Nästan 70 000 svenskar har tjänstgjort i fredsbevarande insatser i konfliktzoner runt om i världen. Det är väl dokumenterat att traumatiska upplevelser under militära insatser kan leda till problem med psykisk ohälsa.
En avhandling har nu undersökt utlandsveteranernas situation på den svenska arbetsmarknaden. Resultatet visar att de etablerar sig väl efter avslutad utlandstjänstgöring.
– Jag har följt veteraner som gjorde utlandstjänst mellan 1993 och 2010, och har sedan jämfört deras inkomster med en matchad kontrollgrupp av värnpliktiga som inte varit iväg på insats. Det finns ingenting som tyder på att utlandsveteranernas inkomster halkar efter, säger doktoranden Peter Bäckström vid Handelshögskolan på Umeå universitet.
Han har också tittat närmare på hur det gått för veteranerna som tjänstgjorde i Bosnien under 1990-talet. Det är soldater som stundtals var under mycket hård press.
– Inte heller för den gruppen finns det några tecken på att de skulle vara marginaliserade på arbetsmarknaden. I själva verket är förekomsten av försörjningsstöd, sjukfrånvaro och långtidsarbetslöshet något lägre bland Bosnienveteranerna jämfört med kontrollgruppen, säger Peter Bäckström.
Nyanserar bilden av krigsveteraners tillvaro
Resultaten står i kontrast till den bild av militära veteraner som brukar förmedlas i populärkulturen. Där är det inte ovanligt att den hemvändande soldaten porträtteras som en ärrad individ som kämpar med psykiska besvär, missbruk och utanförskap.
Peter Bäckströms forskningsresultat stämmer i stället väl överens med tidigare svensk forskning som pekar på att svenska utlandsveteraner från samma tidsperiod generellt sett har god psykisk och fysisk hälsa efter hemkomst.
– Att allmänheten får en korrekt bild av den här gruppen är viktigt, inte minst för utlandsveteranerna själva. Men bara för att jag inte hittar några negativa effekter på gruppnivå betyder inte det att enskilda individer aldrig far illa. Försvarsmakten har alltjämt ett stort ansvar att uppmärksamma veteranerna och deras familjer, och erbjuda stöd till de som behöver det, säger Peter Bäckström.
Peter Bäckström, doktorand i nationalekonomi vid Handelshögskolan, Umeå universitet, peter.backstrom@umu.se
Shared Reading kan beskrivas som en metod för interaktiv högläsning och samtal om kortare prosatexter och lyrik i grupp. Det görs med hjälp av en läsledare, som är den enda som läst texten före mötet.
Läsledaren läser högt och gruppen går sedan långsamt igenom texten. De samtalar sedan tillsammans om vilka känslor och tankar texten väcker.
Metoden används på bibliotek för att främja läsning. Den har också testats inom hälso- och sjukvården, till exempel bland smärtpatienter, deprimerade personer eller patienter med ätstörningar.
Känslor och reflektioner
Forskare i Storbritannien har diskuterat likheter och olikheter mellan Shared Reading och kognitiv beteendeterapi, KBT.
En skillnad är att vid KBT finns ett identifierat problem som är i fokus, något som kan innebära ett ojämlikt förhållande mellan patient och psykolog. I läsgrupperna är förhållandet mer jämbördigt och litteraturen lockar fram känslor och reflektioner, menar forskarna.
– Texterna väljs inte utifrån problemet utan texten kan handla om vad som helst, berättar Anders Ohlsson som är professor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet.
Tidigare forskning om Shared Reading har använt enkäter och fokusgrupper för att undersöka hur patienterna mår före och efteråt.
Att patienterna upplever sig må bättre har förklarats med texterna, läsledarna, den sociala gemenskapen och gruppmedlemmarna.
– Men vi ville undersöka vad som händer i själva samtalet som skulle kunna bidra till dessa goda effekter, säger docent Anna Gustafsson som forskar om språk och hälsa vid Lunds universitet.
Väg till social gemenskap
Samtalsanalysen hjälpte till att beskriva i detalj hur det sociala samspelet utvecklas, hur samtalet om texten leder till att deltagarna tränar sig i att kunna sätta ord på upplevelser och känslor samt blir mer flexibla i tanken genom att öva på att ta del av andra människors perspektiv.
– Vi vände oss till psykologisk utvecklingsforskning och fann att vi kunde diskutera vad som händer i samtalet med hjälp av teorier om ”joint attention”. När samtalsdeltagarna fokuserar på samma text och lyssnar på varandras tankar, beskriver sina egna och bekräftar varandras tankar skapas en känsla av social gemenskap, säger Anna Gustafsson.
En dans mellan dikt och deltagare
Gruppen pratar och reflekterar tillsammans över innehållet i texten ur flera perspektiv. Det gör att bokcirklarna blir ett slags träning både i perspektivtagande och i att formulera känslor och tankar. Detta skulle i sin tur kunna vara en förklaring till det ökade välmående som tidigare forskning kunnat visa.
– De rör sig in och ut i varandra och i dikten. Det blir som en dans. Dikten kan också styra deltagarnas upplevelser och tankar genom vissa element i texten – till exempel kan funderingar väckas om ett visst ord upprepas många gånger, säger Anna Gustafsson.
Till skillnad från vad som ofta är fallet i vanliga bokcirklar handlar Shared Reading inte om prestation och att vara duktig i litterär analys, vilket kan hämma och skrämma bort ovana läsare. Det väsentliga är deltagarnas egna och gemensamma meningsskapande, det vill säga deras upplevelser och utbyte av det litterära verket.
Flera projekt igång
För närvarande pågår ett tvärvetenskapligt Shared Reading-projekt i humaniora, medicin och psykologi på ätstörningsenheten i Lund. I höst startas även ett samarbete med en gymnasieskola.
– Vi kommer att ha Shared Reading-samtal med ett antal grupper gymnasieelever under sex veckors tid med syftet att undersöka om deras läsengagemang påverkas av att delta i Shared Reading, säger Anders Ohlsson.
