– Rekryteringen av den 500:e deltagande familjen är en första milstolpe för Northpop. Genom att samla in denna unika och rika mängd hälsodata bygger vi en blivande guldgruva för framtida medicinsk forskning kring sjukdomar som är vanliga hos barn. Även om studien är unik i sitt specifika fokus på hälsa i livets första skede så är samtidigt långsiktiga befolkningsstudier för folkhälsoforskning en stolt västerbottnisk tradition, säger professor Magnus Domellöf, som är huvudansvarig för Northpop.
Magnus Domellöf, professor/överläkare vid Institutionen för klinisk vetenskap. Här undersöker han lille Teal tillsammans med hans mamma Maria Abrahansson, som deltar i Northpop-studien.
Northpop kommer att möjliggöra studier av påverkbara riskfaktorer som forskning visat kan påverka hjärnans utveckling hos foster och småbarn och leda till senare skolproblem och beteendeproblem, inklusive ADHD och autismliknande tillstånd. Riskfaktorer av intresse är exempelvis D-vitaminbrist, jodbrist, exponering för miljögifter samt stress under graviditeten. Studien omfattar även barnets kostvanor och tidiga uppväxtmiljö såsom utvecklingen av barnets normala tarmflora. Även samspelet mellan miljöfaktorer och ärftliga faktorer kommer att kunna studeras.
Undersöka arv och miljö
– Vi vet exempelvis att astma, allergier, övervikt och skolsvårigheter ökat bland barn de senaste decennierna. Med Northpop kommer vi att på djupet kunna undersöka vilken roll som arv och miljö spelar under barnets första år, säger docent Christina West, som är barnläkare och forskningsansvarig i Northpop.
I Northpop samlar vårdpersonal in olika sorters hälsodata från barnet i samband med rutinmässiga hälsokontroller fram till att barnet är 7 år.
– Vi har inlett ett väldigt fint samarbete där personal i hela kedjan från mödrahälsovården och förlossningen till BB och barnhälsovården hjälper till att bygga upp Northpop, säger Hanna Nyström som är studiebarnmorska i Northpop.
Deltagarnas prover som lämnas i Northpop kommer förvaras frysta i en biobank vid Norrlands universitetssjukhus. I webbaserade enkäter för föräldrarna ställs frågor om barnets och familjens hälsa, sjukdomar samt kost- och levnadsvanor.
Målet 10 000 studiedeltagare
Samtliga gravida i Västerbotten bjuds in att delta i Northpop och får information per post om undersökningen. Rekryteringen sker i samband med att de gravida genomgår den rutinmässiga ultraljudsundersökningen vid graviditetens 18:e vecka. För att nå en bred bas av deltagare kommer informationsmaterialet att översättas till flera av de språk som är vanliga i länet.
– Efter ungefär ett halvår har vi rekryterat 500 deltagande familjer här i Umeå. Nu expanderar vi rekryteringen till Skellefteå och Lycksele, vilket vi hoppas ska ge deltagandet en rejäl skjuts mot vårt ambitiöst satta mål på 10 000 deltagare inom fem till sju år, säger Magnus Domellöf.
På Northpops projektsida finns mer information om studien. Där kommer också publicerade forskningsresultat som Northpop genererar att delas med deltagare och allmänheten: www.northpop.se
För mer informationa:
Magnus Domellöf, professor och barnläkare, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, Barn- och Ungdomscentrum, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå
Telefon: 090-785 2128, E-post: magnus.domellof@umu.se
Christina West, docent och barnläkare, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, Barn- och Ungdomscentrum, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå
Telefon: 090-785 2111, E-post: christina.west@umu.se
Hanna Nyström, Ansvarig studiebarnmorska, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, Barn- och Ungdomscentrum, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå
Telefon: 072-245 4557, E-post: info@northpop.se
Projektet heter New legume foods och har som mål att stimulera utvecklingen av nya, attraktiva och hälsofrämjande livsmedel baserade på de nyttiga och miljövänliga baljväxterna, och därigenom öka livsmedelssystemets hållbarhet.
Förutom de tre lärosätena medverkar Fazer, Kalmar-Ölands Trädgårdsprodukter, Oatly, Orkla Foods Sverige, Region Kalmar och Region Skåne i projektet. Genom en bred tvärvetenskaplig ansats och nära samverkan mellan akademi, industri och regionförbund tar projektet därmed ett helhetsgrepp kring frågor om konsumenters inställning, odlingsförutsättningar, produktutveckling och hållbarhetsanalys på produkt- och systemnivå.
Det nya projektets uppstartsmöte sammanfaller med den internationella baljväxtdagen, Global Pulse Day, som med start 18 januari i år ska anordnas varje år för att öka medvetandet om baljväxters nyttigheter och stimulera konsumtionen av baljväxtbaserade livsmedel.
Internationella baljväxtdagen Global Pulse Day anordnas på initiativ av den internationella organisationen Global Pulse Confederation (”Pulses” är det engelska samlingsbegreppet för baljväxter som i första hand odlas och skördas för sina proteinrika frön, till exempel bönor, linser och ärter).
Fotnot: Projektet New legume foods löper över fyra år, 2017– 2020. Uppstartsmötet hålls i Malmö 18–19 januari, i form av en intern workshop för projektdeltagarna.
20 lhbtq-personer födda mellan 1922 och 1950 har intervjuats i avhandlingen Queera livslopp. Att leva och åldras som lhbtq-person. (L:et står för lesbisk, som en betoning av att många äldre kvinnor har en större identitet i ordet lesbisk än i ordet homosexuell där männens kamp i ett tidigare skede stod i fokus.)
