Framtidens elektronik skulle kunna bli ännu mindre om fler minnesceller får plats på mindre yta. Ett sätt att uppnå det är att tillsätta ädelgasen xenon vid tillverkningen av digitala minnen, visar forskning vid Linköpings universitet.
För 25 år sedan kunde minneskort till en kamera hålla 64 megabyte information. Idag kan samma fysiska storlek på minneskorten lagra fyra terabyte – alltså över 60 000 gånger mer – information.
En elektronisk lagringsplats, till exempel ett minneskort, skapas genom att hundratals tunna lager av elektriskt ledande material varvas med isolerande material. Sedan etsas mängder av mycket små hål igenom lagren. Avslutningsvis fylls hålen med ett ledande material. Då används en teknik där ångor av olika ämnen används för att skapa tunna materiallager.
Flera utmaningar
I varje punkt där de tre olika materialen möts i hålen skapas minnesceller. Tillsammans bildar minnescellerna ett digitalt minne. Ju fler mötespunkter desto mer information kan lagras i minne. Det innebär att fler lager med tunnare hål och fler hål leder till fler minnesceller. Men det gör det också svårare att fylla hålet.
– Problemet är att få ner materialet i hålen och belägga ytan inuti hålet jämt. Man vill inte att det blir mer material vid öppningen på hålet – det kloggar igen öppningen och man kan inte fylla resten av hålet. Molekylerna som bär med sig atomerna för materialet måste kunna komma hela vägen ner i botten, säger Henrik Pedersen som är professor i oorganisk kemi vid Linköpings universitet.
Skyskrapan Burj Kalifa i Dubai är 828 meter hög.
För att förstå utmaningen kan hålen som ska fyllas jämföras med världens högsta byggnad, Burj Khalifa i Dubai.
Hålen som ska fyllas är 100 nanometer i diameter och 10 000 nanometer djupa. Förhållandet är alltså 100 till 1.
Om samma förhållande skulle gälla för Burj Khalifa som för hålen skulle tornet endast vara åtta meter brett i basen.
Xenon hjälper molekylerna
Det forskarna vid Linköpings universitetnu gjort är att tillsätta en tung ädelgas, xenon, under själva beläggningsprocessen. Det gjorde att materialet fick samma tjocklek i botten som i toppen av ett hål.
Den vanligaste metoden idag för att lyckas med det är att sänka temperaturen rejält. Då går de kemiska reaktionerna långsammare, men det leder också ofta till att materialet får sämre egenskaper.
Genom att tillsätta xenon kunde forskarna använda tillräckligt hög temperatur för att få riktigt bra materialkvalitet.
– Vi vet inte exakt hur det faktiskt fungerar än. Vi tror att xenongasen hjälper till att ”knuffa” ner molekylerna i hålet. Det var ett genidrag av min doktorand Arun Haridas Choolakkal. Han hade studerat några grundläggande formler för hur gaser rör sig och lade fram hypotesen att detta borde funka. Tillsammans satte vi upp ett antal experiment för att testa, och det funkade, säger Henrik Pedersen.
Professor Henrik Pedersens forskargrupp har skapat en teknik som möjliggör en jämnare materialbeläggning även i små hålrum när halvledarkomponenter skapas. Bild: Olov Planthaber
Barn som började spela datorspel i tidig skolålder utvecklade ett problematiskt spelande fortare jämfört med personer som började några år senare. Det visar en studie från Göteborgs universitet.
Datorspelsberoende, eller gaming disorder, klassas sedan 2018 som en beroendesjukdom av Världshälsoorganisationen, WHO.
I en studie har forskare vid Göteborgs universitet tittat närmare på spelberoende kopplat till ålder. Resultaten är i linje med tidigare forskning som antytt att tidig datorspelsdebut är en riskfaktor för att utveckla ett svårare datorspelberoende.
Unga och vuxna i studie
I studien ingick 69 patienter som uppfyllde kriterierna för datorspelsberoende. Deltagarna, som var mellan 15 och 56 år, delades in i två lika stora grupper.
I den ena gruppen fanns yngre upp till 25 års ålder. I den andra gruppen var deltagarna 26 år eller äldre. Forskarna samlade in data genom strukturerade intervjuer och formulär.
Tidig speldebut kan ha betydelse
Den yngre gruppen visade sig ha börjat med datorspel när de var runt sex eller sju år gamla. De hade utvecklat problem när de i genomsnitt var i 14-årsåldern.
Den vuxna gruppen började spela när de var omkring tio år och fick tydliga problem först när de i genomsnitt var 21 år gamla.
– Vi kan inte slå fast att tidig speldebut leder till snabbare beroende men det kan ha betydelse. Att de som började spela i yngre ålder snabbare utvecklade problem skulle också kunna vara en följd av att dagens unga har tillgång till andra spel som snabbare leder till ett beroende, säger Annika Hofstedt, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och psykolog på Sahlgrenska universitetssjukhusets mottagning för spelberoende och skärmhälsa.
– Våra resultat understryker behovet av förebyggande insatser, fortsätter hon.
Kanske bra att vänta lite
Allt fler människor i alla åldersgrupper spelar digitala spel. Men enligt Anna Söderpalm Gordh, docent vid Sahlgrenska akademien, är datorspel i sig inte dåligt. Däremot behövs mer kunskap om hur problematiskt spelande utvecklas under livets olika skeden, menar hon.
– Våra resultat väcker viktiga frågor för samhället och även för föräldrar. Kanske kan det vara en bra idé att avvakta några år innan barnet får sin första spelkonsol, säger Anna Söderpalm Gordh.
Vad krävs för att köpa färre prylar och börja leva mer hållbart? Forskare har studerat personer som frivilligt har minskat sin konsumtion. Flera av deltagarna i studien tyckte att det var överraskande enkelt och befriande att ta de första stegen mot minskad och medveten konsumtion.
Forskare vid Örebro universitet har velat undersöka vad som krävs för att minska sin konsumtion och hur en sådan förändring upplevs av människor. I en studie har de intervjuat 25 personer som frivilligt dragit ner på sin konsumtion.
Till skillnad från vad tidigare studier visat upplevde deltagarna i Örebroforskarnas undersökning att de första stegen för att minska konsumtionen var relativt enkla och befriande.
– Tid är ofta en begränsande faktor men majoriteten av deltagarna i studien beskriver hur mindre konsumtion frigör tid för sådant de tycker är mer meningsfullt, säger Magnus Boström, professor i sociologi vid Örebro universitet.
