Kustnära strandängar i Sverige växer igen i allt högre takt. Effekterna kan bli allvarliga för specialiserade växtarter, menar forskare vid Stockholms universitet. Många är redan hårt trängda när vassen breder ut sig.
Havsstrandängar vid Östersjön ingår i EU:s habitatdirektiv eftersom de klassas som särskilt värdefulla livsmiljöer. Här trivs fåglar som tofsvipa, strandskata och rödbena, men också växter som ormtunga, kustarun och rödsäv.
Flera växtarter är specialiserade och växer bara på havsstrandängar som hålls öppna genom bete och slåtter. Om detta upphör kan vass eller andra höga växter ta över på bara några år.
En studie av forskare vid Stockholms universitet visar nu att igenväxningen kan få allvarligare effekter än förväntat.
Havsstrandängarna minskar stadigt
Forskarna har kartlagt var de viktiga havsstrandängarna finns och analyserat växters utbredning längs Östersjökusten. Det visade sig att nästan en tredjedel är så specialiserade att de inte kan växa på havsstrandängen om bete eller slåtter saknas.
– Med traditionella jordbruksmetoder bildas ofta vackra och unika miljöer som våra havsstrandängar. Det är härligt att se kor beta på en havsstrandäng och tänka att det samtidigt bidrar till den biologiska mångfalden, livsmedelsproduktionen och kornas välmående. Det finns många vinnare, säger Lukas Rimondini, doktorand i naturgeografi vid Stockholms universitet.
Ormtunga, kustarun och rödsäv trivs på strandängar. Bild: Amanda Sommarström
Stor skillnad mot förr
Traditionellt har bete och slåtter bedrivits på mycket stora ytor längs med Östersjökusten. Betesdjuren och slåttern har tillsammans med landhöjningen bidragit till mängder av öppna och artrika havsstrandängar.
Men idag utgör strandängarna bara tre procent av värdefulla gräsmarker i Sverige. De minskar dessutom stadigt i både antal och storlek. I vissa områden är strandängarna så pass få att arter blir isolerade och riskerar att dö ut.
– Det är viktigt att växter kan sprida sig i landskapet för att de ska kunna överleva på lång sikt. Om växter är isolerade från varandra kommer de eventuellt att dö ut. Det är därför viktigt att utforma skötselplaner som försöker minska isoleringen och som möjliggör arters spridning mellan olika havsstrandängar, säger Lukas Rimondini.
Klimatförändringar driver på
Klimat- och miljöförändringar kommer att förvärra effekten av igenväxningen. När till exempel havsytan höjs blir havsstrandängarna ännu mindre och mer isolerade. Några ängar kan till och med försvinna helt eftersom de idag finns på mycket flacka stränder, där en liten höjning av havsytan har en stor effekt.
För att möta en sådan utveckling bör havsstrandängar öka rejält i både antal och storlek genom omfattande betesdrift, menar forskarna.
– Det blir som en dubbelsmäll att både hantera klimatförändringar och isolering genom brist på betesdjur. Det finns dock många områden längs med våra kuster som skulle kunna restaureras till öppna och artrika ängar igen. Möjligheterna att vända den nedåtgående trenden är goda, säger Lukas Rimondini.
Oljespillet utanför Blekinges kust i höstas märks nu hos blåmusslor i området. Analyser visar att de innehåller höga halter miljögifter, som även kan påverka djur som äter musslorna.
I oktober förra året gick passagerarfartyget Marco Polo på grund i Pukaviksbukten i Blekinge. Olyckan resulterade i att 150 ton olja läckte ut och förorenade en lång kuststräcka. Fortfarande finns höga halter miljögifter kvar i området, enligt en rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet som tagit prover i sediment och havsvatten.
Utsläppet har bland annat drabbat blåmusslorna i området.
– Trots intensiv sanering finner vi att halterna av giftiga PAH:er i musslor kraftigt överskrider ekotoxikologiska gränsvärden. Halterna är även förhöjda i vattnet på alla platser där vi tagit prover och mycket höga i sedimentprover på en av de undersökta platserna, säger Maria Granberg som är marin ekotoxikolog vid IVL Svenska Miljöinstitutet.
Fåglar och fisk kan drabbas
Gifthalten är så hög att den sannolikt orsakar fysiologiska effekter hos musslorna. Även fåglar och fisk som äter musslor kan påverkas.
– Föroreningen är sannolikt utbredd i hela det oljedrabbade området och de höga gifthalterna i blåmusslorna bör tolkas som en indikation på att även andra ryggradslösa djur kan innehålla höga gifthalter, säger Maria Granberg.
I IVL:s rapport, som gjorts på uppdrag av länsstyrelsen i Blekinge, rekommenderas bland annat åtgärder för blåmusslorna och utökad miljöövervakning i området. Även fiskars och fåglars hälsa bör undersökas, enligt miljöforskningsinstitutet.
Kvinnor med svår pms har förändringar i hjärnans funktion och struktur. Det kan vara en förklaring till starka humörsvängningar, enligt en avhandling vid Umeå universitet.
Cirka 60 000 kvinnor i Sverige lider av premenstruellt dysforiskt syndrom, eller pmds. Kvinnorna kan uppleva svåra humörsymtom under perioden före mensen när nivåer av gulkroppshormon är höga.
I en avhandling vid Umeå universitet har kvinnor med pmds bland annat undersökts med magnetresonans-tomografi. På detta sätt kunde forskarna följa aktiviteten i hjärnans olika delar.
– Resultaten tar oss närmare en biologisk förklaring till att kvinnor med svår pms är mer benägna att reagera starkt känslomässigt under den premenstruella fasen. Det handlar om att vissa delar av hjärnan blir mer aktiva, säger doktoranden Louise Stiernman som skrivit avhandlingen.