– Deras berättelser visar vilken enorm betydelse könsidentitet eller sexualitet har och hur det tar sig in på alla plan i livet. Att inte leva upp till rådande normer kan innebära att de allra närmaste, ibland även barn och barnbarn, tar avstånd. Det kan också handla om trakasserier från kollegor eller religiösa samfund, men också om våld eller hot på offentliga platser, säger Anna Siverskog vid Nationella institutet för forskning om äldre och åldrande (NISAL), vid Linköpings universitet.
Sorg och mod
De personer som intervjuats har levt i ett samhällsskede där stora förändringar skett när det gäller lhbtq-frågor, inte minst juridiskt. Under denna period har de åldrats och det kan vara för sent att ta del av de möjligheter som idag finns, till exempel att som lesbisk med samhällets hjälp kunna skaffa barn eller att som transperson kunna få en önskad transvård.
Berättelserna är blandade, de innehåller sorg och våldsamma erfarenheter, men också mycket mod och motstånd. Många har levt ganska ensamma medan andra har skapat alternativa familjekonstellationer och starka sociala nätverk.
I avhandlingen lyfts frågor fram som rör ålderdomen för lhbtq-personer.
– Det är en grupp som hamnar mellan stolarna inom äldreforskningen.
Drömmar och förhoppningar
På många sätt förhåller sig de intervjuade till samma tankar, funderingar, rädslor och kroppsliga förändringar som de flesta andra i samma ålder. Men det finns saker som blir specifika för den här gruppen.
– Många oroar sig för att bli homo- eller transfobiskt bemötta den dag de blir i behov av omsorg. Det handlar till exempel om att deras relationer eller könsidentitet inte ska bli tagna på allvar, eller att personal ska uppleva dem som ”äckliga”, säger Anna Siverskog.
Men den senare delen av livet inrymmer även drömmar och förhoppningar om tiden som är kvar, som att få leva fullt ut med sin könsidentitet, att ingå i lhbtq-sammanhang eller få uppleva sin första Pride-festival.
Mer utbildning behövs
Med sin avhandling hoppas Anna Siverskog att inte minst äldreomsorgen blir mer uppmärksammad på frågor som rör äldre queera personer och att perspektivet diskuteras i större utsträckning på utbildningar i socialt arbete och omsorg.
– De samhälleliga förändringarna som skett under de senaste decennierna inom det här området har ännu inte hunnit in i äldreomsorgen. Det är ett arbete som finns kvar, säger Anna Siverskog.
Avhandlingen: Queera livslopp. Att leva och åldras som lhbtq-person.
I artikeln analyseras intervjusvar från ungdomar som behandlas för missbruksproblem, och i hur stor grad de har varit utsatta för övergrepp, fysiskt eller psykiskt våld. Studien är unik i ett svenskt sammanhang, där få tidigare studier har gjorts där ungdomar med alkohol- och narkotikaproblem själva får svara på frågor om sina levnadsvillkor. Resultaten visar att utsattheten och exponeringen för våld är utbredd, fler än hälften av ungdomarna har upplevt våld eller annan typ av missbruk.
− Det är en oerhört hög siffra, vilket är oroande, säger Mats Anderberg, lektor i pedagogik vid Linnéuniversitetet och en av forskarna bakom studien.
Dessutom är det stora könsskillnader. Så många som var tredje flicka uppger att de varit utsatta för övergrepp, vilket Mats Anderberg tycker är anmärkningsvärt.
Använder droger för att döva
− En spekulation är att många av de här ungdomarna använder alkohol eller narkotika för att döva sådana här erfarenheter och upplevelser, säger han.
Därför menar Mats Anderberg att det är viktigt att titta på möjligheter att använda fler behandlingar inom öppenvården, till exempel traumabehandling.
− Om ungdomar som varit utsatta får hjälp med det parallellt med behandling för alkohol- eller narkotikaproblem tror jag att många skulle sluta använda droger. Det skulle kunna vara en framgångsrik väg, säger han.
Studien baseras på intervjuer med 748 ungdomar som påbörjat behandling för alkohol- och narkotikaproblem på en av sju städers Maria-mottagningar. Medelåldern bland ungdomarna är 17 år och de flesta går på högstadiet eller gymnasiet. Forskningen bedrivs på IKM, Institutet för kunskaps- och metodutveckling inom ungdoms- och missbruksvård, som är ett samhällsvetenskapligt kunskapscentrum på Linnéuniversitetet.
Mer information: Mats Anderberg, lektor i pedagogik, Linnéuniversitetet: 0470-70 89 22
Tove Nordén, kommunikatör, Linnéuniversitetet: 070-367 14 53
Publikationen: Anderberg, M., Dahlberg, M. (2016). Experiences of victimization among adolescents with Substance Abuse Disorders in Sweden. Scandinavian Journal of Child and Adolescent Psychiatry and Psychology.4(3). 123-131.
− Villkoren för vård i Sverige är ojämlika. För utrikesfödda kvinnor leder det bland annat till ökad dödlighet för mor och barn vid graviditet och förlossning, säger Gunilla Byrman, som är projektledare och professor i svenska språket.
