Sötvattensystem står för hälften av de globala utsläppen av metan, som är en kraftfull växthusgas som bidrar till den globala uppvärmningen. Men kunskapsluckor har funnits om flodernas och bäckarnas roll för utsläppen.
En studie från forskare i Sverige och USA ger nu nya insikter i globala nivåer, mönster och drivkrafter för metanutsläpp från vattendrag.
Torvmarker och våtmarker kraftfulla metankällor
Forskarna förväntade sig att hitta de högsta utsläppen i tropikerna, där det är varmt, eftersom den biologiska produktionen av metan är mycket temperaturkänslig.
– I stället fann vi att utsläppen också är förhöjda på tundran och i barrskogsregionen, trots låga temperaturer. Orsaken är sannolikt att nordliga vattendrag ofta står i förbindelse med torvmarker och våtmarker, som är kraftfulla metankällor, säger forskaren Gerard Rocher Ros vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Bäckar och floder är mycket dynamiska ekosystem. För att kunna förutsäga metanutsläppen på global nivå krävdes att forskarna samlade in omfattande data. Före studien ägnade de flera år åt att sammanställa observationer av metan i floder och vattendrag. De fördes sedan in i en offentlig databas.
– Genom att tillämpa maskininlärningsverktyg på dessa många tusen observationer över hela världen kunde vi så småningom modellera metanutsläpp från vattendrag på stora rumsliga skalor, säger Gerard Rocher Ros.
Bidrar till växthusgaser i atmosfären
Kartläggningen visade att de samlade utsläppen av metan från jordens bäckar och floder verkligen är ett viktigt flöde till atmosfären, och i nivå med vad som dokumenterats för sjöar.
Det globala mönstret var att höga utsläpp från vattendrag ofta är förknippade med egenskaper i landskapet som främjar metanproduktion genom ökad tillförsel av organiskt material och syrefattiga förhållanden i sediment, i synnerhet i jordar och våtmarker i avrinningsområdet.
Det visade sig dock att temperatur inte var ett bra sätt att förutsäga höga metanutsläpp från floder och vattendrag, varken på global nivå eller vid jämförelser inom enskilda vattendrag över tid.
Skiljer sig från sjöarna
Medan metanutsläpp från sjöar och våtmarker ofta regleras av temperaturen, verkar vattendrag alltså inte fungera på samma sätt.
– Det här innebär att andra processer kan påverka metanutsläppen från floder, till exempel förändringar i avrinningen eller i de hydrologiska kopplingarna till mark och våtmarker, säger forskaren Ryan Sponseller vid Umeå universitet och fortsätter:
– Detta är viktigt när vi beräknar framtida metanutsläpp. Medan temperaturökningar kan vara den viktigaste drivkraften för sjöar och våtmarker, kan det för floder vara viktigare att förstå hur miljöförändringar ökar eller minskar metantillförseln från det omgivande landskapet, men detta är fortfarande osäkert.
Högre utsläpp i förändrade miljöer
Eftersom metanproduktion är mycket beroende av organiskt material och låg syrehalt, utnyttjade författarna också den nya databasen för att undersöka hur människor direkt kan påverka metanutsläppen från floder. De konstaterar att miljöer som i hög grad förändrats av människan – till exempel dikade vattendrag, kanaler och floder nedanför avloppsreningsverk – också tenderar att ha förhöjda utsläpp.
– Människor modifierar aktivt vattensystem över hela världen, och i allmänhet verkar dessa förändringar öka metanutsläppen. Forskningsresultaten visar att en bieffekt av restaurering av vattendrag kan vara en minskning av metanutsläppen från vattendrag, säger Ryan Sponseller.
Kan användas i klimatmodeller
Eftersom forskarna kunde ta fram månadsvisa globala kartor över metanutsläpp från floder är databasen också användbar för att bättre förstå den globala metancykeln, och den införlivas för närvarande i den senaste versionen av den globala metanbudgeten.
– Det här är viktigt eftersom en bättre förståelse av alla metankällor, deras omfattning och rumsliga mönster verkligen kan bidra till att förbättra Earth System Models. Det är de storskaliga modeller som används för att förutsäga det framtida klimatet och som vi behöver för att förbereda samhället, säger Gerard Rocher-Ros.
Gerard Rocher-Ros, postdoktor vid institutionen för skogens ekologi och skötsel, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå, gerard.rocher.ros@slu.se
Ryan Sponseller, docent vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, ryan.sponseller@umu.se
Rökning är idag en välkänd riskfaktor, men få känner till att smärta kan påverka risken för död efter en hjärtinfarkt.
Forskare har nu studerat sambandet mellan smärta, rökning och död genom att följa 18 000 personer i cirka åtta år efter att de haft en hjärtinfarkt.
Risken för död ökar efter hjärtinfarkt
Omkring 45 procent av patienterna i studien angav att de hade måttlig eller svår smärta ett år efter hjärtinfarkten.
– Vi fann att risken att dö under studieperioden var större för de personer som angav att de hade smärta ett år efter sin hjärtinfarkt jämfört med dem som inte hade smärta, säger forskaren Linda Vixner vid Högskolan Dalarna.
Studien visar också att personer med svår smärta dör tidigare jämfört med rökare.
– Risken att dö under studieperioden var dubbelt så hög för dem som hade svår smärta jämfört med de som inte hade smärta. För dem som hade måttlig smärta var risken 35 procent högre, säger forskaren Björn Äng vid Högskolan Dalarna.
Smärta underskattad riskfaktor
Omkring 20–40 procent av Sveriges befolkningen lider idag av långvarig smärta. Tidigare har det varit till stora delar varit okänt hur smärta kan ses som en egen riskfaktor för att utveckla andra sjukdomar och för tidig död. Långvarig smärta har därför setts som ett symtom på annan sjukdom eller skada.
Sedan 2019 har dock Världshälsoorganisationen, WHO, fastställt att långvarig smärta är ett eget sjukdomstillstånd.
– Vi behöver i större utsträckning än tidigare betrakta långvarig smärta som en egen riskfaktor för att utveckla andra sjukdomar eller för tidig död. Vår studie ökar förståelsen för smärta som en viktig riskfaktor och bekräftar att det är en underskattad riskfaktor för död de närmaste åren efter en hjärtinfarkt, säger Linda Vixner.