Ökad hjärnaktivitet
Studierna visar att kvinnor som lider av den svårare formen av pms har en ökad aktivitet i de delar av hjärnan som är viktiga för att värdera känslomässiga faktorer i omgivningen. Härifrån koordineras även lämpliga beteenden som svar.
En av studierna visar till exempel ökad aktivitet i amygdala, en del av hjärnan som reagerar på stimuli med emotionell betydelse för en person. Amygdala bidrar därmed till att skapa känslor.
– En förvånande upptäckt var att det gick att se att hjärnans funktion även skilde sig under den delen av menscykeln då försökspersonerna mådde bra, och att detta var kopplat till hur svår pmds de hade. Dessutom såg vi att hjärnans struktur, det vill säga hjärnbarkens tjocklek, var mindre hos kvinnor med pmds, vilket tyder på mer långvariga effekter på hjärnan, säger Louise Stiernman.
Mer om vad som händer i hjärnan
Enligt forskarna finns stöd för att aktiviteten i vissa områden i hjärnan är kopplad till en förändrad reglering av en receptor som är känslig för nedbrytningsprodukter till gulkroppshormon.
Den ökade aktiviteten i amygdala var kopplad till lägre genuttryck av ett protein som reglerar känsligheten för gulkroppshormoners nedbrytningsprodukter hos receptorn för signalsubstansen GABA. Den aktuella receptorns roll är att dämpa hjärncellers aktivitet.
Kvinnor med PMDS har sannolikt en avvikande reglering av denna receptortyp, vilket medför en obalans i hjärnans aktivitet under perioder då hormonnivåer svänger.
Oklart vad fynden betyder
Forskarna lyfter fram att det inte går att säga vad som är orsak och verkan. Det är möjligt att medfödda skillnader i hjärnans struktur och funktion medför en sårbarhet för att uppleva svåra humörsymtom under vissa betingelser.
En annan möjlighet är att den återkommande upplevelsen av svåra premenstruella symtom, eller stress, med tiden påverkar hur hjärnan är sammansatt och fungerar.
– Det är viktigt att i framtiden utreda om dessa skillnader ökar risken för andra psykiska sjukdomar och om det går att behandla med läkemedel, säger Louise Stiernman.
Spindlar har en slags flyktlina som är världens segaste fiber. Men hur lyckas de spinna den? Det har forskare tagit reda på.
Spindeltråd är enormt segt och kan absorbera mer rörelseenergi än till exempel fibermaterialet kevlar som används i skottsäkra västar.
En av trådarna som spindeln spinner används som en slags säkerhetslina. Den är känd för sin enastående styrka och flexibilitet. Men de exakta mekanismerna bakom spindlarnas trådproduktion är till stor del okända.
Forskare vid Karolinska institutet och Sveriges lantbruksuniversitet har nu undersökt spindelns silkesproducerande körtel på cellnivå. Det har gjorts med hjälp av avancerad gensekvenseringsteknik.
Proteiner i tre lager
Studien avslöjar att körteln består av sex olika celltyper. Forskarna kan också visa att spindeltråden i huvudsak består av 18 olika proteiner som finns i tre distinkta zoner i körteln.
Proteinerna – däribland några hittills okända – som utsöndras av cellerna blandas inte i dessa zoner utan finns kvar som skilda lager i fibern. Detta innebär att spindeltråden består av tre rörformade lager av proteinblandningar som tydligt skiljer sig i sammansättning.
Underlättar konstgjord spindeltråd
Kunskapen om trådens beståndsdelar, och hur den är uppbyggd, är viktig för att kunna utveckla konstgjort spindelsilke med egenskaper som speglar naturfiberns.
Forskningen ger också en inblick i hur naturen på ett elegant sätt har löst utmaningarna med att spinna en exceptionellt seg fiber från en proteinlösning.
Vissa markägare utfodrar älgar för att de ska klara vintern bättre, men stödmaten tycks påverka övrig diet. En studie vid SLU visar att älgar som äter sockerbetor och potatis även har mer gran på menyn.
– Det är överraskande. Älgar äter vanligtvis väldigt lite gran, vilket förmodligen hänger samman med granens försvarskemikalier, säger forskaren Annika Felton vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Hon har under många år studerat älgars val av föda och hur de anpassar kostens sammansättning efter rådande utbud. För att undersöka hur stödutfodring påverkar ätvanorna har prover från maginnehåll och avföring samlats in från nästan 250 älgar som skjutits under jakt i södra Sverige.
Sötsaker ökar suget efter kvistar
När dna från växter i proverna studerades framgick att älgar som hade ätit socker- och stärkelserika grödor, till exempel sockerbetor och potatis, även hade mer dna från gran i magen.
Enligt forskarna kan valet att äta mer gran bero på att älgar instinktivt samlar en fodermix som ger dem en näringsmässigt balanserad kost.
En annan förklaring är att älgens våmm – den första magen hos idisslare – kan vara särskilt känslig på vintern när tillgången på olika växter är begränsad och våmmfloran då är specialiserad på vedartad kost. Om älgen äter sötsaker som betor kan floran i våmmen störas. Det kan ge en extra stark signal om att snabbt kompensera för den kolhydratrika kosten med kvistar.
Stödmat ändrar beteende
Älgen är känd för att äta tall, så varför blev det då grankvistar som fick balansera betorna? Forskarnas svar är att gran oftast finns nära till hands i de områden som studerats. Det finns även tall inom beteshöjd, men i mycket lägre tätheter än granarna.
– Våra fynd kastar nytt ljus över hur förändringar i livsmiljöer, som stödutfodring, kan förändra djurs beteende när de söker efter föda, säger Annika Felton.