Mer hållbar konsumtion
De första stegen kan handla om att sluta med impulsköp, främst köpa second hand, äta mer växtbaserad mat eller att minska energianvändningen i vardagen.
– I ett samhälle där konsumtion ofta ses som lösningen på problem och en väg till självförverkligande krävs medvetna insatser och stöd från andra för att klara utmaningen att hålla sig på en mer hållbar nivå, säger Magnus Boström.
Men att långsiktigt leva hållbart och inte vara en del av överkonsumtionen i samhället är inte helt enkelt.
– Det krävs att man lär om på flera sätt och får stöd från vänner, familj och grannar för att klara utmaningen, säger Åsa Callmer, forskare i sociologi vid Örebro universitet.
Hjälp från andra viktigt
Deltagarna i studien beskriver hur de lärt om på flera sätt. Det handlar både om praktiskt lärande som att laga kläder, men också det som forskarna kallar kritiskt lärande, till exempel att sätta fingret på vad man tycker är ett meningsfullt liv.
– I ett samhälle där konsumtion ofta ses som lösningen på problem och en väg till självförverkligande krävs medvetna insatser och stöd från andra för att klara utmaningen att hålla sig på en mer hållbar nivå, säger Magnus Boström.
– Det kan handla om att dela verktyg och trädgårdsredskap med grannarna, utbyta tips online med personer som har liknande mål, eller gå med i en studiecirkel. Men för de allra flesta är de nära vännerna och familjen allra viktigast. Det är tillsammans med dem vi verkligen förhandlar vilken konsumtion som vi finner nödvändig, fortsätter han.
Presenter en utmaning
Men att minska på konsumtionen kommer också med en del svårigheter. Många deltagare i studien tar upp presenter som ett utmanande område.
– De vill inte verka ogenerösa och deras berättelser beskriver ett slags ”glasgolv” som sätter gränser, eftersom konsumtionen är en integrerad del av våra relationer och vi har svårt att umgås, fira och visa omtanke utan den, säger Åsa Callmer.
– För att komma vidare i sin ambition behöver de utforska nya uttryck för omsorg och omvärderar vad generositet är. Vissa deltagare har börjat genom att testa att köpa presenter second hand eller att ge av sin tid, till exempel en korg med egenplockad svamp, säger Åsa Callmer.
Mer stöd från samhället
För att ta ytterligare steg i sin konsumtionsminskning uttrycker deltagarna i studien också ett behov av så kallat institutionellt stöd. Det kan till exempel vara vinterunderhållna cykelbanor, kortare arbetstid och att varor ska prissättas på ett sätt som mer rättvist speglar sociala och ekologiska kostnader.
– Den individuella nivån och samhällsnivån behöver samverka för att skapa bättre förutsättningar för en framtid där vi lever i harmoni med både planeten och oss själva, säger Magnus Boström.
Forskare vid Linköpings universitet har för första gången lyckats koppla organisk elektronik till enskilda cellmembran. Målet på sikt är att kunna behandla neurologiska sjukdomar med hög precision.
– Vi skulle kunna rikta in oss på enskilda celler och utforska hur det påverkar deras funktionalitet och förmåga att förbli friska, säger Chiara Musumeci, forskare vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet.
Det har länge varit känt att olika delar av hjärnan går att stimulera med hjälp av elektricitet. Men metoderna är ofta grova och påverkar stora delar av hjärnan. Det kan även behövas metallelektroder för att träffa rätt del av hjärnan, men den hårda metallen kan skada hjärnvävnaden och orsaka inflammation eller ärrbildning.
Ledande mjuk plast
Forskare vid Linköpings universitet har velat hitta en lösning för att kunna behandla specifika delar av hjärnan. De har undersökt om det kan göras med hjälp av ledande plaster, polymerer.
– Målet är att kombinera biologiska system med elektroder, specifikt med hjälp av organiska ledande polymerer. I och med att polymererna är mjuka och formbara samt kan transportera både elektricitet och joner är de att föredra framför konventionella elektroder, säger Chiara Musumeci.
Behandling av neurologiska sjukdomar
Tillsammans med kollegor vid Karolinska institutet har forskargruppen lyckats förankra den ledande plasten till enskilda levande cellmembran. Det här är något som öppnar för mer precisa behandlingar av bland annat neurologiska sjukdomar i framtiden.
– Just nu är våra resultat ganska generella vilket är bra. Då kan vi i fortsättningen utforska vilka typer av sjukdomar den här metoden skulle vara lämplig för. Men det behövs mer forskning innan vi kan säga något med säkerhet, säger Alex Bersellini Farinotti, forskare vid Karolinska institutet.
Förankrades i celler
Tidigare försök att förankra organisk elektronik till cellytor har gjorts, men då med genetiskt modifierade celler som gör membranen mer mottagliga.
I den aktuella studien har forskarna inte använt genmodifierade celler, men ändå lyckats få en tät koppling utan att påverka cellens övriga funktioner.
För att lyckas använde forskarna en tvåstegsprocess. Först används en förankringsmolekyl för att skapa en fästpunkt i cellmembranet. I andra änden av molekylen finns en struktur där själva polymerelektroden kan fästa.
Mer forskning krävs
Nästa steg i forskningen är att få en mer jämnt fördelad och stabil förankring över membranet. Men forskarna vill också se hur polymerkopplingen beter sig över tid.
– Vi har tagit ett stort steg framåt nu. Men vi kan inte säga med säkerhet att det kommer att fungera i levande vävnad. Det här är grundforskning där vi nu försöker fundera ut vägen framåt, säger doktoranden Hanne Biesmans vid Linköpings universitet.
Många svenska kommuner saknar ett barnahus, där myndigheter samlas för att stödja barn som kan ha utsatts för våld och övergrepp. Nu vill utredarna bakom en ny rapport se en förbättring av situationen för att alla barn – oavsett var de bor – ska få tillgång till bättre stöd.
Barnahus har funnits i Sverige sedan 2005. Syftet är att barn som misstänks ha varit utsatt för brott ska få stöd och snabba hjälpinsatser i en trygg miljö, där personalen har specialistkunskaper om våld mot barn. Det innebär att barnen på en och samma plats får träffa representanter från polisen, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. När myndigheter är samlade behöver barnet bara berätta om själva brottet en gång.
