Fantomsmärta innebär att personen med en amputerad arm har en fantomupplevelse av en arm. Det kan vara en mycket smärtsam upplevelse. Tidigare har det funnits hjälp att få i form av spegelterapi som lurade hjärnan. Patienten såg en spegelbild av sin friska arm och när armen rörde sig så fick patienten en bättre kontakt med fantomarmen vilket lindrade smärtan.
Ny kontakt mellan muskler och hjärna
Elektroder och en markör sätts på den kvarvarande delen av armen. Det gör att en virtuell arm projiceras på bilden av den kvarvarande delen av armen på en dataskärm. Patienterna får sedan exempelvis följa rörelser i bilden av armen på skärmen.
– Den metod vi har tagit fram tar forskningen ett steg längre. Patienten behöver inte ha en frisk arm som förebild utan armen visas virtuellt på en dataskärm, så även dubbelsidigt amputerade kan få behandlingen. Här styr personen själv handen samtidigt som de tänker sig att de rör fantomarmen, säger docent Liselotte Hermansson, arbetsterapeut på ortopedteknik och forskningshandledare vid universitetssjukvårdens forskningscentrum på Universitetssjukhuset Örebro.
Armamputation
Förekomsten av armamputation i befolkningen över 18 år är omkring 11.6/100 000 personer. Omkring 85 % av amputationerna orsakas av olyckshändelser, för män är den vanligaste orsaken arbetsplatsolyckor (41.4 %) medan det för kvinnor är trafikolyckor (41.2 %). Det är fem gånger vanligare hos män. Skadan är oftast ensidig och amputationen ligger på underarm eller handledsnivå (61.4 %) (Östlie 2011). Beroende på omfattning av skadan så kan patienter som har genomgått armamputation behöva rehabilitering i form av rörelseträning, smärtbehandling, utprovning av armprotes eller andra hjälpmedel, eller andra åtgärder i miljön för att underlätta återgång till arbete och ett självständigt liv.
Fantomsmärta
Fantomsmärta är upplevelse av smärta från en amputerad kroppsdel. De flesta personer som amputerats drabbas av oftast övergående besvär i form av fantomkänsla, upplevelser från den kroppsdel som inte längre finns kvar. Hos omkring 70 % av de amputerade gör kroppsdelen ibland ont. Smärtan minskar oftast efter hand men kan i svåra fall vara mycket besvärande. Omkring 10 % av patienterna får kvarstående smärta. Fantomsmärtan är oftast kontinuerlig men det förekommer anfall av krampartad och brännande smärta, klåda, kyla eller tryck i den amputerade kroppsdelen. Vetenskapen vet ganska lite om hur fantomsmärtor uppstår. En hypotes är att det blir en omorganisation i centrala nervsystemet, när en del av hjärnan inte längre stimuleras av rörelser och förnimmelser.
Det är en stark upplevelse för patienten att genomgå träningen. Den kan liknas vid upplevelsen av att få en protesarm.
– Personer som amputerar en arm beskriver ofta en stickande, krampande smärta. Den upplevs som skrämmande men för en del övergår smärtan och försvinner. Vi vill hjälpa de patienter som har kvar fantomsmärta.
Förbättrad livskvalitet
Resultatet visar förbättrad vård för patienter med fantomsmärta hos armamputerade. Behandlingen kan förbättra livskvalitet hos amputerade, den kan minska behovet av tung smärtstillande medicinering och öka möjligheterna för återgång till arbete.
– Det mest fantastiska var att anhöriga till dem som deltog i studien uttryckte att de hade fått en mycket trevligare partner efter behandlingen. De var inte lika trötta och lättirriterade. Det märktes tydligt att de som blev hjälpta av behandlingen var piggare och gladare.
I studien ingick 14 patienter från Örebro, Stockholm, Göteborg och Ljubljana i Slovenien, varav fem patienter från dysmeli och armprotesenheten vid Universitetssjukhuset Örebro. Resultat från studien visar att den här metoden är effektiv för de flesta patienter med fantomsmärta.
Nästa år planerar forskarna att utföra en större studie och då även inkludera benamputerade. Patienter från geriatriska kliniken kommer att erbjudas att medverka i studien. Beviljat anslag från Vinnova gör det möjligt att genomföra fortsatt studie kring fantomsmärtor.
Idag behandlas fantomsmärtor med en mängd olika metoder. Exempel är så kallad spegelterapi, olika typer av läkemedel, akupunktur och hypnos. Men i många fall hjälper ingenting. Genom den nya behandlingen lär man sig att röra på sin fantomarm och när man får kontroll på fantomarmen blockeras smärtsignalerna från hjärnan och fantomsmärtan minskar.
Ett nytt projekt från Linnéuniversitetet har fått 3 miljoner kronor från Formas för att studera träets mekaniska egenskaper med hjälp av såväl datormodeller som avancerade experiment. Resultaten ska ge viktiga vetenskapliga underlag till användandet av korslimmat trä i byggnader.
Plywood är ett välkänt skivmaterial, uppbyggt av ett antal lager av tunna träfanér (lameller) som läggs med korsvis fiberriktning, limmas och pressas samman. Det gör skivan hållfast och formstabil, och därmed användbar i allt från möbler till båtar och byggnader.
Avancerade beräkningar av träets egenskaper
Korslimmat trä (cross laminated timber; CLT) är som plywood i större skala – minst tre skikt av massiva träskivor med en tjocklek på mellan 12 och 45 mm. CLT används för att tillverka hela konstruktionselement som bjälklag och väggar till byggnader och blir allt mer populärt. Samtidigt har det bara funnits i tjugo år och behovet av forskning inom området är därför stort. Dimensioneringar baseras i huvudsak på experiment, men avancerade, datoriserade beräkningsmodeller saknas. Därför är det nya projektet ”Tryck vinkelrätt fiberriktningen i korslimmade träprodukter” av stor vikt för byggindustrin.