Oklart om granarna skadas
Älgar bökar inte upp sockerbetor eller potatisar i fält, utan rotfrukterna kommer från högar som människor lagt ut i naturen för att stödutfodra vilt. En fråga forskarna ställer sig är därför om utfodring med rotfrukter kan leda till ökade skador på granarna.
Forskarna tror dock att älgarna sannolikt mest mumsar på granarnas sidoskott. Det är därför oklart vad en ökad betning betyder för trädens livskraft. I Sydsverige har dock granen redan en skadenivå från klövvilt som överstiger Skogsstyrelsens mål.
– En oklok typ av stödutfodring kan få konsekvenser som man kanske inte hade tänkt sig innan. Till exempel att älgarna måste kompensera med fler bett på produktionsträden, säger Annika Felton.
Medelålders kvinnor som upplever stress på jobbet har rejält förhöjd risk för framtida sjukskrivningar. Brist på inflytande och konflikter bidrar till stressen, visar en studie.
En studie vid Göteborgs universitet har undersökt om jobbrelaterad psykisk stress kan kopplas till sjukfrånvaro hos medelålders kvinnor på arbetsmarknaden. Drygt 500 kvinnor som var 38 respektive 50 år deltog i studien.
När studien startade hade en majoritet av kvinnorna en anställning och jobbade. Tre av fyra upplevde stress som kunde kopplas till jobbet eller generell psykisk stress, eller båda.
Jobbkonflikter driver på stress
Under året som följde hade 16 procent minst en sjukskrivning under två veckor eller mer. I flera fall kunde konflikter på jobbet och brist på inflytande över beslut tydligt kopplas till sjukfrånvaron.
– Snävt beslutsutrymme och konflikter i arbetsmiljön kan förutspå sjukskrivningar, oberoende av allmän psykisk stress och tidigare sjukskrivningsperioder. Det är därför viktigt med förbättrad arbetsmiljö som kan minska sjukfrånvaron bland kvinnor på arbetsmarknaden, säger Kirsten Mehlig, docent i epidemiologi och lektor i hälsovetenskaplig statistik på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Effekterna av konflikter på jobbet kan också tyda på att det finns en specifik sårbarhet bland kvinnor som kan vara av intresse att arbeta med framöver, menar forskarna bakom studien.
Underlaget i studien består av uppgifter om 573 kvinnor i åldern 38 respektive 50 år, hämtade från den omfattande Populationsundersökningen av kvinnor i Göteborg. Den kallas ofta Kvinnostudien vid Göteborgs universitet. Uppgifterna kombinerades med registerdata från Försäkringskassan om kvinnornas sjukskrivningar.
En nytolkning av runinskriften i den så kallade Forsaringen ger ny kunskap om vikingatidens penningsystem. Inskriften beskriver hur vikingarna hanterade böter på ett både flexibelt och praktiskt sätt. Det visar en studie från Stockholms universitet.
Forsaringen som finns i Hälsingland är en järnring som dateras till 800- eller 900-talen. Ringen tros ha använts som ett dörrhandtag och är idag den äldsta kända bevarade lagtexten i Norden.
Den inristade texten i ringen beskriver böter för en specifik överträdelse, där betalningen skulle ske i form av oxar och silver.
Ny tolkning av ord
Nu har en ny tolkning gjorts av vissa ord som förekommer i Forsaringen.
– Forsaringens inskrift ”uksa … auk aura tua” har tidigare tolkats som att böter skulle betalas med både en oxe och två öre silver. Det skulle innebära att den skyldige måste betala med två olika typer av betalningsmedel, vilket skulle ha varit både opraktiskt och tidskrävande, säger Rodney Edvinsson, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet.
Genom att ändra översättningen av ordet ”auk” från den tidigare tolkningen ”och” till ordet ”också” förändras skriftens betydelse. Enligt den nya tolkningen kunde böterna betalas antingen med en oxe eller två öre silver. Ett öre motsvarade cirka 25 gram silver.
Flexibelt system för transaktioner
Systemet gjorde det möjligt att använda flera olika slags betalningsmedel parallellt, något som underlättade när vikingarna skulle hantera sina ekonomiska skyldigheter.
– Det visar på ett mycket mer flexibelt system, där både oxar och silver kunde användas som enheter för betalning. Om en person hade lättare tillgång till oxar än till silver, kunde personen betala sina böter med en oxe. Om någon istället hade silver men inga oxar, kunde personen betala med två öre silver, säger Rodney Edvinsson.
Ökar förståelsen för ekonomisk historia
Nytolkningen stämmer även bättre överens med hur systemet fungerade enligt de senare landskapslagarna. Rodney Edvinsson menar att detta har stor betydelse för hur vi förstår både skandinavisk och europeisk monetär historia.
– Som ekonomhistoriker tittar jag särskilt efter att en historisk uppgift ska vara ekonomiskt logisk, det vill säga passa in i andra samtida eller historiska ekonomiska system. Värderingen av en oxe till två öre, eller 50 gram silver, i 900-talets Sverige liknar samtida värderingar i andra delar av Europa, vilket visar på en hög grad av integration och utbyte mellan olika ekonomier, säger Rodney Edvinsson.
Ger insikter om prisnivåer
Han har tidigare tagit fram ett historiskt konsumentprisindex som sträcker sig ända tillbaka till 1200-talet, men nytolkningen ger insikter om prisnivåer ännu tidigare i historien.
– Prisnivån under vikingatiden i silver var mycket lägre än i början av 1300-talet och slutet av 1500-talet, men ungefär på samma nivå som i slutet av 1400-talet och på 1100-talet, då det rådde silverbrist, säger Rodney Edvinsson.
