– Syftet med min forskning har varit att undersöka hur verktyg som Playscan kan förändra spelbeteende bland människor som spelar bort mycket pengar. Jag ville förstå hur dessa verktyg används och om det fanns olika typer av användare, säger David Forsström, doktorand vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Förutom psykologisk behandling finns det en rad initiativ för att minska överdrivet spelande. Svenska Spel har till exempel sedan 2007 använt sig av spelansvarsverktyget Playscan för att hjälpa sina kunder att minska sitt spelande.
Gör en riskbedömning
Playscan är tillgängligt via olika spelsajter. Väl inloggad på en spelsajt kan en spelare gå vidare till verktyget. Har det fungerat? Det ville David Forsström ta reda på.
– Verktyget gör en riskbedömning baserad på hur en person har spelat och ger feedback och råd kring risker och hur individen kan minska sitt spelande, säger David Forsström.
I sin avhandling har han undersökt hur spelare använder sig av Playscan både genom att analysera faktiskt användande hos 10 000 spelare och genom att intervjua 20 spelare om deras erfarenhet av Playscan. Han har också undersökt hur ett frågeformulär om negativa konsekvenser av spelande fungerar i verktyget.
Undersökningen visade att Playscan används i ganska hög grad initialt av spelarna, men inte flera gånger.
Vill ha mer feedback
– Spelarna har en positiv syn på Playscan, men de använder inte verktyget särskilt mycket ändå. Det kan vara en delförklaring till varför verktyget har låg effekt. Spelarna efterfrågade mer feedback som ett sätt att öka intresset för verktyget och dess potentiella gynnsamma effekter, säger David Forsström.
Hans förhoppning är att resultaten kan användas för att förbättra spelansvarsverktyg och därmed bidra till att individer som spelar om pengar kan få hjälp att minska sitt spelande.
– Ett bättre verktyg kan potentiellt hjälpa fler att minska sitt spelande. Det får positiva effekter för den som spelar och för personer i spelarens närhet. Samtidigt får det också effekter på samhällsnivå i och med att färre spelare utsätts för de negativa konsekvenser som spel om pengar för med sig.
– Vi måste identifiera dem som har mest ökad risk för komplikationer. I dag är de unga vuxna och vi vet inte vad som händer när de kommer upp i 50- eller 60-årsåldern, säger Zacharias Mandalenakis, forskare inom kardiologi vid Sahlgrenska akademin och överläkare på universitetssjukhuset.
Genom att samköra data från patientregistret, dödsorsaksregistret och totalbefolkningsregistret har forskarna identifierat 21 982 personer med medfött hjärtfel, födda 1970-1993. I studien ingår också 219 816 köns-, ålders- och länsmatchade kontrollpersoner.
De är alla födda under en period av stora framsteg inom vården med tidiga diagnoser och insatser, hjärtoperationer redan på nyfödda, vid behov upprepad kirurgi, och så vidare. En patientgrupp under lupp, men med frågetecken inför framtiden.
Utvecklar andra hjärtproblem – De överlever och klarar sig ganska bra men utvecklar tyvärr andra hjärtproblem som exempelvis förmaksflimmer och hjärtsvikt. Det är en utmaning för oss att upptäcka tidigt och göra förebyggande insatser, säger Zacharias Mandalenakis.
Gruppen med mest komplexa medfödda hjärtfel visade sig ha högst relativ risk för förmaksflimmer, 85 gånger högre än kontrollpersonerna. En av tolv i den här gruppen utvecklade förmaksflimmer och av dem fick en av tio hjärtsvikt.
När alla svårighetsgrader av medfödda hjärtfel räknades ihop var risken för förmaksflimmer 22 gånger högre än hos kontrollerna. Med medfött hjärtfel, och förmaksflimmer, var risken för hjärtsvikt elva gånger högre än hos personer med medfödda hjärtfel men utan förmaksflimmer.
Störst risk vid förmaksseptumdefekt
Fyra av tio med medfödda hjärtfel hade genomgått minst en operation. Gruppen opererade hade nästan fyrfaldigt ökad risk för att utveckla förmaksflimmer jämfört med dem med medfödda hjärtfel som inte opererats. Allra högst var risken hos dem med så kallad förmaksseptumdefekt (ASD), av många betraktat som ett mindre allvarligt hjärtfel.
– Tidigare har vi gått på klinisk praxis men med den här studien har vi hittat subgrupper som vi måste vara extra uppmärksamma på, och kanske ge blodförtunning eller antiarytmika, läkemedel som reglerar hjärtfrekvensen, så att de inte drabbas av hjärtsvikt, stroke eller för tidig död, säger Zacharias Mandalenakis.
Som kliniskt verksam vid universitetssjukhusets så kallade GUCH-enhet, med riksvård inom området medfödda hjärtfel, kan han samtidigt vittna om den beredskap många patienter själva har.
– De försöker träna mycket och hålla sig friska i övrigt, och vi har väldigt bra kontakt med våra patienter. Så fort det händer något, att de får andfåddhet eller hjärtklappning, så söker de hjälp direkt, konstaterar han.
När organiskt avfall ska bli till biogas är vatten oftast en viktig komponent i processen. Med det följer en hög vatten- och energikonsumtion och att det blir mycket restprodukter.
Doktoranden Regina Jijoho Patinvoh vid Högskolan i Borås har utvecklat och undersökt processer för torrötning av fast avfall i två olika typer av reaktorer.
Hennes forskningsresultat visar att en enkel reaktor av textilt material fungerar utmärkt för torrötning av fast avfall, såsom kycklingfjädrar, citrusavfall, gödsel och halm. De mikroorganismer som bryter ner avfallet anpassar sig efterhand till det torra materialet så att processen går snabbare.
– I en annan, rörliknande reaktor, en plug flow-reaktor, som passar för kontinuerliga processer där avfall fylls på hela tiden, går det att korta ner rötningstiden om man matar på med rätt mängd material, säger Regina Jijoho Patinvoh. Där har jag undersökt var gränserna för den optimala mängden material går.
Lämplig i utvecklingsländer
Hon berättar att den textila reaktorn är utvecklad av textilföretaget FOV Fabrics AB i samarbete med Högskolan i Borås och att den lämpar sig väl för biogasproduktion i mindre skala, till exempel i utvecklingsländer. Den ser ut som en platt, avlång kudde med en helt luft- och vattentät dragkedja utmed hela längden.
