Göteborgs stad samarbetar idag med nio idéburna organisationer för att skapa ett gott mottagande av nyanlända asylsökande barn och ungdomar och underlätta deras integration i samhället. Det är en ny typ av mångårigt partnerskap mellan frivilligorganisationer och offentliga aktörer, ofta kallat IOP – idéburna offentliga partnerskap. Forskare vid Karlstads universitet har undersökt formerna och effekterna av detta samarbete.
Forskningsstudien är en del i ett större EU-projekt för att förstå och värdera innovativa former av sociala åtgärder för ökad inkludering och integration och kommer att pågå till och med november 2016.
– Vi fokuserar på ett av de största och förmodligen finansiellt tyngsta IOP-samarbeten vi har i Sverige idag – mottagande och integration av ensamkommande barn i Göteborg. Vad vi vill ta reda på är vilka effekter denna nya samarbetsform ger för de inblandade, vilka relationer som skapas och vad samarbetet betyder för de nyanlända, berättar Inga Narbutaité Aflaki, lektor i statsvetenskap vid Karlstads universitet och projektledare för studien.
Mottagandet av asylsökande är en utmaning inte minst för de stora kommunerna. Göteborg har under de senaste åren tagit emot ett stort antal och därigenom tvingats tänka nytt kring lösningar. Men varför ingår olika frivilliga organisationer, särskilt de som är vana att agera som en oberoende röst, ett mångårigt samarbete med kommunen? Vilka är drivkrafterna och vad har de att bidra med i ambitionen att ge ett bra mottagande, en meningsfull fritid och integrera de ungdomar som får stanna? Vad är partnerskapets mervärden?
Jobb och välkomnande viktigt för integration
Ett av de viktigaste politiska målen under de senaste åren har varit att snabba på nyanländas etablering på den svenska arbetsmarknaden. Jobb och en egen försörjning ses som nyckeln till integration även på andra områden.
– Att hjälpa ungdomar att komma in i det svenska samhället och så småningom på arbetsmarknaden är en av de viktigaste satsningarna vi ser inom integrationsområdet. Men integration är en komplex process och kräver så mycket mer än ett jobb. Känner man sig till exempel välkommen och har stöd för att skapa en meningsfull tillvaro? Detta aktualiseras särskilt idag med långa asylhandläggningstider och ändringar i regelverk samt förändrade samhällsklimat. Vi kommer även att undersöka hur organisationer samspelar i planeringen och genomförandet av olika satsningar för att främja de unga nyanländas trivsel, hälsa och integration, säger Inga Narbutaité Aflaki, projektledare för studien.
Studien ”Innovativa sociala satsningar för nyanlända ensamkommande asylsökandes integration i Sverige” ingår i EU:s Horisont 2020-projekt ”Innovative Social Investment: Strengthening Communities in Europe.” Studien är en av 20 som genomförs i Europa och kommer att pågå till november 2016. Ytterligare en studie inom samma EU-projekt pågår vid Karlstads universitet. Det handlar om ny lagstiftning och en satsning på att förbättra skolornas mottagande av nyanlända elever för att förhindra framtida utanförskap.
Kontaktinformation: Inga Narbutaité Aflaki, lektor i statsvetenskap vid Karlstads universitet och projektledare för studien, inganarb@kau.se.
Med hjälp av hjärnavbildningskameror (PET, MRI), minnestester och statistiska analyser försöker professor Lars Nyberg och hans kollegor fånga vad som händer med vårt minne och vår hjärna när vi åldras.Neurotransmittorn dopamin har betydelse för motoriska funktioner men även för minne och tankeförmåga, så kallade kognitiva funktioner. D1-receptorsystemet har kopplats till funktioner i frontalloben, men det har varit oklart vilken specifik roll D2-systemet har.
I den aktuella studien användes PET-kamera för att undersöka individuella skillnader i D2-systemet hos en stor grupp individer bestående av 181 friska individer mellan 64 och 68 år. Samtliga deltagare fick dessutom genomgå en heltäckande bedömning av episodiskt långtidsminne, arbetsminne och snabbhet i informationsbearbetning (”speed”), samt en magnetkameraundersökning MRI (som bland annat kan användas för mätning av storleken på olika hjärnregioner).
Påverkar hippocampus-området
Forskarna kunde se att D2-systemet var positivt korrelerat till det episodiska minnet men inte till arbetsminnet eller ”speed” genom att relatera PET-registreringarna till de kognitiva fynden. Forskarna kunde även se att D2-systemet påverkar hippocampus-området i hjärnan. Hippocampus är sedan länge kopplat till episodiskt långtidsminne.
– Våra resultat kopplar alltså dopaminreceptoren D2 till det episodiska långtidsminnet. Detta slags minne är ofta nedsatt i hög ålder och vid demenssjukdom. Det betyder att nedsättning av dopaminsystemet är en viktig faktor att ta hänsyn till då vi söker förstå grunden för nedsatt kognitiv förmåga i åldrandet, säger Lars Nyberg, professor i neurovetenskap och föreståndare vid Umeå Center for Functional Brain Imaging, UFBI.
Från Umeå universitet har utöver Lars Nyberg även Nina Karalija, Micael Andersson, Anders Wåhlin, Jan Axelsson, Anna Rieckmann och Katrine Riklund, medverkat. Studien har finansierats av anslag från bland andra Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (KAW). Resultaten publiceras i tidskriften PNAS.
Originalartikel: Nyberg, L. et al: Dopamine D2 receptor availability is linked to hippocampal–caudate functional connectivity and episodic memory.doi: 10.1073/pnas.1606309113
Kontaktinformation: Lars Nyberg, professor vid Institutionen för strålningsvetenskaper och Institutionen för integrativ medicinsk biologi, IMB. E-post: lars.nyberg@umu.se
En forskargrupp från Cambridge har tillsammans med samarbetspartners från SLU och Uppsala universitet undersökt drygt 300 labrador retrievers och jämfört dessa med 39 andra raser. Hundarna vägdes, blev hullbedömda, deras foderintresse testades med ett formulär och tre kandidatgener kopplade till fetma undersöktes.
I POMC-genen som kodar för två aptitreglerande signalsubstanser (ß-MSH och ß-endorfin) upptäcktes att vissa individer saknade en liten del av genen (en deletion av 14 baspar). Mutationen gör att normala ß-MSH och ß-endorfin inte produceras vilket kan ge en störning i aptitregleringen.
Mutationen återfanns hos labradorer och hos den närbesläktade flatcoated retrievern men inte hos övriga undersökta raser.
Mutationen kunde kopplas till ökad fetma och ökat foderintresse, och var dessutom vanligare hos arbetande hundar (till exempel ledarhundar). Detta tyder på en anrikning, kanske kopplat till att hundar med mutationen är lättare att träna och belöna.
Fynden kan förklara varför labradoren oftare än andra raser beskrivs som glupsk och lätt drabbas av övervikt.
