På vissa platser i norra Sverige har snöperioden förkortats med mer än två månader mellan 1978 och 2008, vilket får stora konsekvenser för livet i norr. Data från 10 väderstationer i renbetesområden, från Frösön i Jämtland till Dividalen inte långt från Riksgränsen, visar att de kallaste dagarna försvunnit snabbast under perioden och att långa köldperioder idag är betydligt mer ovanliga än tidigare.
– Vår forskning visar att klimatförändringarna i norra Sverige var mer omfattande än förväntat och att renskötseln framstår som mycket sårbar, säger Maria Furberg, som är doktorand vid institutionerna för folkhälsa och klinisk medicin och klinisk mikrobiologi.
Klimatförändringarna i norra Sverige, såsom kortare snöperioder, har fått negativa konsekvenser för renskötarnas liv och leverne. Renskötarnas hantering av konsekvenserna försvåras av helt andra omständigheter som också påverkar renskötseln, som exempelvis ökad konkurrens från andra näringar, krympande betesmarker, rovdjurspolitik och dålig ekonomi.
Tiofaldig ökning av harpest
Maria Furberg visar i sin avhandling att tularemi (harpest) ökat kraftigt både geografiskt och numerärt mellan 1984 och 2012 och att fallen har en stark koppling till vattendrag och sjöar. En undersökning av 1 500 slumpvis utvalda personer i Norr- och Västerbotten som gjordes 2014 visade att knappt 3 procent hade tecken på att de haft tularemi-infektion. Det motsvarar 16 gånger fler fall än vad som rapporterats.
Tularemi – från djur till människa
Tularemi är en zoonos, det vill säga en sjukdom som smittar från djur till människa. Smittspridningen sker i Sverige oftast via myggbett. Sjukdomen ger symtom som hög feber, infekterade sår, svullna lymfkörtlar och ibland även lunginflammation.
– Den kraftiga ökningen av antalet rapporterade harpest-fall är uppseendeväckande och sjukdomen förefaller vara mycket vanligare än vi tidigare trott. Sjukvården behöver förbättra harpestdiagnostiken så att alla som smittas får korrekt behandling. Dessutom behöver orsakerna till ökningen av harpest undersökas vidare med fortsatt forskning, säger Maria Furberg.
Kontaktinformation:
Maria Furberg, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet maria.furberg@umu.se
Jan Blomgren har via enkäter och gruppintervjuer undersökt vad cirka 200 elever i årskurs 9 anser att digitala resurser betyder för deras motivation och för det egna skolarbetets genomförande. Studien har genomförts vid tre fristående skolor där elever och lärare har tillgång till en egen personlig, bärbar dator.
– När elever ges tillfälle att själva beskriva varför de vill prestera eller inte i skolan har de förmåga att identifiera vad som främjar eller hämmar deras motivation och lärande i en digitaliserad lärmiljö, säger avhandlingens författare Jan Blomgren.
Vill ha valmöjligheter
Eleverna själva säger att det som krävs för att de ska bli motiverade är digitala resurser, handlingsutrymme i skolarbetet och plats för egna mål och valmöjligheter.
– Men motivationen hämmas av att lärare inte samplanerar i tillräcklig omfattning vilket enligt eleverna ökar arbetsbördan och leder till att de inte kan ta ansvar för och planera sitt eget arbete, säger Jan Blomgren.
Elever agerar utifrån hur de uppfattar undervisningen de deltar i, och undervisningen formar i sin tur de mål eleverna strävar mot. Två typer av mål kan urskiljas i avhandlingens resultat.
− Majoriteten av eleverna anger att de vill nå personligt viktiga mål, det vill säga lära sig så mycket som möjligt i ett livslångt perspektiv. Den andra typen av mål är mer prestations- och tävlingsinriktade och handlar om att via höga betyg visa att man är duktigare än klasskamraterna.
Uppskattar den digitala kommunikationen
Digitala resurser används till det mesta i skolarbetet. Eleverna uppger att datorn ger större personlig frihet att själv organisera och utföra skolarbetet. I vissa fall upplevs den digitala kommunikationen vara bättre än den analoga i klassrummet, i form av en bra dialog med läraren. Eleverna uppskattar den snabbhet och kvalitet med vilken de får återkoppling på sina prestationer. De värdesätter också tidsvinsterna genom att de slipper passa tid och plats för att nå lärarna.
Men eleverna efterfrågar också mer variation när det gäller datoranvändningen i undervisningen. Kritik finns också angående ett överutnyttjande av datorn. Ibland ses den nästintill som en distraktion. Tydligt är dock att digitaliseringen har öppnat för fler kommunikationsvägar mellan elev och lärare när det gäller bedömning och återkoppling på det som presterats än vad som varit möjligt tidigare.
– Den insikt elever visar när de reflekterar över sitt skolarbete och sin egen inställning till att prestera är en kraftfull resurs för lärare att ta till vara för att ytterligare förbättra undervisningen, säger Jan Blomgren.
Klimatförändringarna kommer att påverka biodiversiteten, våra ekosystem och alla de människor som är beroende av dessa. Detta har väckt mycket oro och tilldragit sig enormt vetenskapligt intresse. Som en följd av de metodologiska tillvägagångssätt som har använts kvarstår dock många frågetecken kring hur framtida temperaturer kommer att påverka biodiversiteten i marina miljöer och sötvattensmiljöer, enligt forskning som presenteras i en ny översiktsartikel.
Tvetydiga prognoser Vid slutet av december 2015 hade fler än 140 000 vetenskapliga artiklar om klimatförändring och global uppvärmning publicerats. Men hur tillförlitliga är egentligen aktuella prognoser kring konsekvenser för biodiversiteten av framtida klimatförändringar? För att ta itu med denna fråga har forskare vid Linnéuniversitetet analyserat de metodologiska tillvägagångssätt som har använts vid tidigare forskning. Forskarna fokuserade på en delmängd studier som har undersökt hur temperaturskiftningar påverkar livet i marina miljöer och sötvattensmiljöer.
De granskade studierna inkluderar såväl fältstudier som experiment genomförda antingen i laboratorium eller under naturliga förutsättningar. Doktorand Hanna Berggren genomförde litteratursökningen i studien.
– Vi registrerade de olika svarsvariabler man tagit hänsyn till, vilka arter man undersökt, hur lång tidsperiod studien pågått samt på vilket vis man manipulerat temperaturen. Därefter jämförde vi de mönster vi fick fram med prognoser för framtida takt och omfattning av klimatförändringar, berättar Hanna Berggren.
