– Redan när jag jobbade som matematiklärare i åk 4-9 förvånades jag över hur ovana eleverna var att kommunicera vad de egentligen gjorde när de räknade olika uppgifter. Särskilt tydligt blev det för elever som hade det svårare i skolan. Alla var också väldigt bundna av att räkna uppgifter för att komma framåt i matteboken.
Syftet med Cecilia Segerbys avhandling är att utforma och analysera både strategier och aktiviteter för att få elever att resonera om matematik i en åk 4. Tidigare forskning visar att det finns ett samband mellan elevers läsförmåga och matematiska förmåga redan från åk 4 och att detta följer med under hela skoltiden.
Hoppade över texten
Först gjorde Segerby en mängd förstudier. I dessa såg hon bland annat att eleverna hade svårt att läsa och koda av texterna som föregick själva mattetalet i matematikboken. Vissa elever hoppade helt enkelt över texten och gick rakt på uppgiften. Hon upptäckte även att elevernas skrivförmåga var starkt begränsad när de skulle skriva ner vad de höll på med.
Utifrån dessa förstudier byggde hon sedan sin intervention, genom att utföra en educational design research, tillsammans med klassläraren. Det betydde att hon var inne i klassrummet och var med och påverkade matematikundervisningens upplägg tillsammans med läraren.
Fyra strategier
I denna studie sjösattes de fyra strategierna, klargöra, förutsäga, fråga och summera, för att utveckla elevernas förmåga att resonera om matematik. En aktivitet var att eleverna skulle upprätta en ordlista och kunna klargöra vad exempelvis begreppet tal och siffra stod för. För många var det svårt att beskriva trots att läraren försökt att vägleda och stötta. En annan aktivitet var att summera vad de kände till innan och efter de arbetat med geometri.
– Hela syftet var att få eleverna att resonera kring matematik genom att sjösätta strategier vad gäller läsning och skrivning.
Utvecklade resonemanget
– Eleverna utvecklade sin läs och skrivförmåga och resonemangsförmåga i och med interventionerna, säger Cecilia Segerby. Deras resonemang blev rikare då de använde fler matematiska begrepp och mer egna ord för att förklara vad de höll på med. Helklassdiskussionerna blev också mer innehållsrika då elevernas anteckningar lyftes. En viktig aspekt var att kulturen i klassrummet hade en väsentlig roll för hur eleverna utvecklade förmågan att resonera.
– Det är viktigt att visa att redan elever i 4:an kan utveckla läs- och skrivstrategier som rustar dem för deras framtida matematiska lärande.
Vem ska läsa avhandlingen? – Jag tror att blivande lärare och verksamma lärare ska finna den inspirerande. Jag hoppas även att forskare inom det matematikdidaktiska fältet kommer ha intresse av den.
Disputation Sker den 15 september kl. 10:15 i D 138, Orkanen, Nordenskiöldsgatan 10,
Malmö högskola.
–Efter massövergrepp finns behov av omfattande rättsliga åtgärder och dessa berör även andra stater än där brotten har begåtts, säger Fanny Holm.
Folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten är massövergrepp som har skett på platser som Auschwitz, Srebrenica, Darfur och Syrien. En vanlig följd av massövergrepp är att både förövare och offer lämnar staten där övergreppen har skett och att rättssystemet i landet ifråga inte har vilja eller förmåga att pröva brotten.
Åtal och gottgörelse Hos stater, internationella organisationer och forskare finns en vilja att förhindra att nya massövergrepp sker och att hitta sätt att rättsligt hantera de övergrepp som redan har skett. Det har lett till en rad initiativ som internationella överenskommelser och inrättande av särskilda domstolar och tribunaler. Avsikten är både att åtala förövarna och ge offren gottgörelse. Gottgörelse till offren kan handla om ekonomisk ersättning, men också andra former av stöd, hjälp och skydd.
I sin avhandling har Fanny Holm studerat såväl folkrättsliga dokument som konventioner och resolutioner som nationell lagstiftning och domstolspraxis, för att ta reda på vilka möjligheter och skyldigheter enskilda stater dels har att åtala förövare, dels vilka möjligheter och skyldigheter man har som gör rättsprocesser möjliga där offren kan kräva gottgörelse av förövare. Studien visar att det finns många folkrättsliga källor som gäller åtal för massövergrepp som skett i utlandet, medan det finns betydligt färre källor som gäller gottgörelse till offren.
Ses som privat angelägenhet – Det är en allvarlig brist på överensstämmelse som kan bero på att frågan om gottgörelse åt offren mer ses som en privat angelägenhet eller som en angelägenhet stater emellan, något som omöjliggör individuella processer. Det kan även ses som en brottsofferfråga och därmed överlämnas det till staterna själva att välja hur de implementerar reglerna. Det leder till att offren inte alltid får tillgång till processer där de kan kräva gottgörelse, säger Fanny Holm.
I avhandlingen föreslår Fanny Holm åtgärder som kan öka staters skyldigheter att ge rättvisa till offren för massövergrepp. Mest brådskande är att minska klyftan mellan kraven kring åtal respektive gottgörelseprocesser. Avhandlingen ger också exempel på hur internationella avtal som finns skulle kunna tolkas samt på hur nya internationella avtal skulle kunna utformas för att öka kraven på stater att ge möjlighet för processer om gottgörelse för massövergrepp som skett utomlands, exempelvis särskilda jurisdiktionsregler för massövergrepp i överenskommelser om civilprocess.
Fanny Holm har tidigare arbetat på Brottsoffermyndigheten och vid domstol samt gjort praktik vid Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien.
Kontakt
Fanny Holm, telefon: 090-786 77 11, e-post: fanny.holm@umu.se
Disputation
Fanny Holm, Juridiska institutionen, Umeå universitet, försvarar fredag 22 september sin avhandling med den svenska titeln: Rättvisa för offer av massövergrepp: Åtal och gottgörelse i folkrätten (Engelsk titel: Justice for Victims of Atrocity Crimes: Prosecution and Reparations under International Law). Fakultetsopponent: Professor Pål Wrange, juridiska institutionen, Stockholms universitet. Tid: Kl. 10.15-12.00. Plats: Samhällsvetarhuset, Hörsal B, Umeå universitet.
I en studie vid Högskolan Väst undersöktes sambandet mellan barns aggressiva antisociala beteende och deras personlighet.
– Resultatet visar att en normal utvecklad karaktär (kapaciteten att veta vem man är, vart man är på väg och hur kan man samarbete med sin miljö) kan vara en skyddsfaktor för att barnet – även i närvaro av psykiatriska störningar – ska utveckla ett aggressivt antisocialt beteende, säger Nóra Kerekes, lektor i psykiatri och kriminologi på Högskolan Väst.
