– Alla tre grupper i vår studie – sjuksköterskor, förskollärare och föräldrar – har tyckt att vårt systematiserade arbetssätt fungerar bra och att rutinen med formulär ger mer kunskap om barnen hos både förskolan och barnhälsovården. Men det har också framkommit att strukturerade formulär är en kontroversiell fråga bland förskolepersonal, säger Elisabet Fält, doktorand och distriktssköterska, som har gjort studien.
Barnhälsovården ska bedöma barns hälsa och utveckling och har i uppdrag att upptäcka psykisk ohälsa hos barn. Men förskolepersonalen har mycket av den viktiga information som behövs för att kunna göra en heltäckande bedömning av barnet. Deras kunskaper tas inte systematiskt tillvara inom barnhälsovården eftersom det inte alltid finns bra rutiner för att dela information dem emellan.
Tydligare informationsutbyte
Sedan 2013 pågår studien ”Fokus barn och föräldrar” i Uppsala, ett försök att göra informationsutbytet mellan föräldrar, förskola och barnhälsovård tydligare när det gäller barns psykiska hälsa.
När föräldrarna till alla 3-, 4-, och 5-åringar i Uppsala får kallelsen till barnens årliga besök på BVC, får de också ett extra formulär med 25 frågor. Frågorna handlar om barnets beteende, sociala relationer och psykiska hälsa och formuläret heter SDQ, Strengths and Difficulties Questionnaire.
Formuläret kommer i tre exemplar. Om familjen väljer att delta i studien fyller barnets vårdnadshavare i varsitt formulär och förskollärare fyller i det tredje. De besvarade formulären överlämnas till BVC-sjuksköterskan och gås igenom vid barnets ordinarie besök på BVC.
Alla grupper i studien har varit nöjda, men också uppmärksammat vissa problem.
Ger mer komplett bedömning
BVC-sjuksköterskorna tycker att formulären är viktiga för deras bedömning och att de utgör en bra grund för en mer komplett bedömning av barnet. BVC-sjuksköterskorna upplever att de får kunskaper om barnet som troligtvis inte framkommit utan formuläret och att det är värdefullt att få information från både föräldrar och förskolan, som ser olika sidor hos barnet i och med att olika miljöer ställer olika krav.
Dessvärre upplever BVC-sjuksköterskorna att socialt utsatta familjer, och familjer där barnet misstänks ha problem, avstår från formulären oftare än andra familjer.
Förskollärarna vill hitta och hjälpa barn med svårigheter och de flesta förskollärarna tycker att informationsöverföringen med SDQ kan vara ett bra verktyg för det. Men intervjuerna visade också att det är en kontroversiell fråga bland förskollärare att bedöma barns sociala och känslomässiga utveckling med hjälp av standardiserade formulär.
Oro för att stämpla barnen för framtiden
– De menar att strukturerade formulär ses som förlegat inom förskolan och att de strider mot förskolans styrdokument. De är rädda för att de genom att besvara formuläret kan stämpla barn på felaktiga grunder och att det sen ska påverka barnen negativt i framtiden. Samtidigt ska förskolan erbjuda alla barn rätt stöd i sin utveckling och samverka med föräldrar, så det finns en konflikt där, säger Elisabet Fält.
Förskollärarna känner också en oro inför att möta föräldrars reaktioner på hur förskolan har bedömt deras barn. Samtidigt tycker de att informationsöverföringen är bra även för förskolorna, eftersom den nya rutinen kan resultera i att förskollärarna får en tydligare bild av varje barn och att det kan ge bra diskussioner kollegor emellan.
Föräldrar ser fram emot att ta del av förskolans svar vid besöket på barnavårdscentralen. De tycker att formulären får dem att reflektera över sina barns situation och beteende, vilket de upplever som positivt. De tycker också att frågorna i formuläret kan leda till värdefulla diskussioner med den andra föräldern, eftersom frågorna får dem att prata om saker de inte brukar prata om. Samtidigt har föräldrar en del betänkligheter kring hur personlig information hanteras och används. Föräldrarna är, precis som förskollärarna, rädda för att den information som de ger genom formuläret ska ge negativa konsekvenser för barnet på sikt.
För mer information:
Elisabet Fält, doktorand och distriktssköterska vid institutionen för kvinnor och barns hälsa, Uppsala Universitet, elisabet.falt@kbh.uu.se, 0706-10 66 14, 018-611 59 63
– Eftersom det är på landsbygden vargarna finns och påverkar människors vardag är det troligt att skillnaden i attityd mellan stad och land kommer att öka ytterligare vartefter som fler kommer i kontakt med varg, säger Max Eriksson.
Doktorsavhandlingen baseras på tre omfattande attitydundersökningar från 2004, 2009 och 2014, där cirka 2 300 personer har deltagit. Resultaten visar att en klar majoritet bland allmänheten fortfarande är positiv till varg, men att andelen som vill ha en mer restriktiv vargpolitik har ökat från cirka 30 till 35 procent under tioårsperioden.
Den största ökningen av vargmotståndet har skett på landsbygden, där över 40 procent nu vill se färre vargar. I städerna har andelen som vill se en minskad vargstam däremot legat relativt konstant kring 20 procent.
Det ökande vargmotståndet på landsbygden hänger delvis samman med att fler där har fått egen erfarenhet av varg och att många upplever att vargen begränsar deras möjligheter till friluftsliv. Men vargfrågan har också blivit något av en symbolfråga, där individer får utlopp för ett generellt missnöje och en känsla av politisk maktlöshet.
Personer som känner sig alienerade från det politiska systemet riktar gärna sitt missnöje mot vargpolitiken. Oftast yttrar sig detta missnöje i att man vill ha färre vargar i landet. Men vissa politiskt alienerade vill istället se fler vargar i Sverige.
