Detta ”mobilmikroskop” är i första hand tänkt att användas ute i fält i Afrika och Asien, där det kan vara långt mellan sjukhusen och ont om nödvändig utrustning, men där mobiltelefoner trots allt är vanliga.
– Behoven är störst där, men det finns inget som hindrar att den på sikt också kan användas på svenska vårdcentraler, säger Jonas Tegenfeldt, professor i fasta tillståndets fysik som nu får ett tillskott på tre miljoner från Vetenskapsrådet för att vidareutveckla tekniken.
Snabb och billig analys
Lundaforskarnas teknik analyserar organismernas DNA och kräver ingen odling, vilket innebär att vårdpersonalen eller hjälparbetaren får provsvaret snabbt och slipper böket och kostnaden med att skicka iväg provet.
– Analysen blir också mer precis. Därigenom slipper man exempelvis använda bredspektrum-antibiotika som spär på antibiotikaresistensen och kan ge biverkningar.
Tekniken kommer att testas på plats i Ghana och Tanzania, där bland annat sömnsjuka och malaria är vanligt. Om allt går väl, kan tekniken finnas på plats om tidigast fem år.
Så fungerar det:
Ett blodprov analyseras först i en bärbar, nanoteknologisk detektor. Blodet förs in i mikroskopiska kanaler där det sönderdelas. DNA från sjukdomsalstrande organismer fångas upp och sträcks sedan ut i extremt smala mikro- och (sedan) nanokanaler.
Eftersom smittbärande bakterier och parasiter utmärker sig av annan storlek och form, blir det möjligt att extrahera dem och sedan identifiera vilka gener och, i förlängningen, sjukdomsalstrande organismer patienten drabbats av. Detektorn pluggas in i mobilen varpå telefonens kamera förstorar upp bilden utifrån en grundläggande idé om, mycket förenklat, ta bild av fluorescerande ljus från färgämnen bundna till DNA-molekylerna. Därefter sms:as provsvaret till en central klinik för diagnos.
Utvecklas i USA, Storbritannien och Sverige
Mikroskoptekniken i kameran har utvecklats av professor Aydogan Ozcan vid University of Californa (UCLA) medan den tillhörande DNA-analysen är under utveckling i Lund.
I projektet ingår också forskare från Glasgow och Karolinska institutet som har de för projektet nödvändiga medicinska kunskaper om bakterie- respektive parasitsjukdomar. En forskargrupp på Chalmers under ledning av Fredrik Westerlund bidrar med sin expertis inom DNA-baserad detektion av antibiotikaresistens hos bakterier.
Studien visar på nya användningsområden inom sjukvården för mikrovågstekniken. Mikrovågsmätningar har i tidigare studier visat sig vara ett framgångsrikt sätt att skilja patienter som fått stroke orsakad av blödning i hjärnan från strokepatienter som drabbats av blodpropp med syrebrist i hjärnan som följd.
En mikrovågshjälm placeras på patientens huvud och undersöker hjärnvävnaden med hjälp av mikrovågor. Illustration: Boid.
Den nya studien visar att tekniken fungerar även för personer som drabbats av traumatiska skallskador, vilket är den vanligaste orsaken till dödsfall och handikapp bland unga människor i Sverige. Det kan exempelvis handla om allvarliga skallskador till följd av trafikolyckor, misshandel eller fall. Cirka 20 000 personer per år drabbas av traumatiska skallskador i Sverige.
20 med skallblödning och 20 friska
I studien jämfördes 20 patienter, inlagda för operation av kroniskt subduralhematom – en allvarlig form av blödning under skallbenet – med 20 friska frivilliga personer. Patienterna undersöktes med mikrovågsmätningar och med traditionell datortomografi. Resultaten visar att mikrovågsmetoden har stor potential att påvisa blödningar för den här gruppen av patienter.
– Även om studien är liten och endast är fokuserad på en typ av skallskada är resultatet lovande. Mikrovågshjälmen kan komma att förbättra den medicinska bedömningen av traumatiska skallskador redan innan patienten kommit till sjukhuset, säger Johan Ljungqvist specialist i neurokirurgi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Resultatet indikerar att mikrovågstekniken kan bli användbar i ambulanser och även i andra vårdsituationer.
Ytterligare studier på akuta skallskadepatienter pågår och planeras i Västra Götalandsregionen och utomlands.
Kan revolutionera diagnostiken
– Mikrovågstekniken har potential att revolutionera medicinsk diagnostik genom att ge snabbare, flexiblare och mer kostnadseffektiv sjukvård. I stora delar av världen kan mikrovågsmätningar bli ett komplement till datortomografi och andra bildgivande system, som ofta saknas eller kan ha långa kötider, säger Mikael Persson, professor i medicinsk teknik på Chalmers.
– Det är en utmaning att utveckla en ny klinisk metod, från tidiga testversioner till en kliniskt hanterbar prototyp, i en akutmedicinsk miljö där omhändertagandet av patienten inte får bli fördröjt, säger Mikael Elam, professor i klinisk neurofysiologi vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och överläkare vid universitetssjukhuset.
Den nära samverkan mellan teknisk och medicinsk kompetens som krävs har stöttats av MedTech West, den västsvenska samverkansplattformen för medicinteknisk utveckling styrd av kliniska behov. Vetenskapsrådets program för klinisk behandlingsforskning har varit avgörande för projektet.
Publikationen: ”Clinical evaluation of a microwave-based device for detection of traumatic intracranial hemorrhage” publicerades nyligen i Journal of Neurotrauma. Där presenterar forskare från Chalmers, Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska Universitetssjukhuset resultaten från den nya patientstudien. Kontaktpersoner:
Mikael Persson, professor i medicinsk teknik, Chalmers, 031-772 15 76, mikael.persson@chalmers.se
Mikael Elam, professor och överläkare i klinisk neurofysiologi, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset, 070-940 10 42, mikael.elam@gu.se
Fakta om mikrovågsmätningar
En mikrovågshjälm placeras på patientens huvud och undersöker hjärnvävnaden med hjälp av mikrovågor. Den består av tre delar: ett hjälmliknande antennsystem som sätts på patientens huvud, en mikrovågsenhet samt en dator för styrning av utrustningen, datainsamling och signalbehandling.
Antennerna på hjälmen sänder i tur och ordning in svaga mikrovågssignaler i hjärnan, samtidigt som mottagarantennerna mäter reflekterade signaler. Hjärnans skilda strukturer och substanser påverkar mikrovågornas spridning och reflektioner på olika sätt. De mottagna signalerna ger ett komplext mönster, som tolkas med hjälp av avancerade algoritmer.