Regina Jijoho Patinvoh visar plug flow-reaktorn i labbet. Foto: Högskolan i Borås
– Denna reaktor är liten, lätt och man behöver inte någon expertkunskap för att använda den. Lägg bara in avfallet, blandat med lite rötslam och dra igen dragkedjan, så kommer biogasproduktionen igång och reaktorn sväller upp som en ballong. Gasen tappas ut genom en slang. När det inte blir mer gas, tar man ut resterna och fyller på med mer avfall.
Sådana här reaktorer har tidigare använts för traditionell rötning med mycket vatten, men att den lämpar sig väl även för torrötning är gynnsamt, eftersom det då blir en minskad vatten- och energiåtgång i processen, samtidigt som restprodukterna blir lättare.
Utvinning av biogas i hushållen
– Detta ger möjligheter för hushåll, grannskap eller samhällen att själva utvinna sin biogas som de till exempel kan driva spisen med eller använda till el. Samtidigt blir de av med en hel del av sitt avfall.
De mikroorganismer som bryter ned materialen är som regel vana vid att arbeta i fuktiga miljöer, men de vänjer sig successivt vid den nya, torrare miljön. Därför kan processen vara lite långsam i början när torrt material används, men den blir sedan snabbare och snabbare när mikroorganismerna anpassar sig till den torra miljön.
Regina Jijoho Patinvoh har framför allt använt materialen kycklingfjädrar, gödsel med halminnehåll och citrusrester, var för sig och i olika blandningar. När materialen är hårda behöver de förbehandlas med kemikalier, värme eller bakterier. Restprodukterna efter rötningen fungerar bra att använda som biologiskt gödningsmedel.
Reaktor för storskalig produktion
Den så kallade plug flow-reaktorn är nyutvecklad vid Högskolan i Borås och lämpar sig för mer storskalig biogasproduktion med ett kontinuerligt flöde av material. Den är framtagen för att passa för torra material.
Det finns sedan tidigare inte så mycket forskning eller erfarenhet om hur en reaktor för kontinuerlig torrötning fungerar i liten skala och hur den kan optimeras.
– Men nu har jag testat denna reaktor och undersökt vilken potential den har för torrötning, säger Regina Jijoho Patinvoh. Jag matade på lite i taget och testade var gränserna gick – med målet att få en snabb och säker process, att hitta den optimala graden av materialflöde.
I fokus för studien är två olika patientgrupper – de med kronisk smärta och de med svår ångest. I båda fallen rör det sig om personer som ofta har många negativa inre upplevelser och försöker undkomma dessa genom att känna så lite som möjligt.
En människa med svår ångest kan exempelvis ta ångestdämpande mediciner för att klara av en obehaglig situation. Men att aldrig utsätta sig för det man är rädd för gör att problemen bara växer sig större.
Sara Edlund, psykolog och doktorand vid Örebro universitet, har studerat hur man kan hjälpa de här patienterna att hantera sina känslor på ett funktionellt sätt. Det har hon gjort genom att använda sig av strategier och principer från behandlingsmetoden DBT, dialektisk beteendeterapi, som i första hand inriktar sig på människor med emotionellt instabil personlighetsstörning.
– Där har man uppnått goda resultat och jag ville därför se om den kan fungera på andra patientgrupper, säger Sara Edlund.
Bekräftelse ger lindring
Mer specifikt har hon undersökt hur validering – ett verktyg för kommunikation som ofta används inom DBT – fungerar på de som har kronisk smärta. Det handlar om det bemötande en patient får efter att ha berättat om sina känslor för exempelvis sin partner.
– Att normalisera, bekräfta, sätta ord på och framför allt förmedla vad som är logiskt och förståeligt – det är vad validering handlar om, säger Sara Edlund och tillägger:
– Det är visat att man blir lugn av validering. Dess motsats är invalidering, till exempel att någon säger ”Så ja, var inte så ledsen. Det var inte så farligt”.
I hennes första studie om kronisk smärta ingick 20 par där den ena parten mer eller mindre led av ständig värk.
– Mina resultat visar att man kan träna partners i validering, och att detta kan bidra till mindre negativa känslor hos personer med kronisk smärta.
Fel bemötande försämrar rehabilitering Sara Edlund undersökte även hur validering fungerar mellan läkare och patienter som får specialistvård för sin smärta. Här kom hon fram till att de allra flesta blir validerade av sin läkare.
– Men en liten grupp upplevde inte det utan tyckte det var svårt att kommunicera med läkaren. Den gruppen upplever mer psykologiska problem efter avslutad rehabilitering jämfört med övriga patienter. Här är det viktigt att läkare lägger extra krut på kommunikationen, menar Sara Edlund.
I den tredje delstudien ingick patienter med svår ångest. De tränades först i att hantera sina känslor för att sedan exponeras för saker och situationer som de starkt ogillade. Totalt deltog fyra patienter men en hoppade av innan studien blev färdig.
– Resultatet i den här delen blev lite blandat, men min forskning visar att den DBT-inspirerade behandlingen kan vara ett alternativ för den här gruppen. Men behandlingen måste i så fall ändras – dels för att minska risken för att patienter avslutar den i förtid, dels för att göra den effektiv för fler patienter.
Kontakt:
Sara Edlund, psykolog och doktorand, Örebro universitet, sara.edlund@oru.se, 073-420 06 68
Vad tänker du på när du hör “psykologisk behandling”? De allra flesta får nog upp en bild av ett terapirum. Två fåtöljer, ett bord mitt emellan. Kanske står det en ask med pappersnäsdukar där.
I fåtöljen på andra sidan bordet sitter terapeuten som lyssnar och tolkar det som sägs mellan raderna.
Länge ansågs mötet med terapeuten vara den viktigaste förklaringen till att patienter blev bättre. Var hen empatisk? Socialt skicklig? Duktig på att notera det som hände i rummet?
Uppfattningen var att det gick att sätta nästan vilken psykologisk behandlingsmetod som helst i händerna på en skicklig terapeut. Men den synen på de verksamma delarna av psykologisk behandling har kommit lite på skam.
I nästan två decennier har det gjorts forskning om terapi över nätet. Främst har det handlat om kognitiv beteendeterapi, KBT. De lyckade exemplen har radat upp sig, och på senare år har det vetenskapliga stödet blivit så starkt att internetterapi blivit rutin.