Linda Vixner, docent i medicinsk vetenskap vid institutionen för hälsa och välfärd, Högskolan Dalarna, lvi@du.se
Björn Äng, professor i medicinsk vetenskap vid Högskolan Dalarna, bja@du.se
Det är väl känt att natur är positivt för människor. Framför allt i städer har studier visat att träd och annan grönska bidrar till ett bättre mående. Men orsaken till detta fenomen, som kallas för biofili, är omtvistad.
Vissa menar att det är självklart att människan känner en automatisk positiv anknytning till naturen eftersom människans utveckling skett där. Andra menar att påverkan under uppväxten avgör hur vi ser på naturen.
Nu har forskare från Göteborgs universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, gått igenom flera studier som undersöker både medfödda faktorer och det individer får uppleva under livet, främst under barndomen.
Samspel arv och miljö
Forskarnas slutsats blir att både arv och miljö påverkar individens förhållningssätt till naturen, men att det finns en lång rad faktorer som påverkar hur kärleken till naturen tar sig uttryck.
– Vi kan slå fast att många människor har en omedveten positiv upplevelse av natur. Men biofili-hypotesen bör modifieras så att variationen i individers förhållande till naturen kopplas till ett samspel mellan arv och miljöpåverkan, säger forskaren Bengt Gunnarsson vid Göteborgs universitet.
Människor reagerar nämligen olika på naturen. I en japansk studie fick försökspersoner vandra i skog respektive stad samtidigt som deras hjärtslag mättes. Det visade att de positiva känslorna under skogsvandring ökade hos 65 procent av personerna. Långt ifrån alla upplevde alltså natur som något positivt.
Barndomens naturupplevelser kan påverka
En annan studie inom miljöpsykologi visade att försökspersoner omedvetet dras till natur i stället för städer, och att det här draget förstärktes hos dem som haft en naturrik barndom.
– I ytterligare en studie på enäggs- och tvåäggstvillingar kunde man se att det finns en genetisk komponent som påverkar individens positiva eller negativa förhållande till naturen.
Men studien visade också miljöns betydelse för attityden till naturen. Dessutom kan natur kan betyda helt olika saker för olika individer. Vissa uppskattar mest en park med gräsmattor och planterade träd, andra mår bättre av att vistas i ren vildmark.
Forskarna menar att även denna variation avgörs av både arv och miljö.
– Därför är det viktigt att vi inte standardiserar naturen när vi planerar för grönska i våra städer. Vi får inte ersätta vild grönska med en park och tro att det är bra för alla, säger forskaren Marcus Hedblom vid SLU.
Natur i staden har många fördelar
I dagens stadsplanering har förtätning varit en vanlig väg för att uppnå en mer hållbar stad. Detta kan ibland krocka med strävan att erbjuda natur i städerna.
Ett stort antal studier pekar på att parker och grönområden i städer bidrar till ökad fysisk aktivitet och stressåterhämtning. Grönskan i våra städer är också viktig ur andra aspekter. Träd kan rena luften och bidra med sin skugga för att skapa ett drägligt klimat i staden under varma dagar.
– Det finns troligen ett ganska stort antal personer som inte hyser så positiva känslor för naturen, delvis på grund av ärftliga faktorer. Framtida undersökningar, som gräver djupare i frågan om samspel mellan arv och miljö, är ett måste om vi ska förstå vad som formar individers förhållande till naturen. Vi måste hela tiden ha med oss att vi är olika och ta hänsyn till det när vi planerar för olika naturområden i städerna, säger Bengt Gunnarsson.
Bengt Gunnarsson, professor emeritus i miljövetenskap på institutionen för biologi och miljövetenskaper, Göteborgs universitet, bengt.gunnarsson@bioenv.gu.se
Det är känt sedan tidigare att fysisk aktivitet kan förebygga vissa typer av cancer. Men forskare har nu studerat kopplingen mellan fysisk kondition vid mönstring och risken att senare insjukna i 18 olika cancerformer.
Analyserna bygger på data från drygt en miljon män som mönstrade i Sverige under åren 1968 och 2005.
Tydligast minskning vid magtarmcancer
Studien visar att bra kondition vid mönstring följdes av lägre risk att utveckla cancer i huvud-halsområdet, matstrupen, magsäcken, bukspottkörteln, levern, tjocktarmen, ändtarmen, njurarna och lungorna.
Kopplingarna till kondition var starkast för cancersjukdomar i magtarm-kanalen, däribland cancer i matstrupe och lever. Här hade personer med bra kondition vid mönstring cirka 40 procent lägre risk att drabbas. De hade även 20 procent lägre risk att få cancer i magsäck och tjocktarm.
Forskargruppen på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet har även studerat kondition vid mönstring och dödlighet inom fem år efter en cancerdiagnos senare i livet.
Lägre dödlighet vid cancerdiagnos
Preliminära data visar att dödligheten i cancer, alla kategorier, var i genomsnitt 30 procent lägre för personer som haft bra kondition.
– Att ha god kondition verkar både kunna minska risken att få många typer av cancer, och göra en bättre rustad för en framgångsrik cancerbehandling om man drabbas. Resultaten förstärker argumenten för att arbeta med att etablera hälsosamma levnadsvanor som leder till god kondition redan tidigt i livet, säger forskaren Aron Onerup vid Göteborgs universitet och St Jude Children’s Research Hospital i Memphis.
Enligt Mats Börjesson, professor i idrottsfysiologi på Göteborgs universitet, grundas levnadsvanor tidigt och är ofta stabila genom livet.
– Studien ska inte tolkas som att det räcker att röra sig som ung, vi tror att det är av stor betydelse fortsatt upp i åren, säger han.
Fler resultat från studien
Deltagarna i studien hade snittålder på 18 år. Alla resultat var oberoende av eventuell övervikt eller fetma, vilket år personerna mönstrade och föräldrarnas utbildningsnivå.
Uppgifterna om rökning var knapphändiga, men sannolikt var personerna med bra kondition oftare rökfria. Detta tros förklara en del av den starka kopplingen mellan sämre kondition och cancer i matstrupe och lever, samt hela kopplingen mellan sämre kondition och lungcancer.
