För 36 år sedan när Kjell Ericson, vd på Konsultcompagniet var i USA, fick han höra historien om ett sjukhus i Minneapolis där ledningen undrade varför operationslagen, bestående av exakt samma kompetenser, kom till så olika resultat.
Någon i sjukhusledningen hittade en bok av William Marston, en amerikansk psykolog, och konstruerade utifrån den ett frågeformulär för att undersöka personligheten hos dem som ingick i de olika operationslagen.
Testar om det är värt att ingå äktenskap
– Personlighetstestet blev en kommersiell produkt, men de fem personer som tog fram den blev osams och skapade sedan varsin modell, säger Kjell Ericson.
Kjell Ericson konstruerade många år senare ett eget personlighetstest utifrån en tillämpning som han hittade i Norge.
Testet går ut på att ta ställning till fyra ord i taget, där du ska välja det ord som är mest respektive minst betecknande för dig i din arbetssituation.
– Jag brukar poängtera att resultatet är ett samtalsunderlag och inte en diagnos. Jag har fått frågan om man kan se om en människa är alkoholist och det kan man absolut inte.
I Sverige rör sig samtalen ofta kring arbete. Någon ska rekryteras, en arbetsgrupp ska utvecklas. I USA finns andra användningsområden.
– Där använder många vigselförrättare den här typen av test på de som ska vigas, säger Kjell Ericson. De säger inte att de inte bör gifta sig men kan peka på var konflikterna kommer att hamna.
Fem dimensioner av personligheten
Det finns en uppsjö av personlighetstest att välja på. Många utgår ifrån fem dimensioner av personligheten, ”big five”: öppenhet, följsamhet, samvetsgrannhet, extroversion, neuroticism.
Nästan alla tester bygger på någon variant av självskattning. Antingen genom att testpersonen, som i Kjell Ericsons test, tvingas välja mellan olika påståenden. Eller genom att testpersonen skattar ett påstående genom att placera det på en skala över hur väl det stämmer in. Svaren ska sedan jämföras med något slags normgrupp. I idealfallet låter man ett statistiskt urval av befolkningen utgöra normgruppen, men det skulle bli väldigt dyrt så de flesta låter normgruppen växa fram ur de som gör testet.
– Idag jämför man med de som söker jobb och gör testerna, vilket kan bli missvisande eftersom det oftast är blivande chefer som gör tester och de kanske har andra egenskaper, säger Anders Sjöberg, docent i psykologi vid Stockholms universitet.
Anders Sjöberg, som själv har utvecklat personlighetstester, beskriver processen så här: Först låter man ett par tusen personer svara på kanske 600 frågor. Sedan gör man statistiska analyser av vilka frågor som hör ihop och ger dem ett medelvärde. När testet ska utvärderas reduceras antalet personer och frågor och svaren jämförs sedan med något mått på prestation.
– Man kan ha säljresultat om det handlar om en säljorganisation, men oftast handlar det om lönekriteriesystem, säger Anders Sjöberg. De som fick högt på egenskaper som organisationen ville ha fick högre lön och då betraktade vi det som prestationsmått. Det ser olika ut beroende på vilken organisation det handlar om.
Kvinnor och invandrare svarar ärligare
Den som konstruerar testet ska redovisa vilka val som görs, framför allt vilka frågor som väljs bort och varför. Hur själva beräkningen ser ut är däremot oftast upphovsrättsskyddat, och visas bara för den organisation som utvärderar tester.
Sedan april 2015 är det Den Norske Veritas, DNV-GL, som utvärderar personlighetstester. Även om metoderna skiljer sig åt, och ofta är hemliga, använder sig de flesta test av något slags faktoranalys; en statistisk metod som går ut på att hitta samband mellan testets olika delar och på så sätt komma fram till grundläggande dimensioner av personligheten.
Anders Sjöberg uppskattar att det görs runt en miljon tester per år i Sverige. Många används fel, som underlag till en anställningsintervju.
– Om resultatet används i intervjun sänks det samband som finns mellan testresultat och prestation. Istället ska man tidigt bestämma att de som ligger över ett visst värde på till exempel målmedvetenhet kallas till intervju.
Ett omdebatterat problem med personlighetstester är risken för skönmålning. Skönmålning uppstår när testpersonen försöker anpassa sina svar till de normer som råder i samhället, eller de hen antar råder på den arbetsplats där hen söker jobb.
Lennart Sjöberg, professor emeritus i ekonomisk psykologi vid Handelshögskolan i Stockholm och grundare av företaget Psykologisk metod, menar att kvinnor och invandrare tenderar att svara mera ärligt. Och om det inte finns en metod för att kompensera för skönmålning missgynnas dessa grupper kraftigt vid till exempel chefsrekryteringar.
Statistisk metod ska skala bort skönmålning
Det test som Lennart Sjöbergs företag säljer mäter inte fem dimensioner utan 20. Mätningen sker genom 250 påståenden som testpersonen ska placera på en femgradig skala.
– Vi har smalare skalor som är inriktade på specifika aspekter i arbetslivet. Problemet med Big five är att de är väldigt breda och har svaga samband med arbetslivskriterier, till exempel hur mycket man åstadkommer på jobbet eller hur det bedöms av ledningen.
Lennart Sjöberg använder en statistisk metod, regressionsanalys, för att efteråt rensa bort en eventuell skönmålning.
Martin Bäckström, professor i psykologi vid Lunds universitet, forskar i personlighetsmätning. Hans forskarlag har i tio år försökt formulera frågor som kan minska risken för skönmålning.
– Vårt mål har varit att konstruera personlighetstest som inte är så känsliga för skönmålning, för alla vet att om man ska svara på ett självskattningstest så har man möjligheten att skatta sig själv lite bättre än man uppfattas i relation till någon sorts norm.
Djungel av tester som alla är den bästa
Forskarna har tagit fram mellan 1200 och 1300 frågor, av dem har de valt ut 160. Testet är nu under utvärdering och en vetenskaplig artikel är inskickad till en tidskrift. När utvärderingen är klar kommer testet att vara gratis. En risk är att det försvinner i testdjungeln.
– Det finns många tester och många presenterar sig som något unikt och fantastiskt, vilket gäller också oss, så det är inte lätt att tränga igenom.
Men frågan är om det är lönt att försöka göra någonting åt skönmålningen.
– Forskningen går framåt där också, men än har man inte hittat någon säker metod, säger Anders Sjöberg. Det är samma sak som i en intervjusituation, de som har en förmåga att anpassa sina svar har en tendens att anpassa sig på arbetsplatsen också.
Text: Johan Frisk på uppdrag av Forskning.se
De första personlighetstesterna
Den amerikanske psykologen William Moulton Marston publicerade 1928 Emotions of normal people. Han beskriver i den hur människor lär sig och väljer attityd i förhållande till den miljö de verkar i. Beroende på om de verkar aktivt eller passivt i en vänlig eller fientligt miljö framträder fyra huvudsakliga beteendemönster:
Dominans
Inflytande
Stabilitet
Anpassningsbarhet
Baserat på Marstons forskning utvecklades DISC-profilen eller DISA-metoden, där personer får välja ord som beskriver hur de agerar i yrkesmässiga situationer. DISC är förkortningen för de fyra parametrarna som Marston ansåg kunde förklara människors beteende.
Marston uppfann även lögndetektorn, och dessutom WonderWoman (Mirakelkvinnan), en av trettiotalets mest populära superhjältar.
Bild: Dr. William M. Marston testar sin ”lögndetektor”. By The Morning Tulsa daily world (LOC) [Public domain], via Wikimedia Commons
Ett nytt solsystem bildas inuti ett stort moln av gas, stoft och damm som krymper och kondenserar på grund av tyngdkraften. Så småningom blir det så tätt packat att mitten störtar samman och bildar en boll av gas. Trycket inuti hettar upp materialet och skapar ett lysande klot av gas: en stjärna. Återstoden av gas- och stoftmolnet roterar i en skiva runt den nybildade stjärnan. I skivan börjar materialet hopa sig i allt större klumpar som till slut blir planeter.
I omgivningarna runt nybildade stjärnor, eller protostjärnor, har forskare tidigare sett tecken på kraftfulla, virvlande vindar och utflöden. Men fram tills nu har ingen kunnat se hur dessa vindar bildas.
Nybildad stjärna i Oxens stjärnbild Per Bjerkeli är astronom vid Chalmers och vid Niels Bohr-institutet vid Köpenhamns universitet.
– Med hjälp av Alma har vi observerat en protostjärna vid ett mycket tidigt stadium i sitt liv, säger han. Vi ser hur vinden likt en tromb lyfter upp materia och gas från den snurrande skivan där ett nytt solsystem håller på att bildas.
Teleskopet Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) består av 66 antenner som observerar universum i ljus med våglängd runt en millimeter från Chajnantorplatån i Chile, 5000 meter över havet. Protostjärnan som Alma nu observerat, som kallas TMC1A, ligger i stjärnbilden Oxen, 450 ljusår bort. Forskarna har fått se detaljer som inte tidigare skådats i ett system av det här slaget.
Protostjärna
En protostjärna är ett förstadium i en stjärnas utveckling där moln av väte, helium och rymdstoft kontraherar innan den når den så kallade huvudserien. Källa: Wikipedia
– När gasmolnet drar ihop sig börjar dess material rotera allt fortare, precis som en konståkare snurrar allt snabbare under en piruett genom att dra in armarna mot kroppen. För att sakta ner rotationen behöver energi föras bort, och det kan ske när en vind börjar blåsa från den nya stjärnan. Vinden bildas i skivan som omger protostjärnan och då roterar den också tillsammans med den. När den snurrande vinden rör sig bort från stjärnan tar den med sig en del av rotationsenergin. Då kan gasen och stoftet som ligger närmast stjärnan fortsätta att dra ihop sig, förklarar Per Bjerkeli.
Kan visa hur planeter bildas runt nya stjärnor Hur skapas den snurrande vinden? En möjlighet som forskare hittills tänkt sig är att den har sitt ursprung alldeles i mitten av den roterande skivan av gas och stoft. Men de nya observationerna talar istället för ett annat ursprung hos vinden.
Jes Jørgensen är biträdande professor i astrofysik och planetvetenskap vid Niels Bohr-institutet och Centrum för stjärn- och planetbildning vid Köpenhamns universitet.
– Vi kan se att den roterande vinden har bildats över hela skivan, förklarar han. Likt en tromb lyfter den upp materia från skivans moln av gas och stoft. Senare släpper vinden taget om molnet så att materian kan lätta. Detta för med sig att molnets rotationshastighet saktas ned, och den nya stjärnan kan därmed hålla ihop. Samtidigt kan materialet i den roterande skivan av stoft och gas klumpa ihop sig och bilda planeter.
Framtida observationer med både Alma och andra teleskop kommer att kunna berätta mer för oss om hur planetsystem kan bildas runt protostjärnor som denna. Det menar Matthijs van der Wiel, astronom vid Astron, Nederländerna.
– Nu vill vi dessutom ta reda på huruvida materialet som släpps från skivan blåses bort helt, eller om det sedan faller tillbaka på skivan och blir en del av det unga planetsystemet, säger han.
Kontakt: Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, tel: 031-772 55 00 eller 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se
Per Bjerkeli, Institutionen för rymd- och geovetenskap, Chalmers och Niels Bohr-institutet vid Köpenhamns universitet, tel: 070-341 31 92, per.bjerkeli@chalmers.se
Glioblastom är en mycket aggressiv tumörform och drabbade patienter överlever bara i genomsnitt cirka ett år efter diagnos. Forskare tror att svårigheten att behandla sjukdomen beror på att det i tumören finns så kallade gliom-initierande celler (GI-celler) som fungerar som en sorts stamceller som kan börja växa till igen, efter att patienten genomgått behandling.
Studien som gjorts av forskare vid Uppsala universitet visar att det i en och samma tumör fanns olika stadier av GI-celler som var olika resistenta mot behandling. Cellstadier som var resistenta mot strålning var också resistenta mot cellgifter och stadier som var resistenta mot ett sorts cellgift var också resistenta mot de flesta andra testade cellgifterna.
Gradvis olika resistens i tumörcellerna
– Ett annat intressant fynd var att det inte gick att dela upp GI-cellerna i distinkta grupper, där en grupp var resistent och en annan känslig. Istället fanns det en gradient av celler med olika resistensnivåer, säger Anna Segerman som har lett studien tillsammans med Bengt Westermark vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.
– Vi såg också ett samband mellan resistensnivån och molekylära egenskaper hos tumören som kan kopplas till sjukdomsprognos. GI-cellerna som var i ett resistent stadium hade egenskaper som kopplas till sämre prognos och GI-celler i ett känsligt stadium uppvisade egenskaper som kopplas till bättre prognos.
Ny taktik för att bekämpa glioblastom
En ny strategi för att behandla glioblastom skulle kunna vara att komma år tumörens heterogenitet, det vill säga blandningen i en och samma tumör av GI-celler som är olika resistenta och som kan kopplas till olika prognos.
– Vår hypotes är att blandningen av GI-celler med olika resistensnivåer beror på att cellerna kan växla mellan de olika stadierna. Med mer kunskap om hur det går till skulle man kunna utveckla behandlingar som går ut på att programmera om GI-cellerna så att de blir mer känsliga mot strålning och cellgifter, säger Bengt Westermark.
Tranor, gäss och sångsvanar ökar i antal i såväl Europa som Nordamerika på grund av skydd, restaurerade våtmarker, större åkrar och mer höstsådda grödor som erbjuder mat året runt. När de flyttar samlas de i stora mängder, främst på platser som erbjuder både våtmarker för övernattning och jordbruksmark där de kan söka föda.