Överdriven tro på det fysiska mötet
Socialstyrelsen gav under hösten ut nya riktlinjer för vård av depression och ångestsyndrom. Rekommendationen är att erbjuda KBT. Men för första gången står det inget i dokumenten, om behandlingen ska ges i samma rum eller över nätet.
Gerhard Andersson, professor i klinisk psykologi vid Linköpings universitet, har forskat om internetbaserad KBT i snart 20 år. Han menar att tilltron till det fysiska mötet varit lite överdriven.
– Det har visat sig vara lite hajpat. Med vår kunskap om internetbehandling kan vi se att det i princip går att behandla utan att terapeuten är med nästan alls. I vissa fall skulle man möjligtvis kunna tänka sig att behandlingen kan utföras av en maskin, säger han.
En maskin, ja. Redan på 1960-talet prövades de terapeutiska egenskaperna hos ett datorprogram. Den tysk-amerikanske datorforskaren Joseph Weizenbaum hade programmerat chatt-roboten “Eliza”, en rudimentär föregångare till vår tids artificiella intelligenser.
Svaren gavs enligt enkla mallar. När användarna exempelvis skrev “jag vill ha hjälp” kunde Eliza svara “vad skulle det betyda för dig att få hjälp?”.
Behandlar datorprogrammet som en människa
Trots att Eliza var oförmögen att tänka själv gjorde Weizenbaum den spännande upptäckten att många behandlade programmet som en riktig människa. De läste in förståelse, medmänsklighet och intelligens i hennes svar.
Konversation med Eliza. Bild: wikipedia commons
Eliza kan också i någon mån ses som en föregångare till dagens internetbaserade terapi. Även om det internationellt gjorts flera studier kring internetterapi utan mänskliga terapeuter, följer forskningen i Sverige ett annat spår.
Det behövs någon slags kontakt med en människa, även om det äger rum på nätet. Själva terapin består i regel av ett färdigt paket, med olika komponenter. En del kan kan vara information om själva diagnosen, en annan kan vara övningar som patienten ska göra mellan sessionerna. Terapeutens roll är att fungera som en coach, svara på frågor och stötta patienterna när de ska göra svåra saker.
Internetterapeuten viktig
Per Carlbring är professor i psykologi vid Stockholms universitet. Enligt honom fyller internetterapeutens kommunikation med patienterna en mycket viktig roll.
– Det man läser som patient ska kännas som att det är skrivet till mig, snarare än att vara övergripande. Så vi tror att det är viktigt att terapeuten är en riktig människa, säger han.
En kritik som ibland riktas mot internetterapi är att behandlingsformen skulle var för “snäll” mot patienterna. KBT går till stor del ut på exponering, alltså att i små steg närma sig det som är jobbigt. Gör man då inte patienterna en björntjänst genom att låta dem sitta hemma? Men den kritiken ger inte Per Carlbring mycket för.
– Om man exempelvis har en så svår social fobi att man inte förmår sig att göra någonting åt det hade man nog inte sökt traditionell terapi heller. Det är snarare så att internetbehandling sänker tröskeln för att söka, säger han.
Just att göra det lättare att söka hjälp är en fördel som ofta nämns i samband med internetterapi.
– Idag är det ett stort problem att så få söker vård. I stället går de och lider. Med färre praktiska problem för att söka behandling så kommer fler att söka, säger Per Carlbring.
24-timmars-psykologen
Om man kan “träffa” sin psykolog när som helst på dygnet, i stället för att tvingas fråga chefen om det är okej att gå tidigt på tisdag, är mycket vunnet. Behandlingen går att klämma in när barnen har lagt sig eller när det finns en stund över på jobbet.
Vad är då orsaken till att resultaten av internetterapi blir så bra?
En delförklaring är att internetterapi ökar patienternas chanser att minnas ny information. Oavsett hur kloka saker terapeuten säger hjälper de inte ifall patienten glömmer bort dem direkt efter sessionen. Med internetterapi kan patienterna få kontrollfrågor på det de lärt sig, och lära i sin egen takt.
– I stället för att få informationen från terapeuten i rummet så får man läsa på sin dator. Man behöver inte komma ihåg allt som sägs, utan kan läsa flera gånger i lugn och ro, säger Per Carlbring.
Kommer det allt större fokuset på internetterapi att innebära slutet på traditionell psykologisk behandling? Per Carlbring tror inte det. Det är inte är en fråga om “antingen eller”, utan att kunna erbjuda fler personer vård.
– Det finns fördelar både med fysiska träffar och internetterapi. Det är inte fråga om att ta bort något, utan att komplettera den befintliga behandlingen så att fler kan få hjälp.
Särskilt stor kan nyttan vara för tillstånd som ses som pinsamma. Nyligen har forskaren Jesper Enander publicerat en studie som prövade internetbehandling vid tillståndet Dysmorfofobi, en diagnos som ibland kallas “självupplevd fulhet”. Dysmorfofobi är väldigt jobbig för den som drabbas, den leder till mycket lidande och obehag. Dessutom är det få som söker hjälp.
– En viktigt anledning till att många inte söker vård är att det är väldigt pinsamt. Det är jobbigt att sitta ner och prata om det som är så besvärligt. När vi frågade deltagarna varför de sökt internetbehandling så nämnde de just möjligheten att få hjälp utan att träffa någon, säger Jesper Enander.
Resultatet av studien var goda. Efter internetbehandlingens slut uppfyllde fyra av tio inte längre kriterierna för diagnos. Och vid en uppföljning två år senare hade ytterligare två av tio gått samma väg. Det positiva resultatet ligger i linje med andra studier av internetterapi mot andra tillstånd.
– De gånger man jämfört med traditionell behandling är det oftast lika goda resultat, säger Per Carlbring.
Text: Nils Otto på uppdrag av Forskning.se
Hur sker förhandlingar mellan feminister som kämpar för kvinnors rättigheter och politiker som sätter den regeringspolitiska agendan? Hur sker egentligen politisk förändring? Det är frågor som undersöks i den nyugivna boken Equality Struggles. Women’s Movements, Neoliberal Markets and State Political Agendas in Scandinavia.
Boken presenterar slutsatser från ett forskningsprojekt där Mia Liinason, docent och universitetslektor i genusvetenskap vid Göteborgs universitet, har studerat kampen för kvinnors rättigheter genom en analys av tre av de största och mest inflytelserika kvinnoorganisationerna i Skandinavien.