– Delvis har vargmotstånd blivit ett sätt att göra motstånd mot vad som uppleves som storstädernas politiska makt. Vargens återkomst ses som ett politiskt projekt som tvingats på landsbygden av stadsbor som inte själva påverkas av vargen, säger Max Eriksson.
Det är i år 50 år sedan vargen fridlystes i Sverige. När det skedde var vargen i praktiken närmast utrotad och vargfrågan tämligen okontroversiell. Sedan dess har den svenska stammen återhämtat sig och uppskattas nu bestå av i storleksordningen 250 – 450 djur.
Max Eriksson är uppvuxen i Virsbo i Västmanland och bosatt i Umeå.
För mer information:
Max Eriksson, Telefon: 090-7865967, E-post: max.eriksson@umu.se
– Många är skeptiska till om det kommer att fungera att helt eller delvis plocka bort kärnkraft och fossila bränslen, eftersom det kan bli så stora variationer i hur mycket el som kan produceras. Men vår studie visar att detta inte behöver vara något stort problem, det handlar om att hitta en bra mix av energikällor, säger Jon Olauson, forskare på institutionen för teknikvetenskaper vid Uppsala universitet.
Svårigheten med elproduktion är att den sker i realtid. Att den el som behövs just nu, måste produceras just nu. Detta ställer stora krav på flexibel lagring av el från vattenkraft, som är det enklaste sättet. I studien har forskarna tittat på hur stort energibehov de nordiska länderna har och vad som skulle hända om länderna helt förlitade sig på naturresurser och förnybara energikällor.
Studerat var man kan bygga ut
– Med uteslutande vind-, sol-, vatten- våg- och tidvattenkraft blir vi mer beroende av naturen och väderförhållandena. Om det blir vindstilla ett par veckor, ger inte vind- och vågkraft den energieffekt som behövs. Det system som finns idag är framförallt uppbyggt för att hantera variationen i elproduktionen under en dag, eller under en hel säsong, säger Jon Olauson.
Forskargruppen, som är verksam vid Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet, har i sina beräkningar utgått från den elkonsumtion som de nordiska länderna har. Sedan har de räknat bort den förnybara energi som redan produceras, för att få fram hur mycket mer el som behövs. De har studerat olika blandningar av energikällor, var man skulle kunna bygga ut och vilken potential som finns.
Elkonsumtionen varierar över året
Människorna och samhället har tydliga konsumtionsmönster. Vi konsumerar mer el på vintern än på sommaren, och mer under dagen jämför med på natten.
– Idag används vattenkraft för att balansera skillnader mellan säsonger, men det behövs mer kunskap om hur den skulle kunna balansera för mellanlånga skillnader. Ett alternativ är att importera el eller använda gasturbiner. Det går också att ge storkonsumenter som till exempel tillverkningsindustrier betalt för att stänga ner sin verksamhet vissa timmar, för att spara på elen. Det förekommer redan, men kan kanske utökas, säger Jon Olauson.
Flaskhalsar geografiskt
I studien har man inte tagit hänsyn till de begränsningar som finns när det gäller att leverera el över hela Norden. Med dagens distributionssystem blir det svårare att klara leveransen överallt med enbart förnybar el. I Sverige har vi till exempel väldigt mycket produktion i norr men mest konsumtion i söder. Nästa steg är att bygga upp modeller av hela kraftsystemet för att se var flaskhalsarna finns.
– Oavsett hur vi blandar de förnybara källorna får vi en ganska stor variation i de mellanlånga perioderna. Fortsatta studier bör därför fokusera på vad vattenkraften har för möjligheter att hjälpa till att balansera de här variationerna. Att producera något mer el än man behöver och sedan strypa produktionen vid timmar med låg förbrukning, kan vara ett annat sätt som kan minska balansbehovet, säger Jon Olauson.
För mer information:
Jon Olauson, forskare vid institutionen för teknikvetenskaper, Uppsala universitet Jon.Olauson@angstrom.uu.se, 018-471 5812, 072-0411636
Just nu förbereder forskarna Elin Vimefall och Magnus Lodefalk vid Handelshögskolan, Örebro universitet, sin del i arbetet med att utvärdera Entry Hub. Entry Hub är en nätverksdriven, fysisk mötesplats där arbetssökande från utomeuropeiska länder och arbetsgivare i Sverige enkelt och tidigt ska kunna få kontakt med varandra.
Modellen har tagits fram av personer med egen erfarenhet av etablering i Sverige, och går nu in i sin första fas efter förstudien. Entry Hub kommer att drivas som ett samarbete mellan We Link Sweden, Umebygdens etableringscentrum, Randstad. Vinnova, som finansierade förstudien, går in som medfinansiär i denna fas. Själva mötesplatserna ska finnas i Umeå och i Stockholm, men om insatsen visar sig vara lyckad är målet att på sikt etableras på fler platser.
Säkerställa att modellen har önskad effekt
För att säkerställa att det verkligen går att se om modellen har önskad effekt har forskare vid Örebro universitet kopplats in. Deras arbete har flera infallsvinklar. Det handlar dels om Entry Hubs effekter på arbetslöshet och dels om det är samhällsekonomiskt försvarbart.
– Vårt uppdrag är att se om Entry Hub får någon effekt, om det går att se att arbetslösheten sjunker och att det i förhållande till kostnaderna är samhällsekonomiskt lönsamt, säger Elin Vimefall.
– Vi vill se om och i så fall hur den här modellen kan leda till lägre arbetslöshet för utomeuropeiskt födda, säger Magnus Lodefalk.