Slutsatserna presenterades nyligen i specialutgåvan ”Impacts of Climate Change on Marginal Ecosystems – the Baltic Sea” av Journal of Marine Science and Engineering. Som en följd av de tillvägagångssätt som användes vid de tidigare studierna var ekologiska och evolutionära reaktioner hos individer, populationer, arter och ekosystem på temperaturförändringar många gånger svåra att fastslå. Den kausala mekanismen förblev ofta tvetydig enligt översiktsartikelns författare.
– Vi upptäckte att den termiska påfrestning man använt sig av vid de experimentella studierna var 10 000 gånger kraftigare än de prognoser som finns för den framtida uppvärmningen av våra hav. Det föreligger så klart alltid en kompromiss mellan realism och metodologisk spårbarhet, men det är viktigt att hitta den rätta balansen, menar professor Anders Forsman som är huvudförfattare av artikeln.
En osäker framtid De tillvägagångssätt som har använts i studierna kan tillhandahålla viktiga insikter i hur både individer eller hela ekosystem svarar på heterogena miljöer och kortsiktiga temperaturväxlingar som är förknippade med varierande väderförhållanden eller årstidsväxlingar. Dock förblir det alltjämt osäkert i vilken mån de även kan bidra med information kring mer långsiktiga konsekvenser av framtida klimatförändringar, menar artikelförfattarna.
– Vi räknar med att en del av våra forskarkollegor kommer att bli provocerade av de resonemang och slutsatser vi presenterar i vår översiktsartikel. Vårt mål är dock att se till att kunskapen går framåt och att bidra till en djupare förståelse för dessa komplexa frågor. Det är helt avgörande att erhålla resurser och inrättningar för mer storskaliga och långsiktiga studier som kännetecknas av en större realism, sammanfattar Anders Forsman.
Barns placering i syskonskaran påverkar personlighet och yrkesval. Storasyskon uppvisar bättre social förmåga och har större chans att bli chefer än småsyskon, visar en ny rapport från IFAU.
– Vi kan inte avgöra om det beror på att småsyskon är mer riskbenägna och kreativa eller på att de har svårare att hitta jobb, säger Björn Öckert som är en av rapportförfattarna. Men vi finner samtidigt att småsystrar i större utsträckning än storasystrar har kreativa jobb.
Effekten av födelseordningen påverkas av vilket kön syskonen har. Ju fler äldre syskon av samma kön, desto sämre går det för de yngre.
Föräldrar engagerar sig mer i storasyskon, småsyskon ser mer på teve
Att storasyskon har bättre social förmåga beror enbart på miljöfaktorer. Genom att specialstudera familjer som förlorat eller adopterat bort ett barn kan sociala och biologiska faktorer särskiljas. Föräldrar tycks engagera sig mer i storasyskon jämfört med yngre syskon. Småsyskon lägger betydligt mindre tid på att läsa läxor. De läser färre böcker, tittar mer på teve och spelar mer datorspel. Föräldrar är också mindre benägna att diskutera skolarbetet med yngre barn.
– Föräldrar verkar ge mer tid och uppmärksamhet åt storasyskon, vilket kan vara en viktig förklaring till varför de har bättre social förmåga och gör andra yrkesval än småsyskon, säger Erik Grönqvist, en annan av rapportförfattarna.
Syskonordningens betydelse
Sociala förmågor har stor betydelse för hur det går för människor på arbetsmarknaden. Forskarna har varit intresserade av hur personligheten formas och vilken betydelse barns uppväxtförhållanden och relationer inom familjen har.
– Syskon har i genomsnitt samma genetiska förutsättningar. Genom att studera hur placeringen i syskongruppen påverkar individen kan vi bättre förstå hur skillnader i uppväxtmiljö påverkar människors chanser i livet, säger Björn Öckert.
Jämförelser av syskon inom familjer
Studien är den första som kan fastställa trovärdiga orsakssamband mellan syskonordning och personlighet. Den baseras på stora och representativa urval med uppgifter om personlighet och yrke, och jämför syskon med olika födelseordning inom samma familj. Information om personlighet för mer än en halv miljon bröder kommer från mönstringen för åren 1969–2000, och information om yrkesval för omkring 1 400 000 syskon kommer från SCB för perioden 1996–2009. Dessutom finns uppgifter om aktiviteter i och utanför skolan från UGU-databasen (urvalsundersökning elever födda 1967–92).
– Det här är en helt ny form av jakt i flock som man inte har sett förut. När segelfiskar, Istiophorus platypterus, angriper ett sardinstim, Sardinella aurita, turas de om att attackera stimmet. De slår med sitt svärd och skadar så många sardiner som möjligt. När sardinerna är omtöcknade är de lättare att fånga, säger James Herbert-Read, forskare vid matematiska institutionen vid Uppsala universitet och institutionen för zoologi vid Stockholms universitet och den som har lett studien som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society B.
Kan bli 3,5 meter långa
Segelfisken hör till släktet spjutfiskar. Den kan bli upp till 3,5 meter lång och väga runt 100 kilo. Segelfisk är en av världens snabbaste fiskar och kan simma över 40 kilometer i timmen. Man vet sedan tidigare är att segelfisken använder sig av spjut för att fånga sitt byte, och att den inte behöver utnyttja sin snabbhet för jakten. Men exakt hur jakten har gått till har varit oklart.
Studien visar hur kollektiva fördelar kan uppnås genom en mycket enkel mekanism. Segelfisken kan jaga på samma sätt, oavsett om den jagar i grupp eller ensam. Men det är effektivare och ger mer föda att jaga tillsammans med andra. I attacken skadas många bytesfiskar och det gör att fler segelfiskar kan få mat, men trots att bytet blir lättillgängligt nöjer sig varje segelfisk ändå med bara en fisk i taget.
Studier utanför Mexiko
Den här fältstudien gjordes till havs utanför Cancun i Mexiko. Forskarna har filmat attackerna och sedan analyserat filmerna.
Vi har sedan utvecklat en matematisk modell som förklarar dynamiken i jakten. Vi kan visa att det lönar sig att jaga i flock, om gruppen är upp till 70 individer. Då har vi räknat hur stort byte fiskarna får i förhållande till tiden de har lagt ner på jakten, säger James Herbert-Read.
Resultaten från den här studien hoppas forskarna kan vara början på hur mer komplexa gruppjaktbeteenden utvecklats bland flera arter.
Kontakt:
James Herbert-Read, forskare vid matematiska institutionen vid Uppsala universitet och vid institutionen för zoologi vid Stockholms universitet, Tel: 076-3372666, www.JamesHerbertRead.com
Det finns en föreställning om att mobbade barn som inte har några vänner kan få det på nätet istället.
− Vår forskning ger inget stöd för det resonemanget, säger Ylva Bjereld, doktorand i socialt arbete, som i en ny studie visar att den här gruppen barn är exkluderad från de kommunikationsformer som vuxit fram i digitaliseringens fotspår.