Följt organisationerna under två år Med etnografiskt fältarbete har Mia Liinason följt kvinnoorganisationerna under två år, pratat med medlemmar och observerat vardagspraktiker som beslutsfattande, kampanjer, projekt, möten och målsättningar.
Genom analyser av arkivmaterial från kampen för kvinnors rösträtt, 1930-talets debatt om familj och reproduktion, samt 1960-talets debatt om jämställdhet innehåller boken också en historisk tillbakablick på kampen för kvinnors rättigheter i Skandinavien.
– Kampen för kvinnors rättigheter präglas av samma oförutsägbarhet som karaktäriserar all form av politisk förändring. Studien visar på vikten av att ta hänsyn till den historiska och geopolitiska kontext där kvinnors krav på rättigheter har vuxit fram, säger Mia Liinason.
Kampen präglas av dubbelhet I sin bok visar Mia Liinason att kampen för kvinnors rättigheter präglas av en dubbelhet eftersom kvinnoorganisationer både utnyttjar och ifrågasätter existerande sociala normer och värden omkring femininitet, maskulinitet, genus, etnicitet/ras, sexualitet och nationalitet.
– Kvinnokampen har bidragit till att upprätthålla hierarkier mellan grupper av kvinnor eftersom dess förespråkare har tenderat att utnyttja rådande sociala normer och värden för att få genomslag på en bredare social arena.
Boken argumenterar emot idén om staten som hierarkiskt överordnad civilsamhällesaktörer, och visar att relationen mellan kvinnoorganisationer och staten snarare bör beskrivas som ett spänningsförhållande, präglat av såväl samarbete som konflikt.
Identifikation med staten
En av de slutsatser som dras i boken är att kvinnoorganisationer har stor påverkan på definitionen av hur kvinnors rättigheter ska omsättas i praktiken.
– Därför är en central fråga inte om kvinnoorganisationer ska samarbeta med staten, utan hur, säger Mia Liinason.
Det finns dock en risk att kvinnoorganisationerna anpassar sig efter regeringens och nationens önskemål och behov, snarare än tvärtom, eftersom det bland de stora kvinnoorganisationerna i Skandinavien finns en stark identifikation med staten och en nationellt förankrad tillhörighet, menar hon.
Kontakt: Mia Liinason, docent i genusvetenskap, mia.liinason@gu.se, 031-786 36 15
Studien visade också att det är döttrarna till finländska krigsbarn, som löpt högre risk att drabbas av psykisk ohälsa, än deras kusiner vars föräldrar bodde kvar i Finland under kriget. Skillnaderna mellan könen är tydliga. För söner finner man inget statistiskt signifikant samband. Och det är döttrarna till kvinnliga krigsbarn som är mest utsatta och som har störst skillnad mot sina motsvarande kusiner.
– Syftet med barnförflyttningarna under kriget var att skydda barnen från de omständigheter som kriget mellan Finland och Sovjetunionen förde med sig, säger Torsten Santavirta, docent i nationalekonomi vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid från Uppsala universitet.
– Att våra resultat tyder på så pass långtgående konsekvenser för psykisk ohälsa är anmärkningsvärt och understryker vikten av att noggrant väga för- och nackdelar vid utformning av åtgärder i samband med komplexa nödsituationer som bland annat krig och naturkatastrofer ofta leder till.
Utsatthet som barn går i arv
Tidigare forskning har sammanlänkat data över de finska krigsbarnsårskullarna födda 1933-1944, med det kompletta krigsbarnsregistret över barn som återvände till sina biologiska familjer efter krigets slut (49 000 barn).
Registren har samkörts med data över alla intagningar på sjukhus i Finland med anledning av psykisk ohälsa under åren 1971-2011. Syftet var att studera hur krigsbarnserfarenheten har påverkat individerna under vuxenlivet. I den studien fann man att de kvinnliga krigsbarnen löpte en förhöjd risk att insjukna i depression jämfört med sina icke-ivägskickade systrar medan inget samband fanns för män.
I den nya aktuella studien har forskarna alltså identifierat barnen till individerna i den tidigare studien, och data över deras intagningar på sjukhus på grund av psykisk ohälsa, 1971-2012.
Oklart varför ohälsan ärvs
– Det negativa sambandet mellan mödrars krigsbarnsvistelse och döttrars psykiska ohälsa kvarstår efter att vi betingar på föräldrars psykiska ohälsa, vilket tyder på att det inte är föräldrarnas psykiska ohälsa i sig som framkallar sambandet. Studien fastställer dock inte mekanismerna genom vilka sambandet mellan de upplevda krigsbarnserfarenheterna och psykisk ohälsa i nästa generation uppstår, och det kan finnas flera tänkbara förklaringar till det, säger Torsten Santavirta.
Studien är gjord av forskare vid Uppsala universitet tillsammans med det amerikanska forskningsinstitutet National Institutes of Health (NIH) och Helsingfors universitet, och publiceras i den vetenskapliga tidskriften JAMA Psychiatry.
Kontakt: Torsten Santavirta, docent, Institutet för bostads- och urbanforskning, Uppsala universitet, torsten.santavirta@ibf.uu.se, +46-766 10 97 61
Rent konkret handlar det om att mata in data för de över 1 miljard stjärnor observerade av satelliten Gaia i ett VR-laboratorium (virtual reality) för att skapa en modell av vår galax som sedan kan sedan studeras med hjälp av ett par VR-glasögon med tillhörande handkontroller.
Forskarna bakom projektet, astrofysikern Oscar Agertz, och interaktionsdesignforskaren Mattias Wallergård berättar att detta är ett helt nytt sätt att arbeta inom astronomin.
– Modellen gör att vi kan närma oss datan mer intuitivt, och i realtid dessutom. Tidigare har vi inte kunnat studera stjärnorna utifrån olika rumsliga perspektiv, utan behövt förlita oss på traditionella analysmetoder, säger Oscar Agertz.
Lättare att identifiera mönster i galaxen
Detta mer intuitiva sätt att studera Vintergatan kan ge upphov till nya insikter och kunskap menar forskarna. Speciellt vad gäller att identifiera olika typer av mönster i galaxen, exempelvis stjärnströmmar i Vintergatans yttre delar, något som faktiskt är enklare att göra med blotta ögat menar de.