Lovisa Nilsson har har studerat hur tranor rör sig och hur de väljer platser att söka föda på i jordbrukslandskapet. Eftersom tranor, gäss och svanar har liknande behov och vanor är resultaten intressanta för förvaltningen av de flesta stora betande fåglar.
Söker föda utanför de skyddade markerna
I arbetet har Lovisa Nilsson sett att det nätverk av skyddade områden (Natura 2000-områden) som har inrättats längs tranornas västeuropeiska flyttväg uppfyller sitt naturvårdssyfte. Samtidigt har hon konstaterat att tranorna inte nöjer sig med dessa skyddade marker, utan också letar föda på omkringliggande jordbruksmark. Risken att tranor ska orsaka skördeförluster var därmed större för lantbrukare med marker i närheten av Natura 2000-områden.
– Det här kan förvärra den intressekonflikt som finns mellan jordbruket och arbetet med att bevara tranor och andra fågelarter som är beroende av Natura 2000-områden. Det är en viktig insikt, för då kan man styra mer åtgärder dit. Ett sätt är att skapa buffertzoner med mer förebyggande åtgärder runt Natura 2000-områden; ett annat är att ge lantbrukare där mer ersättning, säger Lovisa Nilsson.
Stubbåker med spillsäd håller tranorna borta
Lovisa Nilsson har också visat att tranornas beteende styrs av aktiviteter i jordbruket – till exempel typ av gröda, tid sedan tröskning och hur mycket föda en åker erbjuder. Andra saker som påverkar var de väljer att vistas är störningar från människor, till exempel trafik och aktivitet runt hus och gårdar, och avståndet till övernattningsplatserna.
– Stubbåkrar med god tillgång på spillsäd, nära övernattningsplatserna, visade sig ha stor potential att styra tranorna bort från oskördade grödor och på så vis minska risken för skördeförluster.
Avhandlingen visar också att storleken på det område som viltförvaltningen tar hänsyn till vid beslut om förebyggande åtgärder inte alltid överensstämmer med det område som tranorna faktiskt rör sig över under en dag. Tranorna använder större områden än vad som tidigare varit känt.
Viktigt med samarbete mellan naturvårdare och lantbrukare
– Detta bör tas med i beräkningen vid beslut om förbyggande åtgärder, såsom ”avledningsåkrar” där tranorna lämnas ostörda och skyddsjakt som skrämmer dem från växande gröda.
Förutom ännu mer kunskap om hur tranor rör sig och söker föda tror Lovisa Nilsson att det är viktigt med ett bättre samarbete mellan olika intressegrupper, till exempel naturvårdare och lantbrukare.
– Dessutom behöver skadeproblematiken och intressekonflikterna hanteras på internationell nivå. Ett sätt att åstadkomma det är att skapa en gemensam förvaltningsplan över nationsgränserna längs med flyttvägen, säger Lovisa Nilsson.
Studierna bygger på inventeringar av tranflockar i jordbrukslandskapet och på data från GPS-försedda tranor i kombination med fältinventeringar av födotillgång i form av spillsäd och åkrar med grödor i olika stadier (stubbåker, växande gröda, plöjd åker etc.) samt data på var EU:s Natura 2000-områden ligger i Europa.
Det huvudsakliga studieområdet var Kvismaren, en unik våtmarksmiljö mitt på Närkeslätten strax sydost om Örebro.
Kontakt: Lovisa Nilsson, Institutionen för ekologi, Grimsö forskningsstation Sveriges lantbruksuniversitet 0581-69 73 45, Lovisa.UK.Nilsson@slu.se
Hur lär man sig att leva bland gift och äta svavelätande bakterier i stället för ”vanlig mat”? Steffen Kiel vid Naturhistoriska riksmuseet har med hjälp av nätverksanalys – en metod lånad från samhällsvetenskapen – undersökt hur djuphavslevande djur tar sig mellan extrema miljöer, som kalla metanläckor och heta undervattenskällor, och lär sig leva i dem.
Det är miljöer där ekosystemen inte ens indirekt är beroende av solljus, som överallt annars på jorden, utan där maten strömmar upp ”direkt ur jorden” i form av svavelväte och metan.
Heta, lertäckta språngbrädor Den nya studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Royal Society Proceedings B, visar att det finns ett slags ”mellanmiljöer” som fungerar som en språngbräda för djuren, både geografiskt och evolutionärt. Där kan de leva och lära sig anpassa sin livsstil till de extrema miljöerna, innan de rör sig vidare och koloniserar dem.
– De här mellanmiljöerna består av heta undervattenskällor som ligger nära kontinenterna och därför är täckta av sediment. De utgör helt klart den viktigaste länken mellan de här olika extrema miljöerna, säger Steffen Kiel.
Gemensamt ursprung Det har gäckat forskarna hur de extrema djuphavsmiljöerna hänger ihop med varandra. Både vid metanläckor och heta undervattenskällor lever stora musslor, snäckor, jättelika maskar och andra märkliga djur som inte finns någon annanstans på jorden. De är ofta från samma familjer och till och med från samma släkten – men av olika arter. De har alltså ett gemensamt ursprung, men har sedan utvecklat unika ekosystem.
De geografiska avstånden är ofta stora, men nu har Steffen Kiel med hjälp av nätverksanalysen alltså kunnat visa hur miljöerna hänger ihop, och hur djuren kan ”hoppa” mellan dem.
Sedimenttäckta hetvattenskällor är vanliga runt Stilla havet, i de tektoniskt aktiva zoner som brukar kallas ”eldringen”.
– Det här kan förklara varför Stilla havet varit så viktigt för utvecklingen av de här unika djuren, säger Steffen Kiel.
– Eleverna är medvetna om att för mycket kött inte är hälsosamt, men de har svårt att tänka sig att avstå från köttet. Delvis handlar det om smak och näring, men man tycker också att det allmänt ”hör till”, säger Ingela Bohm.
I sin doktorsavhandling har Ingela Bohm spelat in lektioner i hem- och konsumentkunskap på fem olika skolor i Ångermanland och Västerbotten. Hon har sedan analyserat hur deltagarna samtalar om livsmedlen, både vad de faktiskt säger och hur man kan se att de förhåller sig ”mellan raderna” om kött, grönsaker, vegetarisk mat och sötsaker.
Köttet var centralt för eleverna. Man kopplade köttets protein till muskler, manlighet och styrka. Men eleverna visste också att det å andra sidan inte heller är nyttigt med för mycket protein eller mättat fett.
Helvegetarisk – ouppnåeligt ideal
När det gäller grönsaker var förhållningssättet mer splittrat. Om läraren ansåg att en viss grönsak var obligatorisk var det svårt för eleverna att undvika den, medan grönsaker som bara sågs som tillbehör i många fall blev ignorerade. Eleverna såg i och för sig grönsaker som allmänt nyttiga, men i många fall handlade det om att en viss grönsak var bärare av ett specifikt näringsämne som behövdes för att lösa en skoluppgift.