Tillsammans med forskare från Sverige, Island och Finland har hon undersökt hur användandet av sms, telefoni och internet − så kallad teknikmedierad kommunikation − har ökat bland barn i de nordiska länderna under tidsperioden 2001−2010. Forskarna tittade också på om utvecklingen skilde sig åt bland de som uppgav att de var mobbade. Totalt ingick närmare 66 000 barn i åldrarna 11, 13 och 15 år.
Resultatet visar att 81 procent av de tillfrågade barnen använde teknikmedierad kommunikation tillsammans med vänner mer än tre dagar per vecka 2010; en ökning med 11 procentenheter jämfört med 2001. Men bland de barn som endast hade få eller inga nära vänner och dessutom uppgav att de var utsatta för mobbning syntes ingen ökning alls.
– De stod kvar på samma nivåer som 2001. Det är anmärkningsvärt med tanke på den enorma utveckling som skett den senaste tioårsperioden vad gäller till exempel mobiltelefoni och sociala medier, säger Ylva Bjereld.
Exkludering även utanför skolan
Resultatet tyder på att mobbade barn har en än mer utsatt situation än tidigare.
– Förr kunde fritiden åtminstone vara ett andrum för de här barnen men nu fortsätter exkluderingen även efter skolan fast i andra digitala forum. Detta blir särskilt påtagligt eftersom en så stor del av ungas vardag tillbringas tillsammans med kompisar på nätet.
Bland barn som var mobbade men uppgav att de ändå hade flera vänner hade användningen av teknikmedierad kommunikation däremot ökat under tidsperioden.
Mobbade mår sämre psykiskt – Vi vet från tidigare forskning att barn som är mobbade ofta har ett sämre psykiskt mående. Att använda teknikmedierad kommunikation kan vara ett sätt att stärka vänskapsrelationer och få nya vänner, vilket i sin tur kan innebära ett skydd mot att utveckla ett ännu sämre mående.
En av Ylva Bjerelds slutsatser är att det krävs ett fortsatt arbete mot mobbning generellt för att också den mest utsatta gruppen mobbade barn ska kunna bli delaktiga via de nya kommunikationsformerna.
– Att mobbade barn med få vänner är en extra utsatt grupp vet vi sedan tidigare. När vi i den här studien ser att de också är exkluderade från nya kommunikationsformer är det i högsta grad angeläget att uppmärksamma den här gruppen, säger hon.
Bakom studien står förutom Ylva Bjereld också Kristian Daneback, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet; Petra Löfstedt, fil.dr. i folkhälsovetenskap och vetenskaplig ledare vid Folkhälsomyndigheten; Thoroddur Bjarnasson doktor vid Akureyriuniversitetet, Island; Jorma Tynjälä, fil.dr vid institutionen för hälsovetenskap, Jyväskylä universitet, Finland; Raili Välimaa, fil.dr vid institutionen för hälsovetenskap, Jyväskylä universitet, Finland samt Max Petzold, professor i hälsovetenskaplig statistik vid Sahlgrenska akademin.
– Man kan bland beslutsfattare ana en övertro på lärlingsutbildning som en lösning på samhälleliga problem som exempelvis ungdomsarbetslöshet och socialt utanförskap, säger Per Kristmansson.
Avhandlingen baseras på en studie av fem gymnasieskolors genomförande av lärlingsutbildningen inom Handels- och administrationsprogrammet medan den pågick som försök, något som sedan permanentades. Minst halva gymnasieutbildningen är förlagd till en eller flera arbetsplatser där eleverna ska förberedas för arbetslivet. Yrkesutbildning relaterad till detaljhandelsbranschen är ett tidigare relativt outforskat område.
Från skråväsende till datorisering
I doktorsavhandlingen görs en bred genomgång av detaljhandelns utveckling från skråväsendet fram till dagens datoriserade miljöer. Man kan se att detaljhandelns ställning som en lågstatusbransch med hög andel deltidsjobb och relativt låga löner går långt tillbaka i historien.
I Sverige finns relativt få möjligheter att formellt utbilda sig inom detaljhandeln. Handels- och administrationsprogrammet på gymnasiet är en av dessa. Internationellt tycks det vara vanligare med branschutbildningar. Den är dock långtifrån idag den givna vägen för att komma in i handelsbranschen.
Marknadsförs för skoltrötta
Handels- och administrationsprogrammet med lärlingsutbildningen har marknadsförts som ett alternativ för skoltrötta elever. Det visar sig dock att det är en krävande utbildning att både arrangera och delta i men där det råder ett tydligt glapp mellan kursplanerna och det faktiska innehållet i den arbetsplatsknutna utbildningen.
Det blir vad arbetsplatsen kan erbjuda snarare än vad som sägs i kursplanen som framstår som avgörande för innehållet. Lärlingseleverna får tillgång till arbetsuppgifter som hör till den dagliga driften på arbetsplatsen och är kvantifierbarana, men de får sällan ta del av mer avancerade arbetsuppgifter och får svårt att nå ett djupare och mer teoretiskt yrkeskunnande.
– Det saknas något som binder skolan och arbetslivet samman. Skolorna lyckas inte förmedla uppdraget till arbetsplatserna. Eleverna riskerar att få en smal utbildning och en anställningsbarhet som är giltig endast på den aktuella arbetsplatsen, säger Per Kristmansson.
Per Kristmansson är utbildad gymnasielärare, född och uppvuxen i Sollefteå men bosatt i Umeå.
För mer information:
Per Kristmansson
Tel. 090-786 67 77
Mobil 070-291 59 19
E-post: per.kristmansson@umu.se
En whiplashskada innebär för många människor långvariga besvär med smärta i nacken. Ungefär 30 000 personer skadas per år och hälften av dem får fortsatt smärta. Ofta ökar besvären vid aktivitet och vid arbete med armarna i axelhöjd.
– Det har länge funnits kunskap om att nackmusklernas funktion ändras vid långvarig smärta. Förändringen finns i ytliga muskler, men även i djupt liggande muskler nära skelettet. Men det har varit svårt att mäta tidigare. De djupa musklerna ska fungera som en korsett som ska skydda de smärtkänsliga lederna och nerverna i nacken, säger forskarstuderande sjukgymnasten Gunnel Peterson, vid Linköpings universitet.
Ultraljud undersöker musklerna
Ultraljud har länge använts inom andra områden, såsom fosterdiagnostik och hjärtundersökningar. Metoden är inte smärtsam eller skadlig för patienten. Ultraljudet ger information om musklernas funktion under rörelse, vilket inte kan ses på vanlig röntgen eller i magnetkamera. Ultraljud kan också användas för att mäta effekten av träning.