Så startade Shared Reading
Metoden utvecklades på University of Liverpool av forskaren Jayne Davis i slutet av 1990-talet. För henne var devisen ”Kvalitetslitteratur åt folket” central. Hon kom själv från arbetarklassen och hennes mål med Shared Reading var att tillgängliggöra litteratur och väcka läslust hos läsovana personer.
Be kind, var snäll, är det viktigaste ledordet inom Shared Reading. Gruppmedlemmarna ska vara trygga i samtalet. Läsledarens roll är därför mycket viktig, bland annat för att se till att alla kommer till tals och att meningsskapandet sker tillsammans.
Metoden började användas i Sverige 2017. Sedan dess har 80–90 läsledare utbildats och arbetar med metoden på bibliotek, skolor och inom vården
I en allt mer uppkopplad värld blir cybersäkerhet allt viktigare för att skydda den enskilde individen, men även nationell infrastruktur och banksystem.
Men det råder en kapplöpning mellan hackare och de som försöker skydda informationen. Det vanligaste sättet att skydda information när vi till exempel skickar e-post, betalar räkningar och handlar på nätet är kryptering.
Olika sätt att kryptera
Vid digital kryptering används en slumpgenerator som antingen kan vara ett datorprogram eller själva hårdvaran. Slumpgeneratorn tar fram nycklar för att både kryptera och låsa upp informationen hos mottagaren.
Olika typer av slumpgeneratorer ger olika nivå av slumpmässighet och därmed säkerhet. Hårdvara är det betydligt säkrare alternativet då slumpmässigheten styrs av fysikaliska processer.
Den hårdvarumetod som ger bäst slumpmässighet är baserad på kvantfenomen, något som forskarna kallar Quantum Random Number Generator, QRNG.
– Inom kryptografi är det inte bara viktigt att siffrorna är slumpmässiga utan också att du är den enda som vet om dem. Med QRNG:s kan vi vara säkra på att en tillräckligt stor del av de skapade bitsen är privata och därmed helt säkert. Och om kvantfysikens lagar stämmer ska det vara omöjligt att tjuvläsa utan att mottagaren får reda på det, säger forskaren Guilherme Xavier vid Linköpings universitet.
Nya lysdioder mer miljövänliga
Nu har en forskargrupp utvecklat en ny typ av QRNG som kan användas för kryptering, men också för vadslagning och datorsimuleringar.
Det nya är att de använder lysdioder som är tillverkade i det kristalliknande materialet perovskit. I den nya typen slumpgenerator står perovskit-lysdioder för ljuskällan som i förlängningen skapar slumpmässigheten.
Forskaren Feng Gao har studerat perovskiter i över ett decennium. Han menar att den senaste tidens utveckling av perovskit-lysdioder kan få stor betydelse för bland annat optiska instrument.
– Det går att använda till exempel traditionell laser för QRNG, men det är dyrt. Ska tekniken till slut finnas i konsumentelektronik är det viktigt att kostnaden hålls nere och att produktionen är så miljövänlig som möjligt. Dessutom kräver perovskit-lysdioder inte så mycket energi att driva, säger Feng Gao.
Ny slumpgenerator inom fem år
Nästa steg är att utveckla materialet ytterligare för att göra perovskiten blyfri samt förlänga livslängden som i dagsläget är 22 dagar.
Enligt Guilherme Xavier kan forskarnas nya QRNG användas inom fem år.
– Det är en fördel om elektronikkomponenter som ska användas för känsliga uppgifter är tillverkade i Sverige. Köper man ett färdigt slumpgeneratorkit från ett annat land kan man inte vara säker på att det inte är övervakat, säger han.
Guilherme Xavier, forskare vid institutionen för systemteknik vid Linköpings universitet, guilherme.b.xavier@liu.se
Feng Gao, forskare vid institutionen för fysik, kemi och biologi, Linköpings universitet, feng.gao@liu.se
Begreppet ”prekära jobb” används för att beskriva arbeten med osäkra anställningsvillkor. Det innebär bland annat korta anställningskontrakt som till exempel vikariat, otillräcklig lön, bristande inflytande och möjlighet att utnyttja sina rättigheter inom arbetslivet. Det leder till ett arbetsliv utan förutsägbarhet och trygghet.
I en studie har forskare vid Karolinska institutet undersökt hur detta påverkar risken att dö.
– Det här är den första studien som visar att ett byte från ett osäkert jobb till ett säkert jobb kan minska risken att dö. Det är samma sak som att säga att risken att dö för tidigt är förhöjd om man stannar kvar i ett arbetsliv med osäkra anställningar, säger forskaren Theo Bodin vd Karolinska institutet.
Tryggt jobb minskar risken med 20 procent
Forskarna använde registerdata från drygt 250 000 arbetare mellan 20 och 55 år i Sverige under åren 2006–2017. I studien ingick personer som under perioden arbetade under osäkra anställningsförhållanden och sedan bytte till säkra anställningsförhållanden.
De som bytte från ett osäkert till ett säkert jobb minskade risken att dö med 20 procent, oavsett vad som hände efter bytet, jämfört med dem som stannade kvar i en osäker anställning.
Om de stannade kvar i det trygga jobbet under tolv år minskades risken att dö med 30 procent.
– Genom att använda detta stora befolkningsunderlag kunde vi ta hänsyn till många faktorer som kan påverka dödligheten, som ålder, andra sjukdomar som arbetare kan lida av eller förändringar i livet som till exempel skilsmässa. Med de metoder vi använde oss av kan vi vara relativt säkra på att skillnaden i dödlighet beror på anställningens osäkerhet och inte på andra individuella faktorer, säger forskaren Nuria Matilla-Santander.
Går att undvika
Forskarna lyfter fram att resultaten är viktiga eftersom de visar att den ökade dödligheten som observerats bland arbetare i osäkra anställningar kan undvikas.
