– Det finns två tänkbara faktorer som vi tror kan förklara denna förändring och det har att göra med den politiska och sociala situationen i Sverige och i Europa, säger Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi och huvudansvarig för Mångfaldsbarometern.
– Vi tror att det förändrade politiska klimatet när det gäller immigration i allmänhet och de nyanlända i synnerhet kan ha påverkat synen på mångfald. Vi ