brunalger har tagit över områden där ålgräset tidigare växt och siktdjupet har minskat med upp till två meter i aktuella områden. Grumligt vattnet i kombination med drivande algmattor gör att ålgräset inte längre kan växa där.
Många ålgräsängar hotas av kollaps – Miljön är idag så dålig i dessa områden att inte ens restaurering av ålgräs är möjligt där längre, säger Per Moksnes, forskare vid Göteborgs universitet och den som lett studien och forskningen med att utveckla restaureringsmetoder för ålgräs i Sverige.
Nya inventeringar av ålgräs i området visar att förlusterna bara fortsatt.
– Situation idag är mycket oroande och det är av största vikt att skydda återstående ängar, säger Per Moksnes.
Varför är ålgräs så viktigt?
Nu satsar Havs – och vattenmyndigheten, tillsammans med Europeiska havs- och fiskerifonden, 11 miljoner kronor i ett nytt fyraårigt projekt. Länsstyrelsen i Västra Götalands län ska, i samarbete med forskarna vid Göteborgs universitet, utveckla nya metoder för att stabilisera bottnarna där ålgräset försvunnit och möjliggöra restaurering och återhämtning av ålgräset.
Drönare ska övervaka ålgräset
– Vi hoppas att nya åtgärder med bland annat sandtäckning av störda bottnar och tillfälliga barriärer mot drivande algmattor, i kombinationen med återplantering av ålgräs, ska möjliggöra att ålgräset återetableras och att vi får tillbaks klart vatten i de drabbade områdena, säger Ewa Lavett, marinbiolog vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län.
Forskargruppen vid Göteborgs universitet och länsstyrelsen har även fått medel från Vinnova för att utveckla användningen av drönare, att använda för att kartlägga och övervaka utbredningen av ålgräs och andra grunda kustmiljöer.
Kontakt: Per Moksnes, forskare vid institutionen för marina vetenskaper och Havsmiljöinstitutet, Göteborgs universitet, per.moksnes@marine.gu.se
Beatrice Alenius, marinbiolog och projektledare för det nya projektet, Länsstyrelsen Västra Götaland, beatrice.alenius@lansstyrelsen.se
Eduardo Infantes, forskare vid institutionen för marina vetenskaper och ansvarig för det nya Vinnova-projektet, Göteborgs universitet, 031-7869567, eduardo.infantes@marine.gu.se
Ewa Lavett, marinbiolog, Länsstyrelsen Västra Götaland, 010-2244730, ewa.lavett@lansstyrelsen.se
Färre människor som pendlar regionalt. Fler resenärer som tar bilen istället för att gå till järnvägsstationen. Ingen eller svag utveckling av ny bebyggelse. Det blir konsekvenserna om man väljer att placera en ny station utanför en tätort jämfört med om man placerar den i eller nära centrum, visar forskningsprojektet.
Färre påstigande på perifera stationer − Det som slår mig är det är så stor skillnad i regional pendling. Väljer man att placera nya stationer utanför centrum blir det mellan 25 och 35 procent färre på- och avstigande vid perifera stationer jämfört med centrala, allt annat lika, säger projektledaren Oskar Fröidh, forskare vid avdelningen för transportplanering, ekonomi och teknik på KTH.
Varför överväger man då perifera lösningar, att placera nya stationer utanför centrum? Oftast handlar det om anläggningskostnaden, det är billigare att bygga banan och stationen utanför tätbebyggelse.
− Ska man in till centrum kanske man måste bygga en tunnel och det är väsentligt dyrare. Dessutom kan alla genomgående tågresenärer få korta restider med en rakare bana, vilket ska vägas mot restiderna dörr-till-dörr för dem som går på eller av tåget på orten, säger han.
Aktuell fråga på flera orter Frågan om placering av nya järnvägsstationer blir aktuell på flera orter där de planerade höghastighetsbanorna ska dras fram, enligt Oskar Fröidh.