Camilla Nothhaft har forskat om hur professionella lobbyister i Bryssel arbetar. Hon har tittat på hur, var och under vilka villkor lobbyister och politiker möts, och vad som händer då.
Tidigare forskning på området har ofta studerat andra aspekter av lobbying än själva samtalet mellan lobbyister och politiker. De studierna visar att det finns en tendens att se kommunikationen mellan de två grupperna strikt som en överföring av information.
– Min forskning visar att den aktuella lagstiftningen som är tänkt att reglera lobbyingen i EU inte täcker hur det fungerar i praktiken. En stor del av lobbyingen sker utan att parterna uttryckligen tänker på att det faktiskt är lobbying som pågår och rollerna är ibland även otydliga, säger Camilla Nothhaft.
För att på när håll se allt som skedde skuggade hon sju lobbyister och Europaparlamentariker under en vecka per person, från morgon till sen kväll. Hon gjorde även ett 40-tal intervjuer.
– Det mest intressanta är att jag kan visa på kreativiteten hos lobbyisterna för att sticka ut och framstå som något mer än vilken lobbyist som helst. De arbetar för att etablera relationer till politikerna där deras position som påverkare trängs undan till förmån för andra roller i relationen. Jag såg till exempel att de vill vara en vän som hjälper till, säger Camilla Nothhaft.
Lobbare och politiker jobbar ihop
Hon kunde i sin studie också visa på att lobbyisterna försöker framstå som jämlika parter med politikerna, med samma intresse. Syftet tycks vara att de vill kunna träffa politikerna under andra former och i andra roller än i de tydliga lobbymötena som sker på parlamentarikernas kontor.
Lobbyisterna använder skilda strategier och etablerar relationer till politiker med mål att skapa tillfällen för gemenskap bakom kulisserna. Där råder andra regler än i det offentliga mötet.
– De kan även förhandla sig till möjligheter att samarbeta med politiker på jakt efter olika men delvis överlappande agendor. Lobbyisterna och politikerna kan på så sätt arbeta tillsammans för att nå sina respektive mål.
– Det förvånade mig att det var betydligt mer samarbete mellan lobbyisterna och politikerna än jag förväntat mig. De hjälper varandra och arbetar mycket ihop, säger Camilla Nothhaft.
Hennes resultat har redan diskuterats på ett möte i Bryssel på Globe EU, och Camilla Nothhaft hoppas att det kan ligga som underlag också i EU-institutionerna i samband med diskussionerna kring ny reglering av lobbyingen i Bryssel.
Doktorand Cecilia Bergh har jobbat många år med strokepatienter i sin roll som sjukgymnast på neurokliniken vid Universitetssjukhuset Örebro. Hennes avhandling är baserad på registerbaserade epidemiologiska studier.
Data från mönstringsregistret och andra nationella svenska register har använts för att inhämta information från mer än 250 000 män födda 1952 till 1956. Dessa män har kunnat följas från mönstringstillfället i sena tonåren upp till 58 års ålder.
Stresstolerans och kondition kopplade till stroke och hjärtsjukdom – Syftet med avhandlingen var att undersöka hur fysiska och psykiska egenskaper i tonåren är kopplade till risken för stroke och kranskärlssjukdom långt senare i livet, men också hur risker i vuxen ålder kan påverka, säger Cecilia Bergh, sjukgymnast vid fysioterapiavdelningen på Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
– Psykosocial stress har tidigare kopplats till en ökad risk för hjärtkärlsjukdom. Men i min avhandling har vi utvärderat stresstolerans i tonåren som en riskfaktor. Jämfört med män med hög stresstolerans hade män med låg stresstolerans i tonåren en markant ökad risk både för stroke och kranskärlsjukdom i vuxen ålder. Flera egenskaper i tonåren som låg stresstolerans, ohälsosam vikt och förhöjt blodtryck var även kopplade till en sämre prognos efter stroke.
Låg stresstolerans kan slå ut skyddet av en god kondition Ett överraskande resultat var att god fysisk kondition, som tidigare kopplats till minskad risk för hjärtkärlsjukdom, inte verkade ha samma positiva inverkan för män med låg stresstolerans. En förklaring kan vara att män med låg stresstolerans i tonåren har svårare att behålla god kondition upp i vuxen ålder.
– Vi har även undersökt sambandet mellan svåra infektioner i vuxen ålder och långtidsrisken för efterföljande hjärtkärlsjukdom. Vi observerade att sjukvårdskrävande blodförgiftning eller lunginflammation medför en ökad risk för hjärtkärlsjukdom, inte bara i samband med infektionen utan även under flera år efteråt.
Även om hjärtkärlsjukdom vanligtvis inte uppvisar symtom förrän i vuxen ålder, finns data som tyder på att sjukdomen kan ha ett långt naturalförlopp med start redan i barndomen. En ackumulering av olika riskfaktorer under hela livet kan avgöra risken för hjärtkärlsjukdom, men enskilda exponeringar senare i livet kan också ha betydelse oberoende av denna riskökning.
För att förebygga hjärtkärlsjukdom verkar det alltså betydelsefullt att redan i tonåren röra på sig regelbundet, men också att lära sig hantera stress.
– Men även om man fått en stroke är det viktigt att tänka på livsstilsfaktorer och stresshantering. Det kan påverka risken för en ny stroke. Vårt tolkning är att det aldrig är för tidigt och kanske heller aldrig för sent att försöka förebygga hjärtkärlsjukdom.
Riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom
Välkända påverkbara riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom i vuxen ålder är högt blodtryck, rökning, högt BMI, höga blodfetter, låg fysisk aktivitet, alkohol, diabetes, tidigare hjärtkärlsjukdom samt psykologiska faktorer som stress och depression.
Kontakt: Cecilia Bergh, Sjukgymnast vid fysioterapiavdelningen, Universitetssjukhuset Örebro. Region Örebro län Telefon: 073 – 068 28 92 Mail: cecilia.bergh@regionorebrolan.se
Studien är baserad ett så kallat naturligt experiment som omfattar cirka 1800 lägenheter och som genomfördes av ett privat bostadsföretag under 2011 och 2012. I ett av företagets bostadsområden fanns elmätare installerade i varje lägenhet (2011) och hyresgästerna betalade för sin egen användning.
I ett annat men snarlikt bostadsområde ingick obegränsat med el i hyran, men där fick hyresgästerna istället betala högre hyra så att hyresvärden kunde täcka elkostnaderna. Genom att jämföra hur elförbrukningen utvecklades i de två områdena från 2006 till 2015 kom forskarna fram till fyra intressanta resultat.