Stor studie
Närmare 2 000 barn i ålder 9-12 år ingick i studien, vars resultat nyligen publicerades i Comprehensive Psychiatry Journal. Deras föräldrar deltog i en telefonintervju, där de skattade sitt barns psykiska hälsa och personlighet. Barnen var utvalda från Sveriges största tvillingstudie (CATSS) för att de hade uppmärksamhetsstörning och hyperaktivitetproblem (ADHD) och/eller autism spektrumstörning (ASD) och/eller trots (ODD). Det fanns också en jämförelsegrupp där inga av dessa problem fanns.
– Resultatet bekräftar tidigare fynd att en undergrupp av ungdomar, med en kombination av funktionsnedsättningar bland annat inom områdena impulskontroll och social interaktion utgör en distinkt högriskpopulation för aggressivt antisocialt beteende, säger Nóra Kerekes.
Vidare visade studien att en normal karaktärsmognad hos barn och ungdomar, även i närvaro av ODD, ADHD och/eller ASD, är en viktig skydd mot aggressivt antisocialt beteende.
– Bekräftelsen av länken mellan en omogen karaktär och aggression, oberoende av psykiatriska störningar, i en ung befolkning är mycket viktigt för att kunna utveckla adekvata behandlingsmetoder, menar Nóra Kerekes.
Föreslår insatser
Terapier som är specifikt riktade mot aggression rekommenderas idag ofta om aggressiva antisociala beteenden inte förändras under en primär (medicinsk) behandling av det psykiatriska problemet hos barnet/ungdomen. Men det finns inte idag några empiriska bevis som stöder användningen av någon drog specifik för anti-aggressiv behandling.
– Resultaten av vår studie har därför hög relevans för utveckling av aggressionsspecifika behandlingsstrategier. Vi föreslår ett fokus på insatser som syftar till att stärka barnets eller ungdomens karaktärsmognande, huvudsakligen dess ansvarstagande, målmedvetenhet och självacceptans.
Forskare från Chalmers och Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har funnit att flera diet- och näringsbiomarkörer – molekyler som kan mätas i blod och som kan knytas till kosten – är kopplade till både risk för åldersdiabetes och framtida risk för att utveckla diabetes. I studien konstateras att kost är ett av de starkaste prognosverktygen för åldersdiabetes hos äldre kvinnor.
Studien, publicerad i den ledande näringsforskningstidskriften American Journal of Clinical Nutrition, genomfördes på 600 kvinnor från Göteborg där diagnos av diabetes gjordes i början av studien, när de var 64 år, och igen efter fem och ett halvt år.
Skyddar mot diabetes Resultaten understryker att kost är en viktig faktor när det gäller risk för att utveckla typ 2-diabetes, och visade att fisk, fullkorn, vegetabiliska oljor och god vitamin E-status var skyddande mot typ 2-diabetes, medan rött kött och mättat fett ökade risken för att utveckla sjukdomen.
– Det som är väldigt viktigt är att vi lyckades nå dessa slutsatser utan att ha ytterligare information om vad kvinnorna hade ätit, säger försteförfattaren Otto Savolainen, doktor vid avdelningen Livsmedelsvetenskap, Chalmers, som arbetar vid Chalmers infrastruktur för Masspektrometri.
Bekräftar kostråd Blodproverna analyserades på Chalmers. Ett unikt ämnesomsättningsmässigt fingeravtryck, inklusive många olika kostbiomarkörer, kunde kopplas till varje kvinna vid den specifika tidpunkt som provet togs. Med hjälp av denna metod var det för första gången möjligt att objektivt bestämma effekterna av viktiga kostkomponenter för framtida risk för typ 2-diabetes samt att hitta skillnader i kostmönster mellan kvinnor med och utan typ 2-diabetes.
– Att samla information om matintag kan vara komplicerat och tidskrävande och är alltid beroende av vad folk kommer ihåg och tror att de borde rapportera. Biomarkörer har inte detta problem. De bekräftar att kostråd om att undvika rött kött och mättat fett och öka intaget av växtbaserade oljor och fullkorn verkar vara sanna, åtminstone för denna grupp kvinnor, säger docent Alastair Ross, ansvarig seniorforskare vid Chalmers avdelning Livsmedelsvetenskap.
Första gången det görs – Den nya metoden har gjort det möjligt för oss att mäta flera kost- och näringsstatusmarkörer samtidigt hos ett stort antal personer. Vi tror det är första gången detta har gjorts, säger han.
Även om kostens roll ofta diskuteras som en förebyggande åtgärd mot att utveckla typ 2-diabetes ger den nya forskningen ett starkt stöd för kostråd och understryker vikten av att ändra kosten för att förbättra hälsan.
– Nya metoder som vår hjälper till att förbättra hur vi mäter kost, och ökar vår detaljförståelse av hur kostmönster relaterar till sjukdom, säger Alastair Ross.
Video: Vi vet vad du äter!
Se kort video om forskarnas nya förmåga att objektivt mäta vad folk äter, och vilken inverkan denna banbrytande teknik kan ha för individer, forskare och samhälle som helhet: Vi vet vad du äter!
Studien gjordes i den så kallade Diwa-kohorten (Diabetes and Impaired glucose tolerance in Women and Atherosclerosis), en tidigare studie gjord av Björn Fagerberg och Göran Bergström, Institutionen för medicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Kontakt
Alastair Ross, docent vid Institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, 0730-694646, alastair.ross@chalmers.se
Otto Savolainen, doktor vid Institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, 0731-414478, otto.savolainen@chalmers.se
Mycket har sagts sedan Nordkorea genomförde sin senaste provsprängning av vad landet påstår är kärnvapen. Men två uttalanden står ut som representanter för två olika förhållningssätt.
”Det finns inget annat sätt att lösa kärnvapenfrågan än genom fredlig dialog.”
”Nordkorea tigger om krig.”
Det första uttalandet gjordes av Rysslands president Vladimir Putin, det andra av Nikki Haley, USA:s ambassadör i FN. Nikki Haley sa också att ”vi har sparkat den här burken längs vägen länge nog, det finns ingen väg kvar.”
Vad som tar vid när vägen tagit slut är oklart, den mest konkreta beskrivningen är väl Donald Trumps uttalande om ”eld och ursinne”. Ett par dagar senare visade det sig att den amerikanska vägen inte var slut, åtminstone inte den väg som består av sanktioner. Med röstsiffrorna 15-0 beslutade FN:s säkerhetsråd om sanktioner som i praktiken innebär ett stopp för en stor del av Nordkoreas export.
Svaret från Nordkorea blev nya, än hårdare ord. Nordkoreas utrikesdepartement hotade att ”orsaka USA den största smärta och det största lidande som landet någonsin genomlidit i hela dess historia.”
Vägen till dialog
Men i samband med att sanktionerna blev offentliga verkade tonen från USA ha mjuknat. FN-ambassadören Nikki Haley talade inte längre om att vägen var slut utan påpekade att USA inte söker krig. Ifall det är USA:s nya linje att göra klart för Nordkorea att landet inte vill ha krig så är det rätt väg att gå.
