Forskare har nyligen upptäckt ett område med omfattande utsläpp av den kraftfulla växthusgasen metan från bottensedimenten. Området ligger i Landsortsdjupet, cirka 30 kilometer sydost om Nynäshamn. Det här överraskade forskarna.
– Vi vet att det kan bubbla ut metangas från grunda kustnära havsbottnar i Östersjön, men jag har aldrig sett en så intensiv bubbelavgång tidigare och definitivt inte från ett så djupt område, säger forskaren Christian Stranne vid Stockholms universitet.
Det pågående forskningsprojektet syftar till att öka kunskapen om metan med dess källor och sänkor i de syrefria miljöerna i Östersjöns djupare delar.
– Kunskapen kring de faktorer som styr hur mycket metan som produceras i de här djupare områdena och vart metanet tar vägen är bristfällig. Hur reagerar systemet på till exempel övergödning eller ett varmare klimat? Jag visste från ett av mina tidigare projekt att metanhalterna i sedimenten i det här området är högre än på andra ställen i Östersjön, men jag hade aldrig förväntat mig att det skulle bubbla ut metan i havet på det här viset, säger forskaren Marcelo Ketzer vid Linnéuniversitetet.
Bubblor steg över 300 meter
Forskarna fastställde områdets utbredning till cirka 20 kvadratkilometer, som motsvarar nästan 4 000 fotbollsplaner. Området ligger på ungefär 400 meters djup.
Under expeditionen samlades ett stort antal sedimentkärnor och vattenprov in. Nu hoppas forskarna att analyser ska kunna ge svar på varför så mycket metangas släpps ut från just det här specifika området.
En annan upptäckt handlar om hur högt upp genom vattenpelaren metanbubblorna stiger. Till forskarnas förvåning kunde vissa bubblor stiga upp till 370 meter från havsbottnen.
– På de djup som vi jobbar med här kan man förvänta sig att metanbubblorna når som högst kanske 150-200 meter från havsbottnen. Metanet i bubblorna löses upp i havet och därför minskar de oftast successivt i storlek när de stiger mot havsytan, säger Christian Stranne.
Teori om att syrefria bottnar ligger bakom
Forskarna har ännu inte lyckats ta reda på exakt hur högt bubblorna når. Från ekoloden kan de se bubblor till åtminstone 40 meter från havsytan, men det kan vara så att en del bubblor når betydligt högre.
En av förklaringarna kan vara att bubblorna är ovanligt stora, men forskarna har en alternativ förklaring som de anser troligare. Det kan vara kopplat till de syrefria förhållandena i Östersjöns djupvatten.
– Om det inte finns syre så kan halterna av löst metan i havet bli relativt höga, vilket i sin tur leder till att bubblorna inte tappar metan lika snabbt. Det är en hypotes som vi just nu undersöker och om den visar sig vara korrekt kan det få konsekvenser – om syreförhållandena i Östersjön försämras ytterligare skulle det sannolikt leda till en större transport av metan från de djupare delarna av Östersjön, säger Christian Stranne.
Forskarna tror att liknande metangasutsläpp även kan förekomma på andra platser i Östersjön.
Kontakt:
Marcelo Ketzer, professor i miljövetenskap vid Linnéuniversitetet, marcelo.ketzer@lnu.se
En ny studie från Uppsala universitet har undersökt hur köer utanför vallokalerna under de svenska valen 2022 påverkade deltagandet.
Totalt sjönk valdeltagandet med tre procent mellan 2018 och 2022 – från 87 till 84 procent.
– En av demokratins grundstenar är att alla medborgare ska ha goda och likvärdiga möjligheter att rösta. Att delta i val bör därför inte kräva mer tid och resurser än nödvändigt. Vi ville undersöka hur den ovanligt omfattande köbildningen 2022 påverkade människors benägenhet att rösta, säger statsvetaren Axel Cronert vid Uppsala universitet.
Enligt forskarna är den aktuella studien viktig för att förstå väljarbeteende, men också för diskussionen om det svenska valsystemets utformning.
Långa köer kan avskräcka väljare
Valdeltagandet är traditionellt högt i Sverige, men studier har saknats om hur köer påverkar viljan att rösta. Ett fåtal studier i andra länder har dock visat att långa köer vid vallokalerna kan avskräcka väljare från att rösta.
Forskarna har undersökt hur valdeltagandet förändrades i de valdistrikt som hade stora problem med köer under valdagen, jämfört med liknande distrikt utan köer.
Som mått på köbildningen används uppgifter om hur sent valdistrikten i de 20 största kommunerna behövde hålla öppet innan den sista köande väljaren hade röstat. Detta har kombinerats med uppgifter om köer i enkäter till röstmottagare i tre större kommuner.
– Röstmottagarnas enkätsvar ger relativt gott stöd för att sen stängningstid är sammankopplat med köproblem under valdagen i stort, säger forskaren Marcus Österman vid Uppsala universitet.
Tecken på spridningseffekter
Resultaten visar samstämmigt att minskningen i valdeltagande sedan 2018 var större i de distrikt som hade köproblem än i jämförbara distrikt utan köer. Köernas betydelse för nedgången i valdeltagande uppskattas till cirka en procentenhet i distrikt med köer.
Forskarna ser även tecken på spridningseffekter, det vill säga att köproblem i ett valdistrikt också negativt påverkade valdeltagandet i närliggande distrikt.
– Samtidigt tyder resultaten på att en del av de väljare som avstod från att rösta i sin ordinarie vallokal istället valde att gå till en förtidsröstningslokal som var öppen på valdagen, säger Axel Cronert.
Totalt sett tyder dock studien på att köproblematiken var relativt begränsad. Av de 40 procent av landets valdistrikt som ingår i studien behövde enbart drygt tre procent hålla öppet mer än 15 minuter efter ordinarie stängningstid.
Därför bedömer forskarna också att köernas sammanlagda effekt på valdeltagandet i Sverige var liten. Inte ens den största skattningen i studien talar för att effekten överstiger 0,25 procentenheter, alltså som mest en tolftedel av den sammanlagda minskningen i riket på tre procentenheter mellan 2018 och 2022.
Risk att färre röstar i nästa val
Men en slutsats är att risken för konsekvenser av köproblem bör tas på allvar.
– Våra resultat visar att även i Sverige, där många antas rösta av vana eller pliktkänsla, finns det gränser för hur länge väljarna är beredda att köa. I ködrabbade kommuner finns det skäl att överväga exempelvis fler valsedelställ, stärkt bemanning, och utökade möjligheter till förtidsröstning under valdagen, säger Marcus Österman och fortsätter:
– Om köerna 2022 har skapat en bild bland väljarna att det tar lång tid att rösta i svenska val finns risken att färre deltar även i kommande val, säger Marcus Österman.
Den tasmanska tigern, som även kallas pungvarg, var ett köttätande pungdjur som tidigare fanns på hela den australiska kontinenten och ön Tasmanien.
Den europeiska koloniseringen ledde till artens undergång, inte minst efter att det 1888 utfärdades en skottpeng för varje pungvarg som dödades. Den sista kända levande tasmanska tigern dog i fångenskap 1936 på Beaumaris Zoo i Hobart på Tasmanien.
Den tasmanska tigern brukas lyftas fram i arbetet för att försöka återuppliva utrotade arter och återställa rubbade ekosystem.
Svårt att återuppväcka en art
Eftersom dess naturliga livsmiljö på Tasmanien fortfarande till största delen är bevarad, anses förutsättningar finnas för en ”återintroduktion”.
Men för att återuppliva en tasmansk tiger krävs inte bara omfattande kunskap om artens arvsmassa, dna. Man måste också förstå hur vävnadsspecifika gener uttrycks och hur genreglering fungerade. Det kan bara uppnås genom att studera dess så kallade transkriptom, rna.
– Att återuppväcka den tasmanska tigern eller den ullhåriga mammuten är inte enkelt. Det kommer att kräva en djup kunskap om både deras genom och transkriptomreglering, säger forskaren Emilio Mármol vid SciLifeLab och Centrum för paleogenetik.
Genuttryck kunde spåras
Men nu har forskare bakom en ny studie för första gången lyckats sekvensera transkriptomet av huden och skelettmuskelvävnaderna från ett 130 år gammalt uttorkat exemplar av tasmansk tiger. Djuret har bevarats i rumstemperatur på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
Forskarna kunde identifiera vävnadsspecifika genuttryck som liknar de från levande pungdjur och däggdjur med moderkaka.
– Det här är första gången som vi har fått en inblick i förekomsten av regulatoriska gener specifika för tasmanska tigern från en individ som dog för mer än ett sekel sedan, säger forskaren Marc Friedländer vid Stockholms universitet och SciLifeLab.
De återskapade transkriptomen var av så god kvalitet att det var möjligt att identifiera muskel- och hudspecifikt rna, som är inblandat i processen där proteiner bildas.
Kan ge nya möjligheter för forskning
Resultaten har betydelse för försöken att återuppliva utdöda arter som den tasmanska tigern och den ullhåriga mammuten, men även för att studera rna-virus vid pandemier.
– I framtiden kanske vi kan återskapa rna inte bara från utdöda djur, utan också arvsmassan för rna-virus, som till exempel sars-cov-2,och deras evolutionära föregångare från skinnlagda fladdermöss och andra värdorganismer som finns i museisamlingar, säger Love Dalén som är forskare vid Stockholms universitet och Centrum för paleogenetik.
Emilio Mármol-Sánchez, bioinformatiker vid Karolinska Institutet och Science for Life Laboratory, emilio.marmol@scilifelab.se
Marc Friedländer, docent vid institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet och Science for Life Laboratory, marc.friedlander@scilifelab.se
Love Dalén, professor i evolutionär genomik, Centrum för paleogenetik, Stockholms universitet, love.dalen@zoologi.su.se
Under fyra års tid har forskare följt drygt 170 små barn i Sverige som fått behandling för obesitas, det vill säga fetma. Barnen rekryterades till studien när de var mellan fyra och sex år genom barnavårdscentraler i Region Stockholm.
Barnen och deras föräldrar lottades till en av tre behandlingar: standardbehandling, föräldrastöd i grupp eller föräldrastöd i grupp med uppföljande stödsamtal per telefon.
Standardbehandlingen innebar i regel att barn och föräldrar besökte en läkare, barnsjuksköterska och dietist, eller båda. Besöken hade ofta fokus på kost och fysisk aktivitet.
Barnen deltog inte i föräldrastödgrupperna. Fokus låg på hur föräldrar kan främja goda vanor i familjen på ett bra sätt, utan att konflikter uppstår.
– Det kunde handla om sådant som hur man sätter gränser, hur man lär barn nya beteenden och hur man kommunicerar med förskola, mormor, grannar och andra i barnets omgivning, säger Paulina Nowicka som är forskare vid Karolinska institutet och Uppsala universitet.
Långsiktig effekt sågs
Efter behandling i föräldrastödgrupper lottades hälften av deltagarna till ett antal extra, stödjande telefonsamtal.
– Det har gjorts studier om små barn som behandlats för obesitas förr. Men de flesta av dem har bara haft en uppföljning på ett halvår eller ett år, så man har inte vetat hur det har gått för barnen under längre tid än så, säger Paulina Nowicka.
Studien tyder på att tidig behandling av fetma har en långsiktig effekt. Alla tre grupper i studien förbättrade sin viktstatus, det vill säga minskade graden av obesitas.
– De barn vars föräldrar fick föräldrastöd har haft bäst resultat, och allra bäst gick det för dem som dessutom fick extra, stödjande telefonsamtal. I den gruppen såg vi även att fler barn nådde en kliniskt relevant förbättring av viktstatus som är kopplat till bättre metabol hälsa, det vill säga bättre nivåer av blodfetter och blodsocker.
De flesta föräldrar vet vad de ska servera för mat till sina barn, konstaterar Paulina Nowicka.
– Den kunskapen finns oftast – men hur gör man det med ett barn som älskar mat, som alltid vill äta, eller med ett barn som ständigt är hungrigt? Hur gör man utan att mat blir till något förbjudet?
Tydlig struktur behövs i hemmet
Enligt Paulina Nowicka är det viktigt att försöka ha en tydlig struktur hemma. Då vet barnet att det kommer att serveras en middag och ett kvällsmål.
– Men också om att göra saker tillsammans för att stärka familjerelationerna, att engagera barnet i matlagningen, att servera grönsaker om barnet är hungrigt och om att inte belöna barnet med mat. Det är viktigt att se till så att mat inte kopplas till känslor och prestationer.
Fetma är svårbehandlat, men studien visar att en intensiv behandling av obesitas är säker och effektiv för barn i förskoleåldern, menar Paulina Nowicka.
– Att behandla barn i den åldern ger en betydligt bättre effekt än om man börjar behandla långt senare i tonåren. Det finns tonåringar som kan bli aktuella för magsäckskirurgi. Vår förhoppning är att det ska kunna undvikas med tidigare behandling, säger hon.
I studien har forskare vid Karolinska institutet samarbetat med forskare vid Uppsala universitet, Warwick Medical School och Oxforduniversitet.
Paulina Nowicka, docent vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska institutet, paulina.nowicka@ki.se
De växande effekterna av klimatförändringar på människors hälsa utgör ett akut globalt hot under detta århundrade. Ökningen av vissa typer av extrema väderhändelser påverkar inte bara individer, utan sätter också press på ekosystem som är nära kopplade till vår hälsa.
I ett allt varmare klimat riskerar insektsburna sjukdomar att komma tillbaka till områden där de tidigare varit utrotade, till exempel i Norden.