– Genom att minska otryggheten på arbetsmarknaden skulle vi kunna undvika för tidig död i Sverige, säger Nuria Matilla-Santander.
Nästa steg i forskningen är att undersöka de specifika orsakerna till dödligheten.
Nuria Matilla-Santander, biträdande lektor vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, nuria.matilla.santander@ki.se
Theo Bodin, biträdande lektor vid institutet för miljömedicin, Karolinska institutet, theo.bodin@ki.se
Antioxidanter motverkar fria syreradikaler som kan ha skadliga effekter i kroppen. De är därför vanligt förekommande i olika kosttillskott. Men för höga doser kan vara skadliga.
– Man ska inte vara rädd för antioxidanter i vanlig kost men de flesta människor behöver inget extra tillskott av antioxidanter. Det kan rentav vara skadligt för cancerpatienter och personer med ökad cancerrisk, säger forskaren Martin Bergö vid Karolinska institutet, KI.
I en ny studie har forskare undersökt hur antioxidanter påverkar cancertumörer.
– Vi har funnit att antioxidanter aktiverar en mekanism som får cancertumörer att bilda nya blodkärl, vilket är förvånande eftersom man tidigare trott att antioxidanter har en skyddande effekt. Blodkärlen tillför näring som hjälper tumören att växa och sprida sig i kroppen, säger Martin Bergö.
Aktiverat protein bakom nybildning av blodkärl
Forskargruppen har tidigare visat att antioxidanter som C- och E-vitamin påskyndar tillväxten och spridningen av lungcancer genom att stabilisera ett protein som heter BACH1. Proteinet aktiveras när nivån av fria syreradikaler sjunker. Det sker till exempel när extra antioxidanter tillförs via kosten eller när spontana mutationer i tumörcellerna aktiverar kroppsegna antioxidanter.
Nu har forskarna kunnat visa att aktiveringen av BACH1 leder till ökad nybildning av blodkärl, så kallad angiogenes.
Kan leda till bättre behandling
Det pågår försök att ta fram läkemedel som stryper nybildningen av blodkärl, så kallade angiogenes-hämmare. Men resultaten har inte varit så framgångsrika som man hoppats, enligt KI-forskaren Ting Wang.
– Vår studie öppnar för effektivare sätt att förhindra angiogenes i tumörer. Till exempel skulle patienter vars tumörer har höga nivåer av BACH1 kunna svara bättre på behandling med angiogenes-hämmare än patienter med låga BACH1-nivåer, säger hon.
Två mekanismer samarbetar i tumörer
Tidigare forskning har visat att det krävs låga syrenivåer, hypoxi, för att cancertumörer ska kunna producera nya blodkärl. Den nya mekanismen som forskarna har identifierat visar att tumörer kan bilda nya blodkärl även vid normala syrenivåer.
Studien visar också att BACH1 regleras på liknande sätt som proteinet HIF-1a – en mekanism som belönades med Nobelpriset i medicin år 2019 och som innebär att celler kan anpassa sig till förändringar i syrenivåer. Den nya KI-studien visar att de här båda mekanismerna arbetar tillsammans i tumörerna.
Mikrotumörer studerades
Forskarna har använt flera olika cellbiologiska metoder och framför allt studerat lungcancertumörer med hjälp av organoider – små odlade mikrotumörer från patienter – men även möss och tumörprover av bröst- och njurcancer från människa.
Tumörer där BACH1 var aktiverat, antingen genom tillskott av antioxidanter eller genom överproduktion av proteinet, visade sig producera mer nya blodkärl och vara extra känsliga för angiogenes-hämmare.
– Nästa steg är att undersöka i detalj hur nivåerna av syre och fria radikaler kan reglera BACH1-proteinet, och vi kommer fortsätta studera den kliniska betydelsen av våra resultat. Vi kommer också gå vidare med liknande studier i andra cancerformer som bröst-, njur- och hudcancer, säger Ting Wang.
Martin Bergö, professor vid institutionen för biovetenskaper och näringslära, Karolinska institutet, martin.bergo@ki.se
Långskägg är naturskogens ”julgransglitter” och kan bli flera meter lång. Den växer i gamla och fuktiga granskogar. Laven är även en viktigt tecken på mångfald i skogar.
Men i en långtidsstudie kan forskare visa att hänglaven minskat med 42 procent under 37 år i Skuleskogens nationalpark, som ligger i världsarvet Höga kusten.
– Det är välkänt att hänglavar minskar i brukade skogar. Den här studien tyder på att rödlistade hänglavars långsiktiga fortlevnad kan vara hotad även i skogar som har ett starkt skydd, säger forskaren Per-Anders Esseen vid Umeå universitet.
Långskägg är rödlistad som sårbar och fridlyst i hela landet. Sverige och Norge har de största förekomsterna av långskägg i Europa och har därför ett särskilt ansvar för att bevara laven, menar forskarna.
– Långtidsdata på dynamiken hos populationer av hotade arter i skogar är avgörande för att kunna förstå och förutsäga hur dessa arter påverkas av globala miljöfaktorer. Sådan kunskap behövs även för att ta fram effektiva skötselåtgärder, säger Per-Anders Esseen.
Så inventerades långskägg
1984 genomförde forskarna en heltäckande inventering av långskägg i Skuleskogen.
355 träd, som laven växte på, märktes med numrerade aluminiumbrickor och placerades vid trädbasen. Under 2021 upprepades inventeringen och brickorna eftersöktes med metalldetektor.
Forskarna kunde konstatera att långskägget försvunnit från 81 procent av de märkta träden. Utdöendet var större på kvarstående träd än de förluster som skett genom skador från vind.
Totalt 207 nya träd med långskägg hittades också, vilket visar på stor omsättning av värdträd på lokal nivå.
Begränsad spridning
Studien har också gett helt ny kunskap om långskäggets rumsliga dynamik i skogslandskap och visar att lavens spridning är starkt begränsad.
