Förklaringen? Bladens porer, eller stomata som de egentligen heter, stängs naturligt när omgivningen är torr för att växten ska behålla sin fukt. Men om bladen behandlas med så kallad pulsed electric field-teknik, eller PEF-teknik, skadas porerna och förblir öppna varpå efterföljande torktid nästan halveras.
Detta leder till att flera av bladets smakbärande celler och ämnen förblir intakta även efter att bladen torkats.
– Hittills har vi jobbat med basilika. Härnäst funderar vi på att testa dill, säger Federico Gomez, forskare i livsmedelsteknik vid LTH, Lunds universitet.
Upptäckten gjordes mer eller mindre av en slump:
– Min tidigare doktorand noterade att stomata inte stängde när hon körde bladen i PEF-teknik. Det påverkade hennes experiment på ett negativt sätt. Detta var en intressant observation som jag sedan diskuterade med Allan Rasmusson, växtfysiolog vid biologiska Institutionen, Lunds universitet. Vi kom på att permanent öppna stomata borde kunna korta torktiden.
Så Federico Gomez testade och visst förkortades torktiden samtidigt som aromen och färgen blev mycket aptitligare.
Tekniken används ännu endast i labbet, men då den inte är dyr – enligt Federico Gomez förmodligen billigare eftersom energi sparas under torkningen – bedömer han att den bör vara efterfrågad.
Allan Rasmusson betonar att det inte rör sig om några elchocker:
– Bladen stimuleras med elektriska spänningimpulser som är en bråkdel av vad man har i ett elstängsel. Det här höjer den spänning som redan finns naturligt i bladcellerna. Bladen lever efteråt och vi har bara gjort en begränsad skada som gör att porerna öppnas, säger han.
Hanna Woksepp, biomedicinsk analytiker vid klinisk mikrobiologi och vårdhygien på Landstinget i Kalmar län, har vid Linnéuniversitetet undersökt antibiotikanivåer hos patienter med svåra bakteriella infektioner.
Hon har tillsammans med sina medarbetare utvecklat nya enklare metoder för att snabbt kunna mäta halten av antibiotika i blod. Antibiotikabehandling hos intensivvårdskrävande patienter sker idag efter en fast dosering som tar begränsad hänsyn till individuella faktorer.
Patienter fick för låga doser
I en klinisk studie i sydöstra sjukvårdsregionen, har Hanna Woksepp och hennes kollegor funnit att nära hälften av de undersökta patienterna med svåra bakteriella infektioner, haft för låga nivåer av antibiotika i blodet. Om dosen av antibiotika är otillräcklig kommer medicinen inte vara effektiv för behandling av infektionen, och bakterierna blir mer benägna att utveckla resistens.
– Det finns idag rekommendationer om doseringar av antibiotika, men de är lika för alla patienter och leder enligt våra resultat till väldigt spridda antibiotikanivåer, säger Hanna. Resultaten i min avhandling talar för att svårt sjuka patienter bör få individanpassad antibiotikabehandling.
Hanna och hennes medarbetare har också utvecklat nya metoder för att kontrollera smittspridning av bakterier på sjukhus – metoder som kan utföras lokalt även i mindre laboratorier. Hennes avhandling kartlägger vilka tillvägagångsätt som lämpar sig bäst för att snabbast förhindra ytterligare spridning, och kunna utesluta eller bekräfta eventuella utbrott.
DNA-sekvensering för smittspårning
– Vi har tagit fram nya snabba metoder för att upptäcka spridning av bakterier på vårdavdelning, helt anpassade efter laboratoriets förutsättningar och metodiken har redan implementerats i sydöstra sjukvårdsregionen berättar Hanna Woksepp.
För ett mer exakt resultat vid smittspårning används mer avancerade metoder med så kallad DNA-sekvensering. I Kalmar där man än så länge inte har den avancerande utrustningen, går det ändå att spåra eventuell bakteriespridning i vårdmiljö, genom den enklare metoden, vilket kan ge svar inom ett dygn.
Dagens problematik med ökad resistens bland bakterier och vårt förhållningssätt till användandet av antibiotika är intressant tycker Hanna Woksepp.
– För att minska bakteriespridning krävs lämpliga rutiner och rekommendationer inom alla berörda sektioner, såsom sjukvård, jordbruk, djurproduktion och samhällsövervakning.
Vi behöver bättre strategier i samhället för hur detta ska hanteras och att till viss del bidra till det är spännande, säger Hanna.
Kontakt: Hanna Woksepp, hanna.woksepp@ltkalmar.se och Annika Sand, pressansvarig, telefon 076-830 01 05
Det är forskningsrådet Formas som har beslutat att bevilja drygt en miljon kronor till forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt..
– Sedan 2008 har hela fyra utbrott noterats, vilket står i kontrast till få förekomster under de föregående cirka 50 åren. Man spekulerar i om det kan finnas kopplingar till väder, klimat och förändrad markanvändning. Det är viktigt att vi ökar förståelsen kring detta för att kunna förebygga framtida utbrott. I det här fallet är data av en sådan art att de behöver samlas in i ett så tidigt skede som möjligt, för att säkra forskningsmaterial, säger Markku Rummukainen, Formas huvudsekreterare.
Forskarna ska säkra material, information och lokal kunskap kring mjältbrantsutbrottet från sommaren 2016. Syftet är att bygga upp kunskap för att bättre kunna förutsäga, förebygga och hantera liknande händelser. De som drabbats av följdeffekterna av utbrottet, kommer också att delta i utformningen av nya beredskapsplaner för att minimera effekter och smittspridning vid nya fall av mjältbrand. Att dra erfarenheter från mjältbrandsutbrottet 2016 kan vara en avgörande faktor för att framtida beredskapsplaner ska fungera.
Idisslare drabbas värst
Mjältbrand är en bakteriell infektion som drabbar såväl människa som djur, och förorsakas av Bacillus anthracis. Infektionen är ofta dödlig för betesdjur och idisslare är särskilt känsliga. Risken för smitta till människa betraktas som stor. Den vanligaste orsaken till att betande djur drabbas är bakteriesporer som överlevt i jord. Insekter kan spela en roll för smittspridning i många utbrott. Sjukdomen var förhållandevis vanlig i Sverige fram till mitten av 1900-talet, och efter ett drygt halvsekel med endast några enstaka fall har det varit regelbundna utbrott av mjältbrand. Förutom den risk för djurs och människors hälsa som varje utbrott utgör så är det också förenat med stora kostnader för samhället, då händelser av denna typ leder till en omfattande riskhantering.
