VTI har i ett regeringsuppdrag sammanställt kunskap om tänkbara orsaker till det minskade cyklandet och gett förslag på åtgärder för att vända trenden. Statistiken visar att det är andelen personer som cyklar som har minskat, den cyklade sträckan har däremot inte förändrats. Framförallt är det fritidscyklandet hos barn och unga som avtagit.
Mindre tid för fri lek – Förändringen kan förklaras av ökade avstånd till fritidsaktiviteter, att föräldrar på grund av arbete inte har tid att cykla eller gå med barnen och därför skjutsar, men också att barns vardag idag är mer inrutad än tidigare. De spenderar mycket tid i skolan och på fritidsaktiviteter och har inte lika mycket fri tid för lek utomhus, säger Malin Henriksson, forskare på VTI.
Cyklandet till skolan har också minskat, bland annat på grund av att det fria skolvalet lett till ökade avstånd. Andra orsaker är fler bilar i hushållen, förändringar i hur barn leker och kommunicerar, bristande faktisk och upplevd säkerhet i kombination med föräldrars föreställningar om barns trafikförmåga. Cykelresorna har delvis ersatts av bilresor men framför allt av ett ökat gående och resande med kollektivtrafik.
– För att barn och unga ska få möjlighet till ökad och säker cykling föreslår vi att det tas fram en nationell strategi. Vi vill se ett skifte i synsätt från cykling som en fråga om trafiksäkerhet till en fråga som även inkluderar barns och ungas hälsa, självständiga resande och delaktighet, säger Malin Henriksson.
Lyft in i läroplanen Några ytterligare åtgärder som föreslås i rapporten är bland annat kunskapsmål om cykling i läroplanen, höjd kompetens om barns och ungas cykling bland planerare, och att det säkerställs att alla barn har tillgång till en cykel samt stöldsäkra, trygga och lättillgängliga cykelparkeringar på allmänna platser.
– Vi behöver också identifiera vilka kriterier kopplade till den byggda miljön som garanterar säker och framkomlig cykling för barn i olika åldrar, säger Anna Niska, forskningsledare på VTI.
Det finns ett stort behov av mer forskning inom området. Exempelvis behövs mer kunskap om vilka barn som cyklar mindre, om det hänger ihop med föräldrarnas inkomst och sysselsättning, samt hur utbredda föreställningarna om att barn inte bör cykla själva är bland olika grupper.
En av forskarna bakom studien, som finns publicerad i den anrika vetenskapliga tidskriften PNAS, är Simone Immler, forskare i evolutionsbiologi vid University of East-Anglia och Uppsala universitet.
– Det generella antagandet har varit att alla spermier som är kapabelt att befrukta ett ägg har samma chans att göra det. Det har varit känt att det finns en stor individuell variation mellan spermierna, men man har menat att detta inte påverkar hur livsduglig avkomman är. Vår studie är första gången någon har visat att så inte alls är fallet, säger hon.
Kortlivade spermier åldras snabbare
För att testa hypotesen att spermier i en och samma ejakulation påverkar avkomman olika samlade forskarna in en sats från zebrafisken, Danio rerio, och delade upp den i två petriskålar med vatten.
I det ena försöket valde forskarna att befrukta ägget omedelbart efter att sperman kommit i kontakt med vattnet och aktiverat spermierna. I det andra försöket valde de att vänta i 25 sekunder tills att ungefär 50 procent av spermierna hade dött innan de tillsatte dem till ägget. Äggen kom från samma hona.
– Avkomman till de långlivade spermierna hade fler livsdugliga och friska avkommor än de med kort livslängd. Effekten var verkligen slående beroende på vilken sperma vi valde.
Zebrafisksex i labbmiljö ger oss nya kunskaper om spermier. (Danio rerio) Bild: Wikimedia/Lynn Ketchum, Oregon State University
Generellt hade avkomman till de ”sega” spermierna en sju procent högre överlevnad jämfört med kontrollspermierna.
Speciellt framgångsrika var den ”manliga” avkomman till de sega spermierna som producerade både fler och snabbare spermier än jämförelsespermierna. Det visade sig även att de honor som avkomman parade sig med lade 20 procent fler ägg än de som parades med avkomman till de kortlivade spermierna. Dessa positiva effekter fördes även vidare till nästa generation.
Korrekturläsning av genomet
Hur det kommer sig att det är just de långlivade spermierna som ger upphov till bättre livslämpad avkomma är ännu oklart, men Simone Immler hoppas kunna ta reda på det i framtida studier. Vad forskarna dock vet är att varken hon- eller hanavkomman till de långlivade spermierna uppvisar några negativa effekter, vilket bådar gott inför framtiden.
Inga avkommor till de sega zebrafiskspermierna dog i förtid, var missbildade eller hade problem med att fortplanta sig. Enligt Simone Immler kan forskningsresultaten få stort betydelse för viktiga evolutionsprocesser. Metoden att välja ut långlivade spermier kan till exempel hindra att skadliga mutationer får fäste och försämrar en individs överlevnadschanser.
– Om en spermie innehåller en gen som bär på en mutation är detta en effektiv metod för att få bort den mutationen. Det är ett billigt sätt att korrekturläsa genomets kvalitet. Ur ett evolutionsperspektiv kan det har stor effekt, till exempel vid inavel där det ofta förekommer skadliga mutationer.
Kan användas vid IVF
Simone Immler hoppas även att upptäckten kommer att ha betydelse vad gäller olika typer av provrörsbefruktningar även kallat IVF (in vitro-fertilisering).
– En av IVF-metoderna går ut på att en doktor slumpmässigt väljer en spermie och injicerar i ägget. Eftersom vårt arbete har visat att det finns skillnader även mellan friska spermier hoppas vi kunna öka framgångsnivån i dessa försök.
Forskarna har redan påbörjat tester på mänsklig sperma för att undersöka om de kan finna liknande mönster som hos zebrafiskarna. Trots att de bara är i inledningsfasen ännu är Simone Immler vid gott hopp om att de kommer att hitta ”något” som kan vara av betydelse och att man inom snar framtid kan börja tillämpa kunskapen inom IVF.
Storleken har också betydelse
Det är dock inte bara spermiernas uthållighet som påverkar om det blir någon avkomma. Forskare vid Stockholms universitet och universitetet i Zürich har upptäckt att honans storlek på fortplantningsorganet påverkar antalet spermier som en hane producerar.