Långskägg sprids främst med större fragment som bara spreds ett fåtal meter på 37 år. Den dåliga spridningen förklarar varför laven är knuten till skogar med lång kontinuitet, där träd inte drabbats av skogsbränder. Detta förklarar också varför långskäggets utbredning i nationalparken var ungefär samma 2021 som 1984.
Data på skogens sammansättning och ålder visar att omfattande plockhuggning skett 1860-1900 i Skuleskogen, men forskarna fann inga storskaliga störningar under de senaste 80 åren.
Klimatförändringar ett hot
Minskningen av långskägg tycks i stället bero på en kombination av luftföroreningar, klimatförändringar – med mildare, snörika vintrar och värmeböljor sommartid – samt tätare skogar. Laven kan även hotas av stormar och bränder.
Studien visar på ett stort behov av att ta fram ett detaljerat åtgärdsprogram för att säkerställa långskäggets fortlevnad i Sverige, menar forskarna som också vill se ett nationellt program för övervakning av rödlistade lavar i såväl skyddade som brukade skogar.
Hänglaven – komplex och känslig
Lavar är komplexa symbiotiska organismer mellan till exempel svampar, grönalger och cyanobakterier. De saknar rötter och tar passivt upp vatten.
Hänglavar som långskägg, med sina tunna hårlika grenar, är särskilt känsliga för miljöpåverkan som luftföroreningar, skogsbruk och klimatförändringar. Samtidigt är de viktiga delar i världens skogsekosystem.
Hänglavar bidrar till skogens näringsomsättning och är livsmiljöer för insekter och spindlar. De är också viktig föda för renen under vintern när marklavar är otillgängliga.
Per-Anders Esseen, professor emeritus vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, per-anders.esseen@umu.se
Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet har, tillsammans med norska kollegor, gjort den första observationen av en älg som äter avföring från en annan älg. Beteendet kallas koprofagi.
Koprofagi är vanligt bland vissa djur, till exempel harar, men är sällsynt bland hjortdjur.
Undersökningen genomfördes under flera månaders tid i två områden i Norge. Fem älgar utrustades med kamerahalsband och mer än 6500 videosekvenser samlades in.
Ovanligt beteende
Filmerna visar bland annat att älgarna ägnade ungefär en tredjedel av den filmade tiden till att söka föda. Vid ett tillfälle sågs en älg äta avföring från en annan älg.
– Såvitt vi vet är det här den första observationen av koprofagi hos älg. Observationen är från maj månad och från en älghona. Då har växtligheten inte riktigt kommit igång i det området där älgen befann sig så kanske handlade beteendet om att öka intaget av näringsämnen, men det är en spekulation, säger Robert Spitzer, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Ökar risk för sjukdomar
Det behövs fler observationer för att veta hur vanligt förekommande koprofagi är hos älgar. Forskarna är också intresserade av att ta reda på mer om vilka drivkrafter som ligger bakom beteendet och vilka risker som finns.
– I avföring kan det finnas både miljöföroreningar och smittämnen och detta kan vara en möjlig överföringsväg av sjukdomar till djur. Därför kan en bättre förståelse av varför och i vilken utsträckning koprofagi förekommer hos vilda älgar förbättra vår förståelse av sjukdomsöverföringsvägar, säger Robert Spitzer.
Kan ha varit ett misstag
Ytterligare studier krävs för att fastställa om koprofagi faktiskt är ett orsaksbaserat beteende hos älgar eller om forskarnas observation i studien var en unik, isolerad händelse.
– Kanske var den här älgen helt enkelt nyfiken eller så handlade det om en oavsiktlig biprodukt av födosök på marken, säger Robert Spitzer.
Robert Spitzer, forskare vid institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU. robert.spitzer@slu.se
Forskare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala har visat att förekomsten av förstadieceller till mastceller* i blodet ökar vid exponering för allergiframkallande ämnen, allergener, hos astmapatienter.
Det här kan kopplas till ökade astma- och allergisymptom och minskad astmakontroll.
– Detta innebär även att förstadieceller till mastceller i blod är intressant som biomarkör vid astma, säger forskaren Jenny Hallgren Martinsson vid Uppsala universitet.
*En mastcell är en typ av vit blodcell som ingår i immunförsvaret. Mastceller bidrar till att frisätta ämnen som kan framkalla allergiska reaktioner och astma.
Tidigare studier om mastceller och allergener
Forskare har under många år studerat hur immunförsvaret, där bland annat mastceller ingår, reagerar vid exponering för allergener. Det finns även beskrivet att mastcellerna ökar i mängd i olika regioner av lungorna hos patienter med astma.
Forskare vid Uppsala universitet har tidigare visat att detta beror på att förstadieceller till mastceller migrerar till lungorna från benmärgen via blodet. 2016 kunde de visa att förstadieceller till mastceller även finns i blodet hos människor.
I en uppföljande studie visade forskargruppen att en hög förekomst av förstadieceller till mastceller fanns hos patienter med astma som hade lägre lungfunktion.
Ökar under björkpollensäsong
I en ny studie har forskarna undersökt patienter med astma som orsakas av björkpollen.
Det visade sig att förekomsten av förstadieceller till mastceller i blodcirkulationen var högre vid björkpollensäsongen än utanför säsong. Dessutom hade personer med svårare symtom, och lägre grad av astmakontroll, vid björkpollensäsong den högsta förekomsten av förstadieceller.
– Det här tyder på att om patienter med allergisk astma exponeras för allergener, stimuleras benmärgen till att temporärt frisätta mer förstadieceller till mastceller till blodet, säger Jenny Hallgren Martinsson.
Jenny Hallgren Martinsson, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, jenny.hallgren@imbim.uu.se
Abigail Alvarado-Vazquez, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, abigail.vazquez@imbim.uu.se
När vi människor är sjuka minskar vår aktivitet. Detta gäller också för vilda djur, men hittills har det varit oklart hur aktiviteten påverkas.