− Vi tycker att det är viktigt att analysera effekterna i stationsutredningar där det finns flera alternativ. Visar det sig att det skiljer i antalet på- och avstigande resenärer och samhällseffekter i övrigt bör det läggas i vågskålen, säger han.
Den modell som forskargruppen har utvecklat och använt sig av i projektet kallas Regent. Med förbättrad metodik används modellen för att analysera tillgänglighet eller nåbarhet med transportsystemet. Det konstaterar Daniel Jonsson, forskare vid avdelningen för systemanalys och ekonomi på KTH, som i projektet har arbetat med resande och tillgänglighet.
− När flera människor har nära till stationen som i centrala lägen ökar tillgängligheten till jobb och samhällsservice, både på orten och vid andra stationer med tågförbindelser, säger han.
Har betydelse för stadsutvecklingen också Marcus Adolphson vid avdelningen för urbana och regionala studier vid KTH har analyserat vad som händer med boende och sysselsättning när man placerar nya stationer utanför centrum.
− Det är tydligt att exploatering och förtätning sker i urbana miljöer och att stationen där har en stor betydelse för stadsutvecklingen. Motsvarande effekter saknas nästan helt i de perifera lägena utanför tätortsbebyggelsen, säger han.
Forskningsprojektet ”Perifera stationer” genomfördes åren 2014−2018 vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm och har finansierats av Trafikverket. I fallstudien ingår totalt 14 stationer: Flemingsberg, Södertälje syd, Läggesta, Strängnäs, Eskilstuna Central, Bålsta, Uppsala Centralstation, Söderhamn, Umeå Östra Station, Umeå Centralstation, Malmö Centralstation, Malmö Triangeln och Malmö Hyllie. Alla har nybyggts eller byggts om och fått förbättrat utbud av tågtrafik sedan 1990
– Att odla flodkräftor är roligt, det kräver lite arbete och kan ge en välkommen extrainkomst i exempelvis lantbruket. Handeln vill ha mer kräftor och om svenska folket hade råd så skulle marknaden vara ännu större. I Sverige konsumerar vi cirka ett halvt kilo kräftor per person och år, säger Lennart Edsman, kräftexpert vid institutionen för akvatiska resurser på SLU och den som tagit fram utbildningspaketet.
Flodkräftor skapar affärsmöjligheter
Flodkräftor kan odlas extensivt – i princip utan skötsel – i befintliga eller nygrävda dammar. I välskötta småvatten kan en extensiv odling om 1 000 kvadratmeter ge 10-15 kilo konsumtionskräftor per år. En kommersiell utomhusodling med tillförsel och recirkulering av vatten, luftning, matning kan ge hundratals kilo per år.
Eftersom flodkräftor i dag kan kosta upp till 1 200 kronor per kilo i handeln finns potential till goda inkomster. Att arrangera kräftfiskeevent är en annan affärsmöjlighet för flodkräftodlare, liksom att odla yngel för utsättning. Båda dessa aktiviteter ger ännu högre inkomster än att sälja kräftorna per kilo. Restaurering av vatten genom återutsättningar av odlade kräftor bidrar dessutom till bevarandet av arten.
Kräftodlingens ABC ger de teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för en lyckad odling. Vattnet får till exempel inte vara försurat eller syrefattigt. För att flodkräftan ska kunna föröka sig måste vattentemperaturen under juni till augusti vara minst 15 grader, vilket innebär att en kräftodling inte bör ligga mer än 300 meter över havet. Den damm som ska användas får absolut inte ha förbindelse med signalkräftvatten på grund av risken för att odlingen slås ut av kräftpest.
Odla flodkräfta – inte signalkräfta
Signalkräftan kommer från Nordamerika och arten har sedan början av 1960-talet introducerats i många vatten i södra Sverige där flodkräftan tidigare slagits ut av kräftpest. Att ersätta utslagna flodkräftbestånd med signalkräftor visade sig dock senare vara ett misstag. Signalkräftan är en kronisk smittbärare av pesten, och därmed också ett stort hot mot flodkräftorna som dör efter ett par veckor om de smittas. Signalkräftan själv dör sällan av sjukdomen men den kan göra det om den blir stressad, vilket lett till att många signalkräftbestånd visat vacklade fångster de senaste 15 åren.