I avhandlingen jämförs ultraljudsundersökningar av whiplashpatienter med personer utan nackbesvär. Den undersökningen har sen kompletterats med en utvärdering av tre olika träningsprogram som de whiplashskadade patienterna har fått prova i en så kallad randomiserad kontrollerad studie. Patienterna tränade under 12 veckor och de lottades till antingen; 1) nack-specifik träning, 2) nack-specifik träning i kombination med beteendemedicinska åtgärder eller 3) allmän fysisk aktivitet och träning.
Ojämn aktivering av muskler
– Koordinationen mellan musklerna är förändrad vid kvarstående besvär efter whiplashskada. Personer med whiplashskada har en ojämn aktivering av musklerna och de djupa musklerna verkar stabilisera nacken sämre än för personer utan nackbesvär, säger Gunnel Peterson.
Resultatet av träningsstudien visar att även långvariga besvär kan förbättras av rätt träning. De personer som tränade nack-specifik träning eller nack-specifik träning med beteendemedicin hade större uthållighet i nackmusklerna och minskade nacksmärtan i jämförelse med personerna i gruppen som fick allmän fysisk träning.
Syftet med avhandlingen är att ge en fördjupad förståelse av vad utmattningssyndrom kan innebära för den drabbade. Detta genom att undersöka erfarenheten med fokus på ett existentiellt perspektiv. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med vårdtagare och vårdgivare om upplevelser, den drabbades behov och betydelsen av att uppmärksamma de existentiella behoven i rehabilitering.
Stressrelaterad ohälsa är ett växande folkhälsoproblem i Sverige och en vanlig orsak till sjukskrivning. Studien visar att utmattningssyndrom också väcker existentiella frågor kring mening, existens och livsval hos den som drabbas. Förutom den meningsförlust som de upplever i sitt eget liv, uppfattar de också att det råder en existentiell tomhet i samhället, något som de menar innebär att människor saknar verktyg att hantera existentiella utmaningar.
Behöver förstå sin livssituation
– Detta skapar ett behov av att förstå sin livssituation för att kunna hantera den. För vårdtagare kan reflektion kring existentiella frågor och möjligheten att dela erfarenheter vara avgörande för att kunna komma ur utmattningstillståndet, säger Ann-Kristin Eriksson, doktorand.
Vårdgivarnas erfarenhet är att det finns flera hinder för existentiella perspektiv i vården. Det dominerande biomedicinska paradigmet innebär att det ofta saknas kunskap om värdet av existentiella perspektiv från beslutsnivå ner till det enskilda vårdmötet. Det påverkar även hur vårdtagare uttrycker sin ohälsa och tillsammans tenderar det att osynliggöra existentiella perspektiv i vården.
FAKTA: UTMATTNINGSSYNDROM
Utmattningssyndrom innebär att man har flera olika fysiska och psykiska symtom som man kan få efter långvarig stress eller andra påfrestningar. Det kan till exempel vara omställningar på arbetsplatsen eller händelser i privatlivet som gör att man blir sjuk. Själva insjuknandet kommer ofta smygande, men kan ibland vara dramatiskt då man upplever att man ”går in i väggen”.
Symtomen varierar och kan vara både kroppsliga och psykiska, till exempel:
Känslomässiga: Lättirriterad, orolig och nedstämd.
Tankemässiga: Försämrat minne, koncentrationssvårigheter, problem med att planera och genomföra uppgifter.
Sömnstörningar: Svårt att somna och/eller många uppvaknanden under natten.
Trötthet: Energilöshet, trötthet som är svår att vila bort, utmattning.
Bearbetning av existentiella frågor motiverar
Resultaten pekar på att bearbetning av existentiella frågor kan fungera som en väg tillbaka till en inre drivkraft och motivation, vilket är nödvändigt för att kunna starta en hälsofrämjande process.
– Det visar vikten av att också uppmärksamma den existentiella utmaning som personer genomgår vid utmattningssyndrom och att fokusera på betydelsen av den drabbades behov att skapa mening. Samtidigt ges det ett litet utrymme i praktiken. Därför är en diskussion angelägen om hur den resursen kan tas tillvara på ett bättre sätt, säger Ann-Kristin Eriksson.
Omfattande bruk av antibiotika medför ökad risk för att bakterier ska utveckla motståndskraft. Vår moderna avancerade sjukvård är helt beroende av antibiotika.
Operationer som i dag tas för givna medför stora risker för patientens liv om det inte längre finns antibiotika som fungerar. Vården av cancersjuka och för tidigt födda barn kommer särskilt att äventyras den dag verksam antibiotika inte finns att ta till.
Ökad dödlighet
– Vid infektioner orsakad av en resistent bakterie kan en effektiv behandling fördröjas och därmed förlänga läkningstiden. Risken för komplikationer ökar och i slutänden kan patienten dö om behandlingen inte fungerar – i synnerhet vid akuta infektioner med ett snabbt förlopp, säger smittskyddsläkare Mats Erntell i Hallands län.
Redan idag drabbas sjukvården av fler infektioner och ökad dödlighet. Europeiska smittskyddsmyndigheten uppskattar att 25 000 dödsfall inom EU varje år beror på antibiotikaresistens. I USA är de nästan lika många.
– Det är bråttom med ett globalt ansvarstagande för att uppnå de förändringar som är nödvändiga, säger Mats Erntell som också är ordförande för Strama Halland och medlem i Programråd Strama som verkar för att samordna det nationella arbetet för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens.
Så fungerar ESBL-bakterier
ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”, en sorts enzymer som bryter ner de viktiga antibiotikatyperna penicilliner och cefalosporiner. (ESBL är samlingsnamnet för över 500 olika enzymer.) Bakterier som bildar ESBL är motståndskraftiga (resistenta) mot dessa läkemedel.
Bakterierna som bildar ESBL finns i huvudsak i tarmen hos människa och djur som en del av den normala bakteriefloran. Människor smittas därför via händer, föremål eller vatten som förorenats med bakterier från människors eller djurs tarmflora.
ESBL-bildande bakterier kan till exempel orsaka urinvägsinfektion, blodförgiftning och i vissa fall lunginflammation. Om man får en infektion med ESBL-bildande bakterier finns det risk för att insatt antibiotikabehandling inte har någon effekt eftersom bakterien ofta är resistent mot de antibiotikapreparat som man vanligtvis använder.
Ett av de största orosmolnen inom sjukvården idag är ESBLcarba-bildande bakterier. ESBLcarba är en speciell typ av ESBL-resistens som innebär att bakterierna är resistenta mot antibiotikagruppen karbapenemer, men även mot andra beta-laktamasantibiotika inkluderande bredspektrum cefalosporiner. De flesta ESBLcarba-bildande bakterierna är därtill endast känsliga för ett fåtal andra antibiotika och därför finns det i dag ytterst få behandlingsalternativ mot infektioner med dessa bakterier.