Forskare från Lunds universitet har nu undersökt hur sjukdom slår mot vilda koltrastar. Det gjordes genom att studera fåglar som fått en simulerad bakterieinfektion för att stimulera deras immunförsvar. Trastarna jämfördes sedan med fåglar vars immunförsvar inte stimulerats. Fåglarnas aktivitet mättes i flera veckor med hjälp av miniatyrdataloggar.
– Vi fann att fåglarna som fick immunförsvaret stimulerat hade minskad aktivitet under tre veckor, vilket är mycket längre än vad vi förväntade oss. Vi kunde också se att de ”sjuka” koltrastarna slutade med sina aktiviteter nästan en timme tidigare på kvällarna jämfört med kontrollfåglarna, säger biologiforskaren Arne Hegemann vid Lunds universitet.
Återhämtning tar längre tid
Tidigare har forskare antagit att effekter från ett utmanat immunförsvar bara tar en eller två dagar att slå in. Den nya studien visar att återhämtningen tar längre tid, och att det påverkar aktivitetslängden per dag snarare än aktivitetsnivån under hela dagen.
– Först och främst är det viktigt att förstå vad som händer med vilda djur när de drabbas av sjukdom. Även milda åkommor och korta sjukdomsförlopp kan ha långtgående konsekvenser för djur, inte minst genom att det påverkar deras vardag, säger Arne Hegemann.
Lägger sig tidigare
Om fåglarna sov eller bara satt stilla är okänt, men studien visar att sjuka fåglar går och lägger sig tidigare – precis som sjuka människor gör.
– Skillnaden är att när vi människor är sjuka och har symtom som feber, minskad aptit eller kroppssmärta, stannar vi kanske hemma en eller två dagar för att sedan återgå till det vanliga livet. Vilda djur har samma symtom men för dem blir konsekvenserna större. Om småfåglar blir sjuka och har 45 minuter mindre tid per dag att söka mat, kan det vara skillnaden mellan liv och död för både dem och deras ungar, säger Arne Hegemann.
Arne Hegemann, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet, arne.hegemann@biol.lu.se
Forskare vid Centrum för katastrofmedicin vid Göteborgs universitet har sammanställt krigsskador i en rapport på uppdrag av Socialstyrelsen. Syftet är att skapa ett bättre kunskapsunderlag i arbetet med en beredskapsplanering för svensk hälso- och sjukvård, och för återuppbyggnaden av det civila försvaret i Sverige.
Rapportens författare har samlat in och sammanställt skador som drabbat civila i krig mellan åren 1973 och 2023. 62 vetenskapliga artiklar och rapporter ingår i underlaget.
Resultaten visar att armskador var vanligast hos civila i krig. Ungefär var tredje skadad person drabbades av detta. Många får också skallskador.
Tryckvågor och outlöst ammunition
Skallskadorna kan förklaras med tryckvågor från bombningar som gör att civila slängs mot väggar eller får bråte över sig. Arm- och fingerskador hos barn handlar ofta om lek med outlöst ammunition.
Skador i buk, bröstkorg och ben vid till exempel minsprängning, är ofta dödliga för civila utan kroppsskydd. Om de skadas och dör, och därför inte kommer under vård, registreras inte heller skadorna.
Fördelningen av skador hos barn visade sig vara ungefär samma som hos vuxna. Var fjärde person i rapportens underlag var barn, under 17 år.
Vanligaste krigskadorna som drabbar civila
Armskador: 32 procent
Skallskador: 26 procent
Skador på benen: 18 procent
Skador i bröstkorg: 18 procent
Brännskador: 16 procent
Skador i buk och bäcken: 10 procent
Ryggradsskador: 4 procent
Skadebilden relativt lika under 50 år
Uppgifter om skador är viktigt för beredskapsplaneringen för såväl den civila som den militära sjukvården i totalförsvaret, enligt forskaren Yohan Robinson som är föreståndare för Centrum för katastrofmedicin.
– Vi blev faktiskt förvånade över att skadepanoramat har varit så konstant de senaste 50 åren, trots skilda konflikter, geografisk spridning, krigens olika karaktär och de många nya vapensystem som tillkommit, säger Yohan Robinson.
Rapporten bygger på underlag från väpnade konflikter. Kemiska, biologiska och radionukleära vapensystem ingick inte i uppdraget.
Rapportering inte alltid tillförlitlig
Svårigheter i arbetet har varit variationerna i hur skador rapporterats, och att hitta pålitliga data från pågående konflikter i exempelvis Niger, Sudan och Ukraina.
– Man bör vara försiktigt att generalisera skadepanoramat till en svensk kontext, inte minst med anledningen av att det finns begränsningar i materialet, till exempel skevhet i rapportering, selektion av skadepanoramat hos överlevare och intressekonflikt i resultaten, säger Yohan Robinson.
Yohan Robinson, docent vid avdelningen för ortopedi, Göteborgs universitet, och föreståndare för Centrum för katastrofmedicin, yohan.robinson@gu.se
Karl Chevalley, överstelöjtnant i Försvarsmakten och överläkare inom anestesi och intensivvård, karl.chevalley@vgregion.se
Göran Sandström, docent, överstelöjtnant i Försvarsmakten samt överläkare inom anestesi och intensivvård, goran.sandstrom@gu.se
2016 gjorde ett forskarlag vid Lunds universitet en studie i Skåne. Den visade att sepsis är mycket vanligare än man tidigare hade trott.
Förekomsten visade sig vara 750 vuxna per 100 000 personer. Det motsvarar att mellan 60 000 och 70 000 vuxna drabbas av sepsis varje år i Sverige.
Sepsis lika vanligt som cancer
En ny studie visar att drygt fyra procent av alla sjukhusinläggningar i Region Skåne under 2019 var förknippade med sepsis. Det motsvarar 7500 drabbade patienter.
Under pandemin ökade förekomsten till sex procent, men även utan covid-19 anser forskarna att sepsis ska ses som en epidemi.
Den senaste studien i Skåne visar även att 20 procent av alla patienter med sepsis avled inom tre månader.