Tuschteckning av inskriften på Forsaringen: Bild: Lars Kennerstedt, Riksantikvarieämbetet/Wikimedia Commons.
Vad kostade saker på vikingatiden?
Prislappen för en oxe: Enligt nytolkningen skulle en oxe kosta två öre silver, runt 50 gram silver, på vikingatiden. Det motsvarar runt 100 000 svenska kronor idag, om jämförelsen görs med värdet på en timmes arbete.
Forsaringens bötesbelopp var därför ganska högt. Ett öre räknades antagligen till runt nio arabiska dirhemer, en valuta som cirkulerade i stora mängder bland vikingarna.
Kostnaden för en träl: Ett vanligt pris på en träl var tolv öre silver, eller motsvarande 600 000 svenska kronor idag.
Skadestånd vid dråp: Så kallad mansbot för en fri man, det vill säga bötesbeloppet till en dödad persons släkt för att undvika blodshämnd, var däremot mycket högre. Betalningen var runt fem kilo silver, vilket motsvarande omkring tio miljoner svenska kronor idag.
Humlor har en hjärna stor som en knappnål, men de är mycket skickliga på att hitta rätt väg under sina flygturer. Enligt ny forskning är deras lokalsinne ibland bättre än människors.
Humlor har en lika bra förmåga som ryggradsdjur när det gäller att navigera. I vissa avseenden överstiger deras lokalsinne till och med människans, visar en studie vid bland annat Lunds universitet.
Forskningen visar att humlorna kan lagra flera navigationsminnen i hjärnan för att sedan plocka fram dem vid behov. Den här förmågan bygger på att humlans hjärna hela tiden övervakar riktningar och avstånd under en flygtur.
Med hjälp av informationen kan insekterna lagra navigationserfarenheter i långtidsminnet. Det gör att de kan flyga raka vägen hem efter att ha varit ute på långa och navigationsmässigt krångliga resor.
– Vår studie ger viktiga nycklar till att förstå hur humlor kan uppnå till synes däggdjursliknande navigationsbedrifter trots att de bara använder en hjärna stor som ett knappnålshuvud, säger Rickesh Patel, forskare i sinnesbiologi vid Lunds universitet.
Varje humla fick en liten lapp fastsatt på ryggen för att forskarna skulle kunna skilja dem åt när deras lokalsinne testades. Bild: Rickesh Patel
Så gjordes studien
För att undersöka humlornas navigationsförmåga byggde forskarna ett antal avgränsade runda utrymmen där de kunde skapa en väldigt kontrollerad experimentmiljö.
Dessa så kallade arenor var 1,5 meter i diameter och gav forskarna möjlighet att på en rad olika sätt testa humlornas lokalsinne. Humlorna kunde till exempel fångas in vid matstället mitt i arenan och sedan, utan humlans vetskap, kunde forskaren flytta på insektens position inne i arenan.
Kan hjälpa robotar i svåra miljöer
De nya forskningsresultaten skulle kunna användas för att inspirera teknologiska tillämpningar, till exempel utveckling av robotar.
Humlornas sätt att hantera geografisk information kan till exempel komma till nytta i autonomt navigerande robotar som behöver klara sig utan GPS-satellitsystemet. Den här typen av robotar kan vara av stort värde vid sök- och räddningsuppdrag i katastrofsituationer som jordbävningar, i krigszoner eller i grottor där satellitsignaler kan vara svåra att utnyttja.
Forskarna bakom den aktuella studien menar även att resultaten har ett allmänt intresse för vår syn på djur. Den visar att insekter kan uppnå samma navigationsresultat som vi människor – trots en betydligt torftigare kognitiv verktygslåda.
När lårmuskler slits av behandlas skadan oftast med ett kirurgiskt ingrepp. Men en studie vid Uppsala universitet visar att träning kan vara lika effektivt.
Akuta skador på lårets baksida kan uppstå i samband med halkolyckor, men också vid exempelvis skid- eller skridskoåkning. Skadan kallas också hamstringsavlösning.
Vanligtvis behandlas lårskadan med en operation, men vetenskapliga belägg har saknats för att ett kirurgiskt ingrepp är det bästa. Nu pekar en ny studie på att träning kan vara lika effektivt.
– I Sverige har det varit stora lokala variationer i val av behandling. Våra resultat visar att träning, det vill säga icke-kirurgisk behandling, kan vara ett lika bra alternativ som kirurgisk behandling. Det skulle kunna innebära mindre risk för komplikationer, en snabbare rehabilitering och bra livskvalitet för de flesta patienter, säger Kenneth Jonsson som är överläkare vid Akademiska sjukhuset och professor i ortopedi vid Uppsala universitet.
Vanligare i länder med vintersporter
Hamstringsmusklerna sitter på lårets baksida. Dessa muskler böjer i knäleden och sträcker i höftleden. Så kallad proximal hamstringsavlösning innebär att senfästet på sittbenet för hamstringsmusklerna har slitits av.
– Det är en relativt ovanlig skada som oftast inträffar vid okontrollerad spagatrörelse när höftleden böjs samtidigt som knäet är sträckt. Populariteten av längdskidåkning och långfärdsskridskor i Sverige och Norge gör att denna skada är relativt vanligare i vår del av världen. I akutskedet ger skadan bland annat kraftig smärta och nedsatt funktion vid sträckning i höften och försök till att böja i knäet, säger Kenneth Jonsson.
Likvärdigt resultat med träning
I studien ingick patienter som hade lottats till en operation eller en icke-kirurgisk behandling. Vid operationen fästes senstumpen tillbaka till sittbenet med trådar som förankras i sittbenet. Patienterna från den andra gruppen rekommenderades ett rehabiliteringsprogram med stöd av en fysioterapeut.