Tillsammans med fem andra forskare på Linnéuniversitetet och fem barnmorskor inom mödravården forskar hon inom projektet ”Vänta barn på svenska och arabiska!”, där målet är att via utvecklandet av en app öka säkerheten i vården för utrikesfödda blivande mammor. Forskarna har koncentrerat sig på arabisktalande kvinnor, och i appen ska det finnas bilder, filmer och uppläst tal som barnmorskor kan ta hjälp av som stöd för att underlätta kommunikationen med de gravida kvinnor som inte förstår svenska.
Innan det nystartade projektet drog igång gjordes en förstudie, som visade att det faktiskt finns ett kommunikationsproblem inom mödravården att många gravida inte behärskar svenska. När dessa kvinnor inte kan tala, läsa eller förstå svenska blir det svårt att tillgodogöra sig den information de får när de besöker barnmorskan på mödravårds¬centralen, vilket leder till frustation hos både de blivande föräldrarna och vårdpersonalen.
Behövs komplement till tolkar
Dessutom är det viktigt för barnmorskorna att kunna kontrollera att den information de ger till kvinnorna är korrekt, något som inte alltid är möjligt med tolkhjälp, eftersom barnmorskorna inte talar kvinnans språk. Idag används tolkar inom vården, men enligt förstudien finns behovet av ett komplement till tolkarna eftersom det ofta inte går att få tolk så lång tid som egentligen skulle behövas.
− Det kan också vara allmäntolkar som mestadels inte har specialkunskap om preventiv mödrahälsovård. De flesta tolkar är också män och en del kvinnor känner sig inte bekväma med det, säger Gunilla Byrman.
Förutom att appen har som mål att kunna göra vården ökad patientsäker, vill Gunilla Byrman och hennes forskarkollegor utforma appen med en normkritisk design. Den normkritiska designen handlar om att forskarna vill göra vården mer jämlik och ta hänsyn även till perspektiv på andra kulturer.
− Det finns en brist på kulturell förståelse mellan vården och kvinnorna. Att man tar för givet att mannen ska vara med vid förlossningen till exempel eller att förklara varför det görs rutinkontroller hos en barnmorska under en graviditet. Därför är det relevant att skapa förståelse för det svenska folkhälsobegreppet, säger Gunilla Byrman.
Forskningsprojektet pågår under tre år och har beviljats 2,5 miljoner kronor från Vinnova.
Kontaktinformation:
Gunilla Byrman, projektledare och professor svenska språket, Linnéuniversitetet: 0470-70 84 14
Marie Oscarsson, docent i vårdvetenskap, Linnéuniversitetet: 0480-44 60 80
Tove Nordén, kommunikatör, Linnéuniversitetet: 070-367 14 53
Studien analyserar ungdomars egen uppfattning om sina skolproblem, och är på så sätt ovanlig i sitt slag i Sverige. Här får ungdomarna ge sin egen bild av problemen, vilket är en viktig aspekt i studien och ger en ny inblick. Studien baseras på intervjuer med 415 ungdomar som påbörjat behandling på Maria-mottagningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Medelåldern bland ungdomarna är 17 år och de flesta går på högstadiet eller gymnasiet. Resultaten visar att mer än en tredjedel, 36 procent av gruppen, anger att olika typer individuella problem eller egenskaper är anledningen till att de har haft svårigheter i skolan.
Att många unga tar på sig ansvaret för sina skolproblem menar Mats Anderberg är vanligt, men samtidigt tråkigt.
Tillräckligt stöd saknas
− En av de bakomliggande orsakerna är troligen att det saknats tillräckligt pedagogiskt stöd i skolan, eller från andra vuxna i omgivningen. Vi tror att skolan absolut har haft en tydlig del i detta, kanske med lärare som inte stöttat tillräckligt, säger Mats Anderberg.
Trots att merparten av ungdomarna som går i behandling uppger att de har skolproblem, går de flesta ändå i skolan. De flesta av de problem som ungdomarna anger är dock möjliga att förändra. Det tycker Mats Anderberg är positivt.
− Det betyder att det finns stora möjligheter att påverka de här problemen på båda områdena. Skolan kan ha en mycket stor betydelse för lösningen, säger han.
Forskningen bedrivs på IKM, Institutet för kunskaps- och metodutveckling inom ungdoms- och missbruksvård, som är ett samhällsvetenskapligt kunskapscentrum på Linnéuniversitetet.
Mer information:
Mats Anderberg, lektor i pedagogik, Linnéuniversitetet: 0470-70 89 22
Tove Nordén, kommunikatör, Linnéuniversitetet: 070-367 14 53
Valet av behandling ger bäst biverkning efter prostatacancer Resultaten är lika goda efter strålbehandling och operation, men biverkningarna är olika och risken för biverkningar kvarstod upp till tolv år, säger Jon Fridriksson, som är urolog vid Norrlands universitetssjukhus och doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap.
– Att olika metoder medför olika biverkningsrisker kan ha klinisk betydelse vid val av behandling eftersom varje enskild patient måste vara beredd att acceptera den risk för biverkningar som behandlingen innebär. Bättre kartläggning av biverkningarna kan således vara till stor nytta för både patienter och vårdgivare vid val av behandling.
Långtidsbiverkningar analyserades
Genom att använda data från Nationella Prostatacancerregistret, Patientregistret och andra svenska kvalitetsregister har Jon Fridriksson i sin avhandling analyserat risken för långtidsbiverkningar efter strålbehandling och operation. De flesta biverkningarna inträffade inom tre år efter operation och risken för långtidsbiverkningar var totalt högre efter strålbehandling.
