Cykling är en del av det hållbara transportsystemet och förbättringar av säkerheten för cyklister är därför av stor vikt, speciellt om cyklingen ska öka. En ny VTI-studie identifierar mönster bland dödligt skadade cyklister i Sverige, för att kunna föreslå säkerhetsförbättringar.
Sammanlagt har forskarna analyserat 271 dödsfall på grund av cykelolycka. Majoriteten av dessa olyckor inträffade under vår–höst, perioden 2005–2015. Resultaten visar att i två tredjedelar av de undersökta dödsolyckorna var det män över 40 år som förolyckades.
– Vi kunde konstatera att det var dubbelt så många män jämfört med kvinnor bland dödsfallen, säger Camilla Ekström, forskare på VTI.
Dödsfall i olyckor där motorfordon varit inblandat förekommer i alla åldersgrupper. Vid singelolyckor och cykelolyckor med annan oskyddad trafikant fanns däremot inte några barn och endast ett fåtal unga vuxna bland de döda.
Flest dödsolyckor i korsningar Den största gruppen av dödsfall kunde identifieras som olycka med motorfordon i korsning i tätbebyggt område. Totalt sett representerar motorfordonsolyckor 69 procent, singelolyckor 25 procent och övriga cykelolyckor 6 procent av dödsfallen.
Bland dödsfallen hade 82 procent fått minst en dödlig eller allvarlig skallskada oavsett olyckstyp. Huvud- och nackskador var vanligare förekommande i kategorin motorfordonsolyckor med bil, jämfört med olyckor med tungt fordon eller singelolyckor.
– Hjälmanvändning bland de förolyckade var låg, endast 17 procent hade hjälm. Detta kan jämföras med användningen för hela befolkningen som ligger på 38 procent, säger Camilla Ekström.
Alkohol en möjlig bidragande orsak Förekomst av alkohol visade sig vara dubbelt så stor bland män jämfört med kvinnor. Hälften av de män som avlidit i cykelolycka som inträffat under kvälls-/nattetid var påverkade av alkohol, jämfört med 10 procent under dagtid.
Bland bidragande olycksfaktorer var alkohol och mörker de vanligaste, oavsett olyckstyp. I hälften av motorfordonsolyckor vid korsningar var tveksamhet gällande väjningsplikt den mest förekommande faktorn. För singelolyckor var hög hastighet och oväntat stopp vanliga faktorer, inverkan av underlaget inrapporterades i enstaka fall.
– Resultaten visar att förbättringar för ökad säkerhet bör koncentreras på synlighet för cyklister både natt och dag, samspel mellan trafikanter, säker infrastruktur och bra underhåll, fordonsförbättringar samt användning av cykelhjälm, säger Camilla Ekström.
Så gjordes studien om cykelolyckor
Studien grundar sig på information ur Trafikverkets djupstudiedatabas samt det gemensamma registret för polis och sjukhus gällande skador och olycksdata i Sverige, Strada. Databasen ger detaljerad information om olyckan och inblandade individer, i studien har både parametervärden, fritext-beskrivningar och dokument ur databasen använts. Strada har använts för att sortera ut de officiella olyckorna ur djupstudiedatabasen, tilldela koder för olyckstyper samt för komplettering av saknade parametrar. Studien är finansierad av Vinnova.
– Vi har kunnat mäta samarbetet mellan nätverk av nervceller på ett mycket exakt och detaljerat sätt. Vi kan också se hur hela nätverket ändras när ny information kommer in, säger neuroforskaren Henrik Jörntell från Lunds universitet.
Samarbetet har skett mellan forskare i Lund som intresserar sig för hjärnans funktion och neurologiska sjukdomar, och forskare vid Sant’ Anna School of Advanced Studies i Pisa som studerar avancerade proteser som kan ge känselsignaler till hjärnan.
Hjärnans funktion byggs upp av komplicerade nätverk av nervceller. Vid neurologiska sjukdomar som Alzheimers, stroke och Parkinsons förändras funktionen i dessa nätverk. Exakt vad det är som händer har dock varit svårt att studera, och olika behandlingar har varit svåra att utvärdera.
Fingerprotes gav ett mönster av signaler
Den metod som de svenska och italienska forskarna utvecklat kan innebära ett stort steg framåt i detta avseende. Metoden utgår här från en fingerprotes med syntetisk känsel.
Protesen har fått beröra olika objekt, vilket gett upphov till olika mönster av elektriska signaler. Dessa har sedan matats in mot en del av tassen på en sövd råtta, varpå man med hjälp av elektroder i hjärnan och avancerad analysteknik kunnat mäta reaktionerna i nervcellernas nätverk. Reaktionerna har kunnat registreras på ett mycket högupplöst sätt, eftersom de elektriska signalerna varit noga kontrollerade och därmed kunnat matas in flera gånger utan att ändras.
– Om man använder verkliga beröringsupplevelser kan man inte få samma förutsättningar varje gång. Det räcker till exempel med att det stimulus som ger beröringskänslan flyttas ett tiotal mikrometer över huden för att nervcellsmönstren ska bli helt annorlunda, säger Henrik Jörntell.
Varje nervcell skickar stora mängder information
Forskarna kunde bland annat se att varje nervcell vidarebefordrade mycket mer information än man tidigare trott vara möjligt. De fann också att nervcellerna är beroende av samarbete för att avgöra vilken beröringsupplevelsen var – det var inte bara enskilda nervceller utan hela nätverket som ändrade sina signaler när ny information inkom.
För den italienska gruppen, och alla andra som forskar om avancerade proteser, ger metoden ett nytt verktyg för att utforska de känselupplevelser proteserna kan ge. För lundaforskarna ger den ett verktyg för att studera samarbetet mellan nervceller i en frisk hjärna och i djurmodeller av neurologiska sjukdomar. Att samarbetet handlar om känselsinnet har i detta sammanhang mindre betydelse – vid neurologiska sjukdomar (och även om skadan är lokal, som vid stroke) störs hela nervcellsnätverket. Hjärnans svar på känselintryck kan därför avspegla hela hjärnans hälsa.
– Verktyget är unikt i sin upplösning, sin möjlighet att göra om försöken på exakt samma sätt, och i att det som händer i hjärnan kan mätas objektivt och precist, menar Henrik Jörntell. Han förbereder nu försök med friska personer, vars nervcellsnätverk ska studeras inte med elektroder inuti hjärnan utan med ett stort antal elektroder placerade på utsidan av huvudet. Målet är att överföra metoden till en objektiv analys av hjärnans hälsotillstånd i patienter med neurologisk sjukdom.
Fotnot: Det svensk-italienska samarbetet har finansierats bl.a. av italienska utrikesministeriet, svenska Vetenskapsrådet och Hjärnfonden.