– För de som överlevde fick tre fjärdedelar långtidskomplikationer i form av hjärtinfarkt, njurproblem och kognitiva svårigheter. Sepsis är alltså lika vanligt som cancer och lika dödligt som hjärtinfarkt, säger forskaren Adam Linder vid Lunds universitet.
Det här är sepsis
Sepsis kallas ibland för blodförgiftning och är ett allvarligt tillstånd.
Sepsis orsakas av att immunförsvaret överreagerar på en infektion i kroppen.
Vanliga symtom är frossa, feber, andningssvårigheter, förvirring, diarré, kräkningar, smärta i mage, rygg, muskler och leder samt muskelsvaghet. Symtomen kommer ofta plötsligt.
Infektionen gör att viktiga organ som hjärtat, lungorna, hjärnan och njurarna tar skada.
Sepsis kan vara livshotande och det är viktigt att snabbt söka vård. Källa: 1177
Nu har organisationen European Sepsis Alliance gett forskarna i uppgift att kartlägga hur vanligt sepsis är i övriga Europa.
Men eftersom sjukvårdssystemet ser olika ut i olika länder, var det inte helt självklart hur forskarna skulle gå till väga för att få fram rätt siffror. Därför gjorde de en pilotstudie i Skåne för att se om deras metoder kunde användas för övriga europeiska sjukhus.
– Läkarna klassificerar patienter med hjälp av diagnoskoder. Eftersom sepsis är en bidiagnos till följd av en infektion, blir tillståndet kraftigt underdiagnostiserat då det ofta är den primära sjukdomen som styr diagnoskoden. Det gör att det inte helt lätt att hitta ett sätt att fastställa korrekt antal sepsisfall, säger forskaren Lisa Mellhammar vid Lunds universitet.
Övervakningssystem för sepsis
Nu vill forskarna använda studien för att påverka EU att skapa ett gemensamt övervakningssystem för sepsis. Inget talar för att antalet sepsisfall skulle vara lägre i andra delar av Europa än i Sverige, menar forskarna.
På svenska sjukhus är bara två procent av alla sepsispatienter antibiotikaresistenta, men forskarna tror att andelen är högre i många andra europiska länder.
– Även om sepsisvården har blivit bättre de senaste åren, behöver vi förbättra våra diagnostiska metoder för att hitta patienter tidigare och utveckla andra behandlingsmetoder än antibiotika för att undvika resistens. Det är viktigt att kännedomen om sepsis ökar hos allmänheten och beslutsfattare, för att resurserna ska hamna rätt, säger Adam Linder.
Adam Linder, forskare i infektionsmedicin vid Lunds universitet och överläkare inom infektionssjukvård vid Skånes universitetssjukhus, adam.linder@med.lu.se
Lisa Mellhammar, forskare vid Lunds universitet och biträdande överläkare inom infektionssjukvård, Skånes universitetssjukhus, lisa.mellhammar@med.lu.se
När trafikolyckor inträffar inne i tunnlar behöver räddningspersonal kunna fatta snabba men korrekta beslut. Det innebär en utmaning, visar en avhandling.
– Sverige har än så länge varit förskonat från riktigt omfattande olyckor i vägtunnlar, men risken finns hela tiden och fler tunnlar byggs, så det är klokt att organisationen så långt som möjligt är förberedd, säger Johan Hylander, doktorand vid Umeå universitet.
I Norge, som har över 1000 vägtunnlar, finns större erfarenhet och inarbetade rutiner för räddningsinsatser i tunnlar. I en avhandling har Johan Hylander följt ett internationellt projekt om ambulanssjukvård vid tunnelolyckor.
Bättre kunskap om unik miljö behövs
I projektet har norska och svenska sjukvårdsledare intervjuats om hur de ser på sin roll att leda ambulanssjukvården vid tunnelolyckor och vad de saknar för att göra jobbet smidigare.
Även befäl och operatörer från polis eller trafikledning, som samverkar med ambulanspersonalen, intervjuades om vad sjukvårdsledaren behöver för att stärka sin kompetens.
Deltagarna lyfte fram att en av förutsättningarna för att kunna fatta genomtänkta beslut är att ha god kännedom om den unika tunnelmiljön, men att detta var svårt på grund brist på tid och specifik utbildning. De uppgav också att rollen som sjukvårdsledare handlar om att kunna stötta sina kollegor och arbeta förebyggande.
Simuleringar av insats i tunnel
I slutet av projektet skapades en internetbaserad tunnelutbildning som baserades på personalens önskemål om ökad kunskap om tunnelns utformning och specifika risker. Utbildningens påverkan på ambulanspersonalens förmåga att fatta beslut undersöktes också.
Deltagarna fick genomföra två simuleringar efter tunnelutbildningen. Hälften av deltagarna genomförde utbildningen, resten utgjorde en kontrollgrupp.
I simuleringarna, som bland annat bestod av ljud- och videosekvenser för att öka känslan av realism, fick deltagarna agera som sjukvårdsledare från början till slutet av en insats. De fick ta ställning till olika beslut som att välja framkörningsväg eller att åka in i vägtunneln. För varje beslut mättes tid och val av beslut.
Utbildningen påverkade inte beslutsförmåga
Resultatet visade dock att tunnelutbildningen inte påverkade sjukvårdsledarens förmåga att fatta beslut. Tvärtom valde ingen av deltagarna – varken i gruppen som gick tunnelutbildningen eller i kontrollgruppen – att åka in i tunnelsystemet vid en figurerad händelse med många skadade.
– Studiens resultat väcker ytterligare frågor. Exempelvis kan den utvecklade metodiken användas för att identifiera särskilt svåra och tidsödande beslut i komplexa miljöer som vägtunnlar är ett exempel på, säger Johan Hylander.
I projektet har 18 norska och svenska sjukvårdsledare intervjuats. Även 19 befäl och operatörer från organisationer som samverkar med ambulansen intervjuades.
Johan Hylander, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, johan.hylander@umu.se
Blodförtunnare tillhör de allra vanligaste läkemedlen. Här ingår substansen warfarin som använts i över femtio år, och som framför allt är känd under varumärket Waran.