– Vi fann att hos arter där det är svårt för spermierna att ta sig fram till ägget produceras små, men många spermier. Detta för att spermierna riskerar att simma vilse eller spädas ut på vägen. Hos arter där det är lätt att ta sig fram till ägget produceras större och längre, men färre spermier i jämförelse, säger John Fitzpatrick, forskare vid zoologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Han och kollegorna undersökte även om en arts metabolism hade något att göra med antalet och storleken på spermierna som producerades. Så verkade dock inte vara fallet.
Dessa upptäckter kan hjälpa forskarna att förstå varför människan har relativt små spermier i jämfört med exempelvis en mus som har 1-1,5 gånger större.
– Det är en evolutionär fråga som ger en bättre förståelse för hur storleken på spermierna påverkas av olika inre faktorer.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Runt om i Europa finns trädbärande betesmarker som skapar en rad ekonomiska, kulturella och ekologiska värden. Denna form av kulturlandskap, med glest spridda träd, gräsmarker och betande djur har dock minskat i utbredning. Markanvändningen förändras i takt med att det traditionella jordbruket intensifieras, eller läggs ned.
Pablo Garrido har i sitt doktorsarbete velat förstå hur dessa landskap värdesätts av de människor som bor och verkar där, och vad de betyder för regionala beslutsfattare som på olika sätt har inflytande på utvecklingen. Målet var att kartlägga vilka ekosystemtjänster som värderas högst och att identifiera utmaningar för bevarandearbetet. I avhandlingen har han jämfört förutsättningarna i de glesa betade eklandskapen (dehesa) i Spanien, och de bäst bevarade öppna eklandskapen i Sverige, som finns i Östergötland.
Lokala livsmedel och kulturarv betonas i Spanien
I det spanska dehesa-området var det primärproduktionen som framhölls mest av lokalbefolkningen. Det handlar om boskap (inkl. tjurfäktningstjurar och ollonsvin), djurfoder, ved, träkol och vilt, men också förädlade varor såsom ost, olivolja, korv och vin. När det gäller kulturella värden betonades landskapets betydelse för bland annat känslan av tillhörighet och identitet, traditionell kunskap och kulturarvet.
Spanska eklandskap uppfattas i högre grad än svenska som viktiga platser, eftersom många människor fortfarande bor i dess närhet, och de har därmed skapat andra värden och identiteter knutna till landskapet.
Landskapets skönhet och miljövärden betonas i Sverige
De bäst bevarade eklandskapen i Sverige förekommer som spridda små fläckar i Östergötlands län, där de täcker omkring 180 kvadratkilometer. I Sverige var dessa marker traditionellt viktiga för landsbygdsbefolkningen och användes för beteshävd och slåtter, och även i Sverige har det funnits ollonsvin. Idag erbjuder markerna värdefulla livsmiljöer för många hotade insekter och lavar som trivs i gamla, solexponerade grova ekar.
I Sverige var de högst värderade tjänsterna främst relaterade till landskapets skönhet, rekreation och ekoturism, men även värdet som betesmarker och bevarande av biologisk mångfald värderades högt.
Betet upphör i Sverige, men intensifieras i Spanien
Det hårda arbetet och den dåliga lönsamheten är viktiga orsaker till att hävdandet av eklandskapen gradvis upphör i både Spanien och Sverige, men förändringen går delvis i olika riktning. I Spanien ökar ofta betestrycket, vilket leder till avskogning. I Sverige upphör i stället beteshävden och markerna omvandlas till granskog.
Både spanska och svenska myndighetspersoner värderade markernas biologiska mångfald och betydelse för rekreation, ekoturism och utbildning. Traditioner, i form av både kunskap och sedvänjor, var det som nämndes oftast inom spanska myndigheter, där även primärproduktionen värderades högre än i Sverige.
– För att bevara eklandskapen behövs en utvecklad samverkan mellan intressenter från olika sektorer och på olika nivåer, säger Pablo Garrido. Skyddade ursprungsbeteckningar på produkter, och ett större utrymme för ekosystemtjänster i miljöstöden är exempel på åtgärder som skulle kunna förbättra lönsamheten för lantbrukare.
Gotlandsruss i stället för boskap?
I både Sverige och EU satsas stora pengar på att återskapa och underhålla gamla kulturbetesmarker. Pablo Garrido har studerat möjligheten att hålla skogsbeten i hävd med hjälp av gotlandsruss, en härdig svensk häst-lantras med ursprung som mer eller mindre frilevande på Gotland. Tanken var att russen skulle kunna vara ett billigare och mer lättskött alternativ än nötkreatur, samt ett test om hur vi kan använda hästar bättre i arbetet med bevarande av det öppna, svenska natur- och kulturlandskapet.
Under tre år har russen levt som vildhästar i 10 hektar stora, delvis skogklädda hägn en bit utanför Uppsala. Pablos Garridos studier visar att hästarna på vintern, när det inte fanns tillgång till grönt gräs, åt mer av träd och buskar.
– I hägnens mer skogsklädda delar minskade antalet små träd jämfört med kontrollområden utan hästar. På så vis bidrog hästarna till en öppnare och ljusare skog, med färre men äldre och större träd, säger Pablo Garrido. Framför allt åt hästarna av de mindre träden, och gärna lövträd såsom ask, rönn, ek och sälg. De undvek tall och gran.
Russen har med sitt bete skapat variation i landskapet och gynnat mångfalden av blommande örter och andra växter, vilket även har gynnat pollinerande insekter. Forskarnas slutsats är att hästar kan vara ett effektivt och billigare alternativ för att restaurera igenväxta ängs- och hagmarker.
När klimatet förändras krävs det att samhället ställer om och anpassar sig till förväntade effekter. Olika litteratur beskriver processer för omställning, men beskrivningen av hur denna omställning skulle kunna gå till varierar.
Gemensamt för mycket av litteraturen är dock att staden ses som utgångspunkten för hur förändringen skulle kunna göras.
Att det är tydligt vad som menas när man talar om kunskap är viktigt eftersom denna ges stor betydelse när städer försöker klimatanpassa. Men det finns en lucka i litteraturen, menar forskarna vid Linköpings universitet. En genomgång av kunskapens roll saknas.