Publikationen: ”Artificial spatiotemporal touch inputs reveal complementary decoding in neocortical neurons” (Calogero M. Oddo, Alberto Mazzoni, Anton Spanne, Jonas M.D. Enander, Hannes Mogensen, Fredrik Bengtsson, Domenico Camboni, Silvestro Micera, Henrik Jörntell). Scientific Reports, online 4 april 2017, doi:10.1038/srep45898
För mer information:
Henrik Jörntell, docent i neurovetenskap, Institutionen för experimentell medicinsk vetenskap vid Lunds universitet, tel 046-46-222 77 64, henrik.jorntell@med.lu.se
Sillen är en av de vanligaste fiskarna i världen och har under en stor del av Sveriges och norra Europas historia haft kritisk betydelse för vår livsmedelsförsörjning. Ett enda stim av sill kan bestå av en miljard fiskar.
Sillen (såväl som strömmingen i Östersjön) leker under vår, sommar eller höst. Detta är olika strategier för en framgångsrik reproduktion. Vilken strategi som är mest framgångsrik varierar mellan år och över långa tidsperioder beroende på hur klimatet påverkar planktonproduktionen – som sillen är beroende av. I början av 1900-talet var höstlek dominerande i Östersjön men nuförtiden dominerar vårlek, kanske på grund av övergödningen av Östersjön som ökat på planktonproduktionen.
Studien, som nu publiceras i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS,
är ett samarbete mellan forskare vid Uppsala Universitet, Stockholms Universitet och Dalhousie University (Halifax).
Jämförde sillar på olika håll – I den här studien har vi jämfört höst- och vårlekande sill från västra och östra Atlanten, samt strömming från Östersjön, för att undersöka genetiska faktorer som påverkar när på året sillen leker, förklarar Sangeet Lamichhaney nydisputerad forskare från Uppsala universitet, nu verksam som post-doktor vid Harvard University i Boston, USA.
Studien har gett flera intressanta resultat. För det första så kunde forskarna konstatera att sill från båda sidor av Atlanten är genetiskt sett mycket lika vilket betyder att det troligen förekommer visst genflöde mellan olika sillpopulationer i hela dess utbredningsområde. Trots dessa likheter kunde forskarna påvisa tydliga genetiska skillnader mellan höst- och vårlekande sill både i västra och östra Atlanten. I stor utsträckning fann man att det var samma genvarianter som var associerad med höst- respektive vårlek oberoende av varifrån i Atlanten eller Östersjön proverna kom.
– Vi har nu en lång lista med gener associerade med sillens lektid och det är några av dessa som sticker ut som särskilt intressanta, berättar Leif Andersson, professor vid Uppsala universitet, SLU och Texas A&M University, som har lett studien.
Gen talar om när det är dags att leka
– Den kanske mest intressanta är TSHR (thyroid-stimulating hormone receptor) eftersom tidigare studier på fåglar och däggdjur har visat att TSHR har en central betydelse för den mekanism som gör att däggdjur och fåglar kan känna av en förändrad dagslängd och på så sätt ”veta” när det är dags att skaffa ungar, till exempel under våren för de flesta fåglar i vårt land. Det faktum att TSHR var den gen som visade det mest tydliga sambandet till sillens lektid talar starkt för att en liknande mekanism förekommer hos fiskar, säger Leif Andersson.
– Det skulle vara mycket spännande om vi kan klargöra den genetiska mekanismen som gör att den ökande dagslängden på våren gör att vårlekande sill blir lekmogen medan den höstlekande inte blir det förrän i augusti-september.
Denna studie har betydelse för att förstå hur ett förändrat klimat kan påverka sillen och andra marina fiskar. Det är väl känt att vissa insektsätande fåglar har fått försämrade häckningsresultat på senare år eftersom de startar häckningen för sent. Det beror på klimatförändringar som har gjort att toppen i förekomsten av insekter kommer tidigare på våren numera.
Viktigt för fiskeförvaltning
– Vår bedömning är att sillen står väl rustad att möta denna typ klimatförändringar. Dels finns det en plasticitet i sillens lekbeteende och leken påverkas bland annat av vattentemperaturen så blir det varmare tidigare på våren så kommer antagligen leken att börja tidigare. Dessutom ser vi att det finns en betydande genetisk variation för lektid så det finns förutsättningar för en genetisk anpassning om klimatet förändras inom rimliga gränser, säger Leif Andersson.
Studien har också viktiga praktiska tillämpningar. För att kunna förvalta den otroligt viktiga naturresurs som sill och strömming utgör så är det av central betydelse att kunna följa utvecklingen av olika bestånden av sill och strömming för att kunna bedriva ett långsiktigt uthålligt fiske.
– Det kommersiella sillfisket är det femte största fisket i världen. De genetiska markörer vi nu tagit fram kan användas för att särskilja olika bestånd av sill och strömming med olika lektid. Till exempel, så undersökte vi tre stickprov från Gävlebukten insamlade i maj, juli och september. Det visade sig att dessa tre stickprov kom från populationer som visade tydliga genetiska skillnader vilket man bör ta hänsyn till i förvaltningen av dessa bestånd, säger Sangeet Lamichhaney.
För mer information:
Professor Leif Andersson, Uppsala universitet, SLU & Texas A&M University, Telefon: 018-471 49 04 eller 070-425 0233, e-post: Leif.Andersson@imbim.uu.se
Publikationen: Sangeet Lamichhaney, Angela P. Fuentes-Pardo, Nima Rafati, Nils Ryman, Gregory R. McCracken, Christina Bourne, Rabindra Singh, Daniel E. Ruzzante, and Leif Andersson (2017) Parallel adaptive evolution of geographically distant herring populations on both sides of the North Atlantic Ocean, PNAS
Inom ett drygt år träder EU:s nya dataskyddsförordning GDPR, General Data Protection Regulation, i kraft. Det innebär bland annat att alla nätbaserade tjänster där personliga data finns lagrade ska erbjuda möjligheten för varje användare att komma åt och ladda ned sin data.
– Att enbart ladda ned sin personliga data kommer inte hjälpa de flesta användare att förstå den utan de behöver också kunna få det visualiserat, säger Farzaneh Karegar, forskarstudent inom datavetenskap vid Karlstads universitet.
Visualiserar pensonlig data
Farzaneh Karegar och hennes kollegor på datavetenskap vid Karlstads universitet har utvecklat verktyget Data Track för att hjälpa användare att ladda ned och visualisera personlig data från en nätverkstjänst som till exempel Facebook. Verktyget har också använts i en studie för att titta på personers uppfattningar angående sin personliga data.