När det gäller biverkningsrisken efter operation var den jämförbar mellan öppen och robotassisterad operationsmetod. Risken för vattenkastningsbesvär var dock något högre efter öppen operation, medan risken för ett ärrbråck var högre efter robotassisterad operation. Resultaten visade också att återinläggningsfrekvensen inom 90 dagar efter operation var ungefär 10 procent och jämförbar mellan de två operationsmetoderna.
Vanligaste cancersjukdomen hos män
Prostatacancer är den vanligaste cancersjukdomen bland svenska män. Varje år diagnostiseras ungefär 10 000 män och 2 500 dör av prostatacancer. Om cancern är lokaliserad till prostatakörteln kan den ofta botas med operation eller strålbehandling.
Jon Fridriksson är uppvuxen i Island. Han tog sin läkarexamen vid Islands universitet i Reykjavik 2007. Han arbetar som specialist inom urologi på urologkliniken vid Norrlands universitetssjukhus.
För mer information:
Jon Fridriksson, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap
Telefon: 090-785 2569
E-post: jon.fridriksson@umu.se
Immunterapi betyder behandling med antikroppar och är det snabbast växande fältet inom läkemedelsutveckling. Under de senaste åren har man med immunterapi mycket framgångsrikt lyckats behandla cancer och reumatism, och för flera andra sjukdomar ser resultaten från kliniska prövningar mycket lovande ut.
Antikroppar är unika då de kan anpassas att binda starkt till nästan vilket sjukdomsalstrande protein som helst. Det finns med andra ord stora möjligheter för nya antikroppsbaserade läkemedel.
För att behandla sjukdomar i hjärnan måste antikropparna först ta sig förbi den hindrande blod-hjärnbarriären.
Problemet med immunterapi för sjukdomar som drabbar hjärnan, är att hjärnan är skyddad av ett lager av tätt ihopsittande celler som kallas blod-hjärnbarriären. Blod-hjärnbarriären hindrar effektivt stora molekyler som till exempel antikroppar att passera från blodcirkulationen in till hjärnan. Immunterapi för exempelvis Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom som drabbar hjärnan samt för cancertumörer i hjärnan har därför varit svårt.
Specialdesignade antikroppar tar sig förbi blod-hjärnbarriären
Man har länge känt till att vissa stora proteiner aktivt transporteras över blod-hjärnbarriären. Bland dessa finns ett protein som heter transferrin, vars främsta uppgift är att binda upp järn i blodet och sedan transportera det till hjärnan. Forskargruppen bakom den nya studien har utnyttjat denna process och modifierat de antikroppar de vill transportera in till hjärnan med komponenter som binder till transferrinreceptorn. Receptorn kommer då, likt en trojansk häst, att transportera antikropparna in i hjärnan. För att göra denna process så effektiv som möjligt har det visat sig vara viktigt hur många modifieringar man tillför sin antikropp och var på antikroppen de placeras.
– Vi har placerat dem så att varje antikropp endast kan binda med en modifiering i taget trots att den är modifierad på två ställen. Vår design dubblerar således chansen att en antikropp binder till transferrinreceptorn jämfört med om man bara har en modifiering. Vi har lyckats öka mängden antikroppar i hjärnan nästan 100 gånger, vilket är den största förbättringen av upptag som hittills har påvisats, säger Greta Hultqvist, forskare vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet.
Fler antikroppar når in i hjärnan
För att testa det nya formatet har forskarna använt det på en antikropp som binder till ett protein som är involverat i sjukdomsförloppet vid Alzheimers sjukdom. Utan modifieringen kunde de endast detektera mycket små mängder antikropp i hjärnan på en musmodell av Alzheimers sjukdom, medan de kunde detektera höga nivåer av den modifierade antikroppen i samma möss.
– I ett längre perspektiv är det sannolikt att det nya formatet kan användas för att effektivt behandla inte bara Alzheimers sjukdom, utan även andra sjukdomar som drabbar hjärnan, säger Dag Sehlin, forskare vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet.
Publikationen: Greta Hultqvist, Stina Syvänen, Xiaotian T Fang, Lars Lannfelt & Dag Sehlin (2016) Bivalent Brain Shuttle Increases Antibody Uptake by Monovalent Binding to the Transferrin Receptor, Theranostics
Idag används cellulosa främst inom pappers- och textilindustrin. Genom att förstå hur cellulosa kan lösas upp finns möjlighet att bilda nya hållbara material som till exempel skulle kunna ersätta miljöfarlig plast. Nu har forskare tagit ett första steg i den riktningen.
− Cellulosan finns redan i vår vardag, men det vore ännu bättre om vi kunde använda den till många flera produkter eftersom cellulosa är hållbart och finns i stora mängder, speciellt i Sverige, säger Diana Bernin, forskare vid svenskt NMR-centrum vid Göteborgs universitet.
Cellulosa kan ersätta plast Genom att förstå hur cellulosa kan lösas upp skulle man kunna förbättra processerna kring att forma om den till diverse material. Diana Bernin har tillsammans med framstående forskare från SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Lunds universitet och KTH tittat på ett modellsystem, en byggsten, för cellulosan.
− Om man kunde förbättra upplösningsprocessen för att lösa upp cellulosan i stor skala, så kunde den vinna mark miljömässigt och kostnadsmässigt och ersätta produkter som idag görs med icke-hållbara polymera material som till exempel plast, säger Diana Bernin.
Nya miljövänliga sätt att lösa upp träfiber Dessvärre är cellulosan idag bara löslig i väldigt få lösningsmedel, och de flesta är miljöfarliga. Till en viss del löser sig dock cellulosan i koncentrerat lut.
