Tidigare internationell forskning har antytt att det finns ett samband mellan en hög fluoridhalt i dricksvattnet och lägre intelligens. Med hjälp av ett stort svenskt datamaterial jämför rapportförfattarna barn som under uppväxten på 1980- och 1990-talen har fått i sig olika mängder fluorid genom dricksvattnet.
Bättre tandhälsa Som väntat finner forskarna att tandhälsan är bättre för dem som har bott i områden med högre fluoridhalt. Däremot finns inte något stöd för att fluoridhalterna har negativ effekt på intelligens, mätt som mäns kognitiva förmåga vid mönstringen, eller på skolresultat mätt som resultatet på nationella provet i matematik i årskurs nio.
– Vår studie är den största i sitt slag, och vi finner inte att fluoridhalterna i Sverige är skadliga för intelligensen, säger Mattias Öhman, som är en av två forskare bakom studien. Tidigare forskning har visat att mycket höga nivåer av fluorid är skadligt för hälsan. Framtida studier bör fokusera på att finna vid vilken nivå dessa skador kan uppstå. Våra resultat tyder på att dessa nivåer i alla fall befinner sig över det vi har i kommunalt svenskt dricksvatten.
Fler sysselsatta
Rapportförfattarna var även intresserade av hur det gick på arbetsmarknaden. De finner att de som under uppväxten bodde i områden med högre fluoridhalt tycks vara sysselsatta i något högre utsträckning vid 22–29 års ålder och ha en något högre arbetsinkomst.
– Att inkomsten skulle öka är ett förvånande resultat som vi inte riktigt kan förklara. Kanske är det så att god tandhälsa är positivt på arbetsmarknaden, säger Mattias Öhman.
Fakta:
Studien baseras på information om fluoridhalterna i Sveriges drygt 1 700 kommunala vattenverk. Studien utnyttjar att fluoridhalterna varierar mellan olika vattenverk och till följd av individers flyttmönster. Intelligens för män mättes i samband med mönstringen, medan tandhälsa, matematikresultat, sysselsättning och inkomst mättes för både män och kvinnor. Mätperioden skiljer sig åt för olika utfall. Fokus i studien är individer födda mellan åren 1985 och 1992. Individerna följs fram till 2014.
Rapporten: IFAU-rapport 2017:20 Effekterna av fluorid i dricksvattnet är skriven av Linuz Aggeborn och Mattias Öhman, båda verksamma vid Uppsala universitet. Rapporten bygger på IFAU Working Paper 2017:20.
Kontakt:
För mer information kontakta Mattias Öhman, telefon 018-471 65 05, e-post mattias.ohman@ibf.uu.se
– Den visar tydligt hur klimatförändringar redan idag påverkar hälsan hos befolkningar över jorden, säger Joacim Rocklöv, vid Enheten för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet.
– Det är också viktigt att poängtera att samhällen med minst klimatpåverkan och särskilt utsatta människor drabbas oproportionerligt hårt.
Det här är några av resultaten:
Under 2015 kunde över 803 000 prematurfödda och undvikbara dödsfall i 21 asiatiska länder kopplas till luftföroreningar från kolkraft, transport och användning av fossila bränslen i hemmet.
Världen har sett en 46-procentig ökning i antalet väderrelaterade katastrofer sedan 2000. Bara under 2016 resulterade extrema väderhändelser till ekonomiska förluster på 129 miljarder dollar. I låginkomstländer var 99 procent av dessa förluster oförsäkrade.
Om inte nödvändiga åtgärder görs för förhindra att polarisarna smälter kommer över en miljard människor behöva migrera inom de närmaste 90 åren som en konsekvens av stigande havsnivåer.
87 procent av världens städer har en luftkvalité som bryter mot Världshälsoorganisationen WHOs riktlinjer för luftföroreningar. Miljardtals människor över hela världen utsätts för osäkra nivåer av skadliga småpartiklar i luften (på PM 2,5). Nivåerna är över vad som tidigare var känt. Globalt har människors exponering för luftföroreningsnivåer på PM 2,5 ökat med 11,2 procent sedan 1990.
Undernäring väntas bli den största hälsoeffekten av klimatförändringen under det här århundradet. Stigande medeltemperaturer har resulterat i lägre jordbruksproduktivitet globalt med i snitt 5,5 procent sedan 2000.
I rapporten nämns som exempel på påverkan på jordbruksproduktion en 6-procentig minskning i global veteproduktion och 10-procentig minskning av risproduktion för varje 1 grad Celsius av global temperaturökning.
Mellan 2000-2016 ökade antalet människor som var exponerade för värmeböljor med ungefär 125 miljoner. 2015 var antalet människor som exponerades för värmeböljor rekordstora 175 miljoner. Det här stödjer Lancet Countdown-rapportens prognos om att ytterligare 1 miljard människor kommer exponeras för värmeböljor fram till 2050.
Sedan 1990 har det skett en ökning på 3 respektive 5,9 procent i två olika myggors förmåga att sprida denguefeber, vilken kan kopplas till klimatförändringar. Mellan 50 till 100 miljoner förväntade fall av dengue varje år kommer att ytterligare öka utbredningen av världens snabbast spridande sjukdom.
– Men även om den generella bilden som rapporten visar är alarmerande så presenteras där också åtgärder som behövs för att motverka klimatförändringen, åtgärder som dessutom skulle få positiva effekter på folkhälsan i världen, säger Maria Nilsson, forskare vid Umeå universitet och en av ledarna för en av fem arbetsgrupper i forsknings- och policyrapporten.
– Genom att presentera detta evidensbaserade beslutsunderlag vill vi uppmana beslutsfattare att öka sitt fokus på möjligheterna. De flesta länder tog tyvärr inte vara på sådana möjligheter när de i samband med Parisavtalet formulerade sina klimatmål
Forskarna: enorma potentiella vinster för global hälsa
I rapporten är forskarna tydliga med att nödvändiga insatser mot klimatförändringar samtidigt erbjuder rejäla möjligheter för den globala hälsan. De potentiella hälsofördelarna från klimatåtgärder är enorma och inkluderar möjligheter att minska luftföroreningar i särskilt drabbade städer, erbjuda dieter med förbättrade näringsvärden, säkerställa energi-, mat- och vattensäkerhet, och minska fattigdom samt sociala och ekonomiska ojämlikheter.
– Faktum är att klimatförändringar idag innebär hälsoproblem för miljontals människor runt om i världen. Framtidsutsikterna innebär många utmaningar, men vi har fortfarande möjlighet att vända en stundande akut hälsosituation till detta århundrades viktigaste framsteg för global hälsa. De hälsomässiga och ekonomiska fördelarna av att agera är enorma, förklarar Peter Byass, professor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.
Trots omfattningen av de utmaningar som beskrivs i rapporten finns tydliga anledningar att vara optimistisk. Ett globalt momentum för att reducera utsläpp av växthusgaser håller på att byggas upp över en mängd olika sektorer, betydelsefulla trender som kan ge upphov till förbättrad luftkvalitet och rejäla fördelar för människors hälsa. Detta är tydligast i de globala energi- och transportsektorerna, med exempelvis många nationella åtaganden att fasa ut kolkraften och snabb tillväxt av förnybar energi och eldrivna fordon.
Ledande läkare, akademiker och policyproffs från 26 partnerorganisationer har bidragit med analyser och tillsammans författat rapporten The Lancet Countdown on health and climate change: from 25 years of inaction to a global transformation for public health.
– Rapporten är den första i en serie årsrapporter om klimat och hälsa, som tydliggör vilken påverkan som klimatförändringar har på människors hälsa idag, säger Maria Nilsson, forskare vid Umeå universitet och en av ledarna för en av fem arbetsgrupper i forsknings- och policyrapporten.
Den fokuserar på fem olika teman och 40 indikatorer som forskarna sedan lanseringen för ett år sedan numera följer och analyserar på årsbasis. Genom att som årsrapport följa ett antal definierade indikatorer är rapportentänkt att utgöra ett underlag för accelererad policyrespons på klimatförändringar och en hjälp till hälso- och sjukvårdspersonal som hanterar dess hälsokonsekvenser.
