Forskare från bland annat Lunds universitet har upptäckt 13 nya arter av utdöda ormstjärnor, på Gotland. Nu har arterna fått namn efter forskarnas idoler i hårdrocksvärlden.
Ormstjärnor är en grupp så kallade tagghudingar som är nära besläktade med sjöstjärnor. Ormstjärnans kropp består av en rund skiva varifrån fem, tunna, ormliknande armar utgår.
Djurgruppen, som består av över 2 000 arter, lever i och på botten av världens alla hav.
Nu har forskare upptäckt 13 nya arter av utdöda ormstjärnor, på Gotland. Fossilerna grävdes fram ur stenar från silurperioden, som ägde rum för ungefär 444 till 419 miljoner år sedan.
Djuren förändrades
Under silurperioden skedde, enligt forskarnas nya studie, en markant förändring i arternas grundbyggplan. Det handlar om en storleksminskning som tvingade fram en strukturell förenkling av djurens skelett. Det resulterade, i sin tur, i den kroppsform som karaktäriserar dagens ormstjärnor.
– Denna evolutionära förändring sammanfaller med en global marin kris, den så kallade Muldekatastrofen, som ledde till såväl utdöenden hos många djurgrupper som förändringar i havsvattnets kemi, säger Mats E. Eriksson, geologiprofessor vid Lunds universitet.
Hårdrocken gav namn
Forskarna har namngivit arterna efter kända musiker och band i hårdrocksvärlden. Några av namnen är Kansas, Doro, Archspire, Immolation och Obituary. Ian Paice från Deep Purple, Tomas Haake från Meshuggah och John Bonham från Led Zeppelin är andra kändisar vars namn nu lever vidare i ormstjärnornas värld.
Bland tidigare artnamn från forskargruppen finns Rammstein, Rotting Christ, King Diamond samt Lemmy Kilmister, den sistnämnda känd från rockbandet Motörhead.
– Vi vill hedra människor från metalgemenskapen som har haft en enormt positiv och kulturell inverkan i våra liv genom att kombinera kärleken till naturen och konsten, säger Mats E. Eriksson.
Trädgrenar som dör – och börjar avge koldioxid – ingår sällan när beräkningar av skogen som kolförråd görs. Det kan leda till missvisande modeller och prognoser för koldioxidutsläpp, menar forskare bakom en ny studie.
Skogar är viktiga för att fånga in kol och därmed dämpa växthuseffekten. Men trädgrenar dör hela tiden och ersätts av nya, även hos friska träd.
När trädgrenar dör börjar de släppa ut växthusgasen koldioxid. Detta är ett fenomen som forskningen hittills inte uppmärksammat särskilt mycket, menar forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
– Vi hittade bara fyra studier som tar upp döda grenar från de senaste 20 åren, och två av dem har vi själva publicerat, säger skogsforskaren Hyungwoo Lim.
Svårt att mäta
Ett skäl till att omsättningen av grenar inte studerats är att det handlar om processer som är svåra att mäta.
– Och när processer inte mäts, är de svåra att fånga korrekt i modeller, säger Ram Oren, gästprofessor vid Helsingfors universitet.
En konsekvens kan bli missvisande modeller för globala koldioxidbudgetar, menar forskarna.
Kollagring överskattas
För att komma till rätta med bristen började SLU-forskarna analysera data från skogsforskning i Sverige. De inledde också ett globalt samarbete med forskare från sju andra länder. De kunde då ta fram data på omsättningen av grenar i olika delar av världen.
Enligt studiens resultat överskattas skogarnas långsiktiga potential för kollagring med upp till 17 procent.
– Vår studie visar att vi kan missa en sjättedel av skogarnas koldynamik om vi inte tar med döda grenar när vi räknar, säger Hyungwoo Lim vid SLU.
Fler faktorer bör vägas in
Forskarna rekommenderar nu att fler variabler vägs in vid inventeringar av skog. Ett exempel är mätningar av krongränsen, den höjd på en trädstam där den nedersta levande grenen är fäst.
Det skulle leda till bättre bedömningar av de döda grenarnas bidrag i kolcykeln.
– Det vi lär oss av detta är att även ganska uppenbara faktorer kan missas totalt i komplexa modeller. Om de här resultaten används överallt, kommer det att kunna påverka nuvarande och framtida koldioxidprognoser på ett betydande sätt, säger Hyungwoo Lim.
Mätningar av krongränsen används redan i Sverige, men ingår inte i många andra länders inventeringar.
För mer än 200 år sedan bredde ostron ut sig i vidsträckta rev längs stora delar av Europas kustlinje, visar en studie. Men dessa viktiga ekosystem försvann till följd av överfiske.
Förr skapade stora områden med ostron förutsättningar för många andra organismer och gynnade den biologiska mångfalden, enligt forskare från bland annat Svenska miljöinstitutet, IVL.
– Ostronen hade också en viktig roll för att stabilisera strandlinjer, cirkulera näringsämnen och filtrera vatten, säger Åsa Strand, som är forskare och ostronexpert på IVL, i ett pressmeddelande.
Ostron i många källor
Ostron har stor ekonomisk och kulturell betydelse och nämns i många historiska skrifter som tidningar, böcker, reseskildringar, protokoll och sjökort, men också i tidiga vetenskapliga undersökningar.
I studien har forskarna sammanställt information från 225 olika historiska källor, som publicerats i närmare 400 år.
Stora rev från norr till söder
Studien visar att europeiska platta ostron bildade stora rev längs kusterna i Europa under 1700- och 1800-talen.
Forskarna hittade bevis på ostronrev från Norge till Medelhavet. Reven täckte minst 1,7 miljoner hektar, det vill säga ett område större än Nordirland.
– Ostron finns fortfarande i dessa vatten men de är utspridda och reven de byggde är borta. Nuförtiden tänker vi ofta på vår havsbotten som en platt, lerig vidd, men tidigare var många platser ett tredimensionellt landskap av komplexa levande ostronrev, säger Ruth Thurstan, forskare vid universitetet i Exeter, i pressmeddelandet.
Överfiske blev slutet
Ostronrev utvecklas långsamt i naturen, men att förstöra dem genom överfiske gick relativt snabbt, visar studien. En stor del av det viktiga ekosystemet försvann för över ett sekel sedan.
Idag återstår bara en liten del av ostronen som tidigare fanns i europeiska vatten. Revbildningarna är nästan helt borta.