1. Elförbrukningen, sett över hela bostadsområdet, sjönk med cirka 25 procent som en konsekvens av att hyresgästerna fick betala för sin egen elkonsumtion. Men i den beräkningen ingår även el för exempelvis trapphus, tvättstugor och utebelysning, det vill säga sådant som de boende inte själva kan påverka. Sett bara till den del av elen som används i lägenheterna minskade användningen med 36 procent.
2. Elförbrukningen började sjunka redan när mätarna installerades. Strax efter att de boende själva börjat betala för el hade elanvändningen i hela området sjunkit med 22 procent. Under de följande tre åren syntes inga tecken på att elanvändningen skulle ha börjat stiga igen. Snarare verkar det som att den fortsatt sjunka.
3. Det är framförallt under vintermånaderna som elanvändningen minskar. Detta kan ses som särskilt positivt eftersom det är då som elanvändningen är som störst och kostnaden för att producera el är som högst.
4. Det visade sig att 20 procent av hyresgästerna svarade för hela två tredjedelar av den minskade elförbrukningen. Dessa 20 procent använde betydligt mer el än övriga hyresgäster när de inte behövde betala för sin egen användning. När de själva fick betala sänkte de sin elanvändning till samma nivå som övriga boende. Kostnaderna för elanvändningen blev alltså mer rättvist fördelade efter att var och en fick betala för sin egen elanvändning.
Studien visar att elanvändningen i bostäder kan minskas rejält genom att övergå från att obegränsat med el ingår i hyran till att låta var och en betala för sin egen användning. Forskarna slår också fast att det i ofta är samhällsekonomiskt lönsamt att installera elmätare i lägenheter för att kunna debitera hyresgästerna direkt för elanvändning. Det är dock inte alltid lönsamt för den enskilde hyresvärden att göra en sådan investering, varför offentliga subventioner kan vara motiverade. I jämförelse med andra åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser framstår individuell mätning och debitering av el som mycket kostnadseffektiv.
Hur ofta är vatten varmare än luften? Denna fråga ställde sig Gesa Weyhenmeyer, professor i akvatisk biogeokemi vid Uppsala universitet när hon analyserade tusentals mätningar som högstadieelever från 66 olika skolor i Sverige hade gjort under sensommaren och hösten 2016.
– Studien är ett utmärkt exempel hur medborgarforskning verkligen kan bli en vinn-vinn situation – eleverna lärde sig mycket om olika naturvetenskapliga ämnen samtidigt som forskare fick unika och mycket värdefulla data, säger Gesa Weyhenmeyer.
Beydelse för gasutbytet
Frågan om temperaturskillnaden mellan luft och vatten är viktig eftersom den har stor betydelse för gasutbytet mellan inlandsvatten och atmosfären. Inlandsvatten innehåller stora mängder växthusgaser och årligen släpps nästan lika mycket koldioxid ut som världshaven kan ta upp under ett år. Är vattnet varmare än luften så förstärks utflödet av växthusgaser från inlandsvatten till atmosfären medan den dämpas när vattnet förblir kallare än luften.
Elevernas mätningar visar att vattnet allt oftare förblir betydligt kallare än luften, som värms av den pågående globala uppvärmningen. Att temperaturskillnaden mellan luft- och vatten blir allt större och att den är linjärt relaterad till lufttemperaturökningen var oväntat för forskarna. En jämförelse med automatiska luft- och vattentemperaturmätningar i 14 sjöar fördelade över hela jorden bekräftade elevernas resultat.
– Resultaten är högst relevanta för FN:s klimatpanel. De visar på en potentiell dämpning av klimatförändringarna där utflödet av växthusgaser från naturliga vatten kan bli mindre, förutsatt att gaskoncentrationerna i vattnet inte ökar och faktorer så som vindhastighet inte förändras, säger Gesa Weyhenmeyer.
Mätningarna är ett resultat av projektet Brunt vatten som utfördes med hjälp av vetenskapsområdet för teknik och naturvetenskap vid Uppsala universitet under 2016. Nästan 3500 högstadieelever från hela Sverige gav sig ut i naturen för att ta vattenprover och mäta luft- och vattentemperatur.
I en enkätundersökning till personal på svenska särskilda boenden har forskare vid Umeå universitet undersökt totalt 4831 boendes deltagande i vardagliga aktiviteter. Den nationella studien har också undersökt i vilken utsträckning deltagande det är kopplat till de äldre personernas trivsel. Studien publicerades nyligen i Journal of Advanced Nursing.
– Vår studie visar att det finns samband mellan deltagande i vardagliga aktiviteter och hur personer som bor i särskilda boenden trivs, säger Sabine Björk, som är doktorand på Institutionen för omvårdnad och försteförfattare av artikeln.
De boendes kognitiva funktion, allmän daglig livsföringsförmåga, smärta, deltagande i vardagliga aktiviteter och trivsel skattades av personalen. Förutom sambandet med trivsel visar resultaten att det var vanligt att deltagarna fått kramar och fysisk beröring, pratat med släktingar och vänner och tagit emot besök. Däremot hade få av deltagarna utövat en hobby eller spelat sällskapsspel. Data för studien har hämtats från enkätundersökningen Svensk nationell inventering av vård och hälsa inom särskilda boenden (SWENIS) som genomfördes 2013-2014. Studien ingår i forskningsprogrammet U-Age som leds av professor David Edvardsson vid Umeå universitet.
– Vi tolkar våra resultat som att det är viktigt att personer som bor i särskilda boenden kan fortsätta njuta av saker de tycker om att göra och som är meningsfullt för dem. Jag vill uppmuntra särskilda boenden att noggrant och systematiskt samla in information om vad personer som bor där önskar och att införliva detta i omsorgen. Det handlar om helt vardagliga aktiviteter som att umgås med människor som de tycker om, klä sig fint, äta och dricka gott, och vistas utomhus.
Äta gott och vistas utom hus
Artikeln har uppmärksammats internationellt av bland annat Reuters, vilket Sabine Björk tror beror på att det är en stor nationell studie samt att aktiviteter och aktivt åldrande ligger i tiden, men kanske främst för att forskningen presenterar och mäter något positivt i och med sitt fokus på trivsel.
– Det har nog generellt sett funnits ett eländesfokus i tvärsnittsstudier av den här storleken och inom äldreforskningen. Till viss del beror det på att det saknats bra mätinstrument för att mäta positiva utfall, vilket medfört att interventioner i de här miljöerna ofta utvärderats genom att undersöka om förekomsten av exempelvis agitation, depression eller smärta har minskat, säger Sabine Björk.
