– Psykisk ohälsa är en stor utmaning för primärvården. För dem som drabbas är det särskilt viktigt med kontinuitet, och det fungerar dåligt idag. En patient kan, efter det första läkarbesöket, få vänta i månader på att få träffa en psykolog eller terapeut. Under väntetiden har vårdcentralen inte alltid regelbunden kontakt med patienten. Att stå på väntelista är ingen bra vård, det är snarare icke-vård, säger Cecilia Björkelund, seniorprofessor i allmänmedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Följer individer under sjukdomsförloppet
Projektet går ut på att undersöka hur särskilda vårdsamordnare för personer som söker för depression, ångest och stressrelaterad ohälsa kan fungera på vårdcentralen. Samordnaren är oftast en distriktssköterska som använder en del av sin tjänst för att följa individen under hela sjukdomsförloppet. Efter ett första fysiskt möte håller vårdsamordnaren kontakten med patienten genom telefonsamtal en gång i veckan. I uppgiften ingår att ta reda på hur patienten mår, göra upp en vårdplan tillsammans med patienten samt, om det behövs, planera in extra besök hos läkare eller terapeut.
– Det handlar framför allt om att stötta och att visa att vårdgivaren bryr sig, men också om att använda primärvårdens resurser mer effektivt. Det blir dessutom ett stöd för läkarna, när de vet att någon håller koll på hur patienten har det, säger Cecilia Björkelund.
Mild till medelsvår depression
Den vetenskapliga studien, vars resultat nu publiceras i tidskriften BMC Family Practice, är den första studien i Sverige som visar att en vårdsamordnarfunktion på vårdcentralen kan ge ökad kvalitet i vården i form av hög tillgänglighet och hög kontinuitet för patienter med depression.
Studien omfattar nästan 400 patienter med mild till medelsvår depression. De patienter som hade kontakt med vårdsamordnare tillfrisknade snabbare, och dessutom blev fler friska i denna grupp. De återgick också till arbetet signifikant tidigare än gruppen patienter som fick den vanliga vården.
– På de vårdcentraler som infört vårdsamordnare är både läkarna och vårdcentralchefer nöjda, och det är också patienterna. Även bland de patienter som inte hade tillgång till en vårdsamordnare tillfrisknade de flesta och de var också förhållandevis nöjda med vården, men för de patienter som fick vårdsamordnarkontakt under hela sjukdomsförloppet innebar detta tidigare återgång till arbete och ännu snabbare tillfrisknande, säger Cecilia Björkelund.
I studien jämfördes elva vårdcentraler som infört vårdsamordnarfunktion, med tolv andra vårdcentraler, där man erbjöd den vård som vanligen ges till patienter med depression inom primärvården idag. Nitton vårdcentraler i Västra Götalandsregionen har deltagit i projektet, och dessutom fyra i region Dalarna, som var första delen av en metodutveckling av primärvårdens organisation för psykisk ohälsa. Primärvården i Västra Götaland har fortsatt att utveckla denna funktion och den har nu införts på cirka hundra vårdcentraler, vilket är hälften av regionens alla vårdcentraler.
Studien är utförd i nära samverkan mellan enheten för allmänmedicin vid Göteborgs universitet och Västra Götalandsregionens primärvård. Finansieringen har skett av Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsstyrelse.
Artikel:
Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften BMC Family Practice.
Vid Lunds universitet finns några av de ledande forskarna på området. I en artikel redogör de för forskningen så här långt och vilka utmaningar de står inför.
Att vara aktiv på natten har sina fördelar. Parasiterna är färre, detsamma gäller antalet rovdjur. Det är heller inte lika stor konkurrens om föda som när det är ljust. För djur som migrerar eller letar mat över relativt stora områden är lägre temperatur att föredra framför dagens hetta.
Men det gäller att de kan navigera rätt i mörkret, något de gör på olika sätt. Flyttfåglar som lyfter när solen går ner använder både magnetkompass och stjärnkompass när de navigerar efter enskilda stjärnor. Dyngbaggar använder inte enskilda ljuspunkter på himlen. Istället orienterar de sig genom natten med hjälp av ljuset från Vintergatan som kontrasterar mot det omgivande mörkret på himlen.
Ny teknik kan ge djupare kunskap om nattnavigering Andra undersökningar ger stöd för att så skilda djur som sälar, nattfjärilar och grodor på olika sätt också använder stjärnhimlen för att orientera sig nattetid.
– Djur som har kameraögon, sådana som vi människor har, kan se enskilda stjärnor. Däremot kan insekter med fasettögon sannolikt inte urskilja enskilda ljuspunkter, vi tror att de tolkar stjärnhimlen och Vintergatan som mönster av ljus, säger James Foster, biolog vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund.
Han har skrivit översiktsartikeln i Proceedings of the Royal Society B tillsammans med kollegorna Marie Dacke, Dan-Eric Nilsson och Jochen Smolka. De står inför spännande utmaningar framöver.
– Vi vet fortfarande väldigt lite om hur nattaktiva djur upplever och tolkar ljus på natthimlen. Exempelvis har ingen hittills lyckats visa att flyttfåglar som passerar ekvatorn byter referenspunkter på himlen, säger James Foster och fortsätter:
– Jag tror att ny teknik, inte minst nya kameror, gör att vi kommer att upptäcka att många fler arter använder stjärnhimlen för att navigera när de förflyttar sig under dygnets mörkaste timmar.
Artikel: How animals follow the stars, James J. Foster, Jochen Smolka, Dan-Eric Nilsson, Marie Dacke, Proceedings of the Royal Society B
Forskning från Region Örebro län visar ett tydligt samband mellan psykisk stress, stresstolerans och risken att drabbas av cancer.
Forskningsresultaten skulle kunna förklara de samband man också såg mellan låg stresstolerans och risken att drabbas av lung- och levercancer senare i livet. Stresstolerans är ett psykologiskt begrepp som innefattar både personlighetsdrag och förmågor som handlar om stresshantering. Forskare Beatrice Kennedy använde sig av information om stresstolerans som samlats in i samband med mönstring och kunde via länkningar till andra datakällor studera risken för rökning, alkohol, droganvändning och senare även cancer.