– Fram till i början av 1900-talet förekom malaria i de nordiska länderna och vi kan dra lärdomar från de historiska utbrotten av malaria för att förbättra motståndskraften i framtiden, säger forskaren Tzu-Tung Chen vid Göteborgs universitet.
Klimatet påverkade dödligheten
Hon har tittat på sambandet mellan väderförhållanden och dödsfall i malaria i Norden under förindustriell tid.
Fynden avslöjar en tydlig påverkan av klimatet på både malariaspridningen och dödligheten i Danmark, Sverige och Finland. Malariautbrott kunde kopplas ihop med varma somrar föregående år, medan en högre dödlighet av alla orsaker följde om våren blev kall. Nederbörden spelade mindre roll i sammanhanget.
– Den högre dödligheten efter en kall vår kan bero på att människorna fick en sämre motståndskraft på grund av matbrist när skördar slog fel. Den varma sommaren föregående år gjorde att fler myggor med malariasmitta hann kläckas, som sedan övervintrade inomhus innan de började sticka människorna nästa år, säger Tzu-Tung Chen.
Uppgifter från kyrkböcker
Sambandet mellan dödsfall i malaria och väderförhållanden togs fram genom att använda data om dödsorsak från kyrkböcker som hölls i varje socken tillsammans med väderdata för den studerade perioden 1749–1859.
Sambandet var tydligt, även om en del andra faktorer som till exempel trångboddhet sannolikt också bidrog till variationerna i dessa komplexa samband.
– Men åtminstone 20 procent av variationen i dödsfall i malaria kan förklaras av klimatet. Det var ganska vanligt att dö i malaria under den här tiden, man bedömer att cirka 1–2 procent av alla dödsfall orsakades av det myggspridna viruset, som ofta benämndes ”frossa” i kyrkböckerna, säger Tzu-Tung Chen.
Sjukdomar sprids norrut
Effekterna av ett varmare klimat i Norden på insektsburna sjukdomar har flera perspektiv. Dels blir det en större yta i Norden som smittan kan etablera sig i, dels blir säsongen då insekterna kan sprida smittan längre och slutligen kan flera sjukdomar etablera sig.
– Vi ser redan att denguefeber, zikavirus och West Nile-virus tar sig längre norrut i Europa när tigermyggorna som bär dessa sjukdomar etablerar sig.
Tzu-Tung Chen, doktorand på Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet, tzu.tung.chen@gu.se
Trädgårdar står för den största införseln av främmande växter i Sverige. Uppemot 70 procent av växterna i en vanlig trädgård är hämtade från andra delar av världen.
Trädgårdsägare kan därför göra mycket för att främja biologisk mångfald och bekämpa invasiva växter som annars riskerar att ta över. Men det är inte säkert att de känner till vilka växter som utgör ett hot och hur de ska hanteras.
I en ny studie har forskare därför velat ta reda på om trädgårdsägare förstår de begrepp som används kring invasiva främmande arter och om de kan känna igen arterna.
− Vi ville också veta om de förstår hur klimatförändringarna påverkar hotet från invasiva främmande arter, och hur trädgårdsägarnas egna erfarenheter av invasiva växter påverkar viljan att bekämpa dem, säger forskaren Cecilia Palmér vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Invasiva växter
En invasiv främmande art kommer ursprungligen någon annanstans ifrån. I sin nya miljö orsakar den skada genom att spridas snabbt och konkurrera ut inhemska arter. Invasiva främmande arter är ett av de största hoten mot biologisk mångfald. Att bekämpa skador och kontrollera invasiva arter kostar 1,1−4,5 miljarder kronor varje år i Sverige.
I Sverige är Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ansvariga för arbetet med invasiva främmande arter.
− För att en fastighetsägare ska kunna göra något alls åt invasiva främmande växter behöver de veta vad problemet är och vad man kan göra. Alla arter som utgör ett hot kommer inte att kunna regleras genom lagstiftning. Information och befolkningens vilja att bidra är avgörande för att bekämpa invasiva arter, säger Henrik Lange som är samordnare på Naturvårdsverket.
Enkäter till trädgårdsägare
I ett projekt har forskare vid SLU tagit reda på hur kommunikationen kring invasiva arter kan bli bättre för trädgårdsägare.
För att få ökad kunskap har intervjuer och en enkätundersökning gjorts bland personer med och utan trädgårdsintresse. Projektet har genomförts i samarbete med tre av de svenska biosfärområdena*, Blekinge Arkipelag, Voxnadalen och Vänerskärgården med Kinnekulle.
− Genom samarbetet med biosfärområdena fick vi en lokal förankring som var mycket värdefull under projektets gång. Nu efter att projektet avslutats är de en viktig del i spridningen av riktlinjerna som tagits fram i projektet, säger forskaren Kristina Blennow vid SLU.
* Biosfärområden utses av FN:s organ Unesco och är geografiskt avgränsade områden som ska utgöra ett modellområde för hållbar utveckling med människan i fokus.
Alla har inte koll på växterna
Till enkätundersökningen valdes växterna jättebalsamin, blomsterlupin, vresros, parkslide och syren som exempel på invasiva arter.
− Arterna representerar olika livsformer, har olika spridningssätt och det finns en gradient i hur omtyckta de är, säger Cecilia Palmér.
Av de nästan 1000 svar som inkom från de tre biosfärområdena hade drygt hälften av trädgårdsägarna en invasiv främmande växt som de kände igen i sin trädgård.
− Det vi har kunnat se är att den som inte märkt att invasiva främmande arter har lett till en förlust av biologisk mångfald inte heller är benägen att bekämpa dem. Och de som inte vet hur växten ser ut vet inte heller om de har den i sin trädgård. Till exempel var det få som kände till jättebalsamin. Vi såg också skillnader mellan biosfärområdena, vilket visar att geografin har betydelse, säger Cecilia Palmér.
Jättebalsamin. Bild: Gzen92/Wikimedia commons*
Klimatförändringar påverkar spridning
I takt med klimatförändringar kan vissa växter som har betett sig på ett visst sätt få ett ändrat beteende. En växt som tidigare enbart har skjutit rotskott kan börja spridas genom frön. Det har man sett hända med till exempel syren.
− Mycket av det vi 2018 trodde skulle hända om 20−30 år har redan hänt. Klimatförändringens hastighet är klart underskattad, säger Mora Aronsson från SLU Artdatabanken.
SLU Artdatabanken har uppdraget att ta fram en lista på riskklassificerade arter, där arterna bedöms utifrån sannolikheten att de utgör en risk för svensk biologisk mångfald. Den biologiska effekten och invasionspotentialen bedöms och sätts sedan i relation till ett framtida klimatscenario.
− Det är en stor kommunikationsutmaning att få folk att förstå att växter som tidigare har ”skött sig” kommer att bli problem när klimattrösklarna passeras, konstaterar Mora Andersson.