Det är dock inte för sent att göra något åt de försvunna ostronreven. Idag pågår restaureringsprojekt över hela Europa, men enligt forskarna måste insatserna öka.
Sverige har fler ostron
Sverige sticker dock ut. Här är situationen för ostronen bättre.
– Även om mängden ostron i Sverige minskade under samma tidsperiod som i Europa så har vi idag en unik situation med förbud mot destruktiva fiskemetoder och avsaknad av parasiter som orsakar problem för ostronen i andra områden, säger Åsa Strand och fortsätter:
– Det gör att Sverige har en av de största ostronpopulationerna och de högsta ostrontätheterna i Europa, och kan fungera som ett referensområde för restaurering.
En operation av prostatakörteln ökar överlevnaden för män med prostatacancer. Det visar en 30 år lång studie där forskare vid Uppsala universitet har jämfört kirurgi med tidigare standardbehandling.
I en studie har forskare följt män som behandlats för prostatacancer sedan 1989. Detta för att få ökad kunskap om hur tidig behandling påverkar livslängden.
Vid studiens start påbörjades vanligtvis behandling, ofta med hormoner, först när tumören gav symtom. Forskarna har jämfört denna standardbehandling med operation av prostatakörteln direkt vid upptäckt av en tumör.
Risken att dö minskade
Under tio års tid rekryterades 695 män med prostatacancer till studien. Männen följdes till och med 2022.
Resultatet visar att risken att dö i cancerformen var 17 procent lägre för de män som erbjöds tidig operation. De levde i genomsnitt 2,2 år längre jämfört med gruppen där behandling inleddes senare.
– Vi såg att behandlingen påverkar sjukdomsförloppet under resten av livet. Det betyder också att tidpunkten när man analyserar en prostatacancerstudie har stor betydelse för hur resultaten ska tolkas. Det korta perspektivet ger inte en fullödig bild av för- och nackdelar med behandlingen, säger Anna Bill-Axelson, professor i urologi vid Uppsala universitet.
PSA-tester har förbättrat prognos
De flesta män som deltog i studien hade en prostatacancer som upptäcktes när symtom visade sig. Det skiljer sig alltså från dagens situation när de allra flesta med tidig prostatacancer upptäcks med PSA-tester, som är ett blodprov som visar förändringar i prostatan.
Prognosen är därför bättre numera jämfört med männen i studien.
– Men det finns all anledning att tro att dagens behandlingsval också har konsekvenser i mannens resterande liv, vilket är en viktig kunskap vid patientrådgivning, säger Lars Holmberg, professor i klinisk cancerepidemiologi vid Uppsala universitet.
Spermier med dna-skador kan fördubbla risken att den gravida får havandeskapsförgiftning efter provrörsbefruktning, IVF. Det framgår av en studie från Lunds universitet. Barnen löper också högre risk att födas för tidigt.
Sedan tidigare är det känt att kvinnor som blir gravida genom assisterad befruktning löper en ökad risk för att få havandeskapsförgiftning, preeklampsi. Risker finns också för upprepade missfall, för tidig födsel och låg födelsevikt. Orsakerna till det har inte varit helt kartlagda.
Det är samtidigt också känt att mellan 20 och 30 procent av de barn som föds med hjälp av provrörsbefruktning har fäder med skadat dna i spermierna.
Kan fortfarande befrukta ägg
Spermier med dna-skador kan befrukta ägg, men chanserna är mindre än annars. Om andelen skador i spermiernas dna överstiger 30 procent är möjligheten till naturlig befruktning nära noll.
Assisterad befruktning
Assisterad befruktning kan ske så här:
Insemination: Mannens spermier förs direkt in i kvinnans livmoder via en kateter.
IVF, eller provrörsbefruktning: Ägget placeras i en skål tillsammans med ett större antal spermier som därefter själva sköter befruktningen.
ICSI: En enskild spermie väljs ut och injiceras direkt in i ägget.
IVF ökar kraftigt i Sverige. 2021 föddes 5 614 barn som hade blivit till via IVF.
Källa: Lunds universitet
Det finns ett mått, DFI, som anger andelen dna-skador i spermier och som används för att ge information om manlig fertilitet.
Även om dagens provrörstekniker innebär att män med högt DFI kan bli fäder, har det hittills funnits begränsad kunskap om hur ett högt DFI eventuellt påverkar graviditeter och barns hälsa. Det har varit svårt att forska om det, bland annat eftersom DFI-måttet inte ingår i de standardmätningar som görs på Sveriges fertilitetskliniker.
Fördubblad sjukdomsrisk
Av den nya studien framgår att ett DFI-mått på över 20 procent, hos 841 par som genomgick IVF, fördubblade risken för att den gravida skulle drabbas av preeklampsi, havandeskapsförgiftning. Dessutom ökade risken för prematur födsel.
I den IVF-grupp som hade ett DFI under 20 procent var risken för havandeskapsförgiftning 4,8 procent, vilket är jämförbart med graviditeter som sker på naturlig väg.
För par som genomgick ICSI, se faktaruta ovan, syntes ingen koppling till havandeskapsförgiftning.
Skador upptäcks inte
Inför en IVF görs en analys av mannens spermier. Där undersöks koncentrationen samt spermiernas rörlighet och form. Det finns män som enligt analyserna har helt normala spermier, men som ändå har en nedsatt fertilitet. DFI, alltså analys av dna-skador i spermier, borde göras rutinmässigt på fertilitetskliniker, menar forskarna.
– Det kan ge par svar på varför de inte blir gravida och kan påverka den metod som man väljer för den assisterade befruktningen. Dessutom visar våra nya resultat att analysen kan användas till att identifiera högriskgraviditeter, säger Aleksander Giwercman, professor i reproduktionsmedicin vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.
Kan kopplas till hälsa
En hög andel skador på spermie-dna hänger ihop med mäns generella hälsa och kan potentiellt behandlas, enligt forskarna. De flesta dna-skador uppstår av oxidativ stress, som innebär att det finns en obalans mellan skadliga molekyler och de antioxidanter som skyddar cellerna. Faktorer som ökar dna-skador är rökning, övervikt, infektioner och ökad ålder.
– Nästa steg är att identifiera vilken grupp av män som har bäst effekt av metoder för att förhindra och behandla brott på spermie-dna, samt att testa dessa metoder som förebyggande av graviditetskomplikationer, säger Amelie Stenqvist, disputerad vid Lunds universitet samt specialistläkare inom gynekologi och obstetrik vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.