– Vi vill bidra till utvecklingen av konstruktionskriterier för korslimmat trä genom forskning som ökar den vetenskapliga kunskapsbasen. Speciellt kommer vi att undersöka hur själva materialets egenskaper påverkar den prestanda som produkterna har när de används i träkonstruktioner, säger Thomas Bader, lektor vid institutionen för byggteknik och projektledare.
Trä är ett byggmaterial med exceptionella mekaniska egenskaper. Trämaterialet i en stock består till 70 % av hålrum, belägna i mitten av träfibrerna (cellerna), samtidigt som cellväggarna har hög hållfasthet. En annan viktig faktor för hur trä beter sig när det belastas är årsringarna.
Hållbara byggnader i trä Målet med projektet är att utveckla en datoriserad beräkningsmodell som beskriver sambandet mellan egenskaperna och beteendet hos materialet trä och vad som händer med korslimmat trä som utsätts för tryck vinkelrätt mot fiberriktningen. Praktiska experiment med ett avancerat system för mätning av deformationer vid belastning ska ge bekräftelse, validering och kalibrering av modellen.
– Med hjälp av modellen kan vi undersöka hur korslimmade träprodukter påverkas av lamellerna, till exempel antal, tjocklek och orientering, av materialets egenskaper, till exempel årsringsmönster, och av last- och upplagsförhållanden. Vår forskning om sambandet mellan CLT-produkters uppbyggnad och funktion skapar värdefull kunskap som ska kunna leda till bättre dimensionering och utformning av hållbara träkonstruktioner i framtiden, avslutar Thomas Bader.
Projektet stöds av Formas, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, som tilldelat det 2 946 000 kr i sin utdelning till forsknings- och utvecklingsprojekt till framtidens forskningsledare 2016.
Kontakt:
Thomas Bader, lektor vid institutionen för byggteknik, Linnéuniversitetet, 072-522 59 78, thomas.bader@lnu.se
Vid Umeå universitet inleds den första kliniska studien, under ledning av Hugo Lövheim vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering och Enheten för geriatrik.
Trettiosex personer med Alzheimers sjukdom kommer under fyra veckor att få behandling med Valaciklovir, ett läkemedel som verkar specifikt mot aktivt herpesvirus. Före och efter behandlingen kommer flera olika undersökningar att göras för att mäta effekten på grundläggande sjukdomsprocesser vid Alzheimers sjukdom.
Vanligt läkemedel mot herpes Dessutom kommer patienterna att undersökas med en PET-kamera som genom hjärnavbildning med ett spårämne som ansamlas i celler med aktivt herpesvirus skulle kunna påvisa infektion i hjärnan hos personer med Alzheimers sjukdom.
– Det känns fantastiskt spännande att få vara med och starta den här studien. I befolkningsmaterial har vi sett att herpesinfektion ökar risken för Alzheimers sjukdom. Det är därför synnerligen intressant att nu kunna undersöka om vi kan påverka dessa processer med en befintlig behandling som håller tillbaka herpesinfektionen, säger Hugo Lövheim, som är huvudansvarig forskare för studien och verksam läkare vid Geriatriskt Centrum, Norrlands Universitetssjukhus.
Studien, som går under namnet VALZ-Pilot, är godkänd av Läkemedelsverket och Regionala Etikprövningsnämnden i Umeå. Rekryteringen av forskningspersoner inleds i december 2016.
Studien finansieras av Västerterbottens läns landsting, Demensfonden, Familjen Janne Elgqvists stiftelse, Svenska Läkaresällskapet, Gun och Bertil Stohnes stiftelse, och Magnus Bergvalls stiftelse.
Artiklar:
Läs forskargruppens tidigare publicerade forskningsstudier i Alzheimer’s & Dementia:
I debatten om skola hörs det ofta att elever ska lära sig att tänka kritiskt. Det syns i styrdokumenten, pratas om i lärarrummet och inte minst uppmanas elever att tänka kritiskt. Frågan är vad det innebär att vara kritisk i historieklassrummet.
Att utveckla kritisk tänkande hos gymnasieeleverna är ett uttalat mål i läroplanerna i Sverige, Ryssland och Australien. Även kursplanerna i historia betonar vikten av att elever ska kunna tänka kritiskt. Men hur används den språkliga dräkten för att tala om kritiskt tänkande i historieklassrummet?
– Vid granskning av kursplanerna i historia blir det tydligt att tillgången till undervisning i kritiskt tänkande varierar. En jämförelse av olika kursplaner visat att kritiskt tänkande är nedprioriterat för de elever som går ett yrkesprogram i Sverige eller tar en ”enklare” historiekurs i Ryssland, säger Sergej Ivanov.
Kritiskt tänkande är förmågan att tillämpa resonemang och logik för okända idéer, åsikter och situationer.
Trots att kritiskt tänkande krävs för att få högsta betyget får dessa elevgrupper mindre (om alls) undervisning i kritiskt tänkande, vilket kan bidra till ökade klyftor mellan elever och elever.
– Yrkeseleverna i studien vittnar om att de uppmanas att tänka kritiskt i skolan. Kruxet är att de inte får explicit undervisning i kritiskt tänkande och svävar i ovisshet. Utan tydligt stöd i kursplanen tvingas även lärare läsa mellan raderna och tolka begreppet kritiskt tänkande.
Förändringar kan göra elever till bättre kritiker Utifrån sina erfarenheter väljer lärarna i studien att arbeta med kritiskt tänkande på de sätt som de upplever möjliga med en specifik klass inom kursens ramar. Den svenska läraren fokuserar på att fostra elever till medborgare som gör ”goda” val i framtiden.
– Den ryska läraren, som eftersträvar narrativ mångfald i historieklassrummet, ser till att elever åtminstone lär sig tolka en och samma uppsättning av fakta olika. Den australiensiska läraren undervisar sina elever i att skapa mening utifrån texter och bilder för att bidra till narrativ mångfald. Dock är det läraren som bestämmer vilka alternativa narrativ får utrymme.