– I den studie vi genomfört så fick användarna ladda ned platsinformation från ett Googlekonto, alltså data om till exempel var en användare befunnit sig vid vissa tidpunkter. Det vi kunde se var att användarna inte var speciellt intresserade av den typen av data. De var mer intresserade av vilken typ av information tjänsteleverantören hade sparat om dem och deras användarmönster, till exempel hur många gånger de loggat in på Facebook eller Google.
Skillnad på lokal data och internet
Data Track kommer också att kunna användas för att redigera data samt ladda upp dem till en ny tjänst. Låt oss säga att det lanseras en ny typ av socialt verktyg, liknande Facebook, så kanske en användare vill byta från Facebook till det nya alternativet. Då kan Data Track användas för att ladda ned data från Facebook, redigera den och sen ladda upp dem till det nya verktyget.
– Något mer vi kunde utläsa genom användarstudien, som även bekräftas av tidigare studier, är att användarna har svårt att förstå skillnaden på data som är sparad lokalt på den egna datorn eller externt på internet. För att ändra data sparad på internet så måste användaren först ladda ned den till sin dator och där göra ändringarna och sen ladda upp den nya versionen till den aktuella nätverkstjänsten, berättar Farzaneh Karegar. Detta är något som kommer vara möjligt att göra med hjälp av Data Track i en kommande version.
För mer information:
Farzaneh Karegar på telefon 054 700 2093 eller via e-post farzaneh.karegar@kau.se.
Trafikverket har i flera år finansierat forskning om infrastrukturens naturmiljöer genom forskningsprogrammet TRIEKOL, där flera SLU-forskare medverkat, vilket bland annat resulterat i rapporten ”Invasiva arter i infrastruktur”.
Den 4 april samlas experter från hela Sverige på SLU i Uppsala på ett seminarium för att diskutera problemen, kunskapsläget och erfarenheter från Europa, samt framtida åtgärder, forskning och utmaningar. Seminariet tar avstamp i rapporten.
Vägar och järnvägskanter drabbas
De invasiva arterna har förmågan att tränga ut inhemska arter och kan ibland även förändra miljön de har invaderat. Väg- och järnvägsmiljöer drabbas ofta hårt. Hanteringen av hur man begränsar arternas spridning har länge varit eftersatt i Sverige, men frågan har fått ett ökat intresse på sistone och flera satsningar pågår parallellt i Sverige och på EU-nivå.
I rapporten beskrivs de problematiska arterna som sprids inom infrastrukturmiljöer. Två av de som orsakar störst skada och som sprids snabbast är blomsterlupin, som medför stora konsekvenser och till och med kan förändra näringsförhållandena i marken, och jätteloka, som orsakar hudirritationer vid kontakt.
De flesta av våra invasiva arter har förts in i landskapet av människan, ofta som trädgårdsväxter eller ogräs i fröblandningar. Ibland sprids arterna till och med aktivt i infrastrukturmiljöer av människor med bristande kunskap om konsekvenserna.
Mer kunskap behövs
Jörgen Wissman är forskare vid Centrum för biologisk mångfald (CBM) vid SLU och författare till rapporten, tillsammans med bland andra SLU-kollegan Tommy Lennartsson.
– Det är inte många som förstår vilka problem man orsakar om man sprider frön och växtdelar i naturen, exempelvis sår in lupinfrön i vägkanten intill sommarstugan, säger Jörgen Wissman.
I dagsläget finns det inga bestämmelser om spridning eller bekämpning, inte ens för de mest problematiska arterna.
– Det innebär att spridningen fortsätter ohejdat och därmed ökar även de framtida samhällskostnaderna för en eventuell bekämpning, säger han.
Nationell svartlista föreslagen
Blomsterlupin, jättebalsamin, jätteloka, kanadensiskt gullris och parkslide är några av de mest spridda invasiva arterna i infrastrukturmiljöerna i Sverige. Här nedan listas några viktiga slutsatser från rapporten ”Invasiva arter i infrastruktur”:
Blomsterlupin är ett av de allvarligaste hoten mot infrastrukturbiotoper i vissa landskap i Sverige, medan övriga studerade arter kan utgöra hot mer lokalt.
En nationell svartlista behövs för invasiva arter, där man gör skillnad mellan olika kategorier av problematiska arter. Det behövs även lättillgänglig information om alla invasiva arter.
Mer samordning mellan svenska myndigheter behövs, koordinerande arbete av en myndighet bör prioriteras. Det behövs en strategi för hotbedömning, prioritering och åtgärder.
Kontakt:
Jörgen Wissman, Centrum för biologisk mångfald, SLU, e-post: jorgen.wissman@slu.se, telefon: 018-67 22 25
Både nationella och internationella kunskapsmätningar i matematik har under en längre tid visat att svenska elevers resultat har försämrats. Det har i sin tur medfört att matematikundervisningen hamnat i fokus för olika beslutsfattare. Policydokument på både transnationell och nationell nivå ger uttryck för att kvaliteten på undervisningen måste höjas, och att det även till viss del saknas förtroende för lärarna när det gäller deras förmåga att erbjuda tillräcklig kunskap till eleverna.
I tidigare forskning har kompetensutveckling framhållits som avgörande för hur individen utvecklas som lärare, och att lärarens kompetens är en viktig faktor för elevernas kunskapsutveckling.
Syftet med Eva-Lena Erixons studie var att bidra med fördjupad kunskap om kompetensutveckling online för matematiklärare, samt se denna i relation till både utbildningspolicy och lärarens undervisning i praktiken.
– Min studie visar att det finns tydliga samband mellan kompetensutvecklingskursen och undervisningen i klassrummet. Det gäller till exempel hur läraren betonar begrepp och anknytningar till vardagen, säger Eva-Lena Erixon.
Online-utbildade lärare sämre på reflektion
När hon tittade på hur deltagarna i en online-utbildning agerade, var det tydligt att de såg mer kritiskt på sin egen undervisning men berömde andras. Efter att de diskuterat en undervisningssekvens kunde Eva-Lena Erixon se i sin studie att de ofta lämnade ämnet utan att det blev djupare reflektioner och utan att ha presenterat förslag på hur de skulle kunna gå vidare. Hon ser att det blir en ”monologisk karaktär” på samtalet, något som kan uppstå när människor inte möts på samma fysiska plats. Det kan medföra svårigheter med att fördjupa reflektionerna och därmed verkligen tillgodogöra sig studierna.
– Jag blev förvånad över det stora fokus som riktas mot vardagsanknytning, och att använda många olika begrepp synonymt i de matematiklektioner som anknyter till kompetensutvecklingskursen. Det var också förvånande att det fanns så pass stora svårigheter med att nå djupare reflektioner i kursens seminarier, säger Eva-Lena Erixon.