Under senare år har andra läkemedelssubstanser som motverkar blodproppar lanserats, bland annat en grupp med fyra olika blodförtunnande läkemedel som kallas NOAK.
Tidigare studier av kort behandlingstid har visat att risken för blödningar minskar med NOAK-behandling, jämfört med Waran. Allt fler patienter som haft en blodpropp i lungan eller i benet får därför livslång behandling med den nya typen av blodförtunnande läkemedel*.
*Blodförtunnande läkemedel gör att blodet inte koagulerar, alltså levrar sig, lika snabbt som tidigare. Det används för att förebygga och behandla blodproppar. En biverkan vid blodförtunnande läkemedel är mer blödning vid till exempel sår eller skador. Källa: 1177
Längre behandling undersöktes
För första gången har en stor registerstudie i Sverige undersökt blödningsrisken vid både korttidsbehandling och förlängd behandling av blodproppar i ben och lungor.
Studien visar fördelar med NOAK, särskilt för substansen apixaban som saluförs under läkemedelsnamnet Eliquis. Undersökningen visar att den gav lägst blödningsrisk under de första sex månaderna av behandling. Jämfört med warfarin är risken för allvarliga blödningar 45 procent lägre med apixaban.
– Vi ser att apixaban ger en lägre blödningsrisk både på kort och lång sikt än warfarin. På kort sikt är risken för blödning också lägre jämfört med rivaroxaban (Xarelto), som är en annan läkedelssubstans i NOAK-familjen. Skillnaden mellan de olika läkemedlen är störst under de första månaderna av behandling, säger forskaren Katarina Glise Sandblad på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Waran kan fortfarande behövas
Användningen av warfarin har minskat, men läkemedlet Waran har dock fortfarande en viss roll att spela som antikoagulerande behandling.
– Om en patient får Waran som ett nytt läkemedel av sin läkare idag görs det i de allra flesta fall av en god anledning, men det kan vara bra att som patient fråga om anledningen. Det gäller både patienter med förmaksflimmer och proppar i ben och lungor, säger säger Katarina Glise Sandblad och fortsätter:
– Patienter som ammar, har en mekanisk hjärtklaff eller som har ett särskilt tillstånd som innebär att blodets förmåga att koagulera är störd kan behöva få Waran istället, men många andra skulle kunna byta till NOAK, säger Katarina Glise Sandblad.
NOAK står för Non-vitamin K Orala Antikoagulantia.
Mer om studien
Den landsomfattande registerstudien omfattar 45 000 patienter som tog blodförtunnande läkemedel för att behandla proppar i ben eller lunga under perioden 2014–2020.
Av dessa patienter fick de flesta läkemedel inom NOAK-gruppen: 43 procent fick apixaban och 40 procent fick rivaroxaban. Nästan 15 procent fick warfarin. Ett fåtal behandlades med dabigatran (Pradaxa) eller edoxaban (Lixiana).
Forskarna noterar att de patienter som fick Waran i genomsnitt var äldre och oftare multisjuka, vilket de har tagit hänsyn till i analyserna.
Katarina Glise Sandblad, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset, katarina.glise.sandblad@vgregion.se
Människans stora hjärna skiljer oss från andra ryggradsdjur. Men det är inte bara människan som kan stoltsera med ett rejält tilltaget organ för styrandet av nervsystemet. Även apor har förhållandevis stora hjärnor.
I mer än 40 år har dock forskare tvistat om huruvida det var matvanor eller sociala interaktioner som ledde fram till människans och andra primaters stora hjärnor.
Kombination kost och sociala interaktioner
I en ny studie har ett svensk-brittiskt forskarlag undersökt hur primaternas hjärnor utvecklats. Detta för att förstå de mekanismer som lett fram till att den moderna människan, Homo sapiens, och andra primater har så stora och komplexa hjärnor.
Forskarna hämtade information från tidigare studier om hjärnstorlek, kroppsmassa och andra variabler som kost och aktivitet. De använde sedan avancerade statistiska metoder för att analysera materialet.
– Våra resultat visar att det var en kombination av kost och socialitet. Att växla från enkla till mer komplexa nivåer av socialitet resulterade i relativt större hjärnor, medan övergången från att vara allätare till bladätare ledde till relativt sett mindre hjärnor, säger biologiforskaren Masahito Tsuboi vid Lunds universitet.
Avancerad beräkningsmodell gav svar
Med tanke på den livliga debatten om vilka av dessa faktorer som spelade den dominerande rollen, ger studien nya insikter till förståelsen av hur primaternas hjärnor utvecklades till vad de är idag.
– I vissa fall var vår beräkningsmodell väldigt exakt. Med kunskap om kroppsmassa, kost och socialitet kunde vi förutsäga hjärnstorlek för över 32 arter med 98 procents noggrannhet. Detta betyder att även om vi inte känner till hjärnmassan hos en sydamerikansk apa behöver vi inte mäta den. Det ger oss ytterligare bevis för att matvanor och sociala interaktioner var viktiga faktorer bakom evolutionen hos primater, säger Masahito Tsuboi.
Forskarna hämtade information från tidigare studier om hjärnstorlek och kroppsmassa men även undersökt andra variabler som kost och aktivitet. Bild: Christopher Walsh, Wikimedia commons*
Drivkrafter språngbräda till nya upptäckter
Genom att avslöja drivkrafterna bakom utvecklingen av primaters hjärnstorlek ger studien en användbar språngbräda för framtida forskare om människors ursprung – eller utvecklingen av primater i allmänhet när det gäller viktiga variabler att fokusera på.
– Det är en fråga som fascinerar hela världen. Nobelpristagaren Svante Pääbos arbete med det uråldriga mänskliga genomet diskuteras just nu livligt. Vi är alla intresserade av var vi kommer ifrån eftersom förståelsen för vårt ursprung kommer att styra våra vägar mot framtiden, säger Masahito Tsuboi.