– Jag blev överraskad av det mycket tydliga sambandet mellan låg stresstolerans och rökning. Sambandet kvarstod även när vi tog hänsyn både till föräldrars utbildningsnivå och socioekonomi samt studiedeltagarnas egen utbildningsnivå och socioekonomi, säger Beatrice Kennedy, läkare på Klinisk epidemiologi och biostatistik på Universitetssjukhuset Örebro och tidigare doktorand på Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Arbeta förebyggande med stressrelaterad ohälsa Att ta hänsyn till personers olika stresstolerans kan vara en pusselbit i utformandet av förebyggande åtgärder för att minska på både stressrelaterad ohälsa och kroppslig sjukdom som beror på alkohol- och tobaksanvändande.
– Resultaten i min forskning kan peka på att låg stresstolerans innebär en ökad risk för att ha ett riskbruk av alkohol och vara dagligrökare. En förklaringsmodell är att dessa vanebildande substanser kan fungera som självmedicinering, säger Beatrice Kennedy.
Förlust av nära anhörig i barndomen påverkar hälsan som vuxen En annan frågeställning som avhandlingen försöker besvara är om förlust av en nära anhörig i barndomen kan påverka utvecklingen av stresstolerans och på längre sikt även öka risken att drabbas av cancer.
– Min forskning visar att de långsiktiga konsekvenserna av att förlora en nära anhörig i barndomen innefattar lägre stresstolerans, såväl som en liten ökad risk av drabbas av vissa cancerformer. I Sverige förlorar vart tjugonde barn ett syskon eller en förälder före sin 18-årsdag. Vår förhoppning är att genom psykologiska och sociala interventioner kunna minska riskerna för dessa barn, avslutar Beatrice Kennedy.
Stresstolerans kan beskrivas som förmågan att kunna hantera stressfyllda situationer i livet. Oavsett om det handlar om konflikter med vänner eller på en arbetsplats eller om mer traumatiska händelser såsom förlust av nära anhörig eller separationer.
Alla fyra studier i avhandlingen bygger på registerdata från svenska befolknings-, mönstrings-och hälsoregister.
Kontakt:
Beatrice Kennedy, Läkare, Klinisk epidemiologi och biostatistik, Universitetssjukhuset Örebro, Region Örebro län, 0709 – 42 93 15
– Algen Dunaliella salina innehåller antioxidanter, stärkelse och proteiner som vi kan använda som kosttillskott eller i mat. Proteiner från algerna kan användas för att berika och ge fin struktur och färg till glutenfritt bröd. Antioxidanterna som utvinns ur algen kan tillsättas till exempel till en smoothie, eller yoghurt, som på köpet får en aptitlig gulaktig färg, säger Karin Persson, forskare på RISE.
RISE har medverkat i ett internationellt 4-årigt projekt för att utveckla nya användningsområden och att utvinna högvärdiga produkter ur mikroalgen Dunaliella salina. Projektet, D-Factory, stöttas med 10 miljoner euro från ”Knowledge-Based Bio-Economy” inom EU:s sjunde ramprogram för utveckling inom forskning och teknik.
Utmaningen är att odla algen under kontrollerade former är flera. Dels ska höga halter av önskad uppdelning bildas och dels ska man lyckas skörda biomassan och utvinna det önskade materialet till en så låg kostnad som möjligt. I projektet har forskarna lyckat med att visa att extrakt av mikroalgen Dunaliella salina kan användas som förnybar källa till bland annat hälsoprodukter, mat och foder.
– Nästa steg är att hitta samarbeten med livsmedelsindustrin för att använda upptäckterna och utveckla nya livsmedelsprodukter, säger Karin Persson, på RISE.
Dunaliella salina
Odlas i dagsläget kommersiellt för dess höga innehåll av Betakaroten.
Är kända för sin förmåga att förvandla koldioxid och solljus till kemisk energi.
Kan odlas på mark eller i vatten som inte i övrigt är lämplig för livsmedelsproduktion, och är därför en attraktiv förnyelsebar resurs.
– Resultaten var förvånande. Att underviktiga barn som tidigt fick järntillskott hade lägre blodtryck i skolåldern är aldrig tidigare visat. Vi kan ha identifierat ett sätt att delvis skydda mot senare hjärtkärlsjukdomar även om mer forskning behövs, säger Josefin Starnberg, doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet.
I studien ingick 285 barn som fötts med vad som klassas som marginellt låg födelsevikt, två till två och ett halvt kilo, samt en kontrollgrupp om 95 barn med normal födelsevikt. Data för vikt, längd, kroppssammansättning, blodtryck, samt blodprover för blodsocker, insulin och blodfetter samlades in. Dessutom testades barnens IQ, och olika förmågor. Marginellt lågviktiga står för en klar majoritet av alla barn födda med låg födelsevikt, men de prioriteras sällan i studier.
Lättviktare kan drabbas av hjärt-kärlsjukdomar Hur barns hjärna och neurologiska utveckling påverkas av en marginellt låg födelsevikt har till stor del varit okänt. Troligen föds underviktiga barn med en omogen hjärna, som tvingas utvecklas och mogna under andra omständigheter än hos ett fullgånget barn född med normal födelsevikt. Umeå-studien visar att barn födda med bara lite för låg födelsevikt har mer kognitiva svårigheter, så som lägre verbalt IQ och sämre förmåga till uppmärksamhet och koordination jämfört med barn födda med normal födelsevikt.
– Följderna av de sämre testresultaten kan bli mer skolsvårigheter och beteendeproblem än hos barn födda med normal födelsevikt. Det är viktigt att både vi inom sjukvården och inom skolans värld är medvetna om detta, för att i tid fånga upp dem som kan behöva extra stöd, säger Josefin Starnberg.