Artikeln:A Deletion in the Canine POMC Gene Is Associated with Weight and Appetite in Obesity-Prone Labrador Retriever Dogs. Eleanor Raffan, Rowena J. Dennis, Conor J. O’Donovan, Julia M. Becker, Robert A. Scott, Stephen P. Smith,David J. Withers, Claire J. Wood, Elena Conci, Dylan N. Clements, Kim M. Summers, Alexander J. German, Cathryn S. Mellersh, Maja L. Arendt, Valentine P. Iyemere, Elaine Withers, Josefin Söder, Sara Wernersson,Göran Andersson, Kerstin Lindblad-Toh, Giles S.H. Yeo, and Stephen O’Rahilly. Cell Metabolism. 2016 May 10; 23(5): 893–900. doi: 10.1016/j.cmet.2016.04.012
Växter och grönska hör sommaren till, men allt som är grönt är inte skönt; inte på sommarängen, inte i skogen, inte ens hemma i trädgården. Torbjörn Tyler, växtekolog vid Lunds universitets naturvetenskapliga fakultet, listar här sju växter som kan vara giftiga eller ge skador på huden vid kontakt.
Jätteloka
Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) är fytotoxisk, vilket innebär att då växtsaften utsätts för solljus skapas ett ämne som kraftigt irriterar huden. Hos människor kan det leda till kraftiga brännblåsor som kvarstår i flera veckor och som i värsta fall lämnar efter sig svårläkta ärr eller eksem.
Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) är fytotoxisk.
Jätteloka är den största örten i Sverige. Fullvuxna plantor är 2-4 meter höga med 5-10 centimeter bred stjälk och vasst flikiga, blanka, mörkgröna blad mer än metern långa. Hörsnelokan förekommer på Gotland och tromsölokan i inre Norrland. Lokorna växer ofta kring bondgårdar, längs åkerkanter och övergödda vattendrag samt i stadsmiljöer. Allra vanligast är de vid reningsverk och kloakbrunnar.
Växtsaften hos jättelokans mer sällsynta släktingar, tromsöloka och hörsneloka, är också fytotoxisk och ger upphov till samma besvär och skador. Samtliga tre lokor har ursprungligen importerats till Sverige som prydnadsväxter. Idag finns jättelokan i hela södra Sverige och längs Norrlandskusten.
Palsternacka
Palsternacka (Pastinaca sativa) växer vilt i södra Sverige där den är relativt vanlig. Palsternacka är fytotoxisk på samma sätt som jätteloka. Kombinationen växtsaft från palsternacka och solljus ger upphov till kraftiga brännblåsor som kan kvarstå i flera veckor och i värsta fall lämna efter sig svårläkta ärr eller eksem.
Palsternacka (Pastinaca sativa).
Palsternacka växer ofta i gräsmattor och vid badstränder. Eftersom den är vanlig på platser där människor vistas barfota är det troligt att fler drabbas av hudproblem efter kontakt med palsternackans växtsaft än av jättelokan. Palsternacka påträffas ofta längs landsvägar och åkerrenar samt i gräsmattor, på stränder och i städer i hela södra Sverige.
Mose brinnande buske
Mose brinnande buske (Dictamus albus) odlas som prydnadsväxt i många trädgårdar i södra Sverige. Den är kraftigt fytotoxisk, det vill säga växtens saft i kombination med solljus kan leda till kraftiga brännblåsor på huden. Blåsorna kan kvarstå i flera veckor och kan lämna efter sig svårläkta ärr eller eksem. Mose brinnande buske är en trädgårdsväxt och påträffas ytterst sällan som vildväxande i naturen.
Mose brinnande buske (Dictamus albus). Bild: Petr Filippov, Wikimedia Commons
Malörtsambrosia
Malörtsambrosia (Ambrosia artemisiifolia) och i synnerhet dess pollen är extremt allergiframkallande. Många pollenallergiker är mycket känsliga och människor som inte är allergiska riskerar att bli allergiska om de regelbundet kommer i kontakt med malörtsambrosia och dess pollen.
Malörtsambrosians frön är mycket vanliga i fågelfröblandningar och ibland även i blomster- eller gräsfröer som importerats från varmare länder. Därför påträffas malörtsambrosia ofta under fågelbord eller på andra platser i trädgårdar. I Sverige blommar den på senhösten och hinner troligen aldrig bilda mogna frön.
Malörtsambrosia (Ambrosia artemisiifolia) och dess pollen är extremt allergiframkallande.
Stormhatt
Stormhattar (Aconitum spp). Många växter omgärdas av rykten om sin giftighet, oftast är ryktena starkt överdrivna. Vad gäller stormhattar, både den vilda nordiska och den odlade trädgårdsstormhatten, motsvarar ryktet verkligheten.
Bäst att tvätta händerna när man tagit i en stormhatt. Bild: Intermountain Forest Service, USDA, Wikimedia Commons
Båda arterna är så giftiga att det kan vara farligt att slicka på fingrarna om man har tagit i växten. Den som hanterar växten bör definitivt aldrig äta något utan att först ha tvättat händerna grundligt. Själva beröringen av växten är emellertid inte farlig eftersom giftet inte tränger genom huden.
Nordisk stormhatt växer vilt i norra och mellersta Sverige. Ofta hittas den längs fjällbäckar och på stränder i Norrlands skogsland. På övergiven odlingsmark kan den bilda mycket stora bestånd. Trädgårdsstormhatt odlas som prydnadsväxt i trädgårdar. Den kan även påträffas förvildad i anslutning till gamla trädgårdar.
Stormhattarna är perenna och 1-3 meter höga. Blommorna är vita eller blå och har formen av hjälmar eller upp och nedvända krukor.
Odört och sprängört
Odört och sprängört (Conium maculatum och Cicuta virosa) är två besläktade växter som (liksom stormhattarna) är så pass giftiga att man måste vara försiktig efter att ha hanterat dem.
Odört (Conium maculatum), på bilden, kan förväxlas med hundkex.
Enbart kontakt är inte farligt eftersom giftet inte tränger genom huden, däremot kan det vara farligt att slicka på fingrarna eller hantera matvaror efter kontakt med odört eller sprängört.
Båda arterna liknar, och kan därmed förväxlas med, vissa ätliga växter (morot, palsternacka, hundkex) och även arter som används som kryddor (körvel, koriander). Förväxlingsrisken ökar också eftersom vare sig odört eller sprängört sägs smaka illa. Odört är relativt ovanlig i södra Sverige men förekommer längs kusterna. Den hittas främst vid bondgårdar och i trädgårdar. Sprängört är ganska vanlig i nästan hela landet. Sprängört växer bara på blöt och sumpig mark.
Sprängört (Cicuta virosa) växer i närheten av vattendrag och kan vara mycket farlig för betande djur.
Brännässla (Urtica dioica) har brännhår på stam och blad. Vid beröring avger brännhåren ett nervgift som ger upphov till sveda som efter några timmar övergår i klåda.
Brännässla (Urtica dioica) har brännhår som avger nervgift vid beröring.