Nätverk viktigt för arbetstillfällen
Örebroforskarna menar att det är ett intressant forskningsområde där det hittills funnits en lucka. Att personliga nätverk är viktigt för att få arbete är känt sedan tidigare men Magnus Lodefalk säger att det inte finns så många offentliga insatser som stöttar utlandsfödda att få eller utvidga nätverk som kan leda till arbete.
Målet med forskningen i Örebro är både kvantitativ och kvalitativ. Förutom att se om Entry Hub leder till jobb för de som kommer till mötesplatsen, ska man även titta deltagarnas upplevelse av insatsen.
Magnus Lodefalk har sedan 2010 forskat om migration och företags internationalisering, och har stor erfarenhet på området.
Om alla bitar faller på plats och finansiering för den kommande genomförandefasen säkras ska forskningsprojektet starta hösten 2017 och pågå fram till slutet av 2020.
Kontakt:
Magnus Lodefalk, 0722-21 73 40
– Fysisk funktion är livsviktigt också bland mycket gamla människor och personer med demenssjukdom. Regelbunden träning har en positiv effekt på fysisk funktion för personer med demens och borde därför ingå som en rutin vid vård på äldreboenden, säger Annika Toots, som är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.
I sin avhandling har Annika Toots undersökt vikten av fysisk funktion för överlevnad bland mycket gamla människor, samt effekter av fysisk träning på fysisk och kognitiv funktion, och hjälpberoende bland personer med demenssjukdom. Effekter av fysisk träning hos personer med demens undersöktes i en randomiserad kontrollerad studie med 186 deltagare med olika demenstyper vid 16 äldreboenden i Umeå kommun.
Högintensiv träning i fyra månader
i Deltagarna lottades till två grupper, där den ena deltog i ett högintensivt funktionellt träningsprogram under handledning av fysioterapeuter. I träningsgruppens program ingick olika funktionella övningar som benstyrka-, balans- och gångövningar, vilka återspeglar vardagliga rörelser. Träningspassen på 45 minuter skedde två till tre gånger i veckan under fyra månaders tid. Istället för träning fick kontrollgruppen ta del av stimulerande sociala aktiviteter genomförda sittandes i gemensamma prat-, sång- och högläsningsstunder. Detta för att kontrollera för de positiva effekter som mental stimulans genom gemenskap och uppmärksamhet har.
– Den här typen av studier är ovanliga men ger oss viktiga insikter att bygga vidare på när vi utvecklar en demensvård som på ett kostnadseffektivt sätt kan möta framtidens utmaningar och göra att människor kan förbli självständiga längre, säger Annika Toots.
Långsammare försämringar med träning
På grund av demenssjukdomars progressiva förlopp märktes under perioden försämringar i självständighet i vardagliga aktiviteter hos alla deltagarna i studien. Men hos träningsgruppen skedde försämringarna i en långsammare takt och dessutom märktes förbättringar i balans. Effekterna av träningen skiljde sig mellan olika demenstyper, där gruppen med vaskulärtypisk demens såg effekter av träning medan gruppen med Alzheimer inte gjorde det.
– Att träningseffekter skiljer sig mellan olika demenstyper kan vara viktigt att veta i utvecklandet av optimal rehabilitering. Exempelvis tyder andra studier som enbart fokuserat på personer med Alzheimers att den gruppen behöver längre träningsperiod än fyra månader för att se effekter. Det här är något som behöver forskas vidare på, inte minst då vår studie är den första som utvärderat skillnader i träningseffekt mellan demenstyper, säger Annika Toots.
Bättre gångförmåga
Forskarna undersökte också effekten av träning på gångförmåga. Majoriteten av deltagarna förflyttade sig vanligtvis med ett gånghjälpmedel. Träningseffekten på gånghastighet skilde sig beroende på stöd i testet. Deltagare som gick utan stöd hade en positiv träningseffekt jämfört med personer som gick med ett gånghjälpmedel eller levande stöd. Dessa resultat indikerar att användandet av gånghjälpmedel vid tester kan dölja träningseffekter.
I studien kunde ingen träningseffekt på kognitiv funktion påvisas.
– Resultaten pekar på att positiva träningseffekter på hjälpberoende för personer med demens i särskilt boende beror på förbättrad fysisk funktion snarare än kognitiv funktion, säger Annika Toots.
Sambandet mellan gånghastighet och överlevnad undersöktes i en populationsbaserad kohortstudie av 772 personer i åldern 85 år och äldre. Självvald gånghastighet mättes över 2,4 meter och dödlighet följdes under 5 års tid. I en överlevnadsanalys tog man hänsyn till faktorer som är vanliga hos den äldre befolkningen. Gånghastighet var en prediktiv faktor för dödlighet, och sambandet var oberoende av flertalet sjukdomar och läkemedel vanliga bland äldre personer. En oförmåga att utföra gångtestet eller en gånghastighet under 0,5 m/s var associerad med högre risk för död inom fem år.
– Gånghastighet skulle därmed kunna vara ett enkelt och användbart sätt att mäta hälsotillstånd i denna grupp, säger Annika Toots.
Avhandlingen: Gait speed and physical exercise in people with dementia. (Svensk titel: Gånghastighet och fysisk träning bland personer med demenssjukdom.)
Fotnot: Annika Toots är uppvuxen i Umeå. Hon tog sin sjukgymnastexamen vid Kings College i London 2000 och har till största del arbetat inom området geriatrik. Hon började arbeta med forskning 2010 och blev antagen som doktorand 2012.
För mer information:
Annika Toots, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheterna för fysioterapi och geriatrik, Umeå universitet
Telefon: 090-785 8764
E-post: annika.toots@umu.se
Till grund för studien ligger ett omfattande datamaterial. Dan Fransson och Magni Mohr, båda forskande idrottsfysiologer vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap, har tillsammans med professor Peter Krustrup vid Syddansk Universitet i Odense gjort 1 105 observationer av 473 spelare från 24 olika lag i engelska Premier League från 62 matcher som spelades mellan 2010 och 2012.