Kontakt: Mattias Norrby, forskningssekreterare Formas, 08-775 40 22, mattias.norrby@formas.se och Emilie von Essen, presschef Formas, 0702 – 814038, eve@formas.se
Grågåsen, som förr gav sig av mot Sydeuropa när hösten kom, har under de senaste decennierna valt att stanna i Sverige under vintern. I dag kan gässen enkelt hitta föda på de vintergröna och näringsrika fälten. Samtidigt har jakten stramats åt, vilket gett utökat skydd åt gässen. Alla uppskattar inte grågässens framfart på åkrarna. Många lantbrukare försöker med olika metoder, skrämma bort inkräktarna.
I veckan beviljade Naturvårdsverket medel ur Viltvårdsfonden för att finansiera två parallella forskningsprojekt om gässen. Under de kommande sex åren ska bland annat gässens rörelsemönster kartläggas.
Vill förstå hur gässen tänker
– Hittills har forskningen varit väldigt knapphändig. Man har räknat gäss och kunnat konstatera att de ökat. Men nu vill vi förstå hur gässen tänker när de väljer att slå sig ner på ett specifikt fält. I en del av projektet vill vi också utvärdera de olika skrämselmetoderna och hur kostnadseffektiva de egentligen är, säger Johan Elmberg, projektledare och professor i zooekologi vid Högskolan Kristianstad.
Drygt 10 miljoner kronor avsätts för ändamålet, och 2019 kan projektet få ytterligare 6 miljoner kronor. Johan Elmberg är inte oväntat nöjd med utdelningen från Naturvårdsverket.
– Konkurrensen om forskningsanslag är så mördande hård att man aldrig kan räkna med något. Samtidigt vet vi att det efterfrågats mer kunskap kring detta område. Tiden var mogen att styra bort en del av de anslag som går till forskning om älgar och vargar.
Kontakt: Johan Elmberg, professor i zooekologi vid Avdelningen för naturvetenskap, Högskolan Kristianstad, 044-750 34 53, 070-266 64 50, johan.elmberg@hkr.se
Vad är Viltvårdsfonden?
Genom Viltvårdsfonden finansierar Naturvårdsverket forskning som stödjer en hållbar förvaltning av vilt. Fondens medel bygger på den viltvårdsavgift som alla jägare i Sverige betalar. Detta år inkom sammanlagt 20 ansökningar om forskningsmedel från universitet och högskolor, varav fem beviljades anslag.
En del av de nya arter forskarna upptäckt är vitt spridda över världen – andra extremt sällsynta. Det senare gäller flera av de tuggummiväxter som växtsystematikern Ulf Swenson under året beskrivit från Nya Kaledonien. En av arterna, Pycnandra comptonioides, finns bara i ett enda känt exemplar.
– Det är frustrerande att se klockan ”närma sig midnatt”. Vi kommer aldrig hinna beskriva alla arter innan det är för sent. För vår egen överlevnads skull borde vi människor skydda stora arealer natur, säger Ulf Swenson.
Till årets nya fynd hör också flera svampar som lever som parasiter på lavar och ett par svampar som fick stor medial uppmärksamhet eftersom de upptäcktes i en udda miljö, nämligen Stockholms tunnelbana. Forskarna har också beskrivit en ny snäcka från djupen utanför Costa Rica, parasiterande rundmaskar och tre nya sötvattenfiskar. En av dem, Garra mini, är nära släkt med de fiskar som används i fisk-pedikyr.
– Minigarran har precis som andra arter i släktet en skarp munkant, så att den kan skrapa alger från stenar. Vi hittade den i klara vattenfall och små forsar i Bangladesh bergsdjungler. Det var av en slump – egentligen letade vi efter en annan fisk, berättar zoologen Sven Kullander.
Nya fossila arter
Museets paleontologer har upptäckt och beskrivit tidigare okända arter, som sedan länge är utdöda. Till årets mest spektakulära fynd hör en bäver från Japan, som levde för ca 18 miljoner år sedan. De har också hittat några av jordens första blötdjur, en halv miljard år gamla.
– Varje år beskriver museets forskare mellan 50 och 100 arter i samarbete med kollegor runt om i världen. Att kartlägga jordens biologiska och geologiska mångfald är en av Naturhistoriska riksmuseet viktigaste uppgifter. Vi uppskattar att endast ca 10-15 procent av världens arter är kända för vetenskapen. Samtidigt leder klimatförändring och miljöförstöring till att alltfler arter utrotas, säger museets forskningschef Per Ericson.
Sällsynta kristaller
Museets geologer har beskrivit två nya mineral: rödbrun lombardoit, som bildar extremt små och sällsynta kristaller, från en övergiven liten gruva i Italien, och betydligt vanligare, svart oxy-foitit från Australien.
För mer information om taxa och mineral, kontakta vår vetenskapskommunikatör eller respektive forskare hos oss som beskrivit de nya fynden (se listan nedan).
1. Pycnandra poindimiensis, tuggummiväxt. 2. Hydrovatus diversipunctatus och Hydrovatus globosus, dykarskalbaggar. 3. Pegmatothylakos manumii, fossil äggkokong från en utdöd ringmask. 4. Kanoia myronfeinbergi, snäcka. 5. Garra mini, karpfisk. Foto: Ulf Swenson, Johannes Bergsten, Steve McLoughlin, Anders Warén, Sven Kullander.