− Vi har kunnat visa att cellulosan beter sig som en polyelectrolyt, det vill säga att cellulosan blir negativt laddat i koncentrerat lut. Den kunskapen gör det möjligt att designa nya och effektiva miljövänligare lösningsmedel för att kunna lösa upp cellulosa, säger Diana Bernin.
Kontakt: Diana Bernin, forskare vid Svenskt NMR-centrum, Göteborgs universitet, telefon: 073-830 82 13, e-post: diana.bernin@nmr.gu.se
Vissa platser på jorden är rymmer extremt många växtarter. På näringsfattig buskmark i varmt torrt klimat växter 20% av världens växtarter på endast 5% av jordens yta. En del av dessa buskmarker i sydvästra Australien är så artrika att en del botaniker liknar dem vid ”knähöga tropiska regnskogar”.
Ny kunskap om helheten i ekosystem Växters rötter lever i nära samverkan med flera typer av jordlevande organismer, som bakterier, svampar och små djur. Medan en del av dessa kan skada eller till och med döda växten, är andra bra för växten genom att främja tillgången på näring och skydda mot skadeangrepp på rötterna.
Vi vet ganska mycket om effekten av enskilda grupper av jordlevande organismer på vissa växters tillväxt, särskilt i jordbrukssammanhang. Men den samlade effekten av de jordlevande organismerna på bevarandet av växters mångfald i naturliga ekosystem har man – hittills – inte vetat mycket om.
Jordlevande organismer gynnar samexistens
Gruppen av forskare valde ut ett stort antal växter från ett buskmarksområde med mycket stor artrikedom i sydvästra Australien. De utsatte sedan varje växtart både för jordlevande organismer som samlats in från jord vid den egna artens rötter, och som samlats in från jord vid andra arters rötter. En del arter växte bättre i den ”egna” jorden men många växte faktiskt bättre i jord från andra växtarter.
Med hjälp av en simulations-modell kunde forskarna visa att genom detta komplexa samspel mellan olika växter som sker genom deras påverkan på jorden de växer i, jämnas skillnader i tillväxt mellan växtarter ut. I det långa loppet gynnar det samexistens av många olika växtarter, eftersom det hindrar ett fåtal arter från att konkurrera ut de andra. Det här är den första studien som kunnat visa att jordlevande organismer spelar en viktig roll för att bevara mångfalden bland växter i mycket artrika ekosystem.
Natrium, som finns i vanligt koksalt, transporteras in och ut ur cellers membran för att reglera cellens natriumhalt, volym och inre pH, allt för att cellerna ska kunna fungera normalt. Forskarna i Stockholm och Oxford har nu kunnat visa vilken typ av lipider som binder till den salttransportör som finns i mänskliga celler, proteinet NHA2, och till proteinet NapA hos bakterier. Lipiderna formerar sig runt en hissliknande del av transportproteinet som rör sig upp och ner för att föra natriumjonen genom cellmembranet.
Lipider (vita) skyddar funktionaliteten hos natriumhissproteiner. Utan lipiderna förlorar proteinerna sin struktur (vänster). När lipider stödjer natriumhissens rörliga delar förblir proteinet intakt (höger).
– Denna form av molekylär smörjolja verkar förhindrar att proteinets rörliga delar fastnar eller rubbas ur läge under transporten, säger Michael Landreh vid Karolinska Institutet, som gjorde försöken när han var postdoktor vid Oxford University.
Resultaten publicerades nyligen i de vetenskapliga tidskrifterna Nature och Nature Communications.
Forskarna har också upptäckt att andra salttransportörer kräver en annan och ovanlig typ av lipid, cardiolipin, som verkar hjälpa till att klistra ihop cellens protein.
– Vi tror att cellen genom att ändra mängden cardiolipin i cellmembranet kan reglera om en annan salttransportör, NhaA i detta fall, bildar komplex och på så sätt hjälper cardiolipin till att kontrollera cellens transportaktivitet. Det verkar som om fler membranproteiner också använder lipider som cardiolipin när de behöver klistras ihop till större enheter, vilket tycks vara viktigare om deras andra kontakter är svaga, säger David Drew vid Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet.
David Drew vid Stockholms universitet har lett forskningen kring salttransportörerna och Carol Robinson vid Oxford University har lett masspektroskopiundersökningar av salttransportörer och andra membranproteiner.
För mer information:
David Drew, Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet. Telefon: 08-16 22 95 och e-post: david.drew@dbb.su.se.
Mevludin Memedi och hans kollegor Isabella Scandurra och Gunnar Klein på Handelshögskolan vid Örebro universitet har beviljats 3,6 miljoner kronor till sin studie ”Monitorering av Parkinsons sjukdom på distans – stärkande av patienternas delaktighet och förbättrad behandling med IKT-verktyg” (EMPARK).
Studien ska pågå i tre år och är ett samarbete mellan Örebro universitet, Högskolan i Dalarna, Universitetssjukhuset Örebro och Akademiska sjukhuset, Uppsala. Även de tre företagen Sensidose, Cenvigo och Nethouse Örebro är involverade.
Individuell behandling
I studien ska man titta på hur personligt utformad behandling av Parkinsons sjukdom som stöds av ett system baserat på smarta telefoner fungerar. Användbarhet och möjlighet att förändra brukarens beteende kommer att mätas. Symptom och doseringsanvisningar av medicin ska registreras och kombineras med tidigare feedback.