Att personer inte uppvisar sådana negativa symptom är enligt forskarna egentligen ingen garanti för att personerna upplever ett välbefinnande. Som begrepp är trivsel därför ett sätt att djupare undersöka upplevelser av välbefinnande i relation till den miljö och den plats där personen lever.
– Vi hoppas att denna forskning kan stödja och uppmuntra verksamhetsansvariga och personal att ge personerna som bor i särskilda boenden förutsättningar att kunna fortsätta med sina intressen, leva gott och trivas säger Sabine Björk.
Kontakt: Sabine Björk, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet Telefon: 090-786 9498 E-post: sabine.bjork@umu.se
I ett treårigt projekt finansierat av Vetenskapsrådet har Jenny Alsarve och Christine Roman, vid Örebro universitet, och Åsa Lundqvist, vid Lunds universitet, intervjuat ensamstående mammor för att undersöka hur de hantera vardagen. Deras resultat har nu publicerats i boken ”Ensamma mammor – dilemman, resurser, strategier”.
Forskning om hur man som förälder ska få ihop ”vardagspusslet” är vanligen inriktad på att det finns två vuxna personer i hushållet.
– Det finns inte mycket forskning om ensamstående föräldrar i Sverige. Fokus för oss var att se hur de kombinera omsorgsansvar för barn och förvärvsarbete. Vi tittade även på hur de löser de problem som uppstår, säger Jenny Alsarve.
Ensamstående mammor fattigare än dito pappor
Att det blev mammor och inte pappor de fokuserade på hänger samman med att det är betydligt vanligare med ensamstående mammor än pappor, och att mammornas ekonomiska situation i allmänhet är sämre.
Det är 39 ensamstående kvinnor med mellan ett och tre barn var som intervjuats i studien. Jenny Alsarve beskriver dem i övrigt som en heterogen grupp, med olika utbildningsnivå, arbetsvillkor och ekonomisk situation. Här finns undersköterskor, barnskötare, lastbilsförare, projektledare, forskare, lärare och läkare.
Det var i gruppen av ensamstående mammor med ett lågbetalt arbete som problemen med att foga samman jobb och familjeliv blev särskilt tydliga. Obekväma arbetstider, osäkra arbetsvillkor och ett tungt arbete tillhör vardagen för många av dem. Tid och omsorgen om barnen ställs ofta i motsats till kravet att arbeta tillräckligt mycket för att kunna försörja familjen. I det finns även en önskan om att kunna erbjuda sina barn resor, fritidsaktiviteter och prylar – sådant som andra barn får.
– Flera i denna grupp såg vidareutbildning till ett säkrare och bättre betalt arbete som en möjlighet att förbättra sin situation, säger Jenny Alsarve.
I intervjustudien är det några problem som flera anger, oavsett vad de arbetar med och vilka ekonomiska förhållanden de har.
Positivt också att vara ensamstående förälder
– De känner att tiden inte räcker till, att de hela tiden är stressade och trötta. Det gäller särskilt småbarnsmammorna. En annan aspekt är att yrkeslivets krav kan göra det svårt att vara den förälder de vill. De har inte möjlighet att ge sina barn det liv de skulle önska, säger Jenny Alsavre.
Det framkommer starkt att det sociala nätverket är viktigt. Den egna familjen, främst mormor, spelar en viktig roll men det gör även vänner och grannar.
– Vissa har en uppgjord planering där mormor hämtar barnen på förskolan vissa dagar i veckan, förutom att hon även kan rycka in akut.
Även vissa arbetsvillkor, som att kunna påverka sina arbetstider, fungerade underlättade i mödrarnas vardag.
Författarna pekar på att trots att vi har ett starkt skyddsnät i Sverige finns det grupper av ensamstående kvinnor som inte kan ta del av det. De timanställda kan till exempel inte ”vabba” när barnen är sjuka och de med låg lön har svårt att gå ner i arbetstid. Deltidsarbete var annars en strategi som flera kvinnor använde för att klar av kombinationen av omsorg och yrkesarbete.
I intervjuerna lyfts även positiva aspekter fram av att vara ensamstående.
– Flera kvinnor uttryckte en stolthet över att ha kommit ur en dålig relation. Det var också en frihet att ensam få fatta beslut om sina barn. De talade också om den närhet och djupa relation som skapades med barnen, säger Jenny Alsarve.
Stress är idag den vanligaste orsaken till sjukskrivning och utmattningssyndrom är ett växande folkhälsoproblem, med lidande för individen och stora kostnader för samhället.
Det forskas mycket om vad det är som pågår och vad vi behöver förstå för att hantera det. Vid utmattningssyndrom drabbas människor fysiskt, psykisk och socialt, men också ur ett existentiellt perspektiv.
– Här finns en hälsoresurs som man inte använder, väldigt mycket handlar om att ha och se en livsmening att kunna återkoppla till, säger Ann-Kristin Eriksson.
– När arbetsförmågan går förlorad så kan många också uppleva att meningen går förlorad. Men de existentiella frågorna, människans behov av att det skall finnas en mening, uppmärksammas inte som de borde i vården,
Viktigt med en känsla av sammanhang
Ann-Kristin har intervjuat patienter som varit sjukskrivna i flera år och gått ett rehabiliteringsprogram, som startades av sju vårdgivare. De som startade programmet hade arbetat många år med detta och kände att människors existentiella frågor/behov inte uppmärksammas i vården.
– Då man blir sjuk, så snurrar dessa frågor; Vad är egentligen meningsfullt nu, och finns det någon mening att leva nu överhuvud taget? Alltså de existentiella frågorna, det är de som blir kvar.
Forskning visar hur viktigt det är för människan att ha en känsla av sammanhang. Att livet är någorlunda begripligt, att det är hanterbart och att det är meningsfullt.
– Om man upplever det så kan man klara av allt det som vi tvingas möta, stress, sjukdom, elände och död. Då finns en plattform och något att hämta en resurs ifrån.
– Att du känner att trots att du drabbades av detta, så finns det ändå saker i livet som är meningsfulla och som du har kvar.
Tyst kunskap inom vården
De som arbetar inom cancervård och palliativ vård, känner igen detta och för dem är det inte något konstigt, att detta är en resurs.
– Detta är ”tyst kunskap” hos många som jobbar inom vården, men som inte får plats i systemet.
– Denna resurs som skulle kunna utnyttjas för att arbeta också preventivt, så att människor hinner stanna upp och tänka innan det går för långt.