Besvären varar sällan mer än ett dygn. Mängden brännhår på brännässlorna varierar kraftigt mellan olika bestånd. Plantor som blivit plockade eller betade brukar efteråt producera fler brännhår som försvar. Det innebär att brännässlor i trädgårdar ofta är obehagligare att komma i kontakt med än brännässlor i skogen.
Brännässla är vanlig i hela landet. Plantorna trivs bäst i näringsrik jord och den påträffas därför främst runt bondgårdar, på åkermark och i trädgårdar. Brännässlor är betydligt vanligare i jordbruksbygder än i skogsbygder.
Analysmetoderna har tidigare bara validerats mot simulerade data, men docent Anders Eklund vid institutionerna för datavetenskap respektive medicinsk teknik, påpekade redan i sin doktorsavhandling 2012 att resultaten inte alltid är tillförlitliga.
De statistiska metoder som används bygger på en mängd antaganden och är ett eller flera antaganden fel blir resultatet fel. Kritikerna inom forskarvärlden hävdade då att det visserligen kan uppstå fel om man analyserar data från en enda person, men att felen jämnar ut sig i gruppanalyser.
Gjorde tre miljoner jämförelser
Anders Eklund föreslog i sin avhandling en annan metod där man gör få antaganden och istället utför betydligt flera beräkningar – tusen gånger fler – vilket ger ett betydligt säkrare resultat. Med hjälp av moderna grafikkort kan beräkningstiden hållas nere så att metoden blir praktiskt användbar.
Anders Eklund använde nu de gängse analysmetoderna och jämförde 20 friska med 20 andra friska personer. Det borde med andra ord inte ha blivit någon skillnad, eller i alla fall bara de 5 procent som slumpen består oss med. Totalt gjorde han tre miljoner jämförelser av slumpmässigt valda grupper med data från 499 friska personer.
– Skillnaderna var betydligt större än fem procent och hamnade runt 60 procent i det värsta fallet, säger Anders Eklund.
Fick ner beräkningstiden från 10 år till 20 dagar
Det betyder att analyserna kan ha visat positiva resultat där det inte skulle ha varit några positiva resultat och därmed indikerat hjärnaktivitet där det inte fanns någon aktivitet.
Han har även analyserat samma dataset med sin mer beräkningstunga metod och fick då en betydligt bättre överensstämmelse, med skillnader i de förväntade fem procenten av fallen.
– Tack vare de moderna grafikkorten kan man utföra stora beräkningar. Det skulle ta 1000 gånger längre tid att göra beräkningarna i en vanlig dator, men tack vare grafikkorten fick jag ner beräkningstiden från 10 år till 20 dagar, berättar Anders Eklund.
– Har man ägnat månader åt att samla in data till stora kostnader borde man vara mer intresserad av att låta analysen ta tid så att den blir korrekt, säger han.
Hittade inga fel i beräkningarna
En amerikansk forskargrupp har också upprepat hans beräkningar. Anders Eklund, Hans Knutsson, professor vid Institutionen för medicinsk teknik, och kollegan vid University of Warwick i Storbritannien valde också att lägga ut en så kallad preprint på arXiv för att forskarvärlden skulle få möjlighet att komma med invändningar.
Men inga fel har hittats i Anders Eklunds beräkningar och nu publiceras resultatet av hans forskarmöda i den ansedda amerikansk vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS.
– Det känns verkligen jättebra, det är ett erkännande och jag hoppas att vi får igång en diskussion i forskarkretsar kring hur vi validerar modeller. Idag finns både tillgänglig data att validera mot och beräkningskraft nog att utföra beräkningarna.
Hur många av alla studier om gjorts med fMRI behöver göras om?
– Det går inte att svara på, en del av dem är gjorda för 10-15 år sedan och det är inte säkert att grunddata finns kvar. Det viktiga är att forskarna tänker sig för vilken metod de använder i fortsättningen, säger Anders Eklund.
Forskningen har finansierat av LiU-satsningen inom neuroekonomi, av Vetenskapsrådet och genom europeiska ITEA 3.
Hittills har klimatet ensamt fått förklara hur de första människornas livsmiljö i Östafrika gick från sluten skog till de öppna, vidsträckta gräsmarker som finns där än idag. Men nya data och jämförelser av tusentals fossil berättar en delvis annan historia. De visar att rovdjursfaunan förändrades långt före växtätarna och en sådan ”top-down-effekt” tyder på mer än en klimatförändring.
Konkurrens av människan Forskarna bakom den nya studien föreslår att det var de tidiga människorna i vårt eget släkte som konkurrerade ut andra rovdjur, vilket gav fler växtätare och därmed högre betestryck och öppnare marker. Stora förändringar i det afrikanska landskapet sammanfaller med uppkomsten av de första teknologiskt sofistikerade människorna (Homo erectus eller Homo ergaster), för knappt 2 miljoner år sedan.
– De tidiga människorna jagade knappast stora växtätare själva, utan förmodligen parasiterade de på andra rovdjur, säger Lars Werdelin, professor i paleobiologi vid Naturhistoriska riksmuseet, vars data från över 20 års forskning på utdöda rovdjur ingår i studien.
– En enda människa förmår inte mycket mot till exempel en stor, sabeltandad katt, men en hel flock människor som samarbetar, med stenar och andra vapen i händerna, kunde skrämma bort den och stjäla dess byte, säger Lars Werdelin.
Specialisterna gick under Så gick Östafrika från att ha ett tjugotal stora, högt specialiserade rovdjur till att bara ha sex stora rovdjur idag, varav alla, utom den starkt hotade geparden, är ekologiska generalister, som kan överleva under vitt skilda omständigheter.
– Det var bara de rovdjur som kunde anpassa sig till människans närvaro som klarade sig, säger Lars Werdelin.
Forskarna har också gjort en så kallad ekometrisk undersökning av växtätarnas tänder. Tänderna avslöjar vilken typ av växter som djuren ätit och ger därmed indirekt en uppfattning om klimatet. Resultaten visar att nederbörden och temperaturen i den här delen av världen var stabila, samtidigt som djurlivet förändrades dramatiskt.
– Våra resultat visar att klimatet inte är allt. Det samspelar alltid med biologiska processer, vilket gör effekterna svåra att förutsäga. Det är något som är viktigt att ha i minnet även när vi blickar framåt från vår egen tid, säger Lars Werdelin.
Kontakt: Lars Werdelin, Professor i paleobiologi, Telefon: 070 341 11 38, E-post: lars.werdelin@nrm.se
En ny VTI rapport redovisar övergripande resultat av åtgärder som genomförts inom Trafikverkets projekt ”Säker framkomlighet” när det gäller räffling och mötesseparering av vägar. Syftet med projektet har varit att förbättra framkomlighet och trafiksäkerhet, främst på befintliga tvåfältsvägar med hastighetsgräns 90 km/tim.
Räffling av vägar minskar antalet olyckor
– Att införa mitträfflade vägar har resulterat i att antalet dödade och svårt skadade i singelolyckor minskat med 24 procent på vägsträckor mellan korsningar, säger Anna Vadeby, forskare på VTI.