Vid en uppföljning fick deltagarna skatta sin smärta, aktivitet och rörlighet.
– Efter två år visade resultaten att skillnaderna mellan de två behandlingsmetoderna var obetydliga, att de gav likvärdiga resultat när det gäller funktion och återhämtning, säger Kenneth Jonsson.
Han menar att icke-kirurgisk behandling kan vara ett säkert och effektiv alternativ till en operation vid den här typen av lårsskador.
– Det öppnar upp för nya riktlinjer inom vården och kan förändra hur hamstringsskador behandlas framöver.
Studien gjordes Sverige och Norge under 2017–2022. Över 100 patienter mellan 30 och 70 år deltog.
Plasthandskar, blodpåsar och operationsutrustning. Listan över sjukvårdens engångsartiklar är lång och återvinning av produkterna saknas. Men nu visar forskare på Chalmers att det går att ta hand om det växande miljöproblemet – med hjälp av en ny metod.
Engångsmaterial från vården skapar i dag enorma mängder avfall som i bästa fall går till förbränning, men i många länder hamnar skräpet både på soptippar och i naturen. Pandemin bidrog även till en lavinartad ökning av förbrukade engångsartiklar, till exempel munskydd.
Engångsmaterial inom sjukvården består vanligtvis av flera sorters plast som inte går att återvinna med dagens teknik. Dessutom måste produkterna hanteras försiktigt för att minska risken för smittspridning. Vid tillverkning av engångsartiklar kan inte heller återvunnet material användas eftersom kraven på renhet och kvalitet är mycket stora för medicinska produkter.
Men enligt forskare på Chalmers kan alla dessa problem gå att lösa med hjälp av en ny metod.
Ny metod för återvinning
Tekniken kallas för termokemisk återvinning och bygger på en process som heter ångkrackning. Den innebär att man bryter ner avfallet genom att blanda det med sand vid temperaturer upp till 800 grader. Då faller plastmolekylerna isär och omvandlas till en gas som innehåller byggstenar till ny plast.
– Man kan likna det vid en termisk slägga som slår sönder molekylerna, och som samtidigt förstör bakterier och andra mikroorganismer. Det som blir kvar är olika typer av kol- och kolväteföreningar. Dessa kan sedan delas upp och användas inom petrokemisk industri, för att ersätta fossilt material som idag används i produktionen, säger Martin Seemann som är forskare på Chalmers avdelning för energiteknik.
Förbrukningen av engångsprodukter ökade stort under pandemin. Enbart den globala användningen av munskydd beräknades väga över 2 600 ton per dag under 2022.
Kan minska användning av kemikalier
För att testa tekniken i skarpt läge har Chalmersforskarna genomfört två olika projekt i en testanläggning. I det ena har några olika produkttyper, som munskydd och plasthandskar, gått igenom processen. I det andra skapades en blandning som motsvarar den genomsnittliga sammansättningen av sjukhusavfall från regionens sjukhus. Blandningen innehöll ett tiotal olika plastmaterial och cellulosa.
Resultaten har genomgående varit positiva i båda projekten.
– Det som gör den här tekniken så spännande är just dess förmåga att hantera de miljöutmaningar som vi förknippar med medicinska engångsartiklar. Termokemisk återvinning tar inte bara itu med problemet att medicinskt avfall inte återvinns idag, utan underlättar också återanvändning av värdefulla kolatomer. Detta är helt i linje med principerna för cirkulär ekonomi, och ger en hållbar lösning för den akuta frågan om hantering av medicinskt avfall, säger forskaren Judith González-Arias som ledde ett av projekten på Chalmers.
Handskar, rockar, slangar och märkpennor var sjukvårdsmaterial som maldes ner i forskarnas tester. Bild: Chalmers
Produkter har strikta krav
Många tillverkare av sjukvårdsmaterial är idag intresserade av att skapa en cirkulär modell där produkterna kan återvinnas och återskapas i ett slutet kretslopp. Men material som ska användas i sterila artiklar inom vården har stenhårda krav på renhet och kvalitet, som inte går att möta med sortering och mekanisk återvinning av plast. Det skulle däremot vara möjligt med termokemisk återvinning, menar forskarna.
– Det är egentligen det enda alternativet för att uppnå verklig cirkularitet för den här typen av avfall. Det är så elegant att när materialet har brutits ner till molekylnivå kan kemiindustrin omvandla det tillbaka till jungfruligt material, säger Martin Seemann och fortsätter:
– Samma strikta krav på renhet och kvalitet finns också för matförpackningar. Det är därför det allra mesta av plasten som samlas in från förpackningar bränns upp idag, eller återvinns till artiklar där man tillåter lägre kvalitet.
Förändringar krävs för återvinning
För att skala upp metoden behöver nya materialflöden och fungerande affärsmodeller skapas i samarbete mellan sjukvårds- och återvinningssektorerna. Även lagar och regler på olika nivåer kan behöva förändras för att termokemisk återvinning ska kunna få genomslag i samhället, menar forskarna.
– Vissa politiska beslut skulle också höja plastavfallets värde som råvara i nyproduktion, och öka chanserna för att skapa en fungerade cirkulär affärsmodell runt den här sortens återvinning. Till exempel skulle ett krav på koldioxidavskiljning, vid förbränning av plast, skapa incitament för att i stället satsa på mer energisnåla alternativa tekniker som vår, säger Martin Seemann.
När pesten kom till Falbygden under stenåldern höll smittan sig kvar i flera generationer. Det kan forskare visa efter analyser av arvsmassa från människor som begravts i megalitgravar.