För endast två cancerformer, hudcancer och prostatacancer, var bra kondition i unga år kopplat till ökad sannolikhet för diagnos. En trolig förklaring är att män med bra kondition också har bättre koll på hudförändringar och prostata, vilket leder till fler tidiga vårdkontakter och diagnoser.
Lewykroppssjukdom är ett samlingsbegrepp för Parkinsons sjukdom och Lewykroppsdemens.
– Lewykroppssjukdom beror på att proteinet alfa-synuklein felveckas i hjärnan. När detta händer klumpar proteinet ihop sig och bildar så kallade Lewykroppar, vilket skadar nervcellerna, säger Oskar Hansson som är professor i neurologi vid Lunds universitet.
Tidigare har det inte varit möjligt att med säkerhet avgöra om en person med rörelsesvårigheter eller kognitiva funktionsnedsättningar hade Lewykroppar i hjärnan. Det kunde ses först efter att personen avlidit.
Men nu kan ett ryggvätskeprov visa om det felveckade proteinet förekommer.
Syns före symtom
Oskar Hanssons forskargrupp har nyligen avslutat en stor studie med drygt 1100 personer, där ingen av deltagarna uppvisade några kognitiva nedsättningar eller rörelsesvårigheter. Trots det visade det sig att nära tio procent hade Lewykroppar i hjärnan enligt ryggvätskeprovet. Det går alltså att upptäcka Lewykroppssjukdom redan innan de första symtomen visar sig.
– Trots att personerna inte hade några kognitiva eller neurologiska problem i början av studien, såg vi att de med Lewykroppar i hjärnan försämrades i sina kognitiva funktioner över tid. Det var också de som utvecklade Parkinsons sjukdom eller Lewykroppsdemens under de kommande åren, säger Oskar Hansson.
Försämrat luktsinne
En annan upptäckt var att Lewykroppar är starkt kopplat till nedsatt luktsinne redan innan andra symtom har hunnit utvecklas.
Luktsinnet försämras även när sjukdomen framskrider. Sambandet är så tydligt att det skulle kunna vara motiverat att screena personer över 60 år med ett lukttest för att sedan gå vidare med en testning av ryggvätska för att hitta Lewykroppssjukdom tidigt, menar Oskar Hansson.
– Just nu utvecklas flera läkemedel riktade mot Lewykroppar, som man hoppas ska kunna bromsa sjukdomen. Troligtvis har denna typ av läkemedel störst chans till en bra effekt om det sätts in tidigt i sjukdomsförloppet. Hade man kunnat hitta symtomfria personer med nedsatt luktsinne där testet för Lewybodykroppar är positivt, skulle dessa kunna vara delaktiga i läkemedelsprövningar, med syfte att utveckla nya mediciner för att tidigt stoppa sjukdomen.
Oskar Hansson understryker dock att det finns många orsaker till luktbortfall som inte har med Lewykroppsdemens att göra. Därför är tester med ryggvätskeprov viktigt.
Hjärnförändringar som samverkar
I en annan studie har forskargruppen undersökt drygt 800 personer med kognitiva svårigheter. De såg att omkring var fjärde person hade ett testresultat som talade för Lewykroppssjukdom. Omkring 50 procent av dem med Lewykroppssjukdom hade även ansamling av proteinerna amyloid och tau, som kopplas till Alzheimers sjukdom.
För personer som både hade amyloid och tau, samtidigt som Lewykroppar, var sjukdomsförloppet snabbare. Det tyder på att dessa hjärnförändringar samverkar. Det här är av stor vikt för att kunna förutsäga hur patientens prognos blir.
– Jag tror att detta test för Lewykroppssjukdom kommer börja användas inom relativt kort tid för att förbättra diagnostik och prognosbestämning på kliniker som tar hand om personer med rörelsestörningar och kognitiva symtom, säger Oskar Hansson.
Hoppas på framtida blodprov
Han hoppas också att ett blodprov, som numera finns för Alzheimers sjukdom, kan utvecklas för att upptäcka Lewykroppssjukdom. En av utmaningarna är dock att koncentrationen av proteiner som kommer från hjärnan ofta är 100 – 1000 gånger lägre i blodet än i ryggvätskan. Det försvårar upptäckt av Lewykroppsförändringar.
– För fem år sedan trodde vi å andra sidan, knappt att det skulle ske för Alzheimers sjukdom och nu är det verklighet. Så vi satsar mycket på att förfina metodiken och jag är optimistiskt inför framtiden, säger Oskar Hansson.
Oskar Hansson, professor i neurologi vid enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds universitet, oskar.hansson@med.lu.se
Den europeiska ålen, som är den art som finns i Sverige och övriga Europa, har minskat kraftigt och är listad som akut hotad. Bara några få procent av den ursprungliga populationen finns kvar idag. Minskningen beror på fiske, utbyggnad av vattenkraft och dammar men den kan också ha andra orsaker, till exempel miljögifter och sjukdomar.
Ålarna kan också drabbas av parasiten Anguillicola crassus, en rundmask som härstammar från Asien där den parasiterar på japansk ål. Den har funnits i Europa sedan 1980-talet och tros ha kommit hit via handel med ål och ballastvatten. I Sverige upptäcktes parasiten i ål under 1987.
Skador på simblåsan
I en ny studie har forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, undersökt om förekomst av parasiter påverkar en rad hälsoparametrar, till exempel fetthalt, kondition eller storlek på lever och mjälte.
De flesta av dessa parametrar var dock inte påverkade av antalet synliga parasiter i simblåsan. De flesta ålarna i studien hade relativt få parasiter.
Men det som framför allt oroade forskarna var skador på ålens simblåsa. Det skulle kunna påverka ålen under vandringen, då ålen använder simblåsan för att reglera sin flytkraft.
– Att många av de undersökta ålarna hade synliga parasiter och också skador på sina simblåsor är oroväckande med tanke på ålarnas långa vandring mot Sargassohavet, säger Elin Myrenås, miljöanalytiker vid SLU.
Oklart hur vandring påverkas
Ålen antas ofta vara en tålig art men sjukdomar, parasiter och miljögifter påverkar dem negativt, enligt forskarna.