Men i flera svenska kommuner saknas barnahus. Enligt en utredning som gjorts vid kunskapscentrumet Barnafrid på Linköpings universitet blir då samverkan kring barnen sämre.
– Barn som bor i kommuner som inte är knutna till ett barnahus riskerar att inte få samma möjligheter och rättigheter som andra barn. Man behandlas inte helt lika, säger utredaren Sofia Melén Moadi vid Linköpings universitet.
Barnvänliga lokaler saknas
Idag finns 33 barnahus i Sverige fördelade på 247 kommuner. Det betyder att barn i 43 kommuner saknar tillgång till ett barnahus. Kunskapscentrumet Barnafrid har i en enkät till berörda kommuner och polisområden undersökt varför och vilka konsekvenser detta får.
En konsekvens, enligt rapporten, är att lokaler som är anpassade för barn saknas. Det betyder till exempel att barn kan tvingas åka till det vanliga polishuset för att prata med polisen.
– Polishus är ju som de är. Man har ett gemensamt väntrum för alla som har ett ärende till dit. Det kan ju vara en ganska skrämmande och obehaglig miljö överlag, säger Sofia Melén Moadi .
En annan brist är samordningen mellan myndigheter. I enkäten framkommer att sjukvården och barn- och ungdomspsykiatrin sällan medverkar vid utredningarna när barnahus saknas.
Geografiska avstånd ett hinder
I enkätsvaren framkommer flera anledningar till att kommuner inte är knutna till ett barnahus. Ofta handlar det om stora geografiska avstånd. Kommunerna hänvisar också till resursbrist eller bristande intresse hos en del av myndigheterna som behöver samarbeta.
Många av kommunerna som saknar ett barnahus ligger i norra Sverige, men även i Småland och Skåne.
Behov av nationell styrning
Utredarna uppmanar nu regeringen att se till att alla barn, oavsett var de bor i landet, får tillgång till ett barnahus. De ser behov av en nationell styrning av barnahus med en ansvarig myndighet, något som inte finns idag.
Utredarna från Barnafrid föreslår också att ett certifieringssystem för barnahus utreds. Det skulle göra det möjligt att ställa krav på vad ett barnahus ska innehålla.
Under tiden föreslår utredarna flera åtgärder, till exempel krav på kommuner och polisområden att ha barnanpassade miljöer. Det ska också finnas rutiner för att säkerställa att alla berörda myndigheter deltar vid barnförhör samt att barn och föräldrar får krisstöd – oavsett var de bor. Dessutom behöver de särskilda behoven i norra Sverige kartläggas.
– Vi rekommenderar ju verkligen att man ska arbeta för att hela landet, alla kommuner, alla polisområden, har tillgång till ett barnahus, säger Sofia Melén Moadi.
Färre små barn drabbades av luftvägsinfektioner under covid 19-pandemin jämfört med före virusutbrottet. Dessutom minskade användningen av antibiotika bland de allra yngsta. Det visar forskning vid Umeå universitet.
De strikta smittskyddsåtgärderna under pandemin kan ha begränsat små barns exponering för virus och bakterier som kan orsaka infektioner.
– Att utsättas för smitta tränar upp immunförsvaret, men det är möjligt att lagom är bäst. Resultaten tyder på att restriktionerna under pandemin har haft fördelar för skyddet av de allra minsta, säger Fanny Kelderer, doktorand vid Umeå universitet.
Färre tecken på astma
I en studie, som ingår i forskningsprojektet Northpop vid Umeå universitet och Region Västerbotten, ingick drygt 3300 familjer. Barnen följdes i ett och ett halvt år efter födseln. Föräldrarna har svarat på flera enkäter om förkylningar och symtom på allergi och astma hos barnet. De har också besvarat frågor om ärftlighet och vilken miljö barnet växer upp i.
Luftvägsinfektioner under spädbarnstiden kan trigga immunsystemet och öka risken för astma senare i livet.
Den aktuella studien visar att barn som föddes under pandemin hade färre astmaliknande symtom, som pipande och väsande andning, under kontroller vid nio månaders ålder.
Mindre användning av antibiotika
Forskarna tror även att mindre behandling med antibiotika, som påverkar sammansättningen av bakterier i tarmen och immunsystemets utveckling, kan spela en roll. Tidigare forskning har visat att antibiotika tidigt i livet kan kopplas till en ökad risk för astma.
Därför kan den minskade antibiotikaanvändningen bland de yngsta under pandemin utgöra en skyddande faktor, menar forskarna.
– Restriktionerna under pandemin kan å andra sidan ha ökat risken för andra allergiska sjukdomar som eksem och matallergi där en tidig exponering för smittämnen föreslås ge ett visst skydd. Det återstår att i framtida studier se hur den totala balansen slutligen blir, säger professor Christina West vid Umeå universitet.
För tidigt att se risker på sikt
Forskarna ska fortsätta att följa barnen i studien. Det innebär att de först om några år kan uttala sig om hur pandemin långsiktigt påverkade risken att insjukna i astma och allergiska sjukdomar.
I den aktuella studien har data om luftvägsinfektioner och antibiotika har hämtats från Socialstyrelsens diagnosregister och läkemedelsregister.
Manliga spindlar tar benen till hjälp för att känna lukter och upptäcka sexferomoner från honspindlar. Det visar en studie från bland annat Lunds universitet.
Spindlar är kända för sin förmåga att känna vibrationer och sin skarpa syn. Men väldigt lite har varit känt om deras luktsinne – fram till nu. Forskare från Sverige och Tyskland kan nämligen visa att de åttabenta djuren använder sensiller, specialiserade lukthår, på sina ben för att känna lukter.
– Vår upptäckt sätter stopp för ett decenniumlångt sökande efter dessa svårfångade sensiller som nu både har identifierats och kartlagts. Det öppnar för djupgående studier av mekanismen bakom spindlars luktsinne, säger biologiforskaren Hong-Lei Wang vid Lunds universitet.
Luktsinne har kartlagts
Studien har fokuserat på getingspindlar som spridit sig kraftigt i Sverige de senaste åren. Sedan tidigare finns kunskap om den kemiska sammansättningen av det könsferomon som honorna avger för att locka till sig hanar.
Nu har forskarna upptäckt att endast vuxna hanar har luktsensiller på gångbenen, något som vittnar om att de här lukthårens funktion är kopplade till fortplantningen.