Resultaten visar att fotbollsmatcher på högsta nivå idag innehåller mer av sprint och ruscher följt av ett påfallande lägre tempo än förr. Efter en intensiv period om en till fem minuter är intensiteten nedsänkt i upp till fem minuter. Spelarnas aktivitet under en match rör sig således mellan två ytterligheter jämfört med hur spelet såg ut tidigare då spelarna höll ett jämnare tempo under matchen.
Inidividuella återhämtningsmönster
Analysen visar på stor individuell spridning av trötthets- och återhämtningsmönster mellan olika spelare. Vissa spelare springer högintensivt mer än fyra gånger så mycket som andra under en och samma fotbollsmatch.
– Det ger en indikation om att spelarna behöver ett mer individualiserat träningsupplägg beroende på spelposition, för att de ska vara förberedda på rätt sätt inför match och för att undvika skador. Alla spelare kan inte träna likadant, säger Dan Fransson.
Av de olika spelarna skiljer sig mittbackarna från övriga spelare. De är de enda utespelarna vars löpningar inte minskade efter de mest högintensiva en- och tvåminutersperioderna.
– Skälet är helt enkelt att mittbackarna har de lägsta kraven av alla utespelare när det gäller högintensiv löpning. De har längst vila mellan de intensiva momenten under en fotbollsmatch, säger Dan Fransson.
För mer information:
Dan Fransson, institutionen för kost- och idrottsvetenskap, e-post: dan.fransson@gu.se, telefon: 076 – 393 1800
Studien visar att vad som framställs vara hållbart och de handlingar som görs för miljön är ständigt under förhandling och beroende av den kulturella kontexten.
– Valen i mataffären är många. Ekologiskt eller närproducerat? Vegetariskt eller viltkött? Extrapris eller rättvisemärkt? Bäst för miljön eller barnens favoritmat? Föreställningar om hållbarhet handlar om mer än miljö- och klimatfrågor. Att stödja lokala producenter, delta i sociala måltidssituationer, vara ekonomisk och balansera vardagen relateras också till hållbarhet. Studiedeltagarna förhandlade ständigt mellan konkurrerande hållbarhetsideal, säger Matilda Marshall.
Hållbarhetsideal omsätts i vardagen
Studien synliggör hur de av samhället kommunicerade hållbarhetsidealen förstås och omsätts till vanor i vardagslivet.
– Flera av deltagarna utmanade sig själva till att leva så miljövänligt och hållbart som möjligt. Att exempelvis handla ekologiskt och lokalt, äta vegetariskt eller odla egna grönsaker kunde länkas till miljöfördelar men utfördes inte alltid primärt av denna anledning.
Också moraliska värderingar, sociala relationer och personliga intressen ligger till grund. Samtidigt påverkades deltagarna av sociala och kulturella normer och samhällsförutsättningar. Att välja ekologiskt och lokalproducerat – vilka lyfts fram i konsumtionslandskapet som gröna och moraliska val – innebär inte nödvändigtvis en större förändring av kostvanorna, vilket ett minskat köttintag förutsätter.
Samhällsnormer påverkar
– Samhällsnormer, såsom konsumtionsuppmaningar, sociala umgängesformer och kulturella matvanor, kan försvåra ambitioner att leva mer hållbart. För att kunna hantera dessa förutsättningar och samtidigt uppfylla egna hållbarhetsideal anammade deltagarna en balanserad och pragmatisk inställning till hållbarhet.
– Detta visar relevansen att studera och diskutera kulturens roll för det hållbara samhället. Om de politiska hållbarhetsidealen ska uppnås och få fäste i hushållen, är det av vikt att förstå hur olika normer, värderingar och samhällsförutsättningar förhåller sig till eller kolliderar med dessa ideal. Även föreställningen om vad hållbarhet innebär är föränderlig. Vad som anses hållbart idag kan ha en ny betydelse imorgon.
Avhandlingen ”Hållbarhet till middag: en etnologisk studie om hur miljövänligt ätande praktiseras i vardagslivet” ges ut av Brutus Östlings bokförlag Symposion.
I studien har forskarna vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund valt att undersöka hur molekyler som tillförs huden genom olika vätskor och krämer påverkar huden, men också hur de påverkas av att vara inuti huden.
Det är bara en liten del av hudens molekyler som är i flytande form. Dessa rörliga molekyler är emellertid viktiga eftersom de bestämmer många av hudens egenskaper, såsom elasticitet och barriärfunktion. Genom att använda en typ av fastfas NMR (nuclear magnetic resonance) har forskarna lyckats upptäcka förändringar i dessa molekyler när de växelverkar med molekyler från olika lösningsmedel. På motsvarande sätt kan forskarna också se hur de tillsatta molekylerna påverkas av hudens egna molekyler.
Molekyler i och på huden påverkar varandra
– Det här har inte gjorts tidigare. Våra resultat kompletterar andra studier som har mätt hur molekyler penetrerar huden under olika förhållanden. Vårt bidrag nu är att vi ökar förståelsen för hur molekyler – tillsatta och hudegna – påverkas av, och växelverkar med, varandra, säger Emma Sparr, professor vid kemiska institutionen i Lund.
Resultaten kan få användning inom olika områden där produkter kommer i kontakt med huden. Det kan röra sig om hygien, kosmetik och läkemedel. En läkemedelssalva måste kunna transportera aktiva molekyler genom huden, en hudkräm kan syfta till att göra huden mjukare och mer följsam, medan en alkotvätt inte bör påverka hudens egenskaper.
