Hur lär man sig att leva bland gift och äta svavelätande bakterier i stället för ”vanlig mat”? Steffen Kiel vid Naturhistoriska riksmuseet har med hjälp av nätverksanalys – en metod lånad från samhällsvetenskapen – undersökt hur djuphavslevande djur tar sig mellan extrema miljöer, som kalla metanläckor och heta undervattenskällor, och lär sig leva i dem.
Det är miljöer där ekosystemen inte ens indirekt är beroende av solljus, som överallt annars på jorden, utan där maten strömmar upp ”direkt ur jorden” i form av svavelväte och metan.
Heta, lertäckta språngbrädor Den nya studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Royal Society Proceedings B, visar att det finns ett slags ”mellanmiljöer” som fungerar som en språngbräda för djuren, både geografiskt och evolutionärt. Där kan de leva och lära sig anpassa sin livsstil till de extrema miljöerna, innan de rör sig vidare och koloniserar dem.
– De här mellanmiljöerna består av heta undervattenskällor som ligger nära kontinenterna och därför är täckta av sediment. De utgör helt klart den viktigaste länken mellan de här olika extrema miljöerna, säger Steffen Kiel.
Gemensamt ursprung Det har gäckat forskarna hur de extrema djuphavsmiljöerna hänger ihop med varandra. Både vid metanläckor och heta undervattenskällor lever stora musslor, snäckor, jättelika maskar och andra märkliga djur som inte finns någon annanstans på jorden. De är ofta från samma familjer och till och med från samma släkten – men av olika arter. De har alltså ett gemensamt ursprung, men har sedan utvecklat unika ekosystem.
De geografiska avstånden är ofta stora, men nu har Steffen Kiel med hjälp av nätverksanalysen alltså kunnat visa hur miljöerna hänger ihop, och hur djuren kan ”hoppa” mellan dem.
Sedimenttäckta hetvattenskällor är vanliga runt Stilla havet, i de tektoniskt aktiva zoner som brukar kallas ”eldringen”.
– Det här kan förklara varför Stilla havet varit så viktigt för utvecklingen av de här unika djuren, säger Steffen Kiel.
– Eleverna är medvetna om att för mycket kött inte är hälsosamt, men de har svårt att tänka sig att avstå från köttet. Delvis handlar det om smak och näring, men man tycker också att det allmänt ”hör till”, säger Ingela Bohm.
I sin doktorsavhandling har Ingela Bohm spelat in lektioner i hem- och konsumentkunskap på fem olika skolor i Ångermanland och Västerbotten. Hon har sedan analyserat hur deltagarna samtalar om livsmedlen, både vad de faktiskt säger och hur man kan se att de förhåller sig ”mellan raderna” om kött, grönsaker, vegetarisk mat och sötsaker.
Köttet var centralt för eleverna. Man kopplade köttets protein till muskler, manlighet och styrka. Men eleverna visste också att det å andra sidan inte heller är nyttigt med för mycket protein eller mättat fett.
Helvegetarisk – ouppnåeligt ideal
När det gäller grönsaker var förhållningssättet mer splittrat. Om läraren ansåg att en viss grönsak var obligatorisk var det svårt för eleverna att undvika den, medan grönsaker som bara sågs som tillbehör i många fall blev ignorerade. Eleverna såg i och för sig grönsaker som allmänt nyttiga, men i många fall handlade det om att en viss grönsak var bärare av ett specifikt näringsämne som behövdes för att lösa en skoluppgift.
Helvegetarisk kost såg eleverna däremot som tom, annorlunda och ett ouppnåeligt ideal. Det var svårt för icke-vegetarianer att få tillgång till helvegetarisk kost förutom när den utgjorde ett särskilt lektionstema.
– Vegetarisk kost sågs som bristfällig eftersom den inte innehöll kött och den krävde extra planering för att man skulle få i sig alla aminosyror. ”Vi e gjord av kött, varför ska vi äta grönsaker då?” utbrast en elev.
Sötsaker såg eleverna som åtråvärda men samtidigt farliga, äckliga eller onödiga. Hembakt hade högre status. På grund av sötsakernas koppling till sjukdom och viktökning kunde de användas för att peka ut och nedvärdera dem som åt för mycket eller vid fel tillfälle.
Normalitet och ansvar två huvudgrupper
Man kan sammanfatta det som att det förekom två huvudgrupper av förhållningssätt, normalitet och ansvar. Å ena sidan var smak, kultur och sociala ritualer viktiga när man talade om och valde mat. Å andra sidan krävde betygskriterierna att man också såg mat ur ett mer vetenskapligt hälsoperspektiv. Synen på normalitet gjorde det ibland svårt att välja hälsosam mat eftersom social identitet, den motsägelsefulla synen på hälsa och alltför strikta ideal stod i vägen.
Ingela Bohm pekar ut några strategier som lärare kan använda för att få eleverna att vilja välja mer hälsosamma livsmedel och mindre kött. Lärarna kan utmana synen på normalitet genom sitt sätt att prata om och hantera olika sorters mat. Man kan fokusera på sensorisk träning och experimentell matlagning istället för enbart måltider. Ett konkret sätt kan också vara gradvis smyga in mindre populära livsmedel i tillagningen av populära maträtter som pannkakor och tacos.
– Med lite förändrad undervisning får eleverna verktyg att göra självständiga hälsoval i sina liv. Det förutsätter att lärarna får resurser för att erbjuda till exempel ett brett sortiment av livsmedel, säger Ingela Bohm.
– Staten gynnar ensidigt det gamla sättet att bryta mineraler, bland annat för att gruvnäringen länge varit en ryggrad i den svenska ekonomin. Vi lever i ett land rikt på råvaror. Men de fördelar som ges gruvnäringen är inte tillgängliga för återvinningsindustrin.Det innebär att allt fler gruvor öppnas medan soptippar stegvis stängs igen, säger Nils Johansson.
Nils Johansson är nybliven doktor vid Avdelningen för industriell miljöteknik, Linköpings universitet. Under sin doktorandtid har han studerat hur vi kan öka återvinningen genom att utnyttja de förråd av mineraler som återfinns i avfallet på landets deponier. I berggrunden och i deponierna finns ofta jämförliga halter av värdefulla mineraler, men i deponierna betraktas de som miljöfarligt avfall. Forskningsområdet kallas Landfill mining, eller deponier som gruvor.