Folkhälsoperspektivet handlar om att inte låta det gå så här långt. Redan på vårdcentralen när patienten söker för sömnsvårighet eller ont i magen borde man ta in dessa tankar.
Intervjupersonerna säger att det inte räcker att få prata lite med en psykolog. Frågorna är så komplexa att de behöver någon som kan hjälpa dem att få ihop helheten.
– Man ska inte underskatta att vi människor ju alla har resurser och på något vis en vilja att leva och saker som vi tycker är meningsfulla. Men man kanske har kommit lite långt bort från det och behöver en hjälp att se det.
– Det man har varit med om förändrar ens fortsatta liv. Det behöver inte bara vara negativt utan det kan också komma något positiv ur det.
Ann-Kristin Eriksson försvarade sin avhandling ”Vid utmattningens gräns. Utmattningssyndrom som existentiellt tillstånd. Vårdtagares och vårdgivarens erfarenheter av utmattningssyndrom och rehabilitering med en existentiell ansats i svensk vårdkontext” vid Mittuniversitetet den 17 november 2016.
Fyrhjulingen är ett relativt nytt fordon som fått flera användningsområden. I en attitydundersökning påpekar föräldrar till barn som kör fyrhjuling att risker finns med okunniga föräldrar och att dessa inte sätter gränser, men avsåg då andra än sig själva.
För att nå en minskning av antalet olyckor med fyrhjulingar bland unga förare, behövs åtgärder förankrade i kunskap om hur de skadas och hur de som har ansvar för barnen kan påverka. Forskare på VTI och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har därför gjort en kvalitativ studie om barn och fyrhjuling, inriktad på riskacceptans och attityder kring fyrhjulingar på landsbygden.
Föräldrarna ansåg sig vara riskmedvetna
– Studien vände sig till föräldrar med barn som kör fyrhjuling, för att undersöka deras attityder och beteende samt erfarenheter av incidenter och skador. Resultaten har legat till grund för åtgärdsförslag för olika aktörers fortsatta arbete, säger Christina Stave, forskare på VTI.
Det finns en stor variation av användningsområden för fyrhjulingar bland respondenterna. Barn kör ibland både barn- och vuxenfyrhjulingar men för olika ändamål. Det finns tre stora användningsområden: arbete, person- och sakförflyttningar samt lek. De intervjuade varnade för en sammanblandning av arbete och lek och flera påpekade att det är i leken som det går överstyr. De många typerna av fordon och registreringar med olika regler är oklara för många.
I såväl fokusgrupper, djupintervju och telefonintervjuer framgick det klart att de intervjuade ansåg sig vara riskmedvetna. De flesta vet att det sker mycket olyckor med fyrhjulingar. De intervjuade upplever en större kontroll då de är på den egna fastigheten, men de tycks vara omedvetna om att många olyckor sker där. Respondenterna menar att det finns de som inte tar fyrhjulingen på allvar, att det blir en leksak och förvillas att tro att den är stabilare än vad den är.
Stolta över att barnen kunde köra stora maskiner
– Många påpekade att risken finns i okunniga föräldrar och att dessa inte sätter gränser, men det avsåg andra än de själva. Information och utbildning ansåg de vara bra för andra som inte har erfarenhet, säger Christina Stave.
Föräldrarna talade om barnens mognad och skillnaden mellan individer, men inte om fasta åldersgränser eller om barns generella utveckling. Det förekom att de intervjuade jämförde en 4–5-åring med en 12-åring i mognadsgrad. Föräldrarna beskrev lärandet som en stegvis process. De själva hade lärt sig på egen hand och många tyckte att det är bra att börja tidigt, det ger erfarenhet och intresse. Respondenterna beskrev med stolthet hur mycket små barn kan köra stora maskiner.
Resultaten presenteras den 7:e mars på NTF:s trafiksäkerhetsdag Barn, liv och trafik av Christina Stave. Läs mer.
Telefonintervjuer med föräldrar
I projektet utfördes två fokusgruppsintervjuer, en med ungdomar och en med föräldrar, därutöver gjordes en djupintervju med en återförsäljare av fyrhjulingar för att få ett kompletterande perspektiv. Därefter genomförde forskarna telefonintervjuer med föräldrar och efter deras medgivande, även med några barn, under hösten 2015 och våren 2016. Totalt svarade 50 personer varav 41 var vuxna och 9 barn. Projektet finansierades av Stiftelsen Länsförsäkringsbolagens Forskningsfond.Your text
Kontakt: Christina Stave 031-750 26 01
Goran Basics studie, där syftet var att analysera exempel på framgångsrikt samarbete inom socialt arbete i svensk ungdomsvård, visar att detta gällde även om samarbetet bara var framgångsrikt under kortare sekvenser under ett möte.
Syftet var också att analysera hur och när aktörerna inom ungdomsvården i Sverige visade upp lyckad samverkan och vilka mönster som var involverade i konstruktionen av detta fenomen.
Det är inte officiella möten i sig som är avgörande för ett lyckat samarbete, enligt studien. Istället måste de olika parterna bokstavligt och bildligt förstå varandra, liksom varandras arbetsmetoder, mål och motiv. När flera olika yrkesgrupper deltar i mötet stimuleras framgångsrikt samarbete.
Triader över organisationsgränserna
Resultaten visar också att bildandet av större allianser eller så kallade triader över organisationsgränserna säkerställer ett framgångsrikt samarbete. En samstämmig triad är tre aktörer som tillhör olika kategorier som är överens och inte strider mot varandra. Det handlar om olika konstellationer, till exempel mellan den ungdom som behandlas tillsammans med socialtjänst och behandlingshem eller chefer och samordnare.
När de professionella aktörerna skapar en sammanhängande triad med utomstående aktörer (föräldrar eller ungdomar) för att underlätta spänningen från tidigare konflikter, skapas framgångsrikt samarbete. Genom att vissa professionella tar avstånd från andra professionella samarbetsparter kan konflikter suddas bort så att det skapas nya förutsättningar för samstämmighet i triaden.
Studien bygger på 119 fältobservationer av organiserade möten samt informella träffar vid besök på institutioner i Sverige, socialtjänstkontor och Statens institutionsstyrelses huvudkontor.
Kemister och molekylärbiologer vid Umeå universitet har gjort den gjort den oväntade upptäckten inom infektionsbiologi. En upptäckt som ger nya möjligheter att studera bakteriers sjukdomsframkallande förmåga, säger Magnus Wolf-Watz.