Hennes resultat visar att lärarna inte erbjöds tillräckligt med möjlighet att reflektera över hur eller om användningen av begrepp med vardagsanknytning verkligen fördjupade elevernas förståelse för matematik.
I förlängningen hoppas Eva-Lena Erixon att resultatet kan vara till nytta för de som planerar för och beslutar om vilka former av kompetensutveckling som erbjuds matematiklärare, men även för de som jobbar i yrket i dag samt de som undervisar blivande matematiklärare.
Kontakt:
Eva-Lena Erixon 070-1918482
I en stor populationsbaserad studie med 2 585 barn i åldern 7-8 år i Norrbotten uppgav 21 procent att de hade överkänslighet för något livsmedel. Vid 11-12 års ålder hade den rapporterade överkänsligheten ökat ytterligare. Fem procent undvek baslivsmedlen mjölk, fisk, ägg och vete och dessa utreddes vidare med klinisk undersökning och dubbelblinda matprovokationer. Av 94 barn som deltog i de uppföljande undersökningarna bedömdes endast 9 barn ha en pågående födoämnesallergi.
– Studien visade att barn som uteslutit viss mat inte hade sämre livskvalitet jämfört med barn som inte hade några matrestriktioner, säger Åsa Strinnholm, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och allergikonsulent på Barn- och ungdomscentrum vid Norrlands Universitetssjukhus.
– Att den uteslutna maten inte upplevs som ett problem kan bidra till att barnen och deras föräldrar inte söker sig till sjukvården för att få korrekt diagnos. Detta kan i sin tur medföra att barn som vuxit ifrån sin allergi står på en eliminationskost som inte behövs samtidigt som barn som har en allvarlig allergi inte får rätt behandling och kunskap i att hantera svåra reaktioner.
Fick bättre kunskap om sin reaktion
De barn i studien som vid den kliniska undersökningen bedömdes ha en pågående matallergi undersöktes sedan med dubbelblind matprovokation. Efter ett år intervjuades barnen och deras föräldrar om sina upplevelser och i vilken omfattning livsmedlet återintroducerades. De barn och deras föräldrar som deltog i matprovokationerna uppgav att det var en positiv upplevelse. Barnen som fick allergiska symtom under provokationen sa sig ha fått bättre kunskap om vilka symtom de kunde få om de åt livsmedlet av misstag och hur de då skulle hantera situationen. De som kunde återintroducera livsmedlet i sin kost efter matprovokationen upplevde att livet blivit mindre begränsat än tidigare och ansåg också att det sociala umgänget blivit lättare.
Studien visade också att en del barn inte återintroducerade livsmedlet trots att de inte fick några allergiska besvär i samband med matprovokationen.
– En anledning till detta var fortsatt rädsla för födoämnesorsakade reaktioner, vilket styrker vikten av uppföljning och utvärdering efter födoämnesprovokationer, säger Åsa Strinnholm.
Skolbarns matallergier undersöktes
Studien var ett gemensamt projekt mellan OLIN-studierna (Obstruktiv Lungsjukdom i Norrbotten) och Umeå universitet. 2006 inbjöds alla barn i årskurs 1 och 2 i Kiruna, Luleå och Piteå till studien, som innefattade en föräldrabesvarad enkät med frågor om bland annat astma, rinit, eksem och födoämnesöverkänslighet. Studien hade en deltagarfrekvens på 96 procent (2 585 barn).
När deltagarna var 11-12 år gjordes en uppföljning med samma metoder och samma höga svarsfrekvens. Vid uppföljningen uppgav 125 barn (5 procent av kohorten) att de helt eliminerat mjölk, ägg, fisk och vete på grund av födoämnesöverkänslighet. Dessa barn inbjöds till en klinisk undersökning, provtagning och att besvara livskvalitetsenkäter. Hälsorelaterad livskvalitet jämfördes mellan barn med eliminationskost på grund av födoämnesöverkänslighet och en kontrollgrupp med jämnåriga barn med normalkost. Hälsorelaterad livskvalitet jämfördes också efter att barnen med födoämnesöverkänslighet delats in i grupperna: pågående födoämnesallergi, utläkt allergi och laktosintolerans. Avhandlingen innefattar även en tidigare studie där mödrar till barn som genomgått dubbelblind matprovokation intervjuats om sina upplevelser av matprovokationen.
Åsa Strinnholm bor i Umeå. Hon är legitimerad sjuksköterska och arbetar som allergikonsulent på Barn- och ungdomscentrum vid Norrlands Universitetssjukhus. Doktorandstudierna har bedrivits vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och Enheten för yrkesmedicin, vid OLIN-studierna samt vid Institutionen för omvårdnad.
För mer information:
Åsa Strinnholm, Barn och ungdomscentrum, Norrlands universitetssjukhus Umeå
Telefon: 070-310 8544, E-post: asa.strinnholm@umu.se
Bredd, höjd, djup – världen är tredimensionell. Så varför är nästan all interaktion med mobila enheter baserad på enbart två dimensioner?
Visst har pekskärmar gjort det bra mycket enklare att interagera, men i takt med att nya enheter som smarta klockor och virtual reality-glasögon dyker upp, kommer vi inte att nöja oss med två dimensioner. Vi vill kunna interagera i 3D med hjälp av händerna framför och runt våra digitala enheter. Det är här det nya projektet Real-Time 3D Gesture Analysis for Natural Interaction with Smart Devices kommer in i bilden, ett projekt som ska innebära nästa stora utveckling inom gränssnittsteknik.
– Målet med vårt projekt är att man ska kunna få samma upplevelse av att till exempel ta tag i och vrida på ett föremål i den digitala världen som i den riktiga världen, säger Shahrouz Yousefi, lektor i medieteknik vid Linnéuniversitetet och ledare för projektet.
Förstärkt verklighet
Tillämpningarna är många och vitt skilda – virtuell och förstärkt verklighet (virtual reality, VR, resp Augmented Reality, AR), medicinska miljöer, robotteknik, e-inlärning, 3D-spel och mycket mer. Att i realtid kunna analysera rörelser med händer och enskilda fingrar kräver dock både hög kapacitet och hög intelligens hos det system som ska hantera detta. Det handlar om stora datamängder och avancerade analyser, inte minst när systemet behöver spåra rörelser hos flera händer samtidigt.
– En nyckelfråga är hur vi kan utveckla och använda nya tekniker för analys av så kallad Big Data för att analysera gester och rörelser. Och hur vi kan integrera dessa med lösningar som redan finns för att se och känna igen rörelsemönster, för att tackla problemet med att man i 3D ska kunna röra sig i stort sett obegränsat.