Under Rysslands mest intensiva angrepp på Ukrainas kraftsystem lyckades Ukraina gång på gång att hantera de elavbrott som uppstod. Här är orsakerna till framgången, enligt en rapport från FOI.
I oktober 2022 inledde Ryssland en riktad kampanj mot kraftsystemet i Ukraina, via attacker med tusentals robotar och drönare. Stora delar av kraftsystemet skadades, vilket ledde till långvariga elavbrott.
Men Ukraina lyckades reparera förstörd infrastruktur och minska konsekvenserna av elbortfallet. Det arbetet har i sin tur bidragit till Ukrainas förmåga att göra fortsatt motstånd till Rysslands invasion, enligt FOI-rapporten, som fokuserar på händelser under vintern 2022-2023.
Krigsvana hjälpte
En av anledningarna till framgången med att skydda elförsörjningen var Ukrainas tidigare krigserfarenhet.
– Ukraina hade förberett sig. Sedan annekteringen av Krimhalvön och stridigheterna i östra Ukraina 2014 har landet sett till att öka förmågan att upprätthålla funktionen i kraftsystemet, säger Anders Odell, forskningsledare på FOI och rapportförfattare.
Under attackerna var samarbete också en viktig framgångsfaktor.
– Utöver att säkra tillgången på reparatörer samarbetade olika aktörer inom elsektorn med försvarsmakten och ordningsmakten. Det gjorde det möjligt att samordna och prioritera vad som behövde göras, när det skulle göras och hur, liksom att reparatörerna kunde utföra arbetet på ett säkert sätt, säger Anders Odell.
Extra marginal i systemet
En annan styrka för Ukraina är att landets elsystem har synkats med EU:s. Det underlättar försäljning av el.
– Ukraina hade överkapacitet av elproduktion och överföringsförmåga innan kriget, vilket har inneburit en extra marginal när det gäller att säkra elförsörjningen till kunderna.
Robotar hann inte skada
Luftvärnet har också spelat en stor roll. En stor del av de drönare och robotar som Ryssland har avfyrat mot viktig infrastruktur har skjutits ned, säger Anders Odell.
– Varje robot eller drönare som skjuts ner undviker potentiellt allvarliga, kostsamma och dödliga konsekvenser.
Därutöver har stöd- och finansieringsprogram från omvärlden spelat roll för elförsörjningen i Ukraina. Att Ukraina har tagit bort importtullar och moms på generatorer har också varit en fördel, då det har inneburit en god tillgång på generatorer under elavbrott.
System från sovjettiden
Det ukrainska kraftsystemet byggdes till stor del under sovjettiden. Det konstruerades för att vara robust och kunna stå emot krig. Det har varit en styrka, men det sovjetiska arvet har också nackdelar. En nackdel är att vissa reservdelar bara går att få tag på i andra före detta sovjetstater.
Under senare år har Ukraina börjat modernisera systemet och passat på att spara fungerande gammal utrustning. Det har, enligt FOI-rapporten, bidragit till förmågan att återställa funktionen i systemet.
I mars 2024 attackerades Ukrainas kraftsystem igen och omkring en miljon människor blev utan el. Det är den hittills största attacken mot energisektorn sedan starten av kriget, enligt vd:n för det statliga ukrainska energibolaget Ukrenergo.
För första gången kan forskare vid SLU visa att en gröda som vete kan skicka in små molekyler i svampceller – och därmed påverka vad en nyttosvamp gör. Det här kan leda till mer miljövänliga bekämpningsmetoder i jordbruket, menar forskarna som byggt vidare på den Nobelprisade upptäckten av mikro-RNA.
De amerikanska forskarna Victor Ambros och Gary Ruvkuns belönas med årets Nobelpris i fysiologi eller medicin för sin upptäckt av mikro-RNA, som styr aktiviteten hos generna i våra celler. Ökad förståelse av genernas reglering är kunskap som även kan användas inom jordbruket, enligt forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
– Deras upptäckt är en inspiration i våra ansträngningar att utveckla innovativa lösningar för växtskydd och främja hållbara metoder för framtiden, säger Ramesh Vetukuri som forskar om växtförädling vid SLU.
Bygger vidare på Nobelpriset i fysiologi
I en ny studie bygger SLU-forskarna vidare på de amerikanska forskarnas upptäckt genom att undersöka svampar. Vissa arter lever som parasiter på andra svampar. De har därför börjat användas för att bekämpa skadesvampar som orsakar sjukdomar på grödor.
SLU-forskarna har nu upptäckt en helt ny mekanism för hur växter och svampar kommunicerar. Det gjordes genom studier av vete och parasitsvampen Clonostachys rosea. Den kan angripa vetets skadesvampar och därmed användas som biologiskt bekämpningsmedel. Dessutom har den här nyttosvampen egenskaper som främjar tillväxt hos vete.
Vetet får hjälp
Kommunikationen visade sig ske med små RNA-molekyler, som kallas sRNA. Molekylerna rör sig från veterötterna in i svampcellerna där de reglerar viktiga gener i svampen. Vetet kan till exempel ”stänga av” en gen som påverkar en viss egenskap hos svampen.
Det här är den första studien som visar att sRNA-molekyler kan transporteras från en växt till en biologisk bekämpningsorganism, enligt forskarna.
– Det här innebär ett stort steg framåt för forskningen kring miljövänliga bekämpningsmedel i jordbruket. Om vi i framtiden kan påverka hur sRNA-molekylerna skickas kan vi utnyttja det till att optimera vårt växtskydd inte bara i vete utan också i andra grödor, säger Mukesh Dubey som forskar om svampar och skadeväxter.
Molekyler påverkar gener
Forskarna använde både mikroskop och molekylära metoder för att visa hur två olika sRNA-molekyler rörde sig mellan veterötter och svampceller. Väl inne i cellerna kan molekylerna påverka viktiga svampgener.
Forskarna testade att ”släcka” en gen som bidrar till produktionen av ett protein. Det hjälper parasitsvampen Clonostachys rosea att bekämpa skadesvampar – något som vetet inte hade behov av i just det här fallet.
– Nedregleringen av genen tyder på att vetet kan styra C. roseas biokemiska processer och påverka hur effektiv den är som skydd mot växtskadegörare. I det här fallet kan det ha varit viktigare för vetet att satsa på tillväxt i stället för bekämpning av skadegörare – eftersom det inte fanns någon skadegörare vid vetet i vår studie, säger Edoardo Piombo.