Injicerar gift med en nålliknande organcell
Yersinia pseudotuberculosis och många andra bakterier infekterar oss människor genom att injicera gifter, så kallade effektorproteiner, genom en nålliknande organell som kallas för injektisomen. Det har sedan tidigare varit känt att proteinet YscU har en viktig roll i regleringen av transport av effektorproteiner. YscU är speciellt och kan klyva sig självt i två delar, den ena delen kommer som en följd av detta att transporteras ut genom injektisomen.
Genom att kombinera biologiska experiment med studier på atomnivå upptäckte forskargruppen att ett annat protein, YscP, binder till YscU och reglerar dess självklyvning. När proteinerna band till varandra så gick självklyningen mycket långsammare.
Biologi och kemi går hand i hand
– Kemin bakom självklyvningen kyldes ned av interaktionen och reaktionen gick sålunda mycket långsammare. Resultatet exemplifierar att biologi och kemi nästan alltid går hand i hand. Detta är ett stort steg framåt som ger oss nya möjligheter att studera regleringen av sjukdomsprocessen, säger Hans Wolf-Watz.
Studierna på atomnivå gjordes med kärnmagnetisk resonansspektroskopi och utfördes på Kemiska institutionen vid NMR for life-plattformen som är Sveriges nationella infrastruktur för NMR.
– Faktum är att den initiala investering som Kempestiftelserna gjorde för att finansiera ett NMR-instrument banade väg för finansiering både från Wallenbergstiftelserna och SciLifeLab. Även protein expertise-plattformen hos oss var av betydelse för att forskningsprojektet skulle kunna genomföras, säger Magnus Wolf-Watz.
Yersinia pseudotuberculosis är en bakterie som är en nära släkting till Yersinia pestis som orsakade digerdöden i Europa på 1300-talet.Yersinia pseudotuberculosis använder samma mekanism som Y. pestis för att kolonisera värdorganismer och är en därmed en viktig modellorganism för generella studier av bakteriell virulens.
Bild: Yersinia sedd genom elektronmikroskop, längd 1,5 μm. By By NIAID (https://www.flickr.com/photos/niaid/7316086176/) [CC BY 2.0 or Public domain], via Wikimedia Commons
Att minska utsläppen från transportsektorn utgör en viktig del i arbetet med att reducera växthusgasutsläpp. Trafikledning för väg och järnväg är ett område där mycket finns att göra för att påverka koldioxidutsläppens storlek, exempelvis via gemensamma informationssystem.
På uppdrag av Trafikverkets verksamhetsområde Trafikledning har VTI gjort en förstudie om hur trafikledning kan bidra till reducering av koldioxidutsläpp, som visar att trafikledning påverkar utsläppens storlek, framförallt genom påverkan av körbeteende, val av trafikslag, val av rutt och om resan genomförs eller ej.
Finns ett stort dataunderlag för trafikinformation
För vägtrafiken samlas en stor mängd data automatiskt in via Trafikverkets kameror och mätinstrument, exempelvis om väglag, köer, olyckor och vägarbeten. För tågtrafiken samlas data om tågens vikt och längd, resrutter, passertider vid signaler med mera. Denna information skulle kunna användas i större utsträckning än idag för både information till allmänheten och utvärderingar.
Trafikledningens huvudsakliga mål är att nå bästa framkomlighet, restidsminskning och trafiksäkerhet. Många av de mätningar som görs för att följa upp effektiviteten av trafikinformationen är därför inte i första hand anpassade för att studera koldioxidutsläpp.
– I rapporten ger vi förslag på hur man kan gå vidare för att beräkna trafikledningens effekt på utsläppen av växthusgaser. Ett exempel är att följa upp om det sker förändringar i körsätt beroende på hur och var man presenterar tidsinformation, för att utveckla styrning om sparsam körning, säger Sara Janhäll.
Exempel på åtgärder som skulle kunna ge ökade möjligheter till att följa förändringar av utsläppen av koldioxid och annan miljöpåverkan:
datainsamling i större omfattning från vägfordon med kommunikationsutrustning,
förbättrade modeller för att beräkna koldioxidutsläpp från trafikledning och
utveckling av ett gemensamt informationssystem för aktörer inom tågtrafiken.
För tågtrafik är det intressant att identifiera konflikter som kan finnas mellan energieffektiv tågföring, punktlighet och högt kapacitetsutnyttjande samt vad detta innebär för energibehoven.
– Trafikinformation som kan ge trafikanterna större möjlighet till miljöeffektiva val kommer att bli allt viktigare. Att arbeta för att delge korrekt information så tidigt som möjligt är ett sätt att stärka förtroendet för systemet, vilket även ökar benägenheten att använda sig av den information som ges. Det är alltså mycket viktigt att trafikstyrningen baseras på korrekta underlag så att den verkligen ger de effekter vi önskar.
Minskade koldioxidutsläpp genom trafikledning
Projektet är beställt av Trafikverket. Syftet var att undersöka möjligheterna för Verksamhetsområde Trafikledning att bidra till reducering av koldioxidutsläpp. Målet på lång sikt är att utifrån resultaten i rapporten arbeta vidare med effektsamband som möjliggör kvantifiering av effekter. Förstudien baseras på vetenskaplig litteratur och annan tillgänglig litteratur inom området trafikledning, kopplat till energieffektivisering, trafikflöden och utsläpp av växthusgaser. Studien fokuserar på sådan verksamhet som relaterar till händelser som ännu inte är planerade 24 timmar innan händelsen inträffar och som relativt direkt kan påverka trafikarbetet och därmed också koldioxidutsläppen, på både lång och kort sikt. VTI rapport 919:Möjligheter till minskade koldioxidutsläpp genom trafikledningen – en förstudie
Kontakt: Sara Janhäll, tel: 031 750 26 19
Det internationella forskarlaget, där forskare från Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset ingått, har genomfört den kliniska studien på en ny behandling mot så kallad högriskneuroblastom. Högriskneuroblastom är en mycket aggressiv cancerform som enbart drabbar små barn och resultaten visar alltså att den nya behandlingen både ökar överlevnaden och minskar biverkningarna hos barnen.
Behandlingen består av den nya läkemedelskombinationen busulfan-melphalan, som ges i höga doser följt av stamcellstransplantation. Totalt ingick 1347 barn från 18 länder i en så kallad fas 3-studie, varav 598 barn slumpvis valdes ut för behandling med busulfan-melphalan eller den tidigare standardbehandlingen. Överlevnaden för barnen med den nya behandlingen ökade enligt forskarna från 38 procent till 50 procent, medan risken för livshotande biverkningar minskade från 10 procent till 4 procent.