– Genom att gå in i en tredimensionell modell kan jag som astronom lättare hitta och identifiera mönster och strukturer. Jag kan titta på stjärnorna på ett helt annat sätt eftersom jag kan komma nära dem och förflytta mig. Det gör att jag kan få nya insikter om hur vår galax skapades, säger Oscar Agertz.
Han tror att modellen kan bli ett fantastiskt komplement inom astronomiforskningen.
– Just simuleringen av att fysiskt komma nära stjärnorna tror jag är värdefull för att öppna upp för nya sätt att tänka kring datan. Som forskare blir du inte låst av datorskärmens två dimensioner utan kan i en VR-miljö använda din naturliga intuition.
För Oscar Agertz och Mattias Wallergård handlar projektet också om att ta människans nyfikenhet och lust till att utforska till ett nytt plan.
– Sedan tidernas begynnelse har vi människor visualiserat vår inre och yttre värld. Från de tidiga grottmålningarna i Spanien och Indonesien som är cirka 40 000 år gamla, till upptäckten av fotografi, och film, säger Mattias Wallergård.
– Vi ser detta samarbete som en naturlig fortsättning. Rymden har varit en av de sfärer som har varit oåtkomlig för både forskare och vanliga människor. Nu kan vi öppna upp den med hjälp av VR-tekniken som snabbt blir alltmer tillgänglig.
Vintergatan öppen för allmänheten
Nästa vår är tanken att modellen ska bli färdig. Och då hoppas forskarna att även allmänheten kan bjudas in för att ta steget in i Vintergatan.
– Speciellt ungdomar tror vi kan ha stor glädje och nytta av att få uppleva Vintergatan i 3D. Det blir ett tillfälle att ta på stjärnorna och titta på rymden utifrån ett helt nytt rumsligt perspektiv. Kanske leder det till ett framtida intresse för att forska om rymden? säger Mattias Wallergård.
Deras projekt ingår i DATA, ett större forskningstema vid Pufendorfinstitutet som samlar forskare från sex olika fakulteteter vid Lunds universitet samt Universitetsbiblioteket. Inom temat kommer forskarna att vidareutveckla olika angreppssätt för lagring och åtkomst till data, för hur vi visualiserar data, upptäcker mönster i data, och använder data för att förutsäga framtida resultat. Det löper under 2017/2018.
I arbetet med att ta fram modellen av Vintergatan samarbetar forskarna även med Henrik Garde samt Diederick C Niehorster från Humanistlaboratoriet vid Lunds universitet.
EU:s gemensamma jordbrukspolitik omsätter närmare 40 procent av unionens budget. Forskare från universitet i bland annat Tyskland, Sverige, Frankrike och Österrike har nu genomfört en kunskapssammanställning av rapporter och aktuell forskning för att överblicka i vilken utsträckning EU:s jordbrukspolitik är kostnadseffektiv och uppnår uppsatta mål. Dagmar Clough, från Naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet, är en av de forskare som bidragit till kunskapssammanställningen.
– Det är tveksamt om europeiska skattemedel används på ett kostnadseffektivt sätt, säger Dagmar Clough.
Styrmedlen saknar effekt
Flera av de styrmedel som ska bidra till ett mer hållbart europeiskt jordbruk minskar inte jordbrukets miljöpåverkan, menar Dagmar Clough. Orsaken är bland annat att urvalet av åtgärder som ger rätt till stöd är alltför brett och ibland helt saknar avsedd effekt. Detta gäller exempelvis utformningen av förgröningsåtgärder, vilka avser att stödja ekosystemtjänster och hejda förlust av biologisk mångfald.
– Så som stödet till förgröningsåtgärder nu är utformat är nyttan många gånger osäker, säger Dagmar Clough.
Jordbrukspolitiken möter inte dagens utmaningar
Forskarnas kunskapssammanställning visar att EU:s gemensamma jordbrukspolitik fortfarande fokuserar på efterkrigstidens behov att säkra livsmedelsförsörjningen, snarare än att möta dagens utmaningar för ett hållbart jordbruk. Rapportförfattarna slår fast att utformningen av de åtgärder som ska möta miljö- och klimatutmaningar knutna till europeiskt jordbruk är otillräcklig. De åtgärder som ska bidra till att hejda förlust av biologisk mångfald och stödja ekosystemtjänster, till exempel motverka förlusten av pollinerande insekter, behöver stramas upp.
Den största utgiften inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik utgörs av direkta utbetalningar till enskilda jordbrukare. Kunskapssammanställningen visar att EU:s jordbrukspolitik bidrar till att öka jordbrukarnas inkomster, men att direktstödet inte på ett effektivt sätt bidrar till att ställa om till ett hållbart jordbruk, hejda förlusten av biologisk mångfald eller minska utsläppen av växthusgaser.
Kontakt:
Dagmar Clough, forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds universitet, dagmar.clough@biol.lu.se
Förra året betalades över 400 miljarder kronor ut i direktstöd till det europeiska jordbruket, varav sex miljarder gick till det svenska. Jordbrukspolitiken är dock dålig på att leverera det EU-medborgarna betalar för.
Det visar forskare från AgriFood Economics Centre och Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet i en ny rapport.
Direktstöd negativt för konkurrenskraften Direktstödet är ett arealbaserat inkomststöd som syftar till att förbättra jordbrukets konkurrenskraft och hållbarhet, bidra till bevarandet av biologisk mångfald och kulturlandskapet, samt säkerställa tillgången till livsmedel. För närvarande går 72 procent av EU:s jordbrukspolitiska budget till direktstödet.
AgriFoods rapport visar att direktstödet är negativt för konkurrenskraften, särskilt i de regioner där jordbruket är som mest produktivt. Förklaringen är att stödet bidrar till att mindre lönsamma gårdar kan stanna kvar i sektorn, vilket försvårar för produktiva gårdar att få tag på mer mark och expandera. Utan stöd skulle gårdarna bli färre men större och mer lönsamma.
– Marknadskrafterna är bättre än stöd på att forma en konkurrenskraftig sektor, förklarar Mark Brady, docent och forskare vid AgriFood. Vi visar att direktstöden gör sektorn en björntjänst genom att hålla tillbaka strukturomvandlingen.
Ökad miljöbelastning med stödet Stödet ger dessutom en ökad miljöbelastning eftersom stödet driver ökad produktion. Miljöproblemen uppstår trots att en rad miljövillkor är kopplade till stödet. Det beror på att kopplingen mellan villkoren och miljöproblemen ofta är svag.