Tidigare studier har visat att barn födda med låg födelsevikt har en ökad risk att senare i livet drabbas av övervikt, högt blodtryck, höga blodfetter och insulinresistens, vilka alla ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar. Man har förklarat detta genom så kallad tidig programmering, vilket innebär att fostret programmeras och anpassar sig enligt den omgivande miljön i livmodern, något som senare kan bli ofördelaktigt om miljön efter födseln ser annorlunda ut.
Tillskott av järn skyddar länge Umeåstudien visar tvärtom att barn som föds som marginellt underviktiga snarare har en ökad risk för fortsatt undervikt som sjuåringar. Men samtidigt hittade man även tidiga tecken på rubbad insulin- och blodsockerbalans, ett välkänt tecken på ökad risk för att senare utveckla diabetes och hjärt-kärlsjukdom. För att förstå konsekvenserna av detta behövs uppföljande studier upp till vuxen ålder.
Ett särskilt uppmärksammat fynd i studien var att de barn som tidigt i livet fått järntillskott hade lägre blodtryck, vilket är ett tidigare okänt samband. Förutom att föreslå en bakomliggande mekanism till tidig programmering av blodtryck, ger resultaten oss också en möjlighet till att med enkla medel skydda barn med låg födelsevikt från framtida hjärtkärlsjukdom
Josefine Starnberg är bosatt i Gävle och arbetar som AT-läkare vid Gävle sjukhus.
Monika Hattinger har forskat på och själv varit med och utvecklat utbildningar där industrin och akademin samverkar:
– Det är ett unikt utbildningskoncept där industrins medarbetare och högskolans forskarlärare tillsammans designar flexibla och arbetsintegrerade e-lärande kurser inom produktionsteknik. En ömsesidig lärandeprocess där praktiska erfarenheter från industriproduktionen väger lika tungt som forskarnas kunskaper, säger Monika.
Kurserna är webbaserade och har även inslag av laborationer och föreläsningar. Deltagarna är främst operatörer och ingenjörer som har lite eller ingen akademisk utbildning. Majoriteten av dem som söker kurserna måste först validera sin kompetens.
– Kurserna har snarare formen av utvecklingsprojekt än undervisning. Operatörerna bidrar med sina kunskaper och erfarenheter. För lärarna är det en utmaning att designa och utveckla kurserna utifrån operatörernas erfarenheter och kunskapsbehov.
Vad innebär det att samproducera?
Monika har undersökt hur kunskapsutbyte utvecklas till ett samspel mellan operatörernas praktiska erfarenheter och forskarnas vetenskapliga kompetens.
– Jag har fördjupat mig i vad det egentligen innebär att samproducera kunskaper, hur det går till och vad det betyder för deltagarna.
Hon har också studerat hur olika typer av laborationer och case-metoder kan designas så att kompetensutveckling kan genomföras på ett optimalt sätt utifrån industrins förutsättningar.
– Industrins roll i det här utvecklingsarbetet är oerhört viktig. Kompetensutveckling måste vara genomförbar i praktiken.
Fem delstudier
Forskningsprojektet omfattar fem delstudier med fokus på hur de olika aktörerna har bidragit till kunskapsutveckling över tid. Monika har intervjuat och följt ett 50-tal chefer, 200 operatörer och ingenjörer som deltog i kurserna och ett tiotal forskningsaktiva lärare. Totalt har hon följeforskat 18 kurser. Forskningen utgår också från de utmaningar och möjligheter som digitaliseringen innebär för både industrin och för högskolan.
Monikas aktionsforskning har pågått under fem år. Under tiden har hon återkopplat löpande till projektet och kunnat föreslå förändringar i kursernas design.
– Det är en stor fördel att få studera något som jag har god så inblick i. Genom forskningen har jag kunnat bidra aktivt till förändringar i kursernas pedagogiska och tekniska arbetssätt så att kunskapsnivån stämmer överens med industrins behov.
Värdefullt kunskapsutbyte
– Mina longitudinella studier visar bland annat att samproduktion är en komplex process där industri och högskola agerar på ett aktivt och gränsöverskridande sätt. Det ger ett ömsesidigt lärande som är värdefullt för både kursdeltagarna och för forskarna. Det är också tydligt att kursdeltagarnas engagemang och kritiska förhållningssätt till kunskap har utvecklats över tid.
Samtidigt ser hon utmaningar för industrin att ta tag i:
– För att klara framtida konkurrens krävs att industrin kontinuerligt inventerar och identifierar sina kompetensbehov. Företagen måste även bli bättre på att omvandla sina medarbetares nya kompetenser i det dagliga produktionsarbetet.
Första avhandlingen inom I-AIL
Monikas forskning är tvärvetenskaplig och greppar över IT-forskning, pedagogik och ingenjörsvetenskap. Hon är först på Högskolan Väst med att doktorera inom informatik med inriktning mot industriellt arbetsintegrerat lärande, I-AIL, som också är en av tre kärnområden i den nya forskningssatsningen Primus på Högskolan Väst.
– Jag har arbetat med livslångt lärande och kompetensutveckling sedan 1997 på Högskolan Väst. I samband med högskolans nya forskarutbildning inom LINA (Lärande i och för det nya arbetslivet) fick jag möjlighet att forma min forskning på egen hand. Nu arbetar jag vidare i ett nytt forskningsprojekt som handlar om den ökade digitaliseringen i tillverkningsindustrin och hur den påverkar framtidens professioner.
Forskare över hela världen kämpar för att bygga en kvantdator. En av de stora utmaningarna är att komma runt kvantsystemens känslighet för störningar. Ett spår inom kvantdatorforskningen är därför att utnyttja så kallade majoranapartiklar, även kallade majoranafermioner. Bland annat Microsoft satsar på att utveckla den här typen av kvantdator.
Majoranafermioner är mycket originella partiklar, helt olika de som bygger upp materialen omkring oss. Väldigt förenklat kan man likna dem vid halva elektroner. I en kvantdator är tanken att koda information i par av majoranafermioner som är åtskilda i materialet, vilket skulle göra beräkningarna i princip immuna mot störningar.