Växter
Pycnandra comptonioides (ny art av tuggummiväxt, Nya Kaledonien, Ulf Swenson)
Pycnandra kouakouensis (ny art av tuggummiväxt, Nya Kaledonien, Ulf Swenson)
Pycnandra montana (ny art av tuggummiväxt, Nya Kaledonien, Ulf Swenson)
Pycnandra poindimiensis (ny art av tuggummiväxt, Nya Kaledonien, Ulf Swenson)
Pycnandra versicolor (ny art av tuggummiväxt, Nya Kaledonien, Ulf Swenson)
Pouteria synsepala (ny art av tuggummiväxt, Brasilien, Ulf Swenson)
Svampar
Bradymyces graniticola (ny art av sporsäcksvamp, Sverige, Johannes Lundberg, Therese Sallstedt, Magnus Ivarsson, Mats Wedin)
Bacillicladium lobatum (ny art och nytt släkte av sporsäcksvamp, Sverige, Johannes Lundberg, Therese Sallstedt, Magnus Ivarsson, Mats Wedin)
Biatoropsis hafellneri (ny art av basidiesvamp, parasit på lav, England, Norge, Portugal, Mats Wedin)
Biatoropsis minuta (ny art av basidiesvamp, parasit på lav, Spanien, Sverige, Kanada, Argentina, Mats Wedin)
Biatoropsis protousneae (ny art av basidiesvamp, parasit på lav, Chile, Argentina, Mats Wedin)
Tremella diederichiana (ny art av basidiesvamp, parasit på lav, Spanien, Mats Wedin)
Cyphobasidium (nytt släkte av basidiesvamp, parasit eller symbiont i lav, vitt spridd, Mats Wedin)
Allocalicium (nytt släkte av lav, vitt spridd,Mats Wedin)
Pseudothelomma (nytt släkte av lav, vitt spridd,Mats Wedin)
Typhula suecica (ny art av trådklubba, Spanien, Frankrike, Sverige, Ibai Olariaga, Karen Hansen)
Geopyxis aleurioides (ny art av stybbskål, Kanada, Schweiz, Karen Hansen)
Geopyxis deceptiva (ny art av stybbskål, USA, Karen Hansen)
Djur
Kanoia myronfeinbergi (ny art och nytt släkte av snäcka, Costa Rica, Anders Warén)
Alloionema similis (ny art av parasitisk rundmask, USA, Oleksandr Holovachov)
Phasmarhabditis californica (ny art av parasitisk rundmask, USA, Oleksandr Holovachov)
Hydrovatus diversipunctatus (ny art av dykarskalbagge, Thailand, Johannes Bergsten)
Hydrovatus globosus (ny art av dykarskalbagge, Thailand, Johannes Bergsten)
Garra mini (ny art av karpfisk, Bangladesh, Sven Kullander)
Danio htamanthinus (ny art av karpfisk, Burma, Sven Kullander)
Teleocichla preta (ny art av ciklid, Brasilien, Sven Kullander)
Niltavinae (ny underfamilj av flugsnappare, södra och östra Asien, George Sangster)
Fossila, utdöda växter (ålder i Ma=miljoner år)
Caliciflora mauldinensis (ny art och nytt släkte av blomväxt, USA, 99 Ma, Else Marie Friis)
Kenilanthus marylandensis (ny art och nytt släkte av blomväxt, USA, 110 Ma, Else Marie Friis)
Karingbalia nychumensis (ny art och nytt släkte av nakenfröig växt, Australien, 270 Ma, Steve McLoughlin)
Fossila, utdöda djur (ålder i Ma=miljoner år)
Capitoconus borealis (ny art av blötdjur, Grönland, 515 Ma, Christian Skovsted och Artem Kouchinsky)
Tulenicornus frykmani (ny art, troligen släkt med blötdjur, Grönland, 515 Ma, Christian Skovsted och Artem Kouchinsky)
Conotheca hensoni (ny art, troligen släkt med blötdjur, Grönland, 525 Ma, Christian Skovsted och Artem Kouchinsky)
XHipponicharion pearylandica (ny art av leddjur, Grönland, 515 Ma, Christian Skovsted och Artem Kouchinsky)
Liangshanella nivalis (ny art av leddjur, Grönland, 515 Ma, Christian Skovsted och Artem Kouchinsky)
Burejospermum seymourense (ny art av ringmask, Antarktis, 50 Ma, Steve McLoughlin och Thomas Mörs)
Burejospermum punctatum (ny art av ringmask, Antarktis, 50 Ma, Steve McLoughlin och Thomas Mörs)
Pegmatothylakos manumii (ny art och nytt släkte av ringmask, Antarktis, 50 Ma, Steve McLoughlin och Thomas Mörs)
Argentina antarctica (ny art av guldlaxfisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Diaphus marambionis (ny art av prickfisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Macruronus eastmani (ny art av kummelfisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Coelorinchus balushkini (ny art av skolästfisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Coelorinchus nordenskjoeldi (ny art av skolästfisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Palimphemus seymourensis (ny art av torskfisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Hoplobrotula antipoda (ny art av ormfiskartad fisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Notoberyx cionei (ny art och nytt släkte av beryxartad fisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Cepola anderssoni (ny art av bandfisk, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Pristiophorus laevis (ny art av såghaj, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Notoramphoscyllium woodwardi (ny art och nytt släkte av matthaj, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Coelometlaouia pannucea (ny art och nytt släkte av matthaj, Antarktis, 50 Ma, Thomas Mörs)
Minocastor godai (ny art, nytt släkte och nytt tribus av bäver, Japan, 18,5 Ma, Thomas Mörsoch Daniela Kalthoff)
Paciculus walshi (ny art av hamster, USA, 28 Ma, Daniela Kalthoff)
Mineral
Lombardoit, Ba2Mn(AsO4)2(OH) (nytt arsenat, Italien, Ulf Hålenius)
Oxy-foitit, (Fe2+Al2)Al6(Si6O18)(BO3)3(OH)3O (nytt silikat, Australien, Henrik Skogby,Ulf Hålenius) Your text
– Skolans mottagande av denna grupp elever säger något om hur skolan ser på sitt uppdrag om inkludering och alla elevers rätt till utveckling och lärande. Det behöver ske ett medvetet arbete kring social inkludering där fokus läggs på vilka strukturer och normer som råder i skolan och hur dessa kan vidgas för att välkomna nya elever.
Det säger Jenny Nilsson Folke som har undersökt hur nyanlända elever i tre olika kommuner upplever mötet med den svenska skolan och vilka villkor för lärande och inkludering som de anser att skolan erbjuder dem.