Erik Melander, professor i Freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, beskriver vägen fram till en dialog.
– Det handlar dels om att markera mot dem att de inte ska ta sig friheter, att straffa dem samtidigt som man är smart nog att signalera att vi inte kommer försöka få till en regimförändring genom krig eller slå ut kärnvapen. Det är säkrast för alla att signalera att man inte vill ha krig. Det kan göras genom officiella och inofficiella vägar.
”Människor bor här”, står det på banderollen i bakgrunden. Bilden är från Kiev, Ukraina, 26 Januari 2014.
Vad som blir utgången av en konflikt, fredlig dialog eller konfrontation, hänger på de attityder som finns på båda sidor. Samma sak i konflikter som redan har brutit ut och där en fredsprocess har inletts med förhoppningen att få till en varaktig fred.
– Det forskningen antyder är att normer som spelar på våldsamt manligt ideal gör det svårare att hantera konflikter fredligt för då måste de spela tuffa och kan inte backa, säger Erik Melander. Det är generellt en drivkraft i konflikter.
Feministiska värderingar ökar chansen till fredlig dialog
Erik Melander tror att Angela Merkel hade haft lättare att hantera konflikten med Nordkorea än vad Donald Trump har. Detta då hon inte verkar ha samma behov att besvara förolämpningar med hot om våld, något som inte behöver bero på det faktum att hon är kvinna. I somras publicerade Erik Melander och Elin Bjarnegård, docent i statskunskap vid Uppsala universitet, en artikel där de analyserade regeringens ambition att få in fler kvinnor i fredsprocesser. Den bygger på en artikel som forskarna publicerade i januari i den vetenskapliga tidskriften The Pacific Review. Där argumenterar de för att feministiska värderingar spelar en större roll än biologiskt kön för benägenheten att ha en icke-fientlig attityd gentemot andra. Den som tror på jämställdhet har en större chans att få till en fredlig dialog.
– Sverige driver hårt att man ska ha in fler kvinnor, och det är viktigt att göra av flera orsaker men om inte normerna ändras så är det inte sannolikt att enstaka kvinnor kan göra så stor skillnad. Man måste försöka komma åt normerna.
Men det finns också andra, mer praktiska skäl att inkludera kvinnor i en fredsprocess, på alla nivåer. Helené Lackenbauer, forskningsledare på FOI och expert på genusfrågor i säkerhetspolitik och konflikthantering, har studerat flera konflikter i världen, bland annat i Mali och Afganistan.
Kvinnors traditionella roll essentiell i samhället
– Många gånger är det så att de frågor som rör kvinnor också är essentiella för att upprätthålla samhället men de frågorna tas inte upp. Det kan handla om att ha mat på bordet, att barnen är hela och rena, att man har sjukvård, att man tar hand om de gamla. I många länder är staten svag och i vissa fall är de uppgifter som kvinnorna sköter, det vill säga tar hand om familjen, det som utgör samhället.
Den illegala vapenhandeln uppgår till ungefär 60 miljarder kronor per år.
– De flesta fredsprocesser leds av internationella samfund och det borde vara en självklarhet att ta med de här frågorna, men det gör man inte nödvändigtvis. I de flesta fall är man angelägen om att få till fredsavtal och det här tar för lång tid.
Istället är det maktfördelning och fördelning av territorium som brukar tas upp vid konflikthantering, samt hur de stridande ska återintegreras i samhället.
Dold maktfaktor
Kvinnorna kan också vara en dold, outnyttjad maktfaktor. Ett exempel är Mali där de kvinnor som Helené Lackenbauer intervjuade var överens om att det främsta problemet inte var islamisterna utan att inte ha tillgång till rent vatten eller samhällsservice, och att regeringen inte var närvarande.
– Kvinnorna var extremt upprörda över det här och de spelade stor roll när islamisterna tog över i och med att kvinnorna mobiliserade unga män. Så man ser dem inte i det offentliga men de har makten över sina söner.
Om inte kvinnorna inkluderas i ett fredsavtal kan de känna att avtalet inte gäller, och använda sin makt på ett sätt som motverkar fred.
– Kvinnorna ska vara med, inte bara för att de ska vara bättre än män på att förhandla, utan för att de har betydelse för samhället och kan påverka konflikter.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Den alltmer upptrappade stämningen mellan främst Nordkorea och USA hintar om att ett kärnvapenkrig kanske inte är så långt ifrån en realitet som man gärna vill tro.
Det finns dock andra, mindre kända och mindre uttalade hot mot mänskligheten som på sikt utgör ett lika stort hot mot vår arts överlevnad som kärnvapen gör. Vilka dessa är och hur vi kan skydda oss mot dem är något som Olle Häggström, till vardags professor i matematisk statistik på Chalmers, anser är ytterst viktigt att kartlägga.
Det är också anledningen till att han anordnar forskningsprogrammet Existential risk to humanity som äger rum i september och oktober på Chalmers och Göteborgs universitet. Exakt vad de ska prata om är dock inte hugget i sten.
– Om man kan tala om i förväg exakt vad som ska hända så är det ingen riktig forskning, säger Olle Häggström.
Han kan dock avslöja vad han anser vara de främsta hoten mot mänskligheten just nu:
Hoten mot mänskligheten – topp 5
Kärnvapen. Hotet från kärnvapen är enligt Olle Häggstöm helt i särklass just nu. Det har funnits med oss sedan 1945, men har under tiden varierat i sin hotbild. I och med att USA fick en ny president i Donald Trump ökade risken för ett nytt kärnvapenkrig väsentligt, menar han.
– USA valde en person som inte alls är lämpad att sitta på den positionen, vilket har gjort kärnvapen till ett ytterst aktuellt hot, säger Olle Häggström.
Bioteknologisk krigsföring. Tittar vi ett tiotal år framåt i tiden överskuggas vi av ytterligare ett hot, nämligen artificiella virus och bakterier.
– Det är en teknologi som är svår att hindra spridningen av. Kärnvapen är fortfarande, 70 år efter att de utvecklades, ett tiotal staters exklusiva egendom, men kunskapsspridningen är mycket större med biologiska vapen. Om de hamnar i händerna på exempelvis en terroristgrupp är vi i en farlig situation.
Artificiell intelligens. På ännu lite längre sikt finns risken med intelligenta robotar som bygger ännu mer intelligenta robotar.
– När människan inte längre är den mest intelligenta varelsen på jorden, kommer vi då att kunna behålla kontrollen? Om den artificiella intelligensens drivkrafter inte står i väldigt bra samklang vad gäller mänskliga värderingar kan det lätt gå väldigt illa, säger Olle Häggström.
Anders Sandberg, forskare vid Future of the Humanity Institute vid universitetet i Oxford håller med om Olle Häggströms topp tre, men lägger till ytterligare två hot:
Globala systemhot. Många av hoten är långsamma, vilket innebär att det finns en risk att vi skjuter upp dem till kommande generationer. Detta gäller främst det som Anders Sandberg kallar ”osexiga existensiella risker”, till exempel överbefolkning och pandemier.