Totalt sett över alla olyckstyper har antalet dödade och svårt skadade på vägsträckor mellan korsningar minskat med 15 procent. Resultaten visar också att spårbildningen inte påverkats av mitträffling.
– En nackdel med räfflor är att de skapar ljud när man kör över dem. Ett alternativ för att minska det externa bullret är att använda så kallade sinusräfflor, men vi rekommenderar ytterligare studier kring effekten för förare av tunga fordon, säger Anna Vadeby.
Resultaten för räffling av vägrenen på motorväg visar att antalet dödade och skadade i singelolyckor minskat med cirka 25 procent. Totalt sett har antalet dödade och svårt skadade minskat med cirka 12 procent.
Mötesfria vägar räddar många liv På nästan alla av de ombyggda sträckorna har hastighetsgränsen höjts från 90 km/tim till 100 km/tim i samband med ombyggnaden, trots detta har olyckorna minskat. För de mötesfria vägarna, så kallade 2+1-vägar med räcke, har antalet dödade och svårt skadade minskat med 71 procent och antalet personskadeolyckor med 36 procent på länk, det vill säga på vägsträckor mellan korsningar.
– Vi har också studerat det totala utfallet för länk och korsning vilket visar att antalet dödade och svårt skadade minskat med 62 procent. Det statistiska underlaget är än så länge för litet för att det ska gå att dra långtgående slutsatser och fortsatt uppföljning rekommenderas för säkrare resultat, men siffrorna indikerar mycket goda resultat.
På gles 2+1-väg ser forskarna en tydlig effekt där spårdjupstillväxten genomgående är större än för vanlig väg. Studien avseende framkomlighetseffekter visar att andelen tung trafik är en viktig faktor att beakta i utformningen av mötesfria vägar. Dessutom borde andelen tung trafik tas med i beaktande vid val av längd på omkörningsfält.
Projektet ”Säker framkomlighet”
Säker framkomlighet pågick under åren 2013 till 2015. Åtgärderna som studerats av VTI är frästa mitträfflor på 2-fältsvägar, vägrensräffling på motorväg, smala mötesfria vägar (”gles 2+1-väg med räcke”) och riktningsseparerade vägar (2+1 med målad/räfflad mitt). Trafiksäkerhetseffekter redovisas för samtliga åtgärder och spårdjupsutveckling redovisas för 2-fältsvägar med frästa mitträfflor, smala mötesfria vägar och riktningsseparerade vägar. För de mitträfflade vägarna har även effekter och konsekvenser av olika räffeltyper avseende buller studerats och för de mötesfria vägarna ingår framkomlighetseffekter av körfältsindelning i analysen. Uppdragsgivare är Trafikverket.
Längs grusvägen närheten av ett nytt kalhygge ligger travarna med stockar och väntar på timmerbilen; en bild snart sagt alla svenskar är bekanta med. Vad lika många har sett, men kanske inte reflekterat över, är att det ofta finns två travar.
En stor, med friska sågytor av färsk ved, och en mindre, där sågytorna har bruna missfärgningar eller stora ruttna hål rakt in i stocken. En mindre hög visserligen, men ändå betydligt större än vad skogsägaren skulle önska. Denna hög innehåller nämligen nästan uteslutande stockar rötade av rotticka, Heterobasidion annosum, svensk skogsindustris största gissel.
Infekterar färska stubbytor
Denna svamp återfinns i runt 15 procent av landets avverkade granar och gör rotstocken värdelös som timmer. Rottickan infekterar färska stubbytor och vandrar sedan ner i rotsystemet, för att via rotkontakter sedan ta sig upp i angränsande, friska träd och röta dem från insidan. Ofta märks inte skadan förrän trädet fälls.
Rottickan är skogsindustrins fiende nummer ett. Bild: James Lindsey at Ecology of Commanster [CC BY-SA 2.5 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.5) or CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia CommonsTräden är dock inte hjälplösa, utan försvarar sig mot svampangreppen efter bästa förmåga. Detta sker på många sätt samtidigt, bland annat genom att kemiskt förgifta miljön för svampen och genom att attackera själva svampen med exempelvis cellväggsnedbrytande enzymer.
Den totala motståndskraften är kvantitativ; det vill säga, aldrig vare sig obefintlig eller total, utan utspridd över en gradient där några träd är mycket känsliga, några mycket resistenta, och de allra flesta någonstans däremellan. Resistensen är dessutom genetiskt betingad, vilket gör att avkomman till motståndskraftiga träd också kan förmodas vara motståndskraftiga.
Varianter av resistensgen
Detta gör att det för en granskogsägare vore synnerligen intressant att på ett tidigt stadium kunna identifiera särskilt motståndskraftiga individer, exempelvis via dna-analys. Ett viktigt steg mot detta mål togs 2014, då forskare från bland annat institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU lyckades identifiera ett antal områden i granens arvsmassa som betydelsefulla för motståndskraften mot tillväxt av rotticka i trädets ved.
Ett av dessa områden innehöll en gen som kallas PaLAR3, vars slutprodukt, flavonoiden catechin, tidigare sammankopplats med motståndskraft mot olika skadegörare och sjukdomar i gran. Bland annat har man under infektionsförsök med rotticka sett att särskilt resistenta granar både uttrycker PaLAR3 starkare och producerar mer catechin än de mindre resistenta. I en ny artikel från samma institution har denna gens betydelse för rottickeresistensen undersökts närmare.
Miguel Nemesio-Gorriz är artikelns huvudförfattare:
– Studiens huvudsakliga fokus har varit att ta reda på om det finns olika varianter, alleler, av denna gen hos gran, och om i så fall dessa varianter bidrar olika till rottickeresistensen. Med dna-analyser undersökte vi 773 individer från fyra nordeuropeiska populationer och fann då två dominerande alleler, PaLAR3a och PaLAR3b. PaLAR3a var ungefär fyra gånger vanligare än PaLAR3b i alla populationerna.
Eftersom granen har två kopior av varje kromosom, kan varje individ vara antingen heterozygot (olika alleler på kromosomerna, PaLAR3a/PaLAR3b) eller homozygot (samma allel på båda, PaLAR3a/PaLAR3a eller PaLAR3b/PaLAR3b) för den aktuella genen. För att undersöka genens betydelse, samlade Miguel och hans kollegor in sammanlagt 42 individer, 14 var av de tre möjliga genotyperna, och genomförde infektionsförsök med rotticka på dem, där svampens tillväxthastighet i granveden uppmättes.
Stor skillnad i motståndskraft
– Det visade sig att 3a/3b-heterozygoterna och 3b/3b-homozygoterna var i genomsnitt 27 procent mindre mottagliga för rottickeinfektion än 3a/3a-homozygoterna, säger Miguel Nemesio-Gorriz.