Sammanfattningsvis visar rysk och australiensisk data att motstridiga historiska narrativ existerar i klassrummet, medan svensk data visar på ett enda historiskt narrativ. Det krävs med andra ord en rad förändringar i styrdokumenten och pedagogiska praktiker för att idealen av kritiska elever i historieklassrummet ska bli en verklighet.
Ett enzym från bananflugor har införts i växten backtrav. Backtrav som har genmodifierats på detta sätt är mer motståndskraftigt i trotylförgiftade växtmiljöer och tar upp det giftiga ämnet från omgivningen.
Förstärkt enzymaktivitet ska testas på större växter
– Våra modellförsök med backtrav visar att en växt med förstärkt enzymaktivitet kan användas för sanering av förorenad mark, säger Bengt Mannervik, professor vid Institutionen för neurokemi, Stockholms universitet. Vi siktar nu på användning av större snabbväxande växter än den lilla plantan backtrav för praktisk tillämpning av resultaten.
Trotyl finns i alla delar av världen där det har spridits genom militära och industriella aktiviteter. Sprängämnet trotyl är toxiskt för djur och växter och svårt att bryta ned i naturen, vilket gör att miljöproblemen blir långvariga.
Den oväntade avgiftningen av trotyl, som bananflugans enzym visar upptäcktes av Aslam Mazari och Bengt Mannervik vid Stockholms universitet. Genom samarbete med professor Neil Bruce och hans medarbetare vid University of York i Storbritannien kunde genen för flugenzymet föras in i backtrav så att enzymaktiviteten uttrycktes i växten. Forskningen har fått ekonomiskt stöd av Vetenskapsrådet och Carl Tryggers Stiftelse för vetenskaplig forskning.
Kontakt: Bengt Mannervik, professor vid Institutionen för neurokemi, Stockholms universitet, tfn 08- 16 18 82, mobil 0704-25 08 49, e-post bengt.mannervik@neurochem.su.se
Den genetiska skillnaden vid FADS1 påverkar nivåer av LDL- och HDL-kolesterol, flera andra viktiga fetter, blodsocker och det metabola syndromet, liksom hur väl vi svarar på blodfettsänkande behandling. Den påverkar också risken för allergier och inflammatoriska sjukdomar som reumatism och inflammatorisk tarmsjukdom. Vidare påverkar den risken för tjocktarmscancer och andra cancerformer, liksom hur fort hjärtat slår.
Forskare vid Uppsala universitet/SciLifeLab har klarlagt sambanden i detalj och deras arbete publiceras tidskriften Nucleic Acids Research.
Finns bara hos människa och schimpans
– Genom detaljerat experimentellt arbete har vi kunna visa exakt vilken mutation i området som styr regleringen av genen FADS1 och hur regleringen går till, säger Gang Pan vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet och en av artikelns medförfattare.
I det nya arbetet visar forskarna att genområdet som styr FADS1 uppkom för 6 miljoner år sedan och finns hos människa och schimpans men inte hos andra arter. Eftersom ökad produktion av omega-3 och omega-6 gynnar hjärnans utveckling så kan händelsen ha bidragit till evolutionen. För 300 000 år sedan skedde en mutation som ökade genens förmåga att tillverka både omega-3 och omega-6. Det innebar en evolutionär fördel som gjort att den mer effektiva varianten av FADS1 är den vanligaste i stora delar av världen.
I historisk tid åt människan lika mycket omega-3, som kommer från fisk och växter, som omega-6 som kommer bland annat från kött och ägg.
– Eftersom vi nu lever längre och har ändrat vår kost radikalt – den moderna kosten i västvärlden innehåller ett drastiskt överskott av omega-6 – så kan det som tidigare varit en fördel ha vänts emot oss och blivit en ökad risk för många sjukdomar, säger Gang Pan.
Fetterna inblandade i många processer
Den genetiska skillnaden vid FADS1 påverkar nivåer av LDL- och HDL-kolesterol, flera andra viktiga fetter, blodsocker och det metabola syndromet, liksom hur väl vi svarar på blodfettsänkande behandling. Den påverkar också risken för allergier och inflammatoriska sjukdomar som reumatism och inflammatorisk tarmsjukdom. Vidare påverkar den risken för tjocktarmscancer och andra cancerformer, liksom hur fort hjärtat slår.
– Fleromättade fetter är inblandade i förvånansvärt många processer och förhoppningen är att de nya kunskaperna ska göra det möjligt att behandla några av dessa sjukdomar på ett riktat sätt, säger Claes Wadelius, professor i medicinsk genetik vid Uppsala universitet och ansvarig för studien.
Kontakt: Claes Wadelius, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi och SciLifeLab claes.wadelius@igp.uu.se; 018-471 4076; 070-4250583
Antikroppsbaserad immunterapi är ett relativt nytt sätt att behandla cancertumörer på. Behandlingen går ut på att med läkemedel stimulera kroppens egna immunceller att angripa och slå ut tumörcellerna. Det är en metod som börjat användas för att behandla vissa former av spridd cancer, till exempel melanom, lungcancer och blåscancer.
En nackdel med sådan behandling är att läkemedlet injiceras i blodbanan så att hela kroppen exponeras, vilket kan medföra besvärliga biverkningar. Ett alternativt sätt skulle kunna vara att ge behandlingen direkt i eller i närheten av tumören, förutsatt att det ändå leder till den önskade stimuleringen av immuncellerna.
Lokaliserad immunaktivering hade lika stor effekt
I den aktuella studien har en grupp forskare vid Uppsala universitet sett att en lokaliserad immunaktivering vid tumörområdet (en blockering av så kallade T-cellsreglerare) vid tumörområdet hade lika stor effekt på tumören som då aktiveringen gjordes genom att injiceras i blodbanan. Det här kompletterar forskarnas tidigare fynd där en direkt immunaktiverande antikroppsterapi (CD40-stimulerande terapi) var överlägsen om den gavs lokalt vid tumören jämfört med administration i blodbanan (Sandin et al, Cancer Immunol Res. 2014 Jan;2(1):80-90).