Så var hittar man då majoranafermioner?
I fasta material lär de endast förekomma i så kallade topologiska supraledare – en typ av supraledare som är så ny och speciell att den knappt finns i praktiken. Men en forskargrupp på Chalmers är nu bland de första i världen att presentera resultat som tyder på att de faktiskt har lyckats tillverka en topologisk supraledare.
– Våra experimentella resultat är helt förenliga med topologisk supraledning, säger Floriana Lombardi, biträdande professor vid avdelningen för kvantkomponentfysik på Chalmers.
För att skapa sin okonventionella supraledare har de utgått från en så kallad topologisk isolator av vismuttellurid, Be2Te3. En topologisk isolator är till största delen just en isolator – det vill säga den leder inte ström – men leder ström på ett väldigt speciellt sätt på ytan. Ovanpå har forskarna lagt ett lager av en konventionell supraledare, i det här fallet aluminium, som leder ström helt utan motstånd vid riktigt låga temperaturer.
– De supraledande paren av elektroner läcker då in i den topologiska isolatorn som också blir supraledande, förklarar Thilo Bauch, docent i kvantkomponentfysik.
Vid de första mätningarna tydde allt på att de bara hade helt vanlig supraledning i sin komponent. Fast när de senare kylde ner komponenten igen, för att rutinmässigt upprepa några mätningar, var situationen plötsligt annorlunda – egenskaperna hos de supraledande elektronparen varierade i olika riktningar.
– Och det går inte alls ihop med konventionell supraledning. Plötsligt hade oväntade och spännande saker dykt upp, säger Floriana Lombardi.
Till skillnad från andra forskargrupper hade Floriana Lombardis grupp använt platina för att sätta ihop den topologiska isolatorn med aluminiumet. Vid upprepade nedkylningar gav det upphov till spänningar i materialet (se bilden), vilket gjorde att supraledningen ändrade karaktär.
Efter en intensiv analysperiod kunde forskargruppen konstatera att de förmodligen lyckats skapa en topologisk supraledare.
– För praktiska tillämpningar är materialet främst intressant för de som försöker bygga en topologisk kvantdator. Själva vill vi utforska all den nya, spännande fysik som gömmer sig i topologiska supraledare – det här är ett nytt kapitel inom fysiken, säger Floriana Lombardi.
Majoranapartikeln
Majoranapartikeln förutsades av den italienske fysikern Ettore Majorana redan år 1937. Den är en mycket originell elementarpartikel som – liksom elektroner, neutroner och protoner – tillhör gruppen fermioner. Till skillnad från alla andra fermioner är majoranafermionen sin egen antipartikel.
I Sverige har vi en positiv syn på daggmaskar och det finns inga regleringar kring spridning av dem i de svenska nationalparkerna. Men frågan är om de svenska fjällen behöver avmaskas.
– Vi blev mycket förvånade av att se hur bra några av de daggmaskarter som vi anser vara ”ekologiska värstingar” i USA överlever i de svenska fjällen, säger Jonatan Klaminder, docent vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
I länder som Kanada och USA upptäckte man under 90-talet att spridningen av daggmask från jordbruk och trädgårdar förändrade växtligheten i de amerikanska skogarna med negativa konsekvenser för vissa trädslag och hjortbestånd.
Daggmaskbestånd i Abisko
Det har lett till hårda riktlinjer för hur maskar får hanteras och böter vid överträdelser inom nationalparker.
Från ett svenskt perspektiv låter detta kanske förvånande med tanke på att vi från tidig skolålder får lära oss att maskar är jordförbättrare och bra för miljön. Inventeringar av daggmaskbestånd i de svenska fjällen runt Padjelanta, Stora sjöfallet och Abisko visar dock att den synen kan behöva förändras.
Studien visar att många av de arter som förändrat ekosystem i Nordamerika nu sprids ut från fjällstugetomter, tidigare jordbruksfastigheter och forskningsstationer rakt ut i skyddade nationalparksmiljöer runt de studerade områdena. Det stora antalet daggmaskar som förekommer visar att de stortrivs i fjällbjörkskogar och ängsmarker i fjällen.
Daggmaskar sprids med människor
Att människan är den vanligaste spridaren av daggmaskar beror på att maskarna själva sprider sig mycket långsamt på egen hand. Under istiden tros alla daggmaskar ha dött ut över stora områden i norra Europa och USA.
Den långsamma självspridningen gör att återkoloniseringen av tidigare istäckta områden fortfarande pågår och att de svenska fjällen är ett av de sista områdena i Europa dit många daggmaskarter ännu inte hunnit.
Student Adrian Wackett inventerar daggmask i fjällen. Bild: Kyungsoo Yoo
– Från studier i USA ser vi att daggmaskpopulationer på egen hand kan förflytta sig 5-10 meter per år, vilket gör att de aldrig på egen hand skulle ha hunnit komma till de svenska fjällen efter istidens slut, säger Adrian Wackett, student vid University of Minnesota, USA, och medarbetare i studien.
Den stora frågan för forskarna är nu vad de nya daggmaskarterna gör för åverkan på den svenska fjällmiljön.
– Det är lite för tidigt att lyfta fram detta som ett betydande miljöproblem då vi inte vet de ekologiska konsekvenserna, men har maskarna en gång etablerat sig är de i stort sett omöjliga att bli av med. Det gör att det är svårt att ångra sig om vi senare kommer fram till att detta ställer till det för fjällmiljön, säger Jonatan Klaminder.
Kontakt: Jonatan Klaminder, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, jonatan.klaminder@umu.se, 090-786 95 54
Johan Olofsson, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, johan.olofsson@umu.se, 090-786 77 04
Adrian Wackett, Department of Soil, Water and Climate, University of Minnesota, +1 651 245 3352 (cellphone/Whatsapp)
Sköldkörteln, lokaliserad i halsen strax under struphuvudet, utövar inflytande på alla celltyper i kroppen.