– Ökad förståelse för molekylära mekanismer gör att vi på ett mer effektivt sätt kan påverka och reglera hudens egenskaper, säger Emma Sparr.
Studien har gjorts av professor Emma Sparr tillsammans med professor Daniel Topgaard och doktoranden Quoc Dat Pham. Resultaten redovisas i en artikel i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
För mer information:
Emma Sparr, professor fysikalisk kemi, Lunds universitet, kemiska institutionen
+46-46-222 15 36, 0707-94 68 72, emma.sparr@fkem1.lu.se
– Vanliga förenklingar av de statistiska analyserna kan ge dramatiskt olika utfall och därmed påverka slutsatserna i en studie. Det bör man vara medveten om, säger Inga Laukaityte.
De internationella kunskapsmätningarna Timss och Pisa är mycket komplexa i sina designer. Men många forskare som arbetar med dem är inte statistiker och använder därför förenklingar när de analyserar data från mätningarna.
Hittat nya samband
Med specifik programvara för analys av data i flera nivåer samt genom att använda vissa korrigeringar kan man istället få ut helt andra uppgifter ur de internationella kunskapsmätningarna. Inga Laukaityte har även studerat de nordiska ländernas Pisa-resultat från 2003 – 2012. Genom att gruppera resultaten utifrån tre skolprestationsnivåer, låg-, medel och högpresterande skolor och undersöka bland annat socioekonomiska faktorer, har hon fått fram nya samband.
Exempelvis har hög andel inrikes födda föräldrar i Sverige ett positivt samband med goda prestationer i kunskapsmätningarna, men det gäller bara på skolor som är lågpresterande. På medel- och högpresterande skolor har tvärtom hög andel inhemskt födda föräldrar ett negativt samband med skolprestationerna.
Förtjänar mer forskning
En positiv inställning till matematik verkar faktiskt inte vara någon större fördel för studieresultaten, åtminstone inte på medelpresterande skolor. Där visade sig tvärtom en hög andel med positiv inställning till matematik ha ett negativt samband med elevernas prestationer.
– Man ska vara försiktig med tolkningen. Men man kan med dessa resultat som grund fråga sig om Pisa-undersökningarna verkligen bedömer relevanta variabler eller om de bara är giltiga i förhållande till vissa prestationsnivåer i vissa länder. Det är något som förtjänar mer forskning, säger Inga Laukaityte.
Inga Laukaityte är uppvuxen i Vilnius i Litauen där hon sedan tidigare också har en doktorsexamen i matematik.
För mer information:
Inga Laukaityte
Telefon: 090-786 95 16
Mobil: 070-634 61 73 inga.laukaityte@umu.se
Spindeltråd är ett mycket eftertraktat material: Det tolereras väl i kroppen, är lätt men starkare än stål, och dessutom biologiskt nedbrytbart. Spindlar är svåra att ha i fångenskap och spinner små mängder tråd, så för att kunna producera spindelsilke i stor skala måste man tillverka tråden på konstgjord väg.
Det mest attraktiva sättet att tillverka trådar som liknar riktig spindeltråd är att utnyttja en naturhärmande spinningsprocess. Detta har dock inte varit möjligt fram tills nu, då det har varit svårt att få bakterier och andra produktionssystem att tillverka vattenlösliga spindeltrådsproteiner, och man har istället tvingats använda starka och miljöfarliga lösningsmedel för att kunna spinna proteinerna till en tråd.
Detaljstudier av spinnkörtlar lade grunden
Spindeltråd är gjord av proteiner som förvaras i en vattenlösning i körtlar i spindelns bakkropp, innan de spinns till en tråd. Forskarlaget (Anna Rising, Jan Johansson och Marlene Andersson) har tidigare visat att det finns en väldigt brant pH-gradient i spindeltrådskörteln och att det är tio gånger surare där tråden bildas än man tidigare trott. Vidare upptäckte man att enzymet karbanhydras – som omvandlar bikarbonat till koldioxid – finns i stora mängder i spinnkörtelns vägg och är nödvändigt för att pH-gradienten ska upprätthållas.
Dessa båda upptäckter visade hur spindlarna använder pH-förändring och koldioxid för att påverka spindeltrådsproteinerna inom ett väl avgränsat område i körteln, och detta förklarar hur tråden kan bildas väldigt snabbt och på ett bestämt ställe i körtelns utförsgång.
Fiberboll. Fiberdiametern är ungefär 40 mikrometer. (Foto: Lena Holm, SLU/Nature Chemical Biology)
Konstgjort protein kan tillverkas storskaligt
– Den här kunskapen använde vi för att designa ett konstgjort spindeltrådsprotein som kan produceras i stora mängder i bakterier, säger Anna Rising, forskningsledare vid SLU och KI. I och med det kan produktionen bli industriellt intressant och uppskalningsbar.
Till forskarnas förvåning var detta konstgjorda protein minst lika vattenlösligt som de naturliga spindeltrådsproteinerna, vilket gör att proteinerna kan hållas lösliga vid enormt hög koncentration.
Naturhärmande spinningsapparat
För att efterlikna spindelstrådskörteln konstruerade forskarna en enkel men mycket effektiv och naturhärmande (biomimetisk) spinningsanordning, där de kan spinna kilometerlånga trådar genom att endast sänka pH.
– Detta är det första lyckade försöket att spinna spindeltråd i en process som efterliknar den som spindeln använder sig av, säger Anna Rising. Med vår nya kunskap tror vi att det i framtiden kommer att bli möjligt att tillverka konstgjord spindeltråd i industriell skala för användning som exempelvis biomaterial eller för tillverkning av avancerade textilier.