För cirka 5000 år sedan krympte befolkningen i Skandinavien. Inom forskningen är detta känt som den neolitiska nedgången. Pest har varit en av flera teorier bakom minskningen. Men det har inte varit känt om tidiga pestutbrott kunde orsaka vitt spridda epidemier eller bara mindre isolerade sjukdomsutbrott.
För att undersöka förekomsten av pest i Skandinavien före och under befolkningsnedgången har forskare vid bland annat Göteborgs universitet analyserat dna, det vill säga arvsmassan, från drygt 100 individer. De ligger begravda i olika megalitgravar på Falbygden i Västergötland.
Pesten höll i sig
Undersökningarna visar spår av den pestbärande bakterien Yersinia pestis. 17 procent av de undersökta skeletten hade smittan när de dog.
– Vi kan följa pestens utveckling i detalj. Det är inte samma pest, utan pesten utvecklas för varje generation. Vi har hittat tre olika varianter av pesten, säger Karl-Göran Sjögren som är docent i arkeologi vid Göteborgs universitet.
Studien visar att pesten spreds i åtminstone tre omgångar under ungefär 120 år. De första två vågorna var små och begränsade, men den tredje var mer utbredd inom befolkningen.
Forskare har undersökt välbevarade skelett som hittats i Frälsegårdens gånggrift. Bild: Karl-Göran Sjögren
Ökad kunskap om släktskap
Studien ger även en inblick i hur stenålderssamhället på Falbygden var organiserat. Forskarna visar med hjälp av dna-analyserna att fyra män fått flera barn med olika kvinnor. Det fanns däremot inte några tecken på att kvinnor fått barn med fler än en man. Släktskap inom gravarna följer manslinjen, medan kvinnor kommer in från andra grupper. Ett exempel är en kvinna som är begravd i en annan grav än sina två bröder.
− Vi kan också visa att släktgruppen i gånggriften vid Frälsegården var uppdelad i två grupper, som begravdes i var sin del av gravkammaren, säger Karl-Göran Sjögren.
Studien har gjorts i samarbete med genetiker vid Köpenhamns universitet.
Ett enkelt blodprov kan spegla hjärnans hälsa och bidra till mer individanpassad behandling vid förmaksflimmer. Det visar en studie från Uppsala universitet.
Förmaksflimmer innebär en rubbning av hjärtrytmen och drabbar omkring en tredjedel av alla människor någon gång under livet. Förmaksflimmer kan också orsaka stroke eftersom störningen i hjärtrytmen ökar risken för blodproppar i hjärtats förmak.
Många med förmaksflimmer behandlas därför med blodförtunnade läkemedel för att förebygga stroke. Behandlingen innebär dock en ökad risk för allvarliga blödningar och ges bara till patienter med en måttlig eller hög risk att drabbas av stroke. Det är därför viktigt att identifiera vilka patienter som har mest nytta av behandlingen.
Protein markör i blodet
Forskare vid Uppsala universitet har nu analyserat ämnet neurofilament – ett protein som frisätts från hjärnan vid skadlig belastning och syrebrist – i blodprover från fler än 3000 personer med förmaksflimmer. De följdes i genomsnitt under ett och ett halv år.
Studien visade att patienter med höga nivåer av neurofilament i blodet hade störst risk att drabbas av stroke.
– Eftersom risken att drabbas av stroke avgör vilken typ av behandling som är lämplig, kan det här bidra till att öka precisionen i valet av behandling, säger Julia Aulin som är hjärtläkare på Akademiska sjukhuset och forskare vid Uppsala universitet.
När forskarna kombinerade neurofilament med vanliga hjärtblodprover från samma individer ökade möjligheten att förutsäga stroke ytterligare.
– Vi har tidigare inte kunnat mäta förmaksflimrets effekt på hjärnan på det här sättet. Eftersom förmaksflimmer drabbar både hjärtat och hjärnan, är det logiskt att precisionen förbättras när man mäter båda två, säger Karl Sjölin som är strokeläkare på Akademiska sjukhuset och medförfattare till studien.
Bromsa belastning på hjärnan
Nästa steg är att undersöka hur olika behandlingar påverkar nivåerna av neurofilament, och om det i sin tur har någon betydelse för risken att drabbas av stroke eller död.
– Förhoppningen är att vi ska kunna komma in tidigare i förloppet och bromsa den skadliga belastningen på hjärnan innan den ger upphov till symtom. Sannolikt är resultaten överförbara till andra patientgrupper med hjärt-kärlrelaterade besvär, men det återstår att visa. Vår förhoppning är att man så småningom ska kunna mäta hjärnhälsan med ett enkelt blodprov på vårdcentralen, säger Julia Aulin.
Sällskapsrobotar i skepnad av hundar eller katter finns numera på många demensboenden, men utvärderingar om effekter har saknats. Nu visar en avhandling att de artificiella husdjuren kan ha en lugnande effekt, men de innebär också merarbete för personalen.
Drygt hälften av landets kommuner har robotdjur i sina verksamheter, enligt en enkät som forskaren Sofia Thunberg gjort i samband med en avhandling vid Linköpings universitet. Robotdjuren har viss rörelseförmåga, kan ge ljud ifrån sig och reagera på människor. De flesta finns inom demensvården, men även på korttidsboenden eller vanliga äldreboenden.
– Så vitt jag vet är Sverige ett av få länder där det är så här utbrett. Jag tror vi är väldigt snabba på att ta till oss teknik, säger Sofia Thunberg vid institutionen för datavetenskap på Linköpings universitet.
Utvärderingar saknas
Hon har intervjuat beslutsfattare i tio kommuner om hur de ser på tekniken. Det framgick att sällskapsrobotarna inte alltid betraktas som teknologi utan mer som en sorts gosedjur. Samtidigt menade beslutsfattarna att robotarna kan avlasta vårdpersonalen och även bidra till förbättrad livskvalitet för de äldre.