Forskarna har använt mikroskopi för att undersöka transporten av sRNA från veterötter in i svampen Clonostachys rosea. Lila fält i de grönfärgade svamparna är beviset. Bild: Naga Charan Konakalla
Ett enzym reglerar svampen
Forskarna undersökte också ett speciellt enzym som spelar en viktig roll vid sRNA-transporten och som även påverkar tillväxten av Clonostachys rosea på veterötterna.
När forskarna tittade på allt RNA som producerades visade det sig att vetet svarar på nyttosvampens närvaro genom att öka aktiviteten hos gener som är inblandade i stressreaktioner och försvar. Samtidigt kan gener som ansvarar för tillväxt och utveckling dämpas.
– Det är jättespännande att se hur växter och nyttosvampar kan kommunicera på det här sättet. Den här upptäckten tar oss ett steg närmare en framtid där vi kan utveckla grödor som har starkare egna försvarssystem. Det skulle vara ett perfekt sätt att göra biologiska bekämpningsorganismer mer effektiva och jordbruket mindre beroende av kemiska bekämpningsmedel, säger Ramesh Vetukuri.
För att de globala temperaturstegringarna ska kunna hejdas behöver massor av koldioxid fångas in och lagras. Men tekniken måste växa snabbt. Världen måste lägga in en högre växel nu – vi har inte råd att vänta. Det menar forskare från bland annat Chalmers.
Tekniken som det handlar om förkortas CCS, ”carbon capture and storage”. Med denna teknik infångas koldioxid och lagras sedan djupt under jordytan.
Kan minska växthusgaser
Vissa tillämpningar av tekniken leder faktiskt till negativa utsläpp, det vill säga att halten av växthusgaser i atmosfären sänks. Tekniken spelar därför en viktig roll i många strategier för att minska den globala uppvärmningen.
– CCS är en viktig teknik för att åstadkomma negativa utsläpp och den är avgörande för att minska koldioxidutsläppen från några av de mest koldioxidintensiva industrierna, säger Jessica Jewell, docent vid Chalmers.
Ännu används dock koldioxidlagring på få håll i världen.
Snabbhet avgör
I en ny studie från Chalmers och Universitetet i Bergen görs en analys av framtiden vad gäller tekniken. En fråga som ställs är huruvida tekniken kan växa tillräckligt snabbt för att nå målen från klimatavtalet i Paris eller inte – se faktaruta om Parisavtalet.
Studien visar att det fram till detta århundrades slut inte går att binda mer än 600 gigaton koldioxid med den här tekniken. Det står i kontrast till många av FN:s klimatpanels klimatstrategier som i vissa fall kräver att nästan dubbelt så mycket koldioxid har infångats och lagrats vid århundradets ände.
Ju tidigare, desto bättre
Det kan verka nedslående. Men tekniken kan ändå komma att bli en viktig del av världens ansträngningar att hejda temperaturökningen, enligt forskarna. Därför är det viktigt att veta vid vilken tidpunkt som tekniken kan börja användas i stor skala. Ju senare man börjar med tekniken, desto skralare blir chanserna att begränsa temperaturökningarna.
Studien pekar på behovet av att öka antalet projekt som förverkligar tekniken och säkerställa att utvecklingen tar fart under detta årtionde. Om alla dagens planer förverkligas, till exempel från EU och USA, skulle kapaciteten år 2030 kunna vara åtta gånger så stor som idag.
Minska misslyckanden
Dock finns problemet att många projekt för koldioxidinfångning och koldioxidlagring har misslyckats.
– Även om det finns ambitiösa planer är det tveksamt om dessa är genomförbara. För cirka 15 år sedan, under en annan våg av intresse för CCS, misslyckades nästan 90 procent av de planerade projekten, säger Tsimafei Kazlou, doktorand vid Universitetet i Bergen i Norge.
– Om andelen projekt som misslyckas är lika stor som den varit historiskt kommer kapaciteten 2030 att vara högst dubbelt så stor som idag. Det skulle vara otillräckligt för att nå klimatmålen.
Behöva växa som vindkraften
Även om CCS kommer ur startblocken före detta årtiondes slut finns fler utmaningar. Under det följande årtiondet skulle CCS behöva växa lika snabbt som vindkraften gjorde i början av 2000-talet för att hålla jämna steg med de koldioxidminskningar som krävs för att begränsa den globala temperaturökningen till två grader vid århundradets slut.
Från början av 2040-talet måste tekniken sedan matcha den snabba tillväxt som kärnkraften upplevde under 1970- och 1980-talen, enligt forskarna.
Tvågraders-mål inom räckhåll
– Den goda nyheten är att om CCS kan växa lika snabbt som andra koldioxidsnåla tekniker har gjort, skulle tvågraders-målet vara inom räckhåll, men det blir med en hårsmån. Den dåliga nyheten är att 1,5-gradersmålet sannolikt fortfarande skulle vara utom räckhåll, säger Jessica Jewell.
Författarna menar att studien understryker behovet av ett starkt politiskt stöd för CCS så att projekten kan bli ekonomiskt lönsamma. Den pekar också på det nödvändiga i att snabbare än idag bygga ut andra tekniker, som sol- och vindkraft, för att nå klimatmålen.
Parisavtalet är ett internationellt klimatavtal som beslutades om i december 2015, i samband med FN:s klimatkonferens i Paris.
Avtalet består av bestämmelser som bland annat rör minskade utsläpp av växthusgaser, klimatanpassning och omfördelning av ekonomiska medel för att hjälpa dem som har drabbas av klimatförändringarna.
I avtalet åtar sig varje land att bidra till att den globala uppvärmningen ska hålla sig med god marginal under två grader (till år 2100 jämfört med förindustriella nivåer) samt en intention om att göra ytterligare ansträngningar för att den globala uppvärmningen ska begränsas till 1,5 grader.
Källa: Chalmers
Personer som är fullt vaccinerade mot covid-19 har lägre risk att drabbas av svåra hjärt-kärlsjukdomar som kopplas till covidinfektion. Samtidigt ses viss hjärt-kärlpåverkan efter enskilda doser, enligt en studie från Göteborgs universitet.
Vaccin mot covid-19 syftar till att minska komplikationer och dödsfall i sjukdomen. Samtidigt har viss påverkan på hjärta och kärl kunnat påvisas efter enskilda vaccindoser. En sällsynt akut biverkning har varit inflammation i hjärtmuskel eller hjärtsäck hos unga män efter mRNA-vaccination.