Projektet finansieras av KK-stiftelsens program HÖG 16 med 4 393 590 kronor och kommer att pågå i tre år. Tre företag – Screen Interaction, MindArk PE och Globalmouth – deltar som aktiva partner. De kommer att bidra med både unik kunskap inom området och utrustning, för att forskning, utveckling och implementering så snabbt som möjligt ska kunna leda till praktiska tillämpningar som kan demonstreras.
Vi är alla i farozonen. Målen för attackerna via internet är såväl enskilda personer som företag, banker, militären, statliga institutioner etc. Konsekvenserna blir allt från otillgängliga tjänster och allvarliga avbrott till ekonomiska förluster och personliga uppgifter på drift.
Antalet attacker ökar och de blir allt mer sofistikerade och avancerade. Samtidigt utvecklas dagens mjukvarusystem allt mer mot självinlärning, vilket gör att enbart så kallade reaktiva säkerhetstekniker som brandväggar och kryptering inte längre är effektivt. Därför behöver ett datasystem även robusta säkerhetsmekanismer som utvecklas och förbättras över tid för att försvara sig. Detta är vad Linnéuniversitetets nya projekt PROSSES syftar till att utveckla i samarbete med företagen Outpost24 och Omegapoint. Projektet har fått forskningsmedel av KK-stiftelsen.
Skydda storskaliga system
– Huvudsyftet med PROSSES är att ta fram metoder och verktyg för att utforma ett skyddande lager för ett system som är i stånd att skala upp sig för att skydda storskaliga system, säger Narges Khakpour, lektor i datavetenskap och projektledare.
PROSSES står för for Provably Secure Self-Protecting Systems; ungefär bevisbart säkert självskyddande system. För att kunna skydda sig självt måste ett system övervaka sitt eget beteende, analysera den insamlade informationen för att spåra potentiella hot, planera en försvarsstrategi för att skydda systemet mot upptäckta och framtida attacker, och tillämpa denna strategi i systemet. Forskargruppen kommer att utveckla tekniker och verktyg för detta, och visa att detta ramverk kan tillämpas i praktiken genom att använda det i säkerhetskritiska system i näringslivet.
Kräver kraftfulla verktyg
– Utformningen och analysen av sådana komplexa system kan bara göras med hjälp av sofistikerade tekniker utifrån en solid matematisk och logisk grund, något som brukar benämnas formella metoder. Dessa metoder stöds ofta av kraftfulla verktyg för att beskriva och analysera systemet, säger Narges Khakpour.
PROSSES-projektet har tilldelats 3 149 130 kronor av KK-stiftelsen, med motiveringen att ”den vetenskapliga kompetensen är stor och en ny och oprövad ansats att skydda datorsystem från intrång kommer att utvecklas och testas”. Resultaten kommer definitivt att vara till nytta för såväl näringslivet som den akademiska världen, enligt Narges Khakpour.
– Resultaten av projektet kommer att öka säkerheten i dagens system. Det kommer att leda till att spridning och/eller missbruk av känslig information – till exempel personlig, hälso-, finansiell eller annan information – som kan ha allvarliga ekonomiska eller sociala konsekvenser för oss förhindras.
Kontakt:
Narges Khakpour, lektor I datavetenskap och projektledare, 0470-70 87 04, narges.khakpour@lnu.se
Att veta hur människor upplever pensionen är viktigt för att både motverka ohälsa och öka välbefinnandet hos äldre. För att ta reda på vad pensionen betyder för människor har forskarna intervjuat personer både före och efter pensionstillfället.
– Vi ville veta mer om den mening som människor själva ger pensioneringen. Ofta sammanfaller pensioneringen med andra händelser i livet och kan väcka existentiella frågor till liv, säger Anna Lund som är docent i sociologi på Linnéuniversitetet och en av författarna till boken.
Att gå i pension förändrar ofta hur människor ser på sin vardag. Berättelserna pekar på att det finns en social ojämlikhetsproblematik som påverkar erfarenheterna kring pensioneringen. Betydelsen av till exempel yrkeslivet, familj och fritidsintressen kan få en annan eller förstärkt betydelse under denna övergång i livet.
Bortom statistiken
Tidigare forskning om pensionering har haft ofta haft fokus på siffror och statistik. I den nya boken ”Farväl till arbetet” sätts frågan i nytt ljus.
– Ett viktigt resultat handlar om att individer har ett stort behov av att få tala om sina erfarenheter och tankar om livet i samband med pensioneringen, säger Anna Lund.
Andra resultat i studien pekar på att negativa förändringar i yrkeslivet påverkar beslutsprocessen att gå i pension. Arbetsrelaterade förslitningsskador, omorganisering eller känslor av maktlöshet gentemot överordnade har ibland utgjort väsentliga faktorer som drivit på beslutsprocessen. För dessa personer kan pensioneringen vara ett sätt att ta avstånd och hävda ett oberoende från arbetet. Men i studien finns även personer som gärna vill fortsätta jobba och dessa behöver hitta strategier för att förhålla sig till den nya vardagen.
Boken: Farväl till arbetet, Nordic Academic Press. (Författare: Mattias Bengtsson, Göteborgs universitet, Marita Flisbäck, Göteborgs universitet och Anna Lund, Linnéuniversitetet)
Trafikverket önskade mer kunskap om hur marken påverkar funktionen hos typprovad vägutrustning och gav uppdraget till Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, att testa detta. För att få fram underlag har VTI:s krocklaboratorium gjort dynamiska prov med krockvagn, några statiska dragprov samt ett par krockprov med fordon.
– Resultaten visar att ståndarens (stolpens) funktion tämligen direkt beror på dess nedgrävda längd i väl packad mark, oavsett stolptyp eller stolpfundament, säger Jan Wenäll, forskningsingenjör på VTI.
Stolpar bör sticka ner minst en meter
I sammanlagt 28 prov har olika vägräckesståndare provats, såväl dynamiskt som statiskt. I rapporten konstaterar författaren att ståndare som har ett nedstick kortare under marknivån än 1,0 meter kategoriskt bör undvikas, då dessa lättare dras upp av det deformerade vägräcket eller roterar upp ur marken vid påkörning.
En annan slutsats är att slänter inte bör anläggas närmare än 0,6 meter bakom ett vägräcke, eftersom den av slänten störda grusvolymen gör att vägräckets funktion minskas. Projektet visar också att man med all sannolikhet enkelt kan förbättra vägräckens generella funktion i mark med sämre bärighet eller packningsbarhet, genom att förlänga vägräckesståndare ned i marken.