Viktigt att prata samma språk
– I städers omställning får kunskap väldigt olika roll, det visar den systematiska genomgång vi gjort av litteraturen. Detta är viktigt att veta för de som använder litteraturen, exempelvis samordnare för omställning i kommuner, regioner och företag samt forskare, säger Mattias Hjerpe, universitetslektor som forskar om städers klimatomställning vid Tema Miljö, Linköpings universitet.
– Då kan alla få mer realistiska förväntningar på vad forskningen kan bidra med samt se fler sätt som forskningen kan bidra på.
I en artikel som finns publicerad i tidskriften Current Opinion on Environmental Sustainability, visar Linköpingsforskarna vilken betydelse kunskap tillskrivs inom olika typer av litteratur som behandlar omställning mot fossilfria och klimatrobusta städer.
Kunskap – ledstjärna i fjärran eller motorn som driver klimatomställningen?
Kunskapens fem roller i litteratur om klimatomställningen, enligt forskning vid Linköpings universitet:
en motor som driver omställningsprocessen, det vill säga forskare organiserar själva processen och bidrar med kunskap som för processen framåt.
en utomstående konsult som levererar underlag för beslut om omställning på beställning från beslutsfattarna.
en befriare som sätter igång omställning, det vill säga kunskap om att en annan ordning är möjlig.
en ledstjärna som vägleder omställning, det vill säga en forskningsbaserad princip för hur samhället borde organiseras.
en tillfällig kommitté som motiverar omställning, det vill säga att forskare som råkar befinna sig i närheten är med för att legitimera processen.
Genom att skilja mellan olika sorters kunskap för omställning hoppas forskarna bland annat kunna underlätta framtida forskningsanalyser.
– Till exempel kan man underlätta för kommunledningar att precisera hur forskningen och forskare skall involveras i deras stads omställningsprocess, säger Mattias Hjerpe.
Kontakt:
Mattias Hjerpe, universitetslektor vid Linköpings universitet, mattias.hjerpe@liu.se, tel: 011-363438.
Studien från Uppsala universitet är den första i Skandinavien där metoden Teaching Recovery Techniques, TRT, används. Den innefattade 10 grupper med 46 ungdomar mellan 13 och 18 år. Grupperna har träffats vid sex tillfällen och har letts av personal i kommun eller primärvård som har fått utbildning i metoden.
Många var deprimerade Ungdomarna hade fått fylla i ett frågeformulär innan för att se om de screenade positivt för posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Vid starten hade 84 procent av ungdomarna dessutom medelsvår eller svår depression och 48 procent uppgav självmordstankar eller självmordsplaner. Efter sex veckor kunde man se en minskning av både depressions- och PTSD-symptomen. Efter tre månader gjordes intervjuer med 22 av ungdomarna som kunde berätta om hur de använde sig av verktygen i metoden.
– En av killarna berättade att han återvunnit kontrollen över sig själv efter att ha deltagit i gruppen. Innan dess hade han styrts helt av allt han hade upplevt, säger Anna Sarkadi, professor i socialmedicin vid Uppsala universitet och ansvarig för studien.
Blev hjälpta Eftersom studien inte hade en kontrollgrupp har forskarna beräknat utifrån andra studier hur vanligt det är att man blir bra ändå, utan insats. I andra studier blev en procent av ungdomarna återställda under sex veckor från sina PTSD symptom och 0,12 procent från sina depressionssymptom. I den här studien blev 22 respektive 33 procent återställda. Det innebär att dessa ungdomar inte behövde mer specialiserad vård. De flesta andra ungdomar i gruppen hade upplevt en minskning av sina besvär, men många var fortfarande kvar på ganska höga symptomnivåer.
– Med tanke på att alla var mitt i asylprocessen och 62 procent var med om en negativ livshändelse under kursens sex veckor, som att en kompis fick avslag, nyheter att en släkting dog eller flytt av skola eller boende, var det ändå ett väldigt bra resultat, säger Anna Sarkadi.
Sprids av SKL och Bris Teaching Recovery Techniques har utvecklats av Children and War Foundation in Norge just för barn som har varit med om krig och flykt. Metoden bygger på traumafokuserad kognitiv beteendeterapi, men är ingen behandling utan ska ses som verktyg för självhjälp. Gruppledarna får en tredagarsutbildning och kravet är vana att arbeta med barn eller ungdomar, men ingen terapeutisk erfarenhet behövs. Tanken är att TRT ska vara en slags första hjälpen för barn som mår dåligt efter trauma innan tyngre vårdinsatser, som barnpsykiatrin eller Röda korset kontaktas.
Nu sprids metoden via utbildningar som SKL och BRIS håller i. Det finns idag ca 50 utbildade TRT- gruppledare i landet. Forskarna vill nu utvärdera metoden för barn som kommit med sina familjer.
Kontakt:
Anna Sarkadi, professor i socialmedicin vid Uppsala universitet anna.sarkadi@pubcare.uu.se, 070-611 36 91
Forskare från Uppsala universitet har med hjälp av en ny metod upptäckt mikroskopiska rester av djur i över en halv miljard år gamla bergarter från Grönlands norra spets.
För ungefär 541 miljoner år sedan påbörjades en snabb utveckling av flercelligt djurliv (kallat den kambriska explosionen). Under de 30-40 miljoner år som följde formades djurlivet, framförallt i haven, till något som liknade våra moderna ekosystem.
Hittills har vår förståelse för denna period i livets historia varit starkt beroende av vad man funnit som fossil i form av skal och andra hårda delar, eftersom dessa delar bevaras enklast som fossil.
Vi vet dock att de flesta marina djur saknar hårda delar vilket borde betyda att vi missar en stor del av den totala mångfalden.
Del av den äldsta kända fjädermasken, tänder från en priapulid en sedimentlevande rovdjursmask, ryggskölden av ett litet leddjur. Bild: Slater, Willman, Budd, Peel
Sällsynta platser med exceptionell fossilisering, som den världsberömda Burgess Shale i Kanada, har helt förändrat paleontologernas förståelse för djur som saknar dessa hårddelar.
På grund av de speciella förhållandena för fossilisering på dessa platser bevaras även organismer som inte producerar hårda mineraliserade skal eller skelett. Sådana platser erbjuder därför en ovanlig inblick i den genuina mångfalden i dessa gamla hav.
