I över 50 år har kemister utvecklat metallbaserade färgämnesmolekyler för en rad olika tillämpningar, exempelvis displayer och solceller. Helst vill man använda vanliga och miljövänliga metaller som järn i dessa färgämnen, men trots en rad försök har ingen förut lyckats utveckla en järnbaserad färgämnesmolekyl som kan sända ut ljus.
Därför har forskarvärlden i stället i stor utsträckning tvingats använda olika sällsynta och dyrbara metaller som rutenium, som lättare gett de önskade egenskaperna.
Modern molekyldesign bakom järnbaserat färgämne
Men nu har Lundaforskare genom avancerad molekyldesign lyckats manipulera energinivåerna i järnbaserade molekyler så att de liknar de ruteniumbaserade ämnena mycket bättre. På detta sätt har de för första gången skapat ett järnbaserat färgämne som inte bara kan fånga in ljus, utan därefter även sända ut ljus med annan färg. Det senare är betydligt svårare att åstadkomma, och därför är det betydelsefullt att forskarna nu kunnat visa att den nya järnmolekylen sänder ut orangefärgat ljus.
– Medeltidens alkemister försökte framställa guld ur andra ämnen, men misslyckades. Man skulle kunna säga att vi har lyckats med modern alkemi genom att ge järnet egenskaper som liknar rutenium, säger Kenneth Wärnmark, kemiprofessor vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Den nya studien, som nu publiceras i tidskriften Nature, beskriver ett järnkomplex vars livslängd i det ljusabsorberande och lysande tillståndet är rekordlångt: 100 pikosekunder, vilket är mindre än en miljarddels sekund. Men trots den till synes obegripligt korta tidsrymden är det fullt tillräckligt.
Nästa steg kommersiell tillämpning
– I kemins värld är detta tillräckligt lång tid för molekylerna att sända ut ljus, säger Villy Sundström, kemiprofessor på Lunds universitet.
De aktuella resultaten är ett viktigt steg på vägen mot tänkbara framtida tillämpningar som lysande material för exempelvis belysning och displayer, men även som ljusfångare i solceller och som fotokatalysatorer för framställning av solbränsle. För att nå dit krävs först en fortsatt utveckling av nya, ännu bättre molekyler.
─ Det skulle kunna röra sig om cirka fem år vad gäller nästa steg, alltså att utveckla molekylerna så att de fungerar för kommersiella tillämpningar, säger Petter Persson, kemiforskare på Lunds universitet.
Förutom Lundaforskarna har även forskare från Uppsala och Köpenhamn varit delaktiga i studien.
Kontakt: Kenneth Wärnmark, professor Kemiska institutionen, Lunds universitet Tel 046-222 82 17, kenneth.warnmark@chem.lu.se”>kenneth.warnmark@chem.lu.se
Villy Sundström, professor, Kemiska institutionen, Lunds universitet. Tel 0702-83 66 06 villy.sundstrom@chemphys.lu.se”>villy.sundstrom@chemphys.lu.se
Petter Persson, universitetslektor. Kemiska institutionen, Lunds universitet. Tel 046-222 33 11. petter.persson@teokem.lu.se
Vissa blommande växter är tvåbyggare, vilket innebär att varje enskild planta antingen har han- eller honblommor. I vissa fall kan djur och sjukdomar föredra ett av könen. Kim Moritz och hans handledare, Johan Stenberg, Christer Björkman och Amy Parachnowitsch har undersökt hur växtkön påverkar växtätare och svampsjukdomar som angriper korgvide (Salix viminalis).
Rådjuren föredrar honplantorna
I ett stort fältexperiment, med 30 mindre korgvideplanteringar strax öster om Uppsala, såg Kim Moritz och hans kollegor att svampsjukdomar (Melampsora spp) drabbade honplantor hårdare än hanplantor. En sammanställning av tidigare studier visar att det tycks vara ett generellt fenomen, både för korgvide och för tvåbyggare i stort. Han försökte även hitta växtegenskaper som kan förklara dessa könsbundna skillnader, men kan ännu inte peka ut någon avgörande egenskap.
Fältexperimentet visade också att rådjursbetningen kan öka mycket om man blandar hon- och hanplantor. Efter rådjursbetning var plantorna i enkönade planteringar nästan dubbelt så stora som de i mixade planteringar.
– Det skulle kunna bero på att hon- och hanplantor producerar olika försvarssubstanser och att rådjuren lättare klarar av att äta mer av en blandning, säger Kim Moritz.
Även pollinatörernas beteende påverkades av växtkön. Det visade sig att pollinatörerna föredrog hanblommor, vilket skulle kunna bero på att dessa förutom nektar även ger värdefull näring i form av pollen.
Bättre pollinering med både han- och honplantor
Trots detta blev smultronplantor som växte nära en blandning av han- och honvideplantor bättre pollinerade än smultronplantor som växte nära enkönade videplanteringar. Att blanda vide av han- och honkön skulle därför kunna innebära förbättrad pollinering av närliggande grödor.
– Men med tanke på att en blandning av han- och honplantor ökar risken för rådjursbete är min slutsats ändå att hanväxter bör användas i odlingar där man vill undvika stora betesskador, säger Kim Moritz.
Kontakt: Kim Moritz. Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet. 070-252 25 25, kim.karlsson.moritz@slu.se
www.slu.se//KKM
Avhandlingen: Plant sex effects on biotic interactions in dioecious willow. Plant sex-specific effects on interactions between Salix viminalis and its herbivores, pollinators and fungal disease
MSc Kim Moritz, institutionen för ekologi, försvarar sin doktorsavhandling Plant sex effects on biotic interactions vid SLU i Uppsala. Tid: Fredagen den 31 mars 2017, kl 09:00
Plats: Sal Audhumbla, VHC, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr. Kailen Mooney, University of California, USA
Runt 2011 fick doktoranden Edgar Napoleon Asiimwe vid Örebro universitet upp ögonen för att antalet mobiltelefoner ökade explosionsartat i utvecklingsländerna. Han har själv sina rötter i Uganda och tänkte att området kunde ligga till grund för en forskningsstudie.
Mixad undervisning fortfarande det bästa
– I dag är det fler människor som använder mobiltelefonen än som använder en stationära dator. Jag insåg att högskolor genom mobilt lärande skulle kunna öka möjligheterna att erbjuda utbildning till fler människor, säger Edgar Napoleon Asiimwe.
När han nu lägger han fram sin doktorsavhandling i informatik vid Örebro universitet handlar den bland annat om hur det går till att utveckla mobilt lärande och integrera mobilen i inlärningssituationer, träna lärare att använda detta arbetssätt på bästa sätt samt formulera policys. Han har även undersökt hur man ska förstå vilka behov och roller de som arbetar med att implementera mobilt lärande har.
Edgar Napoleon Asiimwes forskning visar att både lärare, studenter och IT-personal är optimistiska vad gäller att använda och investera i mobilt lärande men att det inte räcker för att det ska fungera maximalt.
– Mina resultat tyder på att i utvecklingsländer kan mobilt lärande för närvarande inte ersätta den vanliga undervisningen ansikte mot ansikte. Det beror både på att det är dålig infrastruktur och att det kostar mycket att bygga upp fungerande webbsystem. Så trots den stora entusiasmen för mobilt lärande är mixad undervisning fortfarande mest lämpad, säger Edgar Napoleon Asiimwe.
