Tanken till forskningsprojektet väcktes när Britta Pelters, som är universitetslektor i hälsopedagogik, började reflektera över mängden bilder, rubriker och texter i media som handlade om hälsa och dessutom innehöll religiösa metaforer.
– Vi utgick från Vanderpools religionssociologi som innefattar en omfattande lista med tio funktioner och sociala processer som karakteriserar en religion och sedan applicerade vi det på hälsa. Under studiens gång upptäckte vi att dagens förhållningssätt till hälsa passade in på alla tio punkter, berättar Britta Pelters.
Den gudomliga hälsan
I en religion måste det finnas något heligt som är extraordinärt och existentiellt meningsfullt. Världshälsoorganisationen (WHO) definierar hälsa som ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande”.
– Denna definition skildrar den perfekta hälsobilden och kan ses som en gudomlig princip. Genom hälsa har människor kontroll över något, eller de tror att de har det. Hälsa fångar på så vis upp trygghetsbehovet på samma sätt som en gudomlig kraft gör, säger Britta Pelters.
– Samtidigt kan kontrollkänslan gå till överdrift vilket leder till besvikelse, och ibland skam, över den egna kroppen, exempelvis vid sjukdom. Många blir upprörda om de drabbas av en sjukdom samtidigt som de bedömer att de har uppfyllt alla sina förpliktelser för att få en hälsosam kropp – de har tränat, ätit rätt och sovit bra et cetera. Det är inte ovanligt att man vid sjukdom tycker att kroppen har svikit.
Hälsans prästerskap
Det finns också representanter för det perfekta som kan tolkas som en form av prästerskap. Exempel på sådana är hälsobloggare och hälsovetare som gärna delar med sig av – eller predikar – om hälsoråd, såsom särskilda dieter och träningsmetoder.
– Det kanske inte alltid är så att man vill bli uppfattad som ”hälsopräst”, men det kan lätt hända att rollen läggs på en, berättar Britta Pelters.
En annan karakteristiskt religiös faktor är en omfattande världsbild. Britta Pelters menar att i det västerländska ”hälsosamhället” är det våra gener det som binder ihop allt som har med hälsa att göra.
– Idén att gener med sina inbyggda möjligheter och risker gör det möjligt för personer att hitta sin plats, syfte och öde i vårt hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande samhälle. Det implicita löftet – god hälsa leder till ett gott liv – har blivit moraliskt laddade och bär en känsla av plikt, säger hon.
Ökade risker
Att visa att man har en perfekt hälsa är också ett sätt att presentera sig för omvärlden som en duglig person. Britta Pelters menar att hälsoreligionen framför allt råder i medelklassen. Detta eftersom denna grupp ofta är beroende att presentera sig som högpresterande och värdefull för samhället. Att göra en hälsoresa kan därför också innebära att göra en klassresa.
– Men när hälsa även blir en klassfråga innebär det en risk för dem som inte passar in i den hälsosamma mallen. I ett ”hälsoreligionssamhälle” blir de diskriminerade och deras personlighet kan dömas efter deras vikt, säger Britta Pelters.
Symboler och ritualer
I hälsoreligionen är bland annat gym viktiga platser för att symbolisera de gemensamma värderingarna, förväntningarna och skyldigheterna. Gymmet kan ses som ett ”fitness-tempel” och fungerar som en plats där man prisar sin kropp med träning. Även ritualer är något som kännetecknar en religion.
– Gymmet är fyllt med ritualer, allt ifrån träningsscheman som ska följas i detalj till att vissa som tränar alltid köper en viss sorts energidryck innan träningspasset, säger Britta Pelters.
Britta Pelters hoppas att medvetenheten om denna religiösa laddning både kan avdramatisera hälsoämnet och dessutom ge nya infallsvinklar för hälsovetare som ska ut och arbeta i olika verksamheter.
– Vi vill skapa ett lite mer kritiskt förhållningssätt till alla hälsotrender. Den sköna nya hälsovärld som har vuxit fram är inte alltid helt sund.
– det heliga
– en omfattande världsbild
– moraliska värderingar
– en skyddande skärm
– frälsning/befrielse
– symboler
– ritualer
– sinnesstämning och känslor
– övertygelse om unik realism och sanning
– gemenskap
Källa: Vanderpool 2007
Forskare vid Högskolan i Gävle ska hjälpa odlare hitta odlingsbetingelser som bygger frukters eget försvar mot lagringssjukdomar, och för att uppnå detta behövs inga nya kemiska preparat.
Doktoranden Tuyet Bui har tidigare, i Belgien, deltagit i ett stort forskningsprojekt, om fruktfysiologi och mottaglighet för svampangrepp under lagringen. Tuyet spinner nu vidare på resultaten från pilotförsöken, som visar att det finns en koppling mellan väderleken som har föregått skörden och hur bra frukterna sedan kan stå emot svampangrepp.
– Och då handlar det inte bara om dagarna före skörd, utan det kan vara till och med så långt före som när blomman pollineras, säger Tuyet Bui.
Varningssystem för fruktodlare via app
Tuyet Bui förklarar att de nu samlar in väderdata kontinuerligt i flera olika odlingar i Sverige och utomlands samtidigt. Detta sätt att systematiskt gå tillbaka till hur förhållandena varit under hela odlingsperioden och att koppla det till känslighet mot lagringssvampar har inte gjorts tidigare.
Försöken i Belgien har till exempel visat att regn 21 till 42 dagar före skörd gav färre infekterade äpplen.
– Med vår hjälp kan man se nya väderlekssamband och till exempel bevattna under en tid som enligt prognosen skulle gynna fruktens lagringsduglighet om det inte skulle regna då.
Odlarna vet sedan gammalt att regn i direkt anslutning till skörd inte är bra, det är så nära i tid till skörden så dessa faktorer har man kunnat koppla ihop. Tanken är att på sikt utveckla en app så fruktodlarna själva kan få koll på hur vädersituationen ser ut och ett varningssystem för detta.
– Vi har ju väderstationerna nu och kanske utvecklas i en framtid små smarta väderstationer, som är billigare än dagens, och som man kan använda lokalt.