Fossil fullträff på norra Grönland Siriuspasset (Sirius Passet), en plats på norra Grönland är en sådan fullträff av sällsynt bevarade fossil, och dessutom en av de äldsta från denna period. Tyvärr har bergarterna vid Siriuspasset hettats upp, omvandlats och begravts djupt nere under ytan då norra Grönland kolliderat med andra kontinenter.
Dessa plattektoniska händelser har gjort att det organiska material som en gång fanns i djuren har förstörts och kvar av djuren finns bara enkla avtryck utan någon detaljrikedom. Inte långt söder om Siriuspasset har dock bergarterna undgått de värsta effekterna av denna upphettning.
Paleontologer från Uppsala universitet (Ben Slater, Sebastian Willman, Graham Budd och John Peel) använde en ovanlig men enkel metod där man löser upp stenar från några av dessa mindre påverkade bergarter med hjälp av fluorvätesyra och därmed frigör fossilinnehållet.
Äldsta fyndet av fjädermaskar De flesta fossilen är mindre än en millimeter stora, mycket mindre än vad man normalt hittar vid Siriuspasset. Därmed överbryggas det kunskapsgap som finns vad gäller dessa småskaliga djur, vilka förmodligen är en talrik och viktig del av våra ekosystem.
Den mest överraskande upptäckten var det äldsta kända fyndet av välbevarade mikroskopiska kroppsdelar av fjädermaskar – en obskyr grupp av rörlevande, filtrerande djur som är besläktade med ryggradsdjuren, vilka vi själva tillhör.
Upptäckten av små icke-mineraliserade tänder och taggar från en typ av marina rovdjursmaskar (Priapulider) bidrar till förståelse för hur dessa tidiga djur fungerade anatomiskt samt vidgar vår syn på hur det tidiga djurlivet utvecklades.
Fler förbisedda fossil Mängder av fragment från de yttre, flexibla skalen på små leddjur (föregångare till vår tids insekter och kräftdjur), något som inte kan hittas med andra metoder, var vanligt förekommande. Detaljrikedomen hos flera av fragmenten är imponerade och mångtaliga.
– Den nya studien visar att vi bara har börjat skrapa på ytan av dessa, till största delen förbisedda, fossilen. Det är tydligt att detaljrikedomen hos dessa fossil kommer att bidra till att omforma vår syn på de djur utan hårddelar som kröp runt på botten eller simmade runt i de haven, för mer än en halv miljard år sedan, säger Sebastian Willman, forskare vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet.
Institutionen för akvatiska resurser vid SLU har studerat vad som reglerar musslans förekomst i Sverige och vilka faktorer som kan bidra till att musslorna inte lyckas reproducera sig. Med hjälp av GIS visar forskarna var flodpärlmusslan har bäst förutsättningar i Sverige utifrån klimat, jordarter och förekomst av öring.
– Musslornas föryngring gynnas av att det finns gott om öring och om det finns sjöar uppströms i vattendraget, säger Erik Degerman, miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).
– I vattendrag där det fanns dammar uppströms såg vi däremot en signifikant sämre föryngring. Eftersom vi har över 10 000 dammar i svenska vattendrag är musslornas framtid hotad.
Trivs bara i strömmande vattendrag
Flodpärlmusslan har en komplicerad livscykel och det är mycket i miljön som måste fungera för att musslorna skall fortleva. Musslorna trivs bara i strömmande vattendrag som inte är försurade och där påverkan från tätorter, samt skogs- och jordbruk är litet. Dessutom måste det finnas gott om öring eftersom musslans larver lever tio månader som parasit på fisken.
Pärlbärare
Flodpärlmusslan är en sötvattenmussla, vars vetenskapliga namn Margaritifera margaritifera betyder pärlbärare. Musslan kan bilda pärlor om det kommer in ett sandkorn eller en parasit innanför skalet. Därför har det historiskt bedrivits ett fiske på flodpärlmusslor, trots att en värdefull pärla endast finns i var tiotusende mussla. Arten är numera fredad och fisket är sedan 1994 förbjudet, då flodpärlmusslan klassas som starkt hotad både nationellt och internationellt.
Bild: By MrKimm (Own work), CC-BY-SA-3.0 or CC BY-SA 2.5-2.0-1.0
På värdfisken sitter larverna på gälarna och suger åt sig lite av blod och näring. När musslans larv blir stor nog släpper den från öringen och börjar sitt stillasittande liv på bottnen.
Flodpärlmusslan har gått tillbaka kraftigt i sina ursprungsområden. I centrala Europa har arten minskat med 90 procent. Sverige och Norge är idag kärnområden för arten. I Sverige finns musslan över hela landet, med de viktigaste områden i mellersta och norra Sverige.
Dammar stryper vattenflödet
Totalt finns musslan i cirka 400 svenska vattendrag. Antalet populationer uppgår till cirka 600 stycken men bara hälften av dem reproducerar sig.
– Flodpärlmusslan är en bra indikator på hur vi hanterar våra rinnande vatten och facit visar att mängden dammar är ett problem för den biologiska mångfalden i vattnen. Där vattnet förr flödade fritt finns idag tusentals stängda passager där vattnet regleras utan hänsyn till djurlivet, säger Erik Degerman.
Många av Sveriges dammar fyller idag inte längre någon funktion och ytterligare studier ska nu göras för att utreda dammarnas negativa inverkan.
Öringen hämmas av reglerat vatten
– Tillgången på individrika öringbestånd är sannolikt en av de mest avgörande faktorerna bakom flodpärlmusslans utbredning i Sverige. Dammarna hindrar öringarnas fria rörlighet vilket minskar förekomsten av den viktiga värdfisken. I dammar som regleras aktivt inverkar också troligen själva vattenregleringen genom att ibland ha fritt flöde och ibland inget flöde alls. Det här är en stressande miljö för alla vattendjur, säger Erik Degerman.
Kontakt:
Erik Degerman, miljöanalytiker, Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, SLU, erik.degerman@slu.se, 010-478 42 25
Hon presenter nu metoder för att fånga upp, strukturera och dela designbeslut som tagits under produktutvecklingsprocessen, i en doktorsavhandling vid Tekniska Högskolan, Jönköping University.