– Vi ska se hur bra patienterna kan kontrollera sin sjukdom om de har denna information i sin smarta telefon, säger Mevludin Memedi.
Förhoppningsvis ska resultatet av patientutvärderingen från personer med Parkinson kunna användas inom äldreomsorgen. För de deltagande företagen är målet att de ska förbättra sin kunskap på området för att på sikt kunna vidareutveckla konkurrenskraftiga produkter.
Sjukvården får mer data
Projektet ska också ge neurologiska kliniker tillgång till nya typer av kontinuerliga data, något som är viktigt för forskningen och för att ge patienterna rätt råd vid uppföljande möten.
I en klinisk studie ska personer från både sjukvården, den akademiska världen och företag inom branschen kunna utvärdera systemet tillsammans med personer som har Parkinson.
De beviljade forskningsmedlen ingår i KK-stiftelsens HÖG-program, där Sveriges nya universitet och högskolor kan ansöka om finansiering av forskningsprojekt. Projekten ska bedrivas i samproduktion med näringslivet och målet är att det ska bidra till både förnyelse hos forskargrupper och utveckling hos deltagande företag.
Under 2016 kom 73 ansökningar in. Sammanlagt 20 ansökningar, fördelade på tio olika lärosäten, fick mellan 2,3 och 4,8 miljoner kronor per projekt.
I rapporten har han frågat hur både de som är placerade på familjehem och de som är värdar på hemmen ser på den vård och det stöd som utförs inom familjehemsvården och hur dess kvalitet är.
Vad beror den här skillnaden på?
– Jag tror att det återspeglar att familjehemsvärdar är tydliga i vad de gör, både i ord och handling, säger Mikael Rask. En nyckelfaktor tror jag också är att de som bor i familjehem har familjen närvarande hela tiden, och de är de enda man kan vända sig till.
Vad är det då som värdarna på familjehemmen gör bra?
– Min uppfattning är att familjehemsvärdarna genom att ge stöd och uppmuntran till de boende skapar en känsla av förbättrad vårdkvalitet och det skapar också förbättrade relationer mellan dem. Dessutom medvetandegörs de boende om sitt eget beteende och hur det påverkar andra.
Vad är det som skiljer mellan familjehemmen och övriga boendetyper?
– Det är framförallt tre saker: Vårdkvaliteten bedöms generellt högre i familjehem än i motsvarande kommunala verksamheter. Inom familjehemmen är man mer överens om i hur hög grad saker och ting förekommer, till exempel vad gäller att samtala om de boendes beteenden. I familjehemmen är det också ett relativt tydligt vad man gör och hur man gör det – det påverkar hur vårdkvaliteten upplevs.
Vad blir nu nästa steg?
– Att ta fram en utbildning för familjehemsvärdar med det här materialet som grund. Jag har också noterat att de som arbetar vid familjehem behöver träffas och prata med varandra, för att bli ännu säkrare på vad och hur man gör.
– Det finns mycket kunskap inom familjevården att ta tillvara på. Jag hoppas den här rapporten och det vidare arbetet kan bidra till en än mer förbättrad vårdkvalitet, avslutar Mikael Rask.
Fotnot: Rapporten ”Handlingar och kvalité i familjehemsvård för vuxna” av Mikael Rask är skriven på uppdrag av Riksförbundet för Förstärkt Familjhemsvård.
För mer information:
Mikael Rask, docent i vårdvetenskap, Linnéuniversitetet, telefon 070-639 32 49
Annika Sand, pressansvarig, telefon 076-830 01 05
Sockersjuka (typ 2-diabetes) är en mycket allvarlig sjukdom som i dag drabbar hundratals miljoner människor. Mycket tyder på att inlagring av fett i skelett, muskulatur och lever, i stället för i fettväv, är en grundläggande orsak till varför insulin förlorar sin effekt (så kallad insulinresistens); en starkt bidragande faktor för att utveckla typ 2-diabetes. Hos sjuka individer läcker det fett ifrån fettväven i form av fria fettsyror, och bidrar till fettinlagringen i muskel och lever.
Nikotinsyra är ett läkemedel som ökar det goda och sänker det dåliga fettet i blodet och används för att minska risken för hjärtsjukdomar. På kort sikt kan nikotinsyra även sänka koncentrationen av fria fettsyror i blodet, genom att stänga av dess läckage från fettväven.
Två problem med nikotinsyra
För att uppnå en önskad effekt på längre sikt och på så vis kunna hjälpa patienter måste två problem lösas: om nikotinsyra ges oavbrutet tappar den sin effekt (toleransutveckling) och försvinner det ur kroppen för snabbt, sker en mycket hastig och kraftig ökning av fria fettsyror i blodet; ett fenomen som kallas för rebound.
I Tobias Kroons avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala undersöks idén att en mer omfattande förståelse av förhållandet mellan farmakokinetik (hur blodhalter av läkemedel ändras över tid) och farmakodynamik (vad läkemedel har för effekter) i kombination med kunskap om den normala regleringen av ämnesomsättningen (metabolismen), kan användas för att motverka tolerans och rebound och möjliggöra nya effektiva läkemedelsbehandlingar.
Arbetet utfördes i en tvärvetenskaplig utvecklingsmiljö vid AstraZeneca R&D Gothenburg, och publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Lipid Research.
Mängden nikotinsyra studerades hos råtta Metabola konsekvenser av nikotinsyrainducerad fettsyresänkning bedömdes i en experimentell modell, den feta Zucker-råttan, som har en rubbad ämnesomsättning mycket lik den hos typ 2-diabetiker. En högteknologisk programmerbar minipump var kirurgiskt inopererad och möjliggjorde för skräddarsydda doseringsprofiler och fullständig kontroll över koncentrationen av nikotinsyra i blodet.
Genom att lägga in resultaten i matematiska modeller kunde effekter från olika typer av doseringar förutsägas och användas för att förbättra doseringsprofilen. En enkel modell fungerade bra för korta behandlingsperioder medan en mer komplex modell behövdes för långvarig behandling. Detta avhandlingsarbete visar på det stora inflytande som doseringsprofilen av nikotinsyra har på metabol kontroll.
När koncentrationen av nikotinsyra hölls konstant, dygnet runt, skedde en fullständig återgång av fettsyrorna till ursprungsnivån, på grund av toleransutveckling. Vid en intermittent doseringsstrategi, när nikotinsyra tillfördes 12 timmar per dag, kvarstod en fettsyresänkande effekt, samt en förbättrad insulinkänslighet. För att uppnå en bestående effekt, kraftfull nog för att minska fettinlagring i muskel och lever, krävdes en samverkan mellan farmakologi och fysiologi.
Bättre effekt vid matintag
Genom att låta ett optimerat doseringsprotokoll sammanfalla med födointag, i stället för fasta, upptäcktes en kraftigt reducerad fettinlagring i lever, samt en markant förbättrad metabol kontroll. Denna avhandling stödjer grundtanken om att farmakologiskt inducerad fettsyresänkning i samband med föda, kan vara ett effektivt sätt att reducera fettinlagring i vävnader med en ökad effekt av insulin och förbättrad ämnesomsättning.
Sammanfattningsvis har forskarna, i en djurexperimentell modell av metabol sjukdom, identifierat en doseringsprofil för nikotinsyra, och när det bör ges, som motverkar problemen med toleransutveckling och rebound och avsevärt förbättrar ämnesomsättningen. Arbetet visar på kraften hos ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt i en läkemedelsutvecklingsmiljö applicerat på en omfattande förståelse kring förhållandet mellan farmakokinetik och farmakodynamik i kombination med kunskap om den fysiologiska regleringen av ämnesomsättningen.
Livet på vår planet kan delas in i tre huvudgrupper. Två av grupperna består av små mikroorganismer, bakterier och arkéer. Den tredje gruppen kallas eukaryoter och rymmer också många mikroorganismer – som amöbor och kiselalger – men också allt liv vi kan se med blotta ögat – som människor, djur, växter och svampar.
Cellerna hos bakterier och arkéer är generellt små och enkla, medans eukaryoter består av stora och komplexa celltyper. Hur dessa mer avancerade celler uppstod har länge varit ett mysterium för forskarvärlden, men nu har en internationell grupp forskare under ledning från Uppsala universitet identifierat en grupp av mikroorganismer som ger en unik inblick i den evolutionära övergången från enkla till komplexa celler.
Konstnärlig tolkning av utvecklingen av komplexa celltyper. (Bild: Blair Lyons, Stroma Studios)
Celltyper i symbios
Tack vare den hyllade biologen Carl Woeses banbrytande arbete, har det varit känt sedan 70-talet att eukaryoter delar en gemensam förfader med arkéer. Det var också tydligt att symbios – en process som involverar en intim samverkan mellan två celltyper – spelade en viktig roll i eukaryoternas uppkomst. De flesta forskare delar uppfattningen att en symbios där en arkéell värdcell tog upp en bakterie gav upphov till eukaryoterna. Om denna symbios möjliggjordes av komplexa celler, eller om den snarare var en förutsättning för dem, förblev en öppen fråga.
I en ny artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature rapporterar forskare från Uppsala universitet tillsammans med medarbetare från USA, Japan, Danmark och Nya Zeeland upptäckten av en ny grupp av arkéer, Asgård-arkéer, som avslöjar viktiga detaljer om hur eukaryota celler utvecklade sin mer avancerade struktur.
Ny grupp av arkéer
– Utvecklingen av komplexa celltyper är en lång och komplicerad process som vi har dålig förståelse för. Genom att använda nya metoder för att få information om arvsmassan från mikrober som inte kan odlas i laboratoriet identifierade vi en ny grupp arkéer som är besläktad med den värdcell som eukaryota celler har utvecklats från. Det är mycket spännande tider, säger Thijs Ettema vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Uppsala universitet, som leder forskargruppen som genomförde undersökningen.
År 2015, publicerade Thijs Ettema och kollegor en uppmärksammad studie där genetiska data från ”Loke” beskrevs, en arké som lever i havsbotten och representerade den grupp mikroorganismer som är närmast släkt med komplext cellulärt liv. I den senaste studien, som bekräftar de tidigare fynden, beskrivs flera nya arkéer som är släkt med Loke.
Våra närmaste mikrobiella släktingar
– De här organismerna är våra närmaste mikrobiella släktingar, och vi vet nästan ingenting om dem. De nya metoderna tillåter oss att ta en första genetisk tjuvtitt, säger Thijs Ettema.
– Våra resultat bygger på analys av genetiskt material som erhålls direkt från omgivningen. Vi har faktiskt aldrig sett cellerna vi arbetar med, säger Jimmy Saw, forskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Uppsala universitet, och delad försteförfattare till artikeln.