Formellt inkluderad men exkluderad i praktiken
Resultaten i hennes avhandling visar att övergången från förberedelseklass till ordinarie klasser ofta har varit svårare än förväntat på grund av bristande sociala och pedagogiska resurser i skolorna. Detta riskerar att förorsaka en förlängning av det parallella skolliv som eleverna i många fall upplever under tiden i förberedelseklass.
– En elev kan vara formellt inkluderad i en ordinarie klass, men ändå känna sig exkluderad både vad gäller möjligheten till lärande och inkludering. På samma sätt kan en elev känna sig socialt och lärandemässigt inkluderad i förberedelseklassen, men ändå uppleva att förberedelseklassen är ett sammanhang som präglas av exkludering från skolan i stort, säger Jenny Nilsson Folke.
Det visade sig särskilt svårt att bli socialt inkluderad i den lilla kommunen, där en majoritet av eleverna har svenska som sitt första språk. Denna kontext framställs annars ofta som extra gynnsam för nyanlända elever. Det var också slående att exkluderingen skedde på skilda nivåer i de olika kommunerna.
Svårare bli socialt inkluderad i små kommuner
– I den stora urbana kommunen där elever relativt snabbt blev socialt inkluderade på skolan, upplevde de sig däremot som exkluderade i staden i stort. Det var också påfallande att eleverna som gick över till språkintroduktion ansåg att de bromsades i sin utbildningsmässiga utveckling.
Övergången till ordinarie system måste snabbas på så att ämnesundervisningen blir mer tillgänglig genom elevernas första såväl som andra språk, menar Jenny Nilsson Folke.
– Eleverna har inte tid att vänta på att svenskan ska komma ikapp utan deras första språk måste nyttjas genom den studiehandledning på modersmålet som de har rätt till. Mottagande lärare i ordinarie klasser behöver också bli medvetna om behovet av att förklara språket i de ämnen de undervisar i.
– Målet är att kunna skapa säkra modeller för intelligent prognostisering av både elanvändning och solelproduktion. Det kan lägga grunden till att bygga smarta elnät, säger Joakim Munkhammar, projektledare i forskargruppen Bebyggelsens energisystem vid Uppsala universitet.
Att integrera solel i kraftsystemet i stor skala kan bli problematiskt, i och med att solelproduktionen varierar snabbt när moln passerar över solpanelerna. Väderförändringar mellan soligt och molnigt kan i framtiden innebära utmaningar till exempel för lokalnätsägare med stora andelar solel i sina nät, inte bara i Sverige utan i stora delar av världen.
Förutspå solelproduktion och elanvändning
Uppsala universitet har tillsammans med STUNS, Stiftelsen för samverkan mellan universiteten i Uppsala, näringsliv och samhälle, och landstingsservice vid Region Uppsala startat ett projekt för att titta på hur beräkningar av elanvändningen och produktionen kan gå till.
Med hjälp av bland annat statistiska modeller och artificiell intelligens är tanken att träna datorer i att förutspå solelproduktion och elanvändning. Projektet finansieras inom Energimyndighetens forsknings- och innovationsprogram Samspel.
Forskare vid Uppsala universitet ska utveckla och tillämpa avancerade datormodeller, som baseras på datainsamling från Region Uppsalas solelanläggningar.
Prognostiseringsmodeller för solel
– Antalet lokala, decentraliserade energisystem, baserade på till exempel solel, ökar mycket just nu på många platser i världen. I och med att förnybar energi ofta innebär stora utmaningar för elsystemen kan resultaten från vårt projekt bli mycket viktiga för framtidens elnät, säger Fredrik Björklund, projektledare på STUNS.
Variationer i solinstrålningen har studerats i över 100 år, och forskningen har på senare år blivit allt mer aktuellt när det kommer till användningen och utformningen av solelanläggningar. Projektet som heter Utveckling och utvärdering av prognostiseringsmodeller för solel och elanvändning över tid och rum, bygger vidare på tidigare projekt kring statistisk modellering av elanvändning och solinstrålning som utvecklats vid Uppsala universitet.
Kontakt: Joakim Munkhammar, institutionen för teknikvetenskaper vid Uppsala universitet, 070-44 64 271 joakim.munkhammar@angstrom.uu.se
Att forskning ska leda till förändring tycker Ida Schoultz och Johanna Björklund är självklart. De är två av åtta forskare och lärare som har fått varsin plats i Örebro universitets Social Impact Lab. Och har har anmält sig till Örebro universitets nya satsning på sociala innovationer.
Ida Schoultz vill ge äldre människor bättre förutsättningar att må bra livet ut. Johanna Björklund vill jobba med hållbarhet i skolan.
Alla har en relation till mat
– Mitt förslag är att schemalägga skollunchen och använda matsalen som laborationssal, säger Johanna Björklund. Jag vill ge barn möjligheten att skapa sig ett personligt förhållningssätt till frågor om hållbarhet och miljö och förstå hur vårt sätt att leva påverkar.
– Den gemensamma skolmaten är ju en så bra utgångspunkt då, eftersom alla har en relation till mat och här kan man tillsammans lära sig och göra hållbara förändringar, säger Johanna Björklund.
Hur stor miljö- och klimatpåverkan har olika basvaror, köttproduktion och matsvinn och vad vi behöver ta hänsyn till när vi gör våra val för att de ska vara hållbara? Vad är det till exempel för skillnad på valet mellan potatis, pasta och ris? För att göra rätt val krävs kunskap.
– Skolmåltidspersonalen har gjort mycket och nästa steg är att involvera både lärare och barn, säger Johanna Björklund.
Magen och kosten spelar stor roll för äldre
Ida Schoultz, som sitter bredvid, nickar. Hon har många frågor och på flera sätt berör deras ämnen varandra – fast Johanna arbetar med skolbarn och Ida med äldre människor.
– Ett hälsosamt åldrande – det finns mycket forskning om detta men hur gör vi det tillgängligt för samhället? Vi vet till exempel att magen och kosten spelar en viktig roll, säger Ida Schoultz.
Hennes forskargrupp har visat att orienterare mår bättre än många andra äldre. De ingår i ett socialt sammanhang och är fysiskt aktiva samtidigt som sporten innebär en kognitiv utmaning. Hon vill göra dessa tre delar till en naturlig del av livet för alla människor.