– Effekterna av den här parasiten är än så länge understuderade, eftersom vi i princip enbart kan undersöka effekter på ål som uppehåller sig i inlandsvatten eller längst kusterna. Eventuella effekter under ålens långa vandring mot Sargassohavet, där de reproducerar sig, vet vi i princip ingenting om, säger forskaren Josefin Sundin vid SLU.
Sedan parasiten upptäcktes har flera studier gjorts för att undersöka om, och i så fall hur, parasiten påverkar europeisk ål. Det är dock svårt att dra några generella slutsatser utifrån dessa studier eftersom resultaten inte är entydiga. Vissa studier har funnit att simblåseparasiten påverkar tillväxt och kondition, medan andra studier inte har funnit några sådana samband.
Stort antal ålar har undersökts
Det skulle kunna bero på att ålar som har parasiter kompenserar genom ett högre intag av föda. Det nya med SLU-forskarnas studie är att de analyserat uppgifter från en stor databas. De kunde kunde då undersöka effekten av parasiter på ett stort antal ålar.
– I EU:s övervakning av ålbeståndet ingår idag att räkna antalet synliga parasiter i simblåsan. Vår studie visar att det vore värdefullt att även samla in data på hur skadad simblåsan är. Då kan vi i framtiden göra bättre analyser av hur allvarlig denna simblåseparasit är, säger Elin Myrenås.
Så gjordes studien
I studien analyserades data över ålar från Ringsjön och Mälaren som samlades in under 2021. I studien ingår också data från 17 000 ålar insamlade från hela Sverige under mer än 30 år.
I Ringsjön hade 82 procent av de undersökta ålarna parasiter, motsvarande siffra för Mälaren var 50 procent. I det större datatestet med ål från hela Sverige var parasiteringsgraden 60 procent. Den ål som hade flest synliga parasiter hade 167 stycken, men det vanligaste var att det rörde sig om 2–3 parasiter.
Josefin Sundin, forskare vid institutionen för akvatiska resurser,
Sveriges lantbruksuniversitet. josefin.sundin@slu.se
Elin Myrenås, miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet, elin.myrenas@slu.se
− Med tanke på de rika gravgåvorna kan vi mycket väl tala om kungliga gravar även om vi idag inte vet så mycket om styrelseskicket av staden. Utan tvekan tillhörde de döda stadens styrelse, säger Peter Fischer som är professor i arkeologi vid Göteborgs universitet.
Gravarna, som ligger utanför den 50 hektar stora bronsåldersstaden Hala Sultan Tekke på Cypern, består av underjordiska kamrar som nåddes via en trång gång från marken. Kamrarna var olika stora, med mått upp till 4 x 5 meter.
Mer än 500 föremål
Den svenska expeditionen har grävt i bronsåldersstaden nära Larnaka sedan 2010. Även tidigare har forskarna hittat kammargravar med värdefulla gravgåvor. Det som skiljer de nyupptäckta kammargravarna från de som tidigare grävts ut är mängden föremål och kvaliteten.
− Sammanlagd hittade vi mer än 500 kompletta föremål fördelade på två gravar. Många av föremålen är av ädla metaller och stenar samt elfenben och lyxig keramik.
I en grav hittades en hästfigurin från cirka 1350 före vår tideräkning. Bild: Peter Fischer
Importerades från många länder
Ungefär hälften av föremålen har importerats från närliggande kulturer. Guld och elfenben kom från Egypten. Ädla stenar, som blå lapis lazuli, mörkröd karneol och blågrön turkos, importerades från Afghanistan, Indien och Sinai. Det finns även föremål av bärnsten från Östersjöområdet.
Gravarna hittades med hjälp av magnetometrar, en typ av mätinstrument som kan producera bilder som visar vad som finns ungefär ner till två meter från ytan.
− Vi jämförde platsen där trasig keramik genom jordbruk hade plöjts fram med magnetometerkartan som visade stora hålrum en till två meter under ytan. Det ledde till att vi fortsatte undersökningen av området och hittade gravarna, säger Peter Fischer.
Dyrbara smycken i gravar
Bland flera välbevarade skelett i gravarna fanns en kvinna omgiven av ett tiotal keramiska kärl, smycken och en rund spegel av brons som en gång i tiden var polerad. Bredvid henne låg ett ettårigt barn med en leksak av keramik.
− Ett flertal individer, båda kvinnor och män, bar diadem och några hade halskedjor med hängsmycken av yppersta kvalitet, sannolikt tillverkade i Egypten under den 18:e dynastin med faraoner som Thutmosis III och Eknaton med hans hustru Nefertiti.
På diademen finns präglade bilder av tjurar, gaseller, lejon och blommor. Majoriteten av de funna keramiska kärlen är importerades från det vi idag benämner Grekland. Expeditionen har även hittat krukor från Turkiet, Syrien, Palestina och Egypten.
Krukor och andra föremål följde med ägarna efter döden. Bild: Peter Fischer
Koppar bakom rikedom
Bland gravgåvorna fanns också vapen av brons, några av dem med elfenbensinläggningar och ett guldinfattat sigill av den hårda mineralen hematit med inristningar av gudar och härskare.
− Anledningen till att de begravda personerna var så rika var produktionen av koppar. Kopparmalm hämtades från de närliggande gruvorna i Troodos-bergen och renades i staden. Sedan exporterades den renade metallen i stora mängder från denna hamnstad till omkringliggande kulturer. Koppar var en viktig vara eftersom den tillsammans med tenn blir den hårda legeringen brons som har gett namnet till bronsåldern, säger Peter Fischer.
Peter Fischer, professor i arkeologi och expeditionens ledare, Göteborgs universitet, peter.fischer@gu.se
Efter den varma sommaren 2018 har barkborren blivit ett rejält problem för skogsbruket i södra och mellersta Sverige. Varje år skadas runt tio miljoner kubikmeter virke bara i Sverige. På kontinenten ser problemen ännu värre ut och i hela Europa skadas runt 100 miljoner kubikmeter virke per år.
Efter årets varma start på sommaren är det troligt att problemen kommer att öka ytterligare, menar forskare.