Virtuella klassrum vågar vara mer öppna
I projektet har han studerat vilka kommunikations- och samarbetsproblem elever har när de använder mobilt lärande. Han har även undersökt nya metoder som skulle kunna göra de sociala interaktionerna bättre. Det handlar till exempel om att ta fram lämpliga applikationer som matchar behoven hos eleverna och hur den digitala världen fungerar.
En sak som Edgar Napoleon Asiimwe blev förvånad över är att studenterna ansåg att virtuell undervisning var mycket mer demokratisk än den traditionella undervisningen i klassrummet.
– Orsaken som de angav var att deltagare i virtuella klassrum vågar vara mer öppna jämfört med hur det är i vanlig undervisning, där lärarna kan upplevas som dominanta deltagare.
Edgar Napoleon Asiimwe hoppas att hans resultat kan användas vid implementering av ett mobilt arbetssätt på fler platser.
– Jag vill utmana forskare att se alla delar i den virtuella inlärningsmiljön som likvärdig med fysiska klassrum, både vad gäller tekniken och eleven. Det anser jag skulle vara en fördel vid fortsatta teoretiska studier på området.
Kontakt: Edgar Napoleon Asiimwe, ena@du.se
– Kombinationen av skola och arbetsliv är betydelsefull eftersom de utvecklar olika former av lärande. Men det är viktigt att man vid planeringen av utbildningen tänker på vad som kan läras i skolmiljön respektive på arbetsplatsen, säger Magnus Fjellström.
I sin doktorsavhandling har Magnus Fjellström följt en klass byggelever i gymnasieskolans årskurs tre med inriktning mot träarbetare som bygger hus som en del av utbildningen. Med utgångspunkt i observationer har han genomfört intervjuer med elever och lärarna. Två år senare följdes det upp med de elever som då arbetade som lärlingar i byggbranschen som fick svara på frågor om de kunskapsmål som en byggnadsarbetare förväntas ha kompetens om.
Utbildningsmålen blir mindre viktiga än byggproduktionen
Resultaten visar att utbildningsmålen i både skola och arbetsliv lätt ses som sekundära utifrån den struktur som råder när byggproduktion styr utbildningen. Det blir då i hög grad strävan att bli klar med objektet som styr vilka uppgifter som faktiskt utförs och som eleverna därmed får möjlighet att lära sig utifrån. Att byggutbildning genom elevobjekt i skolan har brister bekräftar även tidigare forskning på området.
Trots att både skolan och arbetslivet tycks ha svårt att möta de mål som finns, visar avhandlingen genom att även fokusera på den efterföljande lärlingstiden, hur skola och arbetsliv i kombination möter de förväntade kunskaper som en byggnadsarbetare förväntas besitta. Vidare visar avhandlingen hur det är möjligt att utveckla olika former av lärande i de två kontexterna, och att de tillsammans i stort möter upp mot branschens krav på utbildade yrkesarbetare.
Skillnaderna i vad som är möjligt att lära är kopplat till dels den frihet eleven eller lärlingen har i genomförandet, dels till vilken stöttning som ges indirekt – genom att se hur andra utför liknande uppgifter – eller direkt genom att lärare eller handledare visar hur uppgifterna ska utföras.
– Man kan dra slutsatsen att det inte behöver vara uppgiften i sig som avgör vad som går att lära utan snarare de möjligheter som skapas i utförandet av uppgiften, säger Magnus Fjellström.
Magnus Fjellström är uppvuxen i Vilhelmina och har arbetat 10 år som snickare. Därefter som yrkeslärare på byggprogrammet på Dragonskolan i Umeå.
Kontakt: Magnus Fjellström Telefon:090-786 64 69 E-post: magnus.fjellstrom@umu.se
Avhandlingen: Magnus Fjellström, Pedagogiska institutionen, försvarar fredag 7 april sin avhandling med den svenska titeln:Att bli en byggnadsarbetare. En studie av yrkeslärande i skola och arbetsliv (Engelsk titel: Becoming a construction worker. A study of vocational learning in school and work life). Humanisthuset, hörsal E, Umeå, kl. 10.00-12.00. Fakultetsopponent: Docent Gun-Britt Wärvik, Institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet
Infektionsläkaren Gunlög Rasmussen forskare om det komplexa samspelet mellan bakterie och människa.
– Stafylokocker (Staphylococcus aureus)kan orsaka ett brett spektrum av sjukdomar, allt från ytliga hudinfektioner till livshotande blodförgiftning med komplikationer som spridning till hjärtklaffar eller skelett, säger Gunlög Rasmussen, specialistläkare på infektionskliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Vi får en allt äldre befolkning och därmed ökad sjuklighet. Risken att drabbas av bakterier i blodet med stafylokocker ökar vid ingrepp där främmande material opereras in eller andra kirurgiska ingrepp samt av mediciner som sätter ner immunförsvaret.
– Det är viktigt att få en ökad kunskap om den komplexa interaktionen mellan bakterie och värd för att kunna ge så effektiv behandling som möjligt. I min forskning ville jag titta på olika faktorer som kan påverka att sjukdomsbilden ser så olika ut vid blodförgiftning orsakad av stafylokocker.
Risk för upprepade infektioner
Att Gunlög Rasmussen valde att forska om stafylokocker är dels för att det är en av de vanligaste orsakerna till blodförgiftning. Det är en allvarlig sjukdom med betydande dödlighet. Den andra anledningen var att sjukdomsbilden kan se så olika ut. Stafylokocken är välutrustad med sjukdomsalstrande faktorer som gör den extra framgångsrik att framkalla sjukdom och bidra till risken för upprepade infektioner.
– 30 procent av befolkningen är bärare av gula stafylokocker utan att man är sjuk. Men den kan också orsaka en infektion. Jag har studerat betydelsen av bakteriens genetiska uppsättning av sjukdomsalstrande faktorer, så kallade genotyp vid blodförgiftning.
Gunlög Rasmussen har även studerat immunsvarets betydelse för sjukdomsbild och allvarlighetsgrad då patienten får bakterier i blodet orsakade av stafylokocker.
I två studier undersöktes bakterieisolat utifrån genotyp. Stafylokockerna delas utifrån släktskap in i olika kloner.
– En bakterie som tillhör en klon bär ofta på en viss uppsättning sjukdomsalstrande gener. Vissa kloner var mer benägna att ge bakterier i blodet och hjärtklaffsinfektion.
Hon tittade också på om det skett förändringar i genotyp hos stafylokocker som orsakat bakterier i blodet under perioden 1980-2010. Resultaten visar att förekomsten av vissa kloner och sjukdomsalstrande gener varierade över tid, men att det var ovanligt att bakterierna bar på gener för resistens mot antibiotika.
Immunförsvaret reagerar på olika sätt
För att ge så individanpassad och optimal behandling som möjligt behöver vi en ökad kunskap om hur individens immunsvar ser ut när man drabbas av blodförgiftning med stafylokocker.
– I ytterligare två arbeten i min avhandling har jag studerat olika aspekter av hur patientens immunsvar reagerar när man blir utsatt för stafylokocker. Immunförsvaret aktiveras då mottagarceller känner igen celler som främmande.