All utsättning av signalkräftor är helt förbjuden sedan augusti 2016, och sedan dess är det också förbjudet att odla signalkräftor.
– Förbudet skadar egentligen ingen. Lönsamheten i signalkräftodlingen har varit så dålig att alla landets registrerade signalkräftodlingar bara producerade drygt 200 kg innan förbudet infördes. Lönsamheten i flodkräftodling är däremot avsevärt mycket bättre på grund av det mycket högre marknadspriset, säger Lennart Edsman.
Ansvarsfullt fiske gynnar flodkräftan
Bestånden av flodkräfta har minskat kraftigt i Sverige under 1900-talet, främst på grund av kräftpest, men även försurning, utsläpp, föroreningar och vattenreglering har bidragit till att så mycket som 97 procent av bestånden slagits ut under de senaste hundra åren. Sedan 2010 är arten klassad som akut hotad av Artdatabanken. Den får också rött ljus i WWF:s fiskguide, som anser att man inte alls ska köpa och äta svenska flodkräftor. Det rådet är enligt Lennart Edsman helt felaktigt och skadar bevarandearbetet.
– Det som hotar flodkräftan är de illegala utsättningarna av signalkräftor. Att fiska och äta flodkräfta är inte något problem för arten utan tvärtom en förutsättning för bevarandet. Ett begränsat fiske för eget bruk gör att folk lokalt har glädje av arten och leder till att man vill ha den kvar. Det ger fler flodkräftor på våra matbord och det ger våra barnbarn en chans att fiska flodkräfta i framtiden. Just ett fortsatt nyttjande är också en av de viktigaste punkterna i åtgärdsprogrammet för flodkräfta, säger Lennart Edsman.
Kräftodlingens ABC: Kräftodlingens ABC är ett gratis utbildningsmaterial med praktiska tips för att odla kräftor. Det tryckta materialet kan laddas ner från SLU:s webbplats, www.slu.se/krafta. Det kan också beställas från din länsstyrelse.
En tillhörande film finns fritt tillgänglig via Youtube: Kräftodlingens ABC – The Movie
Bevara flodkräftan! Åtgärdsprogrammet för flodkräfta innehåller förslag på vad man kan göra för att förbättra flodkräftans situation, och gäller tillsammans med en kompletterande åtgärdslista till 2022.
Kontakt:
Lennart Edsman, forskare, Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), lennart.edsman@slu.se, 010-478 42 26
– Det har bedrivits forskning i många år kring så kallad agility, förmågan att vara snabb i både tanke och rörlighet, men testerna har inte varit anpassade till matchlika situationer för en fotbollsspelare. Ett av målen med vår forskning var därför att utveckla nya tester med hög tillförlitlighet även i fotbollsspecifika sammanhang, säger Haris Pojskic, doktor i idrottsvetenskap vid Nationellt Vintersportcentrum på Mittuniversitetet.
Forskarna ville bland annat undersöka om det går att med hög trovärdighet slå fast att någon spelare är mer snabb i tanke och rörlighet än någon annan spelare. Man ville också att de nya testerna skulle kunna mäta om snabbrörligheten förbättras efter att ett visst träningsprogram tillämpats.
Testerna genomfördes på U17-spelare och U19-spelare och undersökningsresultaten kan ha betydelse för fotboll både vetenskapligt och praktiskt eftersom testerna kan omvandlas till fotbollsspecifika träningsövningar.
Fotbollsanpassad träning
– Våra test visar att en ung spelares utveckling av snabbrörlighet kräver träning av specifika motoriska färdigheter. Det finns inte några bevis för att sprintlöpning, hoppning eller reaktiv styrka har en positiv inverkan på utvecklingen av fotbollsspecifik agility i den här åldern, vilket betonar vikten av fotbollsanpassad träning oberoende av spelarnas andra fysiska förmågor, säger Haris Pojskic.