– Kraven tar exempelvis inte tillräcklig hänsyn till att miljöproblematiken varierar från plats till plats, konstaterar Torbjörn Jansson, även han forskare vid AgriFood. Det gör att stödet har låg träffsäkerhet.
I produktiva områden är direktstödet alltså negativt för både konkurrenskraft och miljö. I mindre produktiva områden är effekten av stödet annorlunda. Där bidrar stödet till att bevara jordbruket vilket slår vakt om kulturlandskapet, gynnar den biologiska mångfalden och bidrar till en tryggad livsmedelsförsörjning, då en reserv av jordbruksmark bevaras för framtida behov.
– Vår analys visar att det finns risk för en betydande nedläggning av jordbruk i vissa, mindre produktiva områden utan direktstödet. I dessa områden skulle ett miljöstöd till jordbruksmark kunna vara motiverat, menar Mark Brady.
Kontraproduktivt
Författarna menar att det finns stor potential för att förbättra politiken och de trycker på vikten av att åtgärder utformas mer specifikt för varje utmaning och region. Enligt analysen är direktstödet närmast ett typexempel på hur ett miljö- och produktivitetsfrämjande stöd inte ska se ut.
– Om EU menar allvar med de uppsatta målen kan man inte fortsätta med direktstödet i dess nuvarande form, avslutar Torbjörn Jansson. Jordbruket inom EU står inför stora utmaningar och det är möjligt att skapa en politik som på riktigt bidrar till långsiktig hållbarhet och konkurrenskraft.
Kontaktperson:
Mark Brady, docent och forskare vid AgriFood Economic Centre, mark.brady@slu.se, 040-41 50 05
AgriFood Economics Centre är ett samarbete mellan Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Läroböcker är viktiga för en inkluderande utbildning. Ändå är personer med funktionsnedsättning mestadels osynliggjorda i läroböcker, visar forskning vid Göteborgs universitet.
För att ta reda på hur personer med funktionsnedsättningar skildras i läroböcker har professor Monica Reichenberg granskat aktuella läroböcker avsedda för elever i åldrarna 12-16 år.
Totalt har hon analyserat drygt 6 300 sidor i ett 30-tal läroböcker i historia, biologi samt religions- och samhällskunskap.
Tittade på sociala grupperingar Tidigare studier har mest uppmärksammat förekomsten av funktionsnedsättning i läroböcker. Däremot har det gjorts få studier rörande vilka sociala grupperingar personer med funktionsnedsättning tillhör. Därför ville Monica Reichenberg undersöka hur funktionsnedsättning representeras i läroböcker med hänsyn till typ av funktionsnedsättning, ålder, etnicitet och aktivt deltagande i samhällslivet.
Med aktivt deltagande i samhället menas huruvida personen med funktionsnedsättning bedriver dagliga aktiviteter som ligger utanför bostaden eller inte. Vidare undersöks förekomsten av engagemang i aktiviteter som kan vara exempelvis sportdeltagande, lönearbete, röstande, protesterande eller att spendera tid med familj eller vänner.
Resultaten visar att mindre än hälften av läroböckerna framställer personer med funktionsnedsättning som aktiva samhälldeltagare. I dessa läroböcker är det dock framför allt personer med fysisk funktionsnedsättning som beskrivs som aktiva. Personer med intellektuell funktionsnedsättning däremot framställs mestadels som passiva deltagare.
Brister i mångfald – Min analys visar också att personer med funktionsnedsättning i läromedlen är allt från unga till äldre samt att de tillhör den svenska majoritetsbefolkningen, säger Monica Reichenberg som poängterar att läroböcker i alla tider har varit viktiga för elevers medborgarfostran eller vad vi idag benämner som fostran av elevers sociala identiteter.
– Läroböcker förmedlar också värderingar och är för många kanske den första kontakten med personer med funktionsnedsättningar. Det är också viktigt att personer med funktionsnedsättningar kan identifiera sig med innehållet i läroböckerna.
De undersökta läroböckerna har utgivningsåren 2005-2016.
De senaste årens allvarliga pandemier har satt strålkastarljuset på behovet av snabba, enkla och pålitliga sätt att upptäcka virus så att vaccin och andra effektiva läkemedel kan tas fram i tid.
Nu har forskare vid Biofilms – Research Center for Biointerfaces, Malmö högskola, utvecklat molekyltunna filmer som uppför sig som levande cellers membran. Forskarna har, tillsammans med ett forskarlag från Tyskland som leds av professor Börje Sellergren, använt tekniken för att detektera extremt små mängder av virus.
Sing Yee Yeung, doktorand verksam vid Biofilms – Research Center for Biointerfaces, har valt att fokusera specifikt på influensavirus.
– Det är en av metodens främsta förtjänster: Att det krävs en mycket liten koncentration av viruset för att upptäcka det, säger hon.
Molekyler kan styras
Ett så kallat SAM, Self-Assembled Monolayer, är ett cirka 2-5 nanometer tunt tvådimensionellt lager där alla molekyler är orienterade i en bestämd riktning. Sing Yee Yeung och hennes forskarkollegor har lyckats skapa sådana lager som har den exklusiva egenskapen att de kan styras att snabbt fästa eller lossna från en yta som svar på en pH-förändring. Eftersom processen är reversibel, kallar de sin film rSAM, där r står för reversibelt.
– Man kan få molekylerna att släppa eller fästa med en enkel pH-justering. Det blir som en magnet, säger Sing Yee Yeung.
Så fungerar rSAM
Vid ett förhöjt pH-värde är ytan – i det här fallet en belagd guldyta – negativt laddad och rSAM-molekylerna positivt laddade. Då söker sig molekylerna mot varandra. Vid ett lågt pH-värde, som i en sur lösning, förlorar ytan sin laddning och rSAM-lagret lossnar.
Det rSAM-lagret gör, är att det fungerar som en brygga mellan viruset och guldytan. Bryggan är dynamisk och dess molekyler kan röra sig parallellt med ytan. Detta underlättar för viruset att fästa och utveckla många kontaktpunkter som tillsammans åstadkommer en stark bindning.
– Vår metod är robust men ligger samtidigt nära verkligheten, säger Sing Yee Yeung.
Resultaten redovisas i artikeln Reversible Self-Assembled Monolayers (rSAM:s): Adaptable Surfaces for Enhanced Multivalent Interactions and Ultrasensitive Virus Detection som en av endast 200 årligen publicerade artiklar i den ansedda tidskriften ACS Central Science.