– I många fall är det inte självklart vilka riskerna är, vilket gör dem svåra att behandla. Vi vet till exempel ganska väl vad vi kan göra om vi hotas av en asteroid eller en supervulkan, men dessa hot är egentligen ganska osannolika. Däremot har vi inte lika bra skydd mot exempelvis pandemier, vilket ebolautbrottet visade.
Svarta hål. För några år sedan var det en debatt om att partikelacceleratorn i Schweiz eventuellt skulle kunna producera svarta hål som till slut skulle leda till att hela jorden kollapsar. Fysikerna bekräftade att detta skulle kunna hända rent teoretiskt, men konstaterade också att jorden har träffats av mer kosmiska stålar än vad partikelacceleratorn skulle kunna uppbåda.
– Det är dock viktigt att vi gör ny forskning så att vi vet att det är säkert. Problemet är hur man ska kunna förklara detta för allmänheten, säger Anders Sandberg.
– Mänsklighetens överlevnad är ett underutforskat område och det behövs mer kunskap om det än vad vi har i dag. Vi vill säkerställa en lång och blomstrande framtid för mänskligheten och därför behöver vi ta reda på de största riskerna mot den och vad vi kan göra för att undvika dem, säger Olle Häggström.
Anders Sandberg på Future of the Humanity Institute vid universitetet i Oxford är vetenskaplig ledare för forskningsprogrammet som i höst ska identifiera hoten mot mänskligheten. Han är inne på samma spår som Olle Häggström.
– Visst kommer vi att sammanfatta de mest intressanta sakerna, men det här är ju riktig forskning och vi vet inte ännu hur man ska hantera dessa frågor. Förhoppningsvis får vi nya uppslag att arbeta med och att det stimulerar till mer forskning i USA, England och framförallt Sverige.
Sammanlagt ett 20-tal forskare från olika länder deltar och forskningsprogrammet innebär framförallt en möjlighet för forskare inom olika discipliner att sitta ner och prata med varandra.
Mänskligt skapade hot
– Vi drunknar i mänskligt skapade hot. Därför får vi skjuta lite på de icke akuta hoten från asteroider och supervulkaner för när det gäller att skydda oss från existensiella hot gäller det främst från våra egna teknologier, säger Olle Häggström.
Att de allra mest akuta hoten mot mänskligheten är skapade av oss själva kan nog få vissa att ifrågasätta syftet att rädda en sådan självmordsbenägen art. Att göra ingenting och låta mänskligheten utrota sig själv tycker dock Olle Häggström inte är en rimlig lösning.
– Inte mycket är vunnet på att sitta och oroa sig över att människor är korkade. Hoten har och göra med att vi inte koordinerar våra handlingar på rätt sätt, vilket gör att det uppstår teknologiska kapplöpningar. Det viktiga är hur man organiserar ett samhälle som faktiskt kan hantera den här sortens problem.
Han får medhåll av Anders Sandberg.
– Bara för att något är naturligt betyder det inte att det är rätt och det faktum att en art dör ut betyder inte att det är bra att den gör det. Men vi måste tänka igenom vad vi vill med universum och där finns det fantastiskt mycket att utforska.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
Svår och ofta återkommande halsbränna och sura uppstötningar, så kallad refluxsjukdom, drabbar mellan 10 och 20 procent av den vuxna befolkningen. Den vanligaste behandlingen är läkemedel som gör magsäcksinnehållet mindre surt. För de allra flesta innebär det att symtomen minskar. Däremot hjälper behandlingen inte mot den bakomliggande sjukdomen.
Titthålsoperation En alternativ behandlingsmetod är operation med så kallad antirefluxkirurgi. Denna operation görs numera oftast med titthålsteknik, där man skapar ett mekaniskt hinder för magsäcksinnehållet att komma upp i matstrupen. Men operationerna har blivit ovanligare efter millennieskiftet, dels för att läkemedlen oftast är effektiva, men också på grund av att operationen kan medföra risk för komplikationer och återfall i refluxsjukdom. Äldre studier av återfall efter operation har varit små och visat varierande resultat, några av dessa studier har dock visat på väldigt hög återfallsrisk.
För att bättre klarlägga återfallsrisken efter antirefluxkirurgi med titthålsteknik har forskare vid Karolinska Institutet genomfört en stor studie, där man har följt upp alla vuxna refluxpatienter som genomgått sådan operation i Sverige mellan 2005 och 2014. Bland 2 655 opererade patienter kunde forskarna se att 18 procent hade fått återfall av reflux, vilket är lägre än i de flesta tidigare studierna. Av de patienter som fick återfall behandlades 84 procent med långtidsbehandling med läkemedel och endast 16 procent med en ny operation. Endast 4 procent av alla patienter i studien drabbades av någon komplikation, oftast handlade det om komplikationer av låg svårighetsgrad.
Återfall av reflux var vanligare bland kvinnor, äldre och personer med andra sjukdomar. Risken var lägst bland friska män under 45 år.
Alternativ för unga och friska – Denna typ av operation med förhållandevis låg risk för komplikationer kan vara ett underutnyttjat behandlingsalternativ, särskilt hos unga och friska personer med svår refluxsjukdom, säger Jesper Lagergren, professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi på Karolinska Institutet och huvudansvarig för studien.
Medicinerna är lättillgängliga och ger god symtomlindring men behandlar inte den bakomliggande sjukdomen. Medicineringen är oftast livslång och långvarig behandling kan på lång sikt ge komplikationer i form av benskörhet, lunginflammation och vissa typer av mag–tarminfektioner.
– Operation kräver ingen längre sjukhusvård och är en engångsbehandling, men medför risker för komplikationer och återfall av reflux. Tidigare jämförelser mellan medicinering och kirurgi har visat att livskvaliteten är bättre efter operation jämfört med medicinering och det har även bedömts sannolikt att det är mer kostnadseffektivt i ett längre tidsperspektiv, säger Jesper Lagergren.
Kontakt
Jesper Lagergren, professor och överläkare,
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet,
tel: 08-517 760 12, 070-227 40 88,
e-post: jesper.lagergren@ki.se
John Maret-Ouda, läkare, forskarstuderande
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet, tel: 070-349 15 52, e-post: John.Maret.Ouda@ki.se
– Med den nya behandlingen skulle vi kunna erbjuda betydligt bättre skydd mot frakturer och därmed kunna hjälpa många patienter med uttalad osteoporos, säger Mattias Lorentzon, medförfattare till studien, professor i geriatrik på institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Många patienter med uttalad benskörhet och hög frakturrisk kan ofta inte återfå sin ursprungliga skelettstyrka. De fortsätter att få frakturer även vid behandling enligt rådande standard med alendronat i tablettform varje vecka.