Samtliga vuxna i studie
Nu har en studie tittat på data från drygt åtta miljoner vuxna i Sverige. De har följts upp i nationella hälsoregister under cirka två år – från att vaccineringarna började i december 2020 till och med 2022.
Forskarna har studerat så kallade riskfönster, alltså tiden direkt efter en enskild covidspruta. Detta har undersökts dos för dos. Hjärt-kärlhälsan efter full vaccination har sedan jämförts med personer som, vid motsvarande tidpunkt, inte påbörjat någon vaccination.
Upp till 30 procent lägre risk
I studien ingår riskanalyser för en rad hjärt-kärlsjukdomar. Forskarna har till exempel tittat på inflammation i hjärtmuskel eller hjärtsäck, rubbad hjärtrytm, hjärtsvikt, men också TIA och stroke som orsakas av minskat blodflöde till hjärnan.
Resultatet visar en minskad risk för svårare hjärt-kärltillstånd efter vaccination, särskilt efter dos tre. Risken efter full vaccination var i allmänhet 20-30 procent lägre, jämfört med om ingen vaccination påbörjats.
Tillfällig påverkan
Samtidigt bekräftar studien att det finns en ökad risk för inflammation i hjärtmuskel eller hjärtsäck en till två veckor efter en enskild mRNA-spruta mot covid-19.
Forskarna såg även tillfälliga riskökningar för till exempel extra hjärtslag i samband med vaccination, se faktaruta.
– De hjärt-kärlrelaterade riskökningar vi ser efter en covid-19-vaccination är tillfälliga och gäller inte i de allvarligare tillstånden, medan full vaccination avsevärt minskade risken för flera allvarligare hjärt-kärlutfall kopplade till covid-19, till exempel hjärtinfarkt, stroke och hjärtsvikt, säger forskaren Fredrik Nyberg, gästprofessor i registerepidemiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
– Det här understryker de skyddande fördelarna med fullständig vaccination, fortsätter han.
Mer om tillfälliga riskökningar
Studien bekräftar att det finns en ökad risk för inflammation i hjärtmuskel eller hjärtsäck en till två veckor efter en enskild mRNA-dos.
Forskarna observerade också en tillfälligt förhöjd risk för extra hjärtslag. Risken var 17 procent högre efter dos ett och 22 procent högre efter dos två. Risken var större i gruppen äldre och män.
För övriga allvarligare rubbning av hjärtrytmen fanns ingen förhöjd risk efter vaccination.
Risken för stroke var lägre hos de vaccinerade. Däremot var risken för TIA tillfälligt 13 procent högre efter en enskild vaccinationsdos, främst hos äldre män, jämfört med om ingen vaccination påbörjats.
Många trädarter i Europa och Nordamerika söker sig nu till kallare och blötare trakter. Den förändrade utbredningen – som kopplas till den globala uppvärmningen – riskerar att skapa problem för återplantering och kolinlagring.
I en studie har forskare vid bland annat Lunds universitet undersökt hur mycket klimatförändringarna hunnit påverka trädens utbredning. Forskarna har tittat på hur antalet träd från olika arter har förändrats i Europa och Nordamerika.
De flesta trädarter påverkas
I forskarnas material ingår mer än två miljoner träd från 73 arter.
Resultatet visar att två tredjedelar av de vanligaste trädarterna visar förändringar som kan kopplas till klimatet. Studien bekräftar teorin att den globala uppvärmningen får trädarter att flytta norrut och att trädgränsen höjs.
Studien, som bygger på data från åren 1985 till 2019, fann att den genomsnittliga storleken på träden har ökat. Träden står nu även tätare i områden som har kallare och blötare klimat.
– Dessa arter flyttar alltså redan sitt överflöd mot de kallare och blötare ändarna av sina utbredningsområden. Det kan bara förklaras av klimatförändringar, säger Thomas Pugh som är forskare i naturgeografi och ekosystemvetenskap vid Lunds universitet.
Andra träd vid återplantering
Enligt Thomas Pugh har kunskapen om trädens svar på klimatförändringar stor betydelse vid planering av både bevarande och återställande av ekosystem, något som beslutsfattare bör ta ökad hänsyn till.
Han konstaterar att den aktuella studien, och även andra, tyder på att vissa trädarter inom en snar framtid inte längre är lämpliga vid olika återplanteringsprojekt i Europa.
Valet av trädslag måste även klimatanpassas när det gäller stora åtgärdsprogram för kolinlagring, som syftar till att återplantera träd för att binda koldioxid från luften.
– Massiva återplanteringsprogram som en lösning för den långsiktiga fångst- och lagringsprocessen av atmosfärisk koldioxid skulle annars kunna få effekt enbart under en begränsad tid, om ens alls, säger Thomas Pugh.
Att bedriva utrikespolitik i tidigare sovjetiska länder är ofta svårt, eftersom Ryssland inte accepterar den nya ordningen. Det visas i en ny avhandling från Uppsala universitet. Ryssland har lagt sig i politiken i Ukraina och Georgien otaliga gånger sedan Sovjetunionens fall – men resultaten har inte alltid blivit som Kreml tänkt sig.
Sovjetunionen upplöstes 1991. Samma år blev en rad gamla sovjetrepubliker, som Ukraina och Georgien, självständiga stater med möjlighet att skapa sin egen politik, utrikes och inrikes.
Men att självständigt forma sin politik är ingen enkel sak när man har varit en del av ett imperium som Sovjetunionen. Det framgår av avhandlingen från Uppsala universitet.
Alltid ryska ambitioner
Avhandlingen fokuserar på just Ukraina och Georgien och beskriver hur Ryssland, med sitt sovjetiska arv, har påverkat utrikespolitiken hos de båda länderna under årtiondena efter självständigheten.
– Sedan den första dagen som självständiga stater har Georgien och Ukraina behövt hantera ryska ambitioner att kontrollera regionen, säger Per Ekman, doktor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.
– För många i väst tog det lång tid efter det kalla krigets slut innan det sjönk in att en betydande del av den ryska politiska ledningen inte har släppt tanken på att kontrollera de länder som Moskva styrt över under sovjettiden.
Georgien såg tidigt västerut
Georgien, beskriver avhandlingen, har haft en stabil västvänlig utrikespolitik sedan slutet av 1990-talet då landet hade en stark vilja att söka sig bort från Ryssland. Viljan förstärktes efter den så kallade Rosenrevolutionen 2003. Rysslands inblandning i landets självständighetsprocess uppfattades av beslutsfattare som mycket negativ och en huvudorsak till att Georgien förlorade konflikterna mot utbrytarregionerna Sydossetien och Abkhazien på 1990-talet.