– Alltså är 3b-allelen dels dominant över 3a, och dels betydelsefull för motståndskraften. Vi mätte också mängden av PaLARs slutprodukt, catechin, och kunde se att det fanns i högre halter i 3b/3b-homozygoterna än i 3a/3a. För att illustrera betydelsen av detta odlade vi svampen på medium berikat med motsvarande halter av catechin. Det visade sig då att svampen växte ungefär hälften så fort när koncentrationen motsvarade 3a/3a som den gjorde i helt catechinfri miljö, men dubbelt så fort som när halten catechin var lika hög som i 3b/3b. Detta stärker slutsatsen att de högre catechinnivåer som PaLAR3b-allelen ger gör träden mer motståndskraftiga.
Miguel Nemesio-Gorriz och hans kollegor gick sedan vidare med att studera skillnaderna mellan de två allelerna, för att utröna den bakomliggande orsaken till den större motståndskraften i 3b-varianten.
– Vi kunde se att skillnaden i sekvens mellan allelerna var mycket liten, och vi har ingen anledning att tro att den innebär någon skillnad i egenskap hos proteinet de kodar för. Det verkar därför troligt att den större motståndskraften hos PaLAR3b enbart härrör från skillnader i uttrycksnivåer, det vill säga hur aktivt respektive allel utnyttjas.
Molekylär markör för skogsförädlare
För att gå till botten med den saken infekterade forskarna de 14 3a/3b-heterozygoterna med rotticka, och mätte uttrycket av båda allelerna. Det visade sig då att 3b-allelen uttrycktes sju gånger högre än 3a. En viktig faktor för en gens uttrycksnivåer är dess så kallade promotorsekvens, vilket är ett område i anslutning till genen till vilket de transkriptionsfaktorer som sedan utför själva uttrycket binder. Vilka dessa faktorer är påverkar genens slutliga uttrycksnivå, varför olika promotorsekvenser har stor inverkan på hur aktiva generna är.
Docent Malin Elfstrand är en annan av artikelns författare:
– Vi jämförde promotorsekvenserna för de båda allelerna, och hittade tydliga skillnader, säger hon.
– Mer specifikt har PaLAR3a tre sektioner av ett visst område i sin promotor, medan PaLAR3b bara har en. Detta påverkar vilka transkriptionsfaktorer som kan binda dit, och därmed de slutliga uttrycksnivåerna. Vi tror att det är denna skillnad i promotorsekvens som gör att träd med PaLAR3b-allelen är mer motståndskraftiga mot rottickeinfektioner än de med PaLAR3a-allelen. Det finns alltså anledning att tänka sig att denna sekvens skulle kunna utgöra en bra molekylär markör för skogsförädlare som vill sålla bort 3a/3a-homozygoter från sina populationer.
Skogsbränder har blivit allt vanligare i det norra barrskogsbältet och fortsatta klimatförändringar förväntas förstärka trenden. Följderna av dessa bränder kan förvärras av den omfattande dränering av torvmarker som har gjorts för att öka trädens tillväxt. Stora mängder inlagrat kol kan släppas ut i atmosfären, då elden kan pyra djupt nere i torven och är svår att släcka.
Världens torvmarker lagrar nästan lika mycket kol som det som finns i atmosfären och utgör ett viktigt ekosystem för många växt och djurarter. Dessa våtmarker förblir normalt fuktiga även under torkperioder, men när de dikas ut kan även torvmarker torka ut, och samtidigt blir torven mer kompakt och energität. Uppemot 1 miljon hektar torvmark har dikats för ökad skogsproduktion i Sverige, och i Finland och Ryssland handlar det om ännu större arealer. De stora skogsbränderna i Ryssland 2010 tyder på att bränder i dikade torvmarker i norr kan vara lika problematiska som dem som förekommit i tropiska torvmarker som dikats för till exempel oljepalmsodling.
Många skäl att återställa torvmarker Nu har det för första gången gjorts vetenskapliga beräkningar av brandrisken i dikade och naturliga torvmarker. Beräkningarna gäller dels hur det ser ut idag, dels i ett framtidsscenario med förändrat klimat. Dessutom visar studien hur restaurering av torvmarker kan minska risken för djupa bränder. Studien har gjorts av Gustaf Granath från Sveriges lantbruksuniversitet i samarbete med kollegor i Kanada och publicerades idag i Natures tidskrift Scientific Reports.
Forskarna beräknar att cirka 200 ton kol per hektar går upp i rök vid en brand i en dikad torvmark, vilket motsvarar mer än 500 års kolinlagring i torvmarken.
När ett klimatscenario för 2040–2060 testades, visade det sig att mängden tillgängligt vatten kommer att minska i de områden där dikningen är som mest utbredd (norra Europa, inklusive västra Ryssland), vilket gör dessa dikade torvmarker extremt utsatta för brand i framtiden. Forskarna menar att detta är något som måste beaktas framöver.
– Det finns många skäl att restaurera dikade torvmarker, säger Gustaf Granath. Man vill till exempel få torvmarken att åter börja lagra in kol i torven och återställa ett viktigt habitat för växter och djur. Risken för en katastrofal brand kan dock vara ett ännu viktigare skäl, då en brand medför en stor omedelbar kolavgång och dessutom kan förstöra torvmarkens naturvärden under lång tid.
Gustaf Granath under fältarbete i en hårt brunnen dikad torvmark i Hälleskogsbrännan, Västmanland. Foto: Joachim Strengbom
Enkla åtgärder minskar risken Studien visar att relativt små åtgärder, såsom att dämma upp diken och ta bort skogen, effektivt minskar brandrisken. Framförallt gäller detta om torvmossor (vitmossor) etablerar sig, då dessa mossor effektivt bevarar torvens fuktighet.
Sverige drabbades 2014 av en stor skogsbrand i Västmanland vilket kanske gav en blick in i framtiden.
– Vår studie stämmer bra överens med hur det brann i orörda och dikade torvmarker i Västmanland. Jag har själv gått i områden där dikade torvmarker har brunnit ända ner till mineraljorden. Restaurering av torvmark medför såklart framtida produktionsbortfall för skogsägaren, men detta är frågor som måste diskuteras i Sveriges klimatanpassning, avslutar Gustaf Granath.
69 ungdomar dödades på Utøya av Anders Behring Breivik. Samma dag som attentaten skickade Breivik ut ett politiskt manifest till 1000 personer där han utförligt beskrev sin politiska övertygelse. Norska och svenska forskare har gått igenom 15000 texter som skrevs efter dåden och förvånansvärt få handlar om Breiviks politiska motiv.
– Diskussionen handlar mer om Breiviks person, är han galen eller inte? Att han, trots att han är norsk, inte känns som en ”riktig” norsk, säger Kerstin von Brömssen, forskare vid Högskolan Väst.
Hon har intervjuat studenter i Sverige och Norge och frågat dem om deras minnen från terrorattentaten.
Ingen pratar om Breiviks politiska budskap
– De kommer ihåg att de pratat om det i skolan när det hänt. De minns händelsen som en kris med mycket sorg men inte som en politisk fråga. De har inte pratat om Breiviks politiska budskap i manifestet, varken direkt efteråt eller senare. Många tror att det beror på att det är för tungt att prata om.