Röda sidan upp
Tuyet Bui upptäckte också, tillsammans med det belgiska forskarlaget, att det var skillnad på gröna och röda sidor av frukten hos vissa äppelsorter. Den röda sidan är ju exponerad för solen och hon har kunnat konstatera att den sidan har mer motståndskraft.
Rent tekniskt kan man få in mera sol i trädet genom att beskära sådant som skuggar frukten.
– Men frukterna ska inte heller få för mycket sol, i sådana fall är det viktigt med skuggning/väv.
I Sverige är vi tack vare vårt kallare klimat mindre utsatta för angrepp.
Styrkan hos svenska äpplen
I Sverige är det förbjudet att använda anti-etylen, ett preparat, som gör att frukterna åldras mycket långsammare. Eller att använda vaxbad för att de bättre ska stå emot svampangrepp och bli tåligare i transporter.
Våra äppelsorter är också anpassade för olika användningsområden. Till exempel har vi dessertfrukt med särskilt god smak, på grund av den speciella syra/sockerkvot som utvecklas under svenska förhållanden och andra sorter som lämpar sig mycket bra för till exempel ciderproduktion.
Forskningsprojektet delfinansieras av Vinnova, och utförs i samarbete med lokala odlare, Äppelriket och den belgiska fruktstationen PC Fruit i Sint-Truiden.
Kontakt:
Tuyet Bui, doktorand i biologi vid Högskolan i Gävle. Tel: 026-64 50 95, 072-213 39 69 tuyet.bui@hig.se”>tuyet.bui@hig.se
Sandra Wright, universitetsadjunkt i biologi vid Högskolan i Gävle
Tel: 026-64 82 81 sandra.wright@hig.se
Text: Douglas Öhrbom
– Om de uppfattade montessoripedagogiken som en modell för undervisningen ökade möjligheterna till egna professionella bedömningar och val. Om de däremot såg pedagogiken som en metod begränsades handlingsutrymmet, säger Per Gynther.
Avgörande för om lärarna drog nytta av det potentiella handlingsutrymmet som modellseendet innebar påverkades av kollegor, graden av reflektion och organisering av skolverksamheten.
– Exempelvis uppfattade några av lärarna att en utveckling av de arbetssätt som praktiserades innebar att de riskerade att ses som ”jobbiga” eller en sämre montessorilärare av andra lärare på skolan. Trots att dessa lärare identifierat ett behov av förändring behölls således etablerade handlingssätt.
Viktigt få syn på elevernas kunnighet Stort fokus inom utbildningen i montessoripedagogik har lagts på hur montessorimaterial ska hanteras där en viss hantering har lärts in enligt en given förlaga. Men Per Gynthers forskning kullkastar uppfattningen att lärarnas arbete med materialen skulle vara förutbestämd eller mekanisk.
– Jag visar att det inte i första hand var det inlärda förfarandet som var riktningsgivande för lärarnas handlingar utan snarare att elevens kunnighet synliggjordes i arbetet med materialen och att läraren därigenom kunde anpassa sina handlingar till elevens behov.
Samtidigt visar hans forskning på tydliga skillnader när lärarna använde sig av montessorimaterial och när de inte gjorde det.
– När lärarna saknade tillgång till material så var det tydligt att de i högre utsträckning saknade strategier för att få syn på elevernas kunnighet inom det ämnesområde som behandlades. De kunde därför inte i samma utsträckning, som när de hade tillgång till montessorimaterial, anpassa sig efter elevernas behov av stöd eller utvärdera den genomförda undervisningen.
– När det handlar om så låga halter är det viktigt att instrumenten och analysmetoden är extremt stabil, att proven kan upprepas med samma resultat, säger Dawei Deng och fortsätter:
– Mina studier visar att mätmetoden håller och med det följer stora fördelar, bland annat kräver den nya metoden inte så dyra instrument och är enklare att utföra för laboratoriepersonalen.
Detta är goda nyheter för de som önskar att arbetet med Stockholmskonventionen skyndas på. Sedan överenskommelsen 2001 har visserligen 179 länder undertecknat konventionen, men de enskilda ländernas genomförandeplaner befinner sig på olika stadier. Exempelvis redovisade Naturvårdsverket den svenska genomförandeplanen våren 2012.
Mjukare teknik ger mindre sönderfall
Den nya analysmetoden innebär, väldigt kort och förenklat, att proverna – till exempel extraherad fettvävnad eller blodprov – förångas och joniseras för att kartlägga vilka miljögifter det innehåller, samt mängd. Den gamla metoden krävde att joniseringen skedde i vakuum, den nya metoden går att utföra i normal atmosfär.
– Den nya metoden använder en mjukare teknik där ämnena, miljögifterna, inte faller sönder i lika stor utsträckning. Detta förbättrar möjligheten att mäta dessa ämnen och ger även möjlighet att spåra nya och okända ämnen.
Hösten 2012 kom Dawei Geng till Örebro universitet med ett kinesiskt stipendium i bakfickan, lockad av de goda förutsättningarna vid forskningscenter MTM (Människa-Teknik-Miljö), ett av FN:s tre referenslaboratorier för de långlivade miljögifter – bland annat dioxin och bromerade flamskyddsmedel – som Stockholmskonventionen vill begränsa.
Ungefär samtidigt etablerades Waters Center of Innovation vid Örebro universitet som innebär att universitetet fick tillgång till utrustning från Waters Corporation i Manchester och blev en aktiv part i utvecklingen av olika analytiska instrument.
Det var en lyckad kombination som gav resultat då Dawei Geng nu presenterade sin doktorsavhandling om den helt nya mätmetoden som kan detektera miljögifter ner till ett femtogram.
Stockholmskonventionen om att minska utsläppen av långlivade organiska miljögifter undertecknades 2001. Men överenskommelser på pappret blir verkliga först när de genomförs och kan mätas säkert.