Helvegetarisk kost såg eleverna däremot som tom, annorlunda och ett ouppnåeligt ideal. Det var svårt för icke-vegetarianer att få tillgång till helvegetarisk kost förutom när den utgjorde ett särskilt lektionstema.
– Vegetarisk kost sågs som bristfällig eftersom den inte innehöll kött och den krävde extra planering för att man skulle få i sig alla aminosyror. ”Vi e gjord av kött, varför ska vi äta grönsaker då?” utbrast en elev.
Sötsaker såg eleverna som åtråvärda men samtidigt farliga, äckliga eller onödiga. Hembakt hade högre status. På grund av sötsakernas koppling till sjukdom och viktökning kunde de användas för att peka ut och nedvärdera dem som åt för mycket eller vid fel tillfälle.
Normalitet och ansvar två huvudgrupper
Man kan sammanfatta det som att det förekom två huvudgrupper av förhållningssätt, normalitet och ansvar. Å ena sidan var smak, kultur och sociala ritualer viktiga när man talade om och valde mat. Å andra sidan krävde betygskriterierna att man också såg mat ur ett mer vetenskapligt hälsoperspektiv. Synen på normalitet gjorde det ibland svårt att välja hälsosam mat eftersom social identitet, den motsägelsefulla synen på hälsa och alltför strikta ideal stod i vägen.
Ingela Bohm pekar ut några strategier som lärare kan använda för att få eleverna att vilja välja mer hälsosamma livsmedel och mindre kött. Lärarna kan utmana synen på normalitet genom sitt sätt att prata om och hantera olika sorters mat. Man kan fokusera på sensorisk träning och experimentell matlagning istället för enbart måltider. Ett konkret sätt kan också vara gradvis smyga in mindre populära livsmedel i tillagningen av populära maträtter som pannkakor och tacos.
– Med lite förändrad undervisning får eleverna verktyg att göra självständiga hälsoval i sina liv. Det förutsätter att lärarna får resurser för att erbjuda till exempel ett brett sortiment av livsmedel, säger Ingela Bohm.
– Staten gynnar ensidigt det gamla sättet att bryta mineraler, bland annat för att gruvnäringen länge varit en ryggrad i den svenska ekonomin. Vi lever i ett land rikt på råvaror. Men de fördelar som ges gruvnäringen är inte tillgängliga för återvinningsindustrin.Det innebär att allt fler gruvor öppnas medan soptippar stegvis stängs igen, säger Nils Johansson.
Nils Johansson är nybliven doktor vid Avdelningen för industriell miljöteknik, Linköpings universitet. Under sin doktorandtid har han studerat hur vi kan öka återvinningen genom att utnyttja de förråd av mineraler som återfinns i avfallet på landets deponier. I berggrunden och i deponierna finns ofta jämförliga halter av värdefulla mineraler, men i deponierna betraktas de som miljöfarligt avfall. Forskningsområdet kallas Landfill mining, eller deponier som gruvor.
Gruvdrift gynnas före återvinning
Hans studier visar att medan primärproduktion, gruvdrift, stöds så straffas sekundärproduktion, återvinning, genom strikta regelverk. Detta beror på att de primära mineralförråden ligger under Statens geologiska undersökningar och Näringsdepartementet, som har en stödjande näringspolitisk funktion, medan de sekundära mineralförråden ligger under Naturvårdverket och Energi- och miljödepartementet, med en reglerande miljöpolitisk funktion.
– Nationella resurser som mineraler borde hanteras under samma tak. Om användningen ska bli så resurseffektiv som möjligt behöver vi en myndighet som hanterar både primära och sekundära resurser, föreslår Nils Johansson.
När det gäller mineraler leder politiken mot ökat resursslöseri och inte tvärtom, visar Nils Johansson i sin doktorsavhandling. (Foto: Peter Modin)
De skattelättnader som är anpassade för den energikrävande gruvindustrin kan inte heller överföras till återvinningsindustrin som istället är arbetskraftsintensiv.
Deponier inte lika rena som berggrunden
– Det finns ytterligare en utmaning i att utvinna mineraler från deponier eftersom de inte är lika rena som i berggrunden. Det finns en risk att det också medföljer miljögifter som måste tas om hand, säger Nils Johansson.
I sin avhandling konstaterar han också att det finns länder i Europa som inte har någon egen primärproduktion av mineraler, som exempelvis Danmark, där det finns en större öppenhet för återvinning. Regelverken för användningen av avfall som råvara är i Danmark i högre grad anpassade efter användningsområdet.
Nils Johansson ser en liten ljusning:
– Allt fler intresserar sig för hur vi hanterar resurser. Eftersom många deponier utgör problem och mark är värdefullt vill Naturvårdsverket också sanera deponierna och det kan öppna för återvinning av mineraler.
Diagnostiken och behandlingen har förbättrats vid de flesta vanliga cancersjukdomar, såsom bröstcancer, prostatacancer och tjocktarmscancer. Däremot är bukspottkörtelcancer, även kallad pankreascancer, fortfarande mycket svårt att diagnosticera tidigt och att bota. De allra flesta patienter är symtomfria fram till dess att cancersjukdomen spridit sig i kroppen och inte längre är botbar. Det saknas både effektiva behandlingsmetoder och metoder för att upptäcka sjukdomen tidigt och förutspå prognosen för individuella patienter.
– Elakartade tumörer består inte enbart av cancerceller och är i högsta grad beroende av sin omgivning. Den så kallad mikromiljön vid bukspottkörtelcancer är speciell eftersom det i dessa tumörer finns ovanligt mycket bindväv i relation till cancerceller. Detta har föreslagits bidra till att tumörerna är så pass aggressiva och svåra att bota, säger Oskar Franklin, som är doktorand vid Institutionen för perioperativ och kirurgisk vetenskap.
Analyserade blodprov
Tillsammans med forskarkollegor har Oskar Franklin analyserat blodprover från bukspottskörtelcancerpatienter och jämfört mot friska individer. Forskarna mätte förekomsten av fyra olika proteiner samt kolhydratkedjan hyaluronan och jämförde med andra biomarkörer som produceras av cancercellerna. Syftet var att undersöka om komponenter från bindvävsreaktionen i bukspottkörtelcancer kan användas som biomarkörer för diagnostik och prognosbedömning.
– Resultaten visar att nivåer av bindvävskomponenter stiger i blodet vid pankreascancer och att höga nivåer är relaterade till en sämre prognos. Den komplexa mikromiljön avspeglas i blodproverna och vår förhoppning är att dessa markörer, i kombination med markörer som härrör från cancerceller, kan nyttjas vid diagnostik och monitorering av sjukdomen. Men det är viktigt att betona att det krävs fler och större studier för att säkert veta om dessa bindvävskomponenter har en klinisk nytta som biomarkörer, säger Oskar Franklin.