– Jag intervjuade en designer om en produkt som han hade utvecklat för två år sedan, och han kom inte ens själv ihåg orsakerna till alla sina designbeslut.
Nödvändigt med design rationale
Design rationale är en förklaring till orsakerna bakom designbeslut. Det är nödvändigt att ha tillgång till den informationen, särskilt när man utvecklar nya varianter av produkter för att möta kundernas olika behov. Det gör också företaget mindre sårbart när en industridesigner går i pension eller byter jobb.
Att kunna ta fram en ny variant utifrån en grundläggande design, som tidigare har utvecklats och testats, enligt nya kunders krav, är en konkurrensfaktor för många tillverkningsföretag. För att effektivt skapa en ny variant är det viktigt att förstå avsikten och bakgrunden för designen, och att ha tillgång till design rationale kan vara avgörande.
– Det jag har försökt göra är att utveckla lösningar för att fånga in, klassificera och strukturera design rationale från designers, säger Morteza Poorkiany. Jag har också studerat hur man kan göra informationen tillgänglig för andra som behöver den.
En annan viktig del av hans forskning är att kunna använda design rationale i automatiserade designsystem. Designautomatisering är ett effektivt sätt att minska kostnader och ledtider för många designaktiviteter som inte bygger på kreativitet.
Morteza Poorkiany har samarbetat med två internationella tillverkningsföretag som har utvärderat och gett feedback om metoderna och verktygen i hand avhandling.
– För butiker kan det vara lönsamt att använda mer personaltid för åtgärder som reducerar svinn av frukt och grönt i butik och därigenom spara både pengar och miljö, säger Lisa Mattsson, doktorand vid Vipp Forskarskola på Karlstads universitet.
Idag kostar matsvinnet samhället mycket både i förlust av jordens resurser och ekonomiskt. Med en ökande befolkning måste alla aktörer i samhället – företag, myndigheter och privatpersoner – bli bättre på att hantera livsmedel för att minska mängderna som slängs.
Sju produkter ger hälften av svinnet
Även om butikernas andel av svinn är lägre än hos hushållen, slängs stora mänger livsmedel varje år. I denna forskningsstudie har svinnet av frukt och grönsaker i tre stora butiker analyserats utifrån mängd, ekonomisk kostnad och klimatpåverkan.
Resultatet visar att sju frukt- och grönt-kategorier orsakar den största delen av svinnet, både vad gäller svinnmängd, ekonomisk kostnad och klimatpåverkan.
De sju produkterna är banan, äpple, tomat, sallad, paprika, päron och vindruvor. Dessa produkter representerade nästan 50 procent av kostnaden för svinnet i butik och därför finns det en stor potential om arbetet med minskat svinn kan fokuseras runt dessa produkter.
Lönsamt att reducera svinn
Majoriteten av svinnkostnaden, 85 procent, står själva produkterna för och kostnader för avfallshantering som innebär tömning och bortforslande representerar cirka 6 procent av kostnaden.
Arbetstid för att ta bort produkter från hyllorna, registrera svinn och slänga produkter tar tid för personalen och står för 9 procent av den totala kostnaden. Eftersom personalens tid står för en relativt liten del i förhållande till själva produkterna kan det finnas en potential att öka arbetstiden för att kunna reducera mängden av produktsvinn. En kostnads-nyttoanalys visade att om butikerna skulle dubbla tiden för personal att arbeta med svinnreducerande åtgärder så motsvarar det kostnaden för en tioprocentig minskning av svinnet av frukt- och grönt.
Hundar och katter spelar en viktig roll i många människors liv. De lever mycket nära människan och ses i många sammanhang som familjemedlemmar. I Sverige finns det omkring 2 miljoner hundar och katter och vart fjärde svenskt hushåll har minst en hund eller katt. Som sällskapsdjur erbjuder hundar och katter till exempel sällskap, närhet, och fysisk aktivitet och som arbetande djur utför de olika typer av tjänster i både offentlig och privat sektor (till exempel för jakt och inom tull, polis och sjukvård). Trots detta är djurens ekonomiska värde till stor del en förbisedd fråga, i Sverige såväl som internationellt.
I den rapport som nu har publicerats – Värdet av hundar och katter i Sverige – analyserar forskare från SLU hundars och katters samhällsekonomiska betydelse, och diskuterar deras totala ekonomiska värde i vidare mening.
Spenderar pengar på sällskapsdjur
Hushållen spenderar avsevärda, och allt större, belopp på sina sällskapsdjur. År 2014 handlade det om cirka 11,4 miljarder kronor för inköp av djur, foder, utrustning samt för veterinära och andra tjänster, vilket var en fördubbling sedan 2003 (se diagram nedan). Enligt en beräkning som även inbegriper inackordering och omvårdnad samt kurs- och tävlingsverksamhet var omsättningen cirka 16 miljarder kronor 2015.
Sysselsätter över 8 000 personer
Omsättningen ger en fingervisning om de ekonomiska aktiviteterna. Den är dock inte ett mått på djurens samhällsekonomiska betydelse, vilken i rapporten definieras som bidraget till bruttonationalprodukten (BNP) samt skapade arbetstillfällen. Sektorernas sammanlagda bidrag till BNP uppskattas vara cirka 7 miljarder kronor och de sysselsätter mer än 8000 personer.
Det uppskattade bidraget till samhällsekonomin ska ses som en miniminivå. I uppskattningen ingår till exempel inte värden som skapas hos underleverantörer, inte värden av hur hundar och katter påverkar kostnaden för humansjukvård och inte heller värdet av de tjänster som arbetande djur utför i till exempel jakt, polisarbete och räddningstjänst.
Även värden som saknar prislapp
Hundars och katters samhällsekonomiska värde motsvarar emellertid bara en del av djurens totala ekonomiska värde. Utöver de direkta penningflödena ingår där också de fördelar och nackdelar som människor – både djurägare och andra – upplever att hundar och katter för med sig. Till exempel kan djurägare värdesätta djurens sällskap betydligt högre än vad som återspeglas av monetära flöden. De som inte har hund kan känna sig säkrare om deras grannar har en vakthund, eller – om de är rädda för hundar – känna sig tvingade att undvika parker där det finns hundar, vilket inte alls reflekteras i marknadspriserna.