Gruvdrift gynnas före återvinning
Hans studier visar att medan primärproduktion, gruvdrift, stöds så straffas sekundärproduktion, återvinning, genom strikta regelverk. Detta beror på att de primära mineralförråden ligger under Statens geologiska undersökningar och Näringsdepartementet, som har en stödjande näringspolitisk funktion, medan de sekundära mineralförråden ligger under Naturvårdverket och Energi- och miljödepartementet, med en reglerande miljöpolitisk funktion.
– Nationella resurser som mineraler borde hanteras under samma tak. Om användningen ska bli så resurseffektiv som möjligt behöver vi en myndighet som hanterar både primära och sekundära resurser, föreslår Nils Johansson.
När det gäller mineraler leder politiken mot ökat resursslöseri och inte tvärtom, visar Nils Johansson i sin doktorsavhandling. (Foto: Peter Modin)
De skattelättnader som är anpassade för den energikrävande gruvindustrin kan inte heller överföras till återvinningsindustrin som istället är arbetskraftsintensiv.
Deponier inte lika rena som berggrunden
– Det finns ytterligare en utmaning i att utvinna mineraler från deponier eftersom de inte är lika rena som i berggrunden. Det finns en risk att det också medföljer miljögifter som måste tas om hand, säger Nils Johansson.
I sin avhandling konstaterar han också att det finns länder i Europa som inte har någon egen primärproduktion av mineraler, som exempelvis Danmark, där det finns en större öppenhet för återvinning. Regelverken för användningen av avfall som råvara är i Danmark i högre grad anpassade efter användningsområdet.
Nils Johansson ser en liten ljusning:
– Allt fler intresserar sig för hur vi hanterar resurser. Eftersom många deponier utgör problem och mark är värdefullt vill Naturvårdsverket också sanera deponierna och det kan öppna för återvinning av mineraler.
Diagnostiken och behandlingen har förbättrats vid de flesta vanliga cancersjukdomar, såsom bröstcancer, prostatacancer och tjocktarmscancer. Däremot är bukspottkörtelcancer, även kallad pankreascancer, fortfarande mycket svårt att diagnosticera tidigt och att bota. De allra flesta patienter är symtomfria fram till dess att cancersjukdomen spridit sig i kroppen och inte längre är botbar. Det saknas både effektiva behandlingsmetoder och metoder för att upptäcka sjukdomen tidigt och förutspå prognosen för individuella patienter.
– Elakartade tumörer består inte enbart av cancerceller och är i högsta grad beroende av sin omgivning. Den så kallad mikromiljön vid bukspottkörtelcancer är speciell eftersom det i dessa tumörer finns ovanligt mycket bindväv i relation till cancerceller. Detta har föreslagits bidra till att tumörerna är så pass aggressiva och svåra att bota, säger Oskar Franklin, som är doktorand vid Institutionen för perioperativ och kirurgisk vetenskap.
Analyserade blodprov
Tillsammans med forskarkollegor har Oskar Franklin analyserat blodprover från bukspottskörtelcancerpatienter och jämfört mot friska individer. Forskarna mätte förekomsten av fyra olika proteiner samt kolhydratkedjan hyaluronan och jämförde med andra biomarkörer som produceras av cancercellerna. Syftet var att undersöka om komponenter från bindvävsreaktionen i bukspottkörtelcancer kan användas som biomarkörer för diagnostik och prognosbedömning.
– Resultaten visar att nivåer av bindvävskomponenter stiger i blodet vid pankreascancer och att höga nivåer är relaterade till en sämre prognos. Den komplexa mikromiljön avspeglas i blodproverna och vår förhoppning är att dessa markörer, i kombination med markörer som härrör från cancerceller, kan nyttjas vid diagnostik och monitorering av sjukdomen. Men det är viktigt att betona att det krävs fler och större studier för att säkert veta om dessa bindvävskomponenter har en klinisk nytta som biomarkörer, säger Oskar Franklin.
Bindvävsprotein stimulerar tumörtillväxten
Oskar Franklin har också undersökt hur bindvävskomponenter påverkar cellbeteende i cellodling. Han har analyserat uttrycket av bindvävskomponenter och dess cancercellreceptorer i tumörvävnad från patienter som opererats vid Norrlands Universitetssjukhus. Cellodlingsstudierna visade att ett av dessa bindvävsproteiner, typ IV kollagen, produceras av cancerceller och stimulerar deras egen tillväxt, överlevnad och migration. Men när uttrycken av typ IV kollagen undersöktes i bortopererad tumörvävnad var sambanden det motsatta, vilket antyder att nedbrytningen av bindvävskomponenter kan vara det som gynnar cancercellerna. Tidigare kliniska studier där man försökt minska bindvävsreaktionen i pankreascancerpatienter med antikroppsbehandling har oväntat nog gett sämre överlevnad.
– Resultaten belyser komplexiteten i dessa tumörer och att vissa bindvävskomponenter tycks hämma cancercellerna, vilket betyder att cancerbehandling inriktad mot bindväven måste vara selektiv, säger Oskar Franklin.
Mikro-RNA kan inte utnyttjas för tidig diagnostik
I avhandlingens sista delstudie fokuserade Oskar Franklin på mikro-RNA, vilka är små molekyler som reglerar gener. Här undersöktes förekomsten i blodet hos bukspottskörtelpatienter som lämnat blodprover innan de fick sin diagnos vid hälsoundersökningar kopplade till Västerbottens Interventionsprogram. På så vis kunde forskarna gå bakåt i tiden för att undersöka om mikro-RNA i blodet kan nyttjas för tidig diagnostik.
– Mikro-RNA-nivåer kan liknas vid ett fingeravtryck från cancercellerna som är mätbart i blodprover. Vi såg att blodprovsnivåer av flera mikro-RNA är påverkade hos patienter med bukspottkörtelcancer vid tidpunkten för diagnos. Men när vi gick bakåt i tiden genom att analysera uttrycket i blodprover tagna åren innan diagnos fann vi inga sådana förändringar. Vi tror att antingen så uppstår dessa mikro-RNA förändringar sent i förloppet, eller så utvecklas tumörsjukdomen snabbare än vad man tidigare trott, säger Oskar Franklin.