RAG och CODS
De snabba förändringar i riktning och rörelsehastighet som är uttryck för en spelares förmåga att reagera på yttre signaler (till exempel en passning) kallas en icke-planerad eller reaktiv agility (reactive agility = RAG). Men, i fotboll finns också situationer när en spelare gör en snabb ändring av riktningshastighet (change of direction speed = CODS). I dessa fall är det inte reaktion på en signal, utan snarare en planerad åtgärd (till exempel att springa mot en ledig yta på fotbollsplanen för att få eller öppna för en passning).
De nya testerna involverar start- och stopprörelsemönster och bollhanteringsteknik och visade sig ha hög tillförlitlighet när de testades på ungdomsspelare. Testresultaten visade inte heller några skillnader i spelarnas RAG och CODS-resultat beroende på om de var försvarare, mittfältare eller anfallare.
Testa i dribblingsituationer
– Resultaten från studien är spännande, men vi ser också att det krävs ytterligare forskning. Det kommer att vara viktigt att studera hur spelarna presterar när de är riktigt trötta och det vore också intressant att utveckla testerna för att bättre kunna undersöka spelarnas agility-förmåga i dribblingssituationer, säger Haris Pojskic.
Kontakt:
Haris Pojskic, doktor i idrottsvetenskap vid Nationellt vintersportcentrum, Mittuniversitetet, haris.pojskic@miun.se
Den sociala fotoapplikationen Instagram har cirka 400 miljoner användare över hela världen som dagligen delar över 95 miljoner bilder. Ett av det vanligaste sättet för användare att interagera och uttrycka sin uppskattning är genom att gilla, trycka like, när någon i nätverket publicerar en bild.
Likes beskrivs ofta som en rutinmässig bekräftelse på innehållet från vänner i nätverket, men enligt Beata Jungselius, doktorand i tillämpad informationsteknologi, finns det ingen universell eller given tolkning som fungerar för varje like på Instagram.
Icke rutinartade likes
– Att likea ett foto betyder inte per automatik att du gillar det specifika fotot som publicerades, det kan istället vara ett uttryck för att du gillar fotots innebörd.
Samtidigt kan likes från någon som inte finns i ditt nätverk men som gillar bilden ändå tolkas som att fotot var riktigt snyggt och inte gillades på rutin, säger Beata Jungselius.
Studier av andra sociala medier, så som Twitter och Facebook, lyfter också fram betydelsen att en like kan betyda många olika saker. Att endast mäta antalet likes räcker därmed inte för att förstå det faktiska värdet av likesen menar Beata Jungeslius.
Strategiskt gillande
I arbetet med studien upptäckte hon att det finns en strategisk betydelse kring likes på Instagram.
– Att få ett stort antal likes av någon som man inte känner påverkar det egna beteendet. Då sänks tröskeln för att i gengäld gilla den användarens bilder, även om man exempelvis sitter i olika länder och inte förstår texten i anslutning till bilden. Det kan vara en taktisk metod för att öka möjligheten till många likes från människor utanför sitt eget nätverk, säger hon.
Även uteblivna likes på ett publicerat foto är viktig information.
– När förväntade likes från vänner i nätverket uteblir, trots att användaren sett att vännerna varit aktiva, kan det tolkas som brist på förväntat stöd och besvikelsen bli så stor att man plockar bort poster. Sena eller uteblivna likes kan också tolkas som att ens vänner är på semester eller bortresta utan tillförlitlig uppkoppling och att likesen då sannolikt kommer senare på kvällen eller dagen efter, säger Beata Jungselius.
– Vi kan i den här studien särskilja påverkan av partiklar från olika källor och vi kan se att både bilavgaser och vedeldning var för sig orsakar en förhöjd demensrisk. Vi kan dessutom se negativa effekter även vid nivåer under myndigheternas gränsvärden, säger Anna Oudin, forskare på Enheten för yrkes- och miljömedicin, vid Umeå universitet.