– De nyliberala idéerna är starkt styrande över syftet med gymnasieskolan i dag. Den ska ha det innehåll som eleverna behöver för att kunna arbeta och skapa tillväxt på en global ekonomisk marknad. Det liv som eleven sägs kunna få är hårt knuten till elevens förmåga att utveckla sin konkurrenskraft.
Det säger Maria Terning som har studerat politiska texter, såsom propositioner, utredningar och partipolitiska inlagor, skrivna åren 1990-2009. Syftet var att se vilka föreställningar texterna skapar om gymnasieeleven och hur det inverkar på elevens utrymme att forma sitt liv.
Behålla kakan själv eller dela med sig
I avhandlingen framträder tre dominerande myter. Åren 1990-1998 talar texterna om den framgångsrika och fria eleven. I denna diskurs, som Maria Terning benämner ”befrielsediskursen”, ses eleven som en entreprenör som vill skapa ett samhälle där den enskilde har både stor individuell frihet och tar ett stort ansvar.
Den som lyckas väl ska få behålla en större andel själv. De följande sju åren, 1998-2005, dominerar i stället föreställningen att det är sociala, ekonomiska och kulturella uppväxtvillkor som styr vad eleven kan bli för någon. I denna ”nostalgidiskurs” förordas en individualiserad och solidarisk elev och en mer solidarisk utjämning mellan skilda grupper i samhället.
Stor vikt på konkurrens
Mellan 2006 och 2009 råder föreställningen att eleven har en specifik fallenhet och en position i samhället som är av naturen given. Fallenheten styr inom vilket område eleven kan bli anställningsbar. Eleven inom denna ”harmonidiskurs” ska, precis som i de andra två, vara konkurrenskraftig på arbetsmarknaden.
– Vikten av att konkurrera går igenom i samtliga texter. Det är en intressant iakttagelse om vår samtid och styr både hur det blir möjligt att forma gymnasieskolan och vilka program som eleverna borde välja, konstaterar Maria Terning.
– Inom befrielsediskursen är det de elever som visar mest kreativitet som förväntas välja de högskoleförberedande programmen för att driva företagen som skapar tillväxt för Sverige. De elever som inte utvecklar kreativiteten, som de ändå har enligt myten, förväntas välja yrkesförberedande program. De erbjuds inte de höga sociala och ekonomiska positionerna som de elever som tillvaratar sin företagsamhet.
Käkar är ikoniska och utgör utmärkande drag, inte bara hos människan utan hos alla käkförsedda ryggradsdjur. Det är inte för inte som Steven Spielberg kort och gott döpte sin skräckfilm om den människoätande vithajen till ”Jaws”.
Käkar uppkommer hos det utvecklande embryot först som en broskbåge som liknar gälbågarna. Hos hajar utvecklas denna direkt till käken hos det vuxna djuret men i embryot till en benfisk eller en människa uppkommer nya ben utanför brosket. I vår egen skalle är det dentale, maxilla och premaxilla, som utgör hela käken och bär våra tänder.
Det är universellt accepterat att dentale, maxilla och premaxilla är ett gemensamt arv hos benfiskar och tetrapoder. Samma ben återfinns hos krokodiler eller torsk, men hur såg det ut längre tillbaka?
Börjar se sambanden mellan pansarhajar och benfisk
Bara en annan grupp fiskar, de utdöda pansarhajarna, hade en liknande uppsättning käkben. Dessa ben kallas ‘gnatalplattor’ och fanns till exempel hos den jättestora pansarhajen Dunkleosteus där de utvecklades till plåtsaxliknande vassa blad. Dessa ben har dock alltid betraktats som icke-besläktade med dentale, maxilla och premaxilla. Dels var gnatalplattorna lokaliserade lite längre in i munnen och dels har den generella åsikten varit att pansarhajar och benfiskar bara är avlägset släkt med varandra.
Bilden började förändras fundamentalt år 2013 med beskrivningen av Entelognathus, ett fiskfossil från tidsperioden silur (423 år gammal) från Yunnan i Kina. Entelognathus kombinerar ett klassiskt pansarhajskelett med dentale, maxilla och premaxilla. Tillsammans med upptäckten av pansarhajsliknande drag hos några av de tidigaste benfiskarna började forskarna se ett nära samband mellan pansarhajar och benfisk. Men hur var det med käkarna? Var kom de ifrån?
Det är där det nya fossilet Qilinyu kommer in i bilden. Qilinyu, som beskrivs i en ny artikel i Science av paleontologer från Institute of Vertebrate Paleontology and Paleoanthropology (IVPP) i Beijing och Uppsala universitet, kommer från samma tidsperiod som Entelognathus och kombinerar också ett pansarhajsskelett med dentale, maxilla och premaxilla, trots att de två fiskarna bortsett från detta ser väldigt olika ut och måste ha haft olika livsstil.
Våra käkben är pansarhajarnas gamla gnatalplattor
Genom att titta på käkbenen hos Entelognathus och Qilinyu kan forskarna se att båda fiskarna kombinerar karaktären hos benfiskens käkben (de bidrar med den yttre ytan av ansiktet och den nedre käken) med pansarhajens gnatalplattor (breda bitytor innuti munnen).
En annan sak blir också uppenbar: det har diskuterats huruvida pansarhajarnas gnatalplattor representerar en inre käkbensbåge med liknande placering som benfiskarnas ‘coronoidben’ och om det var sant skulle man förväntas hitta gnatalplattor precis innanför dentale, maxilla och premaxilla hos Entelognathus och Qilinyu – men det finns ingenting där.
Den enklaste tolkningen av det observerade mönstret är att våra egna käkben är pansarhajarnas gamla gnatalplattor, lätt modifierade. Det verkar som om en påfallande stor del av vår anatomi kan spåras tillbaka, inte bara till de tidigaste benfiskarna, men bortom dem till de underliga och otympliga bepansrade fiskarna från Silurperioden.
Aktiv monitorering innebär att man inte ger aktiv behandling utan följer mannen med regelbundna kontroller och vid tecken till ökad sjukdomsaktivitet behandlar med operation eller strålterapi.