Oskar Franklin är född och uppvuxen i Umeå och tog läkarexamen 2014. Doktorandstudierna påbörjades under läkarutbildningen. Oskar arbetar för närvarande som AT-läkare vid Norrlands Universitetssjukhus.
För mer information:
Oskar Franklin, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap
Telefon: 090-785 6985
E-post: oskar.franklin@umu.se
I studien påvisades antikroppar mot rabiesvirus av typen “ European Bat Lyssa Virus” (EBLV) i blodet hos fladdermöss som under en sexårsperiod fångades in i södra och mellersta Sverige. Med gentekniska metoder undersöktes även om djuren hade arvsmassa från rabiesvirus i saliven.
Rabiesvirus finns redan i våra grannländer
Fyndet är inte helt oväntat med tanke på att samma typ av rabiesvirus påträffats hos fladdermöss i flera av våra grannländer. Även om risken för att människor ska smittas är ytterst liten kan den inte helt och hållet förbises.
Ingen av de 452 analyserade fladdermössen hade påvisbart rabiesvirus-RNA i sin saliv. Däremot hade 14 av fladdermössen antikroppar specifikt riktade mot rabiesvirus i blodet, vilket visar att de var eller nyligen hade varit infekterade av rabiesvirus.
Alla fladdermöss med rabies-specifika antikroppar tillhörde arten vattenfladdermöss och hade infångats antingen i Skåne eller i Småland. Däremot visade ingen av 246 fladdermöss fångade i Uppland tecken på rabiessmitta. Hos andra arter hittades ingen smitta.
Dödligt virus
Rabiesvirus är ett av världens mest fruktade virus. För personer som har börjat utveckla symtom efter att ha smittats slutar infektionen alltid med döden. För dem som efter att ha smittats snabbt behandlas med en kombination av vaccin och immunoglobulin (innan de hunnit utveckla några sjukdomssymtom) stoppas däremot infektionen nästan alltid och ger inga bestående besvär.
Idag vet vi att rabiesvirus finns i fladdermöss i många av Europas länder, inklusive Danmark, Norge, Finland och nu även Sverige. 1985 avled en fladdermusforskare i rabies, sannolikt smittad av EBLV-2, via ett bett av en fladdermus i Finland, och 2003 avled en fladdermusforskare i England efter ett bett av samma fladdermusart som bär på viruset här i Sverige.
– Även om en lastbil i ett fordonståg är självkörande, autonomt, måste föraren förbli alert. Därför är det viktigt att studera mänskligt beteende och reaktioner. Och även om föraren är uppmärksam kan det vara så att hon eller han inte kan hantera en situation som uppstår, och vad händer då? säger Maytheewat Aramrattana, doktorand i datateknik på Högskolan i Halmstad, som forskar om simulering av samverkande, intelligenta transportsystem (C-ITS).
Självkörande fordon som kommunicerar eller samverkar sinsemellan för att lösa konflikter i trafiken – konflikter som människor normalt löser – är ett hett forskningsområde. Det är också något alla stora biltillverkare jobbar med. Fordonen kan utbyta information och samverka med varandra och med infrastruktur på vägen eftersom systemen är uppkopplade och pratar med varandra via trådlösa nätverk. Om exempelvis en röd stoppsignal visas, eller om en älg dyker upp på vägen, bromsar alla lastbilar i ett fordonståg in, samtidigt som de håller lämpligt avstånd till varandra.
Underlättar utveckling Simulatorer är viktiga eftersom de gör det enklare och billigare att utveckla fordon.
– Frågan är hur skapar man en simuleringsmiljö för fordonståg? Trafiksimulatorer och nätverkssimulatorer är vanliga, det är däremot inte körsimulatorer som handlar om samverkande och intelligenta transportsystem som tar egna beslut, säger Maytheewat Aramrattana.
Och vad händer om föraren vilar eller inte hänger med i vad som händer, och kommunikationen mellan fordonen eller med GPS:en fallerar? Sådant kan testas i simulatorn.
– Till exempel kan det ges en instruktion till fordonet att vid händelse av kommunikationsavbrott ska säkerhetsavståndet till fordonet framför omedelbart öka.
Så fungerar autonoma system
För att kunna fungera självständigt behöver maskinerna två saker. Det ena är sensorer som känner av omvärlden. De motsvarar människors ögon och öron. Där har det skett framsteg med kameror som inte bara registrerar ljus, mörker och färger utan också känner av djupet i bilden. Och så, så kallad ”lidar”, en sorts radar som tar hjälp av laserstrålar för att scanna av omgivningen och skapa en tredimensionell bild. Det andra som krävs ärartificiell intelligens så att maskinerna kan tolka de uppgifter som sensorerna tar in och handla utifrån detta.
En lastbil kan reagera på olika sätt beroende på vilket företag som har tillverkat den och vilka funktioner som finns i lastbilen. Om en svår situation skulle inträffa är det avgörande att fordonets system är designat för att hantera den risken.
– Frågan är också om designen är tillräckligt bra för att undvika kollision? Och om det blir en krock, hur illa blir den och hur stor risk innebär krocken för föraren?
Fungerande samarbete En annan aspekt som testas i simulatorn är att säkerställa om olika bilmärken samarbetar med varandra. Det är exempelvis viktigt att veta om en lastbil från Volvo kan köra i fordonståg med en från Mercedes eller Toyota?
Det faktum att simuleringen ger information om såväl trafik, kommunikationsnätverk som mänskliga förare samtidigt leder till ny kunskap:
– Simulatorn kan användas för demonstrationer, att visa hur det är att sitta i ett fordon som körs med kommunicerande och självkörande system. Den kan också användas för att bedriva studier om förarbeteende och se hur föraren uppfattar och accepterar det automatiserade systemet när hon eller han sitter i förarsätet, säger Mayteewat Aramrattana.
Louise Frogner, universitetsadjunkt inom Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete vid Örebro universitet, har undersökt hur beteendeproblem som till exempel trots, regelbrott och aggressivt beteende utvecklas i tidig barndom och vilken roll olika personlighetsdrag hos barnet spelar för dess utveckling.
– Att en treåring kan vara trotsig är inte ovanligt. Det finns en kurva som de flesta håller sig inom. Det är när vi ser att beteendet avviker kraftigt som vi vill undersöka om det har betydelse för hur livet sedan utvecklar sig, säger Louise Frogner.