Alendronat ökar bentätheten genom att bromsa nedbrytning av skelettet och minskar därmed risken för fraktur med 20-50 procent. Många med osteoporos, inte minst äldre kvinnor, fortsätter dock att bryta sig, ibland bara genom fall från stående. Frakturerna leder till funktionsnedsättning och lidande, och vid höft- och kotfraktur ofta till för tidig död.
Lägre risk för fraktur
I den aktuella studien ingick 4 093 kvinnor, i genomsnitt 74 år gamla, med osteoporos och tidigare fraktur. De lottades till tolv månaders behandling med endera alendronat eller det nya läkemedlet romosozumab, en antikropp som blockerar ämnet sklerostin, som bromsar nybildning av ben. Behandling med romosozumab leder därmed till en snabb nybildning. Efter de första tolv månaderna fick alla patienter alendronat i tolv månader.
Risken för kotfraktur under studiens gång visade sig vara 48 procent lägre för de som fick romosozumab jämfört med gruppen som fick alendronat hela tiden. Andelen drabbade i de två grupperna var 6,2 respektive 11,9 procent.
Risken för klinisk fraktur, exempelvis fraktur på arm eller ben, var 27 procent lägre i gruppen som fick romosozumab. Här var andelen drabbade 9,7 respektive 13,0 procent i de olika grupperna.
Andelen biverkningar och allvarliga biverkningar var i stort sätt lika vanliga i båda behandlingsgrupperna. Man observerade dock att allvarliga kardiovaskulära händelser, som hjärtinfarkt eller stroke, inträffade hos 2,5 procent av patienterna som fick romosozumab, mot 1,9 procent i gruppen som fick alendronat under studiens första tolv månader.
Hjälp för högriskpatienter Enligt Mattias Lorentzon behöver säkerhetsaspekterna med det nya läkemedlet studeras ytterligare. En tidigare och nästan dubbelt så stor studie har dock visat att romosozumab inte ger någon ökad risk för kardiovaskulära händelser jämfört med placebo.
– Med romosozumab i behandlingsarsenalen skulle vi kunna förhindra många frakturer hos högriskpatienterna, avslutar han.
Artikeln är publicerad i The New England Journal of Medicine (NEJM):
– Högskoleprovet kan få väldigt stora konsekvenser för provdeltagarnas hela framtid eftersom det kan avgöra om man kommer in på en attraktiv utbildning. Därför är det viktigt att säkerställa att provet håller hög kvalitet, säger Jonathan Wedman.
I sin doktorsavhandling har han undersökt högskoleprovets så kallade validitet, det vill säga hur väl provet verkligen mäter vad det är avsett att mäta: studiefärdighet. Högskoleprovet förändrades kraftigt hösten 2011 genom att antalet uppgifter och delprov blev fler samt genom att provet delades upp i två separata delar, en kvantitativ del och en verbal del. Den förändringen medförde också att ny forskning behövdes, för att utvärdera det nya provets validitet, eller för att vara mer korrekt: för att utvärdera validiteten i tolkningarna och användningarna av provpoängen.
Robust teoretisk modell kan bli bättre
Jonathan Wedman har i fyra studier tagit fram ett förslag till en teoretisk modell för högskoleprovet samt gjort statistiska analyser av högskoleprovsdata från 100 000, respektive 140 000 och 250 000 provdeltagare. Resultaten visar att även om den teoretiska modellen är robust i sin nuvarande utformning, skulle vidare validitetsstudier gynnas av ett tydligare definierat innehåll för begreppet studiefärdighet.
Resultaten visar också att poängen på den kvantitativa och verbala delen ger en korrekt bild av provdeltagarnas styrkor och svagheter men att delprovspoängen inte gör det i samma utsträckning. Dessutom verkar det som att kvinnliga provdeltagare gynnas på ungefär en femtedel av ordförståelse-uppgifterna, medan manliga deltagare istället gynnas på lika stor del av uppgifterna i engelsk läsförståelse.
– Om könsmönstren kvarstår bör delproven i ordförståelse och engelsk läsförståelse studeras närmare för att se om några åtgärder behövs så att delproven genom sin utformning inte missgynnar något kön, säger Jonathan Wedman.
Jämförbara provresultat
Högskoleprovsresultat är giltiga i fem år och det innebär att det är mycket viktigt att provresultat från olika tillfällen är jämförbara så att konkurrensen till utbildningar blir rättvis. I avhandlingen har Jonathan Wedman också undersökt om den statistiska metod, som används för att göra provpoäng från olika provtillfällen jämförbara, är lämplig och om det är den bästa möjliga metoden för ändamålet. Resultatet tyder på att nuvarande metod är lämplig men resultatet var något oklart om det är den bästa metoden eller inte.
För mer information: Jonathan Wedman. Telefon: 090-786 55 27. E-post: jonathan.wedman@umu.se
Kombinerade effekter av klimatförändringar och resursutvinning kräver anpassningsbara strategier för att skapa och upprätthålla en livskraftig renskötsel i norra Skandinavien och Finland, även kallat Norra Fennoskandien. För att forma sådana strategier behövs det gemensamma åtgärder mellan renskötare, andra markanvändare, myndigheter och politiker på olika administrativa nivåer och integration av deras olika kunskaper.
Dessa slutsatser framhålls i en rapport som sammanfattar det omfattande forskningsprojektet TUNDRA, som bedrivs av flera universitet och forskningsinstitut i Finland, Norge och Sverige. I den nyligen publicerade slutrapporten kombinerar forskarna ekologiska resultat och workshops som renskötare deltog i med möjliga politiska ramar för styrning av renskötsel. Redaktörer för slutrapporten är Umeåforskaren Tim Horstkotte och professor Jukka Käyhkö vid Åbo universitet.
Fler träd och buskar Ett varmare klimat kommer att leda till ökad tillväxt av träd och buskar både norrut och uppåt bergshöjder, till exempel av björk och vide. Som följd minskar området av öppen tundra betydligt, med negativa konsekvenser för biodiversiteten i Arktis. Dessutom kommer ökande temperaturer under våren att påskynda snösmältningen. I kombination kan dessa effekter avsevärt sänka reflektionen av inkommande solstrålning, vilket kan leda till en förstärkande återkoppling till klimatförändringar.
Där trädgränsen redan har stigit behöver renskötare anpassa sitt sätt att bedriva renskötseln. Hittills är dessa ändringar emellertid inte allmänt sett som ett stort problem. I stället beror betydelsen av dessa förändringar på när och var vissa skötselstrategier äger rum.