– Vid en blodförgiftning kan bakterierna orsaka en mer komplicerad infektion genom att slå sig ner på olika ställen i kroppen som exempelvis hjärtklaffar, skelett och leder. Infektionen är då både besvärligare att utreda och behandla. Vi kunde se stora skillnader i immunsvar mellan olika individer, där de som var mest sjuka reagerade med störst ytterligheter i svar.
I sista delarbetet ville Gunlög Rasmussen studera skillnader i immunsvar hos patienter med komplicerad och icke-komplicerad blodförgiftning. Resultaten visade att de med komplicerad blodförgiftning hade nedsatt immunfunktion, resultat som skulle kunna användas för att ge varje enskild patient en mer individanpassad behandling.
Genotyp: bakteriens uppsättning av gener.
Kloner: genetiskt släktskap mellan olika stafylokocker.
Kontakt:
Gunlög Rasmussen. Specialistläkare Infektionskliniken Universitetssjukhuset Örebro Region Örebro län Mail: gunlog.rasmussen@regionorebrolan.se Telefon: 0706 – 32 23 11
Ett världsunikt avloppssystem ger hopp om ökad hållbarhet för urbana områden. Hamse Kjerstadius, doktorand i kemiteknik vid LTH, har granskat systemet och funnit att biogasproduktion, växtnäringsåtervinning och värmeåtervinning kan öka.
Mat- och toalettavfallet forslas bort till en behandlingsanläggning några hundra meter bort för att bli växtnäring och biogas. Med separerade avlopp blir det också enklare att återvinna bad- och köksvattnet till färskvatten.
– Enligt mina beräkningar kan biogasproduktionen närapå att dubbleras och återförseln av näringsämnena kväve och fosfor till jordbruket ökar med 700 respektive 300 procent, säger Hamse Kjerstadius, doktorand i kemiteknik vid LTH.
Stora utmaningar med den globala kvävecykeln
För att minska övergödningen är det viktigt att enkelt få tillbaka näringsämnena till åkern, betonar Hamse Kjerstadius. Den globala kvävecykeln pekas ut som en av framtidens största utmaningar för mänskligheten, till och med allvarligare än den globala uppvärmningen.
Näringsämnena i toalettavlopp är alltså prima växtnäring för åkermark.
– Problemet är att vi idag blandar in en massa andra avlopp, till exempel dagvatten och industriavlopp, med toalettavlopp. Förutom att det blir alldeles för utspätt, får vi in oönskade tungmetaller och andra föroreningar som är svårt att rena bort. Avloppsslam är därför ganska impopulärt att använda idag. Med källsorterande system utvinns näringsämnena i en fraktion ren från oönskade föroreningar och detta i fraktioner som är attraktiva för jordbruket.
Sammantaget ställer sig Hamse Kjerstadius mycket positiv till systemet och hoppas att fler kommuner kommer att inspireras av lösningen nu när större delen av Sveriges snart hundra år gamla ledningsnät ändå behöver bytas ut under kommande decennier.
– När ledningsnäten byggdes en gång tiden var egentligen den enda uppgiften att forsla bort avloppsvatten från staden. Idag har vi helt andra utmaningar och avloppsnäten måste anpassas till dessa. Vanligt avfall är vi duktiga på att återvinna, men inte avlopp! Ett exempel på det är att vattenlagstiftningen inte har ändrats avseende återvinning sedan den skrevs för 50 år sedan.
Tre liknande försök i världen
Det innebär en kostnadsökning på ungefär 25 procent att bygga så här, enligt de uträkningar Hamse Kjerstadius gjort tillsammans med SP, Sveriges provningsanstalt. Men den ökade investeringskostnaden vägs upp av miljövinster i form av ökad hållbarhet för urbana områden; ökad biogasproduktion, ökad växtnäringsåtervinning, ökad värmeåtervinning och minskad klimatpåverkan
Oceanhamnen, som det nya stadsdelen heter, förväntas bli inflyttningsklar i slutet av 2018. Området kommer rymma 320 lägenheter och arbetsplatser för sammanlagt 1600 personer.
I världen finns bara tre liknande pågående pilotsatsningar, i Holland, Tyskland och Belgien. De förväntas stå klara ungefär samtidigt. Dessa andra satsningar tar dock inte hand om matavfallet separat och fokuserar inte i samma utsträckning på att återanvända näringsämnen.
Två skillnader med det avloppsystemet
Nytt toalettavfall: De vakuumtoaletter som skall införas i området får ett helt eget avloppsrör, vilket innebär att urin och bajs inte blandas ut med bad- köksvatten och dagvatten såsom idag. Separationen och den låga spolvolymen i vakuumtoaletterna innebär att bättre teknik kan användas i den behandlingsanläggning som ligger några hundra meter bort från bostadsområdet.
På så vis kan mer biogas produceras och från resterna kan bli utmärkta gödselprodukter för åkermark. Vidare kan bad- och köksvatten återvinnas vilket kan bli mer och mer aktuellt i framtiden då allt fler svenska kommuner periodvis erfar vattenbrist.
Nytt köksavfall: Den andra förändringen rör köksavfallet. De bruna påsarna skippas. Istället mal de boende ner köksavfallet ner i en matavfallskvarn bredvid diskhon. På så vis erhålls ett renare matavfall som också kan rötas direkt till biogas.Your text
Vad är nytt med avloppssystemet i Helsingborg
Avhandlingen: Enhancing anaerobic digestion in urban wastewater management
Kontakt: Hamse Kjaerstadius, doktorand Kemiteknik LTH vid Lunds universitet, +46 46 222 89 98, +46 70 966 44 68 hamse.kjerstadius@chemeng.lth.se
Hela staden Djenne, belägen i mellersta Mali vid Nigerflodens inlandsdelta, är en levande historisk relik. Moskén är världens största lerbyggnad och hela staden är byggd i en lerarkitektur med tvåtusenåriga anor. I biblioteket pågår ett digitaliseringsprojekt finansierat av British Librarys ”Endangered archives project”. Stadens historia görs tillgänglig för omvärlden och förhoppningsvis säkras även manuskriptens fortlevnad.
Historien om hur Timbuktus hundratusentals manuskript räddades undan islamisterna under kriget 2012 är berömd världen över. Men även systerstaden, det mindre kända Djenne, har en lång historia med koranskolor och ett intellektuellt kulturliv som producerade och samlade in mängder av manuskript från 1300-talet och framåt. Det är en levande del av historien, koranskolorna finns kvar och det produceras fortfarande nya manuskript.
Svenska Sophie Sarin, historiker och sedan tio år hotellägande Djennebo, är den som dragit igång räddningsaktionen. Hon hade bott flera år i staden innan hon förstod att en del av Malis unika manuskriptskatt fanns i Djennes bibliotek och som arvegods hos ortens familjer.
Nu står hon i ett rum med flera uppsättningar upp och nedvända digitalkameror. Vanliga Nikon D5300, upphängda med linsen riktade rakt ned mot en yta täckt av en slät tygmatta där manuskript efter manuskript försiktigt placeras och fotograferas av. Intill manuskripten läggs ett gråkort för vitbalans och en papplinjal. De som i framtiden läser manuskripten på en dator långt härifrån ska få med sig några fysiska fakta, som manuskriptpapprets färgnyans och storlek.