Hon har hämtat de data som ingår i forskningen ur Sofiastudien. Den startade år 2010 med målsättning att följa drygt 2 000 barn från förskoleåldern upp i vuxen ålder. Både föräldrar och pedagoger, samt senare även barnen själva får svara på frågor och delta i kartläggningen som omfattar barnens sociala, beteendemässiga och fysiska utveckling. Bakom studien står Karlstad kommun samt Karlstad och Örebro universitet.
Hittills är det främst beteendeproblem i kombination med empatibrist och det man kallar ett flackt känsloliv som forskningen tittat på för att identifiera grupper av barn med allvarliga beteendeproblem.
Fler faktorer hittar de barn som behöver mest stöd I sin forskning har Louise Frogner vägt in fler personlighetsdrag som hon menar också skulle kunna ha betydelse. Hon har förutom empatibrist och flackt känsloliv, även tittat på förekomsten av grandiositet och ett lögnaktigt beteende, samt impulsivitet och ett stort behov av stimulans och förändring.
– Fram till nu har det varit störst fokus på om man har empatibrist och svårt att känna skuld och ånger. Det används i dag i praktiskt diagnosarbete. Jag har sett att det inte är den gruppen som löper störst risk för beteendeproblem över tid, utan det är de som har en kombination av alla personlighetsdrag vi undersökt.
– Min forskning visar att man behöver bredda synen och väga in förekomsten av fler personlighetsdrag för att inte missa de barn som behöver hjälp allra mest, säger Louise Frogner.
Barn med beteendeproblem och flera avvikande personlighetsdrag kan som vuxna riskerar att hamna i utanförskap av olika slag, som kriminalitet, drogmissbruk, få psykiska besvär eller helt enkelt ha svårt att passa in.
Fortsatt sökande efter bästa behandlingsmetod I studien ingick 2121 individer, men 250 av dem (lika många pojkar som flickor) uppvisade antingen beteendeproblem utan problematiska personlighetsdrag, beteendeproblem i kombination med empatibrist, eller beteendeproblem i kombination med alla de undersökta personlighetsdragen. Dessa grupper var intressanta att jämföra med varandra när det gäller risk för framtida beteendeproblem utifrån det fokus som finns i både forskning och praktik idag.
– Cirka hälften av de som uppvisar beteendeproblem i barndomen gör det också senare i livet. Vissa kombinationer innebär en större risk att senare få problem. Det är därför viktigt att identifiera de med ökad risk, för att kunna rikta insatser på ett optimalt sätt. Där behövs mer forskning. Ju mer vi vet desto bättre riktade insatser kan vi göra. Det ger bättre resultat och är lättare att förebygga problem tidigt än om det gått längre tid, säger Louise Frogner.
Ett viktigt första steg blir nu att se hur man tar dessa resultat vidare och vilka insatser som gör nytta. Louise Frogner menar att det finns olika behandlingsmetoder som kan hjälpa barn med vissa av dessa problematiska personlighetsdrag, men att man i nuläget inte vet vad som fungerar bäst för barn med olika kombinationer av dessa drag.
– Ett barn med beteendeproblem innebär inte enbart en ökad risk för framtida problem för den själv som individ. Det kan också leda till problem för den närmaste familjen, omgivningen och i förlängningen även samhället i stort.
”Multiplikation är som addition fast flera gånger” är en vanlig uppfattning bland elever. Det leder till problem när de ska multiplicera tal i decimalform. I avhandlingen belyser Kersin Larsons elevers förståelse av det räknesätt som genomsyrar stora delar av matematiken.
– En del elever gör otroligt komplicerade och långa beräkningar när de ska multiplicera. Som att räkna ut 19 · 42 och skriva upp ”19” 42 gånger. Eller killen som adderade sig fram till 5 · 19 fast han samma vecka hade ett multiplikationstest där han utan vidare visste vad 5 · 9 var. Men i förhållande till 5 · 19 då fanns inte multiplikationstabellen i hans tankar trots att han delade upp 19 i 10 och 9.
Svårt att göra sig från addition Det säger Kerstin Larsson som under fem terminer följt 22 elever från att de gick i årskurs 5 till och med den första terminen i årskurs 7. Syftet var att undersöka hur de förstår multiplikation när räknesättet utvidgas från ensiffriga till flersiffriga tal och tal i decimalform. Ett viktigt resultat i studien visar hur djupt rotad den upprepade additionen var hos denna grupp elever. Detta trots att de gick i flera olika klasser under lågstadiet och därför inte introducerades till räknesättet multiplikation av samma lärare.
– Elevernas möjligheter att koppla ihop olika delar av sina kunskaper är inte tillräckligt bra. Även de elever som lyckades väl i matematik i det nationella provet i årskurs 6 hade problem att frigöra sig från upprepad addition. De tvekade att byta ordning på faktorerna och kunde inte förklara vad exempelvis multiplikationen 3,6 · 4,9 kan handla om.
Kommutativa lagen
Räknelag som säger att termerna (vid addition) och faktorerna (vid multiplikation) kan kastas om utan att resultatet förändras. Ordet kommutativ kommer av ett latinskt ord som betyder byta ut.
Underlätta byte av tankesätt Samtidigt visade det nationella provet att eleverna hade fullkomlig kontroll på hur de ska räkna ut area med multiplikation. Men de kopplar inte ihop detta med räkneuppgiften 3,6 · 4,9. Problemet, menar Kerstin Larsson, ligger delvis i läromedlen som har ett kapitel om area och ett annat om multiplikation, och med textuppgifter som inte ger stöd i att tänka area även när det inte handlar om det.
– Undervisningen är inte uppbyggd så att eleverna ser sambanden mellan upprepad addition, multiplikationstabellen, area av rektanglar och kommutativa lagen (a · b = b · a), när de ska göra beräkningar.
Lösningen, menar hon, innebär att hjälpa eleverna att skapa sambanden och ha flera modeller för vad multiplikation är, inte bara lika stora grupper utan också rektangelformationer, som 12 ägg i en äggkartong, som påvisar kommutativa lagen, och rektangelarea, som underlättar att räkna ut tal i decimalform.