– Renbete kan bryta den förstärkande återkopplingen mellan ökad tillväxt av träd och klimatuppvärmning. Genom att förhindra invasion av träd och buskar kan renar bidra till att hålla tundran öppen, vilket är en förutsättning för överlevnad och bevarande av många arktiska växter. Det är denna interaktion som potentiellt kan formas av renskötseln, men detta innebär ofta en avvägning mellan olika skötselalternativ, säger Tim Horstkotte, postdoktor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Oklar lagstiftning I synnerhet betonade renskötare att kombinerade effekter av omvärldsfaktorer och mänskliga aktiviteter påverkar deras möjligheter att bedriva renskötseln. Till exempel begränsar andra former av markanvändning så som skogsbruk, vattenkraftsutbyggnad och infrastruktur deras möjligheter att anpassa sig till effekterna av klimatförändringen. Dessutom anser renskötare att en oklar lagstiftning och brist på självbestämmande är utmaningar.
– Det är tydligt att politiska beslut och maktförhållanden allvarligt påverkar renskötselns framtid. Att främja processer för gemensam kunskapsproduktion kan därför vara ett led i att undvika misstro i de politiska besluten samt bidra till ökad ömsesidig förståelse mellan berörda parter, säger Tim Horstkotte.
Rapport
Nordic Centre of Excellence (NCoE) TUNDRA How to preserve the tundra in a changing climate har varit ett femårigt projekt (2011–2015) inom ramen för Toppforskningsinitiativet (TRI) vid NordForsk.
Slutrapporten av TUNDRA är publicerad på engelska, svenska, finska och nordsamiska.
Kontakt
Tim Horstkotte, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, telefon: 090-786 59 82, e-post: tim.horstkotte@umu.se
Doktoranden Sofia Serholt har undersökt hur mellanstadieelever i en västsvensk grundskola interagerar med en så kallad humanoid robot med människoliknande kropp, huvud och armar i klassrummet.
− Jag har testat hur barnen reagerar på vanliga undervisningsinstruktioner som ges av antingen en robot eller en lärare för att bygga en Lego-figur. Resultaten visar att barnen är villiga att lyssna på anvisningarna från roboten, men att de till skillnad från samspelet med läraren inte söker hjälp från den när de inte förstår, säger Sofia Serholt.
Hon har även analyserat barnens reaktioner på robotens sätt att prata och röra på sig. Det visade sig att barnen besvarade robotens sociala kommunikation, exempelvis att eleverna svarade när roboten sa hej, att barnen reagerade när de fick beröm för något de var bra på, och att eleverna replikerade på frågor som ställdes av roboten, som om att roboten var en betydelsefull aktör i klassrummet.
Förväntar sig att roboten ska förstå
− Å andra sidan såg jag att barnens samspel med roboten ofta misslyckades när den inte lyckades interagera med barnen på ett för dem meningsfullt sätt. Det är tydligt att barnen har förväntningar på roboten att den ska förstå och tolka deras intentioner. Men när detta inte sker så försvinner samspelet, säger hon.
Användandet av robotar i klassrummet kan ses som en naturlig följd av skolans pågående digitalisering, där digitala hjälpmedel så som exempelvis laptops och interaktiv teknik blir allt vanligare. En människoliknande robot kan i sin tur underlätta det digitala lärandet genom att förstärka det sociala samspelet mellan tekniken och eleven.
Med hjälp av intervjuer och enkätundersökningar som Sofia Serholt gjort med lärare och elever framträder också många etiska utmaningar med robotar i skolan.
− Hur säkerställer vi barnens integritet och vad blir konsekvenserna av robotar i klassrummet på sikt? Och vem bär ansvaret för robotar i skolan, inte bara i relation till vad som sker i klassrummet, utan även i händelse av oförutsedda och negativa konsekvenser som kan inträffa? Dessa frågor måste hanteras innan robotar kan ses som en möjlig teknologi i skolan, säger hon.
För mer information: Sofia Serholt, doktorand vid institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet
E-post: sofia.serholt@ait.gu.se
Telefon: 073-710 8076
Idag är traktorn en självklar del i det helt mekaniserade lantbruket, och kanske också själva sinnebilden för det. Men hur gick det egentligen till under den tid då traktorer och motorplogar började säljas i Sverige för omkring ett sekel sedan? Och vad fanns det för skillnader mellan svensktillverkade och importerade maskiner? Om detta berättar Per Thunström i en avhandling från SLU.
Per Thunström har ett mer än trettioårigt intresse för svensk traktorhistoria bakom sig. Nu har han efter en systematisk genomgång av olika arkiv publicerat den förmodligen första akademiska skriften om traktorns intåg i det svenska jordbruket.
Fick stort inflytande I sin licentiatavhandling fokuserar Thunström på introduktionsperioden, åren 1905–1930. Han har kartlagt den tekniska utvecklingen i hela det utbud av traktorer och motorplogar som fanns på den svenska marknaden under denna tid, och även jämfört de svensktillverkade maskinerna med de som importerades. Han har också undersökt hur produktion och marknadsföring påverkade utvecklingen, och hur olika aktörer och deras nätverk banade väg för det motoriserade jordbruket. Detta aktörsnätverk visade sig vara ganska litet, men det kom att få stort inflytande på utvecklingen.
Den första traktorn som användes i praktisk drift i Sverige var en International Harvester 1908 vid Nyckelby gård utanför Bålsta i Uppland. Foto: A. Willmansson, Enköpings museum
Per Thunström visar att många skilda system och konstruktioner provades när förbränningsmotorn hade utvecklats till ett stadium där den även var möjlig att använda inom fältmekanisering. Efter hand kom traktorsystemet där redskapen drogs efter maskinen att bli allenarådande. Under första världskriget, då Sverige var utestängt från import, uppkom här i landet däremot en speciell typ av motorplogar som fick god spridning på den svenska marknaden. Dessa motorplogar hade plogkroppar som kunde lyftas individuellt och en motor som kunde frikopplas vid stenpåkörning.
Slog ut svenska motorplogar När importvägarna åter öppnades efter krigsslutet inkom ett flertal amerikanska traktorfabrikat, med den revolutionerande och prisbilliga Fordson-traktorn i spetsen. Dessa traktorer, tillsammans med de väl fungerande självlyftande bogserplogarna, gjorde att de svenska motorplogskonstruktionerna slogs ut. Utslagningen förstärktes av 1920-talets ekonomiska krisår, som även drabbade övriga inhemska och importerade traktorer.
Trots påverkan från de flercylindriga förgasarmotorer som de utländska traktorerna vanligen var utrustade med, fortsatte de kvarvarande svenska traktortillverkarna att använda sig av tändkulemotorer, som huvudsakligen kan ses som en svensk specialitet. Traktoranskaffningen fick en tillfällig nedgång under 1920-talets krisår, men tog därefter förnyad fart och spreds till nya köparkategorier, särskilt under senare delen av årtiondet.
Vid undersökningstidens slut hade traktorn förvandlats från en ”plöjningsmaskin” till en ”universaltraktor”, som en av Sveriges traktorpionjärer beskrev utvecklingen i tidskriften Lantmannen 1930. Vid denna tidpunkt hade det uppkommit ett fåtal dominerande traktortyper. Förutom den vanliga Fordson-typen fanns t.ex. bandtraktorer och ”row-crop”-traktorer, som då fått mer specialiserade uppgifter.