Viktigt att fortsätta informera om arter
Slutsatser från projektet är att det även i fortsättningen är viktigt att informera om olika arter och hur de ser ut, men också att lyfta lokala exempel utifrån de erfarenheter människor har på en plats.
Eftersom majoriteten av trädgårdsägarna inte visste hur en klimatförändring påverkar spridning av invasiva främmande arter är information om detta även en springande punkt, menar forskarna.
Kristina Blennow, professor vid institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU, kristina.blennow@slu.se
Cecilia Palmér, doktorand vid institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU, cecilia.palmer@slu.se
Varför får en del så långdragna symtom efter covid-19 och vad beror de på? En översiktsstudie har tittat på vad forskningen säger om störningar i kroppen vid postcovid.
Covid-19, som orsakas av viruset sars-cov-2, betraktas inte längre som ett internationellt akut hot mot människors hälsa, enligt världshälsoorganisationen, WHO.
Men det betyder inte att forskarvärlden slutar att söka svar på alla de frågor som uppstått i pandemins kölvatten. Många människor har kvarstående eller sena symtom långt efter infektionen – så kallad postcovid.
Vanligt med långdragna symtom
– Symtomen kan i många fall vara väldigt långdragna, så toppen av antalet personer som drabbas av postcovid är kanske inte ens inte nådd ännu. Vi ser fler och fler fall inom sjukvården där personer har omfattande problem att sköta vardagen. Dessutom är det tyvärr nog inte den sista pandemin. Det känns väldigt viktigt att sjukvården kan vara bättre förberedd nästa gång på att det kan bli den här typen av långdragna besvär, säger forskaren Kristofer Hedman vid Linköpings universitet.
Relativt tidigt under pandemin kom många remisser till Fysiologiska kliniken på universitetssjukhuset i Linköping, där Kristofer Hedman arbetar som läkare.
Postcovid påverkade lungfunktionen
Här gjordes omfattande tester av personernas lungfunktion och hur kroppen reagerar på fysiskt arbete i form av cykelarbetsprov.
– Oväntat mycket var normalt i testerna, trots att patienterna hade rätt uttalade symptom. Men det vi såg som förvånade oss och som vi sällan ser annars var ett stört andningsmönster under arbete, säger Kristofer Hedman.
I normala fall ska andningen öka stabilt i takt med att arbetsbelastningen ökar. Men många med kvardröjande symtom efter covid-19 hade ett svängande andningsmönster, liknande det som tidigare bara kopplats till hjärtsvikt. Det ojämna andningsmönstret väckte forskarnas intresse.
Andningen blev ofta normal igen
Hos friska personer regleras andningen automatiskt av det icke-viljestyrda, eller autonoma, nervsystemet. Men det tycks vara stört hos en del personer med postcovid.
Linköpingsforskare har tittat närmare på denna störning, som också kallas autonom dysfunktion. I en studie följdes en grupp patienter under en period för att undersöka om problemen går över med tiden. Forskarnas preliminära resultat, som ännu inte publicerats, pekar mot att runt hälften av patienterna normaliserat sitt andningsmönster ett år senare.
– Hälften av patienterna har fortfarande kvar detta onormala andningsmönster. Även de som har kvar problem verkar i många fall ha lite mildare form, så vi hoppas att det försvinner över tid, säger Kristofer Hedman.
Pots efter covid
Störningar i regleringen av det icke-viljestyrda nervsystemet är inga nya fenomen. Däremot verkar det vara framträdande i gruppen med postcovid.
Ett av de vanligaste symtomen kopplade till hjärtat är att man får en omotiverat hög hjärtfrekvens när man ställer sig upp. Fenomenet kallas POTS som är en förkortning av posturalt ortostatiskt takykardisyndrom. När det gäller andningsfunktionen är onormalt andningsmönster och hyperventilation exempel på postcovid-symtom.
Forskarna undersöker om störningar i det icke-viljestyrda nervsystemet kan bero på förändringar i genreglering. Bild: Charlotte Perhammar
Symtom vid postcovid
I en översiktsstudie sammanfattas forskningsläget när det gäller just störningar i det autonoma nervsystemet vid postcovid. I studien tar forskare från flera svenska universitet – med expertis inom lungmedicin infektionssjukdomar, hjärtmedicin och cellbiologi – grepp om flera frågor: Vad sker egentligen i kroppen? Hur ser symtomen ut? Vilka behandlingsmöjligheter finns?
Förklaringarna till störningen skulle kunna ha att göra med enskilda organen, men en annan möjlighet är att de kan kopplas till genreglering, enligt forskarna.
Postcovid tycks kopplat till genetisk omprogrammering
En studie vid Linköpings universitet har följt mindre grupp personer med kvarvarande symtom under mer än ett års tid. Forskarna blev först i världen att rapportera att postcovid tycks vara kopplat till förändrad genreglering, så kallad epigenetisk omprogrammering.
– Cellerna kan omprogrammera sina gener så att proteinproduktionen förändras för att bekämpa och hålla emot en infektion. En teori är att den här genetiska omprogrammeringen blir störd vid postcovid, säger Frida Nikesjö som är doktorand vid Linköpings universitet.
– I översiktsartikeln lyfter vi fram många olika teorier om bakomliggande orsaker till postcovid. Men det är en väldigt tilltalande förklaringsmodell för hur symptomen kan bli så långdragna hos vissa patienter att det kanske beror på omprogrammering av hur vissa gener används, säger Kristofer Hedman.
Patienterna ingen homogen grupp
I takt med att kunskapen om ett sjukdomstillstånd fördjupas visar det sig ofta att patientgruppen inte är en så homogen grupp som man kanske tänkt sig från början.
Även vid postcovid har det visat sig finnas olika undergrupper, vilket innebär en utmaning för forskarna. Kristofer Hedman menar att man bör skilja undergrupperna åt.
– Om personer som har varit riktigt svårt sjuka därefter har väldigt långvariga svåra symtom skulle det kunna bero på infektionen i sig, men också på att de har vårdats på sjukhus länge. Sedan har vi gruppen som haft väldigt mild infektion, och ibland inte ens märkt av den akuta infektionen, men som av någon anledning får långvariga symptom, säger han.
Behandling mot postcovid
En annan utmaning är att hitta specifik behandling för postcovid. I dag kan vården behandla en del symtom, som fysioterapeutisk rehabilitering vid stört andningsmönster.
Men för att ta fram behandlingar som går till botten med orsaken bakom problemen behöver forskare och läkemedelsutvecklare förstå de biologiska mekanismerna.
– För många patienter är det frustrerande att mycket av behandlingen inte kan bota dem. Jag tror att för många patienter – inte alla, men för många – kan det också vara viktigt att man lyckas avmystifiera sjukdomen, säger Frida Nikesjö.
Kristofer Hedman menar att för många som drabbats av postcovid kan det vara lite lättare att hantera sitt tillstånd om man känner att vetenskapen, och läkarna man träffar, i alla fall vet vad som är fel och att de blir trodda.