– Sköldkörtelns roll vid bröstcancer är intressant och komplex. Den påverkar celler både i bröstcancertumörer och i immunförsvarets som ska skydda oss, säger Jasmine Brandt, läkare och doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet.
– Tidigare studier har visat att sköldkörtelhormoner och det kvinnliga könshormonet östrogen har likheter i regleringen av bröstcellers funktion. Och det är redan belagt att det finns en tydlig koppling mellan östrogennivåer och bröstcancer.
Annat perspektiv än i tidigare forskning
I sitt avhandlingsarbete har hon undersökt betydelsen av några av de sköldkörtelhormoner som används mest vid kliniska undersökningar av sköldkörtelns funktion. I undersökningen har även en antikropp ingått.
En kombination av höga halter av sköldkörtelhormonet tyroxin samt låga nivåer av TPO-antikroppar kunde kopplas till en ökad risk att utveckla bröstcancer. Det var framför allt risken för mindre aggressiva tumörtyper som ökade. Jasmine Brandt undersökte därefter huruvida prognos och överlevnad kunde kopplas till de undersökta hormonerna.
– För en gynnsam prognos var det framför allt viktigt att nivåerna av tyroxin inte var för låga. TPO-antikroppspositivitet var också relaterad till en bättre chans att överleva bröstcancer, berättar Jasmine Brandt.
I den aktuella forskningen identifierades även fem genetiska markörer för tyroxin och TPO-antikroppar som kan knytas till bröstcancerrisk.
Syntetiska hormoner intressant uppslag
Studierna är av observationstyp och hon menar att det fortfarande återstår mycket forskning kring sambanden mellan sköldkörtelns funktion och bröstcancer. Underlaget till studierna kommer från Malmö Kost Cancer, en större medicinsk befolkningsundersökning där drygt 17 000 kvinnor i Malmö deltog mellan 1991 och 1996.
– Tidigare forskning har framför allt uppmärksammat sambanden först när patienterna redan diagnosticerats med bröstcancer. I min forskning har vi tvärtom utgått från friska kvinnor och sett vilken roll sköldkörtelhormonerna haft vid utveckling av bröstcancer, förklarar hon.
Jasmine Brandt ser positivt på fortsatt forskning och möjligheterna att ny kunskap om sköldkörtelhormonerna kan bidra till framtida diagnosmetoder och behandlingar. Bland annat anser hon det intressant att utreda ifall syntetiska sköldkörtelhormoner (t.ex. Levaxin) skulle kunna förbättra överlevnadsoddsen vid låga nivåer av tyroxin.
Avhandlingen:
Thyroid function and breast cancer – risk and clinical outcome in relation to thyroid hormones (free T3/T4), TSH, TPO-Antibodies and genetic variants
Kontakt:
Jasmine Brandt, läkare och doktor i medicinsk vetenskap vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, jasmine.brandt@med.lu.se
NK-celler är en speciell typ av vita blodkroppar som upptäcktes vid Karolinska Institutet på 1970-talet och som har en förmåga att känna igen och döda cancerceller. Under de senaste åren har mycket kunskap genererats kring cellernas biologi och deras förmåga att känna igen tumörceller.
Även forskningen inom immunterapi, där immunförsvaret aktiveras för att bekämpa cancerceller, har tagit stora steg framåt. NK-cellernas potential som immunterapi har dock inte fullt ut studerats.
Inga allvarliga biverkningar
Nu har forskare vid Karolinska Institutet testat en NK-cellsbaserad immunterapi på 16 patienter med behandlingsresistent leukemi av typerna myelodysplastiskt syndrom (MDS), akut myeloisk leukemi (AML) eller övergångsfaser mellan MDS och AML. Patienterna behandlades med aktiverade NK-celler från besläktade givare.
Sex av patienterna uppvisade objektiva svar på behandlingen, vissa uppnådde till och med så kallad komplett remission och blev därmed symtomfria. Fem av dessa sex patienter blev tillräckligt friska för att kunna genomgå botande stamcellstransplantation, något som inte var möjligt före NK-cellsbehandlingen. Tre av dem har nu överlevt mer än tre år, varav en patient mer än fem år. NK-cellsinfusionerna gav inga allvarliga biverkningar.
Öppnar upp för nya studier
– Vår studie visar att patienter med MDS, AML och MDS/AML kan behandlas med NK-cellsbaserad immunterapi och att terapin kan ge mycket bra resultat, säger professor Hans-Gustaf Ljunggren vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet som tillsammans med professor Karl-Johan Malmberg vid samma institution tagit initiativ till och ansvarat för studien.
– Resultaten öppnar nu upp för nya kliniska studier där potential finns för att åstadkomma ytterligare förbättringar i studieupplägg, inklusive framtagande av nästa generations NK-cellsbaserade immunterapi, säger Andreas Björklund, specialistläkare vid Karolinska universitetssjukhuset och forskare vid Karolinska Institutet som varit kliniskt ansvarig för de patienter som behandlats med den aktuella terapin.
Publikation: Complete Remission with Reduction of High-risk Clones following Haploidentical NK Cell Therapy against MDS and AML. Andreas T. Björklund, Mattias Carlsten, Ebba Sohlberg, Lisa L. Liu, Trevor Clancy, Mohsen Karimi, Sarah Cooley, Jeffrey S. Miller, Monika Klimkowska, Marie Schaffer, Emma Watz, Kristina Wikström, Pontus Blomberg, Björn Engelbrekt Wahlin, Marzia Palma, Lotta Hansson, Per Ljungman, Eva Hellström-Lindberg, Hans-Gustaf Ljunggren, Karl-Johan Malmberg. Clinical Cancer Research
Kontakt: Andreas Björklund, specialistläkare och forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, andreas.bjorklund@ki.se, 0708-112312
Hans-Gustaf Ljunggren, professor vid Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, hans-gustaf.ljunggren@ki.se, 070-533 46 99
Karl-Johan Malmberg, professor vid Oslo universitetssjukhus, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, kalle.malmberg@ki.se, +47 453 90 926
Thomas Dahlgren kommer att delta i en brittisk expedition till shelfisen Larsen C. Sommaren 2017 bröt sig ett av världens största isberg loss från denna shelfis (flytande glaciär). Ett isberg lika stort som två Gotland.