– De subjektiva värderingarna påverkar mänskligt beteende och välbefinnande och påverkar i förlängningen djurens välbefinnande, säger SLU-forskaren Ruben Hoffman, som har lett studien. Att identifiera och mäta dessa värden är nödvändigt för att kunna bestämma det totala ekonomiska värdet av hundar och katter, och det är något vi behöver forska vidare på.
Diagram som visar några av hushållens utgifter för sällskapsdjur (inköp av djur, foder, utrustning samt veterinära och andra tjänster), under åren 1993–2014. Källa: Statistiska centralbyrån (SCB)
Kontakt:
Ruben Hoffmann, forskare Institutionen för ekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet ruben.hoffmann@slu.se, 018-67 17 37
Rapporten: Värdet av hundar och katter i Sverige. Ruben Hoffmann, Malin Lokrantz, Carl Johan Lagerkvist, Malin Hagberg Gustavsson, Bodil Ström Holst. SLU Framtidens djur, natur och hälsa, Rapport 2017:1
I Sverige täcks nästan 70 procent av markytan av skog, huvudsakligen av kommersiellt förvaltad barrskog. Skogar har en central roll när det gäller påverkan på klimatet eftersom de både tar upp koldioxid och samtidigt avger växthusgaser och reaktiva kolväten.
– Många av dessa reaktiva gaser har visat sig kunna ha en avkylande effekt på klimatet genom att de producerar och påverkar mängden sekundära organiska luftburna aerosolpartiklar i luften, så kallade SOA-partiklar, säger Janne Rinne, naturgeograf vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
SOA-partiklarna hjälper nämligen till att producera moln, och dessa kyler klimatet genom att reflektera bort en del solljus. Med den globala uppvärmningen förväntas den kylande effekten förstärkas då mer kolväten produceras och avges från barrträden, men förståelsen för den här typen av återkopplingsmekanismer är fortfarande begränsad på grund av att för få studier har gjorts på barrträd.
Ökad förståelse av granpartiklar
Janne Rinne ligger därför i startgroparna med ett nytt forskningsprojekt som handlar om att öka förståelsen för hur de reaktiva kolvätena från svensk granskog och luftburna partiklar påverkar klimatet. Projektet har nyss fått pengar från det statliga forskningsrådet FORMAS och har som konkret mål att förbättra kunskapen om vad som är typiska utsläpp för gran i Sverige.
Ytterligare ett projekt inom samma ämnesområde startar inom kort vid Lunds universitet. Det projektet leds av Adam Kristensson, kärnfysiker vid Naturvetenskapliga fakulteten i Lund samt en av samordnarna för ACTRIS, ett europeiskt forskningsnätverk för mätningar av luftburna partiklar och kortlivade gaser.
– Vårt mål är att installera mätutrustning i ett 30 meter högt torn, vilket gör det möjligt att göra avancerade gas- och partikelmätningar och studera utbytet mellan träden och atmosfären, säger Adam Kristensson.
Samspel mellan barrskog och klimat
Satsningen på detta projekt ska bidra till mer avancerade experimentella uppsättningar och ökad förståelse för hur barrskogar både kan påverka och påverkas av klimatförändringar. Projektet har nyss fått pengar från Kungliga Fysiografiska Sällskapet.
Bägge dessa nya projekt kommer att utföra sina studier vid mätstationer som Lunds universitet driver tillsammans med Stockholm universitet, nämligen Hyltemossa utanför Perstorp i Skåne och Norunda utanför Uppsala i Uppland. Båda mätstationerna ingår i det europeiska nätverket ICOS, vilket har utsetts av EU till en prioriterad infrastruktur.
– Den här satsningen kommer dessutom att säkerställa att Hyltemossa snart blir en av världens få så kallade flaggskeppsstationer för partiklar, alltså mätstationer som tillhandahåller toppmoderna mätningar och data för flödet av luftburna partiklar, säger Adam Kristensson.
Kontakt:
Janne Rinne, professor, Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, Lunds universitet, janne.rinne@nateko.lu.se, 046-222 40 19
I dag finns få studier om unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning och vad som händer efter gymnasiesärskolan. En som vill ändra på det är Renée Luthra, som är doktorand i hälsa och livsstil med inriktning handikappvetenskap vid Högskolan i Halmstad. I sin senaste forskningsartikel kartlägger hon den grupp unga med intellektuell funktionsnedsättning som efter gymnasiesärskolan varken jobbar, studerar eller har daglig verksamhet.
Tidigare forskning visar att 24 procent av unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning som har gått i gymnasiesärskolan varken jobbar, studerar eller har daglig verksamhet. Syftet med Renée Luthras studie är att få en bättre bild av gruppen, och samtidigt kartlägga olika faktorer som har ett samband med att hamna utanför arbetsmarknad, studier och daglig verksamhet.
Unik studie
Studien är den första som i stor skala undersöker gruppen unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning som efter gymnasiesärskolan inte har en sysselsättning i arbete, studier eller daglig verksamhet, vilket gör studien unik. Mer kunskap om unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning och deras sysselsättning efter gymnasiesärskolan är viktig, menar Renée Luthra.
– Det är väldigt värdefull och unik information som gör att vi kan få en övergripande nationell förståelse för den här specifika gruppen. Det leder i sin tur till att vi får ökad kunskap om gruppen, som kan användas av välfärdsaktörer och även ligga till grund för att utveckla stödinsatser som behövs för att motverka att personer blir exkluderade, säger hon.
En heterogen grupp
Renée Luthras studie visar att det finns stor variation i gruppen unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning som varken jobbar, studerar eller har daglig verksamhet. Det är flera faktorer som påverkar och personerna bakom de 24 procenten befinner sig troligtvis i olika situationer. Olika personer har olika ekonomisk ersättning, till exempel hade flera aktivitetsersättning och några hade föräldrapenning. Studien visade också att det inte var många som hade LSS-insatser (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).
Det visade sig att tiden efter examen från gymnasiesärskolan spelade roll, där de första åren var viktiga för att hitta en sysselsättning. Resultaten, menar Renée Luthra, tyder på att det är stor variation i gruppen och därför behövs både mer forskning och också en mer fördjupad förståelse för gruppen.