Initiativet Lancet Countdown inleddes i samband med 2015 års Lancet Commission on Health and Climate Change, som drog slutsatsen att människoskapade klimatförändringar hotar att underminera de senaste 50 årens framsteg inom global hälsa. Den aktuella rapporten visar att detta scenario blir allt tydligare och att utmaningarna visat sig vara större än förväntat. I årets Lancet Countdown presenteras bland annat följande slutsatser.
Lancet Countdown genomförs i samarbete med Världshälsoorganisationen WHO och Världsmeteorologiska organisationen WMO som FN-partners.
Kontakt:
Maria Nilsson, Docent, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, maria.nilsson@umu.se, 070-349 7174
Joacim Rocklöv, Docent, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, joacim.rocklöv@umu.se, 070-636 1635
Peter Byass, professor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, peter.byass@umu.se, +27 21 8082654
Alla forskarna bakom rapporten:
Nick Watts, Markus Amann, Sonja Ayeb-Karlsson, Kristine Belesova, Timothy Bouley, Maxwell Boykoff, Peter Byass, Wenjia Cai, Diarmid Campbell-Lendrum, Jonathan Chambers, Peter M Cox, Meaghan Daly, Niheer Dasandi, Michael Davies, Michael Depledge, Anneliese Depoux, Paula Dominguez-Salas, Paul Drummond, Paul Ekins, Antoine Flahault, Howard Frumkin, Lucien Georgeson, Mostafa Ghanei, Delia Grace, Hilary Graham, Rébecca Grojsman, Andy Haines, Ian Hamilton, Stella Hartinger, Anne Johnson, Ilan Kelman, Gregor Kiesewetter, Dominic Kniveton, Lu Liang, Melissa Lott, Robert Lowe, Georgina Mace, Maquins Odhiambo Sewe, Mark Maslin, Slava Mikhaylov, James Milner, Ali Mohammad Latifi, Maziar Moradi-Lakeh, Karyn Morrissey, Kris Murray, Tara Neville, Maria Nilsson, Tadj Oreszczyn, Fereidoon Owfi, David Pencheon, Steve Pye, Mahnaz Rabbaniha, Elizabeth Robinson, Joacim Rocklöv, Stefanie Schütte, Joy Shumake-Guillemot, Rebecca Steinbach, Meisam Tabatabaei, Nicola Wheeler, Paul Wilkinson, Peng Gong, Hugh Montgomery, and Anthony Costello. DOI: 10.1016/S0140-6736(17)32464-9.
Många studier söker efter samband mellan fetma och olika sjukdomar – från hjärt-och kärlsjukdomar till psykisk ohälsa. I vården, läkemedelsbranschen och inte minst i den industri som blomstrar kring kostråd, bantning och träning, byggs bilden av fetma som vår tids största hot mot hälsan.
Kränkta av vården – Jag har mött många tjocka människor som blivit illa bemötta och kränkta inom vården, även när de sökt vård för något helt annat än sin fetma, berättar Susanne Brandheim, vid Karlstad universitet, som disputerade med avhandlingen ”A Systemic Stigmatization of Fat People” i mitten av oktober.
Avhandlingen har ett kritiskt systemperspektiv på hur stigmatiseringen av tjocka människor upprätthålls genom samhällets olika reaktioner på fetmans utbredning.
– Istället för att betrakta detta att vara tjock som stigmatiserande i sig självt, så är den systemiska stigmatiseringen ett resultat av bristfällig, konfliktfylld kunskap. Min avhandling visar att tjocka bemöts fördomsfullt och vi lever i en kultur som genomsyras av ett förakt för fetma. Följden blir att tjocka skambeläggs och får en förhöjd sårbarhet, säger Susanne Brandheim.
Bemötande betyder mer
Två av delstudierna i avhandlingen bygger på det omfattande statistiska materialet Liv och Hälsa, och omfattar drygt 68 000 individer i åldrarna 18-74 år.
Den första delstudien undersöker sambandet mellan BMI, body mass index, och upplevd psykisk ohälsa. Resultatet visar att antagandet att tjocka människor lider av psykisk ohälsa i högre grad än normalviktiga inte håller när kön och ålder räknas in. Undantaget är för personer med ett BMI över 35 där ett svagt samband mellan ökad vikt och ökad psykisk ohälsa framträder.
Den andra delstudien fokuserar på om andra människors responser, positiva och negativa, påverkar tjocka personers psykiska ohälsa. Den visar bland annat att frånvaron av positiv respons från andra kan vara lika skadligt för den psykiska hälsan som nedlåtande attityder.
– För de tjocka som känner sig uppskattade betyder inte fetman så mycket, men om uppskattningen minskar eller uteblir ökar den psykiska ohälsan, säger Susanne Brandheim.
Öppen mobbning
I delstudie tre analyseras dokusåpan ”Älskling, du har blivit en tjockis”. I TV-programmet framställs den som hånar, trakasserar och äcklas av sin tjocka partner som den som ”drabbas” av den tjocka personens närvaro i deras gemensamma liv. Genom att dramaturgiskt framställa den tjocka personen som förstörare av det kulturella värdet av att vara smal, tonas mobbningen ned till en typ av självförsvar snarare än illvilja.
– Detta går att jämställa med det som sker på samhällsnivå. Värdet av smalhet som folkhälsomål rättfärdigar hårdföra intrång i tjocka människors liv, deras kroppar, förmågor och påstådda livsstilar. Jag är själv tjock och har direkt erfarenhet av att bli illa bemött på olika sätt. Det var så mitt intresse började, men forskningsfrågan formulerades först när jag insåg hur genomgripande detta fenomen är och hur oförstående vården tycks vara om att de skadar tjocka människor. När läkare skriver ut motion på recept och uppmanar sin patient att äta mindre är det i ren välvilja. Men sårbarheten som följer av att faktiskt inte ha gått ned i vikt i en fetmaföraktande kultur, gör att tjocka människor upplever sig dumförklarade.
I avhandlingens sista delstudie utvecklas det systemiska perspektivet, som grundläggande för en möjlig avstigmatisering av tjocka personer.
– Det systemiska perspektivet visar hur stigmatiseringen av tjocka människor upprätthålls. De bemöts, forskas om och ”hjälps” bakom föreställningen att smalhet är detsamma som hälsa och att fetman är ett hot mot oss alla, avslutar Susanne Brandheim.
Systemisk: Begreppet förklarar hur strukturer upprätthålls via processer som får mening först då de binds till andra processer. Medan begreppet systematisk beskriver en bakomliggande avsikt eller plan så uppstår en systemisk stigmatisering genom processers samverkan snarare än genom medvetna handlingar
Terahertzstrålning har en lång rad användningsområden och kan förekomma i allt från radioastronomi och säkerhet till medicin. Begreppet syftar på de elektromagnetiska vågor vars frekvenser sträcker sig från 100 gigahertz till 10 terahertz. Efterfrågan på högre bandbredd inom trådlös kommunikation och avbildning för säkerhetstillämpningar har lett till intensifierad forskning på system och komponenter avsedda för terahertzfrekvenser.
En utmaning har länge varit att skapa lätta och billiga applikationer. Framstegen inom polymertekniken har dock främjat utvecklingen av flexibel elektronik och möjliggjort tillverkning av högfrekventa enheter på böjbara underlag.
Böjbar Nu har chalmersforskarna Xinxin Yang, Andrei Vorobiev, Andrey Generalov, Michael A. Andersson och Jan Stake tagit fram den första mekaniskt flexibla och grafenbaserade terahertzdetektorn i sitt slag. De öppnar därmed för flexibel terahertzelektronik.
Detektorn har unika egenskaper. I rumstemperatur upptäcker den signaler i frekvensområdet från 330 till 500 gigahertz. Den är genomskinlig och böjbar, och öppnar för en rad tillämpningsområden. Tekniken kan bland annat användas för avbildning i terahertzområdet (THz-kamera), men även för att identifiera olika ämnen (sensor). Den kan också vara till potentiell nytta inom sjukvården, där terahertzvågor kan användas för att upptäcka cancer. Andra områden där detektorn skulle kunna användas är sensorer för fordon och trådlös kommunikation.