Den vetenskapliga artikeln: Marlene Andersson, Qiupin Jia, Ana Abella, Xiau-Yeen Lee, Michael Landreh, Pasi Purhonen, Hans Hebert, Maria Tenje, Carol V Robinson, Qing Meng, Gustavo R Plaza, Jan Johansson & Anna Rising. Biomimetic spinning of artificial spider silk from a chimeric minispidroin. Nature Chemical Biology.
Mer information
Anna Rising, universitetslektor vid inst. för anatomi, fysiologi och biokemi, SLU
018-67 21 14, 070-974 48 88
och forskare vid inst. för neurobiologi vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet
08 585 853 78, 070-974 48 88, anna.rising@ki.se
Jan Johansson, professor vid inst. för neurobiologi vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet
08 585 853 78, 070 345 704 8, janne.johansson@ki.se
– Ett av syftena är att sprida kunskap om bildernas betydelse men också hur de bäst tas om hand så att de bevaras till kommande generationer, säger professor Goldhahn.
Joakim Goldhahn har under åtta år lett ett projekt kring bronsålderns hällbilder i Tjust – Bilder av ostkustens bronsålder. Det har förvandlat Tjust från ett ofta bortglömt och förbisett hällbildsområde till norra Europas fjärde största område med inknackade bilder från bronsåldern. Hemsidan som nu lanseras tar sin utgångspunkt i tjustbygdens hällbilder men öppnar även dörrar på glänt till andra forskare, muséer och förvaltande organ att bidra med att skapa och sprida kunskap om detta unika kulturarv. Även den intresserade allmänheten kommer att kunna bidra till hemsidan i en samskapande process:
– Äntligen! Tillsammans med Daniel Lindskog vid Kulturarvskommunikation har Linnéuniversitetet skapat en multimedial hemsida där allt från privatpersoner till världskända forskare kan mötas och utbyta tankar och idéer om hällbildernas betydelse. Det blir något alldeles nytt och spännande; en hemsida som lever och andas och som låter människor som du och jag att ta del av denna unika bildskatt, säger professor Goldhahn.
Varför har du skapat den här hemsidan?
– Hällbilder är ett globalt fenomen som kommunicerar tankar om vad det innebär att vara människa. Det mänskliga är inte bundet till tid eller rum, hällbilderna förenar oss människor, det sätter fingret på vad det är som skiljer oss åt men också det som förenar oss som art, som människor. Hällbilder öppnar dörrar till det som varit och det som är och ska denna bildskatt bevaras till kommande generationer behövs det platser och medier som för samman människor att samtala om ”bilden” som ett meningsskapande fenomen.
Hemsidan lanseras tisdagen den 10 januari klockan 09.00 i ett digitalt forum där folk från hela Sverige kommer att delta. Varför har du valt att lansera sidan på det sättet?
– Det är helt i linje med min vision, säger Joakim Goldhahn. Hällbilder finns överallt och därför behövs det en hemsida där människor från ”överallt” kan mötas och diskutera och utbyta kunskap om dessa fantasieggande bilder i en samskapande process.
Kontakt:
Joakim Goldhahn, professor i arkeologi, mejladress joakim.goldhahn@lnu.se
Tove Nordén, kommunikatör, telefon 070-367 14 53
– I agendan visar vi hur geoenergin ska kunna fortsätta växa och bidra med prisvärd värme och kyla vid omställningen till ett helt förnybart energisystem, säger Oskar Räftegård, forskare vid RISE och en av projektledarna.
Geoenergi är fritt tillgänglig förnybar värme och kyla från sol, luft och nederbörd som lagras i marken. Det kan också vara aktiv lagring i mark, till exempel av värme som man för ut ur en byggnad under sommaren så att den kan återanvändas under vintern.
Forskningsplan har saknats
Trots att svensk geoenergi levererar lika mycket energi som vindkraften har den saknat en långsiktig plan för forskning, utveckling och innovation.
– Nu är jobbet gjort med att utarbeta mål, skapa en strategi och synliggöra vilka utvecklingsbehov som finns inom området, säger Signhild Gehlin på Svenskt Geoenergicentrum.
Arbetet med agendan har skett i samarbete med en expertgrupp, och även genom att alla aktörer inom området har haft möjlighet att komma med synpunkter via projektets webbsida och under en workshop. Titeln på den strategiska innovationsagendan är densamma som dess syfte: Energin under mark ska upp till ytan.
Projektet har letts av Oskar Räftegård, RISE, tillsammans med Signhild Gehlin på Svenskt Geoenergicentrum.
Mer om geoenergi
• Används först och främst till klimatisering av byggnader, till exempel i form av bergvärme.
• Används med och utan värmepumpar, för värme och kyla, till enskilda byggnader och i större termiska nät som försörjer hela stadsdelar, till exempel Västra Hamnen i Malmö.
• Kan också användas till exempel inom växthusnäringen, till halkbekämpning av gång- och cykelbanor eller till att hålla fotbollsplaner snöfria.
– Genom att undersöka korn från Kanarieöarna genetiskt kan vi förstå Kanarieöarnas tidiga historia bättre. Våra analyser ger stöd för att Kanarieöarna koloniserades av folkstammar från norra Marocko och trots att arkeologerna aldrig har funnit något förhistoriskt korn på Lanzarote, kan vi med stor säkerhet säga att korn har odlats i förhistorisk tid även där, precis som tidiga spanska källor berättar, säger Jenny Hagenblad, biträdande professor vid Linköpings universitet och en av forskarna bakom studien.
Kanarieöarna har en tradition av odling av spannmål som börjar långt före den spanska erövringen av öarna på 1400-talet. I förhistorisk tid var korn en huvudgröda på ön Gran Canaria. Det viktiga spannmålet lagrades i grottor som urbefolkningen grävt ut ur lavaberggrunden. Grottorna var ofta gömda och placerade högt upp på branta bergssidor för att skydda den värdefulla skörden.