Kristina Lundberg har tidigare tjänstgjort som militärpräst i Kosovo och Afghanistan. Där har hon upplevt sjukvårdspersonals etiska problem i att jobba i ett insatsområde och sett vikten av rätt förberedelser för arbetet i en stridszon. Nu har hon skrivit en avhandling i vårdvetenskap vid Hälsohögskolan vid Jönköping University.
– Den svenska sjukvårdspersonalen ska följa lagar och professionsetiska och medicinska etiska koder när de verkar i ett insatsområde. Min avhandling tar upp etiska problem bland legitimerad sjukvårdspersonal på militära utlandsinsatser och taktiska officerares utmaning att leda sjukvårdspersonalen när de ska verka i ett insatsområde, säger Kristina Lundberg, som också arbetar vid Högskolan i Borås.
Dubbla lojaliteter
Resultaten från avhandlingen visar att sjukvårdspersonalen lätt anpassar sig till den militära strukturen. Sjukvårdspersonalen utför inte enbart sjukvårdsuppgifter utan också militära uppgifter vilket leder till att de upplever dubbla lojaliteter, det vill säga väger mellan sin sjukvårdsetik och anpassning till den militära organisationen.
– Ett exempel är att sjukvårdspersonalen ibland samlar in information som de själva kallar intelligence, vilket är uppgifter som normalt utförs av därtill utbildade militärer. När de utför den här specifika militära uppgiften ger de olika argument för att rättfärdiga det, till exempel att det är jobbigt att se att soldaterna jobba hårt medan de själva inte har något att göra, förklarar Kristina Lundberg.
Utanför förbandet
Vidare tyder resultaten på att taktiska officerare upplever att det är en utmaning att leda sjukvårdspersonalen. Ofta rekryteras sjukvårdspersonal utanför den militära organisationen och roterar till insatsområdet genom så kallad egen rotation, vilket innebär att de inte är samövade med övriga förbandet. Detta kan påverka operationen i insatsområdet på ett negativt sätt.
Resultatet från avhandlingen kan användas för att förbereda personal i insatsområden och utbilda chefer som ska leda sjukvårdspersonalen.
– Det finns inte mycket forskning på området sedan tidigare, vilket har gett avtryck på förberedelserna innan sjukvårdspersonal åker till ett område där de dagligen riskerar livet. Därför kan min avhandling bidra till att förbättra dessa förberedelser. Jag kan även tänka mig att resultaten kan tillämpas inom pre-hospital vård eftersom det på många sätt också är en miljö som ibland påminner om en stridszon, förklarar Kristina Lundberg.
Blåmusslan är en viktig art i Östersjön. En ny avhandling visar att reningsverk skapar ett naturligt urval hos blåmusslan vilket ger ett genetiskt fotavtryck hos musslor som lever i närheten.
Josefine Larsson, doktorand miljövetenskap vid Södertörns högskola, har studerat blåmusslor utanför fyra olika hamnar och reningsverk i Östersjön. Blåmusslan är en väldigt bra bioindikator-art eftersom den filtrerar vattnet när den äter. När den filtrerar ackumulerars även de eventuella gifter som finns i vattnet och eftersom den är fastsittande avspeglas den lokala miljön.
Genetiska skillnader
Denna studie visar genetiska skillnader mellan musslor som lever utanför reningsverk och musslor som lever på referensplatser. Musslor som lever i hamnar hade mer skador i sin lever jämfört med musslor från referensplatser, dock kunde inga direkta genetiska skillnader påvisas.
– Blåmusslan är en väldigt tålig och anpassningsbar art, säger Josefine Larsson, och studien visar att arten som sådan mår bra – det finns många blåmusslor och de anpassar sig väl efter sina levnadsförhållanden.
Ämnen som påverkar musslan
Blåmusslorna utanför reningsverken växer sig stora och feta av den näring som kommer ut i vattnet från reningsverken, och eventuellt även för att de är genetiskt anpassade. Däremot skulle detta selektionstryck kunna skapa problem hos andra mer känsliga arter.
– Denna studie visar att avloppsreningsverk påverkar musslorna genetiskt på ett sätt som vi kanske inte visste tidigare. I vår studie fann vi att musslor som lever utanför reningsverk har gener som ser ut på ett speciellt sätt medan musslor på referensplatser har mer variation i dessa gener. Dessa gener är viktiga för skalbildning, immunförsvar och hormonell balans. Det tyder på att avloppsvatten innehåller ämnen som påverkar dessa funktioner säger Josefine Larsson.
− Även om en operationsmiljö är väldigt ren finns luftburna bakterier i rummet. De kan bland annat komma från hosta och från huden, och varje timme sprider vi människor en miljon hudfragment omkring oss i luften som kan innehålla bakterier, säger Jakob Löndahl, docent i aerosolteknologi vid Designvetenskaper, LTH.
− Luftburna partiklar kan sväva omkring länge i ett rum. Särskilt i operationsmiljöer är det extra viktigt att hitta effektiva metoder som transporterar bort dem eftersom de annars kan infektera patienten.
Så hur motverkar man bäst luftburen bakteriesmitta? Forskare inom aerosolteknologi vid Lunds Tekniska Högskola har utvärderat olika ventilationsystem för operationsmiljöer. Resultaten visar att en ny typ av så kallad temperaturkontrollerad ventilation fungerar mest effektivt. Dessutom bidrar den till en mer behaglig arbetsmiljö för personalen.
Tre ventilationstyper har testats − Vi har studerat hur effektivt tre ventilationstyper minskar luftburna bakterier vid ortopediska operationer vid Helsingborgs sjukhus. Ett nytt ventilationssystem baserat på ett temperaturkontrollerat luftflöde har jämförts med mer traditionella system som använder omblandande luftdon eller laminärflödestak.
− Den temperaturkontrollerade ventilationen använder ett lågt luftflöde och transporterar mest effektivt bort luftburna bakterierna från hela rummet, säger Malin Alsved, doktorand i aerosolteknologi vid Designvetenskaper, LTH.
Operationssalen energikrävande som en villa − Att hålla luften i en operationsmiljö ren med hjälp av ventilationen är ofta mycket energikrävande. En operationssal drar lika mycket energi som en medelstor svensk villa, säger Jakob Löndahl.