Idag bränns nästan allt förstört virke till ett lågt värde. Skogsägarna är tvungna att ta bort det angripna trädet inom en kort tid efter angreppet för att minska spridningen.
Barkborren angriper träd och ställer till stora problem för skogsägare. Bara i Sverige förstörs cirka tio miljoner kubikmeter virke varje år.
Skadat virke kan bli textilfiber
Nu kan det dock finnas nya användningsmöjligheter för virke som skadats av barkborrar. Ett projekt vid Stockholms universitet undersöker nämligen om textilfiber från barkborreskadat trä kan ersätta bomullsprodukter inom sjukvården.
Forskarna inom projektet har i en studie visat att barkborreskadat virke kan generera högkvalitativ fiber. Denna fiber kan ersätta bomull för flera funktioner inom bland annat sjukvården. Samtidigt går det att få fram miljövänliga, så kallade gröna kemikalier som kan användas i kemikalieindustrin eller som biodrivmedel, bland annat för flygtransporter.
– Genom att använda en restström, med lågt värde, visade det sig att miljöpåverkan av den genererade fibern från barkborreskadat virke var betydligt lägre än bomull avseende bland annat vattenförbrukning, klimatförändringar, landanvändning och resursanvändning. Resultaten har en positiv påverkan på 10 av 17 FN:s globala mål för hållbar utveckling, säger Joseph Samec som är professorer inom kemi vid Stockholms universitet.
Kan ersätta delar av bomullstillverkning
Om tekniken implementeras i Europa finns, enligt Joseph Samec, potential att tillverka 15 miljoner ton textilfiber och fyra miljoner ton gröna kemikalier.
– 15 miljoner ton textilfiber motsvarar nästan 60 procent av bomullstillverkningen och därmed skulle 20 miljoner hektar bördig jordbruksmark kunna friläggas för matproduktion. Detta utan att fälla träd som ändå inte skulle stått kvar i skogen, säger Joseph Samec.
Forskningsprogrammet drivs av Region Stockholm, Stockholms universitet och Mistra SafeChem.
När stadsområden expanderar flyttar allt fler djur in i städer och samhällen. Vissa djur kan dra fördel av mildare temperaturer och färre naturliga fiender i stadsmiljöer, men de måste även hantera föroreningar och förändringar i sin föda.
Tidigare forskning har visat att talgoxar som lever i städer har blekare gul-orange-röda färgtoner jämfört med fåglar som lever på landsbygden. Men de studier som gjorts har endast fokuserat på enskilda geografiska platser.
– Därför använde vi fjäderprover insamlade från urbana och skogslevande talgoxar i hela Europa. Olika metoder bekräftade alla att stadslevande talgoxar har en blekare fjäderdräkt, säger biologiforskaren Hannah Watson vid Lunds universitet.
Blekare fjäderdräkt kan påverka hälsan
Den gula färgen i stjärtfjädrarna hos talgoxar kommer från karotenoider, som fåglarna får genom att äta insekter. Insekterna får i sin tur i sig näringsämnet från växterna de äter.
Karotenoider är viktiga antioxidanter som hjälper kroppen att bekämpa de giftiga effekterna av föroreningar. Om stadsfåglar inte kan få i sig tillräckligt med karotenoider från sin föda blir deras fjäderdräkt blekare. Det resulterar i svagare skydd mot de skadliga hälsoeffekterna av föroreningar.
– Våra resultat tyder på att fåglar i staden inte får i sig rätt kost. Detta kan hjälpa oss att förstå hur vi kan skapa stadsmiljöer som gynnar biologisk mångfald. Genom att plantera fler inhemska träd och växter i våra trädgårdar och parker kan vi hjälpa småfåglar, som talgoxar, genom att erbjuda dem hälsosam föda av insekter och spindlar för dem själva och deras ungar, säger Hannah Watson.
Effekten varierar i Europa
Förvånansvärt nog fann forskarna att städers effekt på fåglar varierar över Europa. Till exempel hade skogslevande talgoxar i Lissabon betydligt ljusare fjädrar än deras stadslevande släktingar. I Malmö däremot var skillnaden i fjäderdräkt mellan stad och land betydligt mindre märkbar.
– Vi behöver ytterligare forskning för att förstå varför vissa städer har mer gynnsamma miljöer för fåglar och djurliv än andra. Detta kan hjälpa stadsplanerare att utveckla en politik som främjar biologisk mångfald och förbättrar livskvaliteten för människor som bor i städer, säger Hannah Watson.
Hannah Watson, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet, hannah.watson@biol.lu.se
Självskadebeteende hos unga innebär lidande och ökar risken för självmord. Nu har forskare studerat om en internetbehandling kan minska självskadebeteende hos ungdomar. Studien tyder på att behandlingen har god effekt.
– Behandlingen bygger på teorin att om du lär ungdomar mer effektiva strategier för att hantera sina känslor kommer de inte längre ha samma behov av att skada sig själva. Våra resultat tyder på att det antagandet stämmer, säger forskaren Johan Bjureberg vid Karolinska institutet.
Behandling under tre månader
Självskadebeteende fungerar ofta känsloreglerande i stunden, men har många negativa konsekvenser. Tanken med behandlingen som kallas IERITA, Internet-delivered Emotion Regulation Individual Therapy for Adolescents, är att minska självskadebeteende genom att förbättra förmågan att hantera och reglera känslor.
Behandlingen genomförs i elva delar över tolv veckor. Föräldrar har en separat kurs i sex delar som syftar till att kunna stötta sitt barn. Under behandlingen har både ungdomen och föräldrar webbaserad kontakt med en behandlare.
Forskare har nu utvärderat effekterna av internetbehandlingen. I studien deltog 166 ungdomar mellan 13 och 17 år som skadat sig själva minst fem gånger, och minst en gång den senaste månaden. Även deras föräldrar deltog i studien.
Så gjordes studien
Deltagarna slumpades till att testa behandlingen IERITA som tillägg till reguljär vård inom barn- och ungdomspsykiatrin BUP, eller primärvård. En kontrollgrupp fick enbart reguljär vård.
Studien genomfördes mellan 2017 och 2020 på mottagningar i Stockholm, Västra Götalandsregionen och Region Skåne.