Den nu aktuella studien använde information från det Nationella prostatacancerregistret (NPCR) och undersökte aktiv monitorering som behandlingsstrategi för 32 518 män som diagnostiserats med icke-aggressiv prostatacancer i Sverige under tidsperioden 2009-2014.
Av dessa män hade 4 693 cancer av typen mycket lågrisk, 15 403 hade lågriskcancer och 17 115 män hade intermediärrisk cancer. Risktypen baseras på PSA-halt, stadium, och differentiering.
Detaljerad data om risktyp och behandlingsstrategi
Användningen av aktiv monitorering ökade under studieperioden från 57 procent till 91 procent för män med cancer av mycket lågrisk, från 40 procent till 74 procent för lågriskcancer medan användningen av aktiv monitorering för intermediärriskcancer var oförändrad, 19 procent.
Bland män mellan 50-59 års ålder som diagnostiserades med prostatacancer 2014, valde 88 procent av män med cancer av mycket lågrisk och 66 procent av män med lågriskcancer aktiv monitorering. I inget annat land finns så detaljerade data på risktyp och behandlingsstrategi.
Aktiv monitorering har på kort tid blivit den dominerande behandlingsstrategin för män med lågriskcancer i Sverige och bland män med cancer av mycket låg risk är aktiv monitorering helt dominerande.
– Våra resultat kan tjäna som en utgångspunkt för jämförelser av användningen av aktiv monitorering i andra länder säger Pär Stattin, professor i urologi vid Uppsala och Umeå universitet som lett studien.
Kontakt: Pär Stattin, överläkare och professor i urologi vid
Uppsala och Umeå universitet, tel: 073 620 52 51, e-post: Par.stattin@umu.se
Simon Davidssons avhandling ”Natural resources and sustainable energy”, är den första inom det nya forskarutbildningsämnet Naturresurser och hållbar utveckling på institutionen för geovetenskaper, vid Uppsala universitet.
Den visar att en omställning av den globala energiförsörjningen är helt avgörande för att motverka mänsklig klimatpåverkan. Stora mängder förnybara energitekniker, som solceller och vindkraft, måste tas i bruk globalt för att ersätta dagens fossildominerade energiförsörjning.
Solceller tillverkas av icke-förnybara resurser
Sol- och vindenergi växer idag mycket snabbt, men även om energin är förnybar tillverkas varje solpanel och vindkraftverk till stor del av icke-förnybara resurser. Dessa energitekniker har dessutom en begränsad beräknad livslängd och de kraftverk vi installerar idag kommer att behöva ersättas i framtiden.
Simon Davidsson har utforskat vilka industrier och flöden av naturresurser som behövs för en fortsatt snabb tillväxt av förnybar energi och hur dessa tekniker ska kunna ersättas när de nått slutet av sin livslängd.
– Förnybara energitekniker har möjlighet att leda till minskade utsläpp av klimatgaser, men vi måste se till att hela systemet blir hållbart för att analysen ska bli komplett! Det är till exempel inte självklart att själva produktionen av vindkraftverk och solceller är hållbara, att materialen tagits fram på ett hållbart sätt, eller att industrierna är kapabla att återvinna tekniken i framtiden, säger Simon Davidssont.
Orsakar miljöproblem i andra delar av världen
Energitekniker förbättras hela tiden, och i framtiden kan både helt nya tekniker och förbättringar av dagens teknologi bli betydelsefulla, men för att rädda klimatet måste förnybar energi skalas upp snabbt, och befintlig teknik måste då stå för en stor del av utbyggnaden. Beroende på vilka tekniker vi väljer ökar efterfrågan på mängder av olika material och grundämnen, som kan komma från mer eller mindre sällsynta resurser. Utvinningen av dessa resurser orsakar miljöproblem, oftast i andra delar av världen, och framtida tillgänglighet är osäker för många av dem.
– För att kunna bedöma genomförbarheten och konsekvenserna av en omställning av det globala energisystemet måste hänsyn tas till materialflöden och hur hållbara industrierna som växer fram är med avseende på andra aspekter än klimat. Verkligt hållbara energisystem kräver att hållbara industrier skapas som inte bara kan ta fram stora mängder förnybar energiteknik, utan också att upprätthålla ett fungerande system i längre tidsperspektiv, och göra detta på ett resurseffektivt sätt, menar Simon Davidsson.
För mer information kontakta: Simon Davidsson, Telefon: 018 471 3885, E-post: simon.davidsson@geo.uu.se
ESRAD och MARA som är placerade vid Esrange utanför Kiruna, respektive vid den indiska forskningsstationen Maitri på Antarktis, fyller jämnt i år.
När ESRAD etablerades under hösten 1996, var det för att stödja sondraket- och ballongkampanjer vid Esrange, men också för forskning om processer i den polara atmosfären, speciellt de högsta kända molnen: nattlysande moln som sommartid uppstår på nära 85 kilometers höjd.
ESRAD vid Esrange var den första radarn i Europa att utföra kontinuerliga, året runt mätningar genom hela atmosfären upp till 100 kilometers höjd.
ESRAD-radarn vid Esrange. Bild: Sheila Kirkwood
– ESRAD står för den hittills längsta kontinuerliga mätserien i Arktis med samma atmosfärradar på samma plats, berättar Sheila Kirkwood, som leder atmosfärforskningen vid IRF.
Upptäckte osynliga stoftmoln
Förutom de många bidragen för en ökad förståelse av sommarfenomenet nattlysande moln, var ESRAD dessutom först med att upptäcka tecken på osynliga stoftmoln vid 50-70 kilometers höjd under vinterhalvåret. Tidigare trodde många forskare att radarekon från dessa höjder bara berodde på turbulens i atmosfären; numera är dessa stoftmoln en erkänd komponent av atmosfären, som antas härstamma från meteorer.
Erfarenheter med ESRAD ledde till att IRF under 2006 utvecklade ett lillasyskon som kan göra liknande atmosfärmätningar över Antarktis. Lillasyskonet MARA, Moveable Atmospheric Radar for Antarctica, den något mindre radarn av samma typ, har fram till idag gjort mätningar på tre olika platser i Antarktis.