I studien har forskare vid Umeå universitet och SMHI i Norrköping studerat insjuknande i demenssjukdomar under en 15-årsperiod och jämfört det med halten av partiklar från trafik och vedeldning där personerna har bott. Underlaget är den så kallade Betula-studien, en longitudinell studie av demens bland 1800 Umeåbor.
Vedeldning har lika stor påverkan
Varje år dör flera tusen personer i Sverige till följd av luftföroreningar. Det finns tydliga belägg för att människor som bor i områden med sämre luft har högre risk att drabbas av till exempel hjärtkärlsjukdomar. Ofta är det luftföroreningar från trafiken som har ansetts farligast, men lokalt kan vedeldning ha lika stor påverkan på hälsan.
Boende i områden med de högsta halterna av rök från vedeldning hade en 30-procentig ökning av risk att drabbas av demenssjukdomar. I hushåll med egen kamin eller vedpanna var ökningen ytterligare dubbelt så stor. De löpte mer än 70 procents ökad risk att bli dementa.
– Många tror att eftersom vedeldning är ’naturligt’ är utsläppen ofarliga, men vi vet från tidigare studier att vedröken innehåller skadliga ämnen och har visats påverka exempelvis astma. Vi har tidigare haft svårt att utvärdera effekten på hälsan i befolkningen i stort eftersom vi saknat bra data över halter, men det har vi utvecklat nu förklarar Anna Oudin.
Att luftföroreningar kan öka risken för demens är relativt nytt. Resultaten från Umeå är därför värdefulla för att bättre förstå de samband som nu observerats i fler studier i många olika länder.
Umeå kommun klarar de flesta av gränsvärdena för luftkvalitet. Gränsvärdena ska ge EU-medborgarna skydd mot höga nivåer av luftföroreningar, men de utgör alltså ingen säker nivå.
Kontakt:
Anna Oudin, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, anna.oudin@umu.se
Alzheimers sjukdom står för ca 60 procent av samtliga fall av demens i Sverige.
Cellens sophanteringssystem tycks spela en viktig roll för spridningen i hjärnan av Alzheimers sjukdom. En ny studie sätter strålkastarljuset på små vätskeblåsor som kallas exosomer. Forskarvärlden ansåg länge att exosomernas främsta roll var att hjälpa celler att göra sig av med restprodukter. Blåsorna kan lite förenklat liknas vid en soppåse som cellen kastar ut. Med tiden har kunskapen om exosomerna vuxit. I dag vet man att celler runt om i hela kroppen använder exosomer för att skicka information mellan sig. I blåsorna kan det nämligen finnas både färdiga proteiner och genetiskt material, som andra celler kan plocka upp.
Sprider sjukdomen till nya nervceller
I den nya studien visar Linköpingsforskarna att exosomer även kan transportera skadliga proteiner vid Alzheimers sjukdom och på så vis sprida sjukdomen till nya nervceller. Vid Alzheimers sjukdom klumpar felveckade former av proteiner, särskilt beta-amyloid och tau, ihop sig. Med tiden bildar de allt större plack i hjärnan, vilket sammanfaller med att nervceller dör. Den drabbade blir gradvis sämre i takt med att nya delar av hjärnan påverkas.
Hjärnvävnaden förtvinar vid Alzheimers
Alzheimers sjukdom gör att hjärnvävnad gradvis förstörs då nervceller börjar förtvina och dö i onormal omfattning. Hela storhjärnan drabbas men framför allt hjäss- och tinningloberna.
Sjukdomen kommer smygande, att fastställa en exakt tidpunkt för när den debuterar går inte. Den drabbade brukar märka av tilltagande glömska och svårigheter att planera och utföra vardagliga sysslor. Efterhand försämras spåk, tidsuppfattning och andra s k kognitiva förmågor. Oro och ångest är vanliga symptom. Även hallucinationer, vanföreställningar och beteendeförändringar tillhör sjukdomsbilden. I slutfasen tillkommer grava kroppsliga symptom.
Den klart största riskfaktorn för Alzheimers sjukdom är hög ålder. Sannolikheten att insjukna ökar betydligt efter 65 år. Även arvet har betydelse för uppkomsten av sjukdomen.