Börje Sellergren tycker det är roligt att en teknik som de har jobbat med i snart 20 år nu bär frukt och blir uppmärksammad på det här viset.
– Detta är en praktisk metod att efterlikna cellmembranets egenskaper, som jag tror kan få en bred användning, särskilt inom biosensorer och läkemedelsutveckling, säger han.
Antalet människor på jorden ökar och stora städer växer sig ännu större. Världsbanken uppskattar att 70 procent av världens befolkning, över sex miljarder människor, kommer att bo i städer år 2050.
I Asien och i Afrika växer massiva megastäder upp i expressfart. I Kina väntas storstäderna explodera i invånarantal och en miljard människor kommer att bo i kinesiska städer inom överskådlig framtid.
– Urbaniseringen, i framförallt Asien och Afrika, sker på jordbruksmark som är nästan dubbelt så bördig som världsgenomsnittet, säger Stephan Barthel forskare vid Högskolan i Gävle och Stockholm Resilience Centre.
Konsekvenserna av detta samt av dålig hälsa och utökade slumområden är frågor som upptar forskare runt om i världen. Samtidigt som megastäderna växer, hotas de som lever utanför städerna av ökande global ojämlikhet.
Förändrade levnadsvillkor
Med klimatförändringarna förändras levnadsvillkoren för de redan utsatta. Kulturfolk på ögrupperna i Stilla havsområdet håller bokstavligen på att drunkna på grund av stormar och översvämningar medan västvärlden diskuterar handeln med koldioxidutsläpp.
Under två dagar, 4-5 december 2017, arrangeras en miljökonferens vid Högskolan i Gävle: Consuming the Environment – miljökommunikation och berättelser om framtiden. En av talarna på konferensen, Don Kulick, som studerat en by på Papua Nya Guinea, kommer att belysa olika sätt att se på luften vi andas.
– Klimatförändringen kommer att tvinga oss att förändra vårt sätt att leva, om vi ska tro miljöforskarna, säger Eva Åsén Ekstrand, universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Gävle.
– Eftersom detta är en fråga som angår alla kan den varken isoleras till experter inom miljö- och klimatforskningen, eller till politikerna, den angår alla.
Mediernas roll
De allra flesta i vår kultur får sin information om klimatet och miljön genom medierna, nya som gamla. De spelar en avgörande och central roll. Men vad innebär det att berättelsen om den globala uppvärmningen, miljöförstöring och dess varningssignaler inte går att stuva in i den journalistiska och massmediala snabba nyhetsformen?
– När katastroferna ställer sig i kö, som den här hösten, då den ena stormen avlöste den andra i Karibien, ligger det nära till hands att man skjuter ifrån sig varningssignalerna.
Det upplevs som så avlägset att de inte angår oss. De relativt långsamma förändringarna av livsvillkoren för delar av mänskligheten låter sig inte fångas i korta, snabba nyheter.
Kontakt:
Eva Åsén Ekstrand, universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Gävle, eva.ekstrand@hig.se, 026-64 85 88, 070-180 81 93
Allt fler kemikalier kommer ut i vår omgivning. Exempelvis diskuteras parabener och ftalater som två typer av kemikalier som kan påverka oss. Men det har hittills inte varit möjligt att veta hur huden tar upp dem. En ny studie från Chalmers och Göteborgs universitet visar hur man, med hjälp av så kallad kemisk avbildning, med mycket stor noggrannhet kan få omfattande information om den mänskliga huden.
Provhållare i sekundärjonsmasspektrometern (ToF-SIMS) där hudproverna monteras vid analys. Foto: Mats Tiborn
Att undersöka hur ämnen tar sig in i och igenom huden har hittills främst gjorts på två sätt; genom att med hjälp av tejpremsor dra loss det översta skiktet, hornlagret, på huden för analys, samt genom urin- och blodprover för att se vad som trängt igenom huden. Vad som händer i hudskikten där emellan vet man fortfarande väldigt lite om. Med kemisk avbildning blir det nu möjligt att, med mycket hög noggrannhet, se alla skikt av huden och mäta närvaro av i princip vilka ämnen som helst i vilken del av huden som helst. Det kan leda till exempelvis läkemedel som är bättre anpassade för huden.
Tvärvetenskaplig forskning
Den nya metoden skapades när kemisterna Per Malmberg, vid Chalmers institution Kemi och kemiteknik och Lina Hagvall, vid Sahlgrenska akademin på Göteborgs universitet, korsade sina forskningsfält.
– Med läkemedel vill man ofta att en så stor del som möjligt av dosen ska tas upp av huden, men det händer också att man inte vill ha hudupptag, som exempelvis när man stryker på solskyddsmedel som ju ska ligga uppe på huden och inte tränga in. Vår metod möjliggör läkemedel designade efter hur man vill att ämnet ska tas upp av huden, säger Lina Hagvall.
Så går kemisk avbildning till
Kemisk avbildning innebär att man använder en laser eller jonstråle för att analysera hudsnitten med hjälp av en masspektrometer. I varje punkt, eller pixel, av snitten som strålen träffar fås information där hudens kemiska innehåll sorteras beroende på molekylvikt. Den kemiska informationen från varje punkt kan sedan samlas ihop till en digital bild som visar ett ämnes fördelning i huden. I just den här studien har en sekundärjonsmasspektrometer (TOF-SIMS) använts vilket ger en mycket hög rumslig upplösning ned till nanometerområdet.
Kemisk avbildning har hittills främst använts för bland annat geovetenskap och cellavbildning, men med tillgång till mänsklig hud från operationer kom forskarna på det nya området för tekniken. Forskarna ser nu även möjligheter öppnas för att byta ut läkemedeltester som idag innebär djurförsök. Deras metod ger mer rättvisande resultat än tester på möss och grisar. Eftersom det inte är tillåtet med djurförsök för att testa kosmetika kan metoden dessutom skapa nya möjligheter för kosmetikaindustrin.
Mänsklig hur bättre att testa på än gris
– Många djurförsök som genomförs av forskare och företag är inte längre nödvändiga i och med den här metoden. Vill man veta något om den mänskliga hudens passiva upptag är den här metoden minst lika bra. Mänsklig hud är bättre att testa på än på en gris, säger Lina Hagvall.