Med stöd från Polarforskningssekretariatet placerades MARA vid de svenska och finska forskningsstationerna Wasa/Aboa under några år för att sedan bli flyttad till den norska stationen Troll. Numera finns atmosfärsanläggningen vid den indiska stationen Maitri.
Hans Nilsson och Ingemar Wolf, IRF, monterar ihop atmosfärsradarn MARA vid forskningsstationen Wasa på Antarktis för tio år sedan (foto: Hans Nilsson, IRF)
Korskalibrering av ESRAD och MARA
Innan 2006 hade de fåtal försök som utförts i Antarktis inte lyckats med att lokalisera det starka radareko från nattlysande moln som förekom i Arktis. Forskare började undra varför de inte fanns. Som första radarpar i världen, blev då ESRAD och MARA korskalibrerade genom att MARA först gjorde mätningar bredvid ESRAD i Kiruna för att sedan bli skeppad till Antarktis.
På så sett har radarparet kunnat visa att radarekon från nattlysande moln är lika starka, och lika vanligt förekommande, i Antarktis som i Arktis.
– MARA har även observerat samma stoftmoln under vinterhalvåret som ESRAD, uppger Sheila Kirkwood.
Radarparet mäter dessutom vindar och strukturer i troposfären – väderskiktet mellan marken och 15 kilometers höjd. Som radarpar var de pionjärer med att testa en ny generation av atmosfärsmodeller som försöker återskapa och ge prognoser för strukturer – såsom fjällävågor och turbulens i jetströmmen – genom mycket finskaliga datormodeller.
Kontakt: Rick McGregor, Informationsansvarig, Institutet för rymdfysik, tel. 0980-79178, rick@irf.se
Mellan 4 och 12 procent av Sveriges elever i grundskolan utsätts för eller har utsatts för mobbing och löper därmed ökad risk för psykosocial ohälsa. Ett viktigt sätt att komma åt problemet har visat sig vara att andra elever ingriper och inte förblir passiva åskådare.
Tomas Jungert har studerat vad det är som motiverar vissa elever att rycka in som räddare och om det finns något sätt att öka deras motivation.
– Jag har fokuserat på relationen mellan elev och lärare för att se hur denna är förknippad med olika typer av motivation att försvara mobbningsoffer, säger Tomas Jungert som har baserat sin studie på 400 italienska skolbarn i 12-årsåldern.
Inre motivation avgör om en elev ingriper
Han skiljer på inre och yttre motivation. Den inre motivationen bygger på att man tycker att det är meningsfullt och givande att hjälpa andra, medan den yttre påverkas av beröm och andra belöningar.
Resultaten från Tomas Jungerts undersökning visade att det fanns ett samband mellan varma elev-lärar-relationer och elevernas inre motivation att hjälpa mobbningsoffer.
– Det kan handla om en relation där läraren försöker vara empatisk och komma överens snarare än att hota med bestraffningar, säger Tomas Jungert.
Konfliktfyllda lärar-elev-relationer däremot var kopplat till elevernas yttre motivation att hjälpa mobbningsoffer. Men det visar sig att det är den inre och inte den yttre motivationen som är viktig i försvaret av mobbningsoffer. Elever som drivs av yttre motivation har tvärtom en större benägenhet att vara passiva åskådare eller till och med ta mobbarens parti när de bevittnar mobbning.
– Den som drivs av yttre motivation vill få beröm och kanske öka sin status i gruppen. I den utsatta situation som finns i många skolor ligger det nära till hands att tro att många elever tycker att det verkar minst riskfyllt och ger störst utdelning att hänga med mobbaren, som ofta är en person med mycket makt, säger Tomas Jungert.
Det förväntade mönstret är att ett torrare klimat gör att torrtåliga arter breder ut sig, och att ett våtare klimat gör det möjligt för arter som kräver mer regn att frodas. En studie från Stockholms universitet visar dock på motsatt effekt; att mer torrtåliga arter sprider sig, trots att det regnar mer. Slutsatsen är att inte bara nederbörd utan även jordbruk och människors brukande av skog och mark, påverkar hur Sahel-regionens växter återhämtar sig.
Studien som nu publiceras i tidskriften Land Use Policy. visar att den ökande grönskan i Sahel-regionen inte bara kan förklaras med att det regnar mer, vilket tidigare har varit den dominerande förklaringen.
Förändring av det traditionella skogsjordbrukslandskapet
– Det vi ser är början på en relativt dramatisk förändring av det traditionella skogsjordbrukslandskapet i området. Även om det ännu inte går att säga exakt vilka konsekvenser det får för lokal försörjning och naturvård, så är det viktiga frågor som vi arbetar vidare med.
Genom att till exempel undersöka vad befolkningen i området använder olika träd och buskar till och hur landskapet förändras kan vi bättre förstå hur markanvändning, samhällsförändring, klimat och ekosystem samverkar, även på sätt som kan vara oväntade, säger Lowe Börjeson, docent vid Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet.
Studien pekar på att en förståelse för hur människors användande av landskapet samverkar med klimat och ekosystemprocesser är viktig för organisationer som vill utforma strategier för anpassning till klimatförändringar, biologisk mångfald och främjande av lokala näringar i en av världens fattigaste regioner.
Fakta om Sahelregionen
Sahelregionen är en halvtorr gränszon i Afrika söder om Sahara och norr om de mer bördiga områdena söderut. Sahel sträcker sig österut från Atlanten genom norra Senegal, södra Mauretanien, Mali, Burkina Faso, södra Niger, nordöstra Nigeria, Tchad och in i Sudan. Större delen av Sahelregionen består av savann.
De återkommande perioderna av torka under 70- och 80-talen hade katastrofala följder för jordbruket, djurhållning och miljön i området med omfattande svält som följd. Torkan i regionen gav också upphov till en global diskussion och oro för ”ökenspridning” som ett växande miljöproblem. På senare år har forskning dock visat att området sedan 1980-talet istället har blivit grönare och att vegetationen har återhämtat sig.
