Det blir allt vanligare att räddningstjänsten samverkar med andra aktörer, både yrkesverksamma och frivilliga för att komplettera resurserna vid en insats.
Många gånger finns andra personer närmare olycksplatsen än räddningstjänsten, som därmed snabbt kan påbörja en första insats, vilket kan vara avgörande vid olyckor som brand, trafikolyckor eller drunkning.
Forskningsrapporten från CARER (Centrum för forskning inom respons- och räddningssystem vid Linköpings universitet) handlar om hur man med hjälp av nya aktörer kan förkorta insatstiderna till olyckor.
Den bygger på ett projekt tillsammans med bland andra Räddningstjänsten Östra Götaland och Norrköpings kommun, där man studerat vilka yrkesgrupper som skulle vara lämpliga att använda som förstainsatsaktörer, och vad dessa kräver i form av utbildning och utrustning.
Enkel utrustning räcker värdefull insats
Resultaten visar att personer ut ett flertal yrkesgrupper med ganska enkel utrustning och utbildning kan göra en värdefull insats. För framgång krävs dock teknisk integration med den professionella räddningstjänstens system, och rutiner och organisation för att den utlarmade personen ska kunna lämna sitt ordinarie arbete.
– Detta kan ses som ett exempel på hur blåljusorganisationernas insatser kan kompletteras och utvecklas med hjälp av nytänkande, samverkan och teknisk utveckling, säger Tobias Andersson Granberg, projektledare för projektet och forskare vid CARER.
Forskning om respons och räddningssystem
Resultaten den här forskningen kommer att presenteras tillsammans med annan forskning på seminariet Framtidens skadeplats, som anordnas den 1 februari på Katastrofmedicinskt centrum vid Linköpings universitet.
Som medborgare möter vi ofta frågeställningar som har kopplingar till naturvetenskap. Vilka gränser bör vi ha för genteknik? Är skatter på bensinbilar ett bra sätt att motverka ytterligare klimatförändringar? För att ta ställning i den här typen av frågor krävs naturvetenskaplig kunskap, men även etiska, sociala och ekonomiska överväganden är viktiga.
Undervisning i naturvetenskap som utgår från samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll (SNI) är ett sätt att utveckla elevers förmåga att använda kunskaper i naturvetenskap för att kommunicera, granska information och ta ställning i aktuella samhällsfrågor.
Elevcentrerad undervisning
Ulrika Bossér har i sin avhandling vid Linnéuniversitetet studerat hur införandet av SNI i undervisningen kan stödjas, och vilka utmaningar lärarna står inför. SNI-undervisning karakteriseras av att till exempel etiska, sociala och ekonomiska perspektiv är viktiga vid sidan av naturvetenskapliga kunskaper. Det är också viktigt att undervisningen är elevcentrerad på så sätt att eleverna får möjlighet att diskutera och argumentera kring olika SNI-frågor så att de får möta olika perspektiv på frågorna och får möjlighet att göra personliga ställningstaganden.
– Avhandlingen visar att SNI-undervisning innebär stora utmaningar för lärare i naturvetenskap, säger Ulrika. Det beror bland annat på att SNI-undervisning skiljer sig väsentligt från mer traditionell naturvetenskaplig undervisning som ofta är lärarcentrerad och fokuserar på naturvetenskapliga begrepp, teorier och metoder.
Lärarnas reflektioner
Inom ramen för avhandlingen har tre studier som involverar två gymnasielärare som arbetar med SNI i ämnet naturkunskap på det samhällsvetenskapliga programmet genomförts. Studierna undersökte både lärarnas reflektioner kring den SNI-undervisning som de genomförde under ett läsår och olika aspekter av kommunikationen i klassrummet under arbete med SNI.
– Resultaten visar att en särskild utmaning med SNI-undervisning är att balansera olika mål för undervisningen, säger Ulrika Bossér. Det handlar om att uppmuntra elevernas insikt om sin egen möjlighet att delta i diskussioner samtidigt som de ska utveckla specifika förmågor och ämneskunskaper.
Avhandlingen bidrar med kunskap om på vilket sätt lärares kommunikation med eleverna i klassrummet i specifika undervisningssituationer kan främja eller begränsa utrymmet för elevernas perspektiv och deltagande i diskussioner. Sådan kunskap kan vara värdefull vid utformning och genomförande av SNI-undervisning.
Forskarna Ola Svahn och Erland Björklund från Högskolan Kristianstad har under 2017 kartlagt utsläppen av 21 läkemedel och antibiotika. Kartläggningen har gjorts i samverkan med Region Skåne och sex skånska reningsverksorganisationer med sammanlagt åtta reningsverk geografiskt spridda över Skåne. Analysresultaten visar tydligt att stora mängder läkemedel hamnar i skånska vatten årligen.
– Det är en konsekvens av att dagens reningsverk inte förmår rena läkemedelsutsläpp, säger Ola Svahn. Sammantaget släpper de åtta reningsverken ut minst 71 kilo läkemedel i skånska vatten varje år, enbart av dessa 21 ämnen som Läkemedelsverket tagit upp på sin övervakningslista.
Sett till volymen behandlat avloppsvatten så släpps cirka 4 kilo läkemedels- och antibiotikarester ut för varje miljon kubikmeter behandlat vatten. En mer omfattande beräkning, med en majoritet av de skånska reningsverken, visar att nästan 600 kilo läkemedel läcker ut varje år av Läkemedelsverkets föreslagna ämnen.
Utsläppen hamnar i Öresund
– Störst mängder hamnar i Öresund eftersom de större städerna ligger längs Skånes västra kust, förklarar Erland Björklund, men även delar av Östersjön belastas med ganska omfattande mängder läkemedel årligen, antingen via direkta utsläpp eller indirekt via de åar som har destination Östersjön, däribland Helge å med utlopp i Hanöbukten.
Visualisering av den utsläppta mängden läkemedel av 21 läkemedel enligt Läkemedelsverkets lista i olika delar av Skåne.
I sammanhanget måste hänsyn också tas till att Läkemedelsverkets 21 listade ämnen endast utgör en liten del av flera hundra läkemedelssubstanser som används för behandling av sjukdomar. Mörkertalet är stort och med stor sannolikhet läcker flera ton läkemedel ut årligen i skånska åar, sjöar och hav.
Rapporten:
Projektet har gått under namnet LUSKA – Läkemedelsutsläpp från Skånska Avloppsreningsverk 2017 och är nyligen publicerad som en rapport från Högskolan Kristianstad. Analyserna har utförts av forskarna på laboratoriet MoLab i Kristianstad.
Massdöden bland saiga-antiloper i Kazakstan 2015 var förbryllande. På kort tid slogs mer än 80 procent av stammen i landet ut, vilket motsvarade mer än 60 procent av hela den globala populationen. På bara tre veckor utraderades hela hjordar bestående av tiotusentals friska djur i ett område stort som de brittiska öarna i regionen Betpak-Dala. Den direkta dödsorsaken visade sig vara blodförgiftning (hemorragisk septikemi) orsakad av bakterien Pasteurella multocida.
Harmlös bakterie blev dödlig Bakterien ifråga levde förmodligen i djurens tonsiller utan att göra någon skada fram till den här tiden, så vad var det då som orsakade denna plötsliga och dramatiska massdödlighet? Svaret redovisas nu i en artikel i tidskriften Science Advances av en tvärvetenskaplig, internationell forskargrupp, som letts av Richard Kock från Royal Veterinary College i London, och där SLU medverkat i form av Navinder Singh.
Det forskarna visar är att flera olika faktorer, som var för sig är harmlösa, bidrog till detta märkliga fenomen. Framförallt tycks det ha varit klimatfaktorer, såsom ökad luftfuktighet och höga lufttemperaturer under några dagar, som gav bakterierna gynnsamma förutsättningar att ta sig in i blodomloppet, med blodförgiftning som följd.
Risken för massdöd ökar med vädret Genom att studera tidigare fall av omfattande dödlighet i saiga-populationer kunde forskarna upptäcka ett mönster: att sannolikheten för plötslig massdöd ökar när vädret är fuktigt och varmt, så som det var 2015.
Forskningen visar också att denna form av plötslig och omfattande massdöd, som har observerats tidigare bland saiga-antiloper (bl.a. två gånger under 1980-talet), saknar motstycke bland andra stora däggdjursarter och tenderar att inträffa i samband med kalvning. Saigan lägger stora resurser på sin fortplantning för att kunna överleva i trakter med extremt inlandsklimat där temperaturen dyker ned till under -40 °C på vintern och stiger till över 40 °C på sommaren, och där både matbrist och vargar hotar. Faktum är att saigan föder större kalvar än något annat hovdjur; Detta gör att kalvarna utvecklas snabbt och kan följa sina mödrar på deras vandringar, men det innebär också att honorna utsätts för större fysiologiska påfrestningar under kalvningen.
Blivit vanligare på senare tid Med denna strategi kan man förvänta sig att saigan ska ha en hög dödlighet, men artens nutidshistoria tyder på att tillfällena med omfattande dödlighet förekommer oftare, vilket innebär en ökad risk för utrotning. Ett annat exempel är att nära 60 procent av den unika mongoliska underarten av saiga slogs ut under 2017 av en virusinfektion som överfördes från tamboskap.
En omfattande tjuvjakt sedan 1990-talet har också bidragit till minskande populationer, samtidigt som utbyggnaden av järnvägar, vägar och staket hotar att fragmentera djurens livsmiljöer och störa deras migrationer. Sammantaget gör alla dessa hot att ännu en massdöd genom sjukdom kan minska populationen till en så låg nivå att den inte längre kan återhämta sig. De hot som arten nu står inför måste motverkas genom ett integrerat tillvägagångssätt, vilket också görs med hjälp av den handlingsplan som har tagits fram inom Bonnkonventionen – ett internationellt fördrag för skyddet av vilda migrerande djurarter.