Kunskap om patienter i farozonen kan hjälpa till att undvika utbrott. Bra hygien, goda städrutiner och vård i enkelrum av särskilt avdelad personal är andra krav som kan förebygga smittspridning.
Strama följer antibiotikaförskrivningen på både riks- och länsnivå och i dialog med läkarkåren. Sveriges kommuner och landsting, SKL, har till exempel introducerat ett datasystem inom slutenvården med strukturerade frågor om diagnos och behandling i samband med att mediciner skrivs ut.
– Vi har ställt upp kriterier för symtom och diagnos för att läkare säkrare ska hitta de infektioner i primärvården som är viktiga att behandla och för att tryggt kunna säga vad som inte behöver behandlas, säger Mats Erntell.
Antibiotikaronder är en annan modell, där infektionsläkaren granskar alla fall av antibiotikabehandling tillsammans med kollegerna där för att ta reda på om det till exempel går att byta preparat, ändra doseringen eller avsluta behandlingen.
Precis som att det finns skillnader i antibiotikaanvändningen över nationsgränser, så skiljer sig även användningen lodrätt genom landet. Läkare i södra Sverige ordinerar mer antibiotika än läkare i norr, men den totala förskrivningen minskar ändå ett par procent per år sedan 1990-talets början.
– Sverige är det goda exemplet, men vi måste bli ännu duktigare på att använda antibiotika på ett klokt sätt. Vi kommer att få utbrott av resistenta bakterier om vi inte är noggranna med vårdrutinerna, säger Mats Erntell.
Multiresistenta tarmbakterier
Hur ett sådant utbrott kan se ut har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, undersökt. Myndigheten har tagit fram ett scenario för att visa vad som kan hända om multiresistenta tarmbakterier, så kallade ESBL-bakterier, blir vanligare i befolkningen. De multiresistenta tarmbakterierna producerar enzym som kan bryta ner flera olika antibiotika, till exempel penicilliner, så att de inte längre biter på bakterierna.
Idag bär närmare 5 procent av befolkningen i Sverige på ESBL-bakterier i tarmen. Många bakterier i den här familjen ingår i normalfloran i tarmarna hos både djur och människor, men långt ifrån alla bärare blir sjuka. ESBL-bakterier i tarmen kan dock orsaka till exempel urinvägsinfektion och blodförgiftning. Sådana infektioner kan idag behandlas med en grupp av antibiotika som kallas karbapenemer, som brukar beskrivas som sista utvägen för infektioner med multiresistenta bakterier.
Från smygande till akut scenario
I MSB:s scenario har kolibakterier med ESBLcarba ökat kraftigt i befolkningen under en femårsperiod:
Nu är det sommar, varmt och torrt. Så kommer häftiga åskväder med skyfall. Avloppsnäten klarar inte av de stora vattenmängderna. Ytvattnet för att bevattna grönsaker och jordgubbar förorenas av kolibakterier.
Kycklingar matas med foder från en anläggning som blivit smittad. Människor insjuknar när de äter kyckling som har grillats utan att bli genomstekt, men de tillfrisknar utan att söka vård. Fler och fler blir bärare av multiresistenta bakterier.
Först efter ett par år upptäcker miljöforskare och olika instanser inom sjukvården att kolibakterier med ESBLcarba har ökat. Vart fjärde barn på en neonatalavdelning är smittat, ett barn avlider. Det smygande scenariot har blivit akut.
Källa: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB
– Vårt scenario är utformat för att spegla det värsta troliga – inte det värsta tänkbara. – Vi tog fram det för att kunna visa problemet ur ett så kallat One Health-perspektiv, där både människor, djur och miljö påverkas. Viktigast är frågan om man kommer att upptäcka spridningen i tid, säger Kerstin Borg, analytiker vid MSB.
Anmälningspliktig resistens
Analysen utgår från ESBL med karbapenemresistens. Bakterier som producerar så kallade ESBLcarba är alltså resistenta även mot karbapenemer. ESBLcarba förekommer redan idag hos olika bakterier, bland andra kolibakterier.
ESBLcarba är anmälningspliktig för både människor och djur. Hos människor ställs dessutom krav på smittspårning. Under 2014 konstaterade Folkhälsomyndigheten 46 fall av ESBLcarba i Sverige, varav fyra personer blivit smittade inom landet. De flesta fallen gällde personer som kommit hem efter akutvård eller medicinsk turism i andra länder.
MSB:s scenario har använts i workshops med berörda myndigheter, men Kerstin Borg menar att det finns ännu mer att lära inom krisberedskapen.
– Både länsstyrelser och kommuner måste ha kunskap om riskerna med en ökad antibiotikaresistens. Alla måste veta hur ansvarsfördelningen ser ut och vem som ska göra vad. Ju mer kunskap, desto tryggare kan vi känna oss, säger Kerstin Borg.
Hon tycker dock att svenskar överlag har en stor medvetenhet om riskerna med antibiotika. De flesta av oss vet att vi ska äta hela antibiotikakuren och inte sluta så fort som vi tycker att vi mår bättre.
– Den svenska kulturen utmärks av tillit. Vi litar på våra läkare och våra myndigheter, eftersom de tjänar oss väl. Det är viktigt att värna det förtroendet.
Text: forskning.se Redaktörer: Eva Barkeman, Carina Olsson
Antibiotikaresistens – en samhällsutmaning
Antibiotika är bland de mest värdefulla läkemedel vi har. Vi har länge tagit för givet att antibiotika behandlar de flesta infektioner orsakade av bakterier. Men resistensen mot antibiotika ökar.
En brittisk regeringsrapport konstaterar att 10 miljoner människor kommer att dö årligen på grund av antibiotikaresistens 2050 – fler än som dör av cancer – om vi inte vidtar åtgärder nu.
Därför satsas det mycket på forskning. Och det handlar om mycket mer än att ta fram ny antibiotika.
Sverige samordnar nationell och internationell forskningsfinansiering för att minska antibiotikaresistensen i världen, i det europeiska samarbetet Joint Programming-initiativet inom antimikrobiell resistens (JPIAMR). Syftet är att fylla i kunskapsluckorna. Nya behandlingar räcker inte, utan det handlar också om att stoppa smittspridning och undvika att fler bakterier blir resistenta.
I november är det World Antibiotic Awarness Week, något som Världshälsoorganisationen (WHO) infört för att öka medvetenheten om att vi behöver skydda vår antibiotika. Mottot är ”Handle with care”.