Hanna Sinare som har deltagit i studien ovan disputerar den 11 november kl. 10 med avhandlingen “Benefits from ecosystem services in Sahelian village landscapes”. Avhandlingen behandlar närliggande frågor som studien ovan. Vivi Täckholmsalen (Q-salen), NPQ-huset, Svante Arrhenius väg 20.
Kontakt:
Lowe Börjeson, docent, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet, e-post lowe@su.se, mobil 0768-15 34 39, tfn 08-16 48 48.
Elin Enfors Kautsky, forskare, Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet, e-post elin.enfors@su.se, mobil 070-444 68 68.
Granskningen av mödravårdsregistret visar att registerdata håller god kvalitet oich är ett tillförlitligt verktyg för uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheterna. Baksidan är att barnmorskor upplever den administrativa uppgiften att föra in uppgifter i registret som betungande, enligt Kerstin Peterssons avhandling vid Umeå universitet.
– En utveckling av it-systemens förmåga att ”kommunicera med varandra” skulle underlätta och minska det administrativa arbetet för barnmorskorna. En annan avlastande lösning skulle kunna vara att en undersköterska eller sekreterare på mottagningen hjälper till med uppgifter som inte kräver en barnmorskas kompetens.
Forskningen visar också att barnmorskorna tycker om sina jobb och att de upplever att informera om fosterdiagnostik som en utmanande arbetsuppgift.
Utmanande att informera om fosterdiagnostik
Kerstin Peterssons avhandling är bland annat baserad på en enkätstudie med 989 barnmorskor inom svensk mödrahälsovård. Avhandlingen beskriver också att ett utmanande uppdrag för barnmorskor är att informera blivande föräldrar om fosterdiagnostik. Vårdens erbjudande till blivande föräldrar avseende fosterdiagnostik, framför allt den så kallade KUB-undersökningen, varierar mycket mellan landstingen. KUB innebär en sannolikhetsvärdering huruvida barnet har en kromosomavvikelse.
Mödrahälsovårdsregistrets data visar att äldre och högutbildade gravida kvinnor oftare går igenom en KUB-undersökning. Kvinnor födda i Sverige genomgår KUB i högre grad än utlandsfödda. Även kvinnor som under graviditeten fått extra stöd för förlossningsrädsla genomgår KUB i högre utsträckning.
– Vi fann att barnmorskor inom svensk mödrahälsovård generellt uppskattar sitt arbete. Att träffa blivande föräldrar och kvinnor i olika åldrar och skeden i livet upplevs berikande. Vårdens ojämlika erbjudanden av KUB i olika delar av Sverige upplevs som ett problem.
Enhetlig fosterdiagnostik i hela landet skulle underlätta
– Ett jämlikt erbjudande av fosterdiagnostik runt om i landet och bättre informationsmaterial till blivande föräldrar med varierande förkunskaper om fosterdiagnostik skulle underlätta för barnmorskorna i mödrahälsovården, säger Kerstin Petersson.
Det som enligt barnmorskorna i studien innebär det största stödet i arbetet inom mödrahälsovården är tydliga riktlinjer, kontinuerlig information och utbildning vad gäller nyheter och forskning inom arbetsområdet, samt det goda samarbetet mellan olika verksamheter i vårdkedjan runt den gravida kvinnan.
Kerstin Petersson arbetar på Södersjukhuset som samordningsbarnmorska för mödrahälsovården i Stockholms läns landsting Hon är legitimerad barnmorska och doktorand vid Institutionen för Klinisk Vetenskap, Obstetrik och Gynekologi vid Umeå universitet. Mellan 2006 och 2012 var Kerstin registerhållare för Mödrahälsovårdsregistret. Sedan 2013 är hon ordförande för arbetsgruppen för mödrahälsovård inom Graviditetsregistret.
Kontakt:
Kerstin Petersson,Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet 073-688 4291; kerstin.petersson@sll.se
Om disputationen: Fredagen den 21 oktober försvarar Kerstin Petersson, Institutionen för klinisk vetenskap, sin avhandling. Disputation äger rum kl. 13.00 i Sal 135X, Allmänmedicin, byggnad 9, Norrlands universitetssjukhus. Opponent: Docent Helle Kieler, Institutionen för Medicin, Centrum för läkemedelsepidemiologi, Karolinska Institutet. Huvudhandledare: Professor Ingrid Mogren.
Skeenden i marken har stor betydelse i kolets globala kretslopp. Våra jordar innehåller enorma mängder upplagrat organiskt kol, men de ger också ifrån sig avsevärda mängder koldioxid och andra växthusgaser till atmosfären.
I det så kallade Parisavtalet, som slöts vid FN:s klimatkonferens i december 2015 (COP21), lades stor vikt vid möjligheten att öka inlagringen av kol i marken genom ändrad markanvändning. För att en sådan åtgärd ska få avsedd effekt måste den bygga på realistiska kalkyler på kolinlagring i ett varmare klimat.
Växter tar upp koldioxid genom fotosyntesen, och kolrika ämnen når sedan marken via rotsystemet och förmultnande växtdelar. Detta kol är en viktig resurs för mikroorganismerna i marken, och hur effektivt kolet utnyttjas är en avgörande egenskap i markens kolcykel.
Om kolet utnyttjas effektivt växer kollagret, vilket kan motverka klimatuppvärmningen. Om kolet däremot inte utnyttjas effektivt, kommer det att produceras stora mängder koldioxid som återförs till atmosfären. Ju mindre effektivt kolet utnyttjas av mikroorganismerna, desto större mängd kol kommer de alltså att förbruka för att få den energi de behöver.
Kolflöden i skogsmark. Illustration: Tobias Bölscher
I de traditionella beräkningsmodeller som används för att beskriva kolets kretslopp under olika förhållanden antas effektiviteten vara konstant, oavsett hur marken brukas och vilka miljöförhållanden som råder i övrigt.
Tobias Bölscher avslöjar i sin avhandling vid SLU ett hittills försummat fenomen: att temperaturens inverkan på effektiviteten varierar stort mellan marker som används på olika sätt. En konsekvens av detta är att traditionella modeller överskattar nettoinbindningen när temperaturen stiger.