– För att utforska den bredare närvaron av luktsensiller undersökte vi ytterligare 19 arter som spänner över 16 spindelfamiljer. Vi fann att sensillerna förekommer hos de flesta arter och är specifika för hanar, säger Hong-Lei Wang.
Spindlar fick lukta på feromoner
För att gå till botten med hur sensillerna på hanarnas gångben svarar på honornas feromonföreningar monterade forskarna levande spindlar av hankön under ett mikroskop och petade in en inspelningselektrod i basen av en sensill.
Sedan exponerades spindlarna för en liten mängd feromonförening. Det visade sig att enbart 20 nanogram var tillräckligt för att framkalla ett tydligt svar hos hanspindlarna. Resultaten visar att spindlarnas luktsensiller är otroligt känsliga. Detta gör att manliga spindlar kan upptäcka även mycket svaga spår av sexferomoner i luften.
– Vår studie banar väg för spännande framtida upptäckter om hur spindlar uppfattar världen genom lukt. Många spännande frågor väntar på ytterligare utredning, säger Hong-Lei Wang.
Studien är ett samarbete mellan Lunds universitet, University of Greifswald och Technische Universität Braunschweig.
Det blåser rejält på exoplaneten WASP-127b, som även omges av vattenånga. Vindstyrkan kan nå hastigheter på 33 000 kilometer i timmen. Det visar en internationell studie med forskare vid Uppsala universitet. De har bland annat utvecklat ett instrument för att kunna undersöka klimat på enorma avstånd från jorden.
Exoplaneter är planeter som kretsar kring andra stjärnor i andra solsystem. Eftersom de ligger så pass långt borta, har astronomer fram till för några år sedan bara kunnat mäta deras radie och massa. Men med hjälp av nya avancerade instrument går det nu att studera klimatet på planeter långt utanför vårt solsystem.
Gasplanet med extremt starka vindar
I en internationell studie har forskare tittat närmare på exoplaneten WASP-127b, som är av typen ”het Jupiter” på grund av dess stora storlek och närhet till sin värdstjärna.
Exoplaneten ligger drygt 500 ljusår bort och består helt av gas. Genom att jämföra flera bilder av planeten har forskarna kunnat se hur atmosfären rör sig över tid.
– Vi har upptäckt extrema vindar som ligger på 33 000 kilometer i timmen. Det är första gången vi sett vindar av den här kategorin på en exoplanet. Det är fantastiskt att vi på en sådan detaljnivå kan studera klimatet så långt borta, säger Linn Boldt-Christmas, doktorand vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom studien.
Planeten WASP-127b har en så kallad låst rotation, likt vår måne. Det betyder att den alltid har samma sida vänd mot sin stjärna. Dagsidan blir därmed alltid varm, medan nattsidan hålls kall. De starka vindarna som forskarna såg roterade runt planetens ekvator och beror på de stora skillnaderna i temperatur.
Vattenånga i atmosfären
Eftersom planeten är så avlägsen och dess stjärna är för ljus, går den inte att se den med blotta ögat i ett teleskop.
I stället tittar forskarna på ljusförändringen som skapas av planetens rörelse. När planeten befinner sig mellan oss och stjärnan skyms delvis ljuset. När planeten är på andra platser runt stjärnan går ljuset obehindrat fram.
För att fånga upp ljuset har forskarna använt Very Large Telescope i Chile. När ljuset kommer in i teleskopet skickas det vidare in i spektrografen CRIRES+. En spektrograf är ett instrument som delar upp ljuset i olika våglängder för analyser.
– Tack vare spektrografen CRIRES+ kan vi räkna ut vilka ämnen exoplaneters atmosfärer består av. Vi kunde se att det fanns både kolmonoxid och vattenånga i atmosfären på WASP-127b. Med hjälp av den höga upplösningen kunde vi dessutom mäta exakt hur fort dessa ämnen rör sig i atmosfären och på det sättet beräkna vindarnas hastighet, säger Linn Boldt-Christmas.
CRIRES+ är en förkortning av CRyogenic high-resolution InfraRed Echelle Spectrograph+. Spektrografen sitter ihop med Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope. Delar av instrumentet är byggda vid Uppsala universitet. Bild:ESO
Vill undersöka förutsättningar för liv
Spektrografen sitter ihop med det stora teleskopet i Chile och stod klart 2021. Uppsala universitet har bland annat utvecklat och byggt detektorn, kalibreringssystemet och mjukvaran som används för dataanalys.
– Det har varit en nästan tio år lång process och därför är det roligt att CRIRES+ nu börjar leverera fantastiska resultat. Vi kan mäta kemiskt innehåll och dynamiska processer, vindar, i atmosfären på andra planeter. Målet på sikt är att kunna anpassa teknik och modeller till jordliknande planeter och se om de har förutsättningar för liv, säger Nikolai Piskunov, professor vid Institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet.
Barns immunförsvar reagerar annorlunda vid cancer jämfört med vuxnas. Ökad förståelse för skillnaderna i immunsvar kan leda till nya skräddarsydda behandlingar för barn med cancer, enligt forskare vid Karolinska institutet.
Immunsystemets aktivering är avgörande för kroppens förmåga att bekämpa cancer, men skiljer sig åt mellan barn och vuxna.
– För att effektivt kunna behandla barncancer behöver vi ta reda på hur barns immunsystem aktiveras och regleras vid cancer och vilka faktorer som påverkar immunsvaret, säger Petter Brodin, professor i barnimmunologi vid Karolinska institutet och barnläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Immunsystemets aktivitet
Forskare har kartlagt hur barns immunsystem reagerar vid olika typer av cancer och beroende på barnets ålder.
I studien ingick 191 barn mellan 0 och 18 år med olika typer av solida tumörer. De diagnostiserades vid Astrid Lindgrens barnsjukhus mellan 2018 och 2024.
Forskarna har analyserat tumörvävnad och blodprover för att ta reda på vilka genetiska förändringar som finns i tumören. De har också velat se vilka gener som är aktiva – eller inte – i immunsystemet.
– Precisionsmedicin inom cancer har tidigare mest fokuserat på tumörens egenskaper. Genom att kartlägga immunsystemets egenskaper tillför vi en helt ny dimension som kan få stor betydelse för hur barncancer behandlas i framtiden, säger Petter Brodin.
Skillnad mellan barn och vuxna
Resultaten visar att barns immunsystem reagerar annorlunda vid cancer jämfört med vuxnas, och att olika tumörer aktiverar immunsystemet i olika grad.