82 procent minskning
Internetbehandlingen som tillägg till reguljär vård resulterade i 82 procent minskning av självskadeepisoder och andra destruktiva beteenden. Ungdomarna fick även bättre förmåga att hantera sina känslor och ökad funktionsnivå, efter behandlingen jämfört med 47 procent vid behandling med enbart reguljär vård. Effekterna höll i sig vid en uppföljning tre månader senare.
Forskarna arbetar nu för att internetformatet ska öka tillgänglighet till behandling i fler regioner.
– Det finns få vetenskapligt utvärderade behandlingar för självskadebeteende och de som finns är det ofta kö till och erbjuds endast i tätorter. Målet med projektet var att öka tillgängligheten till behandlingen genom att erbjuda en lågtröskelbehandling som inte kräver att man åker till en mottagning, säger forskaren Clara Hellner vid Karolinska institutet.
Clara Hellner, adjungerad professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet, clara.hellner@ki.se
Johan Bjureberg, psykolog och docent vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet, johan.bjureberg@ki.se
Helena Andersson är universitetslektor vid institutionen för idrottsmedicin vid Umeå universitet och hennes forskning fokuserar på damfotboll.
– Jag vill bidra till att damfotbollen utvecklas. Majoriteten av forskning inom fotboll är gjord på män, och den forskning som finns på kvinnor är oftast gjord på seniora spelare, det vill säga spelare på högsta nivå. Inte alls på unga tjejer, säger Helena Andersson.
Sprang för lite på träning
Hon ingår just nu i ett forskningsprojekt om tränings- och matchbelastning för unga, kvinnliga fotbollsspelare.
Forskarna har utrustat flicklandslagsspelare i åldern 16–19 år med gps-enheter som loggar deras aktivitet under träning respektive match.
– Vi vill se hur träningsmiljön ser ut för de här unga tjejerna, jämfört med en landskamp, och se om de får tillräckligt med träning för att klara matcherna på den här nivån. Vi utvärderar den externa belastningen: hur långt de springer, hur många sprints de gör, samt hur många start och stopp det blir. Utöver det fyller spelarna i en träningsdagbok, säger Helena Andersson.
Projektet startade 2019 och pågår fram till 2024. De första tre årens data visar bland annat att andelen löpning i hög fart, som i projektet satts till distanser över 15 kilometer i timmen, är relativt liten i jämförelse med matchmiljön.
– Jämfört med matchen saknas en del av den höga farten. Om man inte tränar på sprints och högfartslöpning och bara gör det på match, kan skaderisken öka och man är inte heller förberedd på de fysiska krav som matchen innebär, säger Helena Andersson.
Högre farter inom damfotbollen
Med de nya resultaten hoppas forskarna kunna bidra till att bättre förbereda damfotbollsspelarna inför matcher, utveckla träningsmetoderna och minska skaderisken, men också förbereda spelarna för den internationella arenan.
– Man ser i rapporter från FIFA, från senaste VM 2019, att andelen sprint och löpning i hög fart ökar dramatiskt. Spelarna springer mer och snabbare, och gör fler sprints, säger Helena Andersson och fortsätter:
– Damfotbollen har utvecklats mycket, framför allt rent fysiskt. Fotbollsspelarna tränar mer i dag än tidigare och börjar nå sina maximala kapaciteter i högre utsträckning. För om andra springer snabbare måste man träna på att springa snabbare själv, för att kunna vinna mot de bästa, säger Helena Andersson.
Världsmästerskapet i fotboll för damer 2023 pågår från den 20 juli till den 20 augusti i Australien och Nya Zeeland.
Helena Andersson, universitetslektor vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, helena.andersson@umu.se
Att nervsystemet i människor och andra djur skickar elektriska impulser känner de flesta till. Men har även växter elektriska signaler, trots att de saknar nervsystem? Jo, även i växter förekommer elektrisk signalering som uppstår som svar på beröring och faktorer som stressar växten, till exempel skador från växtätande djur och angrepp på rötterna.
Till skillnad från djur som kan flytta sig för att komma undan, är växter tvungna att klara av stressande förhållanden på platsen där de växer.
– I dag finns ett stort behov att utveckla växter som är mer motståndskraftiga mot stress för att vi ska kunna odla mat och ha friska skogar även i framtiden. Därför är det är viktigt att vi förstår hur växter reagerar på stress och jag tror att den här nya tekniken kan bidra till den forskningen, säger forskaren Eleni Stavrinidou vid Linköpings universitet.
Hos en del växter har elektriska signaler också visat sig vara kopplade till snabba rörelser. Den köttätande växten Venusfälla används av forskare som modellsystem för snabb signalering i växter.
På insidan av Venusfällans gap sitter små känselhår. När ett hår böjs, exempelvis av en insekt, kan det leda till att fällan smäller igen. Infångade djur bryts sedan ner av ett enzym i fällan och växten tar upp näringen. Men för att fällan ska stängas behövs att känselhår berörs två gånger inom cirka 30 sekunder. På så sätt kan växten spara energi genom att inte slå igen varenda gång ett hår stimuleras av annat än potentiella bytesdjur.
Elektrisk signalering i levande organismer
Elektrisk signalering i levande organismer bygger på att det finns en spänningsskillnad mellan cellers insida och miljön utanför. Spänningsskillnaden skapas av att joner, som är elektriskt laddade atomer, flyttas över cellmembranet. När något triggar i gång en signal – exempelvis mekanisk stimulering i form av att ett känselhår böjs – flödar joner mycket snabbt genom cellmembranet. Den snabba förändringen i spänningsskillnad ger upphov till en impuls som sedan sprids vidare.
I den aktuella studien demonstrerar forskare en multielektrod-teknologi, som de använt för att undersöka hur den elektriska signalen uppstår och sprids i Venusfälla.
Det nyutvecklade mätinstrumentet består av en mycket tunn film med elektroder i. Eftersom den är ungefär lika tunn som plastfolie som används för att täcka livsmedel, kan den följa formen på utsidan av växtens bladflikar.
Venusfällan lyhörd för beröring
Forskarna petade på ett känselhår och mätte med hjälp av runt 30 elektroder signalen som uppstod i bladet. De filmade också växtens rörelser så att de kunde korrelera den elektriska signalen med Venusfällans stängning.