De unika elektroniska egenskaperna hos grafen kombinerat med dess flexibla natur gör det till ett lovande material att integrera i plast och tyg, något som kommer att vara viktiga byggstenar i en framtida sammankopplad värld. Grafenelektronik möjliggör nya applikationer för bland annat vardagsföremål, det som brukar kallas sakernas internet (Internet of Things).
Attraktiv byggsten Detektorn visar på de konkreta möjligheterna med grafen, som leder ström otroligt bra. Det är en egenskap som gör grafen till en attraktiv byggsten i snabb elektronik. Chalmersforskarnas arbete är därför ett viktigt framsteg när det gäller grafen inom terahertz-området, och ett genombrott mot högpresterande och billig flexibel terahertzteknik.
Detektorn väckte uppmärksamhet på EU-toppmötet Tallinn Digital Summit nyligen, där flera viktiga tekniska innovationer som möjliggjorts av grafen och besläktade material visades upp. På toppmötet samlades EU:s stats- och regeringschefer för att diskutera digital innovation och Europas digitala framtid. Flaggskeppets fokus var att visa vilken roll grafen kan spela.
Forskningen utgör även en del av Xinxin Yangs licentiatavhandling, som presenteras på Chalmers den 22 november 2017.
Forskningen om terahertzdetektorn har finansierats av EU:s forskningsflaggskepp om grafen, Graphene Flagship, Stiftelsen för strategisk forskning (SSF), och Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse (KAW).
Kontakt:
Jan Stake, professor, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap (MC2), Chalmers, jan.stake@chalmers.se, 031-772 18 36
De nya rönen är resultatet av ett samarbete mellan Stockholms universitet, Cambridge University och British Antarctic Survey.
Tusentals märken och spår i havsbotten utanför västra Antarktis som orsakades av isberg som bröts loss från packisen för drygt 10 000 år sedan har kartlagts av den svenska isbrytaren Oden och en blandad besättning med forskare från Sverige och Storbritannien. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature och sprider nytt ljus över hur snabbt packisen en gång försvann från området runt Pine Island Bay i västra Antarktis.
Skrapspår i havsbotten i Antarktis. Bild: Stockholms universitet
Pine Island-glaciären är 250 km lång och två km tjock, och redan idag den snabbast smältande glaciären i Antarktis. Genom att kartlägga och analysera 10 831 skrapspår i havsbotten utanför den och grannen Thwaites glaciär har forskarna kunnat konstatera att de båda hålls på plats av de istungor som sticker ut i vattnet där glaciärerna möter havet. När istungorna bryts upp minskar glaciärernas stabilitet och de kan snabbt kalva av isberg och retirera ända upp på land. Denna process, som kallas MICI (Marine Ice Cliff Instability) inträffade förra gången mellan 11 000 och 12 000 år sedan under klimatförhållanden som liknar de som gäller idag.
– Vi har visat att MICI inte bara är ett historiskt fenomen utan sannolikt kommer hända igen. Det skulle i sådana fall innebära att Antarktis isar på ett flertal ställen kan minska snabbare än vi tidigare räknat med, säger Marin Jakobsson, professor i maringeologi och geofysik vid Stockholms universitet och en av författarna av studien.
Philipp Ochtrop från Umeå universitet har i sin avhandling omvandlat de två enzymerna AnkX och Lem3 från den sjukdomsframkallande bakterien Legionella pneumophila till ett värdefullt verktyg för kemisk modifiering av proteiner.
Den nya tekniken är baserad på en enzymatisk reaktion som kallas fosfokolinering. Foskokolineringen katalyseras av proteinet AnkX, vilken använder en liten organisk molekyl som kallas CDP-kolin för att överföra en fosfokolingrupp till värdcellproteiner och därmed förändra dess funktion.
Unik chans Foskokolineringen är en del av flera specifika kemiska reaktioner som används av Legionella pneumophila för att ta över dess värdcell efter infektion och förvandla den till en lämplig miljö att föröka sig i. Dessa händelser leder följaktligen till utbrott av svår lunginflammation.
– Det intressanta med kemin hos intracellulära bakterier är att den är så annorlunda i jämförelse med människocellens kemi. Det här är en unik chans att använda enzymer från bakterier för att skapa något med hjälp av biokemi, cellbiologi och bioteknik utan att ha överlappande reaktivitet med humana cellers enzymer, säger handledare Christian Hedberg.
Uppstod av en slump Idén att använda enzymet AnkX för märkning av proteiner uppstod av en slump under studier om hur AnkX modifierar vissa proteiner med foskokolin. Experimenten avslöjade att AnkX inte bryr sig särskilt mycket om den tredimensionella strukturen av dess målproteiner, utan känner helt enkelt igen en kort aminosyrasekvens i proteinet. Denna upptäckt leder till slutsatsen att vilket protein som helst kan modifieras av AnkX, så länge som den korrekta aminosyrasekvensen för igenkänning läggs till genetiskt.
– I kombination med likartade CDP-koliner som vi framställt syntetiskt kan den utvecklade metoden nyttjas för att reversibelt funktionalisera proteiner av intresse på en rad användbara kemiska och biofysiska sätt. En framtida potentiell medicinsk användning av våra resultat skulle kunna vara en selektiv märkning av antikroppar med specifika läkemedel som riktar sig mot cancerceller och dödar dem. Detta tillvägagångssätt skulle vara mycket fördelaktigt och minska de vanliga biverkningar som finns vid konventionell cancerbehandling, säger Philipp Ochtrop.
Han har utfört studierna i nära samarbete med professor Aymelt Itzens forskargrupp från tekniska universitetet i München.
Kontakta: Philipp Ochtrop, Kemiska institutionen vid Umeå universitet, tel: 073-488 17 28, e-post: philipp.ochtrop@umu.se
Vid en kartläggning av vad som sker i kalvars lungor när de infekteras av RS-virus har en SLU-ledd forskargrupp gjort upptäckter som kan bidra till utveckling av nya typer av behandlingar. Studien är intressant även för humansjukvården, då spädbarn som smittas av ett närbesläktat virus ibland drabbas av svår lunginflammation som kan utvecklas till barnastma.
RS-virus är en viktig orsak till lunginflammation hos nötkreatur och barn. Kalvar med lungskador växer sämre och allvarliga infektioner hos spädbarn kan ge upphov till barnastma. Människor och nötboskap angrips av olika stammar av viruset, men dessa är genetiskt mycket lika och orsakar likartade sjukdomsförlopp.
– Vår forskning om RS-virus hos kalvar är alltså värdefull även för humanmedicinen, säger artikelns förstaförfattare Sara Hägglund, som är forskare vid SLU:s institution för kliniska vetenskaper.
Inte effektiva Immunförsvaret överreagerar ofta mot infektionen, men de vanliga anti-inflammatoriska medicinerna är inte effektiva. Dessa hämmar nämligen produktionen av ämnen (prostaglandin E2, prostacyklin) som just i lungan har en läkande och antiinflammatorisk verkan, vilket de inte har i andra organ.
Ny forskning tyder på att aktiviteten hos vissa vita blodkroppar, s.k. neutrofiler, är särskilt förhöjd vid RS-infektioner. Dessa celler producerar proteiner som bildar ett segt slem, ”luftrörspluggar”, som försvårar andningen och försämrar lungans normala reningsfunktioner. De utsöndrar dessutom enzymer som bryter ner lungvävnaden.
Kartlagt proteiner Den SLU-ledda studien är den första som har kartlagt förekomsten av hundratals olika proteiner i de nedre luftvägarna i olika skeden av sjukdomsförloppet. Studien bekräftar att neutrofilernas aktivitet är mycket kraftig i lungor hos RS-infekterade kalvar. Hos de sjukaste djuren fann forskarna även förhöjda nivåer av enzymer som bryter ner lungfibrer och av proteiner som ingår i luftrörspluggar. Samtidigt var halterna lägre än normalt av två andra typer av proteiner, dels antioxidanta enzymer, dels ett protein som motverkar bindvävsbildning.