– När vi vänder oss till äldre är det viktigt att inte klumpa ihop alla över 65 år till en grupp. Vi behöver utforma olika aktiviteter eller program efter intresse och engagemang hos äldre, precis som vi gör för andra åldersgrupper.
Utveckla tillsammans med användarna
– Jag har många idéer och jag hoppas kunna skapa ett program där de bitar som är vitkiga för ett hälsosamt åldrande finns med. Att vara en del av Social Impact Lab öppnar nya möjligheter, säger Ida Schoultz.
Robert Brummer är vicerektor för samverkan på Örebro universitet och han ser fram emot att följa forskarna i labbet.
– Ofta är det teknik som hamnar i fokus när vi pratar om innovationer men sociala innovationer är minst lika viktiga. Och som universitet har vi ett ansvar att vara bärare av lösningar för att möta de många utmaningar som samhället står inför, säger Robert Brummer.
Fyra av de åtta forskarna har fått pengar för att arbeta med sina idéer en dag i veckan under ett år.
– Ofta är det just bristen på arbetstid som gör att idéerna inte blir verklighet. Men anställda, som vill jobba med tillämpning, behöver träffa varandra också, säger Åsa Allard, som är verksamhetsledare.
– Vi ska underlätta för forskare och lärare att gå från att veta en massa saker till att använda det. Labbet ger dem inte bara en samlingspunkt utan också tid och metoder att utveckla sina idéer tillsammans med användarna.
Både handel och konsumenter bör vara väl medvetna om betydelsen av hygien och rätt förvaringstemperatur, visar forskningsresultaten från SLU.
Utbudet ökar av ”ätfärdiga” bladgrönsaker som skurits och sköljts och är färdiga att serveras. Det finns också ett stort utbud av ätfärdiga matsallader, där bladgrönsaker blandats med andra ingredienser, som kyckling och pasta, för att utgöra hälsosamma och lättillgängliga måltider för konsumenterna.
Parallellt med denna utveckling har livsmedelsburen smitta som kopplats till bladgrönsaker ökat i omfattning. Smittämnen, exempelvis bakterier, kan råka komma in under flera av stegen i produktionen av ätfärdig sallad. En väg är med bevattningsvattnet under odlingen av bladgrönsakerna, en annan ingång är den manuella hanteringen av salladsingredienserna under tillredningen.
Ätfärdiga sallader upphettas ju inte och därför finns det inget steg i produktionskedjan som kan ta bort smittämnen som eventuellt hamnat i produkten.
Var tionde sallad innehöll sjukdomsalstrande bakterier
Veterinär Karin Söderqvist har i sin avhandling vid SLU studerat livsmedelssäkerheten för salladsprodukter. Hon har bland annat analyserat ätfärdiga matsallader från butik.
– I nästan var tionde ätfärdiga sallad fanns indikationer på förekomst av bakterier som kan orsaka livsmedelsburen sjukdom hos människa, säger Karin Söderqvist. Vi påvisade gener som kan härröra från smittämnen, men i de flesta fall inte levande bakterier.
I två av 141 undersökta sallader hittades dock bakterien Listeria monocytogenes som kan leda till listerios, en sällsynt men allvarlig sjukdom som kan drabba personer med nedsatt immunförsvar, gravida eller äldre.
För att undersöka smittämnens förmåga att tillväxa i ätfärdig sallad under kylförvaring, gjorde Karin Söderqvist en tillväxtstudie vid olika temperaturer.
Förvaring vid 15 grader ökade sjukdomsrisken hundratusenfalt
De tre smittämnen som undersöktes, Listeria monocytogenes, sjukdomsframkallande Yersinia enterocolitica och Escherichia coli O157:H7 *, visade sig nå mycket höga halter i matsallad som förvarats vid en felaktig temperatur (15 grader C) under hållbarhetstiden.
För någon som ätit en matsallad som förvarats vid 15 grader C bedömdes risken att insjukna i listerios öka hundratusenfalt jämfört med om matsalladen konsumerats direkt efter tillblandning.
– För att förhindra att smittsamma bakterier kan växa till och leda till sjukdom, bör både handlare och konsumenter informeras om vikten av korrekt kylförvaring av matsallader, säger Karin Söderqvist.
Ätfärdiga matsallader en riskprodukt
I matsallad som förvarats vid rekommenderad temperatur (8 grader C) under hållbarhetstiden, kunde Listeria monocytogenes ändå tillväxa till halter över den accepterade gränsen för ätfärdiga produkter, vilket indikerar att gällande rekommenderade temperatur bör sänkas.
– Matsallad är med andra ord en riskprodukt, säger Karin Söderqvist. Välfungerande hygienrutiner från jord till bord samt lämplig förvaringstemperatur och hållbarhetstid är av största vikt för att minska risken för livsmedelsburen sjukdom orsakad av matsallad.
* O157:H7 är en serotyp av tarmbakterien Escherichia coli, som kan orsaka EHEC-infektion. EHEC=enterohemorrhagisk E. coli.
Avhandlingen: Veterinär Karin Söderqvist, institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, försvarar sin doktorsavhandling med titeln ”Is your salad safe to eat? Aspects of foodborne zoonotic bacteria in ready-to-eat leafy vegetables and mixed-ingredient salads” för veterinärmedicine doktorsexamen.
Tid: fredagen den 16 februari 2017 klockan 09.15
Plats: Audhumbla, VHC, Ultuna, SLU Uppsala
Opponent: Senior Scientist Gro Johannessen, Norwegian Veterinary Institute, Oslo, Norge.
Ändtarmscancer drabbar omkring 2 000 män och kvinnor i Sverige årligen. Sedan början av 1990-talet har strålbehandling innan kirurgi successivt införts. Det har lett till att prognosen för patienter med ändtarmscancer kontinuerligt förbättrats och risken för lokala återfall har minskat kraftigt.
– Vi visade redan under 1990-talet att strålbehandling innan kirurgi minskar risken för lokala återfall med över 50 procent för patienterna med ändtarmscancer. De resultaten ledde fram till att strålbehandling idag rekommenderas till många patienter med ändtarmscancer, säger Anna Martling, överläkare och professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet, som lett den aktuella studien.
Strålbehandlingen kan dock ge upphov till biverkningar och den optimala strålningsmetodiken och tidpunkten för kirurgi efter strålbehandling har varit kontroversiell.