Weddelhavet, Antarktis. Bild: Thomas Dahlgren
Syftet med expeditionen är att undersöka vilka djur som normalt lever i havet under en 300 meter tjock flytande glaciär, och därmed försöka förstå vad som kommer att hända när isen försvinner från tidigare istäckta bottnar.
Svar i Antarktis klimathistoria Forskarna tror att djurlivet under den flytande glaciären Larsen C kan ge ledtrådar till svaret på frågan om hur vanliga och hur långa perioderna med mindre is runt Antarktis varit under de senaste årmiljonerna.
– Att nu ett stort stycke av shelfisen lossnat ger oss möjlighet att från expeditionsfartyget ta prover från djurlivet i havet under isberget, säger Thomas Dahlgren, som deltar i expeditionen.
Forskningen kommer att ske från det engelska fartyget R/V James Clark Ross som lämnar hamnen på Falklandsöarna 21 februari.
– Jag kommer att tillsammans med min kollega Adrian Glover, från Natural History Museum i London, studera de djur som lever i sedimenten under shelfisen, säger Thomas Dahlgren vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
Medelst undervattensrobot
Ett 20-tal forskare från England, Tyskland, Belgien, Australien och Sverige kommer att delta i forskningsexpeditionen.
– Göteborgs universitets stora satsning på Antarktis, bland annat genom en avancerad undervattensrobot som kan ta sig in under shelfisarna, är bara ett steg i den riktning som stakades ut av Otto Nordenskjöld för över 100 år sedan, säger Thomas Dahlgren.
Otto Nordenskjöld verkade en tid som Göteborgs universitets (då Handelshögskolan) rektor och namngav bland annat Larsens shelfis under sin Antarktisexpedition 1901-1903.
– Tagellavar kan därför missgynnas av ett framtida varmare och blötare klimat, med allvarliga konsekvenser för biologisk mångfald och renskötsel, säger Per-Anders Esseen, professor på institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Tagellavar hör till de vanligaste hänglavarna. De utgör livsmiljö för många insekter och spindlar och är föda för renar under vintrar med hård eller djup snö. Forskare studerar tagellavar för att de är utmärkta indikatorer på miljötillståndet i barrskogar. Förutom att missgynnas av intensivt skogsbruk och luftföroreningar är lavarna känsliga för klimatförändringar.
Vattenbalansen beroende av mikroklimatet
För att förstå hur klimatet styr lavars tillväxt och överlevnad behövs mer kunskap om lavarnas vattenbalans. Lavar kan inte aktivt reglera upptag och avgivande av vatten, deras tillväxt är därför helt beroende av det omgivande mikroklimatet. Lavar tar upp vatten från regn, fuktig luft, dagg och även från snö.
Studien vid Umeå universitet visar på tagellavarnas unika egenskaper. Hänglavar har stor yta i förhållande till sin vikt och detta påverkar upptag, lagring och flöden av vatten.
– Tagellavar kan lagra hela 7-8 gånger mer vatten än deras torrvikt. De lagrar lite vatten inne i själva kroppen, lavbålen, vilket är en anpassning till snabb aktivering av fotosyntesen i fuktig luft.
Hänglavar växer i luften
Lavar är inte växter, utan symbiotiska organismer mellan svampar och grönalger och/eller cyanobakterier. De saknar rötter och deras kropp kallas bål. Hänglavar har tunna hårlika bålar och växer främst på trädens grenar. De vanligaste hänglavarna är tagellavar, skägglavar och garnlav. Tagellavar har mörka barkpigment (melaniner) som skyddar algen mot starkt soljus och de kan därför växa rikligt i trädtoppar. Skägglavar och garnlav föredrar däremot den nedre delen av träden, eftersom de med sina ljusa pigment (usninsyra) är känsliga för starkt ljus.
Tagellavar vill ha kallt och mycket snö
– Däremot kan tagellavarna efter regn lagra stora mängder vatten på utsidan av bålen, cirka 80 procent av vattenmängden. Detta är gynnsamt i regnfattiga klimat eftersom allt vatten gör dem fysiologiskt aktiva under en längre period.
Studien visar också att det är dessa egenskaper som gör att tagellavarna inte tål att vara blöta under längre perioder. Då bryts de ned och fragmenteras. Tagellavar är väl anpassade till ett kallt klimat med mycket snö.
Kontakt: Per-Anders Esseen, professor på institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, per-anders.esseen@umu.se, 090-786 5523
– Effekterna är övertygande, och det här stärker resultaten från den förra studien, säger Mar Tulinius, professor i pediatrik vid Sahlgrenska akademin, och överläkare på Drottnings Silvias barn- och ungdomssjukhus.
Även i den tidigare studien, publicerad i NEJM i november, var Mar Tulinius ansvarig för den svenska delen. Då gavs Spinraza vid den svåraste formen av spinal muskelatrofi, SMA typ 1, som drabbar barn före sex månaders åder.
Den här gången gäller det SMA typ 2, där insjuknandet sker när barnen lärt sig sitta själva men ännu inte börjat gå. Muskulaturen försvagas successivt, barnen kommer aldrig upp på benen, och i förlängningen krävs andningshjälp för att överleva.
Ökade rörelseförmågan Två av tre barn i den aktuella studien fick Spinraza, ett av tre fick placebo. Och även den här gången visade det sig att läkemedlet med den aktiva substansen nusinersen, som delvis kompenserar för ett nedärvt genetiskt fel, förändrade barnens situation.
Deras förmåga att sitta rakt, lyfta händerna, förflytta sig genom att rulla runt med mera förbättrades med i genomsnitt fyra poäng på den skala som används för att mäta förändringar vid spinal muskelatrofi. Barnen i placebogruppen gick samtidigt tillbaka i snitt 1,9 poäng på skalan.