Forskarna Abdul Manan Dar och Eleni Stavrinidou visar hur multielektrodstekniken kan användas för att undersöka hur elektriska signaler uppstår och sprids i växten Venusfälla. Bild: Thor Balkhed
Tidigare forskning har oftast använt endast en mätpunkt, men då inte kunnat avgöra var signalen uppstår och inte heller i vilka riktningar den fortplantar sig.
– Nu kan vi med säkerhet säga att den elektriska signalen kommer från Venusfällans känselhår. Med vår teknologi ser vi också att signalen framför allt sprider sig radiellt från håret utan någon tydlig riktning, säger Eleni Stavrinidou.
Öppnar för nya möjligheter
Den nya mättekniken låter också forskarna upptäcka ny information. Eftersom de kunde mäta signaler från hela fällan såg de att det ibland uppstår signaler spontant och att dessa kommer från känselhår som inte har stimulerats.
– Det är mycket intressant och vi vet ännu inte varför det händer och vad funktionen är. En av de viktigaste sakerna med den här studien är att vi visar att bioelektroniska tekniker, som används mycket inom neurovetenskaplig forskning, också kan tillämpas direkt i forskning om växtfysiologi. Det öppnar upp möjligheter att göra nya upptäckter, säger Eleni Stavrinidou.
Den nya tekniken har utvecklats av forskare vid Linköpings universitet i samarbete med forskare vid Columbia University, som använder teknologin för neurovetenskapliga undersökningar i djur.
Eleni Stavrinidou, universitetslektor på institutionen för teknik och naturvetenskap vid Linköpings universitet, eleni.stavrinidou@liu.se
Fästingarna är som mest aktiva under våren och försommaren med en andra topp i slutet av sommaren. Men det har kommit även rapporter om fästingar på djur under vintern. Forskare har därför undersökt vanliga fästingar under vintertid.
– Såvitt vi vet har inte vinteraktiviteten undersökts vetenskapligt tidigare. Vi ville se om fästingarna kunde hitta värdar och suga blod även på vintern och hur det påverkades av vädret, säger forskaren Petter Kjellande vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Rådjur kontrollerades flera gånger
Forskarna studerade fästingar hos rådjur under tre vintrar i Grimsö utanför Lindesberg och Bogesund i Stockholms skärgård. I studien fångade forskarna in vilda rådjur vid flera tillfällen under perioden december- februari.
Vid första fångsten undersöktes rådjuren och fästingar plockades bort. Då visste forskarna att om de hittade nya fästingar vid nästa fångst någon vecka senare måste de ha tillkommit sedan förra tillfället.
De kopplade därefter de nya fästingarnas förekomst på rådjuren till olika vädervariabler som snödjup, nederbörd och temperatur.
Klarar låga temperaturer
Det visade sig att flera rådjur hade fått nya fästingar trots att utomhustemperaturen var under fem plusgrader.
– Det kunde till och med vara under 0 grader i området den dagen fästingen hittade rådjuret och började suga blod. Men den verkliga temperaturen exakt på den plats där rådjur och fästing hittade varandra kan vi inte veta, där var det kanske inte lika kallt som SMHI:s väderstation anger, säger Petter Kjellander.
I Bogesund hittades fästingar på hälften till var tredje rådjur, det varierade lite mellan de olika vintrarna. I Grimsö var det inte alls lika vanligt med fästingar på vintern även om det förekom i några fall.
Varmare vintrar kan ge fler fästingar
Det som framför allt påverkade fästingarnas aktivitet var temperatur. Sannolikhet att hitta vinteraktiva fästingar var högre om det var en varmare dag.
– Men det är inte säkert att fästingarna sitter i vegetationen och väntar på att en lämplig värd ska gå förbi som de gör på sommaren. Det kan vara så att de finns där rådjuren vilar för natten och aktiveras av rådjurens lukt och värme. För varje enskild fästing är det ett lotteri att faktiskt hitta ett värddjur – och kanske är de beredda att chansa, även om det är kallt, säger Petter Kjellander.
Han konstaterar att beteendet kan leda till att fästingpopulationen förökningstakt påverkas något. De kan bli ännu fler.
– Om vintrarna blir mildare blir beteendet sannolikt vanligare, säger Petter Kjellander.
Påverkar troligen inte sjukdomar
Nästa steg i forskningen är att undersöka vilka virus och bakterier vinteraktiva fästingar bär på.
Petter Kjellander tror inte att vinteraktiviteten har någon större betydelse för spridningen av sjukdomar, så länge det inte blir ännu vanligare. Sjukvården bör dock vara medveten om att patienter kan drabbas av fästingburna sjukdomar som borrelia och TBE även under vintertid.
Studien är ett samarbete mellan SLU Grimsö forskningsstation, Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, och Linköpings universitet.
Petter Kjellander, professor viltekologi vid nstitutionen för ekologi, SLU, petter.kjellander@slu.se
När örat utsätts för högt ljud, till exempel vid en konsert eller vistelse i en bullrig miljö, kan hörseln försämras tillfälligt. Om exponeringen för högt ljud upprepas många gånger kan hörseln skadas permanent.
Men även om bullerskador är en ledande orsak bakom hörselnedsättning, är de exakta mekanismerna till stor del oklara. Forskning pågår därför för att ta reda på hur skadorna uppstår och om det går att förhindra dem.
Gåtfull signal har förbryllat forskare
I innerörat, eller hörselorganet, finns cirka 15 000 hårceller. När hårcellerna träffas av ljudvågor omvandlar de vibrationerna till elektriska nervsignaler. Signalerna leds till hjärnan som tolkar dem och det är först då vi uppfattar ljudet.
Signalen från hårcellerna består av två delar som kallas AC och DC. AC-signalen ger hjärnan information om ljudets styrka och dess frekvens, det vill säga hur ljust eller mörkt ljudet är.
Men DC-signalen har förblivit något av en gåta. Ända sedan signalen upptäcktes för runt 70 år sedan har forskare frågat sig vilken funktion den har.
När man mäter de elektriska signalerna från hörselorganets hårceller märks DC-signalen genom att den får AC-signalen att skifta en aning – i antingen positiv eller negativ riktning. Olika studier som har försökt karaktärisera DC-signalen har kommit fram till olika resultat när det gäller dess polaritet.