– Vi kan se att barns tumörer generellt är mindre inflammationsdrivande och har färre mutationer, vilket gör att de troligen upplevs som mindre främmande av immunsystemet. Det gör att immunsystemet inte reagerar lika kraftigt för att bekämpa tumören, förklarar Petter Brodin.
– Med det sagt så finns det stora individuella variationer, vilket visar på vikten av precisionsmedicin, det vill säga att anpassa behandlingen för varje patient. Vår studie visar hur detta kan genomföras i praktiken, fortsätter han.
Immunterapi inte anpassad för barn
Resultaten kan förklara varför barn inte gynnas av behandling med så kallade checkpoint-hämmare. Det är en typ av immunterapi som tar bort en broms på immuncellerna för att göra dem mer effektiva i kampen mot tumören.
– Detta kräver att immuncellerna är aktiverade mot tumören. Vi visar att barns immunceller ofta inte aktiverats mot tumören från första början, vilket gör att checkpoint-hämmare inte fungerar. Barn behöver därför andra typer av immunterapier som triggar immunsvaret från grunden, säger Petter Brodin.
Mätning av mördarceller
Hos några av barnen följde forskarna immunsvaret över tid och under pågående behandling. De kunde bland annat mäta förändringar i antalet mördar-T-celler, alltså de celler som har i uppgift att döda tumören.
– Det här är något som man redan idag skulle kunna använda sig av kliniskt för att bedöma behandlingseffekt och anpassa behandlingen för varje individ. Vi kommer nu att gå vidare och testa detta i större skala då vi tror att det kan vara ett bra komplement till de genetiska kartläggningar av tumörer som redan görs, avslutar Petter Brodin.
När permafrosten tinar kan människor som bor i Arktis drabbas av en rad problem. Upptiningen kan till exempel påverka försörjning, infrastruktur och miljö. En studie från bland annat Umeå universitet har identifierat risker i fyra arktiska regioner.
Permafrost finns under cirka 15 procent av landytan på norra halvklotet, men klimatförändringar gör att arean krymper snabbt. När permafrost tinar ökar utsläppen av växthusgaser som driver på den globala uppvärmningen. Vägar, annan infrastruktur och byggnader kan även påverkas när marken inte längre är frusen och då blir instabil.
Utvecklingen väntas få stora konsekvenser för cirka tre miljoner invånare i de områden som är mest utsatta för nedbrytning av permafrost.
– I Sverige är permafrostmarker viktiga som kollager i marken och för traditionell markanvändning, som renskötsel. Liksom i andra regioner i Arktis orsakar permafrosten förändringar i landskapet och riskerar att påverka lokala ekosystem och försörjning, säger Johanna Scheer, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Fyra arktiska regioner
I en tvärvetenskaplig studie har ett internationellt forskarlag undersökt risker för upptining av permafrost i fyra arktiska regioner. De har tittat närmare på Longyearbyen i norska Svalbard, Avannaata kommun i Grönland, Beaufort Sea-regionen och Mackenzie River Delta i Kanada samt Bulunskiy-distriktet i Ryssland.
Permafrost – en naturlig frys
Permafrost är mark som förblir frusen i minst två år i rad och den återfinns under marken och havsbotten i polar- eller fjällområden.
Permafrost fungerar som en naturlig frys och kolreservoar och bevarar organiskt material från nedbrytning.
När permafrosten tinar på grund av klimatförändringarna bryter mikrober ner det bevarade organiska materialet och frigör växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen.
När den är frusen ger permafrost också en stabil grund för infrastruktur. Upptining destabiliserar marken, vilket leder till erosion och markdeformationer som hotar stabiliteten hos byggnader, vägar och annan infrastruktur.
Risker för infrastruktur och försörjning
Forskarna identifierade fem viktiga risker kopplade till krympande permafrost. De rör infrastruktur, störningar i transporter, försämrad vattenkvalitet, men också livsmedelssäkerhet och hälsoproblem, till exempel ökad risk för infektionssjukdomar.
Konsekvenser som fallerande infrastruktur, avbrott i transporter och försörjningsproblem väckte oro i alla undersökta områden, eftersom detta skulle ha en omfattande inverkan på både samhälle och ekonomin.
I Kanada ansågs särskilt utsläpp av föroreningar från bristfällig industriell infrastruktur, till exempel övergivna olje- och gaskällor, som ett allvarligt hot mot både människors och djurs hälsa.
Ekosystem och identitet kan påverkas
I regioner där traditionell markanvändning och försörjning är viktiga delar av lokalbefolkningens kulturella identitet, sågs permafrostens negativa effekter på livsmedelsförsörjningen som ett stort problem.
– De fysiska processer, faror och samhälleliga konsekvenser som är förknippade med permafrostupptining utgör risker som uppfattas olika över hela Arktis beroende på det lokala sammanhanget och platsberoende särdrag. Att förstå den komplexa karaktären hos dessa risker är avgörande för att stödja motståndskraften och anpassningsförmågan hos arktiska samhällen, säger Johanna Scheer.
I ett uppföljande projekt ska forskare vid Umeå universitet titta närmare på de komplexa sambanden mellan upptining av permafrost, förändringar i vegetationen, föroreningar och markanvändning. Forskarna kommer särskilt fokusera på att kartlägga och bedöma effekterna av äldre oljekällor och permafrosttining på vegetationen i Mackenzie River Delta-regionen i Kanada.
Andelen barn som dör i magen, eller i samband med förlossning, efter graviditetsvecka 41 har under några år minskat med 47 procent i Sverige. Det visar en stor studie. Minskningen har skett efter att rutinerna kring igångsättning förändrades.
En graviditet varar i genomsnitt i cirka 40 veckor. En ganska stor andel kvinnor, 22 procent, går dock över tiden. Även om Sverige har en generellt mycket låg risk för dödföddhet och död under första levnadsmånaden ökar risken ju längre graviditeten pågår efter 41 graviditetsveckor. Frågan som då väcks är om kvinnans förlossning ska sättas i gång.
Rutiner ändrades 2020
En studie har tittat på svenska registerdata om drygt 150 000 förlossningar där kvinnorna gått en vecka, eller mer, efter beräknad dag för förlossning. Syftet var att undersöka hur barns dödlighet och sjuklighet förändrats sedan 2020. Då förändrade flertalet förlossningskliniker i Sverige sina rutiner för igångsättning och kontroller av gravida.