Bindvävsprotein stimulerar tumörtillväxten
Oskar Franklin har också undersökt hur bindvävskomponenter påverkar cellbeteende i cellodling. Han har analyserat uttrycket av bindvävskomponenter och dess cancercellreceptorer i tumörvävnad från patienter som opererats vid Norrlands Universitetssjukhus. Cellodlingsstudierna visade att ett av dessa bindvävsproteiner, typ IV kollagen, produceras av cancerceller och stimulerar deras egen tillväxt, överlevnad och migration. Men när uttrycken av typ IV kollagen undersöktes i bortopererad tumörvävnad var sambanden det motsatta, vilket antyder att nedbrytningen av bindvävskomponenter kan vara det som gynnar cancercellerna. Tidigare kliniska studier där man försökt minska bindvävsreaktionen i pankreascancerpatienter med antikroppsbehandling har oväntat nog gett sämre överlevnad.
– Resultaten belyser komplexiteten i dessa tumörer och att vissa bindvävskomponenter tycks hämma cancercellerna, vilket betyder att cancerbehandling inriktad mot bindväven måste vara selektiv, säger Oskar Franklin.
Mikro-RNA kan inte utnyttjas för tidig diagnostik
I avhandlingens sista delstudie fokuserade Oskar Franklin på mikro-RNA, vilka är små molekyler som reglerar gener. Här undersöktes förekomsten i blodet hos bukspottskörtelpatienter som lämnat blodprover innan de fick sin diagnos vid hälsoundersökningar kopplade till Västerbottens Interventionsprogram. På så vis kunde forskarna gå bakåt i tiden för att undersöka om mikro-RNA i blodet kan nyttjas för tidig diagnostik.
– Mikro-RNA-nivåer kan liknas vid ett fingeravtryck från cancercellerna som är mätbart i blodprover. Vi såg att blodprovsnivåer av flera mikro-RNA är påverkade hos patienter med bukspottkörtelcancer vid tidpunkten för diagnos. Men när vi gick bakåt i tiden genom att analysera uttrycket i blodprover tagna åren innan diagnos fann vi inga sådana förändringar. Vi tror att antingen så uppstår dessa mikro-RNA förändringar sent i förloppet, eller så utvecklas tumörsjukdomen snabbare än vad man tidigare trott, säger Oskar Franklin.
Oskar Franklin är född och uppvuxen i Umeå och tog läkarexamen 2014. Doktorandstudierna påbörjades under läkarutbildningen. Oskar arbetar för närvarande som AT-läkare vid Norrlands Universitetssjukhus.
För mer information:
Oskar Franklin, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap
Telefon: 090-785 6985
E-post: oskar.franklin@umu.se
I studien påvisades antikroppar mot rabiesvirus av typen “ European Bat Lyssa Virus” (EBLV) i blodet hos fladdermöss som under en sexårsperiod fångades in i södra och mellersta Sverige. Med gentekniska metoder undersöktes även om djuren hade arvsmassa från rabiesvirus i saliven.
Rabiesvirus finns redan i våra grannländer
Fyndet är inte helt oväntat med tanke på att samma typ av rabiesvirus påträffats hos fladdermöss i flera av våra grannländer. Även om risken för att människor ska smittas är ytterst liten kan den inte helt och hållet förbises.
Ingen av de 452 analyserade fladdermössen hade påvisbart rabiesvirus-RNA i sin saliv. Däremot hade 14 av fladdermössen antikroppar specifikt riktade mot rabiesvirus i blodet, vilket visar att de var eller nyligen hade varit infekterade av rabiesvirus.
Alla fladdermöss med rabies-specifika antikroppar tillhörde arten vattenfladdermöss och hade infångats antingen i Skåne eller i Småland. Däremot visade ingen av 246 fladdermöss fångade i Uppland tecken på rabiessmitta. Hos andra arter hittades ingen smitta.
Dödligt virus
Rabiesvirus är ett av världens mest fruktade virus. För personer som har börjat utveckla symtom efter att ha smittats slutar infektionen alltid med döden. För dem som efter att ha smittats snabbt behandlas med en kombination av vaccin och immunoglobulin (innan de hunnit utveckla några sjukdomssymtom) stoppas däremot infektionen nästan alltid och ger inga bestående besvär.
Idag vet vi att rabiesvirus finns i fladdermöss i många av Europas länder, inklusive Danmark, Norge, Finland och nu även Sverige. 1985 avled en fladdermusforskare i rabies, sannolikt smittad av EBLV-2, via ett bett av en fladdermus i Finland, och 2003 avled en fladdermusforskare i England efter ett bett av samma fladdermusart som bär på viruset här i Sverige.
– Även om en lastbil i ett fordonståg är självkörande, autonomt, måste föraren förbli alert. Därför är det viktigt att studera mänskligt beteende och reaktioner. Och även om föraren är uppmärksam kan det vara så att hon eller han inte kan hantera en situation som uppstår, och vad händer då? säger Maytheewat Aramrattana, doktorand i datateknik på Högskolan i Halmstad, som forskar om simulering av samverkande, intelligenta transportsystem (C-ITS).
Självkörande fordon som kommunicerar eller samverkar sinsemellan för att lösa konflikter i trafiken – konflikter som människor normalt löser – är ett hett forskningsområde. Det är också något alla stora biltillverkare jobbar med. Fordonen kan utbyta information och samverka med varandra och med infrastruktur på vägen eftersom systemen är uppkopplade och pratar med varandra via trådlösa nätverk. Om exempelvis en röd stoppsignal visas, eller om en älg dyker upp på vägen, bromsar alla lastbilar i ett fordonståg in, samtidigt som de håller lämpligt avstånd till varandra.
Underlättar utveckling Simulatorer är viktiga eftersom de gör det enklare och billigare att utveckla fordon.
– Frågan är hur skapar man en simuleringsmiljö för fordonståg? Trafiksimulatorer och nätverkssimulatorer är vanliga, det är däremot inte körsimulatorer som handlar om samverkande och intelligenta transportsystem som tar egna beslut, säger Maytheewat Aramrattana.
Och vad händer om föraren vilar eller inte hänger med i vad som händer, och kommunikationen mellan fordonen eller med GPS:en fallerar? Sådant kan testas i simulatorn.
– Till exempel kan det ges en instruktion till fordonet att vid händelse av kommunikationsavbrott ska säkerhetsavståndet till fordonet framför omedelbart öka.
Så fungerar autonoma system
För att kunna fungera självständigt behöver maskinerna två saker. Det ena är sensorer som känner av omvärlden. De motsvarar människors ögon och öron. Där har det skett framsteg med kameror som inte bara registrerar ljus, mörker och färger utan också känner av djupet i bilden. Och så, så kallad ”lidar”, en sorts radar som tar hjälp av laserstrålar för att scanna av omgivningen och skapa en tredimensionell bild. Det andra som krävs ärartificiell intelligens så att maskinerna kan tolka de uppgifter som sensorerna tar in och handla utifrån detta.
En lastbil kan reagera på olika sätt beroende på vilket företag som har tillverkat den och vilka funktioner som finns i lastbilen. Om en svår situation skulle inträffa är det avgörande att fordonets system är designat för att hantera den risken.