– I början av pandemin när det här var helt nytt var det ett framträdande problem i sjukvården att många som sökte hjälp avfärdades. Så är det i betydligt mindre utsträckning nu, även om det säkert fortfarande förekommer. Vi börjar förstå postcovid bättre nu. Vi är långt ifrån att förstå allt, men vi närmar oss långsamt någon slags kärna. Det känns väldigt glädjande, säger Kristofer Hedman.
Kristofer Hedman, docent och universitetslektor vid Institutionen för hälsa, medicin och vård, Linköpings universitet, kristofer.hedman@liu.se
Maria Lerm, professorvid institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet, maria.lerm@liu.se
Tidigare studier har visat att övervikt och fetma, så kallad obesitas, är riskfaktor för flera typer av cancer. Det är också känt att kvinnor löper en högre risk att drabbas av cancer vid obesitas än män, och att risknivån sjunker vid en avsiktlig viktminskning.
Bevisen för en koppling mellan obesitas, viktminskning och blodcancer har dock varit begränsade.
I en ny studie har forskare använt data från den så kallade SOS-studien, Swedish Obese Subjects, vid Göteborgs universitet och data från bland andra Cancerregistret vid Socialstyrelsen.
Forskarna studerade drygt 2000 personer som genomgick fetmakirurgi. De jämfördes med en kontrollgrupp där ungefär lika många individer med obesitas ingick, men som inte opererades. Grupperna var i övrigt jämförbara beträffande bland annat kön, ålder, kroppssammansättning, riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och psykosociala variabler.
Tydligast förbättringar hos kvinnor
Under uppföljningstiden utvecklade 34 individer i kirurgigruppen blodcancer parallellt med en påtaglig viktnedgång. Motsvarande siffra i kontrollgruppen var 51 blodcancerfall, samtidigt som gruppen låg kvar på nivån grav fetma.
De flesta blodcancerfallen utgjordes av lymfom. När dessa studerades separat såg forskarna en 55-procentig riskminskning för lymfom i gruppen som genomgått fetmakirurgi. Motsvarande riskminskning för samtliga blodcancerfall var 40 procent.
Framför allt var det kvinnor med högt blodsocker vid studiens start som verkade dra fördel av obesitaskirurgin.
– Nyttan med kirurgin är kopplad till grundläggande blodsockernivåer. Den minskade risken för blodcancer var mycket tydligare om blodsockernivåerna hos kvinnorna var höga i början, vilket tydligt visar att blodsocker är en viktig faktor som driver cancerutvecklingen, säger forskaren Magdalena Taube vid Göteborgs universitet.
Komplexa samband
Forskarna i studien påpekar att mekanismerna bakom sambandet mellan fetma och blodcancersjukdomar är komplexa och involverar fler faktorer, som kronisk inflammation och så kallad klonal hematopoes, en typ av genetiskt relaterad riskfaktor för blodcancer.
De menar att de metabola förbättringar som sker efter obesitaskirurgi, inklusive minskad inflammation, kan minska risken för cancer.
– Resultaten ger ytterligare stöd för att man borde betrakta obesitas som en riskfaktor för blodcancer, och att viktminskningskirurgi kan minska risken för blodcancer hos kvinnor med obesitas, säger Magdalena Taube.
Magdalena Taube, docent i molekylär och klinisk medicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, magdalena.taube@gu.se
Hållbarhetsforskare från Lund, Storbritannien och Italien har velat ökat förståelsen för hur stor miljöpåverkan en produkt har, och vad som ingår i en så kallad livscykelanalys.
De ville testa något enkelt och vardagligt – och valde därför produkter för hårborttagning som finns i många hem.
– Många användare vill ta reda på vilken påverkan deras saker har på miljön, men vi inser sällan allt som måste ingå i den analysen. Och som allmänhet har du inte heller möjlighet att undersöka det. Själva produktionen kan vi till viss del ta reda på, men produktens hela livscykel är svårare att mäta. Hur påverkas exempelvis livscykelanalysen av att vi oftast duschar samtidigt som vi rakar benen, säger forskaren Katherine Ellsworth- Kreb vid University of Strathclyde i Storbritannien.
Rakhyveln har störst miljöpåverkan
Miljöpåfrestningen för tre olika produkter – vaxremsa, laser och engångsrakhyvel – beräknades för en användning under tio år.
Måttstocken var bananer, en frukt känd för sin stora påverkan på miljön. Mätt i bananer motsvarade en tioårsanvändning av vaxremsorna 263 bananer, lasern 61 bananer och rakhyveln svindlande 70 304 bananer. Det motsvarar tillverkningen av fyra bärbara datorer.
– Hårborttagning kan tyckas vara en vardaglig skönhetsrutin och ett vardagligt köp, men det blir en del miljöpåverkan under årens lopp. Särskilt med tanke på hur många andra onödiga rutiner vi också belastar planeten med, säger Katherine Ellsworth-Krebs.
Hon menar att även om det inte är individens uppgift att lösa världens miljöproblem, så kan vi göra något genom att förändra vårt tänkesätt kring planetära gränser.
– Vi behöver mer information om vilken miljöpåverkan de produkter vi köper har. Inte bara produktionskostnaden, utan även avfallshantering, kvalitet och viktigast av allt, vi måste mäta användningen. Det är mer miljövänligt att ta tåget än bilen, ja. Men viktigast av allt är att vi måste resa mindre och när vi gör det, resa kortare sträckor.
Fokus på beteenden och rutiner
Men framför allt vill forskarna sätta fingret på det ologiska i vissa beteenden.
– Vår viktigaste slutsats är egentligen inte vilken hårborttagningsmetod som är bäst utan att tydliggöra vilka sociala system vi är fångade i, säger Katherine Ellsworth-Krebs och fortsätter:
– Istället för att hitta den produkt som har minst miljöpåverkan borde vi börja tänka på att normalisera att inte raka sig. Varför lämnar vi inte den nya generationen ifred och slutar föra dessa rutiner vidare?
Tullia Jack, docent vid institutionen för tjänstevetenskap, Lunds universitet, tullia.jack@ses.lu.se
Katherine Ellsworth-Krebs, Institutionen för design, tillverkning och teknisk förvaltning vid University of Strathclyde, katherine.ellsworth-krebs@strath.ac.uk
Personer med metabolt orsakad fettlever har en ökad risk att utveckla och avlida i levercancer. Men nu visar forskning att även nära släktingar och partners har en förhöjd risk att få leversjukdomar.
– Patienter med metabolt orsakad fettlever bör inte behandlas isolerat utan rekommendationer om livsstilsförändringar bör ges till både släkt och familj. Dessutom talar vår studie för att man bör utvärdera nyttan med screening av nära släktingar med ytterligare riskfaktorer, säger forskaren Fahim Ebrahimi vid Karolinska institutet.