− Därför är det viktigt att använda ett system som både är energisnålt och minskar risken för smitta – två aspekter som den temperaturkontrollerade ventilationen kombinerar jämförelsevis väl. Ventilationen skapade dessutom inget störande buller eller drag, vilket enligt en enkätstudie uppskattats av personalen.
Infektioner efter operationer riskerar att bli vanligare på grund av en ökad antibiotikaresistens, att människor lever längre och att fler opererar höfter, axlar och andra leder i högre åldrar.
Postoperativa infektioner psykiskt påfrestande − Bakteriell smitta efter ledoperationer kan få stora konsekvenser för patienter eftersom sådana infektioner tar lång tid att återhämta sig från. Det är långa behandlingstider som är psykiskt påfrestande för patienten, och ibland går läkningen inte som planerat och kan sluta i amputation. Det innebär också stora samhällskostnader, vårdrelaterade infektioner kostar samhället 6,5 miljarder kronor per år, säger Malin Alsved.
Vad händer framöver?
− Många sjukhus runtom i Sverige renoverar eller bygger nya operationsavdelningar. Vilken ventilationstyp som väljs spelar då en stor roll för personalens arbetsmiljö, för energiförbrukningen och framför allt för renhet och hygien så att sårinfektioner kan undvikas, säger Jakob Löndahl.
Tre ventilationstyper
Traditionell omblandande ventilation: Inflöde av ren och filtrerad luft, men utan att flödet har någon riktning.
Laminärflödestak: Har länge ansetts vara den bästa ventilationen för operationssalar och finns på de flesta sjukhus. Från mitten av taket ovanför operationsbordet kommer ett stort luftflöde med ren och filtrerad luft som är riktad neråt. Denna sorts ventilation använder väldigt höga luftflöden, och ger hög renhet kring patienten.
Temperaturkontrollerad ventilation: Ett nyligen utvecklat ventilationssystem som är installerat på flertalet sjukhus i Sverige. Ren och filtrerad luft som är 1.5° C kallare än omgivande luft kommer in i en cirkel i taket över operationsbordet. Temperaturskillnaden i rummet ger upphov till ett flöde riktat neråt mot operationsbordet och därifrån ut mot rummets ytterkanter.
Omvänt hör bättre självkänsla ihop med hälsosam kosthållning, enligt forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
– Hos barn mellan två och nio år såg vi ett samband mellan hälsosam kosthållning och bättre psykosocialt välmående, vilket innefattade färre emotionella problem, bättre relationer till andra barn och bättre självkänsla två år senare. Vår studie tyder på att hälsosam kost kan förbättra barns välmående, säger Louise Arvidsson, folkhälsovetare vid Göteborgs universitet.
Efter att ha studerat 7 675 barn i åldrarna två till nio år i åtta europeiska länder – Belgien, Cypern, Estland, Italien, Spanien, Sverige, Tyskland och Ungern – fann forskarna att en högre följsamhet till riktlinjerna för hälsosam kosthållning i början av studien kunde kopplas till bättre självkänsla och färre emotionella svårigheter och problem med jämnåriga två år senare.
Följsamheten till riktlinjerna mättes med HDAS (Healthy Dietary Adherence Score). En högre HDAS betyder bättre följsamhet till riktlinjerna, det vill säga hälsosammare kosthållning.
Riktlinjerna är gemensamma för de åtta länder som ingår i den aktuella studien och innefattar ett begränsat intag av raffinerat socker och fett, val av fiberrika livsmedel när det är möjligt (till exempel fullkornsbröd), konsumtion av fisk två till tre gånger per vecka och 500 gram frukt och grönsaker per dag.
Gladare oavsett socioekonomi och vikt Författarna fann att bättre självkänsla i början av studieperioden kunde kopplas till högre HDAS två år senare, och att sambanden mellan HDAS och välmående var lika för både normalviktiga och överviktiga barn.
– Det var lite överraskande att se att sambandet mellan hälsosam kost och bättre välmående två år senare var oberoende av barnens socioekonomiska bakgrund och kroppsvikt, konstaterar Louise Arvidsson.
Författarna använde data från den stora europeiska kohortstudien Idefics (Identification and Prevention of Dietary- and Lifestyle-Induced Health Effects in Children and Infants Study) som syftar till att förebygga övervikt hos barn samtidigt som faktorer som bidrar till övervikt studeras.
I början av studieperioden ombads föräldrarna uppge hur ofta de senaste 4 veckorna som deras barn åt något av vardera 43 olika livsmedel som fanns upptagna på en lista. Utifrån barnens uppgivna konsumtion av dessa livsmedel tilldelades de en HDAS-poäng.
Psykosocialt välmående bedömdes på basis av självkänsla, relation till föräldrarna, emotionella problem och problem med jämnåriga, enligt föräldrarnas svar på validerade enkäter. Barnens längd och vikt mättes. Alla enkäter och mätningar gjordes om efter två år.
Fullkorn och kompisar Studien är den första som analyserar de enskilda komponenterna som ingår i HDAS och sambanden med barns välmående. Författarna fann att fiskintag enligt riktlinjerna kunde kopplas till bättre självkänsla och färre emotionella problem samt bättre kompisrelationer. Det fanns också ett samband mellan fullkornsintag och bättre kompisrelationer.
Sambanden visade sig också vara dubbelriktade. Bättre välmående hörde ihop med konsumtion av frukt, grönsaker, socker och fett i enlighet med riktlinjerna, medan bättre självkänsla hörde ihop med lägre sockerintag.
Goda relationer till föräldrarna kunde kopplas till konsumtion av frukt och grönsaker enligt riktlinjerna, färre emotionella problem hörde ihop med lägre fettintag. Bättre kompisrelationer hörde ihop med högre konsumtion av frukt och grönsaker.
Data från föräldrarna
Författarna flaggar för att barn med dålig kosthållning och dåligt välmående hade större tendens att lämna studien och därför var underrepresenterade vid uppföljningen två år senare. Ett faktum som kan försvaga slutsatserna om sambanden mellan kosthållning och välmående.
Eftersom studien baseras på självrapporterade data från föräldrar är det inte möjligt att dra slutsatser om orsak och verkan. Louise Arvidsson igen:
– Sambanden som vi hittade här måste bekräftas genom studier som innefattar barn med kliniskt diagnostiserad depression, ångest eller andra beteendeproblem, istället för välmående rapporterat av föräldrarna.