– Dessa tidiga erfarenheter drev Georgien bort från Ryssland och mot ett närmare samarbete med USA, Nato och EU, trots ryska protester och att Georgien inte fick några säkerhetsgarantier från väst, säger Per Ekman.
Ukraina har vacklat
Ukraina, däremot, upplevde något helt annat efter imperiets fall. Ukraina vacklade länge mellan Ryssland och väst.
Ryssland satte förvisso politiskt tryck på Ukraina i förhandlingar på 1990-talet, särskilt gällande Svartahavsflottan och Krimhalvön. Det tog dessutom tid innan Kreml erkände Ukrainas gränser. Men resultatet var till synes fredliga överenskommelser med Ryssland. Detta bidrog till att en stor del av Ukrainas beslutsfattare och befolkning föredrog en fortsatt pragmatisk relation med Ryssland, även om man också ville samarbeta med EU, USA och i viss mån Nato.
Det fanns en mindre andel ukrainska politiker som ville klippa banden med Ryssland. Men landets största parti, som leddes av det inflytelserika Donetsknätverket, sa nej till ett framtida ukrainskt Natomedlemskap och förlängde 2010 den ryska militärens närvaro på Krim.
Allt förändrades
– Ukrainas utrikespolitik förändrades monumentalt när den dåvarande presidenten Viktor Janukovytj sa nej till associationsavtal med EU vilket utlöste de stora Euromajdanprotesterna 2013. Protesterna följdes av Rysslands annektering av Krimhalvön 2014, säger Per Ekman.
– Som jag visar i min avhandling resulterade dessa händelser i en växande samsyn i Ukraina att distansera sig från Ryssland. Paradoxalt bidrog den ryska ledningens agerande starkt till att Ukraina sökte sig allt tydligare mot EU och Nato och bort från Ryssland, något Vladimir Putin till varje pris sade sig vilja undvika.
Krig och politisk påverkan
I Ukrainas fall har de ryska ambitionerna tagit sig uttryck i ett storskaligt krig.
– Dessvärre ser vi idag att både Ukraina och Georgien över 30 år efter självständigheten fortfarande står under ett starkt ryskt tryck.
I Georgiens fall handlar trycket dels om rysk kontroll av territorier, dels om mera subtila former av politisk påverkan, säger Per Ekman.
– Jag hoppas att min avhandling kan bidra till en ökad förståelse för de komplexa och utmanande förhållanden och situationer som Georgien och Ukraina har behövt hantera sedan självständigheten, inte minst i relationen till Ryssland.
Hur djur använder sin energi kan ge ledtrådar till hur ekosystem är uppbyggda och påverkas av klimatförändringar. Nu har en avhandling undersökt hur dessa biologiska processer fungerar mer i detalj.
Karl Mauritsson vid Högskolan i Skövde forskar om hur djur använder sin energi för att växa, föröka sig och underhålla livsnödvändiga processer.
– Genom att förstå djurens energiförbrukning kan vi bättre förstå hur populationer och hela ekosystem fungerar. Till exempel skulle man kunna se hur balansen mellan arter i en sjö kan förändras av högre temperaturer på grund av klimatförändringar, säger Karl Mauritsson som är doktorand i teoretisk ekologi.
Små djur – stora energiförbrukare
Hans forskning, som mynnat ut i en avhandling, handlar om att förstå varför små djur – trots att de förbrukar mindre energi totalt sett än stora djur – använder mer energi i förhållande till sin kroppsvikt.
Det hänger samman med att små djur lever sina liv i ett snabbare tempo. De växer snabbare, blir könsmogna tidigare, förökar sig oftare och har kortare livslängd.
– Mönster för hur djur använder energi och hur snabbt deras biologiska processer sker har stor betydelse för hur populationer växer och för hur arter samspelar och påverkar varandra i ekosystemets näringsväv, säger Karl Mauritsson.
Matematiska modeller
I sin forskning har han utvecklat matematiska modeller som kan förutsäga hur djur växer när maten är knapp. Modellerna skulle kunna användas för att se hur marina däggdjur, till exempel gråsälar i Östersjön, påverkas av miljögifter i födan.
– Preliminära resultat från laboratorieexperiment och modeller visar att vissa djur använder mer energi för att upprätthålla livsnödvändiga funktioner ju större de blir och att de prioriterar dessa processer ännu mer när tillgången på föda är låg. Möjligen hänger detta samman med att många djur åldras långsammare och lever längre när de har ett lågt födointag, säger Karl Mauritsson.
Det här är viktig kunskap för att förstå hur olika arter reagerar under stress och hur ekosystemens balans påverkas av förändrade miljöförhållanden.
Kan hjälpa hotade arter
Det rör sig dock om grundforskning, som syftar till att öka förståelsen för grundläggande principer snarare än att lösa specifika problem. Men Karl Mauritsson ser ändå stora möjligheter för tillämpningar.
– Min forskning kan vara användbar för att utveckla modeller för att ta fram hållbara skördestrategier inom fiske eller jakt för att undvika överutnyttjande av arter. De kan också hjälpa till att utveckla strategier för bevarande av hotade arter eller förutsäga hur klimatförändringar påverkar djurpopulationer och ekosystem, säger han.
Jordbrukspolitiken för skogsbygder skulle kunna förbättras, enligt en ny studie från Lunds universitet och SLU. En omfördelning av pengar mellan olika jordbruksstöd skulle kunna ge mer sammanhängande stöd där målen bättre uppfylls.
Studien har fokuserat på Jönköpings län, ett län som är typiskt för jordbruk i skogsbygd som vanligtvis har en hög andel naturbetesmark. Sådan betesmark är viktig för bevarandet av biologisk mångfald.
Forskarna har använt en simuleringsmodell för att analysera hur de största jordbruksstöden, se faktaruta nedan, individuellt bidrar till de olika målen i Jönköpings län.
Många mål för jordbruket
Bakgrunden är att målen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik har blivit fler. Målen handlar nu om att främja klimateffektivt jordbruk, biologisk mångfald, jordbrukares inkomster och livsmedelsproduktion. För att uppnå dessa mål används olika jordbruksstöd, men att använda dessa för att samtidigt uppnå delvis konkurrerande mål är en utmaning.