Men någon riktig utvärdering har dock inte gjorts. Som en del av sin avhandling har Sofia Thunberg därför gjort nio månaders fältstudier vid ett demensboende i Motala som skaffade en robotkatt redan 2019.
Hon konstaterar att robotdjuret inte ledde till mindre arbete för personalen, snarare tvärtom.
Måste användas med eftertanke
Roboten blev ett nytt redskap som användes med eftertanke. Ibland kunde den användas för att lugna de boende, men ibland kunde det även bli bråkigt om vem som skulle ha katten i knät. En del äldre reagerade även negativt på katten eftersom de identifierade sig som hundmänniskor eller inte gillade djur.
Vid en direkt fråga var personalen alltid noga med att säga att det inte var en riktig katt. Samtidigt var illusionen stark och sällskapsdjuret blev en del av gemenskapen.
– Det blir lite som att hela avdelningen leker att det här är en riktig katt och det är många som köper in en kattlåda och matskål för att det verkligen ska se ut som att det är ett riktigt djur, säger Sofia Thunberg.
Detta innebär att nya krav delvis ställs på på vårdpersonalen, och under pandemin medförde den ökade arbetsbelastningen att man tvingades plocka undan robotdjuret.
Robotdjuret bidrog till ökad livskvalitet
Men när robotdjuret användes kunde det betyda mycket för de boende, visar avhandlingen.
Personalen vittnar om att personer som inte sagt ett ord på flera år börjat prata med katten och även med varandra. Vissa som varit väldigt oroliga kunde minska på lugnande medicin eftersom robotdjuret verkade lugnande i stället. De äldre fick även något att ta hand om vilket bidrog till ökad livskvalitet, enligt Sofia Thunberg.
Hennes råd till kommuner som överväger att köpa in sällskapsrobotar är att fundera noga på varför de gör det, var robotarna används bäst och hur personalen kan få stöd i att utveckla arbetet med det nya redskapet. Hon rekommenderar också att det görs en behandlingsplan för varje individ.
– Man måste se till att det inte införs för mycket eller till för många, vilket kanske istället skapar oro. Det är inte alla som det funkar eller passar för, säger Sofia Thunberg.
166 av 290 kommuner svarade på enkäten. 87 angav att de hade sällskapsrobotar.
Färre än tio ullhåriga mammutar gav upphov till den allra sista populationen på Wrangels ö. Trots att stammen återhämtade sig led mammutarna av skadliga mutationer under tusentals år. Men varför de till slut dog ut är fortfarande ett mysterium.
De sista mammutarna överlevde på Wrangels ö i 6000 år innan de dog ut. Kylan på den lilla ön utanför Sibiriens kust gör att DNA från dessa mammutar är mycket välbevarade.
Arvsmassan har undersökts
För att undersöka vad som hände med mammutarna under deras sista tid på jorden har forskare vid Centrum för paleogenetik i Stockholm analyserat arvsmassan från 21 ullhåriga mammutar. Dessa individer levde under de sista 50 000 åren av artens existens.
– Fram till för 10 000 år var den genetiska mångfalden hos mammutar i nordöstra Sibirien i stort sett oförändrad. Det tyder på att mammutpopulationen var förvånansvärt stabil under den senaste istiden. Detta trots ankomsten av moderna människor och ett flertal klimatförändringar som ägde rum under andra hälften av senaste istiden, säger Marianne Dehasque, tidigare forskare vid Centrum för paleogenetik.
Färre än tio mammutar på ön
De sista överlevande mammutarna mötte dock ett annat öde. Studien visar att det till sist var färre än tio mammutar som koloniserade Wrangels ö, som bildades när havsnivåer steg för 10 000 år sedan. Dessa individer utgjorde sedan hela basen till den population som fanns kvar på ön i ytterligare 6 000 år.
Forskarnas studier visar att populationen snabbt återhämtade sig i storlek och att den genetiska mångfalden också stabiliserades. Men trots återhämtningen led mammutarna av skadliga mutationer till följd av inavel i flera tusen år framåt.
–Trots att populationen återhämtade sig från nära utrotning till ungefär 300 reproducerande individer, så visar våra analyser att de drabbades av inaveldepression. Resultaten tyder på att mammutarna led av genetiska sjukdomar under hundratals generationer efter återhämtningen, säger Love Dalén, professor i evolutionär genomik vid Centrum för paleogenetik.
Utdöende fortfarande ett mysterium
Men trots att mammutarna var påverkade av inavel tycks något annat ha legat bakom att de dog ut på Wrangels ö för cirka 4 000 år sedan. Studien visar att storleken på populationen låg konstant på ungefär 300 individer ända fram till bara några generationer före arten dog ut.
– Vi vet inte vad det var som till slut orsakade utdöendet av den ullhåriga mammuten, men vi kan konstatera att populationen måste ha minskat mycket snabbt på slutet, säger Love Dalén och fortsätter:
– Det är lite som en mordgåta. Något var det ju som orsakade utdöendet, nu måste vi bara fortsätta samla bevis för att hitta svaret.
Viktig kunskap för hotade arter
Enligt Marianne Dehasque har studien betydelse för bevarandebiologi i stort.
–Vår forskning understryker vikten av långsiktig genetisk övervakning inom arbetet med hotade arter. Även efter att en population har återhämtat sig kan effekten av skadliga mutationer bestå under många generationer och äventyra dess livsduglighet, säger hon.
Centrum för paleogenetik är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet.
Den fullskaliga invasion av Ukraina har ökat efterfrågan på analyser av Rysslands militära förmåga. Men att studera detta har alltid varit svårt – och nu ännu mer invecklat. Forskare justerar därför sina metoder.