Potatisen förenar Sverige, Norge och Finland på flera sätt. Vi har en gemensam förkärlek för mjölig potatis. På andra håll i Europa föredrar man en fastare potatis. Vi har ett gemensamt kallt nordligt klimat med långa dagar under sommarhalvåret, och problem med samma potatissjukdomar. Däremot har vi inte något stort problem med torka, så torktålighet är inte en intressant potatisegenskap just här.
Av dessa skäl föreslår fyra forskare från SLU:s institutioner för växtskyddsbiologi respektive växtförädling att de tre länderna slår ihop sina potatispåsar och samarbetar för att ta fram nya förbättrade sorter.
Få nya potatissorter
I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel presenterar Dennis Eriksson och hans kollegor en översikt över potatisodlingen, konsumtionen och potatisförädlingen i Fennoskandinavien (Sverige, Norge och Finland). Arbetet med att ta fram nya potatissorter har minskat kraftigt i Norge och Sverige och har upphört helt och hållet i Finland.
– Detta är synd, eftersom potatisen är den gröda som ger högst avkastning här. Samtidigt är den en oersättlig del av vår matkultur, och förädlingen av potatis har en lång och stolt historia i våra länder, säger Dennis Eriksson.
Efter att tidigare ha sjunkit i flera årtionden har konsumtionen av potatis legat stadigt kring drygt 40 kilo per person och år i Sverige de senaste 20 åren. Vill vi fortsätta att äta potatis i framtiden? Kan vi odla potatis mer hållbart än idag? Ja, det tror forskarna. Men hållbarhet kräver smarta strategier.
Angrips av bladmögel
Vi behöver potatissorter som inte behöver besprutas med svampgift. Alla sorter vi odlar idag angrips av bladmögel som orsakas av algsvampen Phytophthora infestans. Besprutningen är dålig för miljön och gör potatisodlingen dyrare. Potatissorterna behöver också så småningom bli anpassade till framtidens klimat, som man förutspår kommer bli varmare och blötare i norr. Och fler växtskadegörare väntas hitta hit när klimatet förändras.
– En hög och stabil produktion på våra nordliga breddgrader är viktig, vilket kräver en tidig knölmognad eftersom odlingssäsongen är relativt kort. Och förutom bladmögel så finns det andra potatissjukdomar som är vanliga i denna region, säger Dennis Eriksson.
Den fennoskandinaviska marknaden är för liten för att vara intressant för vinstdrivna växtförädlingsföretag, och det tar många år att förädla fram nya potatissorter. Hoppet står därför till offentlig finansiering till förädlingen av nya potatissorter, och ett sådant ekonomiskt stöd måste finnas kvar under lång tid, konstaterar forskarna.
Behov av potatisförädling
I sin studie presenterar forskarna sju anledningar till att vi behöver offentliga medel till potatisförädlingen:
En högre grad av nationellt självförsörjande på mat ligger i statens intresse.
Nya potatissorter som står emot sjukdomar kan bidra till att regeringen uppnår sina miljökvalitetsmål, speciellt de mål som gäller en giftfri miljö och ett rikt odlingslandskap.
Bruttoavkastningen på investeringar är generellt mycket hög för växtförädling.
Potatisindustrin genererar arbetstillfällen.
Fennoskandinavien är som gjort för att odla potatis. Det är den gröda som ger högst skörd per hektar i Sverige.
Dagens sorter måste besprutas med fungicider (svampmedel) och är inte anpassade till våra långa sommardagar.
Potatis är en viktig komponent i det svenska köket och i vårt kulturarv.
När man väl har en ny potatissort, och ska testodla och marknadsföra den, kan det vara idé att samarbeta med ett etablerat växtförädlingsföretag.
Effektivare testodling tillsammans
– Fördelen med det skulle vara att testodlingen kan göras i större skala och mer effektivt. Samarbeten av detta slag skulle kunna ge tillgång till en infrastruktur för testodling som kanske inte finns annars. Men smakar det så kostar det. Betalning för tjänsterna skulle kunna ske i olika former. I Norge har förädlarna på Graminor ett avtal med den privata samarbetspartnern Agrico, som ger Graminor rätten att sälja sorterna inom landet medan Agrico får rätten att sälja sorterna utomlands, förklarar Dennis Eriksson.
Växtförädlingsföretaget Graminor är till större delen statligt finansierat men har även privat delägarskap.
Analysen publicerades nyligen i tidskriften Potato Research. Arbetet finansierades av Mistra Biotech, Formas och SLF.
Projektet ”Beyond Epica – oldest ice” är ett samarbete mellan 14 europeiska institutioner och lärosäten. Kvartärgeologen Raimund Muscheler vid naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet, har en nyckelroll i jakten på världens äldsta is. Den äldsta is som har analyserats är runt 800 000 år gammal, nu är målet att hitta is som är nästan dubbelt så gammal.
– Min grupp ansvarar för att åldersbestämma isen genom att analysera radionuklider. Vi ska undersöka isprover som tagits upp från Antarktis berggrund på ungefär tre kilometers djup, berättar han.
Mäter isotoper
Raimund Muscheler och hans grupp ska mäta radionukliderna 10Be och 36Cl, som är naturliga radioaktiva isotoper. 10Be är den mest stabila radioisotopen till grundämnet beryllium, halveringstiden för 10Be är cirka 1,3 miljoner år. 36Cl är grundämnet klors radioaktiva isotop med en halveringstid på 300 000 år.
– De båda radionukliderna avsätts kontinuerligt i isen, men om vi hittar is som är mer än en miljon år gammal så kan vi fastställa dess ålder genom att 10Be och särskilt 36 Cl har minskat kraftigt, säger Raimund Muscheler.
Gör klimatanalys
Forskarna räknar med att analyserna ska avslöja hur klimatet var, och vilka processer som bestämde klimatet, för över en miljon år sedan, exempelvis förekomsten av växthusgaser. Med hjälp av den kunskapen om dåtidens klimat hoppas forskarna kunna göra bättre prognoser om framtidens klimat och förutsäga klimatförändringar.
– Förhoppningsvis kommer en bättre förståelse av klimatsystemet att leda till lämpliga åtgärder för att undvika stora klimatförändringar, säger Raimund Muscheler.
EU bidrar med 2,2 miljoner euro till finansieringen av projektet, som samordnas av Alfred Wegener Institut i Tyskland.
För mer information:
Raimund Muscheler, professor kvartärgeologi, Lunds universitet, geologiska institutionen
+46-46-222 04 54, raimund.muscheler@geol.lu.se
Vid COP22, FN:s pågående klimatmöte i Marrakech, lanseras idag det nya initiativet Lancet Countdown: Tracking Progress on Health and Climate Change.