Strålning med flera lägre doser
Studien som nu presenteras i The Lancet Oncology bygger på teorin att biverkningarna från behandling av ändtarmscancer kan minskas genom att ge strålning med flera lägre doser under längre tid alternativt att vänta med kirurgi en längre tid efter strålbehandlingen. Dessa hypoteser har nu studerats genom att patienter med ändtarmscancer lottades till tre olika behandlingsarmar:
Standardbehandling, det vill säga korttidsstrålning (5×5 Gy) med direkt kirurgi inom en vecka.
Fördröjd kirurgi med korttidsstrålning (5×5 Gy) följt av kirurgi efter 4-8 veckor.
Fördröjd kirurgi med långtidsstrålning (25×2 Gy) följt av kirurgi efter 4-8 veckor.
Resultaten från studien visar att patienter med fördröjd kirurgi har färre komplikationer men med lika goda onkologiska resultat. Vidare visade studien att det inte gör någon skillnad att ge långtidsstrålning jämfört korttidsstrålning förutom att den förra förlänger behandlingstiden avsevärt.
– Studiens resultat kommer leda till förbättrade behandlingsstrategier, minskat antal komplikationer med bibehållet lågt antalet lokala återfall samt förbättrad överlevnad för patienter med ändtarmscancer. Resultaten kan omedelbart föras in i klinisk praktik och kommer att leda till stor patientnytta, säger Anna Martling.
I studien deltog 18 svenska sjukhus och forskningen som finansierades av Vetenskapsrådet, Cancerföreningen i Stockholm samt det regionala ALF-avtalet mellan Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet. Även forskare vid universiteten i Lund, Uppsala och Linköping bidrog till arbetet med studien.
Kontakt: Anna Martling, överläkare, professor Tel: 0760-505797 E-post: anna.martling@ki.se
– Vår förhoppning är att ökad kunskap om var tumörerna uppstår ska ge oss möjlighet att testa fram nya läkemedel som kan bromsa tumörtillväxten. Eftersom det rör sig om en heterogen grupp tumörer med många olika mutationer kan individualiserad terapi vara en framgångsrik väg att behandla sjukdomen, säger Fredrik Johansson Swartling, forskare inom neuro-onkologi vid SciLifeLab/Uppsala universitet.
Hjärnstammen är den del av hjärnan som kontrollerar många av kroppens mest centrala funktioner, till exempel vakenhet, puls och andning. Därför går det inte att operera bort ponsgliom, eller hjärnstamsgliom som de också kallas, kirurgiskt eftersom risken att skada vitala funktioner är för stor.
I dag behandlas hjärnstamsgliom med strålning och cytostatika, men behandlingsresultaten är betydligt sämre än vid de flesta andra barntumörer där stora framsteg gjorts de senaste decennierna. De flesta av de som drabbats av ponsgliom avlider inom ett år efter sin diagnos.
Mutationer i ett protein
Tidigare internationella forskningsstudier har visat att både cancerproteinet MYC och tillväxtfaktorn PDGF driver på tumörutvecklingen. Det är också känt att i princip alla patienter med ponsgliom har mutationer i ett protein som styr regleringen av många andra gener som reglerar viktiga delar av hjärnans utveckling, så kallad epigenetisk styrning.
Uppsalaforskarna har nyligen upptäckt att tumörutvecklingen troligtvis startar från embryonala stamceller i hjärnstammen vilket är tidigare än man hittills trott. I den pågående studien undersöker man hur ponsgliom utvecklas genom att låta normala omogna stamceller från hjärnstammen producera muterade varianter av ett proteinet histon H3.3 i kombination med ökade nivåer av cancerproteinet MYC.
– Om vi lyckas härma tumörutvecklingen från dessa stamceller kan vi svara på när och var dessa tumörer uppstår. Det ger oss en modell som vi genetiskt kan jämföra med biopsier (prover) tagna från patienter i ett internationellt samarbete och sen kan använda för att testanya läkemedel, säger Geraldine Giraud, postdoktor och ST-läkare på barnonkologen vid Akademiska sjukhuset.
Läkemedel kan hämma tillväxtfaktorn
Forskarna har redan hittat ett lovande läkemedel som visat sig kunna hämma cancerproteinet MYC i andra hjärntumörer hos barn, av typen medulloblastom, som potentiellt också kan hämma ponsgliom. De studerar även läkemedel som kan hämma tillväxtfaktorn PDGF i syfte att bromsa hjärntumörens tillväxt.
Den aktuella studien inleddes 2016 och beräknas pågå åtminstone fyra år. Den görs i samarbete mellan Fredrik Swartlings forskargrupp på institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, och Britt-Marie Frost/Johan Arvidson på barnonkologen, Akademiska sjukhuset. Studien finansieras av Barncancerfonden.
Kontakt: Fredrik Johansson Swartling, forskare inom neuro-onkologi vid SciLifeLab/Uppsala universitet, telefon: 018-471 48 68 eller e-post: fredrik.swartling@igp.uu.se Geraldine Giraud, postdoktor och ST-läkare på barnonkologen vid Akademiska sjukhuset, geraldine.giraud@igp.uu.se
Forskningen om varför malariamyggorna föredrar de redan smittade presenteras i det senaste numret av tidskriften Science.
– Malariaparasiten utsöndrar en molekyl, HMBPP, som gör att människans röda blodkroppar avger mer koldioxid och andra flyktiga ämnen som är oemotståndliga för malariamyggor. HMBPP gör också att myggan äter mer, berättar Ingrid Faye vid Stockholms universitet.
Parasiten syns som en mörk ring i de infekterade röda blodkropparna. Foto: Anna-Karin Landin, Stockholms universitet
Ingrid Faye leder forskargruppen som tillsammans med forskare från Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp och KTH har sett att i princip alla malariamyggor lockas av de dofter som induceras av HMBPP, även i mycket låga halter. Myggorna attraheras också snabbare och suger mer blod.
Dessutom blir malariainfektionen kraftigare i myggorna vilket tyder på att den extra näringen från det större blodmålet går till att producera mer parasiter, tror forskarna. Varken människor eller myggor använder själva HMBPP, men parasiten behöver det för att kunna växa.