Samtidigt berättar ungdomarna i intervjuerna att de hittar liknande politiska budskap på nätet och att innehållet känns väldigt extremt, till exempel på Facebook.
– Med tanke på att internet var en del i Breiviks radikalisering, är det oroväckande att ungdomar utsätts för den här typen av budskap utan att det finns någon motviktsdiskussion i skolan om detta, Säger Kerstin von Brömssen.
1800 meddelanden skickades till Breiviks Facebook-konto
Hans Lödén är forskare vid Karlstads universitet och han har analyserat minnestexter som fanns vid minnesplatserna efter attentatet. Han berättar att reaktionerna i de texterna var enhälligt fördömande. Samtidigt fanns det exempel på en annan typ av budskap:
– Mellan klockan tio på kvällen samma dag som dåden, när Breiviks identitet blev känd, och fram till klockan sex på morgonen efter, då polisen stängde hans Facebook-konto, skickades 1800 meddelanden till kontot. I flera av dem visades support för Breivik och man ville se fler aktioner.
Även i forskarnas intervjuer utkristalliserar sig en spänning mellan demokratiska värden och kritik mot invandring. Många av ungdomarna känner någon som tycker att det är för många invandrare i landet. De hänvisar till kända bloggare med en högerradikal agenda och även Fremskrittspartiet. Däremot är det aldrig någon som öppet säger att de själva är kritiska.
Fattas en diskussion om dagens ideologier
– Med tanke på de här tendenserna och med det aktuella politiska landskapet i Europa, känns det avgörande att det finns en kritisk diskussion om dagens ideologier och rasismen som breder ut sig, säger Kerstin von Brömssen
– Hur blir ungdomarnas kollektiva minne när man i Norge inte pratar om terrorattentaten och särskilt inte i politiska termer? Hur påverkar det ungdomarnas världsbild och värderingar?
Kerstin von Brömssen och Hans Lödén föreläste under en internationell forskningskonferens om ungdomar, NYRIS, som hölls på Högskolan Väst den 15-17 juni 2016.
I forskargruppen ingick också Sidsel Lied och Geir Skeie från Norge. Forskarna ville skriva en utbildningsbok för skolan om så kallade kritiska händelser med terrorattentaten som konkret exempel men tillfrågade förlag i Sverige och Norge bedömde den befintliga marknaden som för liten.
– Det är vilka resurser dina vänner har som är viktigt i första hand, inte vart de råkar komma ifrån eller var deras föräldrar är födda, säger Jens Rydgren som är professor i sociologi vid Stockholms universitet.
Om en ung persons nära vänner är arbetslösa eller inte har samband med om hen själv är arbetslös, och det har även vilket nätverk av yrkesverksamma personer hen har. I studien jämförs tre stora befolkningsgrupper med slumpmässigt valda personer födda 1990 som är boende i Sverige.
En grupp består av personer med bakgrund i Iran, en i före detta Jugoslavien och en med bakgrund i Sverige. Anledningen till att just Iran och före detta Jugoslavien undersöks är att båda är stora grupper i Sverige som har funnits här i generationer.
Social klass mer avgörande än svenskfödda vänner
Att ha ett personligt nätverk med yrkesverksamma innebär en minskad risk för arbetslöshet för alla tre grupperna, men framförallt för dem med iransk bakgrund. Den gruppen har också det starkaste nätverket inom olika yrken. Den ex-jugoslaviska gruppen är välintegrerad i det att de har många vänner med två svenskfödda föräldrar – samtidigt som många av dem bor i socioekonomiskt svaga områden.
– Problemet är att de svenska vännerna är arbetslösa och resursfattiga. Så det hjälper inte deras livschanser. Där handlar det snarare om social klass, säger Jens Rydgren.
Jens Rydgren menar därför att en viktig fråga i sammanhanget är den om integration mellan olika samhällsklasser. Han menar att den frågan ofta glöms bort i den mediala och politiska diskussionen, där integration över de etniska gränserna lyfts fram som en viktig lösning på samhällsfrågor som denna.
Iranska gruppen mer resursstarka än ex-jugoslaverna
För gruppen med iransk bakgrund finns inget samband alls mellan att vara arbetslös själv och att ha arbetslösa vänner, i motsats till gruppen med ex-jugoslavisk bakgrund där sambandet är starkt.
– Det kan hänga ihop med att den iranska gruppen är mer resursstark än vad den med bakgrund i före detta Jugoslavien är. Jag tror att den iranska gruppen mer effektivt kan mobilisera familj och utvidgad släkt, och därigenom hitta jobb, men det behövs mer forskning för att undersöka den teorin på djupet, säger Jens Rydgren.
Studien Social Capital, Friendship Networks and Youth Unemployment in Sweden är en del av forskningsprojektet Lifeincon. Syftet med projektet är att studera betydelsen av socialt kapital och resurser i omgivningen för människors livschanser över tid. Studien är författad av Martin Hällsten, Christofer Edling och Jens Rydgren.
Kontakt: Jens Rydgren, professor i sociologi, tfn 08-16 31 76, mobil 073-31 27 688, e-post jens.rydgren@sociology.su.se
Bin och andra pollinatörer är avgörande för skörden av många grödor. En ganska liten effekt på pollineringen kan göra stor skillnad på vinsten, visar studien från AgriFood Economics Centre vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet.
De viktigaste pollinatörerna kan inte leva enbart på brukade fält. De behöver boplatser i närheten för att de ska vara närvarande i odlingslandskapet. Genom att anlägga boplatser för pollinatörer på sin mark kan jordbrukaren påverka hur stor skörden blir.
Utspridning är bra för både bönder och bin Den bästa effekten på pollineringen får vi om habitaten sprids ut i landskapet, i stället för att koncentreras till vissa platser. Men utspridda habitat innebär att pollinatörerna också kommer att flyga till kringliggande gårdar. Därför kan det vara lockande att placera habitaten så att flödet till andra gårdar blir så litet som möjligt. Skulle alla jordbrukare agera så blir den totala pollineringen i odlingslandskapet lägre.
– Om habitaten koncentreras får vissa fält ett underskott av pollinering, fortsätter Mark Brady. I verkligheten gör många jordbrukare redan mycket för att gynna biologisk mångfald på sin mark, men att samarbeta kring pollinering är ovanligt.
Gynna bin ur ett landskapsperspektiv
Det allra bästa är att jordbrukarna koordinerar sig och placerar ut habitaten som om landskapet vore en enda gård. Detta kallas för ett landskapsperspektiv och är viktigt att ha när miljöeffekter sträcker sig utanför den enskilda gården. En sådan lösning skulle förvisso betyda ett stort utflöde av pollinatörer från varje gård, men ett ännu större inflöde från andra gårdar. Därför vinner alla på att anläggningen av habitat koordineras.
Så varför gör inte jordbrukarna mer för att förbättra pollinering? Problemet är att få med alla på båten.
– Den som är ensam om att skapa och sprida ut habitat gör även sina grannar en tjänst, säger Mark Brady. Om jordbrukaren inte känner sig säker på att grannarna agerar likadant kan det uppfattas som en dålig affär att göra något för pollinatörerna. Därför behövs det ett system för koordinering och uppföljning.