Forskningen har gjorts inom ett brett internationellt samarbete, där man har beaktat en mängd faktorer – rörande såväl viltbestånden som boskap, miljö och mänskliga aktiviteter – som kan skapa förutsättningar för sjukdomsutbrott i saigapopulationer.
Det holistiska tillvägagångssättet (”One Health”) har gett forskargruppen breda insikter om massdöd bland saigaantiloper, som sträcker sig längre än de omedelbara orsakerna till epidemin 2015.
Artikeln Saigas on the brink: Multidisciplinary analysis of the factors influencing mass mortality events. Sci Adv 4 (1), eaao2314. DOI: 10.1126/sciadv.aao2314 Richard A. Kock, Mukhit Orynbayev, Sarah Robinson, Steffen Zuther, Navinder J. Singh, Wendy Beauvais, Eric R. Morgan, Aslan Kerimbayev, Sergei Khomenko, Henny M. Martineau, Rashida Rystaeva, Zamira Omarova, Sara Wolfs, Florent Hawotte, Julien Radoux, Eleanor J. Milner-Gulland. 2018.
Kontakt:
Navinder Singh, forskare, Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, navinder.singh@slu.se
090-786 84 49, 070-676 01 03,
(föredrar frågor på engelska)
Internet of sports heter projektet som utvecklat metoden, som blir en del av ett nytt sätt att utvärdera prestationer och följa elitidrottarnas träning och utveckling.
– Vi utvecklar nya system för att stärka prestationen för skidlandslagen i alpint, skidskytte och längd. Framförallt inför VM 2019 som ju avgörs på hemmaplan för alpint och skidskytte, säger Kee Bergman, projektledare, Internet of Sports.
Tränare kan följa åkare i realtid
Målet är att skapa ett system där tränare kan följa sina aktiva i realtid via en app i sin smartphone. Landslagstränarna har länge haft ett behov av ett system som tillåter dem att enkelt mäta, följa och analysera de aktivas prestationer under den dagliga träningen. Med sensorer kopplade till molnet kan de både följa åkarna i realtid och analysera data samlad över lång tid.
Till projektet ansluter nu Alessandro Galloppini, som blir Sveriges första prestationsingenjör. Han tog sin magisterexamen i biomedicinsk teknik vid Univeristy of Queensland, Brisbane. Hans forskning handlade om en ny metod för att klassificera funktionshindrade idrottare med hjälp av sensorer.
Ökad konkurrenskraft i sikte
– Målsättningen med projektet är så klart att bidra till ökad konkurrenskraft. Jag är väldigt glad att vi har lyckats knyta Alessandra Galloppini till oss, säger Kee Bergman, projektledare, Internet of Sports.
– Det betyder att vi har två parallella spår i projektet, från yttersta elit till företag och folkhälsa, vilket gör arbetet ännu mer spännande.
Forskning med marknadsperspektiv
Det EU-finansierade projektet Internet of Sports har, förutom Mittuniversitetet, även Östersunds Kommun som medfinansiär. Projektet initierades av HC Holmberg, professor vid Nationellt Vintersportcentrum, och bedriver forskning utifrån ett marknadsperspektiv.
Alessandro Galloppini förstärker projektets internationella forskarteam som i övrigt består av Matej Supej, professor vid University of Ljubljana, Bendikt Fasel, doktor vid Ecole Polytechnique Fédérale de Lausanne (EPFL) och Marko Laaksonen, docent, Nationellt Vintersportcentrum.
Kontakt:
Kee Bergman, projektledare Internet of Sports, 0733-756062
Studien visar att födointaget hos lax beror på dess egen kroppsstorlek, men också på storleken på dess byten, vilket innebär att olika stora laxar kan ha olika diet trots att de befinner sig i samma område i Östersjön. Studien visar också att den här storleksberoende interaktionen mellan laxen och dess byte även påverkar laxens kroppskondition, ett mått på laxens välmående.
Ändrad storlek påverkar laxens kondition – En ökad förståelse kring vilka faktorer som påverkar vad lax äter i Östersjön är viktigt, eftersom födan påverkar laxens kondition. Förändringar i storleksstrukturen hos strömming och skarpsill påverkar alltså hur laxen mår, vilket i sin tur kan påverka hur mycket avkomma en lax kan producera. Sådan kunskap är viktig för att förstå hur födotillgången till havs kan påverka mängden lax som olika laxälvar producerar varje år, säger Philip Jacobson, huvudförfattare till studien och doktorand vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).
Påverkar mängden miljögifter i laxen Laxens diet påverkar också hur olika ämnen, såsom miljögifter och vitaminer, ackumuleras i fisken, och forskarna menar att resultaten i studien kan användas till att öka vår kunskap om hur förändringar i Östersjöns havsmiljö påverkar mängden miljögifter i lax samt bidra till forskning kring förekomsten av M74, en sjukdom som leder till att många yngel dör på grund av brist på vitaminet tiamin (B1).