Under tre stora digitaliseringsprojekt i Djenne har omkring 8500 manuskript hanterats och närmare en halv miljon bilder har tagits.
– Det pratas mycket om antalet manuskript men det säger egentligen inte så mycket. Vissa består av en liten lapp medan andra är på flera hundra sidor, säger hon.
Tillsammans med sina lokala kollegor upptäcker hon dagligen nya historiska detaljer och berättelser. På sistone har de hanterat en stor mängd brevkorrespondens mellan Västafrikanska 1800-talsledare. Som när Sokotokalifatets grundare Usman dan Fodio skrev till Seko Amadu (1776-1845), grundare av Masinariket, för att få råd om hur en bra ledare ska bete sig.
– Det finns inte längre några okända delar av världen att resa till och upptäcka, jag tror detta är det närmaste jag kan komma. Det är ett litet äventyr varje dag, säger hon.
När manuskript samlats in i Djenne har det gjorts med varsamhet och tydligt visad respekt för de familjer som haft dem i sin ägo. Fransmännen stal många manuskript under kolonialtiden och Sophie Sarin kan förstå att en del nu tror att britterna är i färd med att göra samma sak. De digitaliserade manuskripten kommer dessutom vara tillgängliga världen över bara genom ett datorklick. En tydlig kontrast till de gamla traditionerna i Djenne.
– Det finns en tanke här om att man måste göra sig förtjänt av att få läsa och förstå manuskripten. Folk här spenderar halva sina liv i koranskolor innan de får tillåtelse att ta del av manuskriptens innehåll. Nu ser de att vem som helst kommer kunna se dem, helt utan vare sig tålamod, blod, svett eller tårar. Det finns folk här som reagerat över detta, säger hon.
Inom forskarvärlden är synen på digitalisering inte oväntat en annan. Håkan Håkansson, docent i idé- och lärdomshistoria och bibliotekarie på Lunds universitetsbibliotek (LUB), ser det som en demokratifråga att vem som helst ska ha tillgång till historiskt material.
Hemma i Sverige finns dessutom ett annat problem. Resurserna för digitalisering är små och stora stycken historia har ännu inte digitaliserats. I LUB:s fysiska arkiv blir medelåldern på besökarna allt högre.
Det som inte digitaliseras försvinner
– Yngre forskare, de som är uppväxta med digitala resurser och med utbildning de senaste 15-20 åren, använder helt enkelt inte fysiska samlingar. De pallrar sig inte hit utan baserar sin forskning på digitala källor. Man kan tycka att det är lite slött, men samtidigt är det begripligt. Digitalt är lättåtkomligt och lätthanterligt, säger han.
Att digitalisera allt framstår som en omöjlighet. Bara på LUB finns det enligt Håkan Håkansson uppemot tretton hyllmil material. Att digitalisera allt skulle kräva 14 000 heltidstjänster under ett år. Men även om det görs ett hårt urval menar han att nya insatser för svensk digitalisering är akuta.
– I praktiken försvinner allt som inte digitaliseras. Det forskas inte på, och då blir det till ett hål i historieskrivningen, säger han.
Digitalisering kan också handla om att rädda människors rätt till sin historia.
– Det finns många exempel runt om i världen där någon gått in och förstört historiska lämningar för att radera till exempel en hel skriftkultur eller en grupps identitet, säger Håkan Håkansson.
Det kastar oss tillbaka till Mali och biblioteket i Djenne. Här vågar man inte lita på att ett nytt kaos inte ska bryta ut. Digitaliseringsprojekten i Djenne startades förvisso redan 2009 men de senaste årens förstörelse gör att digitaliseringen av både Djennes och Timbuktus manuskript blivit än mer angelägen.
Under inbördeskriget 2012 nådde islamisternas ockupation aldrig Djenne. Men de finns kvar i närområdet och trots FN:s fredsinsats i landet har det dykt upp väpnade grupper även längre söderut i landet det senaste året.
– De kan hända att de vill förstöra manuskript mest för att jäklas med folk, rent ut sagt. Men det handlar också om att många av skrifterna bygger på islamska sufi-traditioner som bland annat innehåller magi. Det är sådant som islamisterna inte gillar, säger Sophie Sarin.
En av de arabiskkunniga medarbetarna är Saadou Traoré. I manuskripten ser han Djennes historia representeras. Just nu arbetar han med ett fortsättningsprojekt för Hamburgs universitet där det digitaliserade materialet ska katalogiseras med så många detaljer som möjligt.
– Jag beskriver pappret, olika mönster och själva materialet ingående. Det är en helt ny värld man kan utläsa bara med hjälp av att få information om det fysiska pappret, säger han.
Text: John Palm på uppdrag av Forskning.se
Foto: Malin Palm på uppdrag av forskning.se
Erica Sandlund och Pia Sundqvist, båda docenter i engelska vid Karlstads universitet, har under de senaste fyra åren forskat om nationella prov. De har fokuserat på provet i nian och den muntliga delen i engelska. Där är eleverna indelade i par eller smågrupper och förväntas samtala om en mängd olika ämnen. Läraren sitter med under provet och ansvarar för att bedöma varje elevs prov.
Forskarna genomförde en enkät bland engelsklärare i hela landet, som en del av forskningsprojektet ”Testing Talk”. Enkäten kompletterades med ett antal lärarintervjuer. Syftet var att få en bild av hur ett representativt, slumpmässigt urval av engelsklärare runt om i Sverige såg på just den muntliga delen av det nationella provet.
Stora skillnader mellan skolor
Forskarna ställde frågor om till exempel vilka lokaler lärarna hade tillgång till för provet, vilken typ av stöd man fick från skolan för att genomföra provet och vilken teknisk utrustning man eventuellt använt för att spela in provet samt hur själva bedömningen gick till.
– Resultaten visar att det är väldigt olika förutsättningar på skolorna, vilket gör att provet faktiskt genomförs på helt olika sätt beroende på vilken skola det är. Det gäller storleken på grupperna, om vikarier sätts in, men även tillgång till teknisk utrustning för inspelning, säger Pia Sundqvist, forskningsledare för studien.
På en del skolor genomförs samtliga muntliga engelskprov på en och samma dag som en schemabrytande aktivitet och vikarier sätts in. Det betyder att läraren kan fokusera på att genomföra provet med sina egna elever i lugn och ro. På andra skolor måste läraren använda lektionstid och raster för att hinna med alla prov. De får inte någon vikarie och läraren måste samtidigt ha ansvar för det pågående arbetet i klassrummet.
Gruppstorleken spelar roll
Provinstruktionerna till lärarna har varierat under åren men nämner i regel två eller fler elever per prov. Ungefär en fjärdedel av lärarna sätter ihop elever i par för det muntliga provet, ungefär 60 procent använder grupper på tre elever och resten av lärarna har grupper på fyra eller fler elever.
– Ur elevens perspektiv är det annorlunda om man genomför ett muntligt prov tillsammans med en, två eller tre klasskamrater. För läraren, som ska bedöma varje elev individuellt, spelar gruppstorleken givetvis också en roll. Studien visar att en del lärare väljer stora grupper av tidsskäl, berättar Erica Sandlund, projektledare.