– Frågan är också om designen är tillräckligt bra för att undvika kollision? Och om det blir en krock, hur illa blir den och hur stor risk innebär krocken för föraren?
Fungerande samarbete En annan aspekt som testas i simulatorn är att säkerställa om olika bilmärken samarbetar med varandra. Det är exempelvis viktigt att veta om en lastbil från Volvo kan köra i fordonståg med en från Mercedes eller Toyota?
Det faktum att simuleringen ger information om såväl trafik, kommunikationsnätverk som mänskliga förare samtidigt leder till ny kunskap:
– Simulatorn kan användas för demonstrationer, att visa hur det är att sitta i ett fordon som körs med kommunicerande och självkörande system. Den kan också användas för att bedriva studier om förarbeteende och se hur föraren uppfattar och accepterar det automatiserade systemet när hon eller han sitter i förarsätet, säger Mayteewat Aramrattana.
Louise Frogner, universitetsadjunkt inom Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete vid Örebro universitet, har undersökt hur beteendeproblem som till exempel trots, regelbrott och aggressivt beteende utvecklas i tidig barndom och vilken roll olika personlighetsdrag hos barnet spelar för dess utveckling.
– Att en treåring kan vara trotsig är inte ovanligt. Det finns en kurva som de flesta håller sig inom. Det är när vi ser att beteendet avviker kraftigt som vi vill undersöka om det har betydelse för hur livet sedan utvecklar sig, säger Louise Frogner.
Hon har hämtat de data som ingår i forskningen ur Sofiastudien. Den startade år 2010 med målsättning att följa drygt 2 000 barn från förskoleåldern upp i vuxen ålder. Både föräldrar och pedagoger, samt senare även barnen själva får svara på frågor och delta i kartläggningen som omfattar barnens sociala, beteendemässiga och fysiska utveckling. Bakom studien står Karlstad kommun samt Karlstad och Örebro universitet.
Hittills är det främst beteendeproblem i kombination med empatibrist och det man kallar ett flackt känsloliv som forskningen tittat på för att identifiera grupper av barn med allvarliga beteendeproblem.
Fler faktorer hittar de barn som behöver mest stöd I sin forskning har Louise Frogner vägt in fler personlighetsdrag som hon menar också skulle kunna ha betydelse. Hon har förutom empatibrist och flackt känsloliv, även tittat på förekomsten av grandiositet och ett lögnaktigt beteende, samt impulsivitet och ett stort behov av stimulans och förändring.
– Fram till nu har det varit störst fokus på om man har empatibrist och svårt att känna skuld och ånger. Det används i dag i praktiskt diagnosarbete. Jag har sett att det inte är den gruppen som löper störst risk för beteendeproblem över tid, utan det är de som har en kombination av alla personlighetsdrag vi undersökt.
– Min forskning visar att man behöver bredda synen och väga in förekomsten av fler personlighetsdrag för att inte missa de barn som behöver hjälp allra mest, säger Louise Frogner.
Barn med beteendeproblem och flera avvikande personlighetsdrag kan som vuxna riskerar att hamna i utanförskap av olika slag, som kriminalitet, drogmissbruk, få psykiska besvär eller helt enkelt ha svårt att passa in.
Fortsatt sökande efter bästa behandlingsmetod I studien ingick 2121 individer, men 250 av dem (lika många pojkar som flickor) uppvisade antingen beteendeproblem utan problematiska personlighetsdrag, beteendeproblem i kombination med empatibrist, eller beteendeproblem i kombination med alla de undersökta personlighetsdragen. Dessa grupper var intressanta att jämföra med varandra när det gäller risk för framtida beteendeproblem utifrån det fokus som finns i både forskning och praktik idag.
– Cirka hälften av de som uppvisar beteendeproblem i barndomen gör det också senare i livet. Vissa kombinationer innebär en större risk att senare få problem. Det är därför viktigt att identifiera de med ökad risk, för att kunna rikta insatser på ett optimalt sätt. Där behövs mer forskning. Ju mer vi vet desto bättre riktade insatser kan vi göra. Det ger bättre resultat och är lättare att förebygga problem tidigt än om det gått längre tid, säger Louise Frogner.
Ett viktigt första steg blir nu att se hur man tar dessa resultat vidare och vilka insatser som gör nytta. Louise Frogner menar att det finns olika behandlingsmetoder som kan hjälpa barn med vissa av dessa problematiska personlighetsdrag, men att man i nuläget inte vet vad som fungerar bäst för barn med olika kombinationer av dessa drag.
– Ett barn med beteendeproblem innebär inte enbart en ökad risk för framtida problem för den själv som individ. Det kan också leda till problem för den närmaste familjen, omgivningen och i förlängningen även samhället i stort.
”Multiplikation är som addition fast flera gånger” är en vanlig uppfattning bland elever. Det leder till problem när de ska multiplicera tal i decimalform. I avhandlingen belyser Kersin Larsons elevers förståelse av det räknesätt som genomsyrar stora delar av matematiken.
– En del elever gör otroligt komplicerade och långa beräkningar när de ska multiplicera. Som att räkna ut 19 · 42 och skriva upp ”19” 42 gånger. Eller killen som adderade sig fram till 5 · 19 fast han samma vecka hade ett multiplikationstest där han utan vidare visste vad 5 · 9 var. Men i förhållande till 5 · 19 då fanns inte multiplikationstabellen i hans tankar trots att han delade upp 19 i 10 och 9.
Svårt att göra sig från addition Det säger Kerstin Larsson som under fem terminer följt 22 elever från att de gick i årskurs 5 till och med den första terminen i årskurs 7. Syftet var att undersöka hur de förstår multiplikation när räknesättet utvidgas från ensiffriga till flersiffriga tal och tal i decimalform. Ett viktigt resultat i studien visar hur djupt rotad den upprepade additionen var hos denna grupp elever. Detta trots att de gick i flera olika klasser under lågstadiet och därför inte introducerades till räknesättet multiplikation av samma lärare.
– Elevernas möjligheter att koppla ihop olika delar av sina kunskaper är inte tillräckligt bra. Även de elever som lyckades väl i matematik i det nationella provet i årskurs 6 hade problem att frigöra sig från upprepad addition. De tvekade att byta ordning på faktorerna och kunde inte förklara vad exempelvis multiplikationen 3,6 · 4,9 kan handla om.
Kommutativa lagen
Räknelag som säger att termerna (vid addition) och faktorerna (vid multiplikation) kan kastas om utan att resultatet förändras. Ordet kommutativ kommer av ett latinskt ord som betyder byta ut.
Underlätta byte av tankesätt Samtidigt visade det nationella provet att eleverna hade fullkomlig kontroll på hur de ska räkna ut area med multiplikation. Men de kopplar inte ihop detta med räkneuppgiften 3,6 · 4,9. Problemet, menar Kerstin Larsson, ligger delvis i läromedlen som har ett kapitel om area och ett annat om multiplikation, och med textuppgifter som inte ger stöd i att tänka area även när det inte handlar om det.