– Vår detaljerade kartläggning av lungans svar på en RS-virusinfektion kan vara till nytta i utvecklingen av läkemedel till både kalvar och spädbarn, säger Jean-Francois Valarcher, som har lett arbetet. Våra resultat tyder på att läkemedel som dämpar neutrofilernas aktivitet eller har antioxidativa egenskaper kan ge lindrigare sjukdomsförlopp, både på kort och på lång sikt.
Resultaten publicerades nyligen i tidskriften PLOS ONE av forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala universitet, University of Nebraska (USA), Binzhou Medical University (Kina), INRA (Frankrike) & The Pirbright Institute (England).
RS-virus är en förkortning för respiratoriskt syncytievirus
RS-virus angriper epitelceller som finns i våra luftvägar. Resultatet blir att infekterade celler smälter samman och bildar syncytier. Det får luftvägarnas slemhinnor att svullna med riklig slemproduktion som följd.
Viruset är mycket vanligt. Vuxna och äldre barn drabbas oftast inte speciellt allvarligt, men det kan ge allvarliga komplikationer om det drabbar små barn. RS-viruset är vanligast under vinterhalvåret och smittar lätt, genom kontakt samt genom nysningar och hostningar.
Kontakt:
Sara Hägglund, forskare
Institutionen för kliniska vetenskaper, SLU
018-671891, sara.hagglund@slu.se
Jean-Francois Valarcher, professor
Institutionen för kliniska vetenskaper, SLU
018-67 13 51, jean-francois.valarcher@slu.se
Forskare på VTI har studerat hur sättet att använda cykeln förändras över tid och hur cyklisters skaderisk påverkas av cykelflöden och trafikmiljön. Forskarna utvecklat modeller för att kunna analysera färdmedelsval, destinationsval och skaderisker hos cyklister. Dessutom har de observerat interaktioner mellan olika trafikanter för att se hur dessa påverkas av flödet av cyklister.
– Resultaten visar att cykelflödet har betydelse för cyklisters skaderisk, vilket också stödjs av tidigare forskning. Vid högre flöden, alltså när det är fler som är ute och cyklar på en viss sträcka, minskar risken att skadas i såväl singelolyckor som kollision med motorfordon, säger Jenny Eriksson, utredare på VTI.
Blandtrafik en risk Modellberäkningen visar att skaderisken per cyklist är högre i blandtrafik än på cykelväg. Det gäller både för singelolyckor och kollision mellan cyklist och-motorfordon. Totalt sker det dock fler olyckor på cykelväg eftersom det är där en stor del av cykeltrafiken går.
I en delstudie observerades cyklisters interaktion med andra trafikanter i korsningar samt på gång- och cykelbanor på flera platser i Stockholm, där det finns stora cykelflöden. Det visade sig att situationer då cyklister väjer, saktar ned eller bromsar för en annan trafikant, var vanligare då flödet av cyklister var lågt.
– De allvarligaste interaktionerna mellan motorfordon och cyklist inträffade i korsningar, vilket i huvudsak berodde på att bilisten inte lämnade företräde i korsningen, säger Jenny Eriksson.
Oavsett om det var lågt eller högt flöde av cyklister, var det oftast enbart en bil och en cyklist inblandad i en interaktion. Det verkar med andra ord som att bilister oftare lämnar företräde då en hel grupp av cyklister korsar gatan.
Konflikt mellan cyklister Interaktioner mellan cyklisterna var vanligare i samband med upphinnande än vid möte. Det var betydligt vanligare att det uppstod konflikter mellan cyklister snarare än mellan fotgängare och cyklister på gång- och cykelbanorna. Observationerna visade också att rödljuskörning av cyklister var relativt ovanlig. De få fall som noterades handlade om att man cyklade då ljuset precis slagit om till rött eller då det inte fanns någon trafik.
Många av resultaten kan förklaras utifrån principen Safety in Numbers som innebär att skaderisken för oskyddade trafikanter minskar ju fler de blir. I korsningar skulle då bilister bli mer uppmärksamma på cyklister om de färdas i grupp. En annan tolkning kan vara att gruppen cyklister vid högt flöde är sådana som pendlar till och från arbete, med stor vana vid trafiken. Notera att det är risken per cyklist som minskar. Totalt sätt kommer antalet skadade cyklister öka med ett ökat cyklande.
Projektet har kunnat visa att det är möjligt att modellera färdmedels- och destinationsval för cykel samt att med hjälp av modeller beskriva effekter på cyklisters skaderisk.
– Vi ser en stor potential i att använda modellgenererade flöden för att beräkna risker och förhoppningsvis börjar fler städer att använda trafikmodeller för cykeltrafiken, säger Jenny Eriksson.
Att använda trafikmodeller för att simulera flöde är intressant, tycker Mari Sparr på Länsförsäkringars forskningsfond.
– I förlängningen kan de användas för att förstå hur infrastrukturen för cyklister och andra oskyddade trafikanter ska utformas för att minska antalet skadade och dödade i trafiken, vilket är målet med forskningsprojektet, säger Mari Sparr.
Om studien I den första delstudien har en modell utvecklats som innehåller både färdmedelsval och destinationsval för cykel. I den andra delstudien har modeller för skaderisker hos cyklister utvecklats för olika olyckstyper och trafikmiljöer. I den tredje delstudien har interaktioner mellan olika trafikanter observerats, i syfte att studera hur dessa påverkas av nivån på cykelflödet.
Projektet ingår i ett treårigt forskningsprogram om oskyddade hjulburna trafikanter som finansieras av Stiftelsen Länsförsäkringsbolagens Forskningsfond. Programmet som avslutades i oktober 2017. Läs mer om forskningsprogrammet
De modeller som används för att beräkna hur ett varmare klimat förändrar omsättningen av markens kolförråd utgår från att processerna i princip avstannar när marken är frusen. En studie ledd av forskare vid SLU visar att det är fel. Mikroorganismernas förmåga att bryta ned markens kolförråd under vintern är avsevärt större än man tidigare trott. Och det har stor betydelse om det är –3 °C i stället för –4 °C i marken.
Avger koldioxid När markens organiska material bryts ned av mikroorganismer bildas koldioxid, som avges till atmosfären. Detta är en av de större naturliga processer som reglerar halten av koldioxid i atmosfären, och i förlängningen de pågående klimatförändringarna. Även ganska små förändringar i omsättningen av markens kolförråd kan få märkbara konsekvenser.
På stora delar av det norra halvklotet är marken frusen under vinterhalvåret. Tidigare har man antagit att nedbrytningen i princip avstannar då marken är frusen och marktemperaturen under noll. Men nu visar det sig alltså att mikroorganismerna har betydligt större förmåga att bryta ned markens kolförråd under frusna förhållanden än man tidigare har trott.
– Våra resultat kastar nytt ljus på vad som egentligen händer med kolförrådet i frusen mark, säger Javier Segura, som är doktorand vid SLU:s institution för skogens ekologi och skötsel, och artikelns försteförfattare.
Aktiva i porer med ofruset vatten
– Vi har tidigare visat att markens mikroorganismer kan bryta ned enkla kolföreningar som finns lösta i markvattnet och använda dessa för tillväxt trots att marken är frusen, säger Mats Öquist vid SLU, som har varit en av de drivande forskarna bakom studien. Markens organiska material består dock nästan uteslutande av stora, sammanlänkade, molekyler (t.ex. cellulosa), som ofta är svårlösliga i markvatten och därför inte direkt tillgängliga för mikroorganismer. För att nedbrytning i frusen mark ska påverka markens kolbalans krävs det alltså att även dessa föreningar bryts ned, viket man tidigare inte har trott varit möjligt.
För att mikroorganismerna ska kunna omsätta cellulosa måste denna först brytas ned i mindre bitar. Mikroorganismerna åstadkommer detta genom att utsöndra enzymer i markvattnet. Enzymerna klipper isär molekylerna i mindre delar som kan tas upp och sedan brytas ned till koldioxid. Det den nya studien har bevisat är att även denna enzymatiska aktivitet pågår i frusen mark, vilket möjliggör nedbrytning av stora, komplexa, kolföreningar.