De nationella proven ska bidra till likvärdig bedömning och ge resultat som kan jämföras mellan skolor och kommuner. Skolverket skickar ut detaljerade instruktioner till skolorna om hanteringen av proven samt om genomförandet och bedömningen.
Bedömningen av muntlig färdighet inte likvärdig
– Studien visar att själva standardiseringen av det engelska muntliga provet fungerar bristfälligt. Det har samma tyngd som övriga provdelar, men vi tycker det behandlas ganska styvmoderligt. Det är till exempel omöjligt att utvärdera det muntliga provet systematiskt eftersom det inte är ett krav att spela in.
Det blir också omöjligt för en elev som eventuellt är missnöjd med sitt betyg att få ”a second opinion”. Sådant är lätt ordnat på hör- och läsförståelsen eller på uppsatserna. Då ber läraren helt enkelt en kollega om hjälp om det till exempel väger mellan två betyg, menar Erika Sandlund.
Forskarna fortsätter nu med att studera hur bedömning av muntlig färdighet kan bli mer likvärdig.
Studien: The teacher as examiner of L2 oral tests: A challenge to standardization, publicerad i tidskriften Language Testing och är samförfattad av Pia Sundqvist, Peter Wikström, Erica Sandlund (samtliga Karlstads universitet) och Lina Nyroos, Uppsala universitet.Artikelreferens: doi:10.1177/0265532217690782
Lärarna i studien
204 lärare från hela Sverige svarade på enkäten. Alla utom 6 hade någon form av lärarexamen. 80 procent hade lärarlegitimation för engelska på högstadiet. Ytterligare 11 lärare blev djupintervjuade.
Såhär grupperar lärarna eleverna under provet: Par (24%), Trio (61%), Fyra elever eller fler (16%). 26% av lärarna har för vana att spela in provet. 3 av 10 lärare uppger att sambedömning av provet förekommer, men det vanligaste är att det ej sker
Majoriteten av lärarna (85%) tycker inte att det är speciellt svårt att bedöma provet
Förutsättningarna på den lokala skolan har stort inflytande över hur lärare och elever genomför provet
Studien har genomförts vid den ämnesdidaktiska forskargruppen Rose vid Karlstads universitet och finansierats av Vetenskapsrådet.
Kontakt: Pia Sundqvist, ansvarig för studien, docent i engelska vid Karlstads universitet
Tel: 054-700 15 08 (arbete) eller 076-849 62 26 (mobil) pia.sundqvist@kau.se”>pia.sundqvist@kau.se
Erica Sandlund, projektledare Testing Talk, docent i engelska vid Karlstads universitet
Tel: 054- 700 17 09 (arbete) eller 070-560 65 59 (mobil) erica.sandlund@kau.se
Upptäckten som nyligen har publicerats som en huvudnyhet i Physical Review Letters har en grundläggande betydelse för förståelsen av jonisationsprocesser. Det vill säga den process då en atom genom förlust av en eller flera elektroner övergår från att vara neutral till att bli positivt elektriskt laddad.
– Experimentet har precis öppnat dörrarna till ett nytt forskningsområde och vi har sett en glimt av den nya fysiken. Fler experiment planeras för att undersöka detta fenomen vidare, säger Klavs Hansen, en av deltagarna i studien, verksam både vid Göteborgs universitet och i Tianjin University i Kina.
Den fotoelektriska effekten visar att molekyler, stora som små, kan joniseras genom att ljus kan bete sig som både partiklar (fotoner) och vågor och att elektroner emitterar från ett ämne när det belyses med elektromagnetisk strålning av hög frekvens. Detta upptäcktes av Albert Einstein, och 1921 belönades han med nobelpriset för denna forskning.
Kokar ut elektron ur stora molekyler
Men nu visar alltså forskarna att även en foton, en ljuspartikel, kan jonisera stora molekyler på ett sätt som inte kan förklaras med Einsteins fotoelektriska effekt, något som tidigare inte varit känt.
Den process som forskargruppen upptäckt innebär att en foton absorberas av ett kollektiv av elektroner i en molekyl och att fotonenergin omvandlas till värme. I början sprids värmen bara genom elektronerna men efter bara en tiondels picosekund, alltså en biljondels sekund, börjar också molekylen att värmas upp genom de varma elektronerna. Därefter överförs den större delen av värmen till atomkärnan och molekylen har då blivit en vanlig het molekyl.
– Under den här processen kan molekylen emittera en varm elektron, man kan tänka sig att partikeln blir kokad ut ur molekylen. Det är dessa elektroner vi observerat i experimenten. Temperaturen i molekylen i denna process är ytterst hög, flera tiotusen grader, säger Vitali Zhaunerchyk vid Göteborgs universitet, ledare för forskargruppen.
Ny källa av negativa joner
Forskarna överraskades när experimenten visade att fotoner faktisk absorberades och elektronerna värmdes till så hög temperatur vid absorption av enbart en enkel foton.
Upptäckten har betydelse för astrofysik, i beskrivningen av hur laddade partiklar uppför sig i nyfödda stjärnor.
– Vår upptäckt föreslår en ny källa av negativa joner i områden med nyfödda stjärnor som inte har betraktats förut, säger Vitali Zaunerchyk.
Artikeln: Single photon thermal ionization of C60
Kontakt: Vitali Zhaunerchyk, vitali.zhaunerchyk@physics.gu.se, 031-786 9150
Studien, som genomförts av forskare vid Karolinska Institutet tillsammans med bland annat brittiska forskare vid Oxfords universitet, publiceras i tidskriften Molecular Psychiatry.
Posttraumatisk stress (PTSD) kan drabba personer som har varit med om trauman som krig, tortyr, våldtäkter, motorolyckor eller andra situationer där de upplevde att deras eget eller någon annans liv var i fara. Alla som är med om trauman utvecklar inte den här formen av psykologisk ohälsa, men för den drabbas är ett av de vanligaste symtomen återkommande och påträngande minnesbilder av det skrämmande traumat, som i dagligt tal kallas flashbacks.
Som behandlingsform för den som redan har utvecklat dessa symtom på PTSD används ofta kognitiv beteendeterapi, men i dag saknas förebyggande insatser.
Emily Holmes, professor i psykologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, har länge studerat vilka förebyggande effekter som skärmspelet Tetris, tillsammans med andra beteendepsykologiska åtgärder, kan ha på obehagliga, påträngande minnen.
Hindrade traumatiska minnesbilder att fastna
Tidigare har hon studerat friska individer i kontrollerade labbmiljöer. Tillsammans med Lali lyadurai, forskare vid Oxfords universitet, har hon nu för första gången tagit sin modell vidare och gjort kliniska studier på personer som har råkat ut för motorolyckor. Tidigare studier visar att ungefär var fjärde person som varit med om en motorolycka utvecklar PTSD.
– Vår hypotes var att de påträngande minnesbilderna skulle bli färre till antalet om de drabbade fick spela Tetris som en del av en beteendepsykologisk intervention medan de väntade på akuten. Eftersom spelet är visuellt krävande ville vi se om det kunde förhindra att de traumatiska minnesbilderna befästes, säger Emily Holmes.