– Undervisningen är inte uppbyggd så att eleverna ser sambanden mellan upprepad addition, multiplikationstabellen, area av rektanglar och kommutativa lagen (a · b = b · a), när de ska göra beräkningar.
Lösningen, menar hon, innebär att hjälpa eleverna att skapa sambanden och ha flera modeller för vad multiplikation är, inte bara lika stora grupper utan också rektangelformationer, som 12 ägg i en äggkartong, som påvisar kommutativa lagen, och rektangelarea, som underlättar att räkna ut tal i decimalform.
Avhandling: ”Student´s understandings of multiplication”, Kerstin Larsson, Stockholms universitet, Naturvetenskapliga fakulteten, Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik.
Åren 2009-2011 skapades fem fiskefria områden i Östersjön och Västerhavet, både kustnära och längre ute till havs. I de utvalda områdena bedömdes fisketrycket vara för högt, till exempel för siken i Bottenhavet, gösen i Stockholms skärgård, och det starkt hotade beståndet av torsk i Kattegatt.
Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua, har som en del av ett regeringsuppdrag till Havs- och vattenmyndigheten, utvärderat de biologiska effekterna av de fiskefria områdena och bedömt påverkan både på bestånden av fisk och på ekosystemet.
– Trots den korta utvärderingsperioden på cirka fem år så ser vi en tydlig återhämtning hos målarterna. Det blir mer fisk helt enkelt, vilket också visar att fisket på de här bestånden tidigare varit så omfattande att det påverkat både antalet fiskar och storleken på fiskarna, säger Ulf Bergström, forskare vid SLU Aqua.
Havstensfjorden innanför Orust utgör ett undantag. Där har ingen mätbar effekt noterats, sannolikt till följd av att bestånden varit så starkt decimerade att återhämtningen går långsamt.
Snabb återhämtning De positiva effekterna av fiskeförbuden syns både för best
ånd där yrkesfisket stått för merparten av fångsterna, som torsken i Kattegatt, och för kustfiskarter som gös, gädda, sik och hummer där fritidsfisket stått för merparten av fångsterna.
Fiskeförbuden har också haft effekter på fisksamhällena som helhet och på bottenfaunan. Fiskbestånden i dessa områden påverkas inte bara av mindre fångst utan även genom att rovfiskarna i fisksamhället blir fler och större, vilket ger indirekta effekter på ekosystemet i form av friskare livsmiljöer med mindre trådalgspåväxt på den storvuxna, habitatbildande vegetationen. Bottendjuren i Kattegatt har påverkats av ett mindre trålfiske och genom att mängden rovfisk ökar, vilket gör att näringsväven ändras.
God effekt för svaga områden Utvärderingen visar alltså att fiskefria områden är en effektiv åtgärd för att stärka försvagade bestånd, men forskarna betonar att de inte bör ses som en ersättning för andra fiskförvaltningsåtgärder utan som ett komplement.
– I framtiden är det fördelaktigt att samordna arbetet med fiskefria områden och med marint områdesskydd, eftersom det kan ge uppenbara fördelar för både ekosystemen som helhet och förvaltningen av fiskbestånden, säger Ulf Bergström.
I SLU:s utvärdering ingår nedanstående områden och målarter. Effekterna av dessa fiskefria områden beskrivs i separata delrapporter.
Sik i Bottenhavet
Gös, gädda och abborre i Stockholms skärgård
Torsk och bottenfauna i Kattegatt
Hummer och rovfisk i Göteborgs skärgård
Torsk, piggvar och rödspätta i fjordsystemet innanför Orust och Tjörn
Rapporten innehåller även en sammanfattning av tidigare erfarenheter av fiskefria områden i Sverige och internationellt samt en rapport om bottentrålningens effekter på mjukbottenfaunan i Kattegatt.
Kontakt: Ulf Bergström, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, SLU, ulf.bergstrom@slu.se, 010-478 41 17
Mattias Sköld, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, SLU, mattias.skold@slu.se, 010-478 40 46
Andreas Wikström, miljöanalytiker, Institutionen för akvatiska resurser, SLU, andreas.wikstrom@slu.se, 010-478 40 19
– Artikeln visar att explosionen kommer från centrum av en galax där få massiva stjärnor finns, vilka är de som ger upphov till supernovor. Istället innehåller sådana galaxcentra ofta supermassiva svarta hål, och om en vanlig stjärna kommer alltför nära kan den slitas sönder av det svarta hålets gravitationskraft, säger Giorgos Leloudas vid Weizmann-institutet som är försteförfattare till studien, och som tidigare varit postdoc vid Oskar Kleincentret vid Stockholms universitet.
En av idéerna i artikeln är att det supermassiva svarta hålet har lyckats slita sönder stjärnan just för att det roterar snabbt.
– Det är kanske inte helt vattentätt, men själva tanken att man faktiskt skulle kunna mäta rotationen hos ett supermassivt svart hål som ligger tre miljarder ljusår bort genom att studera hur de sliter sönder stjärnor är väldigt spännande, säger Jesper Sollerman, professor vid Institutionen för astronomi vid Stockholms universitet som är medförfattare till artikeln.
– En enda av dessa spektakulära händelser kanske inte räcker för att bevisa vad det handlar om men under 2017 startar vi ett stort projekt, Zwicky Transient Facility, för att söka efter olika transienter på himlen och vi kommer då säkerligen hitta dussintals av dessa de kommande åren, säger Jesper Sollerman.
Artikeln har publicerats i det första numret av tidsskriften Nature Astronomy, en ny publikation från Nature.
Kontakta: Jesper Sollerman, professor vid Institutionen för astronomi vid Stockholms universitet, e-post jesper@astro.su.se, tfn 08-55 37 85 54
Liksom när du tar bussen till jobbet eller skolan, måste proteiner i cellen transporteras till rätt ställe i cellen för att fungera och deras bussbiljetter är signalsekvenser som gör dem igenkänningsbara för olika proteintransportsystem.
Det proteinbaserade transportsystemet twin-argininetranslocation pathway, eller Tat-systemet, förekommer hos nästan alla bakterier men finns däremot inte hos människor och djur.
Kandidat för nya antibiotika
– Därför kan inaktivering av Tat-systemet, som inte krävs för normal tillväxt av bakterier, vara en perfekt kandidat för att utveckla nya antibiotika utan biverkningar och även för att förhindra uppkomsten av antibiotikaresistens, säger Ummehan Avican.
Proteinerna som känns igen av Tat-komplexet har en speciell etikett ”twin-arginin” och funktionen hos dessa proteiner är bred – allt ifrån ämnesomsättning till virulens.
Tat-systemet hos Y. pseudotuberculosis transporterar olika proteiner men inte klassiska virulensfaktorer för att orsaka sjukdom.