Forskaren Tina Askanius har under en tid i USA studerat Sverigebilden hos amerikansk extremhöger. Det är en mörk bild som tecknas.
– Sverige framställs som en totalitär stat där politiken med multikulturalism, generös invandringspolitik och feminism har fallerat helt, säger Tina Askanius som är docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet.
Så skildras Sverige av extremister
Enligt Tina Askanius förmedlas följande berättelse av högerextrema krafter:
• Sverige står precis före eller mitt i en samhällskollaps.
• Sverige hotas av utplåning av dess ”vita ursprungsbefolkning” på grund av den demografiska utvecklingen. Och Sverige har själv orkestrerat detta.
• Sverige har invaderats av muslimska krafter som önskar att islamisera landet.
• Sverige är ett land i sexuellt och moraliskt förfall där homosexualitet och flytande könsidentiteter påtvingats av staten.
Mer extrema alternativmedia
Tina Askanius har inte studerat etablerad högermedia som till exempel Fox News. I stället har hon undersökt den undervegetation av mer extrema alternativmedia, som i USA är mycket större och har mer pengar än motsvarande svenska.
Intresset för Sverige i USA har alltid varit stort, men exploderade under flyktingkrisen som symbol för att progressiv och socialistisk politik inte fungerar.
Men några år senare blev den svenska coronastrategin plötsligt ett föredöme bland högerkrafter och antivaxxare som motsatte sig statlig inblandning i folks liv.
– Det väckte hela frihetsretoriken hos extremhögern: ”Gör som i Sverige. Bilden är inte entydig. Sverige är både hotbild och ledstjärna, som ett tomt kärl man kan fylla med vilket ideologiskt innehåll som passar i stunden, säger Tina Askanius.
Motstridig berättelse
Samtidigt som Sverige får representera avarterna med multikulturalism, lyfts landet fortfarande fram som ”vithetens vagga”.
– Därför ses det man ser som Sveriges förfall som så allvarligt. Den här mytiska platsen som vithetens vagga sedan vikingatiden är hotad, anser man, säger Tina Askanius.
Syftet med hennes forskning är att förstå hur dessa motstridiga berättelser fungerar, och vilka idéer som göder högerns mobiliseringar och desinformationskampanjer.
Hon vill också förstå hur dessa alternativmedier blev en del av en större desinformationskampanj mot Sverige och när idéerna började ta sig från en extrem sfär till etablissemanget – som i Donald Trumps ökända uttalande om attentatet i Sverige som inte ägt rum.
Varför har just Sverige blivit föremål för denna kampanj?
– Historiskt har det funnits ett ömsesidigt intresse mellan länderna. Det finns också många svenska aktörer och youtubers på yttersta högerkanten som opererar i USA och tjänar pengar på att reproducera den här bilden av Sverige, säger Tina Askanius
I studierna har hon även intervjuat personal på svenska ambassaden i Washington DC.
– De följer utvecklingen och är medvetna om vad som pågår, även om de bara följer Sverigebilden i etablerade nyhetsmedier.
Tina Askanius, docent vid institutionen för konst, kultur och kommunikation, Malmö universitet, tina.askanius@mau.se
Byggnader, transportmedel, konstverk och musikinstrument – nästan överallt i samhället finns metalliska material. Det som begränsar deras livslängd är korrosion som innebär att ett material fräter sönder och löses upp genom en kemisk reaktion.
I en ny studie har ett forskarlag, som leds från Lunds universitet, studerat en legering av nickel, krom och molybden som är känd för att stå emot korrosion.
Genom elektrokemiska tester på synkrotronljusanläggningarna MAX IV i Lund och PETRA III i Hamburg kunde forskarna konstatera att legeringens korrosionsmotstånd var betydligt sämre än förväntat.
– Detta leder till problem för industrin som inte snabbt kan testa och jämföra olika material på ett korrekt sätt. Vi kan även bevisa att det inte bara är korrosionsreaktioner som sker under de accelererade elektrokemiska testerna utan även andra reaktioner som tidigare ignorerats, till exempel vattensplittring, säger forskaren Alfred Larsson vid Lunds universitet.
Flera tekniker kombinerades
Tack vare en kombination av fem experimentella tekniker baserade på synkrotronljuskällor kunde forskarna skapa en nära komplett bild av vad som sker vid ytan när materialet korroderar under accelererade tester.
Med denna förståelse kan industrin i fortsättningen utveckla nya protokoll för hur korrosionsmotstånd bör mätas. Detta kan i sin tur leda till att rätt bedömningar kan göras av vilket material som bör användas för olika användningsområden.
– Det är av yttersta vikt att vi lär oss mer om korrosionsprocessen. Den kostar samhället mycket pengar och kan dessutom leda till allvarliga olyckor, säger Alfred Larsson.
Forskaren Alfred Larsson utför experiment i partikelacceleratorn PETRA III i Hamburg. Bild: Jinshan Pan
Nya upptäckte om vattensplittring
Han lyfter också fram nya upptäckter kring så kallad vattensplittring som innebär att vattenmolekylerna splittras upp och bildar syrgas.
Studien visar att vattensplittring inte bara är en passiv reaktion som sker vid sidan om korrosionsreaktionerna utan att de är sammankopplade. Vattensplittring driver på och till och med triggar i gång korrosionsreaktioner.
Vattensplittring är även grunden till grön väteproduktion och mycket forskning pågår i världen för att hitta material som är aktiva och stabila under sådana förhållanden. Metodiken i den nya studien har därför också stor potential att hjälpa till att förstå hur material i bränsleceller och elektrolysörer skapar grön vätgas.
– Studien kan på sikt leda till material med bättre motstånd mot korrosionsprocesser vilket sparar både pengar och naturens resurser och leder till ett mer hållbart samhälle, säger Alfred Larsson.
Kostnader kopplade till korrosionsskador uppgår varje år till cirka fyra procent av hela världens BNP och orsakar även stora koldioxidutsläpp.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