– Naturalförloppet är att barnen förlorar poäng på den här skalan. Även om det varierar inom gruppen är de aldrig destinerade till att bli bättre. Det faktum att styrka och rörelseförmåga ökade hos dem som fick läkemedlet är egentligen helt fantastiskt, säger Mar Tulinius.
Ökad risk om båda föräldrarna bär anlaget Personer med spinal muskelatrofi saknar ett protein som krävs för att de motoriska nervcellerna i ryggmärgen ska fungera. Om båda föräldrarna är anlagsbärare är sannolikheten för att barnet ska få sjukdomen 25 procent.
Varje år insjuknar ett tiotal barn i Sverige i SMA. De två svåraste varianterna, typ 1 och 2, omfattas av en nyligen utfärdad rekommendation från NT-rådet vid Sveriges kommuner och landsting om att barnen under vissa förutsättningar och strikt kontroll kan erbjudas behandling med Spinraza.
– Ofta säger man nej, vi har inte råd, när det kommer till dyra särläkemedel. Men det här har så bra effekt att det inte går att bortse ifrån, säger Mar Tulinius.
Kontakt:
Mar Tulinius, professor i pediatrik, Sahlgrenska akademin, mar.tulinius@gu.se
Nu hoppas forskarna att den nya principen för cancerbehandling så småningom ska kunna utvecklas även för människor.
Vi människor behöver få i oss grundämnet selen för att må bra. Det seleninnehållande enzymet thioredoxinreduktas 1, TrxR1, stödjer olika cellers tillväxt och dess skydd mot skadliga former av syreradikaler, så kallad oxidativ stress.
Intag av selen har också länge diskuterats i samband med cancer, men resultaten har varit tvetydiga och sambanden mellan selenintag och cancerutveckling är mycket komplexa.
Cancerceller mer känsliga för oxidativ stress
Förhöjda nivåer av TrxR1 ses vid flera olika cancerformer och är kopplat till sämre prognos vid huvud-hals-, lung- och bröstcancer. Forskarna analyserade därför närmare 400 000 olika molekyler för att söka efter nya mer specifika hämmare av TrxR1 än vad som tidigare funnits tillgängligt.
De fann tre olika molekyler som stämde in på vad de sökte efter. Samma molekyler visade sig vid tester mycket riktigt också vara verksamma som cancermediciner. Över ett sextiotal olika former av cancerceller kunde behandlas med god effekt i laboratorieförsök. Normala celler var däremot mycket mindre känsliga för dessa molekyler.
– De goda effekterna mot cancer kan bero på att just cancerceller verkar vara mer känsliga än normala celler för oxidativ stress, vilket i sin tur skulle kunna utnyttjas för cancerterapi, säger professor Elias Arnér vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska Institutet som har lett studien.
Inga uppenbara biverkningar
Forskarna fann också snabba tumördödande effekter vid behandling av huvud-hals-cancer och bröstcancer i möss, utan uppenbara biverkningar. Ännu har de nya molekylerna inte provats i människa, men det är känt sedan tidigare att flera olika cancermediciner som redan idag används för behandling, bland annat cisplatin och melfalan, hämmar TrxR1.
Det har varit okänt om denna hämning av enzymet är viktig för läkemedlens effekt, men studien tyder på att så kan vara fallet. Forskarna vill nu vidareutveckla de nya hämmarna av TrxR1 för en ny form av cancerterapi.
– Jag hoppas på att ny behandling med god effekt mot ett flertal former av cancer, men med få biverkningar, ska kunna utvecklas. Det verkar fungera i musmodeller och vi hoppas därmed att denna princip för behandling ska kunna utvecklas för människor, även om det krävs många år av ytterligare forskning, säger Elias Arnér.
Studien har genomförts i samarbete med forskare vid National Institutes of Health (NIH), USA.
Publikation: Irreversible inhibition of cytosolic thioredoxin reductase 1 as a mechanistic basis for anticancer therapy. William C Stafford, Xiaoxiao Peng, Maria Hägg Olofsson, Xiaonan Zhang, Diane K Luci, Li Lu, Qing Cheng, Lionel Trésaugues, Thomas S Dexheimer, Nathan P Coussens, Martin Augsten, Hanna-Stina Martinsson Ahlzén, Owe Orwar, Arne Östman, Sharon Stone-Elander, David J Maloney, Ajit Jadhav, Anton Simeonov, Stig Linder och Elias S.J. Arnér. Science Translational Medicine
Kontakt: Elias Arnér, professor vid Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, elias.arner@ki.se
Blodkärlssystemet i hjärnan är precis som på andra ställen i kroppen uppbyggt av artärer, vener och tunna mellanliggande kärl, kapillärer, genom vilka det huvudsakliga utbytet av syre, näring och avfallsprodukter sker.
Men hjärnans blodkärl skiljer sig från alla andra i ett viktigt avseende – den så kallade blod-hjärnbarriären – som strikt begränsar vilka substanser som kan passera blodkärlsväggen.
Blod-hjärnbarriären oumbärlig
Blod-hjärnbarriären skyddar hjärnan från potentiellt giftiga produkter och möjliggör selektiv passage av det som hjärnan behöver för sin uppbyggnad och funktion.
– Det framstår allt tydligare att en frisk blod-hjärnbarriär är en förutsättning för en fungerande hjärna och att dysfunktion i denna barriär är en del av många sjukdomar i hjärnan, säger Christer Betsholtz, professor vid Uppsala universitet och Karolinska Institutet, som lett studien.
– Uppbyggnaden av blod-hjärnbarriären har varit ofullständigt känd, därför behövs en detaljerad kartläggning av hjärnans blodkärl och deras barriärfunktioner.
Blodkärl bröts sönder i enstaka celler
Med en relativt ny teknik kallad encells-RNA-sekvensering har forskarna tagit fram en cellulär och molekylär karta av hjärnans blodkärl hos möss. Blodkärlen bröts isär i enstaka celler som sedan, en och en, kartlades avseende sitt genuttrycksmönster och jämfördes med varandra.