Signalerar hälsostatus till hjärnan
Men en studie vid Linköpings universitet kan nu visa att DC-signalens polaritet ändras från positiv till negativ när hörselorganet har utsatts för skadligt ljud. Signalen kan med andra ord indikera örats hälsostatus.
– Den här signalen verkar kunna vara ett sätt för kroppen att meddela hjärnan om örat är friskt eller inte och på så sätt underlätta hjärnans förmåga att uppfatta svaga ljud. Hjärnan kan förstärka en svag signal från hörselorganet. Om hjärnan får information om att örat inte fungerar normalt behöver den inte lägga kraft på att försöka förbättra signalen för att uppfatta ljud från ett skadat öra, säger forskaren Pierre Hakizimana vid Linköpings universitet.
Förhoppningen är att upptäckten kan bidra till ny forskning om hur DC-signalen skulle kunna användas till att diagnosticera hörselförlust som orsakats av skadligt ljud. Detta har hittills inte kunnat lösas eftersom man inte vetat hur signalen kan tolkas, eller hur den ska kunna isoleras och mätas hos människor på ett tillförlitligt sätt.
I studien framgår också att DC-signalen skapas av kaliumjonkanaler som släpper ut kaliumjoner genom hårcellers membran.
Pierre Hakizimana, förste forskningsingenjör vid institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet. pierre.hakizimana@liu.se
Under de senaste 15 åren har dna-forskning bit för bit byggt upp en bild av den europeiska stenålderns historia. Innan jordbruket spred sig till Europa fanns grupper av jägare och samlare i olika delar av Eurasien, som också blandade sig med varandra.
En ny studie visar att blandningen av dessa jägar- och samlarlinjer var starkt kopplad till geografi.
Studien har gjorts av forskare vid Uppsala universitet i samarbete med ett internationellt forskarlag. De har tagit fram nya genetiska data från 56 central- och östeuropeiska individer från stenåldern.
Forskare har studerat genetiska data från européer som levde för ungefär 6000 år sedan. På bilden ses kvarlevorna av en individ vid utgrävningsplatsen Książnice 2 i Polen. Bild: Stanislaw Wilk
Folkgrupper blandades
Flera tidigare dna-studier om Europas förhistoria har också visat att spridningen av jordbruket var starkt kopplad till genflödet från Anatolien i nuvarande Turkiet. Denna grupp skilde sig mycket, både genetiskt och kulturellt, från de europeiska jägar-samlarna.
Jordbruket bredde dock ut sig på olika sätt i olika geografiska områden. Det här ledde till att folkgrupperna blandades på olika sätt i olika delar av Europa.
– Dessa skillnader i blandningen av linjer och kulturer kan berätta för oss om maktförhållandena mellan olika grupper, säger forskaren Tiina Mattila som är populationsgenetiker vid Uppsala universitet.
I studien tittade forskarna också på nära släktingar.
– Gemensamma gravar antas ofta vara familjegravar, men i vår studie var detta inte alltid fallet. Detta visar att redan under stenåldern spelade andra sociala faktorer också en roll i begravnings-praxis, säger Helena Malmström som är arkeogenetiker vid Uppsala universitet.
Del av ett genetiskt pussel
En omfattande bild av stenålderseuropéernas genetiska historia har vuxit fram. Den nya studien lägger ytterligare detaljer till detta pussel.
– Vi kan visa att vissa delar av Europa – som området runt Dnipro-flodens delta – befolkades av en grupp jägare och samlare under många tusen år. Detta trots att många andra delar av Europa förändrade sitt sätt att leva i samband med att nya grupper anlände som producerade mat genom att bruka jorden, säger Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Uppsala universitet.
Även låga koncentrationer av luftföroreningar är förknippade med sämre hälsa, och tidigare forskning har hittat ett samband mellan luftföroreningar och demensrisk. Nu har forskare undersökt detta samband.
– Det finns en betydande indirekt effekt av luftföroreningar på demens, säger forskaren Giulia Grande vid Karolinska institutet.
I den nya studien har forskare studerat drygt 2 500 vuxna i upp till tolv år. Deltagarna hade en medelålder på 73 år och bodde i centrala Stockholm.
Deltagarna genomgick kliniska undersökningar och blodprover samt omfattande utvärderingar från läkare, sjuksköterskor och psykologer.
70 procent förhöjd risk
Innan studien inleddes beräknades de årliga genomsnittliga nivåerna av PM2,5 på deltagarnas hemadresser. PM2,5 är en term som används för att beskriva mycket små luftburna partiklar som kan ha negativa hälsoeffekter.
Resultaten visade att mycket små ökningar av PM2,5 innebär en 70 procent förhöjd risk att utveckla demens.
I början av studien tittade forskarna också på nivån av två vitamin B-relaterade aminosyror, homocystein och metionin, i deltagarnas blod.
Forskarna undersökte sedan om dessa aminosyror förändrade risken för demens relaterat till luftföroreningar.
Aminosyror spelar roll
De fann att risken för att utveckla demens delvis berodde på en interaktion mellan luftföroreningar och homocystein respektive metionin.
Den roll som homocystein spelade observerades bara hos deltagare som hade utvecklat hjärt-kärlsjukdomar, medan den skyddande rollen för metionin troligen var oberoende av utvecklingen av hjärt-kärlsjukdomar.
– Dessa aminosyror spelade en roll för att öka eller minska risken för demens orsakad av luftföroreningar. Det tyder på att luftföroreningar påverkar utvecklingen av demens på flera sätt, säger forskaren Debora Rizzuto vid Karolinska Institutet.
Mer forskning behövs
Nästa steg i forskningen är att fortsätta kartlägga mekanismerna bakom luftföroreningar som kan orsaka demens.
– Det är ännu långt kvar, men våra resultat tyder på att flera vägar finns på plats för att fastställa demensrisken kopplad till luftföroreningar och detta understryker behovet av ytterligare forskning om den exakta biologiska mekanismen, säger Giulia Grande.
Studien har gjorts i samarbete mellan forskare vid Karolinska institutet, Danderyds sjukhus och universitetet i Oxford, Storbritannien.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