– Vi döpte dessa nya arkéer till Tor, Oden och Heimdall efter Asagudarna, och tillsammans med Loke utgör de Asgårdsgruppen. Intressant nog påträffas de nya arkéerna i olika miljöer över hela världen och inte bara i djuphavet som Loke. Hittills är de vanligast i sediment, säger Eva Fernandez-Caceres vid Uppsala Universitet, en annan av studiens försteförfattare.
Delar gener
Studien ger starka belägg för att eukaryoter utvecklats från en delad släktlinje med Asgård-arkéerna.
– Asgård-arkéer bildar en välunderstödd grupp tillsammans med eukaryoter i livets träd. Detta tyder på att de delar ett gemensamt ursprung. Studien var komplicerad, och vi skulle helt klart ha haft nytta av mer data. Detta är inte slutet på historien, snarare tvärtom! säger Katarzyna Zaremba-Niedzwiedzka vid Uppsala universitet, en av studiens försteförfattare.
Men den största överraskning kom när geninnehållet från Asgård-arkéerna analyserades i detalj.
– Vi fann att de här arkéerna delar många gener exklusivt med eukaryoter, inklusive flera gener som är inblandade i bildandet av strukturer som ger eukaryota celler deras komplexa karaktär. Sådana gener hade hittills aldrig hittats i bakterier eller andra arkéer, vilket tyder på att Asgård-arkéer redan var grundmålade för att bli komplicerade. Dock är bilden långt ifrån tydlig om exakt hur detta kan ha hänt, säger Anja Spang, forskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Uppsala universitet.
Att studera Asgård-arkéer i mer detalj är en prioriterad målsättning för Thijs Ettema och hans forskargrupp. Den aktuella studien visar att de här arkéerna kan hittas i många fler miljöer, inte bara i havsbotten som man trodde förut. Det förenklar betydligt för fortsatta studier.
– Det skulle vara bra om vi kunde isolera eller odla Asgård-celler och studera dem i mikroskop. Jag är övertygad om att det kommer att avslöja fler viktiga ledtrådar om hur komplexa celler utvecklats. I slutändan kommer vår mikrobiella härkomst att avslöjas, säger Thijs Ettema.
För mer information:
Thijs Ettema, e-post: thijs.ettema@icm.uu.se, telefon: +46 (0) 70 5384219.
Multipelt myelom är en form av blodcancer där immunceller växer på ett okontrollerat sätt i benmärgen. Dagens behandlingar kan förlänga överlevnaden för multipelt myelom-patienter men sjukdomen betraktas som obotlig. För att ta fram nya behandlingsstrategier behövs mer kunskap om vilka genetiska förändringar som orsakar multipelt myelom.
Forskare vid Uppsala universitet har tidigare visat att en ökad kemisk modifiering av proteiner i arvsmassan som reglerar geners aktivitet, så kallade histoner, kan utgöra en gemensam underliggande mekanism bakom utvecklingen av multipelt myelom. Forskarna studerade proteinet EZH2, som medverkar i den kemiska histonmodifieringen, och genom att behandla tumörceller med substanser som specifikt hämmade EZH2 kunde de minska tumörcellernas överlevnad.
Upptäckte ny mekanism
I en ny studie har samma forskargrupp, ledd av professor Helena Jernberg Wiklund vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, identifierat en ny mekanism som kan förklara EZH2-proteinets roll i multipelt myelom. Forskarna undersökte aktiviteten hos ett stort antal gener i tumörceller som behandlades med en EZH2-hämmare och hittade fyra så kallade onkogener som var mindre aktiva. Studien publiceras i tidskriften Oncotarget.
– Onkogener är inblandade i uppkomsten av cancer på så sätt att en mutation gör onkogenen överaktiv, vilket leder till att en cancercell fortsätter att dela sig och inte dör, som är normalt när cellen inte fungerar som den ska. I vår studie identifierade vi fyra onkogener som hade lägre aktivitet i celler som behandlats med EZH2-hämmare jämfört med i kontrollceller. Alla fyra generna har sedan tidigare visat ett samband med uppkomsten av multipelt myelom. Detta bekräftar våra tidigare resultat att hämning av EZH2 skulle kunna vara ett sätt att behandla multipelt myelom, säger Helena Jernberg Wiklund.
MikroRNA inblandat
Men forskarna var förbryllade över hur hämning av EZH2 kunde minska aktiviteten av onkogenerna. Den kemiska modifieringen av arvsmassan som utförs av EZH2 leder nämligen till att berörda gener blir mindre aktiva. Om man då hämmar EZH2 borde graden av kemisk modifiering minska, vilket i sin tur borde ge en högre aktivitet hos generna.
– Svaret är att det är andra genetiska faktorer inblandade, så kallade mikroRNA. I cellerna som behandlades med EZH2-hämmare hittade vi två mikroRNA-gener med förhöjd aktivitet och vi tror att onkogenerna regleras av dessa mikroRNA. Det som då händer är att när EZH2 hämmas minskar histonmodifieringen i området där mikroRNA-generna finns. Då ökar produktionen av mikroRNA:na vilket i sin tur minskar aktiviteten av onkogenerna. Detta är en helt ny mekanism för hur EZH2 fungerar, säger Helena Jernberg Wiklund.
Studien har genomförts i samarbete med forskare vid Karolinska institutet och i USA.
SciLifeLab
Forskarna bakom studien är knutna till SciLifeLab, ett nationellt center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö. Centret kombinerar teknisk expertis och avancerade instrument med ett brett kunnande inom translationell medicin och molekylär biovetenskap.