Fettlever innebär att för mycket fett samlas i levern. En vanlig orsak är övervikt, men för hög alkoholkonsumtion kan också leda till fettlever. Så kallade metabola störningar orsakas av fettrik kost och ökar risken för övervikt och sjukdomar som typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och fettlever.
I en ny studie har forskare vid Karolinska institutet använt sig av den så kallade Espresso-kohorten, som bland annat innehåller information om alla leverbiopsier som tagits i Sverige från 1965 och framåt. Forskarna fann cirka 12 000 personer med metabolt orsakad fettlever, så kallad MASLD (se faktaruta).
Var och en matchades med upp till fem kontrollpersoner. Därefter identifierades nära släktingar – som föräldrar, syskon och barn – men också partners i de båda grupperna. Totalt omfattar studien närmare 250 000 nära släktingar och 57 000 partners.
Fakta om MASLD
Man räknar med att var fjärde vuxen person i världen är drabbad av metabolt orsakad fettlever, MASLD. Det är en förkortning av Metabolic dysfunction-associated steatotic liver disease. Det kallade tidigare NAFLD, Nonalcoholic fatty liver disease eller icke-alkoholrelaterad fettlever.
De allra flesta är dock helt omedvetna om att de är drabbade. Utmaningen för vården ligger i att hitta den mindre andel personer som också utvecklar en allvarlig leverskada som fibros, cirros (skrumplever) eller cancer. Ett prioriterat mål är därför att hitta sätt att tidigt kunna identifiera de individer som löper störst risk att drabbas. Den aktuella studien visar några riskgrupper som är lätta att identifiera. Källa: Fahim Ebrahimi, Karolinska institutet
Den absoluta risken är liten
Med en uppföljningstid på i snitt 17,6 år fann forskarna att nära släktingar till MASLD-patienter löpte en 80 procent ökad risk att drabbas av levercancer jämfört med personerna i kontrollgruppen.
Men levercancer är en relativt ovanlig sjukdom. Det gör att den absoluta riskökningen att drabbas är betydligt lägre. Enligt forskarna är den absoluta riskökningen under 20 års tid 0,11 procent.
– Det innebär att ytterligare en av 900 nära släktingar till patienter med MASLD utvecklar levercancer under en 20-årsperiod. Så den absoluta risken är liten. Men på populationsnivå är den ändå relevant, säger forskaren Jonas Ludvigsson vid Karolinska institutet.
Ärftlighet och livsstil spelar in
Partners till dessa patienter hade klart förhöjda risker att drabbas av allvarlig leversjukdom som till exempel cirros, eller skrumplever, och död.
– Detta bekräftar att det finns en tydlig ärftlighet i metabolt orsakade fettleversjukdomar, men också att miljöfaktorer, som en delad livsstil, spelar en viktig roll, säger Fahim Ebrahimi.
Fahim Ebrahimi, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska institutet, fahim.ebrahimi@ki.se
Den globala uppvärmningen ställer till det för våra fåglar. Varmare vårar betyder att fjärilslarver kläcks, växer och förpuppar sig tidigare än för bara några decennier sedan. Det här får konsekvenser för fåglarna som inte kan äta larver som gått in i puppstadiet. Så när födan tar slut allt tidigare på våren svälter allt fler ungar i samband med häckningen.
För flyttfåglar som tillbringar vintrarna Afrika är detta ett stort problem eftersom de inte vet hur tidigt våren kommer till Sverige. Men kan inte flyttfåglarna bara komma hem och börja häcka tidigare så vore problemet löst?
– Det verkar våra stannfåglar i viss mån göra. Men de är ju på plats och kan känna av hur tidig våren kommer att bli. Vi tänkte att flyttfåglarna kanske kan flyga längre norrut tills de hittar en plats med lagom långt utvecklade fjärilslarver, säger biologiforskare Jan-Åke Nilsson vid Lunds universitet.
Hjälp på traven
För att testa detta i praktiken bestämde sig forskarna för att hjälpa fågeln svartvit flugsnappare på traven. Biologerna fångade in flugsnappare som stannat inför häckningen i Nederländerna. Fåglarna kördes sedan nattetid till Vombs fure, ett tallskogsområde utanför Lund, där de släpptes ut.
I Skåne kommer nämligen toppen i antalet larver ungefär två veckor senare än i Nederländerna. Sträckan på cirka 60 mil tar bara två nätter för flugsnapparen att flyga.
– Fåglarna som fått skjuts från Nederländerna till Skåne prickade in födotoppen galant. De lyckades till och med bättre med häckningen än de svenska flugsnapparna och bättre än de flugsnappare som blev kvar i Nederländerna, säger Jan-Åke Nilsson.
Ny generation hittade tillbaka till Skåne
Det visade sig dessutom att ungarna till de nederländska flugsnapparna som fått flytthjälp inte stannade i Nederländerna när de själva kom tillbaka efter sin första vårflyttning. I stället fortsatte de till tallskogsområdet utanför Lund där de föddes. De anlände också tidigare än de svenska flugsnapparungarna.
Åren efter att forskarna hjälpte flugsnapparna att hitta till Skåne ökade antalet ungar i Vombs fure.
– Många småfåglar, framför allt flyttfåglar, minskar drastiskt över hela Europa. Genom att få fåglarna att flyga lite längre norrut finns det hopp om att få behålla livskraftiga populationer av småfåglar trots att vårarna kommer allt tidigare, säger Jan-Åke Nilsson.
Tidigare i år hittade arkeologer två romerska mynt under utgrävningar på Gotska Sandön. Nu har forskarna hittat fler fynd som ger ännu en ledtråd till vad som kan ha försiggått på platsen för cirka 2000 år sedan.
Det handlar om cirka 20 eldstäder, eller härdar, på stranden där mynten hittades.
Platsen beskrivs som en slags hamn från järnåldern. Det rör sig inte om någon hamnanläggning med bryggor, men forskarna menar att människor har varit här, dragit upp båtar och haft ett läger på platsen.
– Det är jättespännande och väcker frågor om vad man gjorde här ute runt Kristi födelse. Det är det vi ska försöka ta reda på, säger Johan Rönnby som är professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola.
Daterad härd kopplas till mynt
Forskarna hittade eldstäderna redan under tidigare utgrävningar genom att sticka ner en pinne i jorden som färgades svart av kol. Det som är nytt är att de grävt fram en av härdarna och även fått den daterad med hjälp av kol 14-metoden.
På så sätt har de fått veta att platsen användes för cirka 2000 år sedan, och kan därmed koppla den till de tidigare hittade mynten som är från samma tid.
Utgrävningsplatsen ligger vid strandvallarna på Gotska Sandön. Bild: Johan Rönnby
Kan ha koppling till säljakt
Vad dåtidens människor gjort på platsen kan forskarna inte säga med säkerhet. Men platsen kan ha koppling till den säljakt man vet ägde rum här.