– Vi såg att den terapi som vi testade i ett modellsystem för blåscancer kunde stimulera immuncellernas förmåga att hitta och attackera cancercellerna, även om den ges lokalt. Det är mycket lovande resultat eftersom det kan innebära att man inte behöver aktivera hela kroppens immunsvar utan enbart det som är relevant i tumören. På så sätt bör man kunna minska bieffekterna av läkemedlet, säger Sara Mangsbo, institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, och den som har lett studien.
Immunceller som letar upp metastaser
Forskarnas förhoppning är också att immuncellerna, inte läkemedlet i sig, kan leta upp eventuella metastaser och oskadliggöra dem. För att förstå om och hur detta sker krävs mer forskning.
Studien är gjord på möss. För att bedöma om injektioner i tumören ger färre biverkningar hos patienter jämfört med om läkemedlet ges i blodet, behövs även kliniska studier på människor.
Studien är gjord i samarbete med forskare i Lund och Kanada.
Kontakt: Sara Mangsbo, docent och forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet sara.mangsbo@igp.uu.se, tel 070-425 08 78
– Vi kan också konstatera att Rysslands väpnade styrkor utvecklas från att främst kunna hantera interna konflikter i det forna sovjetområdet till en organisation och struktur som kan hantera storskaliga operationer även utanför detta område. Ryssland har ett mer kraftfullt militärt tvångsmaktsverktyg är tidigare, menar Gudrun Persson.
I den åttonde utgåvan av Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv analyseras den ryska militära handlingsfriheten, försvarsutgifterna, försvarsindustrin samt den säkerhetspolitiska utvecklingen.
Ryssland kan ta initiativ till militärt våld
– Vi har ändrat ett grundläggande antagande i denna utgåva jämfört med tidigare år, säger Fredrik Westerlund, säkerhetspolitisk analytiker vid FOI.
– 2013 bedömde vi den ryska militära handlingsfriheten utifrån förutsättningen att Ryssland skulle svara på ett uppkommet hot med lite tid till förberedelser. I ljuset av de senaste årens utveckling, bedömer vi de tillgängliga resurserna för militära operationer utifrån antagandet att Ryssland tar initiativet till att använda militärt våld.
Den ryska militära handlingsfriheten analyseras avseende tre övergripande uppgifter: operationer med försvarsgrensgemensam strid, fjärrstrid och strategisk avskräckning. De militära förband som Ryssland kan avdela för att lösa dessa uppgifter har fortsatt att växa – särskilt väster om Ural. Ryska militärstrategiska tänkare ägnar dessutom mycket uppmärksamhet åt en mängd icke-militära medel, det som ibland kallas hybridkrigföring.
Militär-patriotiska ungdomsorganisationer
Försvarsutgifternas andel av BNP i Ryssland har ökat från 3,6 procent år 2005 till 5,4 procent 2015. Politiskt prioriteras försvarsutgifter före andra utgiftsposter i budgeten. Samtidigt har förverkligandet av det statliga beväpningsprogrammet förbättrat den ryska försvarsindustrins utsikter att spela en viktig roll för rysk militär förmåga under de kommande tio åren.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen fortsätter att präglas av anti-amerikanism, patriotism och ett auktoritärt politiskt system i Ryssland.
– Framtida generationer ska uppfostras i patriotisk anda, och det finns ett stort antal olika ungdomsorganisationer vars syfte är att ingjuta militär-patriotiska värderingar i de unga, avslutar docent Gudrun Persson.
– Lärare, rektorer och skolchefer anser det viktigt att Sverige placerar sig väl i internationella kunskapsmätningar. För dem handlar det om landets framtida konkurrenskraft, säger Daniel Arnesson.
Doktorsavhandlingen baseras på intervjuer med rektorer och lärare vid tolv skolor i fem kommuner samt med skolcheferna i respektive kommun. Intervjuerna genomfördes läsåret 2011-2012, innan resultaten av Pisa 2012 eller Pisa 2015 hade kommit.
Sätt att utvärdera svensk skola
Såväl lärare som rektorer och skolchefer såg internationella kunskapsjämförelser som giltiga utvärderingar av den svenska skolan. Det är rimligt att jämföra olika länders resultat även om mätningarna inte inrymmer skolans hela uppdrag, ansåg de. Pisa-undersökningarna var det slags internationella mätningar som rektorer och lärare kände bäst till.
Det finns skillnader i vad olika yrkesgrupper betonar i intervjuerna. Skolcheferna framhöll de internationella kunskapsmätningarnas stora betydelse för det lokala utvecklingsarbetet, trots att sådana mätningar inte visar resultatet i enskilda skolor eller kommuner.
Rektorer och lärare tyckte däremot att mätningarnas direkta påverkan på verksamheten varit modest. Mätningarna hade ändå haft ett stort indirekt inflytande genom att de legat till grund för politiska beslut, menade de.
– Lärare, rektorer och skolchefer var vid intervjutillfället medvetna om att resultaten hade försämrats över tid och de ansåg att något måste göras. Men de ville inte beskriva det som att den svenska skolan var i kris, säger Daniel Arnesson.
Brister i styrdokument och lärares kompetens
Skolchefer och rektorer sökte framförallt orsaker till de dalande svenska resultaten inom skolan, exempelvis brister i tidigare styrdokument och i lärarnas kompetens. Lärarna lyfte delvis andra anledningar till resultatnedgången, som bristande förutsättningar och förhållanden utanför skolan.
Utöver Pisa-mätningarna har kunskapsmätningarna TIMSS, PIRLS och ICCS ingått i intervjuerna i avhandlingen. Pisa är en förkortning av Programme for International Student Assessment. Pisa drivs av Organisationen för samarbete och utveckling, OECD, och genomförs vart tredje år.