Det är ett globalt forskningsinitiativ där 16 organisationer, inklusive Umeå universitet, samarbetar för att genom vetenskapligt baserad kunskap samlad i årliga rapporter påskynda handling för att minimera klimatförändringens potentiellt “katastrofala hälsorisker.”
Initiativet möjliggörs i samarbete med tidskriften the Lancet och stiftelsen Wellcome Trust, som stödjer hälso- och klimatforskning. Som internationellt och multidisciplinärt forskningsintitiativ samlar Lancet Countdown 48 ledande experter från Umeå universitets Center för global hälsoforskning vid enheten för Epidemiologi och global hälsa och 15 andra forskningsinstitut för att följa och rapportera hur klimatförändringen påverkar människors hälsa.
Årliga rapporter
Lancet Countdown kommer att rapportera årligen i den medicinska vetenskapliga tidskriften The Lancet. Lancet Countdown ska även samarbeta med Världshälsoorganisationen WHO samt Meterologiska världsorganisationen WMO i syfte att skapa synergier och sprida det vetenskapliga arbetet.
Enligt Maria Nilsson, som tillsammans med forskarkollegan Peter Byass vid enheten för Epidemiologi och global hälsa är en av medförfattarna av Lancet Countdown, är de årliga rapporterna tänkta att informera och ge beslutsfattare underlag för att kunna agera snabbare och med mer kraftfull policy mot klimatförändringen.
Forskningsläget beskrivs
Relationen mellan hälsa och klimatförändring kommer att undersökas genom djupgående analyser av relevanta teman på global, regional, nationell och lokal nivå. Forskningsläget och initiativet beskrivs och analyseras i detalj i den inledande rapport som publiceras idag. De huvudteman som Lancet Countdown fokuserar på är:
hur klimatförändringen påverkar hälsa
hälsa kopplat till motståndskraft och anpassningsförmåga
samfördelar på hälsa från klimatomställning
finansiering och ekonomi
politiskt och breddat engagemang.
– En av de stora utmaningarna med den pågående globala klimatkrisen är att förmedla hur tidskritisk denna kollektiva situation är och hur omfattande som behovet är av att agera kraftfullt, säger Dr Richard Horton, som är chefredaktör för Lancet Countdown.
Lancet Countdown fyller ett viktigt behov genom att årligen presentera vetenskapliga bevis som noggrant följer utvecklingen och effekterna av klimatförändringen på hälsa och de fördelar som en snabbare respons medför.
Höja medvetenheten
– En rapport kommer att publiceras inför FN:s globala klimatmöte varje år för att höja den politiska medvetenheten, påskynda framsteg och visa hur beslutsfattare uppfyller sina klimatlöften och åtaganden, säger Maria Nilsson.
Kopplingen mellan klimatförändring och hälsa blir alltmer tydlig. Lancet Countdown bygger på forskningsresultat som 2015 presenterades i en rapport, Lancet Commission on Health and Climate Change, där Maria Nilsson var en av huvudredaktörerna och Peter Byass bidrog som medförfattande expert i global hälsa. Forskarkommissionens rapport konstaterade då att klimatförändringen både utgör en potentiellt katastrofal hälsorisk för människor och samtidigt kan vara 2000-talets största möjlighet att förbättra global hälsa om bara rätt åtgärder vidtas.
Luftföroreningar största hälsorisken En bredare och djupare kunskapsbas om hur hälso- och klimattrender är sammankopplade kommer förtydliga fördelarna med ett kraftfullt agerande. Varje dag dör uppskattningsvis 18 000 personer av luftföroreningar, vilket gör det till den enskilt största miljörelaterade hälsorisken. Världsbanken beräknar att luftföroreningar kostar den globala ekonomin 225 miljarder dollar per år i relaterade förluster av arbetsinkomster.
Koldioxid och andra växthusgaser från fordonstrafik och energi från fossila bränslen står för merparten av luftföroreningar och är också den avgörande orsaken till klimatförändring. De hälsomässiga och ekonomiska vinsterna som kommer ur ett arbete med att minska och anpassa oss till klimatförändringen är en drivkraft för att agera, eftersom klimatförändringar tar längre tid innan de märks.
Komplement till FN:s klimatpanel (IPCC)
Lancet Countdown kompletterar andra initiativ såsom FN:s klimatpanel (IPCC) och den klimatforskning som de presenterar i en rapport vart femte till sjunde år. Lancet Countdown tillkommer också vid en kritisk tidpunkt för det internationella klimatsamarbetet och följer på ratificeringen av COP21-avtalet i Paris samt FN:s nya globala mål för hållbar utveckling (2030 Sustainable Development Goals).
Akademiker och policyexperter bjuds nu in av Lancet Countdown för att delta i en tre månader lång konsultationsprocess kring forskningsinitiativets målsättning och fokus. Event kommer att äga rum i London, Marrakech, Lima, Kampala, Peking och San Francisco.
För mer information:
Maria Nilsson, Epidemiologi och global hälsa, Centrum för global hälsoforskning, Umeå universitet
070-349 7174; maria.nilsson@umu.se
Peter Byass, Epidemiologi och global hälsa, Centrum för global hälsoforskning, Umeå universitet
076-787 3007; peter.byass@umu.se (på engelska)
Forskningsinstitut som deltar i Lancet Countdown
Centre Virchow-Villermé
European Centre for Environment and Human Health
Imperial College London
International Livestock Research Institute
London School of Hygiene and Tropical Medicine
Sustainable Development Unit
The Centre for Climate& Security
The Grantham Institute
Tsinghua University
Umeå universitets center för global hälsoforskning vid Epidemiologi och global hälsa
United Nations University
University College London
University of Exeter
University of York
Världshälsoorganisationen WHO
Meterologiska världsorganisationen WMO [/textblock
Övergången från 1980-tal till 1990-tal var på många sätt en politiskt och ekonomiskt omvälvande tid i Sverige och Europa. Det var också då som den historiska dimensionen i samhället återaktualiserades och historia blev mer kommersiellt gångbart än någonsin tidigare.
I en ny avhandling vid Umeå universitet visar Fredrik Holmqvist hur det under den här perioden framför allt var två personer som kom att definiera och personifiera historia för en bredare svensk allmänhet: akademikern Peter Englund och journalisten Herman Lindqvist.
Om människors faktiska liv
Likheten mellan Englund och Lindqvist var att båda gjorde en populärhistoria baserad på deras medvetenhet om intresset för historia som berättande om människors faktiska liv.
– Det var en populärhistoria som både vände sig mot och skilde sig radikalt från den då etablerade akademiska historien med dess sociala kvantifiering och frånvaro av skildringar av människors faktiska liv, säger Fredrik Holmqvist och fortsätter:
– Om än på olika sätt intresserade sig både Englund och Lindqvist för människors livsberättelser – deras misslyckanden, förhoppningar och drömmar. Det rör sig alltså om historia på existentiell grund – historia som livets läromästare.