– Utbredningen av sjukdomen följer hur hjärnans delar är anatomiskt kopplade till varandra. Det verkar rimligt att sjukdomen sprids via kopplingarna i hjärnan och man har länge funderat på hur det går till på cellnivå när sjukdomen sprids, säger Martin Hallbeck, biträdande professor vid institutionen för klinisk och experimentell medicin vid Linköpings universitet och överläkare i klinisk patologi vid Universitetssjukhuset i Linköping.
I samarbete med forskare i Uppsala undersökte han och hans medarbetare exosomer i donerad hjärnvävnad från avlidna personer. Forskargruppen vid Linköpings universitet upptäckte att det fanns mer beta-amyloid i exosomerna från personer som hade Alzheimers sjukdom jämfört med kontrollpersoner. Forskarna gick vidare med att rena fram exosomer från Alzheimerpatienters hjärnvävnad och undersöka om dessa kunde tas upp av celler som forskarna odlade i laboratoriet.
– Vi såg att exosomer från patienter kunde tas upp av odlade nervceller och skickas vidare till andra nervceller. Cellerna som tog upp exosomer som innehöll beta-amyloid blev sjuka av spridningen, säger Martin Hallbeck.
Bromsade spridningen av exosomer
Forskarna behandlade odlade celler med olika substanser som hindrar att exosomer bildas, släpps ut eller tas upp av andra celler. Genom att störa mekanismen kunde forskarna stoppa spridningen mellan cellerna. Metoderna som användes i laboratorieförsöken är inte lämpliga för behandling av människor, men upptäckten är principiellt viktig.
– Vår studie visar att den här spridningsvägen går att påverka och att det finns potential att försöka utveckla läkemedel som är riktade mot exosomerna. Fyndet av exosomernas betydelse för spridning öppnar också upp möjligheten att diagnosticera Alzheimers sjukdom på nya sätt genom att mäta exosomerna, säger Martin Hallbeck.
Kontakt:
Martin Hallbeck, biträdande professor, Linköpings universitet, martin.hallbeck@liu.se, 010-103 15 06 eller 073-055 51 03
Trots att företagens insamling av beteendedata på många sätt gagnar användaren, visar 2017 års SOM-undersökning att det nästan är två tredjedelar av svenskarna som inte anser att fördelarna överväger nackdelarna. Det är en inställning som hållit sig relativt konstant de senaste tre åren.
– Det är bara 24 procent av svenskarna som helt eller delvis instämmer i att det är bra att företag samlar in information i syfte att förbättra sina tjänster, jämfört med 59 procent som är negativa till detta. Det är också fler, 61 procent, som är negativa till att företag säljer vidare personlig information till andra kommersiella aktörer, jämfört med 24 procent som helt eller delvis accepterar det, säger Sara Leckner, universitetslektor i medieteknik vid Malmö universitet.
9 800 personer om synen användargenererad data
Vem är positiv till insamling av användargenererad data på internet? av Sara Leckner är ett kapitel i den kommande forskarantologin från SOM-institutet, Sprickor i fasaden.
Kapitlen i Sprickor i fasaden baseras framförallt på data från den senaste nationella SOM-undersökningen, som besvarades av drygt 9 800 slumpmässigt utvalda personer under hösten och vintern 2017/2018.
Hela Sprickor i fasaden släpps digitalt den 26 juni 2018 och blir då fritt tillgänglig på www.som.gu.se.
Hälften vet inte hur man skyddar sig
I undersökningen fick de tillfrågade svara på frågor om vilken kunskap de anser sig ha om integritets- och säkerhetsinställningar på internet och om de vet i vilka syften företag samlar in data.
– Hälften av svenskarna svarar att de inte anser sig ha kunskap om datainsamling och ungefär lika många, 53 procent, uppger att de inte heller gör några aktiva val för att kunna surfa anonymt, säger universitetslektor Sara Leckner.
De finns dock en kategori svenskar som är positiv till datainsamling på internet, en inställning som hänger ihop med både ålder och utbildningsnivå hos de svarande.