De nya rutinerna var ett svar på forskningsresultat från 2019 som visade att färre barn dog om kvinnorna sattes i gång redan vid 41 fullgångna veckor jämfört med vid 42, som då var gängse rutin i Sverige.
Skiftet 2020 innebar en mer aktiv hantering där kvinnor började erbjudas igångsättning vid 41 veckor, alternativt individuell bedömning om igångsättning behövde göras.
Nästan halverad risk
När forskarna jämförde perioderna 2017-2019 och 2020-2023 visar resultaten en 47-procentig minskning av andelen dödfödda eller barn som dör inom fyra veckor efter födseln.
Under den första perioden dog 124 barn i samband med förlossning efter 41 graviditetsveckor. Under den andra perioden dog 74 barn.
Studien visar också att dödlighet och svår sjuklighet under nyföddhetsperioden var lägre efter 2020 då rutinerna ändrades. Forskarna såg samtidigt en viss ökning av andelen akuta kejsarsnitt, men även i vecka 39-40 var kejsarsnitten fler.
Förhindrat 18 dödsfall per år
Forskarna kan inte slå fast exakt vilka insatser som lett till den förbättrade överlevnaden för barnen. Det är alltså oklart om det främst beror på rutinmässig igångsättning vid 41 graviditetsveckor, eller om det räcker med en intensivare övervakning för att välja ut de kvinnor som bör rekommenderas igångsättning.
– Resultaten visar en tydlig nedgång för både död och svår sjuklighet hos det nyfödda barnet och en ökning av antalet igångsättningar och akuta kejsarsnitt, säger Karin Källén, statistiker och professor i klinisk epidemiologi inom obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet.
– Med cirka 22 000 kvinnor per år i Sverige som fortfarande är gravida vid 41 veckor så har man kunnat förhindra 18 dödsfall per år hos barnen, fortsätter hon.
Stöd för aktiv hantering
Ulla-Britt Wennerholm är adjungerad professor i obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet. Hon hade en tung forskarroll även i studien som ledde till de förändrade vårdrutinerna.
– Den aktuella studien stödjer ett mer aktivt handläggande med igångsättning alternativt individuell bedömning vid 41 veckor. Skillnaden i dödlighet mellan perioderna före och efter 2020 var stor men det är samtidigt viktigt att betona att den absoluta risken för en enskild kvinna att barnet dör är mycket liten, oavsett om igångsättningen sker efter 41 eller 42 veckor, säger hon.
Den aktuella studien bygger på data från det nationella Graviditetsregistret, Svenskt Neonatalt Kvalitetsregister och Statistikmyndigheten SCB.
Kvinnorna som inkluderades i studien hade gått minst en vecka över tiden och hade lågriskgraviditeter i bemärkelsen att de var friska, väntade ett barn i huvudbjudning, det vill säga barnet hade huvudet först. Kvinnorna hade inte tidigare genomgått kejsarsnitt.
Vildsvin ställer till problem när de vänder upp och ner på åkermarker. De kan däremot göra mycket nytta i brukade skogar. Där bidrar vildsvinens bökande till att fler växter kan slå rot, visar en avhandling vid SLU.
I hårt brukade skogar, som består av jämnåriga träd av samma sort, saknas ofta många växter som vanligtvis trivs i skogen. Bristen på växter på sådana platser kan också påverka djurlivet. Men här kan vildsvinet göra en insats.
– Vildsvinen blir ekosystemsingenjörer. Genom att vända upp och ner på jorden ger de många växter, som annars skulle vara chanslösa att etablera sig, en möjlighet att slå rot. Det ger många positiva biologiska effekter i skogar som vanligen har låga naturvärden, säger forskaren Evelina Augustsson vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Vildsvinen följdes i landskapet
I en avhandling har Evelina Augustsson märkt vildsvin med GPS-halsband på utfordringsställen vid forskningsstationen Grimsö som ligger i Västmanland. Detta för att kunna följa hur de rör sig i landskapet. Hon har också inventerat växter vid utfodringsplatserna för att se hur vildsvinen påverkar sin miljö.
Deras bökande fördelar näringsämnen i marken och blottlägger jord där konkurrenssvaga växter får en chans.
– Vildsvinen ökade mångfalden av kärlväxter och ändrade artsammansättningen. Framför allt gynnade de ettåriga arter som är beroende av störning och arter som kan ligga länge som frön i jorden och vänta på rätt tillfälle, säger Evelina Augustsson.
Vinnare och förlorare
En mer varierad flora gynnar exempelvis insekter och däggdjur som lever på och av växter. Samtidigt kan andra arter missgynnas.
Främst har växter som inte är beroende av pollinering nytta av vildsvinens bökande. Det kan i sin tur påverka pollinerande insekter negativt.
– Det är komplext och kan variera på olika platser. Men det är helt klart så att vildsvinen kan vara en tillgång ur ett ekologiskt perspektiv. De har positiva effekter för floran något som kan vara särskilt viktigt i hårt brukade skogslandskap med låga naturvärden och få naturliga störningar, säger Evelina Augustsson.
Rådjur undviker vildsvinen
Evelina Augustsson har även undersökt samspelet mellan rådjur och vildsvin när de möts vid utfordringsplatser.
I studien undvek rådjur utfodringsplatser vissa tider när det var mycket vildsvin i området. De valde också utfodringsplatser där vildsvinen inte var lika aktiva.
– I vår studie handlar det om utfodringsplatser, vilket förstås är en artificiell situation. Poängen är att rådjuren kan ändra beteende när de konkurrerar med vildsvinen om en gemensam resurs och att det skulle kunna ske även om konkurrensen gäller något annat ätbart i landskapet som båda är intresserade av, säger Evelina Augustsson.
Tveksam effekt av utfodring
Att lägga ut mat till rådjuren är ett sätt att öka deras chanser att klara vintern. Vildsvin matas för att avleda deras intresse för värdefull åkermark, men metoden är omdebatterad.
Evelina Augustssons avhandling visar att det är tveksamt om skadorna minskar, samtidigt som koncentrationen av vildsvin ökar i landskapet.
– Utfordring som förvaltningsmetod bör användas försiktigt. Min studie gav inget stöd för att det fungerar men det kan vara annorlunda på andra platser, säger Evelina Augustsson.
Svavel i atmosfären, som orsakar kallare klimat, spelade troligen mindre roll för dinosauriernas utdöende än man tidigare trott. Snarare ligger mörker bakom att många arter utrotades efter det katastrofala asteroidnedslaget. Det menar forskare vid Luleå tekniska universitet.