I studien ingick 71 patienter som varit med om en motorolycka. På akutmottagningen fick hälften av dem genomgå en behandlingsinsats där det ingick att också spela skärmspelet Tetris medan hälften fick utföra en annan uppgift.
Samtliga genomförde uppgiften inom sex timmar efter motorolyckan. Resultatet visade att forskarna hade rätt i sin hypotes. De som hade spelat Tetris hade färre påträngande minnen totalt sett den närmsta veckan efter olyckan jämfört med kontrollgruppen. Forskarna kunde också se att dessa minnesbilder klingade av snabbare.
Viktig första vecka efter olyckan
– Den första veckan är betydelsefull för våra patienter, man åker hem och måste anpassa sig och ta hand om sig själv, då är det svårt med påträngande minnen. Ofta handlar det om flera påträngande minnesbilder om dagen, säger Lali Iyadurai.
Forskarna huvudfokus var antalet påträngande minnesbilder veckan efter traumat. Därför behövs mer forskning på större patientgrupper för att bland annat se om de positiva psykologiska effekterna håller i sig under en längre tid, som till exempel en månad då man som tidigast kan ställa diagnosen PTSD. Men också om tekniken med skärmspel kan användas för personer som redan har utvecklat PTSD, som till exempel flyktingar, där nästan varannan har symtom på PTSD.
– Vem som helst kan påverkas av ett trauma. I framtiden skulle det kunna göra stor skillnad för ett stort antal människor om vi kan använda enkla beteendepsykologiska åtgärder med skärmspel för att förebygga lidande efter trauman, så att de slipper plågsamma minnen. Men mer forskning behövs inom området, säger Emily Holmes.
Forskarna vid Karolinska Institutet och Oxfords universitet har samarbetat med kollegor vid Medical Research Council Cognition and Brain Sciences Unit, Cambridge i Storbritannien, Ruhr universitet i Tyskland och East Anglia universitet i Storbritannien. Arbetet har finansierats med medel från bland andra Medical Research Council i Storbritannien, UK National Institute for Health Research och The Wellcome Trust.
Artikel: Preventing Intrusive Memories after Trauma via a Brief Intervention Involving Tetris Computer Game Play in the Emergency Department: A Proof-of-Concept Randomized Controlled Trial, Lalitha Iyadurai, Simon E. Blackwell, Richard Meiser-Stedman, Peter C. Watson, Michael B. Bonsall, John R. Geddes, Anna C. Nobre, Emily A. Holmes, Molecular Psychiatry, online 28 March 2017, doi:10.1038/mp.2017.23.
Kontakt: Emily Holmes, psykolog, professor. Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Mobil: 073 7121541 E-post: emily.holmes@ki.se
I slutet av mars samlas experter i Malmö från både Sverige och utlandet för att diskutera hur Sverige bör rusta sig för att hantera stranderosion och extremt högvatten.
– Sanningen är att Sverige är synnerligen dåligt rustat. En kraftig storm kan leda till stor förödelse, säger Caroline Fredriksson som är doktorand i kusthydraulik vid LTH och den som ordnar konferensen.
En förklaring är att ansvaret för Sveriges kustförvaltning idag faller mellan stolarna.
England en förebild
Därför har hon och hennes forskarkollegor bjudit in experter från olika myndigheter, kommuner, universitet och konsultföretag och med olika yrkesbakgrund såsom biologer och ingenjörer.
– Ett första steg är att vi måste börja prata tillsammans med dessa frågor. Därefter anser jag att nationell strategi bör formuleras. Det här är en nationell fråga och inte endast en fråga för oss i Skåne, säger hon.
Ett land som anges som förebild och kommit längre i att både förebygga skador och varna invånare vid kris är England. Landet har en nationell samordnare – motsvarande position finns inte i Sverige – som även han kommer till konferensen för att berätta om deras erfarenheter av kustöversvämningar och förhoppningsvis inspirera.
Detta bör Sverige göra för att höja beredskapen
1.Utred översvämningsrisken utmed kusten. Precis som att vi har utrett översvämningsrisk utmed våra vattendrag behöver vi utreda översvämningsrisken från havet. Det är ett åtagande i EUs översvämningsdirektiv som Sverige inte har levt upp till.
2.När vi har kunskap om risken behöver vi utföra åtgärder, det kan handla om att bygga skyddsvallar, förstärka stränder och sanddyner eller anpassa bebyggelse till att tåla översvämningar då och då.
3.Vi kommer inte att kunna skydda oss mot allt som kan hända, vi behöver därför beredskap för att hantera översvämningssituationer. Detta omfattar förbättrade prognossystem, varningssystem – till exempel att meddelande skickas ut via mobiltelefoner till samtliga som befinner sig inom ett område som riskeras att översvämmas, evakueringsplaner, m.m.
4.Som fastighetsägare bör man ha tänkt igenom vad som händer vid ett extremt högvatten, skador kan begränsas genom att flytta undan känsliga föremål från källare, parkera bilen på en säker plats eller lägga ut sandsäckar för att förhindra att vatten rinner in på tomten.
År 1872 drabbades den skånska sydkusten av en storm som orsakade stor förödelse även om det på den tiden bodde betydligt färre människor i de drabbade kustområdena än vad det gör idag. På sätt och vis var översvämningsskyddet bättre på den tiden, på Falsterbonäset till exempel var bebyggelsen belägen i terrängens höjdpunkter och tångvallar skyddade området vid högvatten. Idag skulle konsekvenserna av en liknande händelse bli betydligt värre. Den typen av extrema översvämningar är sällsynta men kan inträffa när som helst, och kommer att bli allt vanligare i framtiden.
Konferensen äger rum den 28-29 mars på Kockums Fritid i Malmö. Journalister är välkomna.
Kontakt: Caroline Fredriksson för ytterligare information, caroline.fredriksson@tvrl.lth.se+46 46 222 48 71, +46 73 575 33 42 eller Hans Hanson, professor teknisk vattenresurslära +46 46 222 89 87, hans.hanson@tvrl.lth.se
Stormen 1872
Stormfloden 1872 inträffade mellan den 12 november och 14 november då delar av södra Östersjön steg tre meter över normalt vattenstånd. Ett kraftigt lågtryck över Danmark skapade en orkan natten den 13 november med vindstyrka på över 32 meter i sekunden som drev samman vattnet i Östersjön åt väster. Hårt drabbade blev sydkusten av Skåne, södra Falster, Lolland med de högsta noteringarna på 3,3 meter på södra Jyllands östkust och i Slesvig omkom 80 personer. De svåraste skadorna längs den tyska Östersjökusten drabbade Eckernförde, där hela staden blev översvämmad. Totalt krävde Stormfloden 271 människoliv, 2885 byggnader förstördes och 15 160 människor förlorade sina hem. Källa: wikipedia
– Vid köpsituationer påverkas vi av många olika faktorer, ofta utan att vi ens själva är medvetna om det. I den här studien ville jag undersöka hur närvaron av fysiskt attraktiva personer påverkar vilka menyval vi är villiga att spendera pengar på och om det finns några könsspecifika skillnader, säger Tobias Otterbring, forskarstuderande i psykologi, vid CTF, Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet.