– Traktorernas intåg i jordbruket var alltså beroende av utvecklingen av de tekniska funktionerna, men det påverkades också starkt av de ekonomiska konjunkturerna och av avspärrningarna under första världskriget, konstaterar Per Thunström.
Kontakt
Per Thunström, licentiat vid inst. för stad och land, avd. för agrarhistoria
Sveriges lantbruksuniversitet och akademiarkivarie vid enheten bibliotek, arkiv och historiska projekt, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, tel 08-54 54 77 16, epost per.thunstrom@klsa.se
Avhandlingen publiceras även av KSLA, som nr 75 i serien Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden.
Disputation Per Thunström, institutionen för stad och land, försvarade sin licentiatavhandling Traktorernas intåg. Teknik, produktion och marknadsföring i Sverige under introduktionsperioden 1905–1930 den 1 september 2017 vid SLU i Uppsala.
Hundar har under domesticeringen från sin vilda förfader, vargen, till dagens husdjur utvecklat en unik samarbetsförmåga med människor. Bland annat är de snabba på att ”be om hjälp” när något problem tycks dem för svårt. Men variationen är stor även inom en och samma ras. Nu har en forskargrupp i Linköping, under ledning av professor Per Jensen, funnit en möjlig förklaring till att hundar är olika snabba på att söka samarbete med människor.
Oxytocin viktigt i sociala relationer
Forskarna misstänkte att hormonet oxytocin kunde vara inblandat. Oxytocin är välkänt för sin vikt för sociala relationer mellan olika individer hos både människor och djur. Effekten av oxytocin hänger ihop med funktionen hos mottagarstrukturen, receptorn, som interagerar med hormonet i cellerna. Bland annat har tidigare studier tytt på att skillnader i hundars förmåga att kommunicera kan vara associerat med variationer i arvsmassan i närheten av genen som kodar för oxytocinreceptorn. Forskarna studerade därför 60 golden retrievers när dessa försökte klara ett olösligt problem.
– Först lärde sig hundarna att på egen hand öppna ett lock för att få fatt i en godbit. Därefter fick de försöka när locket var fastskruvat och därför inte gick att öppna. Vi mätte hur lång tid det tog innan de vände sig till ägaren för att få assistans, säger Mia Persson, doktorand vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) och huvudförfattare till artikeln.
Före beteendetestet höjde forskarna hundarnas oxytocinnivåer i blodet genom att spraya hormonet i nosen. Som jämförelse fick hundarna också göra testet efter att ha fått en neutral saltvattensdusch på samma sätt. Forskarna samlade också in DNA genom att stryka en bomullstops på insidan av hundens kind och analyserade vilken variant varje individ hade av genen för oxytocinreceptorn.
Avlade på samarbetsförmåga
Resultaten visade att hundar med en särskild genetisk variant av denna receptor reagerade kraftigare på oxytocinsprayen än andra. Deras hjälpsökande beteende mot ägaren ökade när de fick oxytocin jämfört med när de fick den neutrala saltlösningen i nosen. Forskarna menar att resultaten hjälper oss förstå hur hundar förändrats under domesticeringen. De analyserade nämligen också DNA från 21 vargar och fann samma genetiska variation bland dem. Det talar för att den genetiska variationen fanns redan när hundens domesticering började för 15 000 år sedan.
– Det tyder på att människor valde ut vargar med särskilt gynnsam förmåga till samarbete när hundarna domesticerades och sedan avlade vidare på dem, säger Mia Persson.
Den genetiska variation forskarna studerat påverkar inte själva oxytocinreceptorn, utan är en markör som används av praktiska skäl. Det behövs ytterligare forskning för att ta reda på mer exakt vilka skillnader i arvsmassan som ligger bakom de effekter man sett.
Per Jensen framhåller att studierna visar hur socialt beteende till stor del styrs av samma genetiska faktorer hos olika arter.
– Oxytocin är oerhört viktigt för vårt eget sociala samspel med andra människor. Dessutom har vi liknande variation i gener inom det här hormonsystemet. Studier av hundars beteende kan därför hjälpa oss förstå oss själva och kanske på sikt bidra till mer kunskap om olika sociala funktionsstörningar, säger han.
Forskningen har finansierats med stöd av Europeiska forskningsrådet (ERC).
För mer information:
Per Jensen, professor, per.jensen@liu.se, 013-281298
– Det har hänt mycket inom damfotbollen. Den har fått ett annat erkännande, men förutsättningarna är ändå helt andra än vad som gäller för männen, och klubbarna jag undersökt vill utvecklas på egna premisser, säger Mattias Melkersson.
Mattias Melkersson har intervjuat klubbdirektörer och marknadschefer i fyra skandinaviska klubbar: Stabæk (Norge) och Fortuna Hjørring (Danmark) och Linköpings FC och LdB FC Malmö. Han har gått igenom pressarkiv och talat med sportjournalister, andra fotbollsexpert och med representanter för de olika kommunerna. Syftet har varit att undersöka hur klubbarna existerar i en utvecklingskontext.
– Jag har velat synliggöra vad klubbarna gör för att utvecklas. Hur formulerar de sin varumärkesidentitet och hur de kommunicerar den utåt. Varför klubben väljer att presentera sig som den gör, säger Mattias Melkersson.
Vill göra sin egen resa
Gemensamt för klubbarna är att de vill komma ifrån genusstereotyper där de hela tiden jämförs med herrfotbollen och antingen tvingas anpassa sig till eller utmana en manlig norm.
– Klubbarna vill inte bli som herrklubbarna, de vill göra sin egen resa. Men villkoren är helt andra än vad som gäller för männen. De fyra klubbar jag tittat på hör till Skandinaviens framgångsrikaste, så naturligtvis är det mycket tuffare för de flesta.
Medan Stabæk är en del av stor klubb i Norge, har Linköping stark koppling till stadens hockeylag. LdB FC, som numera är Rosengård, sponsrades av ett företag. Fortuna Hjørring arrangerar den stora tävlingen Dana Cup.
Geografisk förankring avgörande
– De har hittat olika sätt att ta sig fram. Gemensamt för alla fyras identitet är den starka förankringen i den lokala hemvisten; det är så de får erkännande och synlighet. Det är viktigt för dem att nätverka lokalt för att hittas sponsorer och bli kända på orten. Kommunerna säger också att lagen är ”ambassadörer för oss”. Det finns ett genuint intresse, säger Mattias Melkersson.
Trenden går, menar han, mot att storklubbar som Chelsea och Barcelona satsar på damfotboll. Det skulle han nu vilja fortsätta undersöka närmare.
– De vill bygga varumärken och knyta fler konsumenter till sig. Jag tror att storklubbarnas intresse gör det tuffare för våra klubbar framöver – här finns inte de pengarna.