Att det är viktigt att ta hänsyn till storleksstrukturen inom fisksamhällen för att förstå hur individer interagerar med varandra har visats i tidigare studier baserade på matematiska modeller, experiment samt observationer i sjöar och dammar. Den här studien, som bygger på data från årliga trålundersökningar efter bytesfisk ute till havs i Östersjön, visar att man även bör ta hänsyn till individers olika storlek även i stora, öppna system.
– Nästa steg är nu att titta på var lax från olika älvar äter ute i Östersjön och, tillsammans med resultaten från denna studie, försöka få en bättre bild av hur olika laxpopulationer i Östersjön påverkas av miljöförändringar ute till havs, säger Philip Jacobson.
Det visar Caroline Bäckströms, adjunkt på Högskolan i Skövde i en avhandling. Hon fokuserar på vilken betydelse professionellt och socialt stöd har för förstagångsmammor och partners i samband med barnafödande. Hit räknas graviditeten och sex månader efter förlossningen. Det professionella stödet handlar om kontakter med vården; som rutinkontroller och föräldraträffar. Socialt stöd handlar om det stöd som kommer från vänner och familj och andra närstående. Och resultatet visar att det är av betydelse. Det stärker såväl mamman, partnern och relationen i stort, enligt analys av de intervjuer och enkäter som ingår i avhandlingen.
– Professionellt stöd gör att föräldrarna känner sig bättre förberedda inför förlossningen och ökar deras förståelse för föräldrarollen. Resultatet visar även att partnern har nytta av professionellt stöd. De känner sig mer delaktiga, helt enkelt. Och ett gott socialt stöd, från familj och vänner, leder också till en bättre parrelation, sex månader efter förlossningen.
Viktigt med känslomässigt stöd
Att föräldrar ges det stöd, som avhandlingen visar kan göra skillnad, är dock inte självklart.
– Tiden hos barnmorskor och övrig vårdpersonal är ibland knapp. Och då hinns emellanåt bara den mest väsentliga informationen samt medicinska testerna med; som blodtryckstagning, mätning av magen och att lyssna till bebisens hjärtljud. Tid för att lyssna till föräldrarnas upplevelser och ge ett stöd rent känslomässigt finns inte alltid. För att ett sådant stöd ska kunna ges måste vårdpersonal ges rätt förutsättningar.
Caroline Bäckström har genomfört sina forskarstudier vid Jönköping University och kunna fortsätta den enkätstudie hon inlett.
– Jag vill göra en uppföljning med samma föräldrar under en åttaårsperiod.
Avhandlingen:
Professional and social support for first-time mothers and partners during childbearing
Kontakt:
Caroline Bäckström, Adjunkt i omvårdnad, Institutionen för hälsa och lärande på Högskolan i Skövde, caroline.backstrom@his.se, 0500-44 84 42
Kunskap om havsbakterierna kan hjälpa oss att förutspå hur havet svarar på miljöförändringar, menar Carina Bunse vid Linneúniversitetet.
Hon och hennes kolleger har studerat vilka och hur många olika bakterier som finns i Östersjön under olika årstider och hur aktiva de är i sin näringsomvandling. Hon har även undersökt vilka gener bakterierna använder för att utnyttja olika kolkällor, ljusenergi eller tåla lägre pH i havsvattnet.
Precis som träden som fäller löv på hösten beter sig havsbakterier olika beroende på vilken årstid det är. Havsbakterier hjälper till att omvandla näringen i havet, precis som bakterier i jorden gör i en trädgård.
De har upptäckt att havsbakterierna kan använda gener som heter proteorhodopsin för att få extra energi av ljus och för att kunna ändra sin metabolism. Genom detta förstår man att havsbakterier kan tåla lite lägre pH värden i havsvatten men att det är energikrävande och kan potentiellt påverkas de under en längre period pH-stress till exempel genom havsförsurning.
– Havsbakterier är osynliga vilket gör att vår kunskap om dem har varit väldigt låg. Genom att studera havsbakterier och deras gener får vi veta mer om hur havet kommer att bete sig i framtiden, menar forskarna.
– Bakterier påverkar näringsomsättningen i Österjön. Därför är det oerhört viktigt att förstå när och hur de påverkar och hur processerna fungerar om vi vill hjälpa till att få ett balanserat hav i framtiden.
Tandvårdsrädsla börjar ofta i barndomen eller i tonåren och kan utvecklas till en fobi med starka negativa känslor och tankar mot att gå till tandläkaren. Konsekvensen blir ofta bristande tandhälsa, obehandlad karies eller andra problem med tänderna.
Kognitiv beteendeterapi, KBT, är en effektiv behandling för olika typer av specifika fobier. Men organisatoriska, ekonomiska och geografiska hinder gör att sådan behandling inte blir av för barn och ungdomar med tandvårdsfobi . Forskare vid Karolinska institutet har därför utvecklat en internetbaserad KBT-behandling, som de har testat i en öppen, okontrollerad studie på 18 patienter mellan 8 och 15 år.