Avhandling: ”Student´s understandings of multiplication”, Kerstin Larsson, Stockholms universitet, Naturvetenskapliga fakulteten, Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik.
Åren 2009-2011 skapades fem fiskefria områden i Östersjön och Västerhavet, både kustnära och längre ute till havs. I de utvalda områdena bedömdes fisketrycket vara för högt, till exempel för siken i Bottenhavet, gösen i Stockholms skärgård, och det starkt hotade beståndet av torsk i Kattegatt.
Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua, har som en del av ett regeringsuppdrag till Havs- och vattenmyndigheten, utvärderat de biologiska effekterna av de fiskefria områdena och bedömt påverkan både på bestånden av fisk och på ekosystemet.
– Trots den korta utvärderingsperioden på cirka fem år så ser vi en tydlig återhämtning hos målarterna. Det blir mer fisk helt enkelt, vilket också visar att fisket på de här bestånden tidigare varit så omfattande att det påverkat både antalet fiskar och storleken på fiskarna, säger Ulf Bergström, forskare vid SLU Aqua.
Havstensfjorden innanför Orust utgör ett undantag. Där har ingen mätbar effekt noterats, sannolikt till följd av att bestånden varit så starkt decimerade att återhämtningen går långsamt.
Snabb återhämtning De positiva effekterna av fiskeförbuden syns både för best
ånd där yrkesfisket stått för merparten av fångsterna, som torsken i Kattegatt, och för kustfiskarter som gös, gädda, sik och hummer där fritidsfisket stått för merparten av fångsterna.
Fiskeförbuden har också haft effekter på fisksamhällena som helhet och på bottenfaunan. Fiskbestånden i dessa områden påverkas inte bara av mindre fångst utan även genom att rovfiskarna i fisksamhället blir fler och större, vilket ger indirekta effekter på ekosystemet i form av friskare livsmiljöer med mindre trådalgspåväxt på den storvuxna, habitatbildande vegetationen. Bottendjuren i Kattegatt har påverkats av ett mindre trålfiske och genom att mängden rovfisk ökar, vilket gör att näringsväven ändras.
God effekt för svaga områden Utvärderingen visar alltså att fiskefria områden är en effektiv åtgärd för att stärka försvagade bestånd, men forskarna betonar att de inte bör ses som en ersättning för andra fiskförvaltningsåtgärder utan som ett komplement.
– I framtiden är det fördelaktigt att samordna arbetet med fiskefria områden och med marint områdesskydd, eftersom det kan ge uppenbara fördelar för både ekosystemen som helhet och förvaltningen av fiskbestånden, säger Ulf Bergström.
I SLU:s utvärdering ingår nedanstående områden och målarter. Effekterna av dessa fiskefria områden beskrivs i separata delrapporter.
Sik i Bottenhavet
Gös, gädda och abborre i Stockholms skärgård
Torsk och bottenfauna i Kattegatt
Hummer och rovfisk i Göteborgs skärgård
Torsk, piggvar och rödspätta i fjordsystemet innanför Orust och Tjörn
Rapporten innehåller även en sammanfattning av tidigare erfarenheter av fiskefria områden i Sverige och internationellt samt en rapport om bottentrålningens effekter på mjukbottenfaunan i Kattegatt.
Kontakt: Ulf Bergström, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, SLU, ulf.bergstrom@slu.se, 010-478 41 17
Mattias Sköld, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, SLU, mattias.skold@slu.se, 010-478 40 46
Andreas Wikström, miljöanalytiker, Institutionen för akvatiska resurser, SLU, andreas.wikstrom@slu.se, 010-478 40 19
– Artikeln visar att explosionen kommer från centrum av en galax där få massiva stjärnor finns, vilka är de som ger upphov till supernovor. Istället innehåller sådana galaxcentra ofta supermassiva svarta hål, och om en vanlig stjärna kommer alltför nära kan den slitas sönder av det svarta hålets gravitationskraft, säger Giorgos Leloudas vid Weizmann-institutet som är försteförfattare till studien, och som tidigare varit postdoc vid Oskar Kleincentret vid Stockholms universitet.
En av idéerna i artikeln är att det supermassiva svarta hålet har lyckats slita sönder stjärnan just för att det roterar snabbt.
– Det är kanske inte helt vattentätt, men själva tanken att man faktiskt skulle kunna mäta rotationen hos ett supermassivt svart hål som ligger tre miljarder ljusår bort genom att studera hur de sliter sönder stjärnor är väldigt spännande, säger Jesper Sollerman, professor vid Institutionen för astronomi vid Stockholms universitet som är medförfattare till artikeln.
– En enda av dessa spektakulära händelser kanske inte räcker för att bevisa vad det handlar om men under 2017 startar vi ett stort projekt, Zwicky Transient Facility, för att söka efter olika transienter på himlen och vi kommer då säkerligen hitta dussintals av dessa de kommande åren, säger Jesper Sollerman.
Artikeln har publicerats i det första numret av tidsskriften Nature Astronomy, en ny publikation från Nature.
Kontakta: Jesper Sollerman, professor vid Institutionen för astronomi vid Stockholms universitet, e-post jesper@astro.su.se, tfn 08-55 37 85 54
Liksom när du tar bussen till jobbet eller skolan, måste proteiner i cellen transporteras till rätt ställe i cellen för att fungera och deras bussbiljetter är signalsekvenser som gör dem igenkänningsbara för olika proteintransportsystem.
Det proteinbaserade transportsystemet twin-argininetranslocation pathway, eller Tat-systemet, förekommer hos nästan alla bakterier men finns däremot inte hos människor och djur.
Kandidat för nya antibiotika
– Därför kan inaktivering av Tat-systemet, som inte krävs för normal tillväxt av bakterier, vara en perfekt kandidat för att utveckla nya antibiotika utan biverkningar och även för att förhindra uppkomsten av antibiotikaresistens, säger Ummehan Avican.
Proteinerna som känns igen av Tat-komplexet har en speciell etikett ”twin-arginin” och funktionen hos dessa proteiner är bred – allt ifrån ämnesomsättning till virulens.
Tat-systemet hos Y. pseudotuberculosis transporterar olika proteiner men inte klassiska virulensfaktorer för att orsaka sjukdom.