– Säljägare kan ha kommit från Gotland och lagt till på Sandön för att koka sälens fett, så kallat sältran. Kanske är det det man använt dessa härdar till. Men vi vet inte än, det kan finnas andra anledningar till att platsen ser ut som den gör, till exempel att det varit en handelsplats, säger Johan Rönnby.
Nu väntar fler utgrävningar under de kommande veckorna för att hitta fler ledtrådar till platsens historia. Förutom de romerska mynten har även keramik hittats här för hundra år sedan. Forskarna hoppas nu hitta mer keramik som kan analyseras.
Utgrävningarna är ett samarbetsprojekt mellan Södertörns högskola, Uppsala universitet Campus Gotland, Gotlands museum och Riksantikvarieämbetet.
I två studier vid Linköpings universitet har forskare undersökt sambandet mellan så kallad sanningsrelativism och risken att falla offer för felaktig eller vilseledande information.
Den första studien omfattar cirka tusen svenskar. Via ett formulär på internet fick deltagarna svara på frågor om sin syn på vad sanning är. Därefter fick de ta ställning till olika konspirationsteorier, och även bedöma innehållet i ett antal nonsensmeningar.
Forskarna samlade även in information om faktorer som tidigare konstaterats hänga samman med tro på vilseledande information, till exempel förmåga till analytiskt tänkande, politisk inriktning, ålder, kön och utbildningsnivå.
I den andra studien deltog drygt 400 personer från Storbritannien. Här var frågebatteriet utökat och forskarna mätte också deltagarnas grad av dogmatism och villighet att anpassa sina uppfattningar när de ställdes inför nya fakta.
Sanningsrelativism innebär en uppfattning att det inte finns en absolut eller objektiv sanning. Den kan i stället bero på vilken kultur eller grupp man tillhör. Detta kallas även för kulturrelativism.
Dogmatism innebär att man håller fast vid sin egen teori, tro eller uppfattning – och att den är den enda rätta.
Bidrar till faktaresistens
Forskarna vaskade fram två typer av sanningsrelativism från materialet: Dels de som är övertygade om att det man personligen känner är sant också är sant, det vill säga att sanningen är subjektiv. Dels de som anser att sanningen beror på vilken kultur eller grupp man tillhör, så kallad kulturrelativism.
Resultatet visar tydligt att de som tror att sanningen är subjektiv är mer benägna att tro på konspirationsteorier och att hålla fast vid sin övertygelse även när de ställs inför fakta som talar emot. De har också en större tendens att läsa in djupsinniga budskap i nonsensmeningar.
– Jag tror att många som lyfter fram en mer relativistisk syn på vad sanning är menar väl. De menar att det är viktigt att alla ska få göra sin röst hörd. Men de här resultaten visar ju att en sådan syn faktiskt kan vara ganska farlig, säger forskaren Julia Aspernäs vid Linköpings universitet.
Även när forskarna undersökte andra möjliga förklaringar, som till exempel förmåga till analytiskt tänkande eller politisk inriktning, fanns subjektivism kvar som en oberoende, förklarande faktor. Sambanden var inte alls lika klara för dem som anser att sanningen är kulturbunden och resultaten där pekar delvis åt olika håll.
Återspeglas i den politiska debatten
Till forskarnas förvåning visade datainsamlingen från Storbritannien också ett samband mellan subjektivism och dogmatism. Någon som hävdar att sanningen är personlig kan alltså, motsägelsefullt nog, ofta på samma gång underkänna andra människors rätt till sin egen sanning.
Julia Aspernäs menar att resultaten är användbara när man lyssnar på politiska debatter, till exempel om skolan. Människor kan ha olika åsikter om sakfrågor, men bakom kan det finnas en grundläggande oenighet om hur världen fungerar och vad som ens existerar.
– Jag fick idén när jag lyssnade på debatter om huruvida elever ska lära sig faktakunskaper eller uppmuntras att själva söka det de tycker är sant. Det lät som att debattörerna hade helt motsatta antaganden om vad sanning är och hävdade att just deras synsätt var det bästa för att hjälpa eleverna att bli kritiskt tänkande, säger Julia Aspernäs och fortsätter:
– Även om vår studie inte undersökt orsakssamband så ser vi ju att sanningsrelativism verkar hänga samman med en större tro på vilseledande information. Det kan vara viktigt att ha med sig, säger hon.
Julia Aspernäs, doktorand vid institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet, julia.aspernas@liu.se
En vanlig orsak till spontana hjärnblödningar är kärlsjukdomen cerebral amyloid angiopati, CAA, där proteiner på ett onormalt sätt lagras i de små blodkärlen i hjärnan.
En rad studier har tidigare visat att kärlsjukdomen kan överföras mellan individer genom kirurgiska ingrepp på nervsystemet och sannolikt även via behandling med en viss typ av tillväxthormon.
Nu visar en internationell studie att patienter som har fått blod från givare, som senare drabbas av upprepade hjärnblödningar, har en mer än fördubblad risk att själva få en hjärnblödning.
Mycket osannolikt att drabbas
Fynden tyder på att någon faktor som kan ge upphov till spontan hjärnblödning kan spridas genom blodtransfusioner. Det var dock enbart 0,1 procent av blodgivarna i studien som senare drabbades av upprepade hjärnblödningar, och därmed även få drabbade patienter.
– Att få en blodtransfusion är relativt vanligt, vilket gör folkhälsoeffekter av blodsmitta till en angelägen fråga. Men det är mycket osannolikt att man ska få en hjärnblödning från en blodtransfusion, säger forskaren Gustaf Edgren vid Karolinska institutet.
Den viktigaste aspekten av resultatet är, enligt forskarna, snarare att studien ytterligare stöder hypotesen att CAA kan överföras mellan individer, vilket i så fall kan få konsekvenser inom flera fält.
Mer forskning krävs
Forskarna vill nu försöka stärka hypotesen att sambandet mellan hjärnblödning och blodtransfusion handlar om kärlsjukdomen CAA. Forskarna ska bland annat titta på prover från en biobank för blodgivare och se om det går att identifiera något av de avvikande proteiner som är förknippade med kärlsjukdomen.
– Vår studie kan inte påvisa några orsakssamband så den observerade riskökningen skulle kunna bero på andra faktorer. Ytterligare forskning krävs för att bekräfta våra fynd och förstå den potentiella bakomliggande mekanismen, säger forskaren Jingcheng Zhao vid Karolinska Institutet.
Mer om studien
Studien har gjorts av forskare från bland annat Karolinska institutet, Södersjukhuset och Karolinska universitetssjukhuset i Sverige, Köpenhamns universitet i Danmark och KU Leuven i Belgien,
Studien är baserad på den svensk-danska transfusionsdatabasen SCANDAT som innehåller data om både blodgivare och patienter som fått blodtransfusion från 1970 och framåt. Totalt inkluderades över en miljon patienter i studien. De primära analyserna gjordes i Sverige, därefter upprepades de med danska data. Resultaten blev i stort sett identiska.