Avhandlingen: Daniel Arnesson, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, försvarar måndag 12 december sin avhandling PISA i skolan – Hur lärare, rektorer och skolchefer förhåller sig till internationella kunskapsmätningar. Fakultetsopponent: Professor Anders Arnqvist, Avdelningen för rektorsutbildning, Fakulteten för utbildningsvetenskaper, Uppsala universitet. Naturvetarhuset, sal N320, kl.13.00-15.00, Umeå universitet.
Miljöersättningar inom EU:s jordbrukspolitik har kritiserats för att inte ge tillräckliga effekter i miljön, men också på grund av att de inte sporrar lantbrukarnas egen vilja att göra insatser. Som en reaktion på dessa brister har intresset för miljöarbete där lantbrukare deltar mer aktivt ökat. Det finns en förhoppning om att denna typ av projekt ska råda bot på bristerna inom miljöersättningssystemet, men hittills har relativt få projekt utvärderats.
Förståelse för lantbrukarnas situation
Nu har forskare på SLU utvärderat ett svenskt exempel: ”Fågelskådare och lantbrukare i samarbete”, som leddes av BirdLife Sverige och Hushållningssällskapet. Mellan 2006 och 2013 var runt 300 lantbrukare engagerade i projektet, som gick ut på att gynna jordbruksfåglar. Fågelskådare inventerade fåglar på de gårdar som var med, sedan fick lantbrukarna anpassad handledning om naturvård från Hushållningssällskapets rådgivare. Slutligen följdes inventeringarna upp för att se vilken effekt åtgärderna haft på fågellivet.
– Rådgivarnas tidigare kontakter med lantbrukare, till exempel genom rådgivning inriktad mot produktion och lönsamhet, gör att de har en förståelse för lantbrukens situation som miljövårdare ofta saknar. Troligtvis har detta bidragit mycket till lantbrukarnas positiva inställning till naturvårdsåtgärder, säger Jonas Josefsson som är en av författarna bakom studien.
Stärkte självbilden som naturvårdare
Studien visar också att lantbrukare som aktivt sökt sig till projektet i högre utsträckning vägde in närstående personers åsikter i sina naturvårdsbeslut. Någon sådan koppling mellan viljan att utföra åtgärder och sociala normer observerades varken hos de lantbrukare som rekryterades av projektledningen eller hos en slumpmässigt vald grupp av lantbrukare utanför projektet.
Slutligen såg forskarna att den viktigaste faktorn i beslutsprocessen var lantbrukarnas självupplevda förmåga att kunna utföra naturvårdsåtgärder – en självuppfattning som projektet alltså stärkte.
– Det är ett positivt resultat, men det finns en risk att projektets vinster försvinner när samarbetet avslutas – till exempel den tillit, de kollektiva kunskaper och det sociala kapital som har byggts upp under projektet. Därför är det viktigt att etablera ett långsiktigt miljöarbete som bygger på samverkan, säger Jonas Josefsson.
Kontakt: Jonas Josefsson, forskare, Institutionen för ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet 018-67 24 20, 070-375 23 66, jonas.josefsson@slu.se”>jonas.josefsson@slu.se
Lokal kontakt med lantbrukare, fågelskådare och rådgivare inom ramarna för projektet ”Fågelskådare och lantbrukare i samarbete”: Sönke Eggers, forskare, Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet 018-67 26 30, 076-828 38 48, sonke.eggers@slu.se
Vi är vana att bära klädesplagg nästan för jämnan och vid att klä på oss, och av. Men få tänker på hur plagg påverkar rörelser och vice versa. Doktoranden Ulrik Martin Larsen har undersökt hur klädsel och rörelser inverkar på varandra på olika sätt, bland annat med hjälp av dansare från Royal Danish Ballet.
Forskare vid Textilhögskolan i Borås har undersökt hur klädsel och rörelser inverkar på varandra på olika sätt.
Det är doktoranden Ulrik Martin Larsensom har experimenterat med och studerat sambanden mellan plagg och rörelse, bland annat med hjälp av dansare från Royal Danish Ballet.
– Min forskning är grundforskning, där jag har undersökt hur klädsel och rörelser inverkar på varandra på olika sätt, säger Ulrik Martin Larsen. Jag presenterar det i form av bilder och videor som bildar en helhet. En konklusion är att det arbetssätt jag har haft i experimenten ger en bred potential för utveckling av kläder och möjligheter att använda plagg som något mer än plagg eller kostym i sceniska föreställningar.
När Ulrik Martin Larsen var nyutbildad modedesigner fick han uppdrag som kostymör vid Royal Danish Ballet i Köpenhamn. Först skapade han kostymer på traditionellt sätt, för att förstärka uttrycket i uppsättningen och med stor hänsyn till dansarnas rörelsefrihet och att visa deras kroppsspråk.
Hur material och klädsel påverkar dansen – Men vid en uppsättning arbetade jag under stark tidspress och hann inte göra så många prototyper som vanligt, utan fick arbeta mer direkt på dansarna i deras rörelser, säger han. Då började jag fundera på hur rörelse eller koreografi kan baseras på plagg och klädsel.
Som doktorand vid Textilhögskolan kunde han arbeta vidare med dansarna och undersöka frågeställningar om hur material och klädsel påverkar dansen. Vad händer om dansarna bär plagg av presenning jämfört med om plaggen är gjorda av mjukt silke? Hur påverkar kläder över olika kroppsdelar dansarnas rörelser?
Experimenten har resulterat i fler än 40 videofilmer med tyg, plagg och människor. Vid de senaste experimenten har han fått hjälp av studenter vid Textilhögskolan i stället för av dansare, för att undersöka hur någon som är mindre van att tänka på sina rörelser påverkas av plaggen.
Experiment visar på rörelsen i plagget Han visar några exempel från sin avhandling: när dansarna klär på sig plagg i olika form och av olika material. Där finns tygstycken med ett enda hål i, som dansaren kan använda som plagg på många olika sätt och där varje sätt påverkar rörelsemönstren. Eller det stora tygstycket med flera öppningar och slitsar som två dansare dansar ihop sig i, för att sedan dansa isär igen. Eller t-shirts med starka magneter, som fick dansarna att fastna i varandra och plaggen att ändra skepnad när de närmade sig eller rörde sig från varandra.