Om incitamenten för att anta ett landskapsperspektiv på förvaltning av habitat stärks kan bin och andra nyttiga insekter bli en vanligare syn i odlingslandskapet. Det tjänar både jordbrukarna och miljön på.
AgriFood Economics Centre är ett samarbete mellan Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet
Forskare i forskningsprogrammet EcoChange vid Umeå universitet har använt Råneälvens mynningsområde för att studera bakteriernas roll i kustområdena nu och i framtiden.
Bakterier är så små att du knappt kan se dem ens genom mikroskop. En enda liten milliliter havsvatten kan innehålla miljontals bakterier. Deras naturliga roll i marina ekosystem är i första hand att bryta ner och återvinna organiskt material.
Det finns stora mängder organiskt material i havsvatten, speciellt i älvarnas mynningsområden. Under vårfloden kan man till och med se det brunfärgade älvvattnet blanda sig med havsvatten. Den bruna färgen orsakas av organiskt material som har sitt ursprung på land. Det organiska materialet absorberar ljus, vilket förklarar färgen.
Mer kol gynnar bakterierna
– Tidigt på våren ökar mängden organiskt material i kustzonen, och bakterierna som lever på detta material frodas. Kolet i det organiska materialet används av bakterierna till att bygga biomassa, som sedan överförs till högre nivåer i näringskedjan, eller till bakteriernas egen ämnesomsättning och andning, säger Daniela Figueroa, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
Det finns många rapporter om förväntade förändringar i de marina ekosystemen på grund av klimatförändringarna. Effekterna kommer att bli som allra störst i subarktiska områden, såsom Bottenviken. Både nederbörd och tillrinning till havet från älvarna kommer att öka, och därigenom även mängden organiskt material i kustzonen. Detta kommer att gynna bakterierna, samtidigt som växtplankton kommer att missgynnas av konkurrens om näring med bakterierna och av försämrade ljusförhållanden i vattnet.
För att undersöka vad detta kan få för effekter på ekosystemet gjorde en grupp EcoChangeforskare en serie mätningar av bakterieproduktion i den allra nordligaste delen av Bottenviken. Området som studerats är beläget i mynningen av den oreglerade Råne älv.
Bakteriebaserad födoväv mindre effektiv
Här har den övervägande delen av det lösta kolet i vattnet sitt ursprung på land. Det lösta kolet konsumeras av bakterierna i kustvattnet, och bakterieproduktionen är tre gånger högre än växtplanktonproduktionen. Med andra ord är födoväven i området tydligt bakteriebaserad. Studien visade att en bakteriebaserad födoväv är mindre effektiv jämfört med en födoväv som i huvudsak baseras på växtplankton.
Hur effektiv födoväven är beror på hur mycket energi som krävs för kolet att flyttas från den lägsta trofiska nivån till de högre nivåerna, såsom fisk. Om födoväven har bakterier som bas kommer stegen i födoväven att bli fler jämfört med en födoväv baserad på växtplankton.
Förklaringen är att bakterierna är så små att endast mycket små organismer kan äta dem. I en bakteriebaserad födoväv blir stegen därför fler innan kolet når de högre nivåerna. Eftersom energiförlusterna är stora för varje nivå i födoväven blir effektiviteten lägre. Studierna i Bottenviken visar hur situationen kommer att bli i en framtida, klimatförändrad Östersjö. Mer bakterier, och mindre fisk.
Kontakt: Daniela Figueroa, forskare, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 072-7215991 E-post: dani.ale.figueroa@gmail.com
I en studie, från Uppsala universitet planterade forskarna mer än 180 000 frön från italienska och svenska plantor och korsningar dem emellan, i både Italien och i Sverige.
– Den lokala populationens etableringsframgång var 3-10 gånger högre än den främmande populationens. Det gjorde att de lokala fröna gav betydligt fler reproducerade plantor än vad de främmande fröna gjorde. Det här gällde på båda växtplatserna, säger Froukje Postma, doktorand vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet.
Italienska frön behövde längre somrar
Genom att studera korsningar mellan svenska och italienska populationer av Backtrav visade forskarna att genetiska skillnader i groningsegenskaper kunde förklara en stor del av skillnader i etableringsframgång. Särskilt kraftig effekt kunde kopplas till mutationer i en gen som visats påverka groningskrav i tidigare laboratorieexperiment. Det är första gången som man kunnat visa att genetiska skillnader i frö- och groningsegenskaper ger lokala populationer en fördel.
Forskare vid Uppsala universitet har tidigare undersökt backtrav från olika växtplatser, i Italien och i Sverige, som representerar artens sydligaste och nordligaste växtområden i Europa. De studierna visade att det var stor skillnad mellan hur lång tid som fröna behövde eftermogna, och att det kan kopplas till klimatförhållandena där de växer.
Frön producerade av italienska populationer behöver mycket längre tid på sig för att eftermogna än vad svensk frön behöver. Det är gynnsamt eftersom sommaren är lång och het i Italien och det därför dröjer upp till ett halvår från frömognad till dess att förhållanden blir lämpliga för groning.
Fröegenskaper avgörande för växters klimatanpassning
Studien utfördes på backtrav, Arabidopsis thaliana, en ettårig växt som är något av växtforskarnas bananfluga, det vill säga en organism vars genetik och fysiologi studerats i detalj i laboratorier världen över. Naturliga backtravspopulationer återfinns i hela Europa och representerar ett värdefullt system för att undersöka anpassningar till olika miljöförhållanden.
Att förstå hur växter anpassats till skilda klimatförhållanden är viktigt för att kunna förklara växters geografiska utbredning och effekter av klimatförändringar. De flesta studier av växters anpassning till den lokala miljön har fokuserat på etablerade växters överlevnad och reproduktion, och egenskaper som blomningstidpunkt och förmåga att klara låga vintertemperaturer. I den nya studien visas att också fröegenskaper kan ha en avgörande betydelse för växters anpassning till olika klimat.
Kontakt: Jon Ågren, professor vid institutionen för ekologi och genetik,
e-post: jon.agren@ebc.uu.se, tel: 070-643 63 64, 018-471 28 60
Froukje Postma, doktorand vid institutionen för ekologi och genetik,
e-post: froukje.postma@ebc.uu.se, tel: 018-471 28 65, 070-066 15 16
Tidigare har man inte vetat hur samtidig behandling med flera läkemedel påverkar varandra och patientens tillfrisknande, utan behandlat alla med en standarddos. Det kommer man kunna slippa göra nu, säger Elin Svensson vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala universitet.
– Det här kan hjälpa läkarna att dosera medicinerna rätt, så att patienterna får så stor nytta som möjligt av TBC behandlingen. De som har HIV har ibland fått avbryta eller byta ut en fungerande HIV-behandling under tiden som de behandlas mot multiresistent TBC.