I över tjugo år har Rysslands- och Eurasienprojektet, RUFS, vid Totalförsvarets forskningsinstitut försökt bedöma vad Ryssland kan uppbåda av militär förmåga i ett tioårsperspektiv.
Allt mer slutet Ryssland
Forskarna använder öppna källor. Men eftersom censur och repressiva åtgärder ökat kraftigt i Ryssland har forskarna behövt se över sina metoder och hur de hanterar källor.
– Kriget har även gjort att den ryska planeringshorisonten är kortare än tidigare och då får källorna en mera begränsad livslängd. Att kunna följa Rysslands politiska, finansiella, samhälleliga, kulturella och militära utvecklingsriktning är viktigt och då behöver vi göra justeringar, säger Maria Engqvist, analytiker på RUFS.
En av slutsatserna i en ny rapport är att studier av Rysslands militära förmåga har blivit mer resurskrävande.
– Därför är det nödvändigt att framöver undersöka fler metoder, fördjupa tvärvetenskapligt samarbete samt utöka det internationella samarbetet mellan forskare och institutioner med ett genuint intresse för rysk militär förmåga, säger Maria Engqvist.
Teknikutveckling ger möjligheter
När öppna databaser stängs ned, och det är svårt att prata med självständiga forskare baserade i Ryssland, ger till exempel AI och satellitdata nya möjligheter.
– Satellitdata från slagfältet kombinerat med genomgångar av årsredovisningar, underleverantörer, jobbannonser och tulldata går att använda för att få en bild av rysk försvarsindustri. Vi på RUFS kan även luta oss mot många års erfarenhet av Rysslandsforskning som gör att vi kan få fram information från platser som inte alla känner till, säger Maria Engqvist.
Efter Rysslands invasion av Ukraina har studier av landets militära förmåga blivit allt mer komplexa och invecklade.
Risker med snabb analys
Ryssland fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har ökat efterfrågan på snabba analyser. Detta ökar risken för att även trovärdiga webbplatser publicerar felaktig data eller drar för snabba slutsatser, enligt Maria Engqvist.
– Så det gäller att aldrig slarva med granskningsarbetet. Ett exempel är att jämföra Rysslands försvarsutgifter med andra länders utan att ha satt sig in i vad siffrorna från olika länder betyder, säger hon.
Hälsingegårdarna med sina rikt utsmyckade salar har blivit utsedda till världsarv. I en avhandling från Göteborgs universitet kartläggs nu gårdarnas föregångare – ett fåtal bevarande herrstugor som inreddes för fest och hade en annan bildvärld.
Hälsingland är berömt för sina gårdar från mitten av 1800-talet, inte minst för att några av dem är upptagna på världsarvslistan. En utmärkande egenskap hos gårdarna är att de ofta har utförliga dekorativa vägg- och takmålningar inomhus.
Traditionen med stora, påkostade och målade rum är dock äldre än så. Redan i mitten av 1700-talet byggdes och inreddes lokaler för fest.
Få stugor kvar
I en avhandling vid Göteborgs universitet har nu dessa bemålade rum, som kallas herrstugor, undersökts närmare.
– Det finns inte många kvar, jag har hittat åtta gårdar med rum bevarade från 1700-talet. Människor är modeintresserade och ändrar ofta när något blir omodernt. Vissa av rummen har bevarats för att de har använts som förråd, och ibland har väggmålningarna fått vara kvar för att de haft en annan funktion som till exempel isolering, säger Lars Nylander som skrivit avhandlingen.
Rum för fest
Rummen var ägnade till fester och ofta fanns angränsande rum för övernattande gäster. Tidigare fanns uppfattningen att herrstugorna byggdes inför till exempel ett bröllop på gården. Men Lars Nylander har gått igenom gårdarnas ekonomi och sett att ägarna ofta fick ett stort arv strax före att målningarna gjordes, och det sammanföll inte med något bröllop i familjen.
Han har därför tolkat det som att herrstugorna handlade om att visa sin status och grupptillhörighet.
– Jag tror att det till stor del handlade om att man ville visa sig jämlik i en grupp av rikare bönder. Det var otroligt viktigt, men det behövdes ett tillskott av pengar, som kunde komma vid ett arvskifte, säger Lars Nylander.
Bibliska motiv på målningar
En tydlig skillnad mellan herrstugorna från 1700-talet och festrummen från hälsingegårdarnas storhetstid hundra år senare är motiven på målningarna. Bibliska motiv dominerade och en favorit var de tre vise männens resa till Jesusbarnet.
– De målare som verkade på 1700-talet var bosatta i landskapet och målade främst lokalt. Ett undantag är en stadsmålare i Hudiksvall, som reste långa sträckor. Han använde bland annat en tysk bildbibel från 1711 som förlaga till sina målningar. Det verkar ha varit högsta mode, i Hälsingland i alla fall, säger Lars Nylander.
Kan stödja byggnadsvården
De gårdar som har undersökts har interiörmåleri daterade till 1758–1799. Endast två står kvar på sin ursprungliga plats. Två har rivits, men dokumenterats före, och målningarna finns idag på museum. Resten är flyttade till hembygdsgårdar och Skansen. Utöver det har även lösa väggfält från andra rivna gårdar analyserats i avhandlingen.
Kunskaperna från avhandlingen kan vara användbara även i ett större perspektiv, menar Lars Nylander.
– Kulturvård handlar ju om konservering och byggnadsvård till stor del, den här avhandlingen kan stödja byggnadsvårdare och konservatorer i arbetet med den här typen av kulturarv, säger han.
Avhandlingen är ett doktorandprojekt mellan Göteborgs universitet och Hälsinglands museum.