Förhistoriskt korn. (Foto: Jacob Morales)
1 000 år gamla frön – Dessa förvar erbjöd så goda lagringsförhållanden att man fortfarande, efter mer än 500 år, kan hitta intakta frön i vissa svårtillgängliga och väl dolda grottor, säger Jacob Morales vid universitetet i Las Palmas på Gran Canaria.
En del sådana frön, som studerades i den aktuella studien, visade sig vara närmare 1 000 år gamla, men så välbevarade att deras arvsmassa kunde analyseras genetiskt. Forskarna analyserade 100 olika genetiska varianter, dels för att få information om kornets egenskaper, dels för att undersöka hur likt kornet som odlades på Kanarieöarna i förhistorisk tid är det som odlas där i dag. Det förhistoriska kornet jämfördes också med över 100 sorter som odlas på olika platser på Kanarieöarna, i Nordafrika och runt Medelhavet i dag.
– Eftersom urbefolkningen till stor del har ersatts med folk från Spanien hade vi förväntat oss att kanske även kornet skulle ha ersatts. Men vi fann att det man odlar på Kanarieöarna i dag är precis samma korn som urbefolkningen tog med sig till öarna när de koloniserades tidigt under första årtusendet, säger Jenny Hagenblad.
Jenny Hagenblad och Matti Leino. (Foto: Linköpings universitet)
– Vi lärde oss också mycket om det korn som odlades i förhistorisk tid. De genetiska markörer vi använt visar på korn med högt näringsinnehåll där varje planta producerat ett stort antal frön. Kornet verkar ha varit väl anpassat till odlingsförhållandena på Kanarieöarna, något som antagligen även de spanska erövrarna märkte av, säger Matti Leino, docent vid Nordiska Museet och tidigare vid Linköpings universitet.
Fotnot: Fynden publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Archaeological Science. Forskningen har finansierats med stöd av Stiftelsen Olle Engkvist Byggmästare, Kungl. Vitterhetsakademien, spanska Ministerio de Economía y Competitividad och europeiska forskningsrådet, ERC.
För fler frågor, kontakta:
Jenny Hagenblad, biträdande professor, jenny.hagenblad@liu.se, 013-28 66 86
Rapporten ”Specialpedagogers samverkansuppdrag” släpps den 11 januari. Den belyser hur en specialpedagogisk yrkesgrupp samverkar med vårdnadshavare, förskolor och skolor samt deras uppdrag vid en habilitering.
I rapporten presenteras en kartläggning och analys av specialpedagogers samverkansmöten vid en habilitering som verkar för att barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, kognitiva funktionsnedsättningar och/eller rörelsehinder ska ha ”ett gott liv i en fungerande vardag”.
Samverkan kan inte betecknas som samverkan
Anna Norrström, universitetsadjunkt och doktorand vid Högskolan i Borås, har skrivit rapporten tillsammans med Per-Åke Rosvall, universitetslektor vid Umeå universitet. Hon menar att de viktigaste resultaten sammanfattningsvis är att den samverkan de har analyserat inte kan betecknas som samverkan, utifrån rådande definitioner av samverkan.
– Dessutom präglades alla aspekter av samverkan av otydlighet, till exempel när det gäller specialpedagoguppdraget, professionsgränserna, syftet, språkbruket, strukturen och styrningen, säger hon.
Möjligheter och hinder för samverkansprocesser
Hon tror att rapporten kan skapa reflektion och problematiserande kring tvärprofessionella möten samt organisation och genomförande av samverkan. Rapporten kan också ge kunskap om möjligheter och hinder för att skapa reella samverkansprocesser.
– Särskilt intressant är den om man organiserar och/eller arbetar med samverkan kring barn i behov av särskilt stöd eller studerar specialpedagogik på högskolenivå. Rapporten är dock läsvärd även för den som allmänt har ett intresse av att fördjupa sig i samverkansfrågor, säger Anna Norrström.
Vad är habilitering?
Habilitering innebär insatser som ska bidra till att en person med medfödd eller förvärvad bestående funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och förutsättningar, utvecklar och behåller bästa möjliga funktionsförmåga, skapar goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Stödet anpassas bland annat medicinskt, psykologiskt, socialt och pedagogiskt. En habilitering arbetar i team, där det kan ingå sjukgymnaster, arbetsterapeuter, logopeder, psykologer, kuratorer, sjuksköterskor, läkare och specialpedagoger.
Kontakt:
Anna Norrström, universitetsadjunkt och doktorand vid Högskolan i Borås
E-post: anna.norrstrom@hb.se
Telefon: 033-435 4042
Mobil: 0704-32 78 87
Ett permanent system för alkolås efter rattfylleri trädde i kraft den 1 januari 2012. De som har gjort sig skyldiga till grovt rattfylleri, till upprepade fall av rattfylleri till följd av alkoholförtäring de senaste fem åren, eller har diagnosen alkoholberoende eller alkoholmissbruk, får två års villkorstid. Övriga får ett års villkorstid. De dömda kan välja att ansöka om att få behålla sitt körkort med villkoret att de bekostar och använder ett speciellt alkolås i fordonet.
Dricker mindre alkohol än tidigare
– Av de som besvarat enkäten upplever de flesta en förbättrad hälsosituation ett tag efter rattfyllerihändelsen. Respondenterna uppger att de dricker mindre alkohol, mer sällan eller aldrig och när de dricker är det mindre mängd än tidigare, säger Susanne Gustafsson, utredare på VTI. Gruppen med alkolås har minskat sitt drickande mer än gruppen utan alkolås.