– Det har varit viktigt att inte använda musik under experimenten, eftersom jag ville att dansarnas rörelser helt och hållet skulle utgår från tygen och plaggen.
I det sista experimentet har han dokumenterat hur enbart plagget ser ut när någon tar på och av sig det. Då har personen varit klädd i en svart kroppsstrumpa och filmats mot en svart bakgrund när han eller hon har tagit på och av sig plagg i en annan färg.
– På så vis frigörs plagget visuellt från personen och vi kan se den inneboende rörelsen och koreografin i själva plagget. Det är ett av mina favoritexperiment, för det är så visuellt.
Ett framtida varmare klimat med mer nederbörd medför att temperaturen i våra vattensystem höjs och att inflödet av organiskt kol från land till sjösystemen blir större. Antalet fiskar, biomassan och produktionen av fisk kan komma att minska.
Förloppet beskrivs i umeåforskaren Per Hedströms avhandling:
Den förhöjda vattentemperaturen gör att energibehovet hos fiskar ökar för att de ska kunna upprätthålla grundläggande kroppsfunktioner. Den ökande avrinningen organiskt kol minskar samtidigt produktionen av bottenlevande djur, som är viktig föda för fiskens tillväxt och reproduktion.
– Om produktionen av föda i sjön inte ökar lika mycket så minskar fiskens nettointag av energi, både individuellt och som population för fiskar. Istället går energin helt enkelt till att hålla sig vid liv, säger Per Hedström.
Förhöjda kolhalter hämmar fotosyntesen
Den ökande mängden organiskt kol förmörkar miljön på botten, även i grunda system, och förhindrar därigenom den viktiga fotosyntesen hos bottenlevande växter.
– Om primärproduktionen minskar har ju djur högre upp i näringskedjan mindre föda vilket innebär att fiskproduktionen blir lägre. I princip allt levande är beroende av fotosyntesens produkter, säger Per Hedström.
Även överlevnaden på vintern sjunker med förhöjda nivåer av organiskt kol. Under vintern får fiskarna det svårare att hitta föda på grund av att vattnet blir mörkare via de kolföreningarna som finns i vattnet.
Svält dödar små fiskar först
– Det visade sig i mina experiment både i mängden mat som fiskarna hade i magen och i en sämre kroppskondition. När svälten är svår är det de små individerna som dör först, detta kan leda till att sommarens produktion av yngel också minskar, säger Per Hedström.
Per Hedström har utfört sina experiment vid en storskalig försöksanläggning på Röbäck i Umeå. Jämförande studier har utförts i experimentdammar utomhus dels i naturlig temperatur och låga nivåer av löst organiskt kol i vattnet samt en tre grader förhöjd temperatur och fördubblad nivå av organiskt kol i vattnet. Storspigg har använts som modellorganism.
Per Hedström är född och uppvuxen i Piteå. Han är utbildad lärare och biolog vid Umeå universitet.
Kontakt: Per Hedström, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 070-603 44 48 E-post: per.hedstrom@umu.se
Avhandlingen: Fredagen den 16 december försvarar Per Hedström, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Climate change impacts on production and dynamics of fish populations. Svensk titel: Klimatförändringens inverkan på produktion och dynamik hos fiskpopulationer.
Disputationen äger rum klockan 10 i Lilla hörsalen KBC-huset vid Umeå universitet.
Fakultetsopponent är Peter Eklöv, professor vid evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet. Handledare är Pär Byström
Där var fastighetsbildningen mycket rigid, och många gårdar som ödelades på 1300- och 1400-talen syns flera hundra år senare som egna, obebyggda fastigheter (utjordar) på kartorna.
Perioden 1350–1500 brukar kallas den senmedeltida jordbrukskrisen, eller ödeläggelsen, och den utlösande faktorn var digerdöden och återkommande pestutbrott. I flera europeiska länder beräknas en tredjedel av bebyggelsen ha ödelagts under någon fas av denna period.
Byn Akalla i Spånga socken med utjorden Lilla Akalla, karterad 1636 av Thomas Christiernsson. Utjorden har en egen röd-prickad ägogräns och kommenteras: ”Till samma hemman [i Akalla] ligger en utjord Lilla Akalla benämnd som tillförne har varit ett hemman: Men nu är där uppå inget hus och är samma utjord 11 öresland”. Källa: LSA A10:6–7, riksarkivet.se/geometriskaÖdeläggelsens omfattning är dock ett pågående diskussionsämne. Att gårdar i skogsbygder övergavs under denna tid är klarlagt, men vad som hände på slättbygder och inne i byar har varit svårare att belägga med den tidens källmaterial.
Nu har Olof Karsvall från SLU skrivit en avhandling som ger en betydligt skarpare bild av ödeläggelsen. Han visar att den inte var koncentrerad till marginal- och skogsbygder, som tidigare forskning har antagit, utan gällde hela samhället. Det fanns en marginalödeläggelse, men det fanns också en ödeläggelse på slättbygden, inom byarna.
Dessa slutsatser har han kunnat dra genom att vända sig till ett betydligt yngre källmaterial – det för Sverige unika beståndet av storskaliga lantmäterikartor från tiden runt 1640. Tack vare ett ålderdomligt och mycket stabilt system för fastighetsbildning i östra Mellansverige finns spåren av den medeltida ödeläggelsen kvar i detta kartmaterial.
Utjordarna kunde spåras bakåt i tiden
Centralt i Olof Karsvalls avhandling är begreppet utjord – ett begrepp som många släkt- och hembygdsforskare stöter på i sina efterforskningar. Vid sidan av bebyggda gårdar
fanns det under 1500- och 1600-talen ett stort antal obebyggda enheter, som kallades utjordar. Olof Karsvall har undersökt vad det var för slags jordar och varför vissa delar av byarna var obebyggda.