Den grundläggande celltypen liksom eventuella gradvisa specialiseringar kunde sedan fastställas för varje cell. Slutligen matchades den molekylära kartan mot den anatomiska verkligheten i vävnadsanalyser med hjälp av specifika markörer.
– För första gången har vi nu i detalj kunnat visa hur blod-hjärnbarriären skiljer sig åt mellan de olika typerna av blodkärl i hjärnan, säger Michael Vanlandewijck vid enheten för encellsanalys på Karolinska Institutets och AstraZenecas gemensamma centrum för kardiometabol forskning (ICMC).
Flera olika celltyper i barriären
Blod-hjärnbarriären har hittills ansetts vara uppbyggd av specialiserade endotelceller i blodkärlen. Den nya studien visar emellertid att flera andra celltyper sannolikt är inblandade i upprätthållandet av blod-hjärnbarriären, bland annat pericyter i kapillärväggen.
Dessutom kunde forskarna slå fast den molekylära identiteten hos ytterligare en celltyp i blodkärlsväggen, en slags bindvävscell som ligger i ett smalt utrymme strax utanför blodkärlen i hjärnan.
– Detta utrymme har föreslagits fungera som hjärnans lymfsystem så det blir nu oerhört intressant att studera dessa celler vidare med hjälp av de markörer som vi har hittat, säger Michael Vanlandewijck.
Genom kartläggningen kan en rad olika gener med känd eller förmodad funktion vid olika hjärnsjukdomar nu knytas till specifika celltyper i hjärnans blodkärl.
– Redan nu har vi resultat som pekar på att betydligt fler celltyper än vi tidigare anat är inblandade i neurovaskulära sjukdomar såsom alzheimer och hjärntumörer. Vi har nu möjlighet att gå vidare och studera detta systematiskt vid olika sjukdomstillstånd med samma typ av analyser som vi har använt här, säger Christer Betsholtz.
Studien har gjorts i samarbete mellan forskare vid Uppsala universitet, Karolinska Institutet samt i Frankrike, Finland, Schweiz, Japan och Kina.
Publikation: A molecular atlas of cell types and zonation in the brain vasculature, Michael Vanlandewijck, Liqun He, Maarja Andaloussi Mäe, Johanna Andrae, Koji Ando, Francesca Del Gaudio, Khayrun Nahar, Thibaud Lebouvier, Bàrbara Laviña, Leonor Gouveia, Ying Sun, Elisabeth Raschperger, Markus Räsänen, Yvette Zarb, Naoki Mochizuki, Annika Keller, Urban Lendahl, Christer Betsholtz. Nature.
Kontakt: Christer Betsholtz, professor, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet. christer.betsholtz@ki.se
Michael Vanlandewijck, forskarassistent, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, michael.vanlandewijck@igp.uu.se
– Överlag var datakvalitén hög i NPCR och den har förbättrats kontinuerligt sedan registret grundades, säger Katarina Tomic som är urolog vid Norrlands universitetssjukhus och doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap.
I sin avhandling har Katarina Tomic studerat datakvalitet i det Nationella prostatacancerregistret, NPCR, utifrån en rad vedertagna kvalitetsmått. För att studera om registrerade data är korrekta jämfördes NPCR med andra sjukvårdsregister och slumpvis utvalda patientjournaler undersöktes.
Dessutom undersöktes förändringar i täckningsgraden, det vill säga andelen fall som är registrerade i NPCR jämfört med Cancerregistret samt inrapporteringshastigheten.
Generaliserbar data
Som en ytterligare aspekt av datakvalitet undersöktes även karakteristika hos män med prostatacancer som inte registrerats i NPCR men väl i Cancerregistret. Dessa män skiljde sig inte nämnvärt från varandra avseende diagnostik, behandling och överlevnad.
På motsvarande sätt undersöktes män i NPCR för vilka riskkategorin hos prostatacancern var okänd, det vill säga inte kunde bedömas på grund av inkompletta data. Endast tre procent av män i NPCR hade okänd riskkategori. Män med okänd riskkategori hade högre samsjuklighet, speciellt blåscancer.
De hade lägre dödlighet i prostatacancer men liknande överlevnad jämfört med män med känd riskkategori. Dessa studier visar att NPCR är generaliserbart för alla män med prostatacancer i Sverige.
Socioekonomisk status gjorde skillnad
I ett delarbete studerades sambandet mellan socioekonomisk status och diagnostik, behandling och överlevnad i prostatacancer. Män med hög socioekonomisk status hade högre sannolikhet att diagnostiseras till följd av en hälsoundersökning. De hade även kortare väntetider till behandling, högre sannolikhet att få kurativ behandling vid mellan- och högriskcancer, och lägre dödlighet vid högriskcancer.
Dessa skillnader var starkast vid jämförelser av män med högst och lägst inkomst, men skillnaderna var statistiskt säkerställda även när högutbildade män jämfördes med lågutbildade, läs mer i artikeln Hög inkomst ger bättre vård.
– Orsakerna till dessa skillnader är okända. Ett sätt att minska skillnaderna är att följa det nationella vårdprogrammet för prostatacancer så att alla män med prostatacancer får god och jämlik vård, säger Katarina Tomic.
Vikten av register med hög datakvalitet
Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform med ungefär 10 000 nya fall diagnostiserade varje år och 2 500 avlider årligen av sjukdomen. Sedan 1998 registreras alla nya fall av prostatacancer i Nationella prostatacancerregistret, NPCR. NPCR är ett kvalitetsregister som möjliggör detaljerade studier av diagnostik, behandling och uppföljning av män med prostatacancer i Sverige. Idag finns mer än 150 000 fall av prostatacancer registrerade och NPCR är en flitigt använd källa för forskning och utvärdering, exempelvis jämförelser av olika behandlingar och undersökningar av biverkningar. För att korrekta slutsatser ska kunna dras i sådana studier krävs att uppgifter i registret är tillförlitliga, det vill säga att registret håller hög datakvalitet.