Verksamma ämnet bedakilin
Den medicin som Elin Svensson har undersökt doserna för, är det verksamma ämnet bedakilin, en ny antibiotika som används till att behandla multiresistent TBC. För att behandlingen ska fungera krävs att 3-4 andra läkemedel ges samtidigt. Det saknas fortfarande mycket kunskap om bedakilin och dess biverkningar.
Tuberkulos är den infektionssjukdom som skördar flest människoliv i världen just nu, uppskattningsvis en och en halv miljon under 2014. En av 20 av alla dem som får tuberkulos är infekterade av en sorts tuberkulosbakterier som är resistenta mot de vanligaste och mest effektiva läkemedlen, så kallad multiresistent tuberkulos. Bara hälften av dessa patienter botas i dagsläget. De flesta av fallen finns i Asien och Östeuropa.
Elin Svensson har tagit fram farmakometriska modeller som kan användas för att bättre beräkna dosen bedakilin som patienterna ska få. Det handlar ofta om patienter som har både HIV och multiresistent TBC.
– Det här blir en ny länk mellan doser och läkemedelskoncentrationen och även mellan läkemedelskoncentrationerna och effekten. Hur mycket bedakilin behöver patienten för att bli frisk inom en viss tid? Vilken effekt ger olika exponeringsnivåer?
Vanligt att tappa hörseln under behandlingen
Standardbehandlingen av multiresistent tuberkulos är lång – upp till två år, den har dålig effektivitet och orsakar många och obehagliga biverkningar, till exempel är det vanligt att patienter förlora hörseln. Behovet av nya, bättre mediciner är alltså akut. Trots att det finns en stor osäkerhet kring effekter och bieffekter av bedakilin är medicinen ett av de mest lovande alternativen just nu.
En möjlighet med de nya beräkningsmodellerna är att patienten kan få en justerad dos bedakilin beroende på vilka andra läkemedel just den patienten tar. I studierna har Elin Svensson använt data som delats genom EU-samarbetet Predict-TB. Information om när, var och hur patienter har tagit medicinen, tillsammans med uppgifter om blodprov, ålder, vikt har använts för att ta fram matematiska modeller som beskriver koncentrationer och effekter kronologiskt över behandlingstiden.
Hur ett läkemedel tas upp, fördels och renas ut från kroppen brukar kallas läkemedlets farmakokinetik. De mätbara effekter som ett läkemedel ger, önskade eller oönskade, kan kallas farmakodynamik. I farmakometri kombineras de båda med matematiska modeller som samtidigt kan representera både den typiska farmakokinetiken och/eller farmakodynamiken och innehålla variationer till exempel mellan individer eller från dag till dag.
Modell för bättre dosering
I Elin Svenssons avhandling, som lades fram i maj, presenteras en modell som beskriver farmakokinetiken av bedakilin och en av de viktigaste nedbrytningsprodukterna som kroppen skapar från bedakilin, metaboliten M2, i patienter med multiresistent tuberkulos.
Modellen kopplades sedan till en nyutvecklad effektmodell som beskriver hur patienternas bakterienivåer minskar under behandlingen. Denna modellbaserade analys är den första lyckade beskrivningen av hur specifika bedakilinkoncentrationer påverkar hur fort behandlingen ger resultat och visar att nuvarande standarddos inte verkar ge maximal effekt.
Modellen ska nu användas för att undersöka alternativa, potentiellt bättre doseringar av detta nya läkemedel och stödja tolkning av den kliniska relevansen av kända läkemedelsinteraktioner.
– Det är väldigt viktigt att använda den bästa vetenskapen också för sjukdomar som främst drabbar människor i fattigare delar av världen. I Sverige tror många att tuberkulos är ett problem i det förgångna, men det är fortfarande en sjukdom som behöver mängder av innovativ forskning och smarta lösningar för att fler människor ska få en effektiv behandling, oavsett var i världen som man råkar vara född, säger Elin Svensson.
Kontakt: Elin Svensson, institutionen för farmaceutisk biovetenskap elin.svensson@farmbio.uu.se, telefon 018-471 44 18, 0708-47 55 71
Elin Svenssons framtagande av den nya modellen har belönats med Lewis Sheiner Student award, ett pris som delas ut årligen till minne av en av forskningsfältets grundare och går till en doktorand som presenterar riktigt bra och nydanande arbete.
Optimal funktionalitet finns inom till exempel medicin, där det kan användas för att bedöma smärta eller cancerbehandlingar. Samal Algilani är verksam inom forskargruppen NUPARC vid Örebro universitet. Där har forskarna konstaterat att optimal funktionsförmåga är grundläggande för hälsan och förmågan att klara sig bättre under åldrandet.
Optimal funktionalitet finns med som begrepp, men utan någon specifik definition. Nu har Samal Algilani med sin avhandling börjat arbetet med ringa in en allmängiltig betydelse.
– Jag är sjuksköterska och anser att de äldres subjektiva uppfattning är viktig. Det handlar om att kunna möta varje individ, och hur den personen uppfattar sitt liv här och nu, säger hon.
Bäst här och nu
Optimal funktionalitet är inte samma sak som hälsa eller livskvalitet. Det sista begreppet har många definitioner och hälsa handlar mycket om att uppnå något. Optimal funktionalitet i sin tur handlar enligt Samal Algilani om ”här och nu” och att ”vara sitt bästa jag”. Det sista uttrycket är också titeln på hennes avhandling
Den optimala funktionaliteten kan förändras snabbt. Samal Algilani exemplifierar med en 78-årig mormor som tycker om att leka med sina barnbarn. Men så bryter hon benet:
– Då har plötsligt den optimala funktionaliteten förändrats. Men det behöver inte betyda att man mår sämre. Istället för kurragömma kan mormor kanske spela spel.
Optimal funktionalitet innebär alltså inte att allt, kroppsligt och mentalt, är på topp. Det är helheten som räknas och det är den äldre själv som har makten att beskriva sin livssituation.
Självskattning av välbefinnande
Samal Algilani har i sina studier intervjuat olika grupper av äldre; en grupp aktiva orienterare, en grupp friska äldre som bor hemma och en grupp på seniorboende med behov av hjälp.
Hon har också testat en app på en datorplatta som ett sätt för äldre att uppskatta sitt välbefinnande. Deltagarna gav tekniken ett gott betyg vilket öppnar för möjligheten att använda appar kopplade till optimal funktionalitet i framtiden.
Optimal funktionalitet är i samklang med den nya patientlagen som stärker kraven på av patienten ska vara delaktig i vården. Men begreppet är ännu inte färdigt. Planen är att fortsätta utvecklingen, bland annat i samarbete med äldreorganisationer.
– Det handlar om att få ut begreppet och diskussionen. Idag händer ofta att man drar alla äldre över en kam, när gruppen i själva verket är så heterogen.För mig krossades en fördom när en 90-åring berättade att det inte var några problem med en app på plattan, säger Samal Algilani.
![Rottickan är skogsindustrins fiende nummer ett. James Lindsey at Ecology of Commanster [CC BY-SA 2.5 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.5) or CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons](https://www.forskning.se/app/uploads/2024/02/rottickan.jpg)