– Jag fann att frånvaro av Tat-systemet kraftigt påverkade bakteriens fysiologi med defekter i järnupptag, kopparresistens, överlevnad i sura miljöer samt energiomsättning. Alla dessa egenskaper är viktiga för förmågan att etablera en infektion och även för anpassning till värdmiljön. Detta är ett viktigt resultat, säger Ummehan Avican
Dessutom upptäckte hon att det var lika viktigt att ett särskilt protein kallat SufI, vilket använder Tat-systemet för att transporteras till rätt ställe, var närvarande. SufI är ett celldelningsprotein som bara finns i tarmbakterier, men virulensdefekten är specifik för Y. pseudotuberculosis.
Proteinerna måste hamna rätt för att bakterien ska infektera
Forskningsresultaten indikerar att en korrekt lokalisering av proteiner med olika funktioner genom Tat-systemet är viktigt för en framgångsrik infektion av patogena bakterier, och utöver klassiska virulensfaktorer behöver bakterier andra faktorer som främjar överlevnad i miljön i den infekterade värden.
– Min undersökning av Tat-systemet i Y. pseudotuberculosis ger också mer insikt om infektionsmekanismer för andra typer av patogena bakterier eftersom Tat-systemet finns i nästan alla dem.
Ummehan Avican har använt Microarray och next generation RNA-sekvenseringsteknologier i sitt experimentella arbete. Hon har också använt IVIS, Vivo Imaging system, som möjliggör spårning av märkta bakterierna i realtid under en infektion.
För mer information: Ummehan Avican, Institutionen för molekylärbiologi
Telefon: 090-785 26 89
E-post: ummehan.avican@umu.se
I sin forskning vid Örebro universitet har Mattias Persson tittat på ekonomiska utvärderingar kring insatser för barn och unga vad gäller psykisk ohälsa, mobbning och unga med funktionshinder.
– Det finns förhållandevis lite forskning på området ur ett svenskt perspektiv, men det kommer mer. Tidigare har forskning på området främst gjorts i en amerikansk kontext, vilket kan vara svår att jämföra med svenska förhållanden.
Använd befintliga underlag
– Det viktiga för mig har varit att ge kommunala beslutsfattare användbara underlag. Jag menar att modellering baserad på all tillgänglig data och insikten om behovet av långsiktighet kan vara bättre att använda, än att vänta på resultat som kan dröja flera år. Vi får inte låta flera generationer växa upp till en otrygg framtid när vi faktiskt kan hjälpa dem nu, säger Mattias Persson.
Mattias Persson har i sin avhandling undersökt flera olika aspekter. Tidigare forskning har till exempel visat att det ur undervisningssynpunkt är gynnsamt med små klasser. Mattias Persson ville se om det även fanns en länk mellan storleken på klassen och förekomsten av psykisk ohälsa. Hypotesen var att mindre klasser, som är mer kostsamma än större, även skulle minska förekomsten av psykisk ohälsa. I undersökningen ingick elever i årskurs nio, och det gick inte att hitta någon sådan koppling.
Betalningsvilja mot mobbning
Han har även undersökt vad samhället är villigt att betala för att minska mobbning i svenska skolan. Frågan var hur mycket extra skatt individer var villiga att betala, genom att de fick ta ställning till en hypotetisk situation. Mattias Persson kom fram till att betalningsviljan statistiskt ligger någonstans runt 600 000 kronor. Det ska ses som ett rent tekniskt värde att använda i utvärdering av om program mot mobbning är kostnadseffektiva eller inte. Mer forskning behövs på området.
Som ytterligare en del i sin avhandling tittade han tillsammans med sina medförfattare på vad det innebar att använda beslutsmodellering för att redan i ett tidigt skede se om en insats för att minska mobbning i den svenska skolan är kostnadseffektiv, så att det går att ta ställning till om insatsen är värd att satsa på.
– Beslutet bör ju inte enbart fattas utifrån kostnadseffektivitet, utan fokusera på alla de principer som finns kring beslutet. I vårt fall visar simulering att insatsen över nio år är kostnadseffektiv och att kostnaden för att skapa ett mobbningsfritt år för individen är cirka 8 000 kronor. Det är långt under ”samhällets” betalningsvilja för att minska mobbning för en individ samt det värde som används för hälsoekonomisk beslutsmodellering, säger Mattias Persson.
Nio års fördröjning av effekten
I avhandlingen undersöker Mattias Persson även vilka effekter det har att lägga pengar på att hjälpa unga personer med intellektuella funktionshinder att få jobb efter gymnasiet genom att ge ett aktivt stöd med coacher under övergången från gymnasiet till ”vuxenlivet”, mot att inte göra någon särskild insats för dem.
Det visade sig att det tar nio år innan kommunen kan räkna in den investeringen sett ur ett kommunekonomiskt såväl som samhällsekonomiskt perspektiv. Han kunde också visa att det är viktigt att denna insats görs innan individen fyllt 30 år, för annars är det stor sannolikhet att personen i stället för egen inkomst får sjukersättning.
– Jag är förvånad över att det tidigare inte gjorts ekonomisk forskning som studerat de långsiktiga effekterna av insatser som hjälper barn och unga i olika riskzoner till ett vuxenliv där de kan bidra till samhället på sina villkor, i stället för att då leva på bidrag.
Mattias Persson tror att det förmodligen handlar om kraven på att relativt snabbt få fram påvisbara effekter. Ofta kan det vara svårt för projekt att redan efter ett fåtal år visa på ekonomiskt nytta för samhället. I stället finns risk att projekttiden hinner ta slut och att projektet då läggs ner.
– Jag kan i min forskning visa att nyttan kommer först flera år senare, kanske efter så lång tid som nio år, säger Mattias Persson.
Utgå från simuleringar
– Min slutsats är att det är viktigt att utgå från modellering, där man använder sig av simulering för framtida effekter, för att tidigt kunna visa på de långsiktiga effekterna av en insats. Det gäller både kostnader för antimobbningsprogram och stöd till funktionsnedsatta så att de kan få jobb.
Mattias Persson, tillsammans med sina medförfattare, för också fram tanken att kostnader som skolan eller andra förvaltningar förväntas stå för när personerna är unga borde fördelas på fler berörda kommunala förvaltningar. Detta eftersom det kan dröja till upp i vuxen ålder innan de ”betalar sig”, och nyttan först då kommer till gagn för helt andra förvaltningar än den som gjorde investeringen från början.