Gustaf Edgren, specialistläkare och docent vid institutionen för medicin, Karolinska institutet, gustaf.edgren@ki.se
Jingcheng Zhao, forskare vid institutionen för medicin, Karolinska institutet, jingcheng.zhao@ki.se
Engelska används allt mer som undervisningsspråk i högre utbildning globalt. Det kallas även ”English-medium instruction”, eller EMI.
En utgångspunkt för EMI är att undervisningens kvalitet inte ska försämras. Tanken är att en student som läser en kurs på engelska ska lära sig precis lika bra som om undervisningen sker på modersmålet.
Men nu visar en ny studie vid Chalmers tekniska högskola och Kungliga tekniska högskolan, KTH, att antagandet kanske inte stämmer.
Studenter som läste en kurs där undervisningsspråket var engelska presterade märkbart sämre. De hoppade dessutom av utbildningen i mycket högre utsträckning jämfört med studenter som läste exakt samma kurs på svenska.
− Vår studie är ovanlig inom fältet eftersom principen för grupptilldelning byggde helt och hållet på slumpmässighet. Det innebar att den enda påverkande faktorn var undervisningsspråket, och vi blev överraskade av resultatet, säger forskaren Hans Malmström vid Chalmers.
Studenter delades in i språkgrupper
Drygt 2000 studenter anmälde sig till en introduktionskurs i programmering och delades därefter slumpmässigt in i antingen en engelskspråkig eller en svenskspråkig version.
Kursen var helt digital och studenterna bestämde själva studietakten. Hur väl studenterna klarade kursen mättes i antal korrekt besvarade testfrågor och hur många som hoppade av kursen.
När forskarna jämförde de två kursversionerna visade det sig att studenterna som läste på svenska i genomsnitt svarade rätt på 73 procent fler testfrågor.
− Det är viktigt att komma ihåg att den enda skillnaden är just undervisningsspråket. Det faktum att studenterna i den svenskspråkiga kursen var signifikant bättre antyder att engelska som undervisningsspråk har negativ inverkan på lärandet, i alla fall under vissa omständigheter, säger forskaren Olle Bälter vid KTH.
Fler avhopp i förtid
När forskarna mätte genomströmningen i kursen bekräftades resultatet. 25 procent fler studenter hoppade av den engelskspråkiga kursen.
− Den som hoppar av kursen kan inte rimligen ha lärt sig lika mycket som den som slutför kursen. Också i detta avseende ser vi alltså att engelska som undervisningsspråk kan leda till sämre lärande, säger forskaren Viggo Kann vid KTH.
Enligt forskarna väcker studien frågor om fördelar och nackdelar med att så stor del av undervisningen på universitet och högskolor är på engelska.
− Det är viktigt att komma ihåg att en enskild studie inte bör användas som utgångspunkt för en radikal förändringsagenda vad gäller språk- eller utbildningspolitiken inom högre utbildning, vare sig på lokal eller nationell nivå. Men vi tror att resultaten från den här forskningen kan bidra till en mer informerad diskussion om konsekvenserna av att använda engelska som undervisningsspråk, säger Hans Malmström.
Hans Malmström, biträdande professor, institutionen för vetenskapens kommunikation och lärande vid Chalmers, mahans@chalmers.se
Olle Bälter, docent vid avdelningen för medieteknik och interaktionsdesign, KTH, balter@kth.se
Viggo Kann, professor vid avdelningen för teoretisk datalogi, KTH, viggo@kth.se
Körsbär är, liksom många andra fruktbärande växter, beroende av korspollinering för att bära frukt. Det innebär att en fruktodling behöver ha flera olika körsbärsträd för att bina ska transportera pollen från en sort till en annan vid befruktningen.
– Vanligen odlas körsbärsträden med växelvisa rader med de olika sorterna. I vissa fall kan man blanda sorter i samma rad, men då kan det bli svårt att skörda rationellt. Alltså måste bina flyga från en trädrad till nästa för att fruktsättningen ska lyckas, säger Julia Osterman, biolog vid Göteborgs universitet.
I en studie har hon och forskarkollegor i Tyskland upptäckt att körsbären på träden blev fler om pollineringen sköttes av flera arter av bin.
Fler arter ökar skörden
Forskarna studerade bin i totalt 17 körsbärsodlingar i östra Tyskland. Vissa odlare använde sig av honungsbin i bikupor som pollinatörer, andra hade vilda murarbin.
En del odlingar använde sig av båda arterna. Det gav utslag på körsbärsskörden.
– De odlingar som hade honungsbin och många murarbin kunde få bär på upp till 70 procent av blommorna. De odlingar som bara hade honungsbin eller bara murarbin som pollinatörer kunde ligga på 20 procent, säger Julia Osterman.
Många odlare hade alltså redan två arter av bin, ofta som en reserv om vädret är för kallt för honungsbina vid blomningen som sker tidigt för körsbär. Honungsbin blir aktiva först när temperaturen går över tolv plusgrader medan murarbin klarar lägre temperaturer. Den kraftiga ökningen av fruktsättning skedde när båda arterna var aktiva.
– En teori är att när murarbina också finns närvarande påverkas honungsbinas sök efter föda. De blir störda och byter därför trädrad oftare, vilket resulterar i mer korspollinering. Men det enda vi vet är bina interagerar och att det uppstår en synergieffekt, säger Julia Osterman.
Rör av bambu eller trä med borrade hål lockar murarbin till fruktodlingar. Bild: Julia Osterman
Murarbin kan få hjälp på traven
Det här är värdefull information för körsbärsodlarna som kan bjuda in de vilda murarbina till sina odlingar genom att erbjuda bra bomaterial, menar forskarna.
– Murarbin är solitärer och tillverkar inte honung i vaxkakor som honungsbin, de är mer fokuserade på att samla in pollen som de matar sina avkommor med. De gillar att krypa in i rörformade utrymmen där de kan lägga sina ägg. Genom att placera ut till exempel bamburör eller trä med borrade hål i fruktodlingarna så kan odlarna få murarbina att bygga bo där. Men det verkar bara fungera till en viss gräns, sedan blir inte murarbina fler, även om man har placerar ut ännu mer bomaterial, säger Julia Osterman.
Liknande resultat har observerats i mandelodlingar. Nästa steg i forskningen är att undersöka om denna här synergieffekten gäller för andra fruktträd. Forskarna vill också ta reda på exakt hur de båda bisorterna påverkar varandra.
Mer om studien
Studien genomfördes i Sachsen-Anhalt and Thüringen i Tyskland under våren 2020. Den gjordes i samarbete med forskare från Martin Luther University Halle-Wittenberg och ett forskningsinstitut i Erfurt.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
_(4).jpg#/media/File:Balsamine_de_l'Himalaya_(Impatiens_glandulifera)_(4).jpg){kind=link}