Studien visar att förändringar i budgeten för de huvudsakliga stöden påverkar strukturomvandlingen inom jordbruket i skogsbygd. Det får effekter på både djurhållning och markanvändning, vilket i sin tur påverkar de olika målen för jordbrukspolitiken.
Forskarnas slutsats är att den nuvarande stödkombinationen kan förbättras. Det går att uppfylla målen bättre utan att kostnaderna för stöden ökar.
Olika stöd, olika resultat
– Nötkreatursstödet ger högst utsläpp av växthusgaser, metan, och bevarar relativt lite naturbetesmark. I jämförelse bidrar kompensationsstödet lika mycket, eller mer, till alla målen. Det är dock naturbetesmarksstödet som bevarar naturbetesmark effektivast, säger Mark Brady, docent vid SLU.
– Det mest förvånande för läsare av studien är kanske att gårdsstödet har en relativt liten effekt på samtliga studerade målvariabler, inklusive jordbrukares inkomster som är huvudsyftet med gårdsstödet. Det beror på skötselkostnader förknippade med stödet och att det leder till högre arrendepriser över tid.
Om jordbruksstöden i studien
Gårdsstödet är ett frikopplat stöd som inte kräver någon produktion för att betalas ut. Stödet kräver i stället välskött jordbruksmark där växtodling och aktiv betesmark uppfyller kravet. Gårdsstödet höjer därför alternativkostnaden för att lägga ner jordbruksmark, exempelvis genom omvandling till skog.
Nötkreatursstödet är kopplat till produktionen. Varje medlemsland i EU bestämmer själv om det vill ha stödet med begränsningen att det generellt inte får vara mer än 13 procent av budgeten för direktstöd. Nötkreatursstödet är tänkt att leda till fler nötkreatur, men även potentiellt större areal betesmarker som kan bidra till biologisk mångfald.
Kompensationsstödet är också ett kopplat stöd, som ges till jordbruksproduktion i områden med ogynnsamma naturliga förutsättningar som Jönköpings län. Kompensationsstödet främjar högre djurtäthet per hektar jordbruksmark, inklusive naturbetesmark, som används till foderproduktion. Ju högre täthet, desto högre stöd per hektar. Täthet kan höjas genom att antingen öka antalet djur eller minska arealen fodergrödor. Även växtodling utan djur får stöd, men med ett lägre belopp per hektar än djurgårdar.
Naturbetesmarksstödet kompenserar för ytterligare kostnader som frivilligt underhåll (hävd) av naturbetesmark medför. Syftet med stödet är att främja biologisk mångfald genom att bevara naturbetesmark och dess biologiska kvaliteter.
Att bevara biologisk mångfald på ett klimateffektivt sätt – utan att samtidigt försämra livsmedelsberedskapen eller jordbrukarnas inkomster – står högt upp på den politiska agendan.
– Vi hoppas att studien belyser möjligheterna att förbättra jordbrukspolitiken på ett kostnadseffektivt sätt, säger Mark Brady.
Bakom studien står AgriFood Economics Centre, ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Jordbruksstöd i Jönköpings län
De studerade jordbruksstöden utgjorde 81 procent av det totala jordbruksstödet på 718 miljoner kronor i Jönköpings län 2022. Tabellen nedan visar fördelningen mellan de olika stöden samma år.
Jordbruksstöd samt belopp och andel:
Gårdsstöd: 279 miljoner kronor (39 procent)
Nötkreatursstöd: 81 miljoner kronor (11 procent)
Kompensationsstöd: 135 miljoner kronor (19 procent)
Naturbetesmarkstöd: 84 miljoner kronor (12 procent)
Fyra viktiga glaciärer i Sverige har minskat rekordmycket på kort tid, visar Stockholms universitets årliga mätning.
– Det sker så fort nu, säger Nina Kirchner, professor i glaciologi och föreståndare för Tarfala forskningsstation.
I september genomförde personal vid Stockholms universitets forskningsstation i Tarfala de årliga slutmätningarna av Sveriges fyra referensglaciärer.
En referensglaciär är en glaciär som forskare regelbundet mäter. Här handlar det som mätserier som sträcker sig många decennier tillbaka i tiden. Ungefär 50 referensglaciärer finns i världen, varav Sverige har fyra.
Vid mätningarna kontrolleras bland annat den så kallade vinterbalansen. Den fastställs i slutet av vintern och räknar glaciärernas tillväxt i form av snö och is. Sommarbalansen kontrolleras också. Den fångar glaciärernas avsmältning under sommaren.
Sammanräkningen av allt detta ger den slutliga så kallade nettomassbalansen. Den visar hur mycket glaciärerna har vuxit eller krympt på ett år.
Glaciärer krymper rekordfort
De nya mätningarna visar att nettot är rekordnegativt för det senaste året, alltså från september 2023 till september 2024.
– Vi har uppmätt de största avsmältningarna sedan de systematiska glaciärobservationerna på Sveriges referensglaciärer började, säger Nina Kirchner, professor i glaciologi och föreståndare för Tarfala forskningsstation.
– Det sker så fort nu. Det syns att glaciärerna inte mår bra, säger Nina Kirchner.
En av glaciärerna heter Storglaciären. Där har den så kallade massförlusten femfaldigats under det senaste årtiondet. Jämfört med ifjol är förlusten trefaldigad.
Situationen är likadan för Rabots glaciär, som också har förlorat rekordmycket is. Stora förluster på kort tid har också skett på glaciärerna Rivgojiehhki och Moarhmmáglaciären.
Glaciärer kommer försvinna
Mätningarna visar även att Rabots glaciär och Rivgojiekki för andra året i rad har förlorat sina så kallade ackumulationsområden. Det innebär att även i de högst belägna delarna av glaciären smälter snö och is bort istället för att ligga kvar året runt och ”mata” glaciären. Finns inga ackumulationsområden kommer glaciärerna att försvinna helt inom en snar framtid.
– Vissa kommer att försvinna, det finns ingen tvekan om det, säger Nina Kirchner.
Gapande sprickor försvårar
Årets mätningar var särskilt utmanande, enligt forskarna, då stora öppna sprickområden nu finns på samtliga referensglaciärer. Till det kom även ett stort antal nya så kallade glaciärbrunnar som skapar nästan vertikala förbindelser mellan glaciärytan och berget under där smältvatten forsar ner.
En brunn i Rabots glaciär. Bild: Johanna Dahlkvist, Stockholms universitet.