Kvinnor köper hälsosamt och män spenderar mer på lyx
I studien fick manliga och kvinnliga deltagare se helkroppsbilder av attraktiva eller mindre attraktiva personer av det motsatta könet. Därefter fick de berätta hur mycket pengar de var villiga att spendera på olika typer av mat och dryck.
Kvinnor som exponerades för attraktiva män var mer villiga att spendera pengar på hälsosam mat. Män som fick se attraktiva kvinnor var istället mer motiverade att köpa dyr mat och dryck.
Evolutionspsykologisk förklaring
Resultaten förklarar Tobias Otterbring utifrån evolutionspsykologiska teorier om människors partnerpreferenser. Forskning visar att män, mer än kvinnor, värdesätter en potentiell partners hälsa och skönhet. Kvinnor, mer än män, värdesätter en potentiell partners status och ekonomiska tillgångar.
– Slutsatsen av studien är att attraktiva personer av det motsatta könet triggar ett konsumtionsmönster som speglar människors partnerpreferenser. Ur ett marknadsföringsperspektiv indikerar resultaten att attraktiva män, exempelvis servicepersonal eller ”heta hunkar” i reklam, kan öka kvinnors benägenhet att konsumera produkter associerade med hälsa och skönhet. Attraktiva kvinnor tycks aktivera mäns benägenhet att konsumera för att imponera, säger Tobias Otterbring.
Kontakt:
Tobias Otterbring, forskarstuderande i psykologi, CTF, Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet, 054-700 25 93, 072-536 65 00, tobias.otterbring@kau.se
Det visar Nina Åkerlund i en avhandling i socialt arbete från Linköpings universitet.
Hon har intervjuat 20 barn mellan 11 och 19 år som har upplevt våld mellan de vuxna, oftast är det mamman som varit utsatt.
Syftet med avhandlingen är att ta reda på hur barnen beskriver sina egna handlingar och reaktioner i samband med våldet, men även hur deras syskon, mor- och farföräldrar och andra vuxna i deras närhet reagerar och handlar.
– I den bästa av världar skulle de vuxna anmäla våldet, men det görs inte alltid. Det finns en ovilja att lägga sig i, ibland också en rädsla för personen som utövar våldet. Far- och morföräldrar kan till exempel känna dubbla lojaliteter. De vill finnas till för sina barnbarn men vill samtidigt inte lägga sig i de vuxnas förehavanden. Även andra vuxna runt barnen kan känna samma dubbla lojalitet, de kanske är bästa kompisar till de vuxna i familjen, säger Nina Åkerlund.
Däremot stöttar de vuxna genom att bidra med många vardagshandlingar som underlättar och skapar trygghet för barnet och eventuella syskon, som att öppna upp sitt hem, komma hem till familjen eller ringa till barnet.
Tre olika strategier
Nina Åkerlund har också studerat barnens strategier inför våldet i familjen och positionerar dem på tre olika sätt; som ”sårbart offer”, som ”sårbar men kompetent aktör” eller som ”vuxenlik och omsorgsgivande aktör”.
– Den första grupperingen innebär att barnen öppet visar sin utsatthet, att de är rädda och ledsna. Här handlar det oftast om de yngre barnen. I den andra gruppen visar barnen också sin sårbarhet, men de ger även uttryck för sina egna önskemål och behov. Den tredje mer vuxenlika gruppen barn visar inte sin egen sårbarhet. De tar istället ett stort ansvar för situationen, till exempel genom att ta hand om syskon eller ingripa mot våldet.
För att barnen ska få den hjälp de behöver måste de uppfattas som både sårbara och kompetenta, visar resultaten. Det vill säga det räcker inte med att ”bara” vara ledsen, utan barnen måste också vara tydliga med sina egna behov.
– Då kan omgivningen gå in och reagera på ett sätt som gagnar barnen. Om de enbart visar sig sårbara så agerar de vuxna visserligen, men de kan lätt bestämma över huvudet på barnet.
De som agerar ”vuxenlikt” får minst hjälp
De stora förlorarna är de barn som agerar vuxenlikt, påpekar Nina Åkerlund.
– De kan må precis lika dåligt som de barn som visar upp sin sårbarhet, men de uppfattas inte så av de vuxna och får därmed inte det stöd de behöver. Istället kan de uppmuntras med ord som ”vad bra att du tar hand om dina syskon” eller ”jättefint att du hjälper din mamma”.
Nina Åkerlund hoppas att avhandlingen inte minst ska vara ett bidrag till socialtjänsten i arbetet med våldsutsatta barn och deras sociala nätverk.
– Det finns en osäkerhet bland många socialarbetare hur de ska tala med barnen och göra dem delaktiga i utredningen.
Nina Åkerlund är knuten till Avdelningen för socialt arbete vid Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, ISV, Linköpings universitet. Hon arbetar som utvecklingsledare på länsstyrelsen i Jönköpings län i frågor som rör mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Avhandlingen är ett samarbete mellan Linköpings universitet och Region Jönköping.
Avhandlingen: Barns relationer i våldets närhet – Respons, positioner och möjligheten till barns röst
Kontakt: Nina Åkerlund, nina.akerlund@lansstyrelsen.se Tel 010-2236537
Eleverna i studien visar hur oinspirerande och frustrerande det kan vara att finnas i en miljö där man inte kan kommunicera enkelt på grund av brist på ord och/eller en låg kunskapsnivå i hur ett språk fungerar. Ändå visar många av dem att man trots allt kan acceptera denna utmaning och gilla läget; lära sig något nytt och känna samhörighet.
– Eleverna visar på hur man genom att iaktta och plocka upp färdiga fraser från dem som kan ett språk bra, får hjälp med att verbalisera påståenden och lättare kunna säga saker korrekt och med bra flyt, säger Parvin Gheitasi och fortsätter:
Köper planeringstid
– De visar även på nyttan med att använda dessa färdiga fraser för att ”köpa planeringstid” i ett samtal, stärka sitt självförtroende och kunna delta i konversationer där man initialt annars skulle ha känt sig osäker på att yttra sig.
Användningen av dessa fraser påverkar inte bara elevernas relation med varandra utan även förhållandet till sina lärare; precis som skolkamrater kan lärare vara språkliga förebilder.
Studien visar även hur eleverna ibland använder de talande orden och språket som en rolig lek. Hur lek med språkljud hjälper en att minnas fraser lättare. Ett annat sätt att leka med språket påminner om att bygga med Legobitar.
– Man väljer en bit från högen och ersätter den med en annan med liknande form men kanske en annan färg. Genom att på det sättet avvika från de konventionella språkkonstruktionerna kan man öva sig i ett språk och samtidigt ha kul.
Variation i användningen av fraser
Vidare konstateras att även om alla elever i studien är användare av färdiga fraser, så är det stor variation mellan enskilda elever i deras metoder och avsikter. Vissa elever använder fraser för att utöka sin repertoar och förbättra sitt språk, medan andra använder dem i motsatt riktning. Till exempel genom att använda frasen ”jag vet inte” för att slippa vidare konversation som i sin tur hade kunnat vara utvecklande.
– Vissa av eleverna var konservativa och höll sig till sina uppsättningar av fraser medan andra lekte med språkets normer och lät språkövningar bli till en rolig lek. Sammanfattningsvis verkar det som att de enskilda elevernas olika personligheter, behov och/eller begränsningar kan tjäna som förklaring till hur färdiga fraser tillämpas i olika sammanhang.