Undersökningen började med en kartläggning av utjordar i de äldsta kartorna från omkring 1640 och sedan följde han fastigheterna stegvis bakåt i tiden till ett annat omfattande källmaterial – Vasatidens jordeböcker från omkring 1540. Därifrån ledde spåren vidare till den senmedeltida krisen och digerdöden. Metoden fungerar eftersom utjordarna fanns kvar under lång tid, och tack vare att Sverige har ett så omfattande källmaterial från 1500- och 1600-talen.
Det var ödegårdar som blev utjordar
Olof Karsvall slår fast att den senmedeltida ödeläggelsen är den bakomliggande orsaken till utjordarnas tillkomst. Jorden har efter hand återbrukats av andra gårdar, men fastigheterna har bevarats som separata enheter.
Tidigare antaganden om att även nyodling, arv och jorddonationer gav upphov till utjordar visade sig vara felaktiga. Däremot kan arv och jordhandel förklara varför utjordar delats upp och bytt ägare allt eftersom.
– Det har också hävdats att utjordarnas storlek – i snitt bara en tredjedel så stora som andra gårdar – talar emot att de skulle vara ödegårdar. Men att de är mindre beror ofta på att de har de delats upp i mindre bitar, säger Olof Karsvall.
Fler faktorer talar för att utjordar är ödegårdar: storleken, att de ofta är flertaliga inom samma by, deras placering inom byarna samt att de påförs gårdsskatter och jordnatur. De påminner med andra ord om vanliga gårdar, men är obebyggda. De flesta låg inne i byarna, centralt på inägomarken i åker och äng. Även hela ödebyar kunde bli utjordar, med ägogränser och ortnamn bevarade. Många bebyggdes igen under 1500- och 1600-talen. Återhämtningen efter senmedeltidens nedgång pågick alltså under lång tid.
– Det är viktigt att påpeka att utjordar inte har något med utmarker att göra, säger Olof Karsvall. Begreppet infördes i slutet av 1530-talet i samband med en landsomfattande registrering av gårdar och jord. Gustav Vasas administration behövde enhetliga begrepp för skattläggningen, och utjordar kom att beteckna de jordar som fanns kvar som egna enheter efter ödeläggelserna.
Svaret fanns i östra Mellansverige
De flesta utjordarna fanns i östra Mellansverige, särskilt på slättbygden, från Uppland i norr till Östergötland i väster, Öland i söder och västra Finland i öster. Där var jorden sedan medeltiden ofta delad på ett reglerat sätt – solskifte. Med hjälp av de äldsta kartorna från 1640 identifierades omkring 1 500 utjordar, varav hälften är förhållandevis intakta solskiftesenheter.
Den medeltida jordvärderingen, och den låsta tegstruktur som solskiftet innebar, förklarar alltså varför många ödegårdar från 1300- och 1400-talen blev kvar som utjordar i östra Sverige under 1500- och 1600-talen. De var inlåsta i solskiftet och kunde först långt senare registreras av kronans fogdar och lantmätare.
I västra Sverige förekom inte fixerade jordenheter av samma slag, och där var inte heller 1500-talets registrering av jord lika noggrann. Spåren efter ödegårdarna försvann till följd av att man tog upp gårdarna på nytt, genom att gårdar slogs ihop och genom att jordägorna strukturerades om.
– Detta är den rimliga förklaringen till att det finns så få spår i källmaterialen efter ödegårdar inom byar i andra delar av Sverige, och i Europa generellt, säger Olof Karsvall. Där doldes senmedeltidens ödeläggelse oftast av dynamiken inom byarna. Östra Mellansverige är ett belysande undantag.
Avhandlingen: Olof Karsvall (Fil mag i datavetenskap och Fil kand i kulturgeografi), inst. för stad och land, SLU, försvarade sin doktorsavhandling Utjordar och ödegårdar: En studie i retrogressiv metod den 3 november 2016 i Uppsala. Opponent var Fil Dr Ulf Jansson, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet
Kontakt:Olof Karsvall, Inst. för stad och land, avd. för agrarhistoria. Sveriges lantbruksuniversitet. 070-225 60 76, olof.karsvall@slu.se
Etableringslotsarna skulle ge nyanlända stöd för att underlätta etablering. Modellen byggde på individuella val och konkurrens. En ny IFAU-rapport studerar hur verksamheten utvecklades och pekar på flera problem och utmaningar för denna typ av insatser.
Etableringslotsar infördes i slutet av 2010 för att ge nyanlända stöd att komma in i samhället och på arbetsmarknaden. Lotsarna var tänkta att vara en slags kombination av privata arbetsförmedlare och coacher. Systemet utgick från ett valfrihets- och konkurrenstänkande: nyanlända valde mellan en mängd privata aktörer som hade stor frihet i utformningen av verksamheten. Det fria valet i kombination med lotsarnas delvis resultatbaserade ersättning skulle genom marknadsmekanismerna göra att de mest effektiva företagen och arbetssätten gynnades. Insatsen avvecklades 2015.
Socialt stöd snarare än hjälp att få arbete
Rapportförfattarna visar att lotsarna främst gav de nyanlända socialt stöd. Valet av lots tycks många gånger ha styrts av kontakter, hur deltagarna upplevde det sociala stödets kvalitet och av möjligheten att ge hjälp på den nyanländes egna språk.
– Många nyanlända efterfrågade just socialt stöd och hjälp med exempelvis anknytningsärenden. För att kunna konkurrera om deltagare erbjöd lotsföretagen framförallt detta, säger Kristina Sibbmark som är en av rapportförfattarna.
– Vi finner inget tydligt stöd för att deltagarna valde lots utifrån hur duktig lotsen var på att hjälpa den nyanlände att hitta arbete. Det faktum att så få deltagare fick jobb gjorde det också svårt att välja lots utifrån den aspekten.