Malariaparasiten åker snålskjuts
– För parasiten är HMBPP ett sätt att vinka till sig en taxi, en malariamygga, och ta sig till nästa värd på bästa sätt, förklarar Noushin Emami. Hon har arbetat i projektet i över tre år och gjort en stor del av det komplicerade praktiska arbetet med parasiterna och myggorna vid Stockholms universitet och delvis också vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.
– Det verkar vara ett välfungerande system, utvecklat under årmiljoner, som gör att malariaparasiten kan överleva och sprida sig till fler människor utan att värddjuren dör ut, säger Ingrid Faye.
Resultatet kan bli värdefullt för att bekämpa malaria. I dag är det mest effektiva att använda myggnät och insektsgifter som förhindrar att människor blir bitna. Resistens mot dessa insektsgifter gör att man ständigt måste hitta nya metoder för att bekämpa myggor.
Läkemedel, även det som belönades med Nobelpriset 2015, blir också efter hand ineffektiva när parasiten blir resistent mot dem och måste hela tiden utvecklas. Ett vaccin verkar vara långt borta, berättar Ingrid Faye. Att skapa en fälla som utnyttjar parasitens eget system som lockar till sig malariamyggorna skulle vara ett stort steg framåt i kampen mot malaria.
Kontakt:
Ingrid Faye, professor emeritus i genetik, Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet. Telefon: 08-16 12 72, mobil: 070-317 95 46, e-post: ingrid.faye@su.se”>ingrid.faye@su.se
Rickard Ignell, professor, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp. Telefon: 073-598 48 71, e-post: rickard.ignell@slu.se”>rickard.ignell@slu.se
Anna-Karin Borg Karlson, professor, KTH. E-post: akbk@kth.se
Malaria
Malaria är en av världens vanligaste och mest allvarliga sjukdomar och orsakas av encelliga parasiter som sprids med vissa myggor. Varje år dör omkring 430 000 personer av malaria, de flesta är barn i Afrika. Omkring 200 miljoner nya malariafall inträffar årligen.
Källa: Världshälsoorganisationen (WHO)Your text
Det finns ett stort intresse för historia och hur den används bland samtidens människor, säger Robin Ekelund. Se bara på hur många historiska tidskrifter, vintagemöbelaffärer och secondhandbutiker som vuxit fram på 2000-talet.
Ekelunds avhandling är tvärvetenskaplig där historia och etnologi vävts samman. Han undersöker hur nutida modskultur gestaltas. Genom intervjuer med alltifrån 14- till 60-åringar, genom observationer på scooter- och musikklubbar och genom tidningsartiklar i dagspress går han på djupet med hur dagens mods iscensätter en gemenskap ihop med modskulturens historia.
Stilfulla brittiska mods förebild för dagens mods
Det finns inte något ideologiskt i modskulturen utan markörerna är kläder, musik och scooter – då som nu.
– Dagens mods premierar de brittiska stilfulla modsen på 60-talet. De väljer bort det som är fult, sjavigt och problematiskt och ser de svenska 60-tals-modsen med långt hår och slafsiga kläder som ett historiskt missförstånd.
Så vilka är dina viktigaste slutsatser i avhandlingen?
– Dagens mods plockar ut bitar av 60-talet som de vill återanvända, säger Robin Ekelund. Det ser historia som ett kapital som man använder för att skapa en annorlundahet gentemot nutiden. De använder sig av det förflutna för att lyfta sig själva över en nutid som upplevs som oäkta och bristfällig. Därmed vill de göra sig själva mer äkta och tidlösa.
Robin Ekelund visar också i avhandlingen hur dagens mods går tillväga för att skapa närhet och en känsla av gemenskap med 60-talet genom noggrant sammansatta atmosfärer på klubbar med dj och livemusik, scooterträffar och klädbutiker. Exempelvis ska vinylskivorna vara original och kläderna får gärna ha hämtats från England och modeikoner som Ben Sherman och Fred Perry. Den gröna arméjackan används också men främst som ett skyddsplagg över de mer eleganta kläderna.
Viktigt att behålla den mystiska auran – Samtidigt finns en paradox i de moderna modsens strävan, fortsätter Robin Ekelund. Man får inte komma 60-talet så nära så att den förlorar sin originalitet och dragningskraft. Därför är man noga med att behålla en mystisk aura kring vad som verkligen hände inom modskulturen på 60-talet.
– Det finns alltså ett manus för hur man iscensätter 60-talet samtidigt som 60-talet helst fortfarande ska vara höljt i dunkel och mytomspunnet.
Vem ska läsa din avhandling?
– Alla som är intresserade av vad historia är och hur historia spelar roll i vår samtid, säger Robin Ekelund. Det kan vara historiker, sociologer, etnologer men även andra intresserade. Jag har ansträngt mig för att inte skriva tillkrånglat i denna akademiska avhandling och därför tror jag att även de som är intresserade av retrokultur, populärkultur och stil kan ha glädje av den.
Robin Ekelund disputerar på avhandlingen Retrospektiva modernister. Om historiens betydelse för nutida mods. 17 februari kl. 13.15-15. D 138, Orkanen, Nordenskiöldsgatan 10, Malmö högskola
Efter att ha fötts i sötvatten flyttar många laxfiskar till havet för att kunna växa så mycket som möjligt innan det är dags för att leka och återvända till den å där de en gång fötts.
Men för att kunna överleva i det salta havsvattnet måste de, under resan från det söta hemmavattnet till havet, genomgå en mängd förändringar.
Vara redo eller dö En särskilt riskabel del av laxfiskens resa är själva åmynningen där sötvatten möter saltvatten. Här utsätts fisken ofta för attacker från olika rovfåglar och upp till 90 procent av fiskarna dör i bräckvattnet. Men trots farorna tillbringar fiskarna ofta flera dagar i dessa områden.
Så varför gör fisken så? Letar de efter mat eller lär de sig att känna igen lukter och andra signaler så att de senare ska kunna hitta tillbaka? Eller kanske stannar de i dessa områden för att förbereda kroppen för att sedan klara av den höga salthalten?
− Även om alla dessa möjligheter kan stämma, är det ett faktum att ingen sötvattensfisk kan överleva i havet om den inte är fysiologiskt förberedd, säger Jeroen Brijs.