Den nya metoden kan också ge underlag för att skapa korrekta gränsvärden för skadliga halter av ämnen som kan komma i kontakt med huden. För att kunna skapa dessa gränsvärden måste man veta hur stor del av dosen på hudytan som tränger ner i och igenom huden, vilket metoden kan visa. Detta ger större kunskap om vad vi får i oss på våra arbetsplatser och i barnomsorgen.
3D-avbildning av ett hudsnitt där nickelhalten i huden mäts. Det röda området representerar nickelförekomst. Bild: Per Malmberg
– Vår metod kan visa allt med en bild, oavsett om det är nickel, ftalater eller parabener man letar efter i huden, eller om man vill följa ett läkemedels väg genom huden. Det räcker med ett hudprov så kan vi söka efter i princip vilka molekyler som helst. Vi behöver inte på förhand anpassa metoden efter vad vi letar efter, säger Per Malmberg.
Resultaten är möjliga att tillämpa inom en mycket snar framtid. Själva tekniken är redo att användas redan idag. Nu återstår mindre arbete med att optimera proverna för bästa resultat, men forskarna anser att metoden ska vara klar för användning inom ett år.
Kontakt:
Per Malmberg, forskare, analytisk kemi, Institutionen Kemi och kemiteknik, Chalmers, malmper@chalmers.se, 031-772 83 21
Lina Hagvall, yrkeshygieniker, docent, Arbets- och miljödermatologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset, lina.hagvall@gu.se, 031-342 13 38
Filippo Bassi, växtförädlare från ICARDA, och Rodomiro Ortiz, växtgenetiker från SLU har nu belönats med ett internationellt livsmedelssäkerhetspris för sitt arbete.
Forskarna har utvecklat nya durumvetesorter som växer extremt snabbt och tål mycket höga temperaturer, så att bönderna kan odla durumvete mellan rissäsongerna. I de berörda områdena odlar bönderna ris under åtta månader om året, medan marken ligger i träda resten av året.
Enligt beräkningar skulle bönder i hungersnödsdrabbade områden i Senegal, Mauretanien och Mali kunna producera 600 000 ton ny mat – motsvarande 175 portioner pasta per person och år – vilket skulle kunna ge ökade inkomster för 1 miljon jordbrukarfamiljer.
Durumvetet innehåller fem gånger så mycket protein som ris, liksom vitaminer och mineraler, och kommer därmed också att bidra till en förbättrad kost.
Prisbelönt forskning
”En ”galen idé” har gjort det möjligt att odla durumvete i extrem hetta i hungersnödsdrabbade områden i Senegal, Mauretanien och Mali, vilket skulle kunna ge ökade inkomster för 1 miljon jordbrukarfamiljer”. Så lyder motiveringen av 2017 års vinnare av Olam-priset för innovation inom livsmedelssäkerhet.
Grunden för framgångarna var forskningsprojektet Utveckling av ett molekylärt förädlingsprogram för durum-vete i Senegal: Kapacitetsuppbyggnad för att möta den globala uppvärmningen som startade 2013.
Förädlingsarbetet har genomförts i samarbete med forskningsinstitut i Mauretanien , Senegal och Marocko och förädlingsmaterialet kommer att vara fritt tillgängligt för vidare förädling av regionalt anpassade sorter i andra utvecklingsländer.
– Nu behöver vi hjälpa till att skapa vägar till marknaden, så vi kommer att använda prispengarna för att upprätta ett kommersiellt partnerskap med den nordafrikanska pasta- och couscousindustrin, säger Filippo Bassi i pressmeddelandet.
Kontakt:
Rodomiro Ortiz, professor, Institutionen för växtförädling, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp rodomiro.ortiz@slu.se
Spår i blodet av tumörutsöndrade biomarkörer skulle kunna användas för att identifiera vilka patienter med svår kastrationsresistent prostatacancer som skulle gynnas av nya målsökande behandlingar, visar forskning vid Umeå universitet.
Forskarnas målsättning är att utveckla en metod för individanpassad och skräddarsydd cancerbehandling, beroende på vilken behandlingsform som skulle vara mest effektiv. Detta enligt en artikel i The Prostate.
Samma behandling för alla
Sjukvården har genom åren generellt gett samma behandling till stora patientgrupper eftersom den haft en god effekt på majoriteten. Men cancervårdens tillgängliga möjligheter ändras nu i takt med att allt fler typer av behandlingar utvecklas.
Idag finns målsökande behandlingar som dels kan vara väldigt effektiva för en (ofta) liten subgrupp av patienter men samtidigt bidrar med en starkt ökad ekonomisk belastning för sjukvårdssystemet. Ett sätt för cancervården att effektivisera användandet av målsökande behandlingar är att identifiera vilka patienter som kommer att gynnas av behandlingen innan den sätts in och på så sätt dirigera behandlingen på individnivå.
Forskarna vid Umeå universitet har undersökt hur blodbaserade metoder kan användas för att genom biomarkörer följa och förutse hur patienter kommer att svara på olika prostatacancerbehandlingar.
Blodtest kan visa på bästa behandling
De har identifierat tre olika biomarkörer, så kallade genprodukter, vars existens skulle kunna användas för särskilja vilka patienter som med stor sannolikhet kommer att svara positivt på målsökande behandling och vilka patienter där behandlingen förmodligen kommer att ha minimal effekt.
– Att kunna utskilja behandlingsresponsen innan man startar en ny behandling är ett viktigt steg framåt som gör det möjligt att individanpassa och skräddarsy målsökande behandling av patienter, säger Jonas Nilsson, forskare vid Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet.
Ett test med goda förutsättningar att kunna inkluderas i kliniskt rutinarbete
Tumörutsöndade biomarkörer
I studien undersökte forskarna om tumörutsöndrade biomarkörer återfanns i trombocyter hos totalt 50 patienter med prostatacancer och om dessa biomarkörer kunde användas för att förutse behandlingsrespons. Att isolera trombocyterna är något som görs inom kliniskt rutinarbete, vilket ger goda förutsättningar för vidareutveckling av behandlingsprediktiva tester med trombocyter som biomarkörkälla, i så kallade vätskebiopsier.
Förhoppningen är att forskningsresultaten nu ska göra det möjligt att fördela behandlingen av kastrationsresistent prostatacancer (CRPC), baserat på blodbaserade biomarkörer.
– Vi är hoppfulla över de här resultaten och håller just nu på att expandera studien och validera resultaten i en större patientgrupp, säger Jonas Nilsson.