Effektiviteten försämras i varmare klimat
I skogsmark fanns de mikrobsamhällen vars effektivitet skulle försämras mest av ett varmare klimat. Därefter följde mikroorganismerna i gräsbevuxen mark. I åkermark skulle en temperaturhöjning däremot inte ha någon tydlig inverkan på denna effektivitet.
– Dagens modeller för beräkning av kolflöden i mark tycks alltså överskatta möjligheten att lagra kol i skogs- och gräsmark, genom att anta att kolutnyttjandet är konstant, säger Tobias Bölscher.
Skogs- och gräsmarkernas stora kollager tycks alltså vara känsliga för temperaturhöjningar, samtidigt som klimatpolitiken framhåller att denna typ av markanvändning kan användas för att öka inlagringen av kol i mark.
– Min avhandling visar att mikrobsamhällenas varierande effektivitet under olika förhållanden måste vägas in då man försöker förutsäga kolinlagring i framtida markanvändningssystem, säger Tobias Bölscher. Om mina resultat utnyttjas i de prognosmodeller som används för beräkning av kolförråd i mark skulle klimatpolitiken kunna vila på säkrare grund.
MSc Tobias Bölscher, institutionen kemi och bioteknologi, försvarar sin doktorsavhandling torsdagen den 20 oktober 2016, kl 09:00. Plats: Lennart Kennes Sal (A281), BioCentrum, SLU, Ultuna, Uppsala Opponent: Prof. David L. Jones, Bangor University, Storbritannien
Upptäckten ger ledtrådar till varför cancerbehandlingar inriktade på att förhindra kärlnybildningen ofta inte har önskad effekt.
– Denna mekanism kan förklara varför anti-angiogena läkemedel ofta inte ger avsedd effekt, säger Hanna Nyström som är forskare vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Enheten för kirurgi, och medförfattare i en artikel som nyligen publicerades i Nature Medicine.
Det har länge varit känt att cancertumörer måste kunna bilda egna blodkärl för att växa och överleva, en process som kallas angiogenes. Läkemedel som slår mot kärlnybildningen, så kallade anti-angiogena läkemedel, har länge funnits tillgängliga för bland andra patienter med metastaserad kolorektal (tjock- och ändtarms-)cancer. Tyvärr har läkemedlen inte visat sig bra effekt då patienternas chanser att överleva inte ökat särskilt mycket vid behandling.
– Vi har kunnat visa hur cancertumörer under tillväxt ofta använder befintliga blodkärl istället för att bilda egna, säger Hanna Nyström.
Studien som undersökt hur metastaserade tumörceller säkerställer sin blodtillförsel vid tillväxt visar att hälften bildar egna kärlsystem medan den andra hälften utnyttjar befintliga kärlstrukturer. Ungefär 50 procent av patienter som drabbas av metastaserad kolorektal cancer, det vill säga en cancerform som sprider sig, utvecklar levermetastaser. Dessa tumörceller växer på olika sätt i levern.
Ungefär hälften av patienterna har metastaser som växer genom att tumören utvecklar egna blodkärl genom angiogenes. Den andra halvan patienter har tumörceller som istället för att bilda egna blodkärl växer genom ta över och skuffa bort leverns egna celler. Genom att bygga upp tumörcellerna kring organets befintliga blodkärlsarkitektur, en process som kallas ”vessel co-option”, behöver cancertumören inte nyttja angiogenes.
Efter att tumörcellerna (TC) intagit levercellernas (NL) plats, men bevarat arkitekturen och kärlen, går de knappt att urskilja från varandra. I övre bilden syns enbart celler och i den nedre framförallt leverns bevarade arkitektur.
I det internationella forskningssamarbetet har forskarna i in vivo-modeller kunnat visa att tumörerna krymper om man använder metoder som både slår ut vessel co-option och angiogenes hos cancercellerna, till skillnad om man bara använder anti-angiogena läkemedel. Resultaten från studien kan öppna upp för nya metoder som gör det lättare att välja vilka patienter som skulle dra nytta av behandling med angiogenes-hämmande läkemedel.
Studien visar också på möjligheten att behandlingar som förhindrar vessel co-option skulle kunna erbjuda vissa patienter en effektivare behandling mot sin tumörsjukdom.
– Vi har exempelvis sett att levermetastaser av bröstcancer i princip alltid växer utan att utveckla egna blodkärl. Detta är en möjlig förklaring till varför anti-angiogena läkemedel inte alls fungerar hos patienter med bröstcancer som spritt sig till levern, förklarar Hanna Nyström, som deltog i forskningsstudien under sin tid som postdok vid Translational Cancer Research Unit vid Antwerpens universitet i Belgien.
Artikeln:Vessel co-option mediates resistance to anti-angiogenic therapy in liver metastases. Författare: Sophia Frentzas, Eve Simoneau, Victoria L Bridgeman, Peter B Vermeulen, Shane Foo, Eleftherios Kostaras, Mark R Nathan, Andrew Wotherspoon, Zu-hua Gao, Yu Shi, Gert Van den Eynden, Frances Daley, Clare Peckitt, Xianming Tan, Ayat Salman, Anthoula Lazaris, Patrycja Gazinska, Tracy J Berg, Zak Eltahir, Laila Ritsma, Jacco van Rheenen, Alla Khashper, Gina Brown, Hanna Nyström, Malin Sund, Steven Van Laere, Evelyne Loyer, Luc Dirix, David Cunningham, Peter Metrakos och Andrew R Reynolds. DOI: 10.1038/nm.4197.
Kontakt: Hanna Nyström, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, 070-254 56 77; hanna.nystrom@umu.se
Hos de allra flesta personer som utsätts för tbc-smitta tar immunförsvaret hand om tuberkelbakterien genom att kapsla in den i en särskild ärrvävnad. Tillståndet kallas vilande, eller latent, tbc. Knappt var tionde person med vilande tbc blir senare sjuk. Samtidig hiv-infektion är den största riskfaktorn för att infektion med tuberkelbakterien ska utvecklas till aktiv tuberkulossjukdom.