Vid VTI utvärderas systemet med alkolås efter rattfylleri på olika sätt. I denna studie har 1 100 frågeformulär besvarats av de som har alkolås efter rattfylleri under ett år respektive två år, samt de som inte har alkolås men som fått körkortet återkallat med anledning av rattfylleri eller grovt rattfylleri.
Ansökan om körkort med alkolåsvillkor kan ske direkt efter rattfyllerihändelsen och det indragna körkortet. I genomsnitt tog det drygt 3 månader från rattfyllerihändelsen tills respondenterna fick körkortet med villkor för dem med alkolås i 1 år, och drygt 5 månader i genomsnitt för respondenter med alkolås i 2 år.
– Denna tid är beroende av hur lång tid efter rattfyllerihändelsen som respondenterna gjorde sin ansökan, men det finns också önskemål om en snabbare handläggningstid hos Transportstyrelsen, säger Susanne Gustafsson.
Arbete, socialt liv – och ekonomi viktigt för att välja alkolås
Bland de som har alkolås och arbetar var behovet att kunna köra i arbetet och ta sig till arbetet de viktigaste skälen till att välja alkolås. Bland de som inte arbetar var de viktigaste skälen att körkortet behövs för att kunna ha ett socialt liv och en meningsfull fritid, samt för inköp.
För dem utan alkolås var de viktigaste skälen till att inte ansöka att det kostar för mycket att ha alkolås efter rattfylleri (64 %), att de inte har något alkoholberoende/-missbruk, och inte vill bli ”stämplade” med ett alkolås (37 %), eller att de klarar sig bra utan körkort (26 %).
Förslag på förbättringar av systemet
I enkäterna gavs möjlighet att lämna förbättringsförslag när det gäller alkolås efter rattfylleri. Många har tagit denna chans, speciellt bland dem som har alkolås. Förslagen berör bland annat information och bemötande, handläggningstider, kostnader, provtagningar och användning utanför Sverige.
En tredjedel av respondenterna har upplevt det som svårt eller ganska svårt att nå sin handläggare på Transportstyrelsen respektive att få tag i en läkare. Cirka 10 procent har upplevt det som svårt eller ganska svårt att hitta ett serviceställe för alkolåset.
Respondenterna efterfrågar också en förtydligad och förenklad information om ansökningsproceduren och upplever brister i informationen om läkare, provtagningar, kostnader och alkolåsinstallation. Vidare har några nämnt att samarbetet borde bli bättre med vårdcentraler och enheter inom Smadit-metoden (Samverkan mot alkohol och droger i trafiken), framför allt landstingens beroende-mottagningar och kommunernas socialtjänster. Ett sådant samarbete skulle resultera i en helhetslösning för individen och systemet med alkolås efter rattfylleri skulle få en koppling till möjligheten att delta i behandlingsprogram.
Fotnot: Enkätstudien ”Utvärdering av alkolås efter rattfylleri” presenteras av Susanne Gustafsson på Transportforum i Linköping, session 12, den 10 januari kl 13.15.
Retrovirus är en speciell klass av virus där somliga, som HIV, är farliga medan andra inte tros göra någon skada. De virus som studeras av Johan Jakobsson och hans medarbetare i Lund kallas endogena retrovirus (ERV), eftersom de funnits i den mänskliga arvsmassan i miljontals år. De ingår i den del av DNA som tidigare setts som oväsentligt skräp – en uppfattning som forskarna nu börjat omvärdera.
– Generna, som styr tillverkningen av olika proteiner i kroppen, utgör en mindre andel av vårt DNA än endogena retrovirus. Generna står för ca 2 procent, medan retrovirus står för 8-10 procent av arvsmassan. Om de nu visar sig kunna påverka tillverkningen av proteiner, så får vi en enorm ny källa till information om den mänskliga hjärnan, säger Johan Jakobsson.
Det forskarna funnit är just detta. De har visat att flera tusen av de retrovirus som etablerat sig i vår arvsmassa kan fungera som ”dockningsplattform” för ett protein kallat TRIM28. Detta protein har förmågan att stänga av virusen – men inte bara dem, utan också de klassiska gener som ligger intill dem i DNA-spiralen.
Skillnad mellan möss och människor
Närvaron av ERV påverkar alltså uttrycket av våra gener. Och eftersom retrovirus är en typ av genetiskt material som kan hamna på olika ställen i arvsmassan, så kan denna avstängningsmekanism fungera olika på olika människor.
Den blir på så sätt ett möjligt verktyg för evolutionen, och även en möjlig bakgrund till neurologiska sjukdomar. Det finns faktiskt studier som tyder på en avvikande reglering av retrovirus vid flera neurologiska sjukdomar, exempelvis ALS, schizofreni och bipolär sjukdom.
Johan Jakobssons grupp visade för två år sedan att ERV hade en reglerande roll i just nervceller. Då var studien dock gjord i möss, medan den nya studien –publicerad i tidskriften Cell Reports – är gjord i mänskliga nervceller.
Skillnaden mellan möss och människor är extra viktig i det här sammanhanget. Många av de retrovirus som byggts in i den mänskliga hjärnan finns inte hos andra arter än människan och hennes närmaste släktingar gorillorna och schimpanserna. De tycks ha kommit in i arvsmassan för 35-45 miljoner år sedan, då apornas utvecklingslinjer skilde sig åt mellan Gamla och Nya världen.
– Mycket av det vi vet om hjärnans allmänna utveckling kommer från bananfluga, zebrafisk och mus. Men om endogena retrovirus påverkar hjärnans funktion, och vi har en egen uppsättning av sådana ERV, så kan de mekanismer de påverkar ha bidragit till den mänskliga hjärnans utveckling, menar Johan Jakobsson.