Ökat kommersiellt intresse för populärhistoria
Englund och Lindqvist etablerade sig i en tid då mediemarknaderna avreglerades och det kom ett nytt och större kommersiellt intresse för populärhistoria som produkt. Englund gjorde sig snabbt ett rikskänt namn som författaren till försäljningssuccén med Poltava. Berättelsen om en armés undergång (1988). Lindqvist var i motsats till Englund redan ett välkänt namn när han etablerade sig som populärhistoriker efter sin karriär som utrikeskorrespondent för några av landets största medier.
– I rollerna som akademisk historiker och elegant stilist, respektive erfaren journalist som byter profession till populärhistoriker förkroppsligar Englund och Lindqvist de två huvudnischer inom populärhistorien som har etablerats även internationellt sedan 1980-talet.
Inga direkta kopplingar till samtiden
– I likhet med den dominerande populärhistorien i Europa under samma tid, och sedan dess, saknade både Englunds och Lindqvists populärhistoria direkta kopplingar till större samtida sociala rörelser, politiska rörelser och bildningsrörelser. I början av 1900-talet och fram till 1970-talet såg det annorlunda ut då den dominerande populärhistorien i ofta skrevs i samspel med större rörelser.
Historia som en folklig företeelse har de senaste decennierna främst blivit en hobby, ett personligt intresse, där strävan efter samhällelig förändring har tonats ned. På så sätt är både Englunds och Lindqvists historieskildringar bra exempel på hur den mest publika populärhistorien ger uttryck för samtiden, oavsett om det handlar om en tid präglad av en kollektivistisk eller individualistisk anda.
Avhandlingen: Populärhistoriens tjusning och kraft. Peter Englund och Herman Lindqvist i svensk historiekultur 1988–1995
– Mätaren ska leda till färre stick och stabilare värden för patienten, förklarar Erik Schwarcz, överläkare på kliniken i Region Örebro län. Vi placerar en sändare under huden på överarmen. Sedan tejpar vi fast en transmitter på huden vid sändaren som kan läsa av värdena kontinuerligt och omvandla dem till ett blodsockervärde. Data från transmittern överförs automatiskt till en app i patientens mobil. Två gånger om dagen ska mätaren med blodsockervärdet från ett stick i fingret.
Med hjälp av en app i mobilen kan patienten hålla koll på sina blodvärden. Ett larm varnar om värdet skiftar för mycket. Åtgärder kan tas innan patienten får en känning. Blodsockret blir jämnare.
Larmar vid instabila värden
Via appen kan patienten själv ställa in olika gränsvärden som man vill att den ska larma för. Man får en indikation på om värdet är på väg upp eller ner och om det ligger stabilt. Det gör det möjligt att justera värdena i tid så att det genomsnittliga blodsockervärdet håller en jämnare nivå. Det unika med mätaren är att den fungerar med ljusteknik. Våglängden på ljuset återspeglar glukoskoncentrationen, alltså blodsockervärdet.
Nöjda testpersoner
I Region Örebro län finns nu tre av totalt femton testpersoner i världen. Under tre månader ska de utvärdera den nya kontinuerliga mätaren. En av dem är Pontus Nyström. Han säger:
– Det är bra att jag kan få ut mer information och väldigt smidigt att ha allt i telefonen så att man snabbt och enkelt kan se vart värdet är på väg. Jag har sänkt mitt genomsnittliga blodsockervärde nu genom att jag har kontinuerlig kontroll och kan justera snabbare. När det är dags att byta sensor, vill jag absolut fortsätta och få en ny insatt.
Bättre livskvalitet
Också Johan Ekeroth har testat och det krånglade lite i början innan apparaten var ordentligt kalibrerad.
– I början var mätdatan inte helt pålitlig men nu är hanteringen mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara och det är bra att kunna ha sensorn på sig hela tiden, säger han.
– Den här typen av mätare har stora fördelar säger Erik Schwarcz. Speciellt för personer som har stora svängningar i blodsockernivåerna. De svängningarna kan nu minimeras och I förlängningen ger det ökad trygghet och bättre livskvalitet. Trenden går mot den här typen av mätare och om några år har antagligen alla som behöver kontrollera sitt värde ofta, den här typen av mätare.
– Tyngdpunkten har legat på att utforska befintliga och nya samband mellan invånare, deras aktiviteter och platser. Studenterna har dokumenterat sina resultat genom olika skisstekniker som presenterats i form av en samlad posterutställning, säger Sangram Shirke, som är kursansvarig tillsammans med Richard Conway.
Under det tredje året på Arkitektprogrammet undersöker studenterna urbana skillnader i megastäders boendemiljöer. Eftersom västvärldens städer planeras och indelas på ett allt mer likriktat sätt finner vi i den här typen av megastäder en mer mångfaldigad urbanitet, liknande ett lapptäcke. Målsättningen är att möjliggöra för studenterna att individuellt utforska variationen av sammanhang och relationer mellan sociala aktiviteter, kulturella bakgrunder och rumsliga uttryck. Resultatet blev utställningen ”Rum för alla”, som har visats i Utopia-gallerian i Umeå.
Ur olika perspektiv
– Undersökningen av Ahmedabad sker ur en mängd olika perspektiv snarare än att använda en traditionell analytisk metod. Då skapas förutsättningar för studenterna att kunna samarbeta med de lokala invånarna på lika villkor och skapa en flerdimensionell berättelse som belyser både motsättningar och samband, säger Sangram Shirke.
Studenterna fick tidigare i höst resa till Ahmedabad i Indien och på plats uppleva och studera vardagens villkor och levnadsmiljöer i en megastad. Foto: Leo Friedmann
Även om fallstudien genomförts i en mångmiljonstad kan lärdomarna senare användas i mer välkända sammanhang här hemma i Sverige och fungera som inspiration för framtida insatser i yrkeslivet som arkitekt.
– Studenterna har särskilt fokuserat på offentliga rum, gränser och utkanter, sociala nätverk och nya processer. Dessa element har dynamiska egenskaper och är både formlösa och distinkta beroende på vilken synvinkel betraktaren har. Denna dualitet som finns i storstadsmiljön kan hjälpa oss återupptäcka nya sätt att se på och utveckla våra urbana miljöer, säger Sangram Shirke.
För mer information, kontakta:
Sangram Shirke, lärare vid Arkitekthögskolan
Telefon: 072-217-89-59
E-post: sangram.shirke@umu.se
Richard Conway, lärare vid Arkitekthögskolan
Telefon: 070-509 80 42
E-post: richard.conway@umu.se