Drabbar barn före två års ålder
Neuroblastom drabbar enbart små barn, vanligen före två års ålder. Sjukdomen uppstår från det sympatiska nervsystemet, men uppträder ofta även i binjurarnas inre del och i nervvävnaden utefter ryggraden. Ungefär 20 svenska barn om året får diagnosen, vilket gör att samverkan mellan länder är viktig för att studierna ska bli tillräckligt stora och forskningen om nya behandlingar gå framåt.
Den nu aktuella samverkansstudien publiceras i tidskriften The Lancet Oncology och har koordinerats av professor Ruth Ladenstein vid det medicinska universitetet i Wien. Forskningen har finansierats med anslag från EU:s femte ramprogram och St. Anna Kinderkrebsforschung, Österrike. I Sverige har studien främst fått stöd genom Barncancerfonden, Cancerfonden och Vetenskapsrådet.
Kontakt: Per Kogner, överläkare, professor. Tel: 070-5713907 E-post: per.kogner@ki.se
Vattenkraft behöver inte komma från forsar och stora dammar. Under de senaste decennierna har satsningarna på utvinning av vågkraft från haven ökat. Potentialen är enorm – hela världens nuvarande elbehov skulle kunna täckas av vågenergi, om man lyckades utvinna den och föra elen in till land.
– Potentialen beror fortfarande en hel del av vilken teknik man använder. Det gäller att den inte bara fungerar utanför Skottland, utan även i lugnare vatten där man tar tillvara de dyningar som hela tiden färdas över världshaven, säger Mats Leijon, professor i elektricitetslära vid Uppsala universitet och uppfinnare till en av de mest kända vågkraftteknikerna.
Vågkraft i Lysekil
Huvudsakligen fungerar vågkraftteknik på två olika sätt: antingen utnyttjas kraften i ytvågorna eller i vågorna på botten. Det första vågkraftverket som utvecklades på Uppsala universitet sjösattes 2006 vid en forskningsanläggning i Lysekil på västkusten. Tekniken där, som drivs av ytvågor, består av drygt 20 flytbojar som är förankrade i havsbotten med betongfundament. När havet böljar rör sig flytbojarna upp och ner och driver linjära generatorer som sitter inbyggda i höga stålstrutar på betongfundamenten.
Mats Leijon är också grundare av företaget Seabased som för tre år sedan startade bygget av en av världens största vågkraftparker, i havet nordväst om Smögen (utanför Sotenäs). I januari 2016 började vågkraftparken leverera el till det svenska elnätet via en 10 kilometer lång kabel på havsbotten.
I nuläget har vågkraftparken en installerad effekt om drygt en megawatt, men målet är att bygga ut till cirka tio megawatt. Vågkrafttekniken har även rönt intresse utomlands och flera beställningar på kraftverk från Lysekilsfabriken har kommit från afrikanska Ghana.
Fler vågtekniker
Bojtekniken är dock långt ifrån den enda som prövas för att generera el ur havets vågor. Energibolaget Fortum, som är en av finansiärerna av Sotenäs-projektet, bidrar även till bygget av en vågkraftpark med effekten 1,5 megawatt i franska Bretagne. Tekniken där kallas för Wave Roller och kan beskrivas som stora vipp-paneler på havsbotten. Där på mellan åtta och 20 meters djup vippas panelerna fram och tillbaka av havets svall. Rörelsen driver en hydraulisk kolvpump inuti panelen, som i sin tur genererar el.
Flera olika tekniker utvecklas också vid testanläggningen Wave Hub i brittiska Cornwall. Där finns kapacitet att ansluta effekter upp till 48 megawatt till elnätet samt även testa tidvattenkraftverk. Många försök här finansieras av EU-kommissionens forskning- och utvecklingsprogram Horizon2020.
Ett känt vågkraftverk är den långa, flytande ”ormen” Pelamis som anslöts till det brittiska elnätet redan 2004, från sin placering utanför skottska Orkney. Vågkraftverket som består av fyra stora flytkroppar väger cirka 700 ton och beräknas kunna ge effekten 750 watt. Pelamis, som även prövats utanför Portugals kust, har dock tampats med både tekniska och ekonomiska problem under årens lopp. Tekniken är lovande och kan ge mycket el, men visar samtidigt på vågkraftens svagheter. Kraftverken placeras ofta där det är tuffa väderförhållanden, vilket ställer stora krav på att konstruktionerna är robusta. Enkelhet har visat sig vara en framgångsfaktor, liksom placering av generatorerna på havsbotten.
Oönskad konkurrens
– Sedan handlar det också om mycket stora investeringar – ofta miljardbelopp. Om vågkraften fått samma stöd som vind- och solkraft hade nog utvecklingen gått snabbare. Men här blir det tyvärr en oönskad konkurrenssituation, säger Mats Leijon.
Det gemensamma målet är ändå att erbjuda alternativ till storskalig elproduktion genom förbränning av kol, olja eller naturgas. Och potentialen i vågkraft är så pass stor att den är värd att fortsätta satsa på, menar Mats Leijon.
Så funkar flytbojarna utanför Lysekil
Vågkraftsteknik omvandlar energi från havets vågor till el. Det finns många olika typer av teknik för detta som huvudsakligen fungerar på två olika sätt: antingen utnyttjas kraften i ytvågorna eller i vågorna på botten.
En av världens mest kända vågkraftparker finns på svenska västkusten, nordväst om Smögen. Den består av drygt 20 flytbojar som är förankrade i havsbotten med betongfundament, och är exempel på kraft från ytvågor. När havet böljar rör sig flytbojarna upp och ner och driver linjära generatorer som sitter inbyggda i höga stålstrutar på betongfundamenten. Havet rör sig olika mycket överallt och därför ger varje enskild boj olika mycket ström. För att konvertera energin till efterfrågade 50/60 Hertz växelström används två egenutvecklade växelstationer som även de är placerade på havsbotten. I januari 2016 började vågkraftparken leverera el till det svenska elnätet via en 10 kilometer lång bottenkabel.
Utanför Lysekil pågår sedan 2004 också ett forskningsprojekt, lett av Uppsala universitet, som kontinuerligt mäter vågorna i området. Uppgifter samlas in om våghöjd och våglängd och utifrån det räknas en medelvåghöjd ut. Denna så kallade signifikanta våghöjd är viktig bland annat för beräkningar av hur mycket effekt som flödar in mot försöksområdet. I ”Lyskilsprojektet” sjösätts och testas också olika tekniska lösningar. Här studeras även hur vågkraften kan påverka miljön och de organismer som lever i närheten. Resultaten hittills visar att vågkraft kan ha en positiv påverkan på det lokala ekosystemet, eftersom vågkraftsparkerna fungerar som artificiella rev. Det går inte heller att bedriva storskaligt fiske i områden med vågkraft.