Små skillnader i resultat
Jobbförberedande insatser var mindre vanligt. En genomsnittlig deltagare hade intervjuträning, CV-skrivning och arbetsgivarbesök i mindre än en av tio månader. Etableringslotsarna arbetade med jobbförberedande insatser på olika sätt. Det går att se en viss koppling mellan metoder och hur många deltagare som hittade arbete, men sambanden är inte tillräckligt starka för att få tydligt genomslag i resultaten. Det går inte att identifiera några typer av lotsar vars deltagare började arbeta i större utsträckning.
– Systemet tycks inte ha fungerat som det var tänkt, åtminstone inte ur ett arbetsmarknadsperspektiv, säger Martin Söderström, en annan av rapportförfattarna. Konkurrensen och valfriheten verkar inte ha sållat fram de företag som hjälpt individer till jobb och vår slutsats är att det är svårt att skapa en fungerande marknad i insatser för nyanlända.
Intervjuer och registerdata används
Rapporten bygger på intervjuer med tio etableringslotsar och registerbaserad statistik från Arbetsförmedlingen med drygt 400 lotsföretag och 53 000 nyanlända under perioden 2010–2014.
– Alla tidigare studiers metodik och statistik har varit bristfällig och man har därför överskattat i vilken grad kråkor och andra fåglar kan resonera om orsak och verkan. Vissa har till och med hävdat att dessa fåglar är lika smarta som fem- till sjuåriga barn, säger Stefano Ghirlanda, professor vid Brooklyn College i New York.
– Vår analys visar att fåglarna inte uppvisar någon förståelse eller resonerande, de löser problemen i experimenten genom trial-and-error-inlärning.
Kan tränas att lösa problem Studier av kråkfåglars intelligens har inspirerats Aisopos-fabeln Kråkan och kruset. Där lyckas en törstig kråka använda stenar för att höja vattennivån i kruset och släcka sin törst. Att fåglar kan tränas till att lösa dessa och liknande problem har lett till slutsatsen att kråkor förstår vätskors och fasta objekts fysiska egenskaper. Till exempel att stenar som släpps kan tränga undan vatten men inte sand eller att sjunkande, men inte flytande, objekt kan tränga undan vatten och därmed höja vattnets nivå i en bägare.
– Alla är överens om att kråkfåglarna kan lära sig att lösa många av dessa problem. Det kontroversiella gäller vilka mentala förmågor som ligger bakom. säger Johan Lind, docent i etologi vid Stockholms universitet.
Provar sig fram till lösning Kråkor, och andra fåglar, är otroligt nyfikna och kan lära sig många överraskande beteenden som att släppa stenar i vatten för att få upp matbitar, släppa brödbitar i vatten för att fånga fisk eller använda verktyg för att få tag på mat. Men den nya studien föreslår att fåglarna löser dessa problem genom prova sig fram snarare än genom att de resonerar om orsak och verkan.
Kontakt:
Johan Lind, docent i etologi vid Stockholms universitet, johan.lind@zoologi.su.se, tel: 08-16 27 47
Stefano Ghirlanda, professor in Psychology, Brooklyn College, drghirlanda@gmail.com, phone: +1-347-345-5835.
Vad innebär digitalisering när man pratar om en smart stad?
– Alla har olika tolkningar av vad det är som är det smarta. Jag har undersökt det här från lokal nivå upp till EU-nivå och överallt är betydelsen olika. För arkitekten betyder det smarta att man bygger flexibelt, medan det för energileverantören betyder smarta nät, säger Malin Granath, som när hon påbörjade sin avhandling för fyra år sedan nästan inte kunde hitta någon forskning alls om den smarta staden.
Teknik som medel
Malin Granaths studie bygger på hur dokument och strategier, på olika nivåer, tar upp digitalisering i förhållande till den smarta staden. Resultatet visar att digitaliseringens roll och funktion är oklar, men att två synsätt på digitalisering dominerar. Antingen används informationsteknik som ett medel för att uppnå något, eller så ses det som en infrastrukturfråga.
Ett exempel på hur tekniken används som ett medel för att uppnå något ser hon i uppbyggnaden av en ny stadsdel i Linköping, Vallastaden. Hon har hållit jämna steg med byggandet och hur den planeras vad gäller digitalisering. Längs med framväxten har hon dokumenterat vad politiker och policydokument säger om teknikens roll och sett att tekniken mest ses som en lösning på olika funktioner, som hur man bokar tvättstugan eller mäter energiförbrukning.
Konsekvenser av tekniken Att en gemensam betydelse saknas kan i vissa fall innebära att exempelvis olika yrkesgrupper, utifrån sin horisont, tar saker för givet. Men att olika intressenter har olika uppfattning om vad både smarta städer och digitalisering av staden innebär behöver inte nödvändigtvis vara av ondo. Finns begreppen i policydokument så manar de ju till diskussion och frågor om vad som är ekonomiskt, hållbart och miljöriktigt kommer upp på bordet, menar Malin Granath
– Det som är allvarligare är att det ofta saknas någon som ansvarar för digitaliseringsfrågan. Det finns en väldigt optimistisk syn på den smarta staden, men man måste också våga problematisera den. Risken är att IT-industrin, som har arbetat länge med det här, får företräde för att de har tekniken och att man glömmer bort användarna. Vi kan göra nästan vad som helst med tekniken, men vad blir effekterna av att vi bygger in informationsteknik som en del av stadens system, frågar Malin Granath.
![Byn Akalla i Spånga socken med utjorden Lilla Akalla, karterad 1636 av Thomas Christiernsson. Utjorden har en egen röd-prickad ägogräns och kommenteras: ”Till samma hemman [i Akalla] ligger en utjord Lilla Akalla benämnd som tillförne har varit ett hemman: Men nu är där uppå inget hus och är samma utjord 11 öresland”. Källa: LSA A10:6–7, riksarkivet.se/geometriska](https://www.forskning.se/app/uploads/2024/02/utsnitt-akalla.jpg)