Fick veckovis vägledning
Genom en internet-plattform fick deltagarna i studien veckovis online-vägledning från en psykolog via ett chattsystem. Behandlingen pågick under 12 veckor och innehöll även textstycken, animationer och tandvårdsrelaterade videoklipp. Till behandlingen tillkom också ett träningspaket med tandläkarspegel, sond, lokalbedövning och kanyl som skickades hem till barnet och föräldrarna tillsammans med detaljerade instruktioner om övningar. Genom behandling och guidning från psykologen kunde de hembaserade övningarna kopplas till verkliga exponeringar och inskolningsbesök på tandkliniker runtom i Sverige.
Resultatet visar en statistiskt och kliniskt signifikant ökning av barnens förmåga att genomföra tandbehandling, men också minskad rädsla, färre negativa tankar och ökad självtillit i tandvården. Vid en uppföljning ett år efter behandlingen hade 53 procent av barnen helt blivit av med sin tandvårdsfobi.
Förvånade över effekten
– Även om vi förväntade oss positiva effekter av behandlingen var det förvånansvärt att se omfattningen av förbättringarna och den starka behandlingseffekten hos patienterna utan att de hade ett enda fysiskt möte med psykologen, säger Shervin Shahnavaz, forskare vid institutionen för odontologi på Karolinska Institutet som har utvecklat behandlingen.
Forskarna hoppas nu kunna upprepa resultaten i en pågående randomiserad och kontrollerad studie.
– Internetbaserad KBT för tandvårdsfobi hos barn och tonåringar kan bli en görbar och effektiv behandlingsform med potential att öka tillgängligheten för effektiv behandling, säger Shervin Shahnavaz.
Studien är ett resultat av samarbete med enheten för internetpsykiatri vid Stockholms läns landsting. Forskningen har finansierats av Styrgruppen för odontologisk forskning (SOF) och Majblommans riksförbund.
Insikten från studien om tidig utveckling av autism kan på sikt bidra till tidigare upptäckt och förebyggande behandling, tror forskarna.
Så här kom forskarna fram till att vissa bebisar hade en reducerad förmåga att synkronisera ljud med rörelse:
Spädbarn fick titta på en datorskärm där den ena sidan visade föremål som rörde sig synkront med ett ljud, medan den andra sidan visade rörelse som inte hade något samband med ljudet. Spädbarn som vid tre års ålder uppfyllde kriterierna för autism tittade lika mycket på båda sidor, medan barn med normal utveckling visade en kraftig preferens för audiovisuell synkroni, det vill säga när föremålen ändrade hastighet samtidigt som ljudet ändrade volym.
Stora skillnader mellan barnen
– Vi förväntade oss en effekt i denna riktning, ändå var det förvånande över att gruppskillnaderna var så pass stora, säger Terje Falck-Ytter, docent vid Institutionen för Psykologi och huvudansvarig för studien.
– Vi tror resultaten är viktiga därför att de pekar på en basal funktion som inte har studerats tidigare i samband med tidiga tecken på autism.
Studien är en del av Projekt Småsyskon, som drivs av Uppsala universitet i samarbete med Center of Neurodevelopmental Disorders vid Karolinska Institutet (KIND). I Projekt Småsyskon ingår småsyskon till barn med autism, ADHD och språkstörning.
Barnen följs från fem månaders ålder tills de är sex år gamla. De flesta småsyskon till barn med dessa diagnoser utvecklas normalt, men cirka 10-20 procent av småsyskonen förväntas själva få samma diagnos.
Sen diagnos för autism
Barnen i den aktuella studien studerades vid 10 månaders ålder, och följdes upp till 3 år, då en diagnostisk bedömning gjordes. Totalt ingick 33 spädbarn vars storasyskon hade autism, tretton av dessa uppfyllde kriterier för autism vid uppföljningen. I studien ingick även en kontrollgrupp som bestod av fjorton spädbarn vars storasyskon inte hade autism.
– Idag kan inte autism diagnosticeras före 2-3-årsåldern, och trots mycket forskning saknar vi en god förståelse av exakt vad som gör att vissa barn utvecklar autism. Även om tvillingstudier visar att genetik är en viktig faktor, så vet vi för lite om vilka specifika gener det rör sig om och hur de påverkar utvecklingen. Filosofin bakom vår studie är att förståelsen av vad autism är kommer bli klarare om vi studerar den tidiga utvecklingen, förklarar Terje Falck-Ytter.
Eye tracking mätte barnens blick
Resultatet visade på signifikanta gruppskillnader, men det är för tidigt att säga om metoden i sin nuvarande form kan bidra till tidig upptäckt i en klinisk kontext.
– Vi använde eye tracking för att mäta barnens blick, och experimentet tog bara några få minuter. Det är självklart fascinerande och lovande att man genom att mäta ett barn blick så kort tid kan säga något om hur det utvecklas flera år senare. Men det är viktigt att komma ihåg att signifikanta gruppskillnader inte betyder att man direkt kan ta vårt ”test” och tro att man kan få säkra resultat på individnivå, säger Terje Falck-Ytter.
Artikeln:
Falck-Ytter, T., Nyström, P., Gredebäck, G., Gliga, T., Bölte S. and the EASE team. (2018). Reduced orienting to audiovisual synchrony in infancy predicts autism diagnosis at 3 years of age. Journal of Child Psychology and Psychiatry. doi:10.1111/jcpp.12863
Resultaten från forskningsprojektet i sin helhet stödjer tidigare studier som visat att den urbana grönskan är mycket viktig och utgör en bas för stadens ekosystemtjänster.
– Vi har identifierat och gjort en samlad bedömning av ekosystemtjänster av urban grönska i syfte att främja hållbar stadsutveckling, säger Sofia Thorsson, professor vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Forskargruppen har tittat på biologisk mångfald, klimatreglering, förbättrad luftkvalitet, dagvattenhantering, bullerdämpning, rekreation och välbefinnande.
Den informella grönskan viktig för att må bra En viktig slutsats från forskningsprojektet är att stadens informella grönska har stor betydelse, inte minst för rekreation. Den upplevda naturligheten är viktig för det upplevda estetiska värdet, för rekreation och det upplevda allmänna välbefinnandet.
Metoden är ett stöd för att kartläggning och bedömning av hur mycket grönska det finns i ett stadsområde och hur grönskan bidrar till olika ekosystemtjänster, som till exempel förbättrad luftkvalitet.
Till skillnad från tidigare metoder, ingår kulturella ekosystemtjänster som estetiskt värde, rekreation och välbefinnande, i den nya metoden. Metoden visar även hur olika komponenter som exempelvis träd, buskar och fåglar inom ett grönområde är kopplade till olika ekosystemtjänster.
Mäter hur mycket grönskan bidrar med Baserat på forskningsresultaten har metoden utvecklats för att bedöma hur mycket nytta grönska, som till exempel parker, träd och buskar i ett område, kan bidra med.
– Vår förhoppning är att metoden ska komma till nytta för att synliggöra grönskans värde i stadsmiljön, säger Jenny Klingberg, forskare vid Göteborgs Botaniska trädgård.
Forskningsprojektet Värdering av ekosystemtjänster av urban grönska genomfördes i Göteborg 2013-2016 inom ramen för Mistra Urban Futures och nu släpps en handbok med metoden.
Kontakt:
Yvonne Andersson-Sköld, professor vid Statens väg och transportforskningsinstitut (VTI), 031-7502622
Jenny Klingberg, PhD, Göteborgs botaniska trädgård, 0703-529772
Bengt Gunnarsson, professor vid Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, 031-7863867
Sofia Thorsson, professor vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, 031-7864733
Flera tidigare försök att få ett konserthus att komma tillstånd i Stockholm hade misslyckats, men nu lyckades det alltså. Mia Kuritzén Löwengart, fil doktor i historia berättar i sin avhandling från Uppsala universitet om turerna bakom tillblivelsen av Stockholms konserthus, som uppfördes åren 1924–1926.
Att den ekonomiska konjunkturen var sällsynt god när insamlingen för konserthuset genomfördes, 1918, gynnade naturligtvis saken. Men att människor har gott om pengar leder inte automatiskt till att ett projekt får donationer. Dessutom, kostnaderna för att finansiera en hel symfoniorkester och ett konserthus är alltför stora för att enbart finansieras av privata givare.
Avgörande för utvecklingen var istället helt andra företeelser.
Konserthuset byggarbeten, fasaden mot Hötorget växer fram. Juni-juli 1924. By A. Malmström (Digitala stadsmuseet) [Public domain], via Wikimedia Commons
Det fanns vid förra sekelskiftet en tydlig distinktion mellan vilken musik som var ”konst” och den som var ”underhållning”. Svensk musikkritik var eniga om att Beethovens nionde symfoni skulle betraktas som ”det högsta inom tonkonsten”. Med detta följde ett folkbildningsideal, som byggde på att uppförandet av symfonin skulle vara tillgänglig för ”alla”.
Under en debatt i riksdagens första kammare 1911 hävdade ecklesiastikministern att orkestermusik var att ”anse som ett statsintresse” och att ”nationens framtid ytterst” berodde på ”befolkningens andliga och sedliga nivå”. Regeringen fattade samma år beslut om en förordning om stöd till föreningar som verkade för musiklivets höjande och genom denna fick det offentliga musiklivet tydliga riktlinjer för seriös konsertverksamhet.
Symfonimusik till folket
Det som skiljde utvecklingen i Stockholm från hur den såg ut i många andra städer i Nordeuropa och Nordamerika var att staten tog sig an uppgiften att sprida symfonimusiken till folket och att den visade sig villig att bidra till symfoniorkestrars finansiering.
Samhällsbilden präglades av social oro och symfonikonserten blev nu en samhällelig angelägenhet. Finkulturella strävanden sammanföll med tidens folkbildningsanda och den pågående demokratiseringen.
Statens riktlinjer bidrog till att det vid 1910-talets mitt hade blivit möjligt att göra en tydlig distinktion mellan ”underhållning” och ”konst” inom musiklivet och att ett renodlat konstmusikliv skapades. Samtidigt hade publikens sociala sammansättning breddats, en beteendekod infördes i konsertsalen som byggde på att publikens förhållningssätt gentemot musiken skulle präglas av musikalisk bildning och av en estetisk hållning.
– Jag hoppas att resultaten kommer att påverka de nya europeiska riktlinjerna för blodtrycksbehandling som kommer till sommaren så att man inte följer de nya amerikanska riktlinjerna med ett behandlingsmål under 130, säger Mattias Brunström, forskaren bakom den studie som publicerades redan i november 2017.
Studien visade att medicinering för att ytterligare sänka det systoliska blodtrycket under den nuvarande rekommendationen på 140 mm Hg i systoliskt tryck inte leder till minskad sjuklighet eller dödlighet för tidigare friska personer.
Medicinering utan effekt
Samma dag som studien publicerades ändrade dock de amerikanska riktlinjerna så att man sänkte gränsen för hypertoni, det vill säga hur man definierar högt blodtryck, till 130. Det innebär att mer än 30 miljoner amerikaner med ett blodtryck i intervallet 130-140 nu plötsligt anses ha högt blodtryck.
– Vi har inte kunnat finna någon nytta med behandling för alla dessa. För personer med typ 2-diabetes är det tvärtom potentiellt skadligt att medicinera för att sänka ett blodtryck på den nivån, säger Mattias Brunström.
Avhandlingen består av två systematiska översikter och metaanalyser samt ett metodarbete om metaanalyser. Totalt inkluderades data från 79 stora läkemedelsstudier med över 300 000 patienter.
Ökad risk att dö i hjärtkärlsjukdom
I analysen fann man att behandlingseffekten berodde på hur högt blodtrycket var. Om systoliskt blodtryck var över 140 mm Hg minskade risken att dö eller insjukna i hjärtkärlsjukdom med blodtryckssänkande behandling, oberoende av tidigare diabetes eller hjärtkärlsjukdom. Under 140 kunde man däremot bara finna en vinst med behandling för personer med tidigare kranskärlssjukdom.
Hos tidigare friska gav behandlingen inget ytterligare skydd mot hjärtkärlsjukdom. Hos personer med diabetes ökade risken att dö i hjärtkärlsjukdom hos dem som lottades till behandling.
Kontakt:
Mattias Brunström, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, mattias.brunstrom@umu.se, 073-369 3182
– Vid Karlstads universitet bedriver vi sedan många år framgångsrik forskning om polymera solceller, säger Jan van Stam, professor i fysikalisk kemi vid Karlstads universitet.
– Vi har under förra året arbetat med en ansökan om att få tillgång till denna unika miljö för våra studier av solcellens aktiva lager, det lager där solljuset omsätts till elektricitet. Nu har vi fått positivt besked från ESA, European Space Agency, om att få göra våra experiment under parabolflygningar till hösten 2018. Det känns mycket spännande och såvitt jag vet har inte den här typen av experiment utförts vid parabolflygningar tidigare.
Flygplan som stiger och faller
Det går till så att man gör en brant stigning med planet, därefter försätter man planet i fritt fall och då blir gravitationen nära noll för en kort stund. Under den tiden kan experimentet genomföras utan påverkan av gravitationen. Den här metoden används oftast inom forskning i biologi, fysik och medicin, men har hittills nästan inte alls används inom forskning i kemi.
– Den här forskningen kommer att bidra till förståelsen för torkningsprocessen, säger Jan van Stam. Det vill säga det aktiva lagrets övergång från lösning till fast, tunn, film. När man tar bort gravitationen går fas-separationen, det är när de lösta ämnena separeras från varandra, långsammare och det är då möjligt att studera hur materialets struktur förändras mer i detalj. Att kunna förstå och kontrollera den processen har stor betydelse för prestandan och produktionen när det gäller polymera solceller.
Rymdstyrelsen
Detta är första gången Karlstads universitet får ett projektbidrag från Rymdstyrelsen. Bidraget från Rymdstyrelsen består av 2,6 miljoner kronor till forskningen vid Karlstads universitet och ytterligare 1,5 miljoner kronor till utrustning. Rymdstyrelsen är en central förvaltningsmyndighet under Utbildningsdepartementet med ansvar för statligt finansierad nationell och internationell rymdverksamhet i Sverige vad gäller forskning och utveckling. Rymdstyrelsen är även kontaktorgan för internationellt rymdsamarbete.
Kontakt:
Jan van Stam, professor i kemi vid Karlstads universitet, jan.van.stam@kau.se, 0708 196 561
Haven täcker mer än 70 procent av jordens yta och står för en betydande del av det syre vi andas. Dessutom tillhandahåller havet nödvändigheter som mat och läkemedelssubstanser.
Det är därför ett stort problem att haven under det senaste århundradet påverkats negativt av människans aktiviteter. Tidigare forskning har dock visat att allmänhetens kunskaper om marina miljöfrågor är mycket begränsade.
– Att den allmänna kunskapen om miljöfrågor relaterade till havet är bristfällig kan delvis bero på att havet är gömt under ytan, säger Géraldine Fauville som i sin avhandling undersökt hur digital teknologi kan bidra till ökad kunskap om havet.
– Dessutom karaktäriseras havet av komplexa samband mellan ekologi, kemi, fysik, biologi och samhälleliga förhållanden. Det handlar om samspel som sträcker sig från mikroskopisk nivå till globala företeelser.
Synliggör koldioxidavtryck
Géraldine Fauville har studerat hur olika digitala teknologier kan stötta kommunikation kring marina miljöfrågor. En av delstudierna fokuserade på kommunikationen på en Facebooksida som tillhör ett stort marint forskningsinstitut; i en annan analyseras interaktionen på ett diskussionsforum mellan gymnasieelever från olika länder där den egna livsstilens miljöbelastning diskuteras; i ytterligare en av studierna är fokus på ett onlinesamtal mellan gymnasieelever och en marinbiologisk forskare.
De generella resultaten visar hur tekniken på olika sätt bidrar till att synliggöra det osynliga, som exempelvis den enskilde individens koldioxidavtryck.
– Den digitala tekniken möjliggör en konkretisering av abstrakta begrepp som eleverna kan använda i sina diskussioner och för sin förståelse, säger Géraldine Fauville.
Får tid att reflektera
I en av delstudierna har hon fokuserat på vilken typ av frågor eleverna ställde till den marinbiologiske forskaren på den nämnda onlineplattformen efter att ha sett en vetenskaplig presentation om klimatförändringarnas påverkan på havet.
– Det jag finner kraftfullt i den virtuella presentationen och efterföljande diskussionen mellan studenterna och forskaren är att eleverna kan titta på presentationen i sin egen takt. Eleverna har också mer tid att reflektera över ämnet och förbereda sina frågor och kan till och med vara mer bekväma med att ställa sina frågor online än i klassrummet.
De virtuella vetenskapliga presentationerna är också mer tidseffektiva för forskarna som kan skapa en presentation som kan delas med elever över hela världen som forskarna annars aldrig skulle vara möjliga på grund av tidsbegränsning eller avstånd.
Komplement till direkta erfarenheter
På frågan om digital teknologi kan ersätta direkta erfarenheter av havsmiljön svarar Géraldine Fauville dock nej.
– Det handlar inte om ”istället för”, utan digital teknologi är ett mycket bra komplement när det inte finns möjlighet att bedriva undervisningen vid havet. Havets tillstånd kommer att bli en än mer viktig fråga i framtiden, så det är viktigt att eleverna får den här kunskapen med sig, därför är det angeläget att det görs fler studier om den digitala teknologins möjligheter i detta sammanhang.
En stor del av vårt beteende styrs av sociala normer, informella regler om vad som är att betrakta som normalt eller godtagbart i olika situationer. Att förstå hur normer sprids och utvecklas är därför intressant i alla sammanhang där man vill åstadkomma en beteendeförändring.
– Våra resultat pekar på att normförändringar kring våld och hygien påverkas av allmänmänsklig psykologi, säger Pontus Strimling, Institutet för Framtidsstudier som tillsammans med Micheál de Barra och Kimmo Eriksson från Stockholms universitet gjort studien som visar att normförändringar kan ske i mötet mellan individer där den ena straffar ett beteende hos den andre om det upplevs som hotfullt.
– Det är spännande eftersom det kan göra det möjligt att säga något om hur vårt beteende kan förändras i framtiden på flera områden.
Så kan en normförändring slå igenom
Tidigare forskning har visat att normer kring både hygien och våld har blivit allt striktare under lång tid och i många samhällen, oberoende av kultur. Förklaringar har sökts i samhälleliga förändringar som teknologiska framsteg, ökad välfärd och hårdare lagar, men de har visat sig bristfälliga.
Forskarna visar att personer som har en strikt syn på hygien och våld tenderar att i högre grad känna sig hotade av beteenden som signalerar en slappare inställning till sådana normer, än tvärtom.
Det leder till att de är mer benägna att straffa dem som uppvisar den slappare typen av beteende. De straffade tenderar då att ändra sitt beteende för att undvika straff, oavsett hur vanlig den striktare normen är i befolkningen i stort. På så sätt kan en norm som råder i en liten del av befolkningen över tid förändra beteendet hos en majoritet av befolkningen.
Förändrat beteende vid toabesök kan rädda liv
En bättre förståelse av hur sociala normer sprids och utvecklas kan också vara till hjälp i arbete som är beroende av att ett ovanligt beteende sprids till en större majoritet människor.
– Flera hundratusen barn skulle kunna räddas från döden varje år om folk bara tvättade händerna efter toalettbesök. Vi hoppas att våra resultat kan vara till hjälp i arbetet med att förbättra hygienen i olika delar av världen, säger Pontus Strimling.