Avhandlingen: Say It Fast, Fluent and Flawless: formulaicity in the oral language production of young foreign language learners
Kontakt:
Parvin Gheitasi, parvin.gheitasi@umu.se, tel. 090-786 58 64
– Tanken är att använda VTI:s simulator i Göteborg, SIM IV, som bas. Enkelt uttryckt så kommer vi utgå från simulatorns rörelseplattform och fästa en vanlig cykel där istället för en lastbils- eller personbilskabin, säger projektledare Fredrik Bruzelius, som är forskare på VTI.
Simulatorn kommer att vara helt unik med många möjligheter till att simulera rörelser hos cyklisten. Dessutom kommer cykeln att vara rörlig i sidled och gå att luta mot plattformen. Sedan tidigare finns det cykelsimulatorer där man använder fasta cyklar och virtual reality-glasögon. Skillnaden med att använda en rörelsebaserad simulator är att det blir en mer verklighetstrogen upplevelse som kan ge bättre data att använda i forskning och utveckling.
Simulerar riktiga cykelrörelser med balans
– Cyklister i simulatorn kommer att behöva balansera precis som man gör på en riktig cykel, säger Fredrik Bruzelius.
Simulatorer är utmärkta verktyg att använda sig av när man vill undersöka exempelvis ny utformning av vägar eller hur människor beter sig i trafiken. Med hjälp av simulering kan man göra experiment som är repeterbara, där förutsättningarna är precis lika varje gång. Dessutom kan man utföra försök utan att utsätta någon för risken för skador eller olyckor som finns i verklig trafik.
Syftet med det nya simulatorprojektet är att skapa en plattform för forskning med hög ekologisk validitet, det vill säga att cyklingen i simulatorn blir så verklighetstrogen som möjligt. Tanken är att forskningsprojekt om cykelinfrastruktur, cyklistbeteende och annat som rör cykling och cyklister, i framtiden ska kunna använda denna nationella resurs.
Projektet är finansierat av Vinnova genom FFI-programmets (Fordonsstrategisk Forskning och Innovation) specialsatsning på cyklar. Utöver VTI så medverkar Göteborgs Stad, Cycleurope och Chalmers tekniska högskola. Projektet är planerat att vara klart i juni 2018.
Kontakt: Fredrik Bruzelius T. 031-7502605
Foto: VTI/Hejdlösa Bilder AB
Ett internationellt forskningskonsortium har i den hittills största studien av maligna hjärntumörer undersökt genetiska markörer för gliom, en väldigt aggressiv form av hjärntumör. I forskningsstudien, där forskare vid Umeå universitet deltagit, bekräftades 13 tidigare identifierade genetiska markörer och dessutom upptäcktes 13 nya genetiska markörer som har en koppling till gliom. Studien publiceras idag i Nature Genetics.
– Kunskapen om riskfaktorer för att utveckla gliom har hittills varit begränsad. Att vi nu hittat och bekräftat en uppsättning genetiska riskfaktorer inblandade i utvecklingen av gliom gör att vi får en bättre genetisk bild av sjukdomen och därmed en större förståelse för vem som befinner sig inom riskzonen för att drabbas.
Miljontals genetiska variationer
I Sverige får ungefär 1100 personer per år diagnosen hjärntumör. Den vanligaste och mest aggressiva formen av maligna hjärntumörer är glioblastom och varje år drabbas ungefär 3 av 100 000 människor. Personer som drabbas överlever i genomsnitt 12 till 15 månader efter att de fått sin diagnos.
Bakom forskningsstudien, som tillsammans med Beatrice Melin letts av Melissa Bondy vid Baylor College of Medicine, står ett internationellt konsortium av hjärntumörforskare vid 14 olika internationella forskningscentra. Forskarna har analyserat miljontals genetiska variationer från ungefär 12 500 individer med gliom och 18 000 friska personer. Den genetiska informationen samlades in med hjälp av associationsanalys där man jämför genetiska markörer i hela genomet mellan sjuka och friska människor.
Kunskap om genetiska riskfaktorer ger förhoppningar
En bättre kunskap om hur gliom utvecklas ökar möjligheterna att på lång sikt kunna utveckla bättre monitorering, diagnostisering och behandling. Kunskapen om hur till exempel livmoderhalscancer och bröstcancer uppkommer har möjliggjort bättre förebyggande arbete och behandling. Forskarna bakom studien hoppas att kunskapen om dessa gener och kanske även vissa miljöfaktorer kan leda till liknande förbättrade möjligheter för diagnostik och behandling av hjärntumörer. Men för att göra detta behövs enligt Beatrice Melin mer forskning kring vilken biologisk funktion generna har.
– De genetiska markörer vi upptäckt är kopplade till en högre risk att utveckla hjärntumörer, men varje enskild markör innebär i sig bara en liten riskökning. Vi är nu intresserade av att se vilka samband som finns mellan de här ärftliga genetiska varianterna och de genetiska profilerna i patienters hjärntumörer. Om vi kan se samband kan vi bättre förstå hur olika sorters gliom uppkommer, säger Beatrice Melin.
Artikeln i Nature Genetics: Genome-wide association study of glioma subtypes identifies specific differences in genetic susceptibility to glioblastoma and non-glioblastoma tumors
Kontakt: Beatrice Melin, Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet Telefon: 073-091 8028 E-post: beatrice.melin@umu.se
Om publikationen: Nature Genetics, artikel: Genome-wide association study of glioma subtypes identifies specific differences in genetic susceptibility to glioblastoma and non-glioblastoma. Författare: Beatrice Melin, Jill Barnholtz-Sloan, Margaret Wrensch, Christoffer Johansen, Dora Il’yasova, Ben Kinnersley, Quinn Ostrom, Karim Labreche, Yanwen Chen, Georgina Armstrong, Yanhong Liu, Jeanette Eckel-Passow, Paul A Decker, Marianne Labussière, Ahmed Idbaih, Khe Hoang-Xuan, Anna-Luisa Di Stefano, Karima Mokhtari, Jean-Yves Delattre, Peter Broderick, Pilar Galan, Konstantinos Gousias, Johannes Schramm, Minouk Schoemaker, Sarah Fleming, Stefan Herms, Stefanie Heilmann, Markus M Nöthen, Heinz-Erich Wichmann, Stefan Schreiber, Anthony Swerdlow, Mark Lathrop, Matthias Simon, Marc Sanson, Ulrika Andersson, Preetha Rajaraman, Stephen Chanock, Martha Linet, Zhaoming Wang, Meredith Yeager, GliomaScan Consortium, John K Wiencke, Helen Hansen, Lucie McCoy, Terri Rice, Matthew Kosel, Hugues Sicotte, Christopher Amos, Jonine L Bernstein, Faith Davis, Dan Lachance, Ching Lau, Ryan Merrell, Joellen Shildkraut, Francis Ali-Osman, Siegal Sadetzki, Michael Scheurer, Sanjay Shete, Rose Lai, Elizabeth Claus, Sara Olson, Robert Jenkins, Richard Houlston och Melissa Bondy. DOI:10.1038/ng.3823.