– Att förkasta en effektiv insats bara för att den inte ger ekonomisk nytta efter bara ett fåtal år kan vara kostsamt i längden, men kostnaden dyker då upp i andra delar av välfärdssystemet och samhället, säger Mattias Persson.
Fantomsmärta innebär att personen med en amputerad arm har en fantomupplevelse av en arm. Det kan vara en mycket smärtsam upplevelse. Tidigare har det funnits hjälp att få i form av spegelterapi som lurade hjärnan. Patienten såg en spegelbild av sin friska arm och när armen rörde sig så fick patienten en bättre kontakt med fantomarmen vilket lindrade smärtan.
Ny kontakt mellan muskler och hjärna
Elektroder och en markör sätts på den kvarvarande delen av armen. Det gör att en virtuell arm projiceras på bilden av den kvarvarande delen av armen på en dataskärm. Patienterna får sedan exempelvis följa rörelser i bilden av armen på skärmen.
– Den metod vi har tagit fram tar forskningen ett steg längre. Patienten behöver inte ha en frisk arm som förebild utan armen visas virtuellt på en dataskärm, så även dubbelsidigt amputerade kan få behandlingen. Här styr personen själv handen samtidigt som de tänker sig att de rör fantomarmen, säger docent Liselotte Hermansson, arbetsterapeut på ortopedteknik och forskningshandledare vid universitetssjukvårdens forskningscentrum på Universitetssjukhuset Örebro.
Armamputation
Förekomsten av armamputation i befolkningen över 18 år är omkring 11.6/100 000 personer. Omkring 85 % av amputationerna orsakas av olyckshändelser, för män är den vanligaste orsaken arbetsplatsolyckor (41.4 %) medan det för kvinnor är trafikolyckor (41.2 %). Det är fem gånger vanligare hos män. Skadan är oftast ensidig och amputationen ligger på underarm eller handledsnivå (61.4 %) (Östlie 2011). Beroende på omfattning av skadan så kan patienter som har genomgått armamputation behöva rehabilitering i form av rörelseträning, smärtbehandling, utprovning av armprotes eller andra hjälpmedel, eller andra åtgärder i miljön för att underlätta återgång till arbete och ett självständigt liv.
Fantomsmärta
Fantomsmärta är upplevelse av smärta från en amputerad kroppsdel. De flesta personer som amputerats drabbas av oftast övergående besvär i form av fantomkänsla, upplevelser från den kroppsdel som inte längre finns kvar. Hos omkring 70 % av de amputerade gör kroppsdelen ibland ont. Smärtan minskar oftast efter hand men kan i svåra fall vara mycket besvärande. Omkring 10 % av patienterna får kvarstående smärta. Fantomsmärtan är oftast kontinuerlig men det förekommer anfall av krampartad och brännande smärta, klåda, kyla eller tryck i den amputerade kroppsdelen. Vetenskapen vet ganska lite om hur fantomsmärtor uppstår. En hypotes är att det blir en omorganisation i centrala nervsystemet, när en del av hjärnan inte längre stimuleras av rörelser och förnimmelser.
Det är en stark upplevelse för patienten att genomgå träningen. Den kan liknas vid upplevelsen av att få en protesarm.
– Personer som amputerar en arm beskriver ofta en stickande, krampande smärta. Den upplevs som skrämmande men för en del övergår smärtan och försvinner. Vi vill hjälpa de patienter som har kvar fantomsmärta.
Förbättrad livskvalitet
Resultatet visar förbättrad vård för patienter med fantomsmärta hos armamputerade. Behandlingen kan förbättra livskvalitet hos amputerade, den kan minska behovet av tung smärtstillande medicinering och öka möjligheterna för återgång till arbete.
– Det mest fantastiska var att anhöriga till dem som deltog i studien uttryckte att de hade fått en mycket trevligare partner efter behandlingen. De var inte lika trötta och lättirriterade. Det märktes tydligt att de som blev hjälpta av behandlingen var piggare och gladare.
I studien ingick 14 patienter från Örebro, Stockholm, Göteborg och Ljubljana i Slovenien, varav fem patienter från dysmeli och armprotesenheten vid Universitetssjukhuset Örebro. Resultat från studien visar att den här metoden är effektiv för de flesta patienter med fantomsmärta.
Nästa år planerar forskarna att utföra en större studie och då även inkludera benamputerade. Patienter från geriatriska kliniken kommer att erbjudas att medverka i studien. Beviljat anslag från Vinnova gör det möjligt att genomföra fortsatt studie kring fantomsmärtor.
Idag behandlas fantomsmärtor med en mängd olika metoder. Exempel är så kallad spegelterapi, olika typer av läkemedel, akupunktur och hypnos. Men i många fall hjälper ingenting. Genom den nya behandlingen lär man sig att röra på sin fantomarm och när man får kontroll på fantomarmen blockeras smärtsignalerna från hjärnan och fantomsmärtan minskar.
Ett nytt projekt från Linnéuniversitetet har fått 3 miljoner kronor från Formas för att studera träets mekaniska egenskaper med hjälp av såväl datormodeller som avancerade experiment. Resultaten ska ge viktiga vetenskapliga underlag till användandet av korslimmat trä i byggnader.
Plywood är ett välkänt skivmaterial, uppbyggt av ett antal lager av tunna träfanér (lameller) som läggs med korsvis fiberriktning, limmas och pressas samman. Det gör skivan hållfast och formstabil, och därmed användbar i allt från möbler till båtar och byggnader.
Avancerade beräkningar av träets egenskaper
Korslimmat trä (cross laminated timber; CLT) är som plywood i större skala – minst tre skikt av massiva träskivor med en tjocklek på mellan 12 och 45 mm. CLT används för att tillverka hela konstruktionselement som bjälklag och väggar till byggnader och blir allt mer populärt. Samtidigt har det bara funnits i tjugo år och behovet av forskning inom området är därför stort. Dimensioneringar baseras i huvudsak på experiment, men avancerade, datoriserade beräkningsmodeller saknas. Därför är det nya projektet ”Tryck vinkelrätt fiberriktningen i korslimmade träprodukter” av stor vikt för byggindustrin.
– Vi vill bidra till utvecklingen av konstruktionskriterier för korslimmat trä genom forskning som ökar den vetenskapliga kunskapsbasen. Speciellt kommer vi att undersöka hur själva materialets egenskaper påverkar den prestanda som produkterna har när de används i träkonstruktioner, säger Thomas Bader, lektor vid institutionen för byggteknik och projektledare.
Trä är ett byggmaterial med exceptionella mekaniska egenskaper. Trämaterialet i en stock består till 70 % av hålrum, belägna i mitten av träfibrerna (cellerna), samtidigt som cellväggarna har hög hållfasthet. En annan viktig faktor för hur trä beter sig när det belastas är årsringarna.
Hållbara byggnader i trä Målet med projektet är att utveckla en datoriserad beräkningsmodell som beskriver sambandet mellan egenskaperna och beteendet hos materialet trä och vad som händer med korslimmat trä som utsätts för tryck vinkelrätt mot fiberriktningen. Praktiska experiment med ett avancerat system för mätning av deformationer vid belastning ska ge bekräftelse, validering och kalibrering av modellen.
– Med hjälp av modellen kan vi undersöka hur korslimmade träprodukter påverkas av lamellerna, till exempel antal, tjocklek och orientering, av materialets egenskaper, till exempel årsringsmönster, och av last- och upplagsförhållanden. Vår forskning om sambandet mellan CLT-produkters uppbyggnad och funktion skapar värdefull kunskap som ska kunna leda till bättre dimensionering och utformning av hållbara träkonstruktioner i framtiden, avslutar Thomas Bader.
Projektet stöds av Formas, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, som tilldelat det 2 946 000 kr i sin utdelning till forsknings- och utvecklingsprojekt till framtidens forskningsledare 2016.
Kontakt:
Thomas Bader, lektor vid institutionen för byggteknik, Linnéuniversitetet, 072-522 59 78, thomas.bader@lnu.se
Vid Umeå universitet inleds den första kliniska studien, under ledning av Hugo Lövheim vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering och Enheten för geriatrik.
Trettiosex personer med Alzheimers sjukdom kommer under fyra veckor att få behandling med Valaciklovir, ett läkemedel som verkar specifikt mot aktivt herpesvirus. Före och efter behandlingen kommer flera olika undersökningar att göras för att mäta effekten på grundläggande sjukdomsprocesser vid Alzheimers sjukdom.
Vanligt läkemedel mot herpes Dessutom kommer patienterna att undersökas med en PET-kamera som genom hjärnavbildning med ett spårämne som ansamlas i celler med aktivt herpesvirus skulle kunna påvisa infektion i hjärnan hos personer med Alzheimers sjukdom.
– Det känns fantastiskt spännande att få vara med och starta den här studien. I befolkningsmaterial har vi sett att herpesinfektion ökar risken för Alzheimers sjukdom. Det är därför synnerligen intressant att nu kunna undersöka om vi kan påverka dessa processer med en befintlig behandling som håller tillbaka herpesinfektionen, säger Hugo Lövheim, som är huvudansvarig forskare för studien och verksam läkare vid Geriatriskt Centrum, Norrlands Universitetssjukhus.
Studien, som går under namnet VALZ-Pilot, är godkänd av Läkemedelsverket och Regionala Etikprövningsnämnden i Umeå. Rekryteringen av forskningspersoner inleds i december 2016.
Studien finansieras av Västerterbottens läns landsting, Demensfonden, Familjen Janne Elgqvists stiftelse, Svenska Läkaresällskapet, Gun och Bertil Stohnes stiftelse, och Magnus Bergvalls stiftelse.
Artiklar:
Läs forskargruppens tidigare publicerade forskningsstudier i Alzheimer’s & Dementia:
I debatten om skola hörs det ofta att elever ska lära sig att tänka kritiskt. Det syns i styrdokumenten, pratas om i lärarrummet och inte minst uppmanas elever att tänka kritiskt. Frågan är vad det innebär att vara kritisk i historieklassrummet.
Att utveckla kritisk tänkande hos gymnasieeleverna är ett uttalat mål i läroplanerna i Sverige, Ryssland och Australien. Även kursplanerna i historia betonar vikten av att elever ska kunna tänka kritiskt. Men hur används den språkliga dräkten för att tala om kritiskt tänkande i historieklassrummet?
– Vid granskning av kursplanerna i historia blir det tydligt att tillgången till undervisning i kritiskt tänkande varierar. En jämförelse av olika kursplaner visat att kritiskt tänkande är nedprioriterat för de elever som går ett yrkesprogram i Sverige eller tar en ”enklare” historiekurs i Ryssland, säger Sergej Ivanov.
Kritiskt tänkande är förmågan att tillämpa resonemang och logik för okända idéer, åsikter och situationer.
Trots att kritiskt tänkande krävs för att få högsta betyget får dessa elevgrupper mindre (om alls) undervisning i kritiskt tänkande, vilket kan bidra till ökade klyftor mellan elever och elever.
– Yrkeseleverna i studien vittnar om att de uppmanas att tänka kritiskt i skolan. Kruxet är att de inte får explicit undervisning i kritiskt tänkande och svävar i ovisshet. Utan tydligt stöd i kursplanen tvingas även lärare läsa mellan raderna och tolka begreppet kritiskt tänkande.
Förändringar kan göra elever till bättre kritiker Utifrån sina erfarenheter väljer lärarna i studien att arbeta med kritiskt tänkande på de sätt som de upplever möjliga med en specifik klass inom kursens ramar. Den svenska läraren fokuserar på att fostra elever till medborgare som gör ”goda” val i framtiden.
– Den ryska läraren, som eftersträvar narrativ mångfald i historieklassrummet, ser till att elever åtminstone lär sig tolka en och samma uppsättning av fakta olika. Den australiensiska läraren undervisar sina elever i att skapa mening utifrån texter och bilder för att bidra till narrativ mångfald. Dock är det läraren som bestämmer vilka alternativa narrativ får utrymme.
Sammanfattningsvis visar rysk och australiensisk data att motstridiga historiska narrativ existerar i klassrummet, medan svensk data visar på ett enda historiskt narrativ. Det krävs med andra ord en rad förändringar i styrdokumenten och pedagogiska praktiker för att idealen av kritiska elever i historieklassrummet ska bli en verklighet.