När temperaturen sjunker minskar nedbrytningshastigheten, men den stannar inte av helt trots att marken är frusen. En förutsättning för detta är att det finns ofruset vatten även i tjälad mark. Det ofrusna vattnet finns i små porer och i tunna vattenfilmer som omger jordpartiklarna, och det är där mikroorganismerna kan vara aktiva och bidra till nedbrytning av markens organiska material, även om temperaturen är under noll grader.
En grad gör skillnad
Forskargrupperna vid SLU och Umeå Universitet har tidigare visat att mikroorganismerna i den frusna marken även reagerar mycket starkt på små förändringar i temperatur. En ökning i temperatur i en frusen mark med så lite som en grad, från till exempel –4 °C till –3 °C, kan leda till att nedbrytningshastigheten ökar med över 100 procent. Det kan jämföras med att en motsvarande temperaturökning i ofrusen mark leder till att aktiviteten ökar med 10–15 procent.
– Mikrobiologiska processer i tjälad mark har alltså en mer långtgående inverkan på kolets globala kretslopp än vi har trott, säger Mats Öquist. Och våra resultat bör även vara giltiga för mer permanent frusna jordar i polarområden, som ofta betraktas som ”tickande kolbomber” i skenet av en global uppvärmning.
Forskarna skriver att det behövs ytterligare studier för att mer exakt kvantifiera vilken inverkan de nya rönen har på regional och global skala, och konsekvenserna för till exempel klimatförändringar. De slår dock fast att det inte längre går att bortse från vinterns betydelse för kolets kretslopp och för atmosfärens koldioxidhalt.
Studien är ett resultat av ett långsiktigt samarbete mellan biogeokemister vid Sveriges lantbruksuniversitet och kemister vid Umeå universitet och den nationella infrastrukturen NMR for Life.
Kontakt: Javier Segura, doktorand, Institutionen för skogens ekologi och skötsel
Sveriges lantbruksuniversitet, tel: 090-786 8168, 076-839 9979,epost: javier.segura@slu.se
Mats Öquist, forskare, Institutionen för skogens ekologi och skötsel, Sveriges lantbruksuniversitet, tel 090-786 8525, 070-554 0361, epost: mats.oquist@slu.se
Studien har gjorts med bidrag från Carl Tryggers stiftelse, FORMAS, Kempestiftelserna och VR.
Artikel: Javier H. Segura, Mats B. Nilsson, Mahsa Haei, Tobias Sparrman, Jyri-Pekka Mikkola, John Gräsvik, Jürgen Schleucher & Mats G. Öquist. Microbial mineralization of cellulose in frozen soils. Nature Communications, 8: (2017). DOI: 10.1038/s41467-017-01230-y www.nature.com/naturecommunications
Christine Quarfood har skrivit en bok som tar avstamp före första världskriget, när den italienska läkaren Maria Montessori slår igenom internationellt med sina nya idéer om lärande. Hon kritiserar katederpedagogiken och vill att barn tidigt ska lära sig att arbeta självständigt.
Boken visar att hon även hade stort inflytande som kulturkritisk opinionsbildare under mellankrigstiden, och belyser också hennes tio år långa samarbete med Benito Mussolini – något som har sopats under mattan.
– Montessori formulerar en teori om att de vuxna alltid har hindrat och förtryckt barnen, och att hennes pedagogik ska befria dem, säger Christine Quarfood.
– Hon sågs som företrädaren för något nytt, en anti-auktoritär anda, men samtidigt med en enorm disciplin och pli på barnen! De här barnen uppfostrade sig själva, de var tysta, arbetsamma, sakliga. Det var ett framgångskoncept i tidens ögon, säger Christine Quarfood.
Mussolini – Il Duce
Benito Andrea Amilcare Mussolini, född den 29 juli år 1883 och avliden den 28 april år 1945, var en italiensk politiker och premiärminister. Mussolini var ledare för det fascistiska partiet Partito Nazionale Fascista och styrde som premiärminister i Italien mellan 1922 och 1943.
År 1943 avsattes Mussolini av det fascistiska rådet, för att senare insättas av tyskarna som statschef i den nyupprättade Salorepubliken. Han avrättades av partisaner 1945. Under tiden som premiärminister bar han titeln Il Duce (Ledaren).
Montessoris pedagogik har än i dag en stark ställning, Montessoriskolor finns överallt. Däremot har det världsförbättrarprogram som Maria Montessori propagerade för under mellankrigstiden fallit i glömska.
– Montessori ville förändra samhället i grunden. Hennes idé var inte bara att ge bra skolor, utan hon ville att skolan skulle ändra samhället. Genom att skapa ett slags nya och bättre barn kunde man skapa en bättre och fredligare värld. Hennes entusiasm gav hopp i en ganska mörk orostid.
Alliansen med Mussolini öppnade dörrar
Maria Montessori fångade upp idéer som låg i tiden: frihetliga, pacifistiska, psykodynamiska och evolutionsbiologiska. Med sin bok vill Christine Quarfood ge en mer heltäckande bild av Montessori som tänkare.
– Det är så lätt att man reducerar kvinnliga aktörer till ”någon som bara höll på med barn, familj och moderskap”, men det ger inte hela bilden.
Trots internationella framgångar hade Montessori svårt att få igenom sin pedagogik i Italien. Där satte byråkratin och skolvärlden stopp, hennes skolor ansågs vara för dyra. Hon knyter därför en allians med Mussolini och får genast lättare att nå ut med sina idéer.
– För fascismen var såklart Montessoripedagogiken intressant som ett verktyg, framförallt var disciplineringseffekten något som attraherade.
Misstog sig på Mussolini
I efterhand kan det däremot tyckas märkligt att pacifisten Montessori samarbetade med en fascistregim.
– Hon misstog sig uppenbarligen på vad Mussolini stod för. De första tio åren av fascism var ju Italien ingen krigförande nation. Den stora skolreform och de sociala satsningar som regimen genomförde tycks ha imponerat på Montessori, säger Christine Quarfood.
– Men hon har också själv den här diktatoriska sidan, hon styr sin rörelse med fast hand. Det finns en paradox med Montessori: hon vill ge barnen frihet, men tillät inte sina anhängare någon större frihet. De måste följa hennes direktiv. Hon försöker bygga upp sin rörelse nästan som ett imperium.
Fredsfostran rimmar illa med krigföring
Samarbetet med Mussolini pågår i ungefär tio år, tills diktaturen blir krigförande.
– I det läget kan inte Montessori längre lyftas fram som galjonsfiguren, den stora pedagogen, för det skulle gå totalt emot regimens politik. Hon är ju stenhårt för fredsfostran och har kritiserat alla idéer som förhärligar krig.
Montessoripedagogiken förbjuds i nazi-Tyskland 1936, Italien följer efter. Maria Montessori fortsatte att arbeta aktivt för fredsfrågor.
– Montessorirörelsen har försökt sopa den här problematiska alliansen med Mussolini under mattan, men det är ohållbart i längden. Jag har velat ge en rättvisande bild av vad samarbetet gick ut på, utan att varken svartmåla eller skönmåla, säger Christine Quarfood.
Inför arbetet med Montessoris pedagogiska imperium har Christine Quarfood bland annat granskat Montessorirörelsens tidskrifter under 1920- och 30-talen, dåtidens pressdebatt och ett omfattande italienskt arkivmaterial. Detta är hennes andra bok om Maria Montessori.
Bokens titel: Montessoris pedagogiska imperium. Kulturkritik och politik i mellankrigstidens Montessorirörelse.
Kontakt: Christine Quarfood, professor i ide- och lärdomshistoria, telefon: 031-786 4386, mejl: lir@lir.gu.se
Genom observationer under högstadielektioner i svenska och engelska i fyra klassrum vid två skolor har Angelica Simonsson undersökt hur viss sexualitet blir en del av språkundervisningen.