De med kunskap om skydd mer positiva
I åldersgruppen 16-29 år tycker 36 procent att det är bra att företag samlar in information för att förbättra tjänster, medan endast 14 procent i åldersgruppen 65-85 år anser detta vara positivt.
– Yngre personer är mindre oroade över ofrivilligt delande än äldre. De är mer positiva till insamling av data för olika syften och är bättre på att använda sekretessinställningar och tekniska funktioner. Lågutbildade är generellt sett mer negativa till insamling än personer med högre utbildning, säger Sara Leckner.
Det finns också ett förhållandevis starkt samband mellan att ha god kunskap om insamling och att acceptera att information säljs vidare.
– Den senaste SOM-undersökningen visar att de som är positiva till företagens insamling karaktäriseras av att ha kunskap om när företag registrerar data, men de skyddar också sin integritet. Den trygghet som kommer av vana, frekvent användning och kunskap kring datainsamling tycks alltså påverka hur positiv man är, oberoende av i vilket sammanhang data samlas in, säger Sara Leckner.
Kontakt:
Sara Leckner, universitetslektor i medieteknik, Malmö universitet, sara.leckner@mah.se, 040-665 71 29
Medan det hälsobefrämjande forskningsprojektet i Göteborgsförorten Angered pågick visade resultaten att ungdomarna var ungefär lika fysiskt aktiva som ungdomar från andra områden i Sverige, med högre socioekonomisk status. Men forskningen visar att det är svårt att få till en bestående förändring. Trots goda erfarenheter visade det sig att interventionen inte hade någon positiv effekt efter två år.
Doktoranden Andreas Fröberg har i sin avhandling sett att ungefär hälften av ungdomarna nådde rekommendationerna om fysisk aktivitet – det vill säga 60 minuter eller mer per dag av fysisk aktivitet på måttlig till hög intensitet – och att pojkar överlag var mindre stillasittande och mer fysiskt aktiva jämfört med flickor.
Avhandlingen bygger på data insamlade inom ett tvåårigt hälsofrämjande interventionsprojekt med fokus på bland annat fysisk aktivitet, kost, egenmakt och delaktighet. Stillasittande och fysisk aktivitet mättes med avancerade rörelsemätare. 114 ungdomar i årskurs 7 på tre skolor deltog från start i studien.
Ungdomarna aktiva i projektet
Vid tidigare interventioner har i förväg beslutats vilken typ av hälsobefrämjande aktiviteter som ska göras. Vanligtvis har det handlat om fler idrottslektioner eller erbjudande om fysisk aktivitet i anslutning till skoldagen. I det aktuella hälsofrämjande projektet skapades aktiviteterna istället genom ett samarbete mellan forskargruppen och de deltagande Angeredsungdomarna.
– Ungdomarna hade flera förslag och idéer på aktiviteter kring fysisk aktivitet, exempelvis muskelstärkande aktivitet med kroppen som belastning, promenad med stegräknare, jogging och löpning, dans och olika idrotter. Därutöver genomförde vi aktiviteter med teoretiska inslag, däribland sökning och sammanställning av hälsovinster av regelbunden fysisk aktivitet. Överlag var upplevelsen att ungdomarna uppskattade att samarbeta med varandra och tog ansvar för att planera och organisera olika interventionsaktiviteter, säger Andreas Fröberg
Inte meningslöst
Trots dessa positiva erfarenheter visar avhandlingen att interventionen inte hade någon positiv effekt när stillasittande och fysisk aktivitet mättes med avancerade rörelsemätare vid uppföljningen efter två år.
Slutsatsen är trots detta inte att hälsoprojektet var meningslöst.
– Nej, överlag har vi inom projektet positiva erfarenheter av att samarbeta med ungdomarna. Det är möjligt att interventionen har positiva effekter på stillasittande och fysisk aktivitet på längre sikt. Interventionen kan också ha haft positiva effekter på andra hälsoutfall, säger Andreas Fröberg.