Enkel mätmetod för stabilitet behövs
– Troligen finns ett behov av en framtida mätmetod som snabbt och enkelt kan mäta markens sidostablitet i fält med avseende på vägräckens funktion. Ett sådant verktyg skulle underlätta för entreprenören som sätter ut ett vägräcke, så att denne vet att det blir rätt. Det skulle samtidigt underlätta för väghållaren som enklare kan göra ett korrekt förfrågningsunderlag och i efterhand kontrollera om han fått det funktionella vägräcke som var beställt, säger Jan Wenäll.
I rapporten konstateras avslutningsvis att det finns annan vägutrustning som är lika beroende av markförhållanden, till exempel belysnings- och skyltstolpar, vägräckesändar – kanske särskilt de vägräckesändar/förankringar för vajerräcken som är konstant belastade av en sidledes kraft, samt diverse olika krockdämpare förankrade i mark.
Arne Fagerström utmanar den traditionella synen på ekonomisk aktivitet och ger förslag på hur nya tankar om ett hållbart samhälle kan utvecklas, i en öppen föreläsning i en serie om hållbar ekonomi vid Högskolan i Gävle.
Han utgår från den rådande ekonomiska tänkandet, hur vi skapar och fokuserar på vinst och hur pengar har varit det som styrt oss.
– Vi måste växla tankesätt till den ursprungliga definitionen av ekonomi, ursprungligen var definitionen hushållning av resurser.
Dubbel bokföring
Han förklarar att detta fokus på pengar startade för ungefär 5-600 år sedan, när vi började med dubbel bokföring. Så tillkom banker i norra Italien, och sedan har det blivit mer och mer fokus mot pengar och vinst.
– Kapitalismen och industrialismen – och att alla resurser borde vara gratis eller billiga, det var så man tänkte. Företagen behövde inte betala för naturresurserna och betalade så lite som möjligt till de anställda.
Nu har det blivit uppenbart att resurserna inte är oändliga och att vi måste börja vårda dem.
– Genom ett hållbart företagande skapas värden på många olika sätt och ekonomi blir att hantera resurser och värden. Värdet är inte bara de varor som trillar ut i ena änden och produkterna de kan ge under sin livstid, utan värdet är mycket mer än så t ex att man är glad när man går hem från jobbet.
Fyra basresurser
Arne brinner för hållbarhet och han har skapat en modell som baseras på fyra basresurser, människa, miljö, teknologi och ekonomi.
– Det är en cirkulär modell, ett kretsloppstänk, som börjar vid råvaran och slutar vid återvinning, för att så småningom komma tillbaka i form av råvara, säger professor Arne Fagerström.
För mer information: Arne Fagerström. professor i företagsekonomi vid Högskolan i Gävle. Tel: 0730- 300 260. E-post: arne.fagerstrom@hig.se
Föreläsningsserie om hållbar ekonomi
Arne Fagerströms föreläsning ”Hållbar ekonomi, vad är det och vad ska det vara bra för?”, är den första i en serie av sju då Högskolan i Gävle under 2017 arrangerar en seminarieserie under temat ekonomisk hållbarhet.
Seminarierna speglar ekonomisk hållbarhet integrerat i olika kontexter. Hur ekonomisk hållbarhet inverkar på etiska ställningstaganden, teknisk och miljömässig utveckling, bidrar till sociala ohållbara konsekvenser, påverkar utveckling inom skola för att nämna några.
De olika perspektiven presenteras vid sju olika lunchseminarier i samband med sopplunch.
Titel: Hållbar ekonomi, vad är det och vad ska det vara bra för? Föreläsare: Arne Fagerström Datum: Onsdag 5 april Tid: kl. 11.00-13.00 Plats: Krusentjernasalen, Högskolan i Gävle
Fler föreläsningar i serien:
28 april: Etik och ekonomi. Handlingsstrategier för en hållbar värld (Jari Ristiniemi
2 juni: Friskolor och konkurrens: ett svenskt skolpolitiskt misslyckande? Daniel Pettersson
15 september: Det miljömässiga perspektivet på ekonomisk hållbarhet, Ola Norrman Eriksson och Karl Hillman
20 oktober: The global economy is growing unsustainable. How does this affects societies? Gloria Macassa
24 november: Det finansiella perspektivet på hållbarhet, Lars Hassel
8 december: Workshop: Ekonomisk hållbarhet från ett multidisciplinärt perspektiv, Rodrigo Lozano
– Trots att var fjärde kvinna har besvär av urinläckage söker de flesta inte hjälp i vården. Det kan bero på att problemet inte upplevs som så stort, men också på dålig tillgång till behandlingsalternativ, känslor av skam och erfarenhet av att symtomen inte tas på allvar, säger Eva Samuelsson, som är docent vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och ansvarig för projektet Tät.nu.
Forskargruppen har tidigare visat att appen Tät® – som innehåller information och träningsprogram för bäckenbotten – var effektiv som första linjens behandling för kvinnor med ansträngningsinkontinens. Det är en typ av läckage som uppstår vid till exempel hosta, hopp eller joggning, och där graviditet och förlossning är viktiga riskfaktorer. I en studie hade den grupp som behandlades med appen minskade symtom och antal läckage samtidigt som livskvaliteten ökade i jämförelse med en kontrollgrupp.
– Självstyrd träning verkar vara en mycket uppskattad behandlingsform. Efter att vi för knappt två år sedan gjorde appen Tät® fritt tillgänglig har vi sett att appen nu får 30-50 nya användare per dag, säger Eva Samuelsson.
Söker deltagare för ny behandlingsstudie
Nu startar en ny studie inom forskningsprojektet som ska utvärdera effekten av egenbehandling för trängningsinkontinens och blandinkontinens med stöd av appen Tät®II. Nästan hälften av alla kvinnor med inkontinens har inslag av urinläckage i samband med plötslig och kraftig kissnödighet. Vid sådana besvär vill man ofta ha koll på var närmaste toalett finns och vissa undviker aktiviteter av rädsla för att inte hinna till toaletten i tid. Första linjens behandling för trängningsinkontinens är bäckenbottenträning, vissa livsstilsförändringar och, om man kissar ofta och lite i taget, blåsträning.
I studien kommer 120 kvinnor med trängnings- eller blandinkontinens att lottas till en grupp med tillgång till en app med information eller en grupp med tillgång till en app som dessutom innehåller behandlingsprogrammen. Studien ska utvärdera symtom, livskvalitet, antal läckage och trängningar och jämföra resultaten mellan grupperna efter tre månader. Personer i studien ska ha urinläckage minst två gånger per vecka och ha haft problem med trängningar under minst ett år. Deltagarna får svara på frågor utvecklade i samarbete med urolog, gynekolog och uroterapeut, fylla i en ”kissdagbok” samt bli intervjuade av uroterapeut eller läkare innan deltagande för att utesluta symtom som behöver undersökas i vården.