– Heterosexualitet tas för given i olika delar av undervisningen. Det handlade bland annat om texter som eleverna läste där rollkaraktärerna var heterosexuella och där detta aldrig uppmärksammades, säger hon.
Lättast så
Det handlade också om att eleverna på olika sätt i förbigående talade om sig själva som heterosexuella. Att ta heterosexualiteten för given var en del av undervisningsinnehållet och var en gemensam referensram som verkade fylla en funktion för att få undervisningen att flyta på.
I avhandlingen visas att heterosexualitet togs för given i språkundervisningen vilket gjorde att den aldrig blev utpekad eller ifrågasatt. Till skillnad från heterosexualiteten pekades däremot manlig homosexualitet ut i klassrummet.
– Detta genom att killarna kom med ”böganklagelser” mot varandra. Killars närhet i klassrummet misstänkliggjordes rutinmässigt som homosexualitet genom skämt eller slag.
Användes som skämt Vid ett tillfälle använde några elever den stereotypa bilden av manlig homosexualitet när de spelade upp en elevpjäs.
– Det verkade fylla funktionen av något gemensamt för hela klassen att skratta åt och blev på så sätt ett slags verktyg för att skapa en trevlig klassrumsstund. Den trevligheten åstadkoms genom att heteronormativiteten banat vägen för att driva med bögar, som om de inte var närvarande i klassrummet, säger Angelica Simonsson.
– Kvinnlig homosexualitet var däremot närmast osynlig i den undervisning jag observerade. På ett helt annat sätt än den utpekade manliga homosexualiteten verkade kvinnlig homosexualitet istället närmast helt osynliggjord. Tjejers närhet i klassrummet pekades inte heller ut på motsvarande sätt som killars närhet.
Att heterosexualitet togs för given i undervisningen, medan homosexualitet i andra former än som stereotyp eller slagpåse var osynliggjord, bidrog till att heteronormativiteten upprätthölls och återskapades i undervisningen.
Vad har gifter från pilgiftsgroda, blåsfisk och skorpion gemensamt med läkemedel mot epilepsi? Jo, alla påverkar nervcellernas förmåga att skicka elektriska impulser genom att påverka jonkanaler i nervcellerna.
Jonkanaler är små öppningar i nervcellernas cellmembran som, likt dörrar, öppnas och stängs för att släppa genom elektriskt laddade joner. När tillräckligt många joner har strömmat in i nervcellen leder det till att en elektrisk impuls utlöses och skickas vidare längs nervtråden. Men ibland utlöses de elektriska impulserna alltför lätt. Ökad elektrisk retbarhet i nerver ligger bakom sjukdomstillstånd som epileptiska anfall, störningar i hjärtrytmen och smärttillstånd.
Molekyl med direktkontakt till jonkanalen
Dagens epilepsiläkemedel, och djurgifterna som nämnts tidigare, minskar den elektriska retbarheten genom att stänga en viss typ av jonkanal. Alla sådana molekyler som man hittills känt till binder till platser på själva jonkanalen. De bindningsställena är i huvudsak omgivna av vatten.
Cellmembranet som jonkanalen går genom är däremot uppbyggt av ett dubbelt lager av ett slags fett, lipider, som stöter bort vattenlösliga ämnen.
– Vi visar att en liten molekyl sitter nerkilad i lipidlagret och har direktkontakt med jonkanalen. Det är ett principiellt nytt bindningsställe. En intressant fråga är om vi har molekyler i kroppen som binder till jonkanaler på samma sätt. Antagligen har vi det, säger Fredrik Elinder, professor vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin, IKE, vid Linköpings universitet, LiU.
Hartssyror i tallkåda
Forskarna bakom studien har tidigare upptäckt att naturligt förekommande hartssyror kan reglera en jonkanal som släpper genom kaliumjoner. Hartssyror finns i kåda från barrträd, som svensk tall. Baserat på en av hartssyrorna har kemisterna Xiongyu Wu och Peter Konradsson vid Institutionen för fysik, kemi och biologi vid LiU skapat nära 200 nya molekyler.
– Alla molekylerna är gjorda från samma grundskelett, med mycket små skillnader mellan alla nya substanser. Vi ser att en del av dem påverkar jonkanalens spänningsberoende, och vi tror att den mekanismen skulle kunna utnyttjas farmakologiskt för framtida läkemedel, säger Nina Ottosson, förste forskningsingenjör vid IKE och artikelns huvudförfattare.
Forskarna har undersökt substansernas effekt på en kaliumjonkanal från bananfluga. Denna jonkanal ser i princip likadan ut hos bananfluga och människa. Det var när forskarna ville ta reda på i detalj hur substanserna påverkar jonkanalen som de hittade det nya bindningsstället. De har också identifierat starka kopplingar mellan substansernas kemiska struktur och effekten på jonkanalen.
Bättre epileptika i sikte
– Nu när vi har hittat det här bindningsstället kanske vi eller andra kan identifiera fler molekyler som binder till samma ställe. Fyndet ger oss information om hur vi ska modifiera substanser för att de ska bli så effektiva som möjligt, säger Fredrik Elinder.
Runt var tredje person med epilepsi får fortfarande anfall trots behandling och dagens epilepsiläkemedel orsakar inte sällan biverkningar som trötthet och yrsel. Forskarna hoppas att de läkemedelsliknande substanserna i framtiden ska kunna utvecklas till nya läkemedel mot epilepsi.
Forskningen har utförts med stöd av Vetenskapsrådet, Hjärnfonden, Hjärt-Lungfonden och Swedish National Infrastructure for Computing. Några av forskarna har en patentansökan som har koppling till studien.
Artikeln:A drug pocket at the lipid bilayer-potassium channel interface, N.E. Ottosson, M. Silverå Ejneby, X. Wu, S. Yazdi, P. Konradsson, E. Lindahl, F. Elinder, 2017, Science Advances 3, e1701099, publicerad online 25 oktober 2017, doi: 10.1126/sciadv.1701099
Kontakt: Fredrik Elinder, professor, fredrik.elinder@liu.se, 010-103 89 45, 0732-70 77 15. Nina Ottosson, förste forskningsingenjör, nina.ottosson@liu.se, 010-103 15 21, 0704-12 18 79
Ett forskarteam, lett av Högskolan i Skövde, har upptäckt den tidigare okända genetiska variationen som orsakar så kallad artrogrypos AMC – missbildningar hos nyfödda. Upptäckten är en förändring av DNA i en särskild gen som orsakar en svår form av artrogrypos AMC, som är relaterad till den mer kända sjukdomsgruppen dystoni*
Homa Tajsharghi, professor i biomedicin vid Högskolan i Skövde, har lett forskarteamet. Forskningen är ett samarbete med Henry Perkins Institute of Medical Research i Perth, Australien, Kariminejad & Najmabadi Pathology and Genetics Center i Teheran, Iran samt Sahlgrenska akademin i Göteborg. Finansieringen kommer från Västra Götalandsregionen och EU-kommissionen och projektet har pågått under ett år.
Medfödda missbildningar
Forskarteamet har laborerat och modifierat celler med genförändring och resultatet visar att man genom små förändringar av DNA-frekvensen kan skapa genförändringen som orsakar en svår form av artrogrypos AMC. AMC är medfödda missbildningar som kännetecknas av felställningar i fler än två leder i olika delar av kroppen.
– Det vi upptäckt är att om båda föräldrarna bär på genen med den ändrade DNA-frekvensen föds barnen med den svåra formen av artrogrypos AMC. Dessutom gör det att barnen är senare i sin utveckling än jämnåriga och i större utsträckning skelar. Eftersom vi nu vet vad som orsakar sjukdomen kan vi hjälpa vården att ställa rätt diagnos och vi får dessutom bättre förståelse för hur biologin i kroppen fungerar. Utan kunskap kan vi inte hjälpa de drabbade på ett bra sätt. På sikt kan det också bidra till att man kan utveckla medicin. För familjer där båda föräldrarna bär på genen kan kunskapen också innebära en annan familjeplanering, förklarar Homa Tajsharghi.