Nödvändigt få rätt magkänsla innan resan Under de senaste fem åren har Jeroen Brijs och hans kollegor undersökt de fysiologiska förändringarna i laxfiskar när de flyttar från sött till salt vatten. Resultaten visar att magtarmkanalen spelar en viktig roll för att upprätthålla salt- och vattenbalansen, bland annat genom att blodflödet till magtarmkanalen ökar samtidigt som vissa typer av tarmrörelser också ökar.
− De förändringarna som sker i magtarmkanalen är helt nödvändiga för att fiskarna ska överleva vandringen. Misslyckas de att kompensera för det salta havsvattnet kommer fiskarna snart att dö av uttorkning, säger Jeroen Brijs.
I sin avhandling visar han även att tiden det tar för dessa fysiologiska förändringar stämmer väl överens med den tid som vissa laxfiskar normalt tillbringar i åmynningens bräckvatten innan de ger sig ut i havet.
− Resultaten visar att även om fiskarna riskerar att bli tagna av rovfåglar så är de tvingade att stanna i åmynningen så länge att deras magtarmkanal har nog med tid för att kalibrera sig så att den är redo att hantera havsvatten, säger Jeroen Brijs.
Kan få det svårt när klimatet blir varmare Genom att undersöka normala fysiologiska förändringar hos vandrande fiskar kan forskarna också bättre förstå hur dessa kan komma att påverkas när klimatet förändras.
− Resultaten visar att vandrande fiskar kommer få svårt att klara sig om temperaturen fortsätter att öka eftersom högre temperatur ytterligare begränsar deras förmåga att motverka uttorkning, säger Jeroen Brijs.
Kontakt: Jeroen Brijs, mobil 072-3075612, jeroen.brijs@bioenv.gu.se och Catharina Olsson, telefon: 031-7863677
Den utbredda förekomsten av kvicksilver (Hg) i vår miljö och i våra livsmedel har rönt stor uppmärksamhet på grund av den skadliga effekt som dessa föroreningar kan orsaka människor och andra djur. Det är främst metylkvicksilver som ansamlas i levande organismer och denna organiska kvicksilverform verkar som ett starkt nervgift.
Det är väl känt att vissa bakterier och arkéer kan omvandla oorganiskt kvicksilver till metylkvicksilver. Omvandlingen sker främst under syrefria förhållanden, exempelvis i sjösediment, men vi vet ännu inte vilka miljöfaktorer som avgör hur mycket metylkvicksilver som bildas eller hur snabbt processen sker. Nu visar ny forskning som utförts vid Uppsala och Umeå universitet att den molekylära sammansättningen av det organiska materialet spelar en avgörande roll för regleringen av denna process.
Kvanifierade metyleringsprocessen
– Studien är ett viktigt steg mot att förstå processerna för bildning av metylkvicksilver på en molekylär nivå och den nya kunskapen kommer att hjälpa oss modellera den globala kvicksilveromsättningen och identifiera kvicksilverrelaterade hälsorisker kopplat till akvakultur och fiske eller dricksvattenproduktion, säger Andrea Garcia Bravo, postdoktoral forskare vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet och huvudansvarig för studien.
Studien har utförts i ett samarbete mellan Stefan Bertilssons forskargrupp vid Uppsala universitet och Eriks Björns forskargrupp vid Umeå universitet. Genom att följa omvandlingen av olika isotop-inmärkta kvicksilverföreningar kunde forskarna först kvantifiera metyleringsprocessen i olika typer av sediment från sjöar i mellansverige. Därefter bestämdes sedimentens innehåll av organiska föreningar med hjälp av en ny pyrolys-masspektrometri metod som utvecklats av medförfattaren Julie Tolu.
– Organiska föreningar är den huvudsakliga energikällan för de mikroorganismer som utför kvicksilvermetyleringen, men vi blev trots det förvånade över hur starkt kopplad processen visade sig vara till det organiska materialets molekylära sammansättning, säger Erik Björn, universitetslektor på Kemiska institution vid Umeå universitet.
Extern tillförsel från avrinningsområden
Kolföreningar i sedimenten som tillförts från växtplankton, exempelvis algblomningar, leder till ökad produktion av metylkvicksilver i sedimenten. Kolföreningar som istället har sitt ursprung i omgivande markområden ger inte denna typ av stimulerande effekt.
– Men de kan kopplas till extern tillförsel av metylkvicksilver från avrinningsområdet; kvicksilver som metylerats i omgivande jordar och våtmarker för att därefter transporteras in till sjöarna, förklarar Stefan Bertilsson, professor vid Uppsala universitet.
Forskarna, från bland annat Kungliga tekniska högskolan (KTH), Science for Life Laboratory (SciLifeLab) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), har funnit att regleringen av genernas aktivitet verkar vara beroende av förändringar i hur cellens kromatin (DNA plus tillhörande packningsproteiner) är organiserat.
Genom att använda en ny typ av mikroskop, där detaljer med extremt hög upplösning kan urskiljas, påvisar forskarna att strukturella förändringar i DNA-molekylen är korrelerade med en koordinerad aktivering av ståndargenerna. Denna mikroskopteknik, så kallad nanoskopi, ledde för övrigt till 2014 års nobelpris i kemi.
Reglering på kromatinnivå
Resultaten publiceras i ett kommande nummer av den vetenskapliga tidskriften Nucleic Acids Research och tyder på att specifika delar av ett utvecklingsprogram i flercelliga organismer kan vara reglerat på kromatinnivå. I det specifika fallet verkar generna som regleras på detta sätt främst vara viktiga för interaktionen mellan ståndarnas pollen och pistillens stigma, vilket har stor betydelse för bland annat artbildning.
Arbetet lägger grunden för fortsatta evolutionära studier om hur reglering av olika utvecklingsprogram kan påverka hur växterna kan skilja på pollen från sig själv och pollen från andra växter.
Såsom allt oftare är fallet med nutida biologisk forskning har projektet från första början varit helt avhängigt av ett nära samarbete mellan experimentalister (växtgenetiker vid SLU) och dataanalytiker (bioinformatiker vid KTH och SciLifeLab), där båda grupperna varit lika viktiga för genomförandet.