– Brunnarna har uppstått de senaste åren i mycket större och mycket mer dynamisk omfattning än vad vi tidigare sett, vissa brunnar har i år blivit stora nog för att kunna sluka en skoter med kälke och vissa av dem en bil, säger Johanna Dahlkvist, teknisk och fältoperativ chef på Tarfala forskningsstation.
Massbalansen för Storglaciären har mätts sedan 1940-talet. De andra tre glaciärerna har mätts sedan 1980-talet.
Moarhmmáglaciären. Bild: Johanna Dahlkvist, Stockholms universitet.
Människan har utrotat hundratals fågelarter. Men när de försvinner blir fåglarnas viktiga jobbuppgifter i naturen inte utförda. Det leder i sin tur till störningar i ekosystemen, visar en studie med forskare från Göteborgs universitet.
Forskarna har bevis för att människan har utrotat minst 600 fågelarter under de senaste 130 000 åren. Två exempel är dronten och sångfågeln kauai-o-o, som levde på Hawaii men förklarades utdöd 2023.
I en ny studie, som bygger på omfattande data över alla kända fågelutdöenden, har forskare inte bara tittat på antalet utdöda arter. De har också undersökt de större konsekvenserna för vår planet.
– Det stora antalet fågelarter som har utrotats är naturligtvis en stor del av utrotningskrisen, men varje art har också ett jobb eller en funktion och spelar därför en mycket viktig roll i sitt ekosystem, säger forskaren Tom Matthews vid University of Birmingham.
Jobbet blir inte gjort
En del fåglar bekämpar skadedjur genom att äta insekter. Andra äter frukt och sprider fröna så att fler växter och träd kan växa. Vissa, till exempel kolibrier, är viktiga pollinatörer.
– När dessa arter dör ut försvinner också den roll som de spelar, fortsätter Tom Matthews.
Enligt studien har fågelutrotningarna hittills resulterat i en förlust av cirka tre miljarder år av unik evolutionär historia. Det har även inneburit en förlust på sju procent av den funktionella mångfalden hos fåglar. Det är betydligt mer än forskarna förväntade sig.
– Varje art bär på en viss mängd evolutionär historia, så när en art utrotas är det i princip som att hugga av en gren på livets träd, säger Tom Matthews.
Omfattande konsekvenser
Med tanke på fåglarnas många viktiga ekologiska roller har utrotningen sannolikt fått stora konsekvenser.
Bland efterverkningarna finns minskad pollinering av blommor, minskad spridning av frön och sämre reglering av insektspopulationer, till exempel skadedjur och insekter som kan sprida smittoämnen.
Färre fåglar kan också ha lett till fler sjukdomsutbrott på grund av minskad konsumtion av kadaver.
Viktigt för att återställa ekosystem
Studiens resultat visar alltså att mångfaldskrisen inte bara handlar om färre antal fågelarter, menar Sören Faurby som är forskare i zoologi vid Göteborgs universitet.
– De förlorade arterna hade betydande effekter på ekosystemen och för att förstå dessa är det viktigt att titta på andra aspekter av mångfald. Den här informationen är avgörande för att kunna formulera effektiva mål för globala bevarandestrategier, liksom för insatser för att återställa ekosystem och återskapa vildmark, säger Sören Faurby.
Vid en stroke är snabb vård avgörande för att rädda liv och undvika bestående skador. Nu visar en studie från Chalmers att videosamtal från ambulansen kan korta tiden från bedömning till behandling på ett sjukhus med rätt resurser.
Stroke som orsakas av proppar i mindre blodkärl kan behandlas med trombolys. Det innebär att läkemedel löser upp proppen. Behandlingen är vanlig och kan normalt ges på närmaste akutsjukhus.
Men vid en propp i hjärnans större kärl blir resultatet betydligt bättre om den kan tas ut genom ett kirurgiskt ingrepp, så kallad trombektomi*. Det här ingreppet kan oftast bara göras vid specialistsjukhus, till exempel Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Varje minut räknas
I en studie har forskare undersökt om videostöd kan bli ett komplement till nuvarande rutiner, som baseras på telefonsamtal mellan ambulanssjukvårdare och specialistläkare. Detta för att så tidigt som möjligt, och med hög precision, identifiera vilken typ av vård patienten behöver.
Om beslut att en operation är nödvändig kan fattas redan i ambulansen, som då kör direkt till specialistsjukhuset, skulle 1,5 timmar sparas för patienter i Storgöteborg.
– Detta kan vara livsavgörande tid för den som behöver trombektomi, då en timmes fördröjning uppskattas halvera effekten. Varje år skulle ett betydande antal personer kunna få ett helt annat liv om de fick trombektomi snabbare, säger Bengt Arne Sjöqvist, professor i digital hälsa vid institutionen för elektroteknik på Chalmers.
Simulering av strokesituationer
För att testa hur ett videobaserat beslutsstöd kan fungera i praktiken gjordes realistiska simuleringar där ambulanser utrustades med tre kameror. De kopplades upp mot strokespecialister på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Den ena kameran visade patientens ansikte för att kunna bedöma mimik, huvud- och ögonrörelser. Den andra kameran visade patienten från sidan för att kunna ge en allmän överblick och bedöma förmågan att lyfta armar samt hålla dem uppe. En tredje kamera visade patientens ben för att kunna göra motsvarande bedömningar.
– Med videokonsultation i ambulansen kan strokepatienter snabbt bli bedömda av en neurolog på distans och köras direkt till det sjukhus som kan ge optimal vård, säger Stefan Candefjord som är forskare i digital hälsa vid institutionen för elektroteknik på Chalmers.
– Störst skillnad gör det för personer som bor långt från ett specialistsjukhus. Så förutom bättre vårdresultat innebär detta mer jämlik vård, fortsätter han.
*Trombektomi innebär att kirurgen går in i ett blodkärl som leder upp i hjärnan. Med hjälp av en slang dras proppen ut. Oavsett behandling görs först en skallröntgen, CT, på sjukhus. Detta för att bedöma situationen och typ av stroke.
Mer om stroke
Stroke är ett samlingsnamn för sjukdomar som orsakas av en blodpropp (infarkt) eller en blödning i hjärnan. Cirka 85 procent av fallen är en infarkt.
Varje år drabbas cirka 25 000 personer av stroke i Sverige. Drygt 20 procent av strokepatienterna avlider inom 28 dagar och cirka 30 procent får svåra bestående skador. Övriga får hanterbara efterverkningar eller är helt opåverkade. Hur utgången blir beror till stor del på hur snabbt personen får rätt vård.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