Hur hoppas du att din avhandling ska användas?
– Jag har velat skriva en berättelse om de här fyra klubbarna. Jag hoppas att den ska väcka tankar och att även fotbollsrörelsen ska kunna ta den till sig, säger Mattias Melkersson.
– Min forskning handlar om att förstå ungdomars sömn och vilka faktorer som är kopplade till den. Jag är intresserad av varför många ungdomar sover för lite och vad man kan göra åt det.
Det säger Serena Bauducco som är knuten till Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete vid Örebro universitet.
Hon har nu lagt fram en avhandling som visar att ungdomar som sover för lite mår sämre psykiskt. Den här gruppen har sämre sömnrutiner och är mer stressade och oroliga för skolan än de som sover ordentligt. Dessa ungdomar har även med sig mobilen eller datorn i sängen i högre grad än andra.
Sömnbrist kopplad till högre frånvaro
Serena Bauducco konstaterar i avhandlingen också att problem med sömnen är direkt kopplat till högre skolfrånvaro.
– Ungdomarna som visade symptom på sömnsvårigheter hade tre gånger högre frånvaro än de som inte hade svårt att sova. Det är ganska mycket.
– Vi kontrollerade även andra saker som kan ha koppling till hög frånvaro – till exempel mobbning, depression och ångest. Men sambandet mellan sömnsvårigheter och varför de inte gick till skolan var mycket tydligt.
Hennes avhandling bygger på en studie där cirka 2 700 högstadieelever ingick. Studien visar att skolungdomar sover längre på helgerna. Men de går och lägger sig senare och vaknar senare, vilket gör att de kommer till skolan på måndagen med en förändrad dygnsrytm. Eller med andra ord – de lider av jetlag.
– Konsekvensen kan bli att de är trötta och griniga i skolan. Det finns studier som visar att för lite sömn kan påverka inlärningen, säger Serena Bauducco.
20 procent sover för lite För en del kan det ta tre-fyra dagar att ställa om – och då är skolveckan nästan slut. Men för det stora flertalet är den helgrelaterade jetlagen inget större problem. Nästan alla hade visserligen jetlag men en majoritet fick tillräckligt med sömn under veckan.
– Men det var ändå 20 procent av ungdomarna som sov för lite generellt sett, säger Serena Bauducco.
När barn kommer in i tonåren utvecklar de senare kvällsvanor och det tar längre tid för dem att somna när de lägger sig. Det är en naturlig del i utvecklingen men det kan naturligtvis ändå vara jobbigt.
Serena Bauducco och hennes forskarkollegor genomförde därför ett program med högstadieelever i Örebro. Syftet var att hjälpa ungdomarna att skaffa sig rutiner för att få en bra sömn. Det handlade om enkla saker som att inte ta med sig mobilen i sängen, inte skicka eller svara på sms efter klockan tio på kvällarna. Men också om att planera sin tid så att det fanns utrymme för både skola, fritid – och sömn.
– Ett resultat var att de ungdomar som sov minst fick bättre sömnrutiner. De blev mindre stressade och sov bättre.
Senare skolstart kan vara en lösning
Kan man dra slutsatsen att elever som sover dåligt också har svårt för sig i skolan?
– Det är inget som vi har tittat på, men det finns andra studier som visar på det.
Det finns skolor i Sverige som har infört senare start på skoldagen för att man vill anpassa sig till tonåringarnas dygnsrytm. Vissa forskare menar att sovmorgon kan leda till att elever presterar bättre.
Serena Bauducco tycker att det här är en intressant utveckling.
– Sen skolstart för med sig mycket annat, personalen måste ändra sina tider, busstidtabellerna måste göras om med mera. Jag tycker att det här ändå är värt att testa, bara man ser till att utvärdera det man gjort.
– Om det finns mer vattenaktivitet på Mars än vad vi tidigare trott ökar chanserna för att vi hittar någon form av liv under markytan, säger Anshuman Bhardwaj, biträdande universitetslektor i atmosfärsvetenskap och försteförfattare till en artikel i Scientific Reports.
De nya resultaten kan få stor inverkan på framtida utforskning av den röda planeten.
– Om vi konstaterar att det finns vatten överallt på de ekvatoriella och subekvatoriella områdena på Mars kommer det att påverka de planetära skyddsprogrammen. Sannolikt kommer det ställas hårdare krav på de instrument som landar på Mars på grund av risken för biologisk kontaminering. Samtidigt, om vi antar att flytande vatten är en förutsättning för någon form av liv på Mars, finns det livet sannolikt i just de här regionerna och de får därför stor astrobiologisk betydelse, säger Anshuman Bhardwaj.
Strimmor på sluttningarna De strimmor som forskarna intresserat sig för är karaktäristiska för Mars yta och uppstår på sluttningar. De bildas vid låga breddgrader på terräng med låg termisk tröghet och hög reflexionsförmåga (albedo) och är täckta av en relativt stor mängd fint damm. Orsaken till varför strimmorna uppstår är omdebatterad och hittills har den mest accepterade förklaringen varit att det beror på någon form av torr process, till exempel laviner av damm eller skalv. Som tidigare forskning vid Luleå tekniska universitet visat finns det salter, perklorater, som kan ta upp vatten i ytlagret på Mars. Vid specifika temperaturer och relativ fuktighet kan salterna absorbera vattenånga från atmosfären, en process som kallas delikvescens, och bilda mycket koncentrerade lösningar eller saltlösningar. Processen har hittats i området Gale Crater på Mars och nu finns det indikationer på att det kan äga rum även på andra delar av Mars.
– Teoretiskt är det möjligt att delikvescens förekommer på många fler områden på Mars. Vi försöker nu fastställa att vattenaktivitet inte är ett lokalt fenomen utan att det finns på en global nivå och att det är delikvescens som orsakar Mars strimmor, säger Anshuman Bhardwaj.
Analyserat bilder Genom att analysera bilder från två instrument, Context Camera och High-Resolution Imaging Science Experiment som finns ombord på Nasas Mars Reconnaissance Orbiter, har forskarna kartlagt var på Mars yta som strimmorna finns. I kombination med data om Mars geofysik och geokemi fann de ett tydligt samband mellan strimmorna och existensen av klorsalter, ytlagrets hydratiseringsnivåer och atmosfäriskt vatteninnehåll i det överliggande gränslaget. Sammantaget kan det alltså vara saltlösningar som sprider sig genom damm och skapar strimmorna på sluttningarna.
– Damm och gravitation spelar också viktiga roller här. Eftersom damm är poröst och har hög kapilläritet kan vatten ta sig fram genom det. Därtill är gravitationen på Mars svag vilket gör att vattnet kan rinna lättare, förklarar Anshuman Bhardwaj.
Delikvescensprocessen ligger bakom designen av instrumentet HABIT som Luleå tekniska universitet utvecklat och som kommer ingå i ESA: s ExoMars 2020-uppdrag.