Nedärvd gen
Idag är det inte känt hur många barn i världen som föds med den här svåra formen av artrogrypos AMC, men beräkningsvis ungefär 1 av 5 000 barn föds med den. Genen har ärvts ner genom årtusenden och risken att ärva genen är större om man gifter sig med någon från samma område över en längre period i släkten. För att barnen ska drabbas av den här svåra formen av Artrogrypos AMC krävs att båda föräldrarna är bärare av genen, till skillnad från den närliggande sjukdomen dystoni där det räcker med att en förälder har den dominanta genen.
Forskarteamet har följt barn i Teheran, där sjukdomen ger en sämre livskvalitet för såväl barn som föräldrar. I förlängningen drabbas också samhället som inte kan ta hand om de drabbade och deras familjer på ett bra sätt.
*Dystoni är en grupp sjukdomar som drabbar rörelseorganen. Dystoni orsakas av en störning i hjärnans rörelsecentrum som styr muskelaktiviteten. Dystoni är kronisk och drabbar människor i alla åldrar, men är sällsynt hos barn och unga. www.dystoni.se
Teorin om deras ursprung har funnits länge, men har nu bekräftats av en grupp arkeologer, varav flera är knutna till Stockholms universitet.
När och hur guancherna kan ha kommit till Kanarieöarna har länge varit omgärdat av frågor, inte minst eftersom folkgruppen lär ha saknat både båtar och kunskap om sjönavigation.
Linus Girdland-Flink arbetar i laboratoriet. Personalen använder ansiktsmask, dubbla lager laboratoriehandskar och överdragskläder för att minska risken att introducera kontaminerande DNA till det som analyseras. Foto: Karolyn Shindler
När européerna koloniserade öarna under 1400-talet upptäcktes en kultur som i mycket påminde om kulturer från sen stenålder som fanns i andra delar av Nordafrika, Europa och kring Medelhavet. Det ledde till många spekulationer om guanchernas ursprung, men inga avgörande bevis kunde presenteras, förrän nu.
– Genom att för första gången ta fram och analysera genetiska data på autosomal nivå från denna befolkning kan vi visa att guancherna stod närmast moderna nordafrikaner. Vi kan se att de härstammar från berberna när vi jämför med andra befolkningar som är inkluderade i studien, säger Ricardo Rodríguez Varela, forskare vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet.
Vad är en autosom?
Människan har 23 stycken kromosompar, varav 22 stycken är autosomala. En autosom är en kromosom som inte är en könskromosom, det vill säga alla kromosomer utom X-kromosomen och Y-kromosomen. Autosomala kromosomer finns i samma uppsättning hos båda könen och innehåller gener som bestämmer kroppslängd, ögonfärg, funktioner i olika organ med mera. Det 23:e kromosomparet bestämmer i huvudsak vilken kön barnet får. Källa: wikipedia
Resultatet ger stöd åt tidigare teorier om guanchernas ursprung, men vår undersökning innehåller mer detaljer och fler nyanser.
Tidigare studier av guancherna har byggt på enstaka genetiska markörer, förklarar medförfattaren Linus Girdland-Flink, som är osteolog och forskar om arkeologiskt DNA. Han har tidigare varit knuten till Stockholms universitet, men är numera verksam vid Liverpool John Moores University i Storbritannien.
– Sådana undersökningar ger viktiga insikter, men saknar ofta den analytiska precision som behövs för att få fram fler nyanser. Genom att sekvensera autosomalt DNA, som ger mer detaljerad information, har vi fått unika insikter i denna befolknings historia och ursprung, säger Linus Girdland-Flink.
Europeiska stenåldersbönder inblandade
I studien görs också upptäckten att en liten del av guanchernas genetiska arv kommer från befolkningar som står nära europeiska stenåldersbönder.
– Andra nordafrikanska befolkningar har olika proportioner av detta arv, men det är ännu inte helt klart hur och när det sprider sig över Nordafrika, säger Anders Götherström, professor vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur.
– Invånarna på Gran Canaria har mellan 16-31 procent av sitt genetiska arv från guancherna, säger uppsala-forskaren Torsten Günther, medförfattare till artikeln om forskningsresultatet i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.
En så kallad Principal Components Plot som visar hur guancherna såg ut genetiskt i jämförelse med moderna referenspopulationer från Nordafrika, Europa och Mellanöstern
Undersökningen, som har finansierats av Vetenskapsrådet, visar också att dagens invånare på Kanarieöarna bär på ett genetiskt arv från urbefolkningen.
Artikel: Genomic analyses of pre-European conquest human remains from the Canary Islands reveal close affinity to modern North Africans, Current Biology.
Kontakt:
Dr Ricardo Rodríguez Varela, Stockholms universitet, E-post: ricardo.rodriguez.varela@arklab.su.se, mobil: +46-(0)72-839 86 62. Linus Girdland-Flink, Liverpool John Moores University, e-post: linusflink@hotmail.com, mobil: +44-(0)7491335633
Marie Thavenius har gjort en etnografisk studie där hon följt en grupp studenter som ska bli svensklärare i gymnasieskolan. Hon har valt en grupp som är långt framme i sin utbildning och försökt få fatt på vad som händer i denna sociala miljö under två års tid.
Det övergripande syftet är att bredda och fördjupa förståelsen för litteraturläsningens praktik och funktion i svensklärarutbildningen.
Varför, var och hur?
För att gå på djupet med vad som händer har Thavenius analyserat styrdokument, skickat enkäter, gjort intervjuer med studenter och lärarutbildare och spelat in olika undervisningstillfällen. Övergripande forskningsfrågor – där studenterna hela tiden är i centrum – rör varför man ska läsa skönlitteratur i svensklärarutbildningen, vilka texter man läser och hur texterna läses.
– Jag är trött på eländesbeskrivningar av okunniga och ointresserade studenter och därför var det viktigt att följa en grupp studenter under en längre tid, säger Marie Thavenius.
– Min studie visar även att studenterna på ett moget och intressant sätt både resonerar om och hanterar skönlitteratur.
Ett centralt begrepp i Thavenius avhandling är läspraktiker; det vill säga hur man läser och hur man talar om litteratur och läsning. Det handlar alltså både om vad man gör och det man säger att man gör.
– När studenterna talar om litteraturläsning i utbildningen rör de sig gärna med litteraturvetenskapliga begrepp som berättarperspektiv, huvudkaraktärer, berättartekniska drag och kulturanalytiska begrepp, säger Marie Thavenius.
Komplex bild
– Men när jag analyserat själva görandet framträder en mycket mer komplex bild. Läspraktiken är både mer innehållsrik och skiftande och man läser texter på olika sätt, beroende på kurs och sammanhang.
Detta, menar Thavenius, bör ställas mot den litteraturdidaktiska forskningen i Sverige. Den förordar på många sätt att texten ska vara i centrum och att litteraturen har ett värde i sig och ska läsas för sin egen skull.
Så vilka är dina viktigaste resultat?
– Studenterna i min studie använder en hel del av litteraturanalytiska begrepp men de kombinerar detta med jämförelser med världen utanför texten. De kan exempelvis värdera huvudkaraktärernas handlingar och reflekterar över dem och göra kopplingar till omvärlden. Vissa personer i fiktionen kan upplevas som hotfulla och så fortsätter funderingar kring det egna jaget och den verkliga världen.
Marie Thavenius menar att dessa analytiska kommentarer och känslomässiga reaktioner befruktar varandra, skapar liv i texten och visar på litterär mognad bland studenterna.
Vem ska läsa avhandlingen?
– Jag vill gärna att studenter, lärare och forskare läser avhandlingen. Men jag tror också den kan intressera alla som är intresserade av litteraturläsning.
Nu är det dags att gå över till vintertid och klockan ställs tillbaka en timme. Morgnarna blir ljusare och eftermiddagarna mörkare. Men hur påverkar omställningen vårt psyke och vår biologi? Bara fint säger forskarna.
– Övergången till vintertid är bara positiv. Vi får ett påslag av morgonljus som ger effekt i flera veckor framåt innan det värsta vintermörkret har lagt sig, säger Arne Lowden som är docent i psykologi med speciell inriktning mot sömn och ljuspåverkan vid Stressforskningsinstitutet på Stockholms universitet.