– Vi har lagt ned mycket arbete för att ta fram en app som ska vara tilltalande, lättanvänd och evidensbaserad. Nu hoppas vi på ett stort intresse för studien så att vi kan utvärdera effekten och hur appen upplevs, säger Towe Blomqvist, som är läkare och blivande doktorand i studien.
Vidareutvecklad inkontinensapp
Tät®II är mer omfattande än den första appen. Den innehåller information om urinblåsan, bäckenbotten, psykologi och livsstilsfaktorer. I appen finns tre olika behandlingsprogram, en statistikfunktion samt möjlighet att ställa in påminnelser. Den kan också ge användaranpassade råd och feedback vid träning. Den nya appen är CE-märkt, vilket innebär att den uppfyller Läkemedelsverkets medicintekniska säkerhetskrav. Innan studien är avslutad finns Tät®II endast tillgänglig för allmänheten i en version med begränsad information och där behandlingsprogrammen är låsta.
Om Tät.nu
Tät.nu är ett forskningsprojekt som drivs av forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för allmänmedicin vid Umeå universitet. Syftet är att utveckla, utvärdera och implementera e-Behandling för inkontinens. Appen Tät®II utvecklades inom detta projekt av Eva Samuelsson och Towe Blomqvist i samarbete med ITS avdelning för IT-stöd och systemutveckling vid Umeå universitet. Övriga medarbetare i den nya studien är Emma Nyström, doktorand inom projektet och AT-läkare vid Region JH, samt forskare vid Mittuniversitetet, Malmö högskola, Lunds och Örebro universitet.
För mer information:
Eva Samuelsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet
Telefon: 070-696 6440, E-post eva.samuelsson@umu.se
Den 3 april besöker OECD:s utbildningsdirektör Andreas Schleicher Sverige för att redovisa en analys av den svenska skolans jämlikhetsutmaningar utifrån Pisa 2015.
Några forskare vid Stockholms universitet ger här sin bild av hur svensk skola ska hantera kunskapsklyftorna:
Mara Westling Allodi, professor i specialpedagogik, ordförande i Skolforskningsinstitutets vetenskapliga råd och medlem i Skolkommissionen:
– Stödinsatser för elever i behov av stöd måste bli mer effektiva. Svårigheter under de tidiga skolåren och i förskolan ska förebyggas. Saker som inte fungerar ska avvecklas och ersättas av åtgärder som ger effekt. Läroplanerna ska ses över, med hänsyn till kunskap och insikter från kognitionsvetenskap och utvecklingspsykologi.
Hon har i sin forskning fokuserat på det sociala klimatet i skolan och hur man kan minska risken för utslagning av barn som riskerar att få svårigheter med sitt lärande. Läs mer om Mara Westling Allodis forskning
Kontaktuppgifter: 073-461 25 22, mara.allodi@specped.su.se
Monica Axelsson, professor i tvåspråkighet med inriktning på svenska som andraspråk:
– Flerspråkiga elever behöver stöttning för sin språkutveckling, kunskapsutveckling och sociala inkludering. Alla elever behöver undervisning om hur skolans olika ämnen uttrycker sitt kunskapsmål.
Ulf Fredriksson, docent i pedagogik. Han har ansvarat för läsförståelsedelen i de svenska Pisa-undersökningarna 2009 och 2012 och har också deltagit i genomförandet av Pisa 2015. Ulf har varit utredare av regeringens läsa-skriva-räkna-garanti:
– Enligt Pisa 2015 har vi sett hur, trots att resultaten förbättrats något i Sverige, likvärdigheten försämrats. För att få en hållbar förbättring av kunskapsresultat i den svenska skolan är det angeläget att åtgärda detta. En sådan åtgärd kan vara att se till så att elever som behöver stöd får detta tidigare.
Astrid Pettersson, professor i pedagogik med inriktning mot utvärdering och matematikämnets didaktik. Astrid är vetenskaplig ledare för den forskningsgrupp (PRIM-gruppen) som haft det nationella ansvaret för matematikdelen i Pisa-undersökningen:
– En mycket stor utmaning är att alla elever får en likvärdig utbildning, det vill säga alla elever ska ha möjlighet att få det stöd som denne behöver för att nå så långt som möjligt både i sin kunskapsutveckling och i sin demokratiutveckling. Då krävs mod och handlingskraft att fördela resurser efter behov och att lärare, särskilt i de utmanande skolorna, får de bästa möjliga arbetsvillkoren.
Barbro Westlund, universitetslektor som forskar inom språkutveckling, läs- och skrivutveckling och hur man i skolan stödjer och bedömer elevers läsförståelse:
– Vi behöver kvalitetssäkra lärandet för varje elev genom hela skoltiden, oavsett elevens förutsättningar och var skolan ligger. Det innebär att vissa elever behöver få mer riktat stöd än andra i att läsa, förstå och förhålla sig till olika texter. Men alla elever behöver få utmaningar i sitt lärande, även de starka.
Bäckrödingen är en nordamerikansk art som inplanterades i Europa i slutet av 1800-talet och som kan föröka sig i många vattendrag. I Sverige är den klassad som en invasiv art och konkurrerar med öring.
Öringen är däremot en högt värderad fiskart i Europa som är ekologiskt viktig i både rinnande vatten och sjöar, där den indikerar god vattenkvalitet.
Öring , foto Bart Adriaenssens
– Bäckrödingen tycks särskilt väl anpassad till de övre delarna av vattendragen där den generellt har en negativ påverkan på tillväxt, överlevnad och reproduktion hos öring, säger Jörgen Johnsson, professor i ekologisk zoologi.
Mekanismerna bakom dessa effekter är dock dåligt kända, och svåra att förklara eftersom öring tycks vara dominant över bäckröding i direkta konflikter över resurser.
För att förstå dessa effekter bättre, studerades öring och bäckröding i Ringsbäcken i närheten av Borås av forskare i Salmonid Ecology Group vid Göteborgs universitet, i samarbete med en fransk forskargrupp vid Université Paul Sabatier i Toulouse.
”Tigeröring”, steril hybrid mellan bäckröding och öring, foto Peter Westley
Undersökningar av öringens rörelsemönster, uppehållsplatser och val av föda i bäcken kombinerades med laboratoriestudier av simaktivitet, ämnesomsättning och kroppsform.
– En sammantagen analys visade att sambandet mellan öringens individuella egenskaper och dess ekologiska resursutnyttjande var betydligt starkare när den levde som enskild art, vilket avspeglades i en snabbare tillväxt än när den levde tillsammans med bäckröding.