Skapa nya bränslen
Ekonomin är viktig även för en annan uppstickare inom förnybar energi som rönt framgångar på senare tid – så kallad artificiell fotosyntes. Här handlar det inte om att generera el, utan i stället om att producera bränslen på ett nytt, effektivare sätt. I stället för att bryta ner biomassa och omvandla exempelvis spannmål till etanol producerar den artificiella fotosyntesen bränsle direkt i en process.
Kostnaderna här finns ännu så länge främst i laboratorierna där forskarna jobbar på högvarv med att bland annat bygga konstgjorda löv som efterliknar växternas fotosyntes. I de konstgjorda löven används molekyler och material som härmar principerna hos naturlig fotosyntes. De artificiella löven fångar in solljus vars energi spjälkar vatten till syrgas och elektroner. Elektronerna driver sedan en kemisk process som mynnar ut i ett bränsle, exempelvis vätgas eller alkohol. En finess med löven är att de är enkla att tillverka av tunna lager av olika material.
– De konstgjorda löven är jätteviktiga att visa upp och det finns i dag cirka tio olika varianter. Det fortsatta arbetet handlar om hur löven ska skalas upp till fullt fungerande apparater, säger Leif Hammarström, professor i kemisk fysik vid Ångströmslaboratoriet i Uppsala.
Ny typ av solpanel
Målet är nya sorters solpaneler som producerar bränslet direkt. Ännu så länge är det vätgas som är enklast att tillverka. Men forskning och utveckling satsas också på en förlängning av bränsleprocessen som i slutänden ger flytande bränslen som alkaner, metanol eller etanol. Även andra produkter som bioplaster, läkemedel och gödning kan tillverkas med hjälp av artificiell fotosyntes.
Precis som för vågkraften läggs mycket tid och pengar inom konstgjord fotosyntes på att bygga teknik som är tillräckligt stabil och ger god utdelning av energi. Ett viktigt arbete är att utveckla så kallade molekylära katalysatorer som kan ”jonglera” med många elektroner och protoner på samma gång.
– Katalysatorerna fungerar som dirigenter i omvandlingen av solljus till kemisk energi. Det gäller att skapa processer som rör sig ungefär som ett paraply som vänds ut och in, fram och tillbaka väldigt snabbt och lätt, säger Leif Hammarström.
Rekordsnabb katalysator
För fyra år sedan var glädjen stor i laboratoriet på kemiinstitutionen på KTH i Stockholm. Professorn i organisk kemi, Licheng Sun, och hans kollegor förstod då att de lyckats skapa en rekordsnabb katalysator för artificiell fotosyntes. Den molekylära katalysatorn klarade att göra över 300 ”paraplyvändningar”, eller utbyten, per sekund. Det stod sig bra i jämförelse med hastigheten hos den naturliga fotosyntesen som är mellan 100 och 400 utbyten per sekund.
– Det finns många fantastiska katalysatorer redan, men många av dem är främst till för forskning, eftersom de är svåra eller dyra att skala upp, säger Leif Hammarström.
Fortsatt utveckling behövs också av färgämnen som kan efterlikna klorofyllet och fånga in solljuset i konstgjorda löv. I dag används ofta rutenium, men det är ett förhållandevis dyrt och sällsynt material. Tar sig forskarna och teknikutvecklarna över de här och några andra trösklar är potentialen för artificiell fotosyntes mycket stor.
– Solinstrålningen mot jorden är enorm, även långt norrut. Många länder skulle kunna bli självförsörjande på solbränsle och helt bli av med sitt fossilbehov, säger Leif Hammarström.
Så funkar artificiell fotosyntes
Vid så kallad artificiell fotosyntes efterliknas gröna växters sätt att omvandla solenergi till bränsle. I ett vanligt löv fångas solljus in av färgämnet klorofyll. Elektronerna som då frigörs används till att omvandla koldioxid till kolhydrater som är växtens ”bränsle”. Samtidigt spjälkas vatten i lövet till syrgas, som vi andas.
I konstgjord fotosyntes används molekyler och material som härmar principerna hos den naturliga fotosyntesen. De konstgjorda systemen fångar in solljus vars energi spjälkar vatten till syrgas och elektroner. Elektronerna driver sedan en kemisk process som mynnar ut i ett bränsle, som vätgas eller alkohol.
En viktig del i forskningen är att studera hur man kan kontrollera överföringen av elektroner och protoner mellan molekyler. Bland annat utvecklas molekylära katalysatorer som kan ”jonglera” med många elektroner och protoner på samma gång på ett snabbt och energieffektivt sätt.
Text: Marie Granmar, på uppdrag av forskning.se
– Oftast har man vanor som inte är helt optimala, säger hon. Det kan handla om vad man gör på kvällen – om man ägnar sig åt aktiviteter som piggar upp hjärnan eller kroppen. Som att träna sent, plugga sent eller chatta med kompisar.
Vaggvisor kan verka lugnande och kan möjligen också distrahera från uppvarvande tankar. Därför ombads Timo Räisänen att göra en vaggvisa av sin hitlåt från 2006, ”Fear No Darkness, Promised Child”.
– Självklart är det ett sätt att skapa uppmärksamhet och intresse för Karlstads universitet, men det finns också mycket allvar i frågeställningen. Sömnen är viktig för både studier och hälsa. Genom Drömlåten vill vi visa att vi bryr oss om våra studenter och vill att de ska lyckas, säger Arvid Dahlgren, kommunikationschef på Karlstads universitet.
Fear No Darkness Resultatet heter ”Fear No Darkness, Lullaby” och hittas på drömlåten.se. Där kan du även läsa om sömnforskningen som bedrivs vid Karlstads universitet.
– När vi frågade Timo gillade han genast idén – både tanken på att hjälpa studenterna och att göra en vaggvisa av sin låt. Det märks verkligen på resultatet. Han har inte sparat på krutet: låten är inspelad med hans ordinarie musiker och delar av Göteborgs Symfoniker, så det är en mäktig version. Jag är enormt stolt över vår delaktighet och möjligheten att presentera den på det här viset, säger Malin Åhs, kommunikatör.
Mer information: Om du vill veta mer om drömlåten.se eller Karlstads universitet, kontakta Arvid Dahlgren på 054-700 16 79 eller arvid.dahlgren@kau.se, eller Malin Åhs på 054-700 10 74 eller malin.ahs@kau.se. Vill du veta mer om sömnforskningen, kontakta Annika Norell Clarke på 054-700 25 69 eller annika.clarke@kau.se.