Växlingen till vintertid för egentligen inte med sig några nackdelar. Arne Lowden säger att det inte går att upptäcka någon ökad risk för sjukdomar eller annan ohälsa i någon av de stora studier som undersökt sambandet mellan hälsa och vintertid. Det är heller ingen större svårighet att anpassa sig till en timmes tidsskillnad.
– Det har skrivits ett flertal motioner i riksdagen om en önskan att bibehålla sommartiden. Men vi som forskar på området tycker att återgången till vintertid är viktig. Det ökade ljuset på förmiddagen som vintertiden för med sig hjälper hjärnan att förstå skillnaden mellan natt och dag, säger Arne Lowden.
Ljuset styr en rad funktioner i vår biologi. När dagsljuset är otillräckligt får inte hjärnan de ljuspulser som signalerar till kroppen att det är dag och att det är tid att bli aktiv. Skillnaden mellan dagsljus och nattljus blir otydlig och vi kan reagera med att bli trötta och håglösa. Men ljuset på morgontimmarna kan ge ny energi.
– Fram till klockan tio har ljuset en tydlig effekt på cellerna i kroppen som gör att de blir aktiva. Därefter förändras ljusets sammansättning vilket gör att kroppen inte längre svarar med samma aktivitet.
Människor naturligt dagsaktiva
Närmare hälften av alla celler i kroppen har en dygnsrytm. Den ligger nedärvd i våra gener och är något vi delar med alla levande varelser. Cellernas rytm justerar balansen mellan aktivitet och vila och kallas det cirkadiska systemet. Upptäckten av det cirkadiska systemet belönades för övrigt med årets nobelpris i medicin.
– En viktig funktion hos celler är att kunna återhämta sig. Vi är genetiskt anpassade för att vara dagaktiva och vår återhämtning sker under natten, säger Arne Lowden.
Dygnsrytmen i cellerna förutsäger skiftet mellan natt och dag. Redan klockan tre på natten börjar kortisolet att dra igång och väcka kroppen. Det är ett stresshormon som förbereder oss för aktivitet och rörelse. Inför kvällen behöver vi bli trötta för att kunna somna.
– Utan återhämtning skulle vi dö och därför behövs en stark signal till hjärnan att det är dags för vila. Den uppgiften har påslaget av sömnhormonet melatonin, säger Arne Lowden.
Under vinterhalvåret är ljuset i Sverige på extremt låga nivåer. På hösten når bara 14 procent av det globala ljuset hit. Under vintermånaderna har det minskat till fem procent. Eftersom vår biologi är så knuten till ljusets växlingar ger det svaga dagsljuset konsekvenser på flera olika sätt.
Arne Lowden ser till exempel i sin forskning att november är den månad då skolelever känner sig mest nedstämda. Men det kan också ge upphov till depression. Ett fenomen som är så vanligt att det har ett eget namn, årstidsbunden depression.
– Årstidsbunden depression är kopplad till minskat ljus. En förklaring till att depressionen uppstår kan vara att hos de människor som drabbas är produktionen av melatonin för hög under dagen. Men varför vissa människor är känsligare för att ljuset minskar vet man inte, säger Katja Valli, lektor i psykologi vid Skövde högskola som forskar om årstidsbunden depression.
Känslor av meningslöshet
Tillståndet blir vanligare ju längre norrut från ekvatorn människor lever. Det är också dubbelt så vanligt bland kvinnor som bland män. Åtta procent av kvinnorna drabbas jämfört med fyra procent av männen. Men sannolikt är antalet högre eftersom många inte är diagnostiserade, menar Katja Valli.
Årstidsbunden depression är allvarligt och kan i värsta fall leda till självmord.
En mildare variant är vinterblues då är man trött och deprimerad men alla kriterier för en fullständig diagnos uppfylls inte.
För den som lider av årstidsbunden depression kommer känslorna av meningslöshet och tomhet smygande under hösten. De förstärks under vintern och klingar av till våren. Typiska tecken är också trötthet under hela dagen, att vilja sova mycket och att längta efter socker och kolhydrater. Något som är ett sätt att kompensera för tröttheten.
– I andra typer av depressioner är det motsatta istället vanligt, som att tappa aptiten och att lida av sömnproblem. På det sätter är årstidsbunden depression annorlunda, säger Katja Valli.
Även Katja Valli uppskattar omställningen till vintertid. Morgonljuset kan inte bota en depression som brutit ut men det kan verka förebyggande och göra att nedstämdheten inte blir lika stark, säger hon.
Utomhusljus dubbelt så starkt
Bästa sättet att inte förlora humöret under den mörka perioden är att vara utomhus minst en timme före klockan tio på morgonen, säger Arne Lowden. Det ljus vi då utsätts för har en styrka på 1000 lux jämfört med inomhusljuset som bara är ungefär 500 lux.
– Förr klarade vi årets mörkare perioder bättre eftersom vi var ute stor del av dagen. Att vistas inomhus på dagarna är ett nytt fenomen som kom med elektriciteten för lite mer än 100 år sedan.
Men även om det artificiella ljuset inte är lika starkt som naturligt dagsljus så hjälper det att bara tända en lampa.
– Så fort vi tänder ljuset blir vi mer alerta. Ljuset är kopplat till flera olika hjärncentra som direkt aktiveras. Det kan också göra stor skillnad att på arbetsplatser byta från det gula ljus som till exempel ofta är i lysrör till ljuskällor med vitare ljus.
Så finns de ett mer drastiskt alternativ och det är att helt enkelt fly mörkret.
– Solresor är ett mycket effektivt sätt att må bättre när ljuset på våra breddgrader inte räcker till, säger Arne Lowden.
Ljusterapi mot årstidsbunden depression
Ljusterapi kan bromsa årstidsbunden depression. Genom att tidigt på morgonen exponeras för starkt ljus minskar kroppens produktion av sömnhormonet melatonin.
– En orsak till den trötthet och det stora sömnbehov som följer av årstidsbunden depression kan vara att halten av melatonin inte sjunker under dagen. Att utsättas för starkt ljus motverkar produktionen av melatonin och ljusterapi kan därför göra att människor mår bättre. Men behandlingen måste sättas in innan depressionen brutit ut, säger Katja Valli, lektor i psykologi vid Skövde högskola som forskar om årstidsbunden depression.
Ljusterapi innebär att man sitter framför en lampa eller har ett par glasögon på sig med en skärm som ger ljus på upp till 2500 lux. Det är ungefär fem gånger så starkt som på en ordinär arbetsplats. Helst ska ljuset vara i den blå – lila skalan eller vitt. De delar av hjärnan som reglerar dygnsrytm är mer känsliga för blå våglängder. Det är ljus som finns i dagsljus och i lampor med dagsljuskaraktär.
Behandlingen görs på morgonen varje dag under minst 20 minuter och för de flesta människor uppstår inga biverkningar. Men personer som är känsliga för starkt ljus kan få huvudvärk.
– Ljuset gör att man genast blir piggare på morgonen och det ger också en signal till vår dygnsrytm som gör att det blir lättare att somna på kvällen. Medicinering mot sömnstörningar ökar men istället för att ta en melatonintablett kan man tanka ljus, säger Arne Lowden docent i psykologi med speciell inriktning mot sömn och ljuspåverkan på Stockholms universitet.
För att undersöka hur ungdomars humör påverkas av ljusterapi genomför Arne Lowden just nu en studie på ett 60-tal gymnasieelever. Varje morgon i 20 minuter under två veckor utsätts de för ljus som är ca 1000 lux, som är samma styrka som dagsljuset under det mörka halvåret.
Innan ungdomarna börjar använda glasögonen har de fått uppskatta hur de känner sig: glada, trötta, nedstämda etc. Efter de två veckorna med ljusglasögon gör de en ny uppskattning.
– Även om vi måste ta hänsyn till att det kan finnas en viss placeboeffekt kan vi redan nu se en stark effekt av ljusbehandlingen. Ungdomarnas humör har signifikant förbättrats, säger Arne Lowden.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