Forskarna tror att en möjlig förklaring till detta kan vara att den nyintroducerade bäckrödingen gör öringens livsmiljö mer oförutsägbar och på så sätt bryter upp komplex av egenskaper som öringen har utvecklats under lång tid.
Fler studier planeras Ytterligare studier planeras för att förstå om bäckrödingen påverkar öringen mer långsiktigt, eller om det rör sig om mer kortvariga effekter som går tillbaka om bäckrödingen avlägsnas.
Kontakt: Professor Jörgen Johnsson, institutionen för biologi och miljövetenskap, jorgen.johnsson@bioenv.gu.se, 031-7863665
I den internationella studien, som letts av australiensiska forskare och där Birgitta Evengård som är professor i infektionssjukdomar vid Umeå universitet har deltagit, varnar 41 experter för att samhällen och ekonomier – från tropikerna till nord- och sydpolen – redan idag påverkas när arter förflyttar sig på grund av klimatförändringar.
– Som enda medicinare i forskargruppen bidrog jag med hälsoperspektivet, något som vi inom det stora nordiska klimat- och hälsoforskningsprojektet CLINF redan fokuserar på, säger Birgitta Evengård, som är forskare vid Institutionen för klinisk mikrobiologi och medförfattare av artikeln.
Komplexiteten kräver samverkan
De förändringar vi nu ser i ekosystemen påverkar människan in på huden – medicinskt, socialt och ekonomiskt. Komplexiteten i artförflyttningarna kräver samverkan mellan många skilda specialiteter och forskningsresultat måste snabbt nå beslutsfattare och medborgare. FN:s hållbarhetsmål, de så kallade SDG 2030, saknar tyvärr delvis ett perspektiv som innefattar hur en snabbföränderlig natur medför plötsliga förändringar för samhällen. Den här studien visar hur artförflyttning är något som måste integreras i en sådan planering.
När deras lokala miljöer förändras svarar många växt- och djurarter genom att flytta mot högre höjder, djupare ner i haven eller i riktning mot polerna. Tidigare studier har visat att landbaserade arter förflyttar sig i riktning mot nord- och sydpolerna med i snitt 17 kilometer per årtionde, medan marina arter rör sig 72 kilometer per decennium i samma riktning. Medan en del arter föredrar ett varmare klimat och blir allt fler i antal så står många andra arter som vi lever på eller interagerar med inför utarmning eller utrotning.
– Vår egen överlevnad är beroende av annat liv på jorden, så omfördelningen av planetens levande organismer utgör en avsevärd utmaning för människor över hela jorden. Vi visar i den här studien hur klimatdrivna förändringar drabbar ekosystem runt om i världen och hur mänsklighetens hälsa och kulturer påverkas i samma process, säger Gretta Pecl, som är forskare vid IMAS, University of Tasmania, och som lett studien.
Så påverkas människor av artförflyttning:
Naturresurser och råvaror: Fisk, skog och grödor hamnar i riskzonen när miljöer förändras. Till exempel förväntas de idag huvudsakliga regionerna för kaffeodling att skifta, och värdefulla naturresurser såsom gran (Picea abies) ersätts av mindre värdefulla trädarter från varmare klimat. Näringar: Turism och sportfiske hotas när korallrev dör, när maneter invaderar vatten som används för rekreation, och när sjöborrar förstör fiskhabitat i kelpskogar. Konflikter: Spänningar uppstår när arter förflyttar sig mellan olika ekonomiska zoner eller på grund av landdispyter. Ett exempel på hur artförflyttning orsakar konflikter är det pågående makrillkriget mellan Island och EU. Hälsa: Hotet från infektionssjukdomar som orsakas av exempelvis parasiten malaria och virus som tick-borne encephalitis (TBE) blir allt vanligare när stigande temperaturer gör att mikrobspridande vektorer breder ut sig mot polerna. I regioner där de virusbärande myggorna inte tidigare funnits står människor och djur inför risken att smittas av sjukdomar de inte tidigare varit exponerade för. Ursprungskulturer: Förändringar i de geografiska distributionen av exempelvis fisk och renpåverkar livsmedelsförsörjning, och traditionella kunskapssystem bland samer och andra arktiska ursprungsbefolkningar.
Artförflyttning är enligt studien en avgörande faktor som borde inkluderas i arbetet med att formulera mål, policy och handlingsplaner från lokal till internationell nivå. Enligt forskarna behövs större investeringar i forskning för att förstå och följa artförflyttningar. De menar också att det behövs ett vetenskapsbaserat tillvägagångssätt för att adressera den påverkan som artförflyttning har över lokala, nationella och internationella gränser.
– Interdisciplinära forskargrupper som täcker de biofysiska och mänskliga dimensionerna, inte minst hälsa, är helt nödvändiga för att vi i framtiden ska kunna hantera följderna av artförflyttning. Bättre förståelse och handlingskraftig politik skulle ge oss möjligheter att inte bara minimera de negativa effekterna utan samtidigt maximera de möjligheter som kan uppstå som en konsekvens av de massiva artförflyttningar som kommer ske under överskådlig tid, säger Birgitta Evengård.
Kontakt: Birgitta Evengård,Institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet
Telefon: 070-234 9820. E-post: birgitta.evengard@umu.se
Om publiceringen:Biodiversity redistribution under climate change: Impacts on ecosystems and human well-being. Författare: Gretta T. Pecl, Miguel B. Araújo, Johann D. Bell, Julia Blanchard, Timothy C. Bonebrake, I-Ching Chen, Timothy D. Clark, Robert K. Colwell, Finn Danielsen, Birgitta Evengård, Lorena Falconi, Simon Ferrier, Stewart Frusher, Raquel A. Garcia, Roger B. Griffis, Alistair J. Hobday, Charlene Janion-Scheepers, Marta A. Jarzyna, Sarah Jennings, Jonathan Lenoir, Hlif I. Linnetved, Victoria Y. Martin, Phillipa C. McCormack, Jan McDonald, Nicola J. Mitchell, Tero Mustonen, John M. Pandolfi, Nathalie Pettorelli, Ekaterina Popova, Sharon A. Robinson, Brett R. Scheffers, Justine D. Shaw, Cascade J. B. Sorte, Jan M. Strugnell, Jennifer M. Sunday, Mao-Ning Tuanmu, Adriana Vergés, Cecilia Villanueva, Thomas Wernberg, Erik Wapstra och Stephen E. Williams. DOI: 10.1126/science.aai9214.
Naturresurser och råvaror: Fisk, skog och grödor hamnar i riskzonen när miljöer förändras. Till exempel förväntas de idag huvudsakliga regionerna för kaffeodling att skifta, och värdefulla naturresurser såsom gran (Picea abies) ersätts av mindre värdefulla trädarter från varmare klimat.