– Hiv-positiva personer löper runt 30 gånger högre risk att utveckla tuberkulos. Men varför det är så har hittills inte klarlagts på cellnivå, säger biträdande universitetslektor Robert Blomgran, som har lett studien.
Dendritiska cellernas förmåga minskade
Den nya studien, som publiceras i tidskriften American Journal of Pathology, ville forskarna titta närmare på vad som händer i en sorts immunceller, de dendritiska cellerna, som har en viktig roll i immunförsvaret. Dendritiska celler bryter ner tuberkelbakterier och andra främmande mikroorganismer och visar upp bakteriefragmenten på cellytan.
Andra immunceller, särskilt T-celler, som känner igen fragmenten binder till dem och den dendritiska cellen aktiverar då T-cellen så att den effektivt kan döda tuberkelbakterier. På så sätt fungerar dendritiska celler som en kommunikatör som kopplar ihop det medfödda immunförsvaret med de specifika immunförsvaret, som T-cellerna ingår i.
Forskarna infekterade mänskliga dendritiska celler med både tuberkelbakterier och hiv-virus. Det visade sig att saminfektion ledde till att de dendritiska cellernas förmåga att presentera främmande molekyler för immunförsvaret minskade. Deras kapacitet att aktivera tuberkulosspecifika T-celler var också sämre jämfört med när de dendritiska cellerna var infekterade med endast tuberkelbakterier.
Host-directed-therapy framtida strategi
Tidigare forskning kring varför hiv-infektion ökar risken för aktiv tbc-sjukdom har främst varit inriktad på hur hiv-viruset påverkar det specifika, eller adaptiva, immunförsvaret, där T-cellerna har stått i fokus.
– Nu visar vi att hiv har en tydlig effekt även på det medfödda immunförsvaret, speciellt dendritiska celler som är länken mellan det medfödda och adaptiva immunförsvaret. Dessa fynd måste så klart följas upp, men vi föreslår redan nu att en viktig framtida behandlingsstrategi vid infektion bör vara att hitta sätt som stärker eller boostar celler i immunförsvaret genom så kallad ”host-directed-therapy”, säger Robert Blomgran.
FAKTA/TBC
Varje år insjuknar runt 9,6 miljoner människor världen över i tuberkulos, enligt världshälsoorganisationen WHO. Av dessa har 1,2 miljoner, eller var tionde person, också hiv. Bland de som dör i tuberkulos har var tredje hiv, men andelen skiljer sig mycket åt mellan olika världsdelar.
Forskningen har finansierats med medel från Vetenskapsrådet, Hjärt-Lungfonden och Svenska Läkaresällskapet.
Kontakt: Robert Blomgran, biträdande universitetslektor, robert.blomgran@liu.se, 010-103 47 78 eller 0769-475080
– Det finns två tänkbara faktorer som vi tror kan förklara denna förändring och det har att göra med den politiska och sociala situationen i Sverige och i Europa, säger Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi och huvudansvarig för Mångfaldsbarometern.
– Vi tror att det förändrade politiska klimatet när det gäller immigration i allmänhet och de nyanlända i synnerhet kan ha påverkat synen på mångfald. Vi ser denna utveckling på många håll i västvärlden med extremt högerpolitiska och även rasistiska trender.
En majoritet av svenskarna i mätningen tycker att nyanlända skall ha samma sociala rättigheter som personer födda i Sverige – men de positiva attityderna har minskat från 77 procent år 2014 till 55 procent i årets mätning. Attityderna bland kvinnor och akademiker, det vill säga de grupper som varit de mest positiva till mångfald i tidigare undersökningar, visar på en negativ trend.
– När det gäller den sociala aspekten tror vi att mediabilden, av farliga män från vissa regioner som kommer hit för att begå sexuella övergrepp, kan ha påverkat attityderna negativt särskilt bland kvinnor.
Vill ha svenska grannar
Knappt hälften av respondenterna i undersökningen vill skapa förutsättningar för människor att bevara sina kulturella traditioner, och även här kan en tydlig minskning skönjas jämfört med 2014. Nästan hälften av deltagarna hävdar också att alla religioner inte har samma värderingar och de särskiljer då framförallt Islam.
Majoriteten av deltagarna i studien menar att etnisk mångfald utvecklar den svenska kulturen – men var tredje person föredrar ändå att ha personer födda i Sverige som grannar. Attityderna är betydligt mer negativa om grannen kommer från Afrika eller Mellanöstern.
Hälften av de tillfrågade uppfattar stora olikheter mellan den inhemska kulturen och kulturer från Afrika och Mellanöstern. Människor från dessa länder anses vara svårintegrerade i samhället.
Erfarenheterna av att ha kollegor med utländsk bakgrund i skolan eller på jobbet är goda hos 70 procent av befolkningen. Ju högre utbildning man har desto bättre erfarenheter, enligt studien. Men de negativa attityderna har ökat något sedan 2014, bland annat bland kvinnor.
Tummen upp för att jobba med utlandsfödda
Vi får inte glömma att unga människor är underrepresenterade i undersökningen, menar Fereshteh Ahmadi.
– Om den generation som sedan tidiga förskoleåldern har haft större vana att leva sida vid sida med personer med utländsk bakgrund, varit i undersökningen i större utsträckning hade detta antagligen påverkat resultatet.
– Jag vill också betona att undersökningen visar att erfarenheterna hos dem som arbetat eller studerat tillsammans med utlandsfödda personer är allmänt goda. Attityderna har blivit sämre men inte de konkreta erfarenheterna i vardagen.
Högskolan i Gävle vill med den årliga Mångfaldsbarometern bidra till diskussionen om mångfald i det svenska samhället. Kännedomen om svenska folkets attityder är viktig eftersom de kan få en stor påverkan på det framtida samhällsklimatet.
Kontakt:
Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi, Högskolan i Gävle, 0090-543 50 82 207, 070-717 19 07
Irving Palm, docent i sociologi, Uppsala universitet, 070-328 12 11
Nader Ahmadi, professor i sociologi, Högskolan i Gävle, 070-428 39 65