– Jag fann att frånvaro av Tat-systemet kraftigt påverkade bakteriens fysiologi med defekter i järnupptag, kopparresistens, överlevnad i sura miljöer samt energiomsättning. Alla dessa egenskaper är viktiga för förmågan att etablera en infektion och även för anpassning till värdmiljön. Detta är ett viktigt resultat, säger Ummehan Avican
Dessutom upptäckte hon att det var lika viktigt att ett särskilt protein kallat SufI, vilket använder Tat-systemet för att transporteras till rätt ställe, var närvarande. SufI är ett celldelningsprotein som bara finns i tarmbakterier, men virulensdefekten är specifik för Y. pseudotuberculosis.
Proteinerna måste hamna rätt för att bakterien ska infektera
Forskningsresultaten indikerar att en korrekt lokalisering av proteiner med olika funktioner genom Tat-systemet är viktigt för en framgångsrik infektion av patogena bakterier, och utöver klassiska virulensfaktorer behöver bakterier andra faktorer som främjar överlevnad i miljön i den infekterade värden.
– Min undersökning av Tat-systemet i Y. pseudotuberculosis ger också mer insikt om infektionsmekanismer för andra typer av patogena bakterier eftersom Tat-systemet finns i nästan alla dem.
Ummehan Avican har använt Microarray och next generation RNA-sekvenseringsteknologier i sitt experimentella arbete. Hon har också använt IVIS, Vivo Imaging system, som möjliggör spårning av märkta bakterierna i realtid under en infektion.
För mer information: Ummehan Avican, Institutionen för molekylärbiologi
Telefon: 090-785 26 89
E-post: ummehan.avican@umu.se
I sin forskning vid Örebro universitet har Mattias Persson tittat på ekonomiska utvärderingar kring insatser för barn och unga vad gäller psykisk ohälsa, mobbning och unga med funktionshinder.
– Det finns förhållandevis lite forskning på området ur ett svenskt perspektiv, men det kommer mer. Tidigare har forskning på området främst gjorts i en amerikansk kontext, vilket kan vara svår att jämföra med svenska förhållanden.
Använd befintliga underlag
– Det viktiga för mig har varit att ge kommunala beslutsfattare användbara underlag. Jag menar att modellering baserad på all tillgänglig data och insikten om behovet av långsiktighet kan vara bättre att använda, än att vänta på resultat som kan dröja flera år. Vi får inte låta flera generationer växa upp till en otrygg framtid när vi faktiskt kan hjälpa dem nu, säger Mattias Persson.
Mattias Persson har i sin avhandling undersökt flera olika aspekter. Tidigare forskning har till exempel visat att det ur undervisningssynpunkt är gynnsamt med små klasser. Mattias Persson ville se om det även fanns en länk mellan storleken på klassen och förekomsten av psykisk ohälsa. Hypotesen var att mindre klasser, som är mer kostsamma än större, även skulle minska förekomsten av psykisk ohälsa. I undersökningen ingick elever i årskurs nio, och det gick inte att hitta någon sådan koppling.
Betalningsvilja mot mobbning
Han har även undersökt vad samhället är villigt att betala för att minska mobbning i svenska skolan. Frågan var hur mycket extra skatt individer var villiga att betala, genom att de fick ta ställning till en hypotetisk situation. Mattias Persson kom fram till att betalningsviljan statistiskt ligger någonstans runt 600 000 kronor. Det ska ses som ett rent tekniskt värde att använda i utvärdering av om program mot mobbning är kostnadseffektiva eller inte. Mer forskning behövs på området.
Som ytterligare en del i sin avhandling tittade han tillsammans med sina medförfattare på vad det innebar att använda beslutsmodellering för att redan i ett tidigt skede se om en insats för att minska mobbning i den svenska skolan är kostnadseffektiv, så att det går att ta ställning till om insatsen är värd att satsa på.
– Beslutet bör ju inte enbart fattas utifrån kostnadseffektivitet, utan fokusera på alla de principer som finns kring beslutet. I vårt fall visar simulering att insatsen över nio år är kostnadseffektiv och att kostnaden för att skapa ett mobbningsfritt år för individen är cirka 8 000 kronor. Det är långt under ”samhällets” betalningsvilja för att minska mobbning för en individ samt det värde som används för hälsoekonomisk beslutsmodellering, säger Mattias Persson.
Nio års fördröjning av effekten
I avhandlingen undersöker Mattias Persson även vilka effekter det har att lägga pengar på att hjälpa unga personer med intellektuella funktionshinder att få jobb efter gymnasiet genom att ge ett aktivt stöd med coacher under övergången från gymnasiet till ”vuxenlivet”, mot att inte göra någon särskild insats för dem.
Det visade sig att det tar nio år innan kommunen kan räkna in den investeringen sett ur ett kommunekonomiskt såväl som samhällsekonomiskt perspektiv. Han kunde också visa att det är viktigt att denna insats görs innan individen fyllt 30 år, för annars är det stor sannolikhet att personen i stället för egen inkomst får sjukersättning.
– Jag är förvånad över att det tidigare inte gjorts ekonomisk forskning som studerat de långsiktiga effekterna av insatser som hjälper barn och unga i olika riskzoner till ett vuxenliv där de kan bidra till samhället på sina villkor, i stället för att då leva på bidrag.
Mattias Persson tror att det förmodligen handlar om kraven på att relativt snabbt få fram påvisbara effekter. Ofta kan det vara svårt för projekt att redan efter ett fåtal år visa på ekonomiskt nytta för samhället. I stället finns risk att projekttiden hinner ta slut och att projektet då läggs ner.
– Jag kan i min forskning visa att nyttan kommer först flera år senare, kanske efter så lång tid som nio år, säger Mattias Persson.
Utgå från simuleringar
– Min slutsats är att det är viktigt att utgå från modellering, där man använder sig av simulering för framtida effekter, för att tidigt kunna visa på de långsiktiga effekterna av en insats. Det gäller både kostnader för antimobbningsprogram och stöd till funktionsnedsatta så att de kan få jobb.
Mattias Persson, tillsammans med sina medförfattare, för också fram tanken att kostnader som skolan eller andra förvaltningar förväntas stå för när personerna är unga borde fördelas på fler berörda kommunala förvaltningar. Detta eftersom det kan dröja till upp i vuxen ålder innan de ”betalar sig”, och nyttan först då kommer till gagn för helt andra förvaltningar än den som gjorde investeringen från början.
– Att förkasta en effektiv insats bara för att den inte ger ekonomisk nytta efter bara ett fåtal år kan vara kostsamt i längden, men kostnaden dyker då upp i andra delar av välfärdssystemet och samhället, säger Mattias Persson.
Den amerikanske psykologen William Moulton Marston publicerade 1928 Emotions of normal people. Han beskriver i den hur människor lär sig och väljer attityd i förhållande till den miljö de verkar i. Beroende på om de verkar aktivt eller passivt i en vänlig eller fientligt miljö framträder fyra huvudsakliga beteendemönster: