Forskarteamet, som leds av geobiologen Magnus Ivarsson, är de enda i världen som undersöker urbana, människoskapade, underjordiska miljöer på ekosystemnivå. Andra grupper har tittat på till exempel sjukdomsframkallande bakterier i New Yorks tunnelbana, men gruppen från Naturhistoriska riksmuseet undersöker hela ekosystemet och hur de många mikroorganismerna påverkar både varandra och berget de växer på.
Levande mattor på väggarna I den aktuella studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE, tog de prover på de mörka mattor av biofilm som täcker väggarna. De har tidigare slarvigt kallats för ”algmattor”, men forskarna kunde snabbt konstatera att de består av både cyanobakterier, amöbor, kiselalger och flera olika svampar.
– Till största delen utgörs de faktiskt av svamp, som äter på både cyanobakterierna och kiselalgerna och medverkar till att karbonater fälls ut och det bildas små droppstenar. Uppenbarligen trivs svamparna bra där nere! Biofilmer brukar vara mycket tunna, men de här var förvånansvärt tjocka och fasta, säger Magnus Ivarsson.
Nya arter och nytt släkte När forskarna gjorde DNA-analyser av svamparna gick gensekvenserna inte att matcha med något som identifierats tidigare. En tjeckisk forskargrupp, specialiserad på den här typen av mikroskopiska svampar, som vanligtvis frodas i extrema miljöer, kopplades in. Och nu kan alltså två helt nya arter, Bradymyces graniticola och Bacillicladium lobatum, läggas till svamparnas släktträd.
I det senare fallet handlar det till och med om ett helt nytt släkte. Båda svamparna hör till sporsäcksvamparna och är på mycket lång väg släkt med till exempel tryfflar, murklor, mögel och jäst. De är mörkt pigmenterade och har förmodligen inte sex, utan förökar sig genom avknoppning av celler, precis som jästsvampar.
Naturliga reningsverk De nya fynden är tyvärr inget att lägga i svampkorgen, men kanske ändå kan göra nytta för oss människor. Forskarna kan se att svampcellerna är fyllda med fett, som till stor del tros komma från oljespill i det förorenade vatten som sipprar över väggarna.
– Svamparna kapslar in oljor och kan potentiellt fungera som små reningsverk. Vi kommer nu sätta upp experiment för att se hur den här processen fungerar och om det är något vi människor kan utnyttja i större skala, säger Therese Sallstedt.
– Tyvärr låter SL tvätta väggarna regelbundet, så vårt studiematerial är borta! Men vi ser att svamparna redan är på väg tillbaka, säger Magnus Ivarsson.
Älgstammen i Sverige ökade kraftigt under 1970-talet fram till en topp i mitten av 1980-talet (med en avskjutning på 180 000 älgar, mot 90 000 älgar idag). Under 1980- och 1990-talen noterade SLU-forskare en hög dödlighet hos älg. En av forskarna, Margareta Stéen, upptäckte att en av orsakerna till dödligheten var en hjärnhinnemask, en då okänd parasit hos älg, som hon benämnde Elaphostrongylus alces.
Hjärnhinnemaskar i ryggmärgen ger blödningar och inflammationer som kan orsaka rörelsestörning och i svåra fall djurets död. Foto: Bengt Ekberg, SVA
Hjärnhinnemasken, Elaphostrongylus, hos ren och hjort i Europa och Asien och Parelaphostrongylus hos vitsvanshjort i Nordamerika var redan då kända för att orsaka stor skada hos andra hjortdjur. Speciellt hjärnmasken Parelaphostrongylustenuis orsakade, och orsakar, stor dödlighet bland amerikansk älg och kronhjort men påverkar inte sitt värddjur, vitsvanshjorten, nämnvärt.
Komplicerad livscykel
Älgens hjärnhinnemask (Elaphostrongylus alces) orsakar inflammationer och skador i centrala nervsystemet vilket ger upphov till rörelsestörningar och förlamningar som i värsta fall gör att älgen dör.
Efter denna upptäckt studerades älgens hjärnhinnemask intensivt av SLU-forskare under ett antal år med avseende på parasitens livcykel och infektionskapacitet för älg, ren och andra idisslare. Det visade sig att älgens hjärnhinnemask, liksom de övriga hjärnhinnemaskarna har en komplicerad livscykel.
Vuxna härnhinnemaskar är flera centimeter långa och kan ibland ses som ihoprullade maskar i muskelhinnorna, inte så aptitliga men helt ofarliga för oss att äta. Foto: Bengt Ekberg, SVA
Det första larvstadiet i älgspillningen tas upp av en snäcka eller snigel (mellanvärdar) och utvecklas där till ett tredje larvstadium. När älgen betar får den också i sig mellanvärden. Den uppätna larven lämnar mellanvärden och tar sig ut ur tarmen och sprider sig via nervbanorna till ryggmärg och eventuellt till hjärnan. Där utvecklas den till sitt femte larvstadium och vuxen individ.
Långa maskar men ofarliga att äta
Vuxna hjärnhinnemaskar är flera cm långa och kan ibland ses som ihoprullade maskar i muskelhinnorna, inte så aptitliga, men helt ofarliga för oss att äta.
Den vuxna parasiten lägger sina ägg nära blodbanorna och de kläckta larverna tar sig till därifrån lungorna. Älgen hostar upp larverna, sväljer dem och sprider sen smittan via spillningen. Älgkalvarna kan sprida smittan vidare redan från augusti månad samma år de föds.
Det har fram tills nu inte varit känt hur utbredd hjärnhinnemasken är i Sverige och inte heller vilken inverkan den har på älgstammen. Med hjälp av jägare har forskargruppen under 5 år samlat in och analyserat älgmaterial, såsom spillning, ryggrad, käke och lungor från 1137 älgar. Utifrån resultaten står det nu klart att älgens hjärnhinnemask är spridd över hela landet, med högst förekomst i Mellansverige (56 %) och med lägst i södra Sverige (13 %).
Framför allt förekommer hjärnhinnemasken hos kalvar och gamla djur (>9 år). Då kalvar börjar plocka i sig vegetation under de första dagarna i livet är risken stor att de blir smittade direkt. Den yngsta infekterade kalven var bara 1,5 månad gammal. Hjärnhinnemasken visade sig ha minst inverkan på djur i medelåldern (5–9 år).
Fler maskar när klimatet blir varmare
I det undersökta materialet fanns fullt utvecklade vuxna hjärnhinnemaskar utmed ryggmärgen hos älgkalvar så tidigt som vid 3 månaders ålder och hos djur upp till 2 år. Hos älgar mellan 4 och 9 år hittades inga vuxna hjärnhinnemaskar, men de återfanns igen hos djur över 9 år.
Djurens kondition och fettansättning påverkades negativt i olika grad beroende på hur kraftigt infekterade älgarna var, det vill säga ju fler hjärnhinnemaskar desto sämre kondition och lägre kroppsvikt hade de. Hjärnhinnemasken visade sig också ha en väldigt kort infektionscykel på bara 39–73 dagar från larv till vuxen parasit till larv, vilket är ovanligt kort jämfört med andra hjortdjurs hjärnhinnemaskar!
I klimatförändringarnas spår med stigande temperaturer och högre nederbördsmängder kan vi förvänta oss förbättrade levnadsförhållanden för snäckor och sniglar, vilket ökar antalet potentiella mellanvärdar för hjärnhinnemasken, Elaphostrongylus alces.
Med fler mellanvärdar som reservoarer för Elaphostrongylus alces kan vi därmed även förvänta oss ett högre smittryck i älgstammen med fler sjuka älgar som följd. Forskargruppen föreslår därför att stickprov tas kontinuerligt för att följa parasitpopulationens utveckling och dess påverkan på älgstammen.
Kontakt:
Margareta Stéen, leg. vet., docent i sjukdomar hos vilda djur, Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi och Nationellt centrum för djurvälfärd, SLU margareta.steen@slu.seTel: 0730-824449
Medförfattarna:
Erik Petersson, professor, Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU
Ing-Marie Olsson Ressner, leg. vet., vet. med. dokt., enhetschef, Avdelningen Utveckling av lagstiftning och andra styrmedel, Kemikalieinspektionen
Bodil Olsson, Senior Research Executive,TNS Sifo, Göteborg
Det var mycket vanligt att bönder odlade köksväxter under 1700-talet, visar Karin Hallgrens avhandling om köksväxtodlingen i större delen av Götaland och Svealand på 1700-talet. Köksväxterna stod för en stor del av gårdarnas totala produktion.
Däremot skilde köksväxtodlingen sig åt mellan olika regioner och enskilda gårdar, bland annat när det gäller vad som odlades och var odlingslanden var belägna i förhållande till bebyggelsen.
År 1692 hade gården Labbarn i Ängsö socken i Västmanland en humlegård (D), en trädgård (E), en kåltäppa (F) och en hamptäppa (G). LSA T10:8. Källa: Lantmäteriet.
Grönkål viktigast i Skåne
I Skåne och Halland var grönkål den främsta odlingsväxten i kålgårdarna. I de här landskapen låg kålgårdarna ofta nära intill bebyggelsen och det var vanligt att odlingslanden innehöll fruktträd.
I östra Mellansverige var de främsta köksväxterna i kålgårdarna vitkål och kålrot. I den här regionen var det inte ovanligt att odlingslanden låg flera hundra meter från bytomterna, och ofta hade hela byar del i kålgårdarna. När flera bondehushåll hade del i samma kålgård var arealen per hushåll förhållandevis mindre än när kålgårdarna låg separat. I undersökningsområdet i stort var kålgårdarnas areal i genomsnitt omkring 500 kvadratmeter per bondehushåll.
Ont om gödsel
Under 1700-talet rådde det en stor gödselbrist, det klagades ofta över att gödseln var otillräcklig. Köksväxtlanden förefaller ändå har haft en hög prioritet när det gällde hur gödseln skulle fördelas mellan gårdens odlingar. Exempel visar att en tiondel av gödseln, eller i extrema fall all gårdens gödsel, användes till köksväxtlanden.
– Det fanns också flera sätt att dryga ut gödseln från kreaturen genom att gödsla köksväxtlanden med bland annat latrin, förmultnat trä och gamla myrstackar, säger Karin Hallgren.
Förkultiveringen av kålplantorna gjordes ofta i så kallade plantlavar, som kunde bestå av jordfyllda trälådor, men i 1700-talets lantbrukslitteratur finns också uppgifter om att plantuppdragningen skedde på brända myrstackar eller på särskilda odlingsland som var gemensamma för hela byn.
Skadedjursbekämpning med ruttnande kräftor
Efter utplanteringen vidtog vattning, rensning och skadedjursbekämpning. Särskilt bekämpningen av skadegörare, är flitigt omskriven i den samtida lantbrukslitteraturen. Flera av de många metoder som rekommenderades för hur plantorna skulle skyddas, inbegrep användningen av illaluktande substanser, som ruttnande kräftor och starkt luktande växter, främst hampa.
Författarna till den samtida litteraturen rekommenderade också växtföljder av olika slag, men i avhandlingen framkommer att det också förekom andra alternativ för att hindra förökning av skadegörare, som att växla plats för köksväxtlandet och att bränna ris och halm på odlingsytan. När 1700-talets författare beskrev bönders köksväxtodling, beklagade de ofta att odlingarna inte var mer omfattande.
– De ansåg att en utökad köksväxtodling hade kunnat minska problemen med svält, säger Karin Hallgren.
För husbehov och till avsalu
I 1700-talets lantmäteriakter beskrivs däremot odlingslanden ofta som välhållna och att de räckte till för gårdarnas behov. I jämförelse är kommentarerna om trädgårdar och humlegårdar betydligt mer negativa – de här odlingslanden är ofta beskrivna som förfallna och bristfälliga.
Men även om kålgårdarna ofta sägs ha varit till husbehov, framgår det av avhandlingen att somliga bönder ägnade sig åt en handel med köksväxter, och detta trots att köksväxter är förhållandevis otympliga och svårtransporterade. Såväl kålplantor som färdiga köksväxter användes som handelsvara, och bönder agerade både köpare och säljare.
Genom köksväxtodlingen blev produktionen mer diversifierad, och eftersom arbetsmomenten till största delen låg utanför arbetstopparna inom åker- och ängsbruket, spreds riskerna i jordbruket också i tiden.
– Köksväxtodlingen hade sammantaget en betydelsefull roll i 1700-talets jordbrukssystem, konstaterar Karin Hallgren.
Kålgårdarna ett förbisett fenomen
– Trots att den här odlingen förmodligen hade en viktig roll i gårdarnas totala produktion, bland annat genom att bidra med viktiga näringsämnen till födan, har den här odlingen inte rönt något större intresse i forskningen, säger hon.
Den svenska agrarhistoriska forskningen har till största delen behandlat produktionen av spannmål och animalier. Produktion av köksväxter i de så kallade kålgårdarna har varit ett förbisett fenomen.
En av förklaringarna är att det för köksväxtodlingen, liksom för andra vardagliga, hushållsnära arbeten, är ont om lämpliga källmaterial. Bristen på utförliga källmaterial kompenseras i avhandlingen genom en omfattande källmaterialgenomgång, framförallt av historiska lantmäterikartor och 1700-talets lantbrukslitteratur.
Hortonom Karin Hallgren, institutionen för stad och land, SLU, försvarar sin avhandling i agrarhistoria 14 oktober klockan 10.00. Plats: sal O, Undervisningshuset, Ultuna, Uppsala. Opponent: fil. dr Annika Björklund, Riksarkivet, Stockholm
– Om vi ser till frågorna om lokal integrationspolitik, så menar de flesta internationella forskare att städer blir allt viktigare, på statens bekostnad. Sett till en nordisk kontext skulle jag säga att det är precis tvärt om, säger Henrik Emilsson, som nyss doktorerade med en avhandling om statens roll i integrationspolitiken och vad som händer med migrationen när staten ändrar migrationspolitik.
– I Sverige och Danmark har staten tagit ett allt större ansvar i integrationspolitiken.
Som exempel nämner han att introduktionen för nyanlända tidigare var kommunal, men nu har förstatligats. Den svenska staten har även tvingat kommuner att ta emot flyktingar. I Danmark har staten tvingat nyanlända att anpassa sig, genom att bland annat göra språk- och kunskapstest.
Studerar vad som händer – inte vad politikerna säger
Henrik Emilsson menar att hans metod är en avgörande anledning till att han kommit fram till andra slutsatser än många av sina forskarkollegor.
– Jag tittar på vad som faktiskt händer, inte vad politikerna säger. Jag är en empirisk forskare, som har försökt hitta en metod som gör att jag kommer så nära sanningen som möjligt. För jag tror att det finns en objektiv sanning.
När det gäller arbetskraftsinvandring har Henrik Emilsson undersökt vad som händer med migrationen när staten ändrar sin politik, i det här fallet en lag från 2008. I lagändringen lades ett stort ansvar på arbetsgivarna; varken Arbetsförmedlingen eller de fackliga organisationerna kunde längre vara med och styra vem som skulle få invandra till Sverige.
Lagen kom till för att underlätta rekrytering till bristyrken, medan Henrik Emilssons forskning visar att effekten blivit en annan. Lagen har framför allt lett till att det kommit betydligt fler arbetskraftsinvandrare till yrken som har överskott på arbetskraft.
Lagändring gav motsatt effekt – Jag frågade mig vad statens politik gör för skillnad för vilka som kommer till Sverige. Och det visade sig att politiken hade effekt, men inte den effekt som politiken hade tänkt sig. Jag har tagit ett brett grepp och kontrollerat vilka som kommit till Sverige, hur länge de har stannat och vilka arbeten de har haft, säger Henrik Emilsson och fortsätter:
– Den stora effekten av den här lagen är att det kommit fler invandrare till lågkvalificerade yrken och att den genomsnittliga lönen för arbetskraftsinvandrare har sjunkit. De har det helt enkelt sämre i dag. Det är ovanligt att en lag för arbetskraftsinvandring öppnar upp för den här typen av arbetskraftsinvandring.
Henrik Emilsson är först ut att disputera från doktorandprogrammet MUSA – Migration, urbanisering och samhällsomvandling, som startade 2012. Det som väntar nu är fortsatt forskararbete i två olika EU-projekt. Det ena rör ungdomars mobilitet inom EU och i det andra projektet, NIEM, ska han utvärdera nyanländas introduktion i tio europeiska länder. Dessutom ska han undervisa i migration, även det på Malmö högskola.
Den 7 oktober disputerade Henrik Emilsson och blev doktor i Internationell migration och etniska relationer – IMER. Sammanläggningsavhandlingen bygger på två olika forskningsprojekt och fyra godkända och publicerade akademiska artiklar. De två första artiklarna berör lokal integrationspolitik, de två andra handlar om arbetskraftsinvandring.
Forskare från Sverige, Norge och Kina har mätt halterna av 12 högflourerade ämnen i 19 kinesiska floder där de mynnar ut i havet. Främst studerade de två typer av dessa ämnen, PFOS (perfluoroktansulfonat) och PFOA (perfluoroktansyra).
PFOS används bland annat i tillverkning av insektsgift och vid krombehandling. PFOA i sin tur används för att tillverka beläggning i stekpannor (mest känt som varumärket Teflon).
– Vi har tidigare visat att tillverkningen av den beståndsdelen är den största källan till PFOA i miljön, säger Ian Cousins, professor vid Stockholms universitet och en av medförfattarna till artikeln.
Denna grupp av kemikalier skadar hälsan hos djur och människor enligt forskningen. Det finns förklaringar till de höga halterna i de kinesiska flodmynningarna:
Tillverkningen flyttas till Kina
– Tillverkarna i USA och Europa som använt dessa ämnen har fasat ut sin produktion som istället har flyttats över till Kina eftersom reglerna där inte är lika strikta, säger Thanh Wang och konstaterar att historiskt sett har utsläppen från just västvärlden varit ”väldigt stora”.
Forskarna har också mätt halterna i flodvattnet av ämnet F-53B, som är ett alternativ till PFOS, främst för krombehandling.
– Fler studier är på gång. Det finns tecken på att F-53B kan vara ännu farligare än PFOS, men hittills är användningen relativt begränsad, säger Thanh Wang.
Förs ut i världshaven
Användningen av PFOS finns reglerat i Stockholmskonventionen som har syftet att begränsa spridningen av långlivade organiska föroreningar. PFOS förbjöds inom EU 2008 och stora tillverkare i USA har kommit överens om att sluta använda PFOA.
– Vi har visat att Kina med största sannolikhet står för de globalt största utsläppen av dessa ämnen idag, och att de förs ut i världshaven. Vår studie är en grund för vidare forskning och en hjälp till att anpassa det internationella regelverket, säger Thanh Wang.
– Högflourerade ämnen är inte enbart Kinas problem utan påverkar hela världen långsiktigt, säger Ian Cousins och pekar på att PFOA möjligen snart ska omfattas av Stockholmskonventionen.
Forskningsprojektet är ett samarbete mellan Örebro universitet, Stockholms universitet, Norsk Institutt for luftforskning och kinesiska Research Center for Eco-Environmental Sciences, samfinansierat av norska Forskningsrådet och Chinese Academy of Sciences.
Uppblåsbara ballonger och kuddar används flitigt i vardagliga tillämpningar, till exempel för att lyfta byggnader efter jordbävningar, som krockkuddar i bilar, eller för att utvidga blockerade eller trånga vener och artärer. På mikroskopisk nivå används de som mikropumpar och i naturen skapar hoppspindlar en slags vätskefyllda kuddar i mikroformat som ger benen explosiv kraft när de hoppar.
Okända på nanonivå
På nanonivå är dock liknande typer av ballonger i stort sett okända. För ett par år sedan föreslog forskare vid Penn State University, USA, i en teoretisk studie hur en nanoballong skulle kunna designas genom att elektrostatiskt styra ett kolnanorör mellan ett utvidgat och ett kollapsat tillstånd.
Nu har idén för första gången förverkligats experimentellt. I en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nano Letters visar Hamid Reza Barzegar och medarbetare hur ett kolnanorör, en cylindrisk tub bestående av kolatomer, kan kontrolleras till att övergå från ett kollapsat tillstånd till ett utvidgat, uppblåst tillstånd genom att man lägger på en elektrisk spänning på några volt. Eftersom ett kolnanorör har en väldigt stabil struktur bör en sådan komponent kunna fungera under väldigt lång tid utan att försämras, konstaterar forskarna. De visar också i sitt experiment att ballongen fungerar praktiskt genom en rad övergångar mellan det utvidgade och det kollapsade tillståndet.
Ger grundläggande kunskap
– Studien är konceptuellt intressant och ger en inblick i komplexiteten i att kontrollera rörelser på nanonivå, säger Hamid Barzegar, doktor i fysik vid Umeå universitet, och som nu är verksam vid UC Berkeley i professor Alex Zettl’s forskargrupp. Den ger också kunskap på grundläggande nivå om hur exempelvis kapacitansen och ytladdningen hos en molekyl kan modelleras och kontrolleras och hur dessa egenskaper påverkar molekylens struktur och stabilitet.
Kolmolekylen är ungefär en tiotusendel så tjock som ett hårstrå.
– I ett längre perspektiv kan man också tänka sig att vår upptäckt kan användas för pneumatisk kontroll på molekylär skala eller för att designa molekylära behållare som kan öppnas eller stängas genom att kontrollera molekylens ytladdning, till exempel genom att ändra pH-värdet på vätskan där molekylen finns löst. Det här skulle exempelvis kunna användas för medicinska tillämpningar för att leverera medicin till organ inne i kroppen, säger Thomas Wågberg, docent vid Umeå universitet.
Schematisk bild över två kolnanorör, ett i uppblåst tillstånd (cylindriska tuben till höger) och ett i kollapsat tillstånd (platta tuben till vänster). Övergången mellan de två tillstånden kan kontrolleras genom att man lägger på en liten spänning som laddar upp tuben med statisk elektricitet och därigenom får den att utvidga sig. Den pålagda spänningen visualiseras genom två punktkontakter som vidrör varje tub. På bilden är de två kolnanorören fästa mot två pistonger för att åskådliggöra hur fasändringen mellan de två tillstånden skulle kunna sätta en tänkt nanomaskin i rörelse.
Originalartikel:
Hamid Reza Barzegar, Aiming Yan, Sinisa Coh, Eduardo Gracia-Espino, Gabriel Dunn, Thomas Wågberg, Steven G. Louie, Marvin L. Cohen, and Alex Zettl: Electrostatically Driven Nanoballoon Actuator, Nanoletters
För mer information: Hamid Barzegar, postdoktor, institutionen för fysik, Umeå universitet och UC Berkeley, USA
Telefon: +15108595097
E-post: hamid.Barzegar@umu.se
Thomas Wågberg, professor, institutionen för fysik, Umeå universitet
Telefon: 090-786 59 93
E-post: thomas.wagberg@umu.se
Frida Lundmark från SLU har i sitt doktorsarbete undersökt hur djurskyddet fungerar idag, och har analyserat såväl lagstiftningen som de privata regelverken. I avhandlingen beskriver hon syftena med de olika regelverken, men också hur de fungerar i praktiken.
Historiskt sett har djurskydd setts som en allmännytta som säkras av statsmakten genom lagstiftning och offentlig kontroll. Under senare år har det såväl i Sverige som i andra länder blivit vanligare att privata aktörer på marknaden tar allt mer ansvar för djurskyddet.
Både statliga och privata regler att följa
Flera branschorganisationer inom industrin och jordbrukssektorn har till exempel egna regelverk som syftar till att kvalitetssäkra produktionen. Detta har lett till att många lantbrukare idag har både statliga och privata djurskyddsregelverk att efterleva, och att det görs både offentliga och privata kontroller på deras gårdar.
En stor del av avhandlingen rör svenska förhållanden, men det har också gjorts jämförelser med djurskyddsregelverk i några andra europeiska länder.
– En skillnad är att den allmänna opinionen har haft ett starkt inflytande på den svenska och brittiska lagstiftningen, medan den spanska har kommit till främst genom påtryckningar från EU, säger Frida Lundmark.
Målkonflikter och otydligheter Djurskyddet är sällan lagstiftarnas och regelskaparnas enda fokus. I Jordbruksverkets uppdrag ingår till exempel också att stärka de gröna näringarna och att förenkla för företag. De övergripande målen med regelverken är därför ofta mer generösa gentemot djuren än de specifika kraven.
– Att skydda djur från onödigt lidande är till exempel ett övergripande mål, men samtidigt finns det ett antal smärtsamma eller obehagliga företeelser som faktiskt tillåts, säger Frida Lundmark. Vad man menar med att djuren ska få ”bete sig naturligt” skiljer sig också i olika delar av lagstiftningen.
Sådana skillnader kan ses mellan länder, mellan olika regelverk i samma land och mellan olika djurarter i samma regelverk. Det finns också skillnader för olika individer av samma art i samma regelverk beroende på varför det enskilda djuret hålls, det vill säga om det rör produktions-, sällskaps- eller försöksdjur.
Överlappande svenska regelverk När Frida Lundmark granskade ett antal privata svenska regelverk för mjölkkor visade det sig att de i stora delar täckte samma område som lagstiftningen. Alla regelverk innehöll regler om att djuren skulle hållas i en god miljö och ges tillräckligt med skötsel och tillsyn så att man kan säkerställa att djuren är rena, friska och i bra kondition.
– Samtidigt kan vaga formuleringar och olika sätt att mäta efterlevnaden göra det svårt att veta om olika regelverk verkligen ställer samma krav eller om det finns skillnader, säger Frida Lundmark.
Skillnad på offentlig och privat kontroll?
I en särskild studie jämfördes faktiska djurskyddskontroller på mjölkgårdar, utförda antingen av länsstyrelsen eller av Arla. Där visade det sig att regelverken och kontrollerna i vissa avseenden hade skilda fokus. Vid länsstyrelsens kontroller var smutsiga djur den vanligaste orsaken till anmärkningar, medan bristande årlig rengöring av ladugårdsutrymmena var den vanligaste anmärkningen i Arlas kontroller.
Samstämmigheten mellan offentlig och privat kontroll var större när det gäller riskfaktorer för brister. I båda systemen var risken för anmärkningar större för gårdar där korna stod uppbundna under vintern. Det var också ovanligare med anmärkningar på KRAV-gårdar än på konventionella gårdar. Besättningsstorleken hade däremot ingen betydelse för kontrollresultatet.
Generellt gav länsstyrelsen lantbrukarna längre tid på sig att åtgärda bristerna än vad Arla gjorde. Däremot gjorde länsstyrelsen fler uppföljningar på gårdar än vad Arla gjorde, då Arla förlitade sig mer på lantbrukarnas egenkontroll.
Dubbelarbete eller kompletterande verksamheter?
Frida Lundmarks slutsats är att det finns ett behov av att definiera vanligt använda koncept i djurskyddsregelverk och att minska glappen mellan intentioner, regler och bedömningar för att bidra till att regelverken uppfattas som tydliga och trovärdiga. Även glappen mellan olika regelverk behöver belysas, i syfte att antingen tydliggöra och förklara skillnaderna mellan dem eller att minska dessa skillnader om det är så att de faktiskt försöker uppnå samma mål. När liknande regler kontrolleras av flera olika instanser innebär det dessutom ett dubbelarbete.
– Att regelverken och kontrollsystemen delvis överlappar varandra gör det också extra viktigt med öppenhet, förutsägbarhet och tydlighet under djurskyddsinspektionerna, så att djurägarna förstår vad som krävs av dem och varför, säger Frida Lundmark.
MSc Frida Lundmark, institutionen för husdjurens miljö och hälsa, försvarar sin doktorsavhandling vid SLU i Skara, fredagen den 14 oktober 2016, klockan 13:15 i Hernquistaulan, SLU, Skara. Opponent: Seniorforskare Cecilie Mejdell, Veterinærinstituttet, Oslo
Kontakt:
Frida Lundmark, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, 0511-672 12, frida.lundmark@slu.se
Samarbetet mellan Sverige och Finland har inletts för att bilda ett kompetenscentrum för att stödja utvecklandet av nya innovationer inom området och spridande av kunskap om existerande lösningar. Projektet heter Nordic Telemedicine Center, NTC, och i dagarna har den svensk-finska projektgruppen samlats på Umeå universitet för att diskutera det fortsatta arbetet inom projektet.
Självdiagnos genom AI
– Här på universitetet utvecklar vi en labbmiljö där nya tekniklösningar för framtidens smartare hem kommer att utvecklas och demonstreras. Genom att kombinera data som samlas med sensorer och evidensbaserad kunskap kan en person i framtiden självdiagnosticera och självbehandla sig med hjälp av applikationer byggda med nya metoder från artificiell intelligens-området, och kunna göra detta i samarbete med vårdprofessionella på distans, säger Helena Lindgren, forskare vid Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet.
Labbmiljön här vid universitetet kommer att vara en del av en fysisk nod i Umeå, och kunna kopplas mot en demonstrationsmiljö vid universitetssjukhuset som visar det kliniska perspektivet på e-hälsa och vård på distans.
Självträningsprogram
Tanken är att resultat och prototyper som tas fram i labbmiljön ska kunna vara tillgängliga också för övriga projektdeltagare i Sverige och Finland. Exempel på detta är den pågående forskningen vid Umeå universitet kring självträningsprogram för inkontinens, demensdiagnostiksystem, en virtuell fysioterapeut i ett träningsprogram för äldre, och mjukvaruagenter med andra kunskapsområden som agerar som coacher, och som använder metoder från artificiell intelligens-området.
– Den nya labbmiljön tar vi fram tillsammans med forskare från olika institutioner och fakulteter, och under hösten kommer studenter inom datavetenskap, interaktionsdesign och arbetsterapi också göra en insats, säger Helena Lindgren.
Långsiktigt hållbart
Planerna för det nya Nordic Telemedicine Center, NTC, är stora. Det ska bli ett långsiktigt hållbart och gränsöverskridande centrum för spetskompetens inom e-hälsa, telemedicin, praktiska arbetssätt, utformning av vårdmiljöer och digital innovation för vård på distans.
Redan har allmänheten haft möjlighet att ta del av olika praktiska exempel på telemedicin. I slutet av september gavs exempelvis en inblick i projektets satsningar under ett arrangemang i universitetets nya fokusmiljö Common Grounds på Norrlands universitetssjukhus i Umeå under titeln Morgondagens vård redan i dag. Då fanns möjlighet att bland annat se en demonstration av telemedicinska lösningar mellan Umeå och Seinäjoki i Finland.
Nordic Telemedicin Center är tänkt att bli ett kompetensnav för telemedicin och ska bestå av två fysiska noder, en i varje land, samt en gemensam virtuell nod. Den virtuella noden består av en databas och en digital portal för interaktion mellan Umeå, Vasa och Seinäjoki.
Tanken är att den virtuella noden ska användas till möten, workshops, virtuella studiebesök och träning via nätet. Den gemensamma databasen ska bland annat innehålla fallbeskrivningar, aktuella forskningsresultat samt information om praktiska arbetssätt från både Sverige och Finland.
Om Nordic Telemedicin Center
Deltagare i NTC-projektet är Västerbottens läns landsting, Umeå universitet, Vasa universitet och Södra Österbottens hälsotekniska utvecklingscenter, EPTEK. Projektet finansieras i huvudsak av Europeiska regionala utvecklingsfonden, Botnia Atlantica, Interreg.
För mer information: Helena Lindgren, Institutionen för datavetenskap
Telefon: 090-786 77 73
E-post: helena.lindgren@umu.se
eller
Christer Grönlund, projektledare, Centrum för medicinsk teknik och strålningsfysik vid VLL
Telefon: 090-785 40 85
E-post: christer.gronlund@vll.se
– Vi ser en tendens med ökade skilsmässor och separationer, och ökad risk för fattigdom för kvinnor och barn, speciellt ensamstående mödrar och äldre kvinnor. Därför är det väldigt viktigt att man satsar på att varje individ oavsett kön ska kunna försörja sig själv och sina barn. Det är en nyckelfråga, säger Livia Oláh, docent vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet.
Skandinavien skulle kunna ses som ett föredöme för många EU-länder, menar Livia Oláh. I exempelvis södra Europa (Grekland, Cypern, Italien, Portugal och Spanien) finns idag begränsade möjligheter till föräldraledighet, samtidigt som de traditionella könsrollerna i familjen och samhället är fortsatt starka. Där är barnafödandet så lågt att det betraktas ligga på en kritisk nivå, i och med att det accelererar åldrandet.
– Det är viktigt med en balanserad åldersstruktur, inte minst ur ekonomisk synpunkt. Alltför lågt barnafödande accelererar åldrandeprocessen i samhället, det vill säga andelen äldre i befolkningen ökar alltför snabbt och samhällsekonomin kan inte bistå med de snabbt ökande utgifterna för pensioner samt hälsovård och äldrevård, speciellt när arbetskraften krymper, och därmed skatteunderlaget, säger Livia Oláh.
– I Sverige verkar vi ha ett vinnande koncept: vi har en balanserad åldersstruktur, både kvinnor och män förvärvsarbetar, det föds tillräckligt många barn och dessutom är det ett av de länder med den lägsta andel som lever i fattigdom, säger Livia Oláh.
Ökat jämställdhetsarbete behövs inom EU
I EU i stort behövs ett långsiktigt arbete med jämställdhet, som innefattar både beteende- och attitydförändringar och en politik som gör det möjligt att kombinera förvärvsarbete och barn. Särskilt viktigt är att stärka pappornas roll i familjen. Regler om pappaledighet på EU-nivå skulle ge tydligt stöd till detta. På många håll i EU finns det idag begränsad tillgång till barnomsorg för barn upp till tre år, och även där behövs stora satsningar.
– Offentlig barnomsorg som förskola är viktig även för att minska skillnaderna i barns och unga människors livschanser oavsett familjebakgrund. Möjligheter till ledighet från arbetet bör också utökas så att den även gäller vård av anhöriga som är äldre eller har en funktionsnedsättning, säger Livia Oláh.
Familjebegreppet behöver vidgas Livia Oláh betonar att politiska beslutsfattare och arbetsgivare behöver ha en dynamisk syn på vad en familj är, för att möta behoven från framtidens familjer. Det går inte att utgå ifrån att alla familjer består av en mamma och en pappa som är gifta med varandra och har två barn. Familjebegreppet behöver inkludera särbos, barnlösa, bonusföräldrar, samkönade par, ensamstående föräldrar, mor- och farföräldrar och andra konstellationer, menar hon.
– Politiker behöver ha ett öppet och inkluderande perspektiv, eftersom vi inte vet vilka nya familjeformer som uppstår i framtiden. När vi dessutom har en större andel äldre, och en utveckling där vi lever allt längre, behöver vi förstärka och utvidga kontakten över generationsgränserna för att öka välbefinnandet såväl för familjer och enskilda i samhället, säger Livia Oláh.
För mer information:
Livia Oláh, docent i demografi vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 28 76, mobil 072-147 37 96, e-post livia.olah@sociology.su.se
Leila Zoubir, kommunikatör på Sociologiska institutionen, tfn: 08-16 29 85, mobil 072-148 95 36, e-post: leila.zoubir@sociology.su.se
Teknikutvecklingen är intensiv inom förarlösa fordon och nu är målet att denna utveckling även ska komma sågverken till del. Projektet vid SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut är en förstudie som ska utröna vilka möjligheter och utmaningar det finns med förarlösa virkestruckar. Projekete är finansierat av Södras forskningsstiftelse.
– Vi har medvetet begränsat oss till att fokusera på gaffeltruckar som hanterar sågade trävaror fram till färdigvarulagren, säger projektledare Anders Lycken på SP.
Ett antal studier ska genomföras vid olika sågverk för att kartlägga nuläget, med intervjuer och mätningar för att uppskatta eventuella vinster genom att automatisera de olika momenten i truckarnas körcykler.
– Sågverk som är intresserade av förarlösa fordon är välkomna att höra av sig till någon av oss i projektgruppen, säger Anders Lycken.
En kan styra många truckar
Ett möjligt scenario som projektet ska utvärdera är att semiautomatiska truckar kör automatiskt mellan punkt A och B. När virkespaketet ska lyftas eller ställas ner så styrs, eller övervakas, detta på distans av en truckoperatör.
Detta scenario bidrar till förbättrad arbetsmiljö då truckens vibrationer och ljud inte riskerar att påverka operatören negativt. Det möjliggör även effektiviseringar då samma operatör kan fjärrstyra flera truckar samtidigt. Dessutom kan varierande produktionsvolymer hanteras mer flexibelt genom att aktivera fler eller färre semiautomatiska truckar som styrs av samma operatör.
– Vi har handplockat de kompetenser projektet behöver för att dra nytta av den erfarenhet som finns inom SP-koncernen, säger Anders Lycken. Oavsett om det är en jordbrukstraktor, hamnkran eller virkestruck som ska automatiseras, så är det i stort samma utmaningar när det gäller teknik och säkerhet.
Inhägning bra ur säkerhetssynpunkt
Erik Torstensson arbetar med elektronik och pålitliga system på SP. Han konstaterar att många sågverk redan idag är inhägnade, vilket är bra ur både säkerhets- och juridisk synvinkel för förarlösa fordon.
– Sedan måste vi beakta flera tänkbara scenarior där människor i olika utsträckning kan komma att befinna sig inom de förarlösa truckarnas arbetsområden, säger han.
Inom jordbruket arbetar Jonas Engström och hans kollegor på SP i Uppsala med liknande projekt inom förarlösa fordon.
– Även om ett fält oftast har färre hinder än vad det finns på ett sågverk så går det att definiera sågverksområdet mycket noggrant. En jordbrukstraktor måste kunna användas på ett stort antal olika platser och över mycket stora arealer, säger Jonas.
De två väderfenomenen El Niño och Southern Oscillation (tillsammans förkortade ENSO) leder till kraftiga klimatskiftningar i Afrika söder om Sahara. Hittills har det varit oklart hur mycket dessa snabba pendlingar i temperaturen, såväl i havet som i luften, påverkar tillgången på mat, djurfoder samt råvaror till energi och bränsle. Nu har forskare vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund tillsammans med kollegor i USA och i Nederländerna gjort beräkningar som visar hur efterfrågan och tillgång på vegetabilier har förändrats under perioden 2000–2013. Slutsatsen är att gapet mellan efterfrågan och utbud har ökat och kommer att fortsätta öka.
Genom att analysera data från den amerikanska rymdstyrelsen NASA och FN:s livsmedelsorgan FAO har de räknat fram hur mycket koldioxid som växtligheten i området tar upp genom fotosyntes. Utifrån materialet har forskarna dragit slutsatser om hur mycket mat, foder och bränsleråvara som kan produceras i området. Detta har de ställt mot den ökade konsumtion som den prognosticerade befolkningstillväxten leder till.
Både extrema väderfenomen och befolkning ökar
Resultatet visar att år då ENSO inträffar får negativa följder för växtligheten i området. Det i sin tur leder till ökad risk för brist på mat och andra förnödenheter för landsbygdsbefolkningen i östra och södra Afrika.
– Vi förutser att situationen förvärras i och med att de här väderfenomenen sannolikt blir mer frekventa och allvarligare samtidigt som befolkningen i området ökar, säger Hakim Abdi vid institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap i Lund.
Forskarnas resultat är viktiga eftersom det belyser områden där brist på mat orsakas eller kommer att orsakas av väderfenomen som ENSO.
– De här extrema variationerna i klimatet är ett reellt hot mot små samhällen och byar söder om Sahara. Våra resultat ger makthavare bättre beslutsunderlag och belyser vikten av att ta med fenomen som ENSO i beräkningen när de fattar beslut som handlar om tillgången på mat, säger Hakim Abdi.
Kontakt: Hakim Abdi, doktorand, Lunds universitet, institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap +46-46-222 31 32 hakim.abdi@nateko.lu.se
Vinsterna av slytäkt handlar inte bara om ekonomiskt netto från en förnyelsebar energikälla, utan också om vinster för biologisk mångfald och kulturmiljö, vinster ur rekreationssynpunkt, nya arbetstillfällen och kunskapsexport.
Analys för en ökad slyskörd
– Slytillgången i landet måste ses som intressant att tillgodogöra sig i omställningen till ett fossilfritt samhälle, säger Urban Emanuelsson, professor vid CBM och projektledare för studien.
Målet för forskningen har varit att belysa och kvantifiera den biomassa som finns i det svenska landskapet i form av sly – och som skulle kunna användas som energiråvara.
Studien handlar om slyvegetation som finns i kraftledningsgator, längs vägar och järnvägar, i övergivna åkrar och på betesmarker samt i skogsbryn. Projektet har analyserat hela hanteringskedjan från avverkning till leverans av slyflis till värmeverk – och identifierat kritiska frågor för att en mer omfattande slyskörd ska kunna bli verklighet.
Forskarna har utrett när slytäkt är positiv eller negativ för flora och fauna och menar bland annat att skördetekniken behöver utvecklas för att uppnå större avverkningskapacitet i klena bestånd.
– I dag råder det stor enighet internationellt om att ökad mat- och biomassaproduktion måste ske utan ytterligare förluster av biologisk mångfald. Tvärtom ska nya brukningsmetoder helst leda till att den biologiska mångfalden restaureras, eftersom den är en grundförutsättning för långvarigt hållbar mat- och biomassaproduktion, säger Urban Emanuelsson.
Nu finns det rekommendationer som beskriver när, var och hur slytäkt bör bedrivas för att minimera de negativa miljöeffekterna och i stället realisera de stora fördelar för biologisk mångfald som är möjliga. Resultaten finns sammanfattat i rapporten Landsomfattande slytäkt – potential, hinder och möjligheter. Publikationen bygger på resultatet av ett projekt genomfört på uppdrag av Energimyndigheten.
Tre fakta om slytäkt
1.Energiinnehållet i sly där skörd är möjlig är mellan 86 och 275 TWh. De största tillgångarna finns i södra och mellersta Sverige. Det är ekonomiskt och praktiskt realistiskt att skörda 5–10 TWh per år under de närmaste 10–20 åren.
2. Sly ger stort energinetto. Räknat från skörd till värmeverk får man ut 28 gånger den insatta energin.
3. Storskalig slyskörd kan troligen ge mellan 1 000 och 1 500 årsarbeten.
Med sly menas unga träd och buskar, ofta av lövtyp, när de spontant etablerar sig på till exempel kalavverkningsytor, längs vägar, i kraftledningsgator, i åkerkanter, i och runt tätorter och i igenväxande naturbetesmarker.
Sakkunniga: Göran Ståhl och Torgny Lind, SLU, Slytillgångar
Rune Andersson, SLU, Grönområden i och runt tätorter
Oscar Hultåker, SLU, Entreprenörskap och arbetstillfällen
Maria Iwarsson Wide, Skogforsk, Skördeteknik och skördesystem
Lennart Eriksson, SLU, Ekonomi och lönsamhet
Per-Anders Hansson och Daniel Nilsson, SLU, Energianalys och energinetto
Torbjörn Ebenhard, CBM, Biologisk mångfald
Urban Emanuelsson, CBM, Kulturmiljöaspekter
Maria Forsberg, CBM samt Uppsala universitet, Legala frågor.
Bakgrund:
Sverige och övriga världen håller på att ställa om energiförsörjningen från fossilbaserad till förnybar energiråvara. Sverige har en realistisk möjlighet att bli helt fossilenergifritt. Men nya råvaror och tekniker behöver utvecklas för att vi ska kunna tillvarata olika värden, såsom biologisk mångfald, kulturmiljövärden och rekreationsvärden.
Sveriges totala energitillförsel år 2012 uppgick till 578 TWh.Konkurrensen om marken hårdnar, dels därför att möjligheten att odla upp nya markområden i stort sett är uttömd, dels därför att marken behöver användas till flera ändamål. Biomassa hämtad ur skogen eller odlad på åkermark konkurrerar med mat- och virkesproduktion.
Rapporten är resultatet av ett forskningsprojekt med medel från Energimyndigheten. Detta forskningsprojekt färdigställdes under 2014. Projektet ingick i den satsning som Energimyndigheten gör på förnybara bränslen.
Under projektets gång har man identifierat en rad delproblem och områden som behöver utredas närmare, till exempel studier av totallösningar för bioenergiproduktion baserad på slytäkt, samt vidareutveckling av dels ekonomiska modeller för lönsamhets- studier av slyskörd i olika typer av landskap.
Marie Holmgren har i sin doktorsavhandling också karakteriserat sidentickans (Trametes versicolor) egenskaper generellt.
Bakom upptäckten finns ett ett patent av Sellstedt och Holmgren (2005) som visar på en ökad etanolproduktion från en naturligt förekommande svampmix tillsammans med bagerijäst. Tester visade att svampmixen växte bra på glukos, xylos, hemicellulosa och cellulosa. Forskarna identifierade svampmixen genom amplifiering av DNA med hjälp av polymeraskedjereaktion (PCR).
Mixen bestod av Chalara parvispora, Xylaria sp och Trametes hirsuta/Trametes versicolor. Under ett rekonstruktionsexperiment visade det sig att de identifierade svamparna producerade lika mycket etanol som svampmixen.
Valde ut sidentickan
Forskarna valde att studera rötsvampen sidenticka, (T. versicolor) vidare då den var vanligast förekommande i mixen och visade sig också växa i förhållanden med olika mixer av sexkolssocker och femkolssockret xylos samt enbart med xylos.
– Vi såg en stark korrelation mellan jäsning till etanol och konsumtionen av socker, med hjälp av xylosnedbrytande enzymer i svampkulturerna, säger Marie Holmgren.
En mängd olika inhibitorer, hämmare bildas när biomassa behandlas, till exempel fenoler, levulinsyra, HMF och furfural. Dessa inhibitorer studerade nu Marie Holmgren närmare för att se hur de påverkade sidentickans celltillväxt, sockeranvändning, enzymaktivitet och etanolproduktion.
Friskvikten påverkades i positiv bemärkelse av inhibitorerna och ökade mest med enbart furfural, medan etanolmängden minskade något. Under etanolproduktionen metaboliserade sidentickan alla inhibitorer.
Både bionedbrytare och biokatalysator
Om T.versicolor skulle kunna fungera både som bio-nedbrytare och bio-katalysator skulle det leda till lägre kostnader inom etanolproduktionen och förbehandlingsprocessen. Marie Holmgren testade olika förbehandlingar med och utan svamp samt enzymer med biomassa från Salix viminalis och Populus tremula för att utvärdera om denna svamp kan fungera som ”bionedbrytare”.
– Resultaten visade att T.versicolor kan bryta ned lignocellulosa till glukos och att svampen dessutom har bland annat ett enzym, xylanas, som är närbesläktade med liknande enzymer hos andra svampar.
Kontakt: Marie Holmgren, UPSC, Institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå universitet Telefon: 073 – 03 30 212 E-post: marie.holmgren@umu.se
Marie Holmgren har en högskoleingenjörsexamen i energiteknik och en licentiatexamen i växtfysiologi från Umeå universitet. Hon är född och uppväxt i Klimpfjäll.
Avhandlingen: Fredagen den 14 oktober försvarar Marie Holmgren, Institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Trametes versicolor as biodegrader and biocatalyst when using lignocellulose for ethanol production Svensk titel: Trametes versicolor som biologisk nedbrytare och katalysator av lignocellulosa videtanolproduktion Disputationen äger rum klockan 14.00 i sal KB3A9, KBC-huset. Fakultetsopponent är professor Mohammad Taherzadeh vid Swedish Centre for Resource Recovery, Högskolan i Borås.
I det senaste numret av The Wilson Journal of Ornithology beskriver Olle Terenius vid SLU:s institution för ekologi hur han vid tre tillfällen observerat knölsvanar som färdas i hög hastighet på vattnet i flera hundra meter med hjälp av vinden. Vindsurfande svanar har siktats i Hjälstaviken utanför Uppsala, i Brunnsviken i Stockholm och i Krankesjön i Lund.
– Detta får mig att tro att fenomenet inte är begränsat till en viss plats eller några enstaka fåglar. Jag hoppas att denna artikel gör att fler får upp ögonen för vindsurfande knölsvanar och att vi får en bättre bild av hur utbrett beteendet är, säger Olle Terenius.
Behöver lång startsträcka
De experter, med djupa insikter i litteraturen om knölsvanar, som har granskat artikeln och den film som har tagits säger sig ha varit ovetande om att knölsvanar kan ta sig fram på detta sätt.
– Jag tror att anledningen till att detta inte finns omnämnt i litteraturen är att ornitologer som är ute i fält endast snabbt noterar att de ser en knölsvan och prickar av den på listan, medan den allmänhet som har observerat vindsurfande svanar tänker att detta redan är ett välkänt fenomen, säger Olle Terenius.
Knölsvanen är med sina 10 kg den tyngsta fågel som kan flyga och den kan inte starta i stark medvind utan behöver en lång startsträcka i motvind för att kunna lyfta. Att snabbt kunna förflytta sig i medvind några hundra meter är därför en omständlig procedur om de ska flyga. När de istället vindsurfar, kan svanarna starta direkt och med hjälp av vinden rör de sig snabbt, ungefär två svanlängder per sekund.
– Troligen är beteendet alltså ett sätt att spara energi, säger Olle Terenius. Ifall de hade simmat i samma hastighet, hade det motsvarat ett intensivt träningspass, ungefär samma ansträngning som för en människa som spelar squash.
En video av fenomenet återfinns på Youtube under namnet ”Vindsurfande knölsvan”.
Kontakt:
Olle Terenius, forskareInst. för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
018-67 25 42, olle.terenius@slu.se
Några exempel på beviljade projekt är Återvunna däck för konstruktionsändamål, Kommunplast i en cirkulär ekonomi och Minskat matsvinn genom offentlig symbios. Även så vitt skilda områden som elektronik, bildemontering och att utvinna ämnen ur avloppsslam eller aska från sopförbränning ska studeras.
– Energimyndigheten är mycket stolt över att kunna bidra till dessa 38 projekt, som vart och ett tar oss närmare ett resurseffektivt samhälle och en cirkulär ekonomi. Nu har det strategiska innovationsprogrammet RE:Source verkligen kommit upp i fart och vi ser fram emot en ny omgång kreativa projekt i nästa utlysning som öppnar i november, säger Susanne Karlsson på Energimyndigheten.
Många projekt om materialåtervinning
Målsättningen med innovationsprogrammet RE:Source är att Sverige ska vara världsledande på att minimera och nyttiggöra avfall. Den första utlysningen inom programmet fick 65 projektansökningar och Energimyndigheten, Formas och Vinnova har beslutat att bevilja 38 av dem.
Många av projekten har redan startat. Några pågår bara ett fåtal månader, andra i flera år. Listan över samtliga projekt.
Sammanlagt delas nästan 30 miljoner kronor ut i projektstöd, men de sökande företagen och organisationerna samfinansierar projekten med minst lika mycket genom sin arbetstid och egna satsningar.
Cirka två tredjedelar av ansökningarna gällde mindre projekt. Därför fanns det budgetutrymme att bevilja ett stort antal av dem och på så vis mobilisera många aktörer inom området. Nästan hälften av ansökningarna riktade in sig på utveckling och innovationer inom materialåtervinning.
Vill ha fler idéer om avfallsminimering
– Nästa gång hoppas vi på flera innovativa idéer som riktar sig mot avfallsminimering och effektivt nyttjande av resurser. Det är ett område som ännu inte är lika välutvecklat och etablerat, säger Evalena Blomqvist vid SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, som är programchef för RE:Source.
– Vi känner att vi är inne på rätt spår med RE:Source när vi ser det stora intresset att utveckla lösningar och att de sökande utmanar sig att göra detta tillsammans i relativt nya konstellationer. Detta är bara början! .
Den 24 november anordnas RE:Source-dagen i Stockholm, då alla som är intresserade av programmets aktiviteter – och inte minst av höstens utlysning som stänger i februari 2017 – är välkomna.
Kontakt: Evalena Blomqvist, SP, programchef för RE:Source, telefon 010-516 55 20 och Susanne Karlsson, Energimyndigheten, telefon 016-544 23 75
Det senaste decenniet har diabetes av typ 1 och 2 ökat med en oroande hastighet. Typ 1-diabetes är en så kallad autoimmun sjukdom där det egna immunförsvaret angriper de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, vilket leder till att kroppen inte kan producera insulin på egen hand.
Orsaken till varför man insjuknar i typ 1-diabetes är fortfarande till stor del okänd, men mycket tyder på att olika miljöfaktorer kan vara bidragande. Emma Carlssons avhandling undersöker ur ett tvärvetenskapligt perspektiv hur biologiska, psykologiska och sociala faktorer påverkar immunförsvaret, för att försöka förstå processen bakom uppkomsten av typ 1-diabetes.
Stress påverkar immunförsvaret
Emma Carlsson har gjort fyra olika studier, där hon tittat på hur dels psykologisk stress, dels olika nivåer av fysisk aktivitet påverkar immunförsvaret hos friska barn mellan 5 och 6 år, och hur uthållighetsträning påverkar immunförsvaret hos ungdomar mellan 13 och 19 år. Hon har också undersökt sambandet mellan psykologisk stress i olika skeden av livet och immunförsvaret hos kvinnor mellan 18 och 22 år.
Hon upptäckte att barn som exponerats för psykologisk stress i familjen hade höjda nivåer av stresshormonet kortisol och en ökad aktivitet hos den del av immunförsvaret som i tidigare forskning associerats med typ 1-diabetes.
Hos unga kvinnor kunde hon se att de som utsatts för psykologisk stress både som barn och senare i livet hade fler av den sortens immunceller som hjälper till att eliminera bland annat virusinfekterade celler och cancerceller, men färre av de immunceller som spelar en viktig roll för att hindra uppkomsten av autoimmuna sjukdomar.
Tänkbara orsaker till typ 1-diabetes
Resultaten visade också att hög fysisk aktivitet har en skyddande effekt hos barn, men att pojkar och yngre tonåringar som tränade uthållighetsträning visade en ökad aktivitet hos den del av immunförsvaret som associerats med typ 1-diabetes.
Emma Carlssons avhandling visar alltså att psykologiska och fysiska faktorer tydligt påverkar immunförsvaret hos unga människor, och är viktiga faktorer att ta hänsyn till vid framtida forskning för att kunna kartlägga vad som orsakar typ 1-diabetes.
– Det behövs fortsatt tvärvetenskaplig forskning, där man studerar större grupper, för att vidare undersöka hur psykologiska och fysiska faktorer påverkar immunförsvaret. Genom att studera faktorer som är biologiska, psykologiska och sociala kommer vetenskapen att kunna bidra med ännu mer kunskap om bakomliggande orsaker till uppkomsten av immunologiska sjukdomar, säger Emma Carlsson.
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