För omkring 66 miljoner år sedan slog en 10–15 kilometer stor asteroid ner på Yucatanhalvön i nuvarande Mexiko. Nedslaget ledde till en katastrof för den tidens växter och djur.
Stora mängder damm, sot och svavel sköts upp i atmosfären. Det här orsakade global kyla och mörker under några år. 75 procent av jordens arter dog ut och händelsen innebar slutet på dinosauriernas tid.
En drastisk temperatursänkning på grund av stora mängder svavelutsläpp i atmosfären har setts som den främsta orsaken bakom dinosaurernas död – fram till nu. En internationell studie har nämligen tittat närmare på svavelutsläppen.
– För att förstå hur mycket temperaturen sjönk och hur länge det tog innan klimatet återhämtade sig så måste vi ha ett pålitligt värde på den totala mängden svavel som släpptes ut i samband med nedslaget, säger Katerina Rodiouchkina, forskare i geokemi vid Luleå tekniska universitet.
Halten svavel var mindre
Tidigare har svavelvärdet beräknats via simuleringar av nedslaget och uppskattningar av svavelhalten i marken där asteroiden slog ned. Nu har forskare använt ett nytt sätt att undersöka svavel i atmosfären efter kraschen.
– I stället för att bara fokusera på själva nedslaget, valde vi att titta på vad som hände efteråt. Svavlet som frigjordes från nedslagsplatsen och hamnade i atmosfären spreds över hela världen. Det föll till slut tillbaka till jordens yta under månader eller till och med år efter nedslaget, säger Katerina Rodiouchkina.
– Detta svavel identifierade och analyserade vi i sediment på flera platser runt jorden för att uppskatta den totala mängden svavel som hamnade i atmosfären efter asteroidnedslaget, fortsätter hon.
Den nya studien visar att svavelhalten i atmosfären efter nedslaget var fem gånger mindre än tidigare beräknat.
Brist på ljus kan ha avgjort
Damm och sot, som också hamnade i atmosfären, har mindre påverkan på temperaturer än svavel. Andra studier har däremot visat att dessa partiklar har stor påverkan på inflödet av ljus och därmed på all växtlighet på jorden.
Det här tyder, enligt forskarna, på att det snarare var bristen på ljus som ledde till massutrotningen än temperaturen.
– Under väldigt lång tid har man trott att temperaturnedgången var avgörande, men våra resultat tyder på att det troligen inte blev så kallt som tidigare klimatstudier har visat. Det stämmer också bättre med att så pass många arter ändå överlevde, vilket gjorde att däggdjuren hade chans att utvecklas och att vi människor finns på jorden i dag, säger Katerina Rodiouchkina.
Tusentals platser i Sverige är förorenade av insektsgiftet DDT. Forskare på Chalmers har nu testat att blanda in biokol i jord, något som halverade mängden DDT som tas upp av daggmaskar. Metoden kan göra det möjligt att odla vissa grödor på mark som idag anses obrukbar.
Under 1950- och 1960-talen användes insektsgiftet DDT för att bekämpa skadedjur. Trots att detta har varit förbjudet i över femtio år finns fortfarande över 700 förorenade tidigare skogsplantskolor i Sverige. Tusentals handelsträdgårdar har liknande problematik.
Giftet som bryts ner långsamt har kopplats till en mängd negativa hälsoeffekter hos människor och djur. Det utgör en miljörisk eftersom det kan tas upp av marklevande organismer, till exempel daggmaskar. När de i sin tur äts av fåglar och andra djur börjar DDT ackumuleras i näringskedjan. Det innebär att rovdjuren i toppen av kedjan drabbas av högst gifthalter.
Biokol minskar mängden DDT
Forskare på Chalmers har nu testat en ny metod för att minska miljöriskerna med giftet. De har under tre år studerat effekter av biokol i en skånsk skogsplantskola som förorenats av DDT.
Biokol är en miljövänlig produkt som liknar träkol och är billig att producera. Den binder föroreningar och kan förbättra marken när den tillsätts i jord.
– I våra fältförsök har vi blandat jorden med biokol och odlat olika växter, och det har visat sig att biokolet binder DDT till sig på ett effektivt sätt så att det inte kan tas upp av marklevande organismer, säger forskaren Paul Drenning vid Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik på Chalmers.
I mätningar kunde forskarna se att mängden DDT som fördes vidare till daggmaskar i jorden minskade med i snitt 50 procent där jorden hade blandats med biokol.
Kan främja odling
Minskade miljörisker skulle kunna leda till att markägare kan börja odla på förorenade marker som idag ligger oanvända.
– Anledningen till att den förorenade marken lämnas obrukad idag är inte att det skulle finnas hälsorisker med grödorna, utan att markägaren är skyldig att åtgärda miljöriskerna med DDT. I väntan på utredning och beslut om det har marken legat oanvänd, säger forskningsledaren Jenny Norrman vid Chalmers.
Att behandla förorenad mark i stora volymer är kostsamt och komplicerat.
– En vanlig lösning är att gräva upp och sedan transportera jorden till en deponi för farligt avfall, men det innebär att fina naturjordar förstörs och är inte en möjlig lösning för stora områden, säger Paul Drenning.
– Behandling med biokol på plats skulle alltså kunna göra att marken kommer till nytta i stället för att lämnas obrukad eller tömmas på jord, och dessutom till avsevärt lägre kostnad för både markägaren och för miljön, fortsätter han.
Lång effekt
Exempel på grödor som skulle kunna odlas på testområdet är frön till tall och gran, vall till djurfoder eller energiskog som salix, det vill säga sälg, pil och vide.
Biokol bryts ner mycket långsamt i jorden, och forskarna förväntar sig att effekten av behandlingen håller i sig under lång tid – kanske i decennier.
Forskarna kommer att fortsätta med provtagningar på platsen under flera år framöver för att följa utvecklingen. De vill också undersöka om det går att blanda in biokol i jorden storskaligt, utan att behöva gräva upp stora volymer.
Ovanlig metod
Att använda biokol för efterbehandling av förorenad jord är ovanligt idag. Så vitt forskarna vet har metoden inte testats tidigare på skogsplantskolor i Sverige, eller internationellt i samma typ av jord och klimat.
– Det finns ett stort intresse för att använda biokol i olika situationer, och inte bara för att hantera DDT utan också för att kunna binda metaller, polyaromatiska kolväten och andra föroreningar. Därför är det positivt att vi har kunnat se god effekt i våra försök, säger Paul Drenning.
Mer om jord och föroreningar
Jord är en värdefull resurs som återbildas i mycket långsam takt. En enda centimeter jord kan ta hundratals år att bilda. Inom EU beräknas 60-70 procent av jordarna ha försämrad hälsa, och markföroreningar är en viktig orsak.
Nu pågår ett aktivt arbete inom EU för att kunna kontrollera dessa föroreningar bättre. EU-kommissionens kommande markdirektiv innehåller nya stramare regler för hållbar markförvaltning och sanering av förorenade områden. För Sveriges del ställer direktiven krav på nya arbetssätt för att kunna ta hänsyn till markhälsa.
Forskare från bland annat Göteborgs universitet har nu fått en bättre bild av utsläppet från gasläckan i Östersjön. Det visar sig att metan spreds över ett stort område och fanns kvar i flera månader.
I slutet av september 2022 exploderade gasledningen Nord Stream på Östersjöns botten öster om Bornholm.
En stor del av metangasen från läckan steg direkt upp till havsytan och vidare till atmosfären. Men en del metan blev kvar under ytan och spreds med havsströmmarna.
– Resultaten av våra mätningar visar att metan spreds till stora delar av södra Östersjön, från Själlands kust i väster, till polska Danzigbukten i öster, säger forskaren Martin Mohrmann på forskningsstiftelsen Voice of the Ocean.
Högupplösta mätningar
Forskare från stiftelsen satte ut en undervattensrobot, en så kallad glider, precis utanför spärrzonen runt läckorna. Det här instrumentet gjorde att forskarna kunde mäta koncentrationen av metan i ett stort område, hela vägen från ytan till djupet.
Med hjälp av robotarna gjordes mätningar under tre månaders tid. Till slut hade forskarna samlat in de mest högupplösta mätningarna från närområdet runt läckorna.
– Vi kombinerade datan från robotarna med observationer som våra kollegor på det tyska forskningsinstitutet IOW samlade in från en färja för att få bästa möjliga mätningar. Det var glädjande att se hur väl det stämde överens med resultaten från Göteborgs universitets expedition med forskningsfartyget Skagerak till området för Nord Stream-läckan, säger Bastien Queste, oceanograf vid Göteborgs universitet.
– Allt detta sammantaget gör att vi känner oss säkra på att vi har en riktigt bra bild av hur metanet spreds i Östersjön, både över tid och rum, fortsätter han.
Forskarna kunde med så kallade gliders mäta metankoncentrationerna i ett stort område i havet runt Nord Stream-läckan. Bild: Aleksandra Mazur/VOTO
1 000 gånger högre än normalt
Under den första tiden efter explosionen av gasledningen var halterna av metan ibland 1 000 gånger över det normala i vattnet. I vissa områden uppmättes onormala koncentrationer av metan flera månader efter utsläppet, innan det späddes ut, bröts ner av bakterier eller gick upp i atmosfären.
– Våra gliders har tillsammans med havsmodeller för södra Östersjön givit oss en bra bild över vilka områden som påverkades av utsläppet. Totalt räknar vi med att över 14 procent av hela Östersjön utsattes för metanhalter som var minst fem gånger över det normala, säger Martin Mohrmann.
Spreds i marina skyddsområden
Forskarna har med sina mätningar skapat en robust modell för hur metanet spreds i vattnet. De har kunnat se hur havsströmmarna transporterade metanet till 23 marina skyddsområden.
– Nu vet vi vilka områden där metanutsläppet kan ha haft en påverkan. Det bli lättare att avgöra om ett framtida problem i exempelvis ekosystemen i Östersjön har ett samband med Nord Stream-läckan, eller inte, säger Bastien Queste.
Forskare vid Lunds universitet studerar nu fyra märkliga stenar som hittats i en grusgrop nära byn Kitkiöjärvi i Pajala kommun. Stenarna kan kopplas till ett hittills okänt meteoritnedslag för 659 miljoner år sedan. Nu återstår jakten på nedslagskratern som lurar någonstans i närheten av grustaget.
Den första stenen hittades 2017 av en finsk masterstudent. Året därpå gjorde en lokal amatörgeolog ytterligare fynd i grustaget. Nu har fyra av de mystiska stenarna analyserats vid Geologiska institutionen vid Lunds universitet. De visar sig bära på en svindlande historia.
Forskarna kan nämligen konstatera att stenarna innehåller mineralkorn som uppvisar så kallade chockmetamorfa strukturer, bland annat så kallad chockad kvarts.
– Dessa strukturer kräver enormt höga tryck för att bildas, tiotals gigapascal. Så höga tryck kan bara uppnås på jordens yta vid stora nedslag, det vill säga när jorden kolliderar med en asteroid eller komet. Därför kan vi med säkerhet säga att stenarna kommer från en nedslagskrater, säger geologiforskaren Carl Alwmark vid Lunds universitet.
Nedslag under istid
Enligt forskarna ska nedslaget ha skett för cirka 659 miljoner år sedan. Detta var under perioden kryogenium som kännetecknas av mycket kraftiga nedisningar av jorden. En del forskare menar att hela jorden var täckt av is under vissa perioder. Att hitta spår efter så gamla nedslag är unikt i Sverige.
– Våra radiometriska dateringar av mineralkorn i stenarna visar att de härrör från en krater som måste vara den äldsta hittills kända kratern i landet, säger Carl Alwmark.
Problemet är dock att forskarna inte hittat själva kratern. Men att man hittat relativt många fynd, och kunskap om hur isarna rört sig i området, pekar på att stenarna transporterats en relativt kort sträcka från sydväst.
Strukturer i stenarnas mineralkorn vittnar om ett kraftfullt metoritnedslag. Bild: Carl Alwmark
Kratern gömmer sig
Stenarnas textur tyder även på att kratern borde vara ganska stor, minst fyra kilometer i diameter. Forskarna tror att den gömmer sig någonstans i närområdet, troligen sydväst om det norrbottniska grustaget.
– Med den här studien lägger vi ytterligare en pusselbit till jordens väldigt fragmentariska nedslagshistoria. Våra resultat bekräftar att det finns oupptäckta kratrar i norra Sverige. Nu återstår detektivarbetet med att hitta den gäckande kratern som lurar någonstans utanför Kitkiöjärvi, säger Carl Alwmark.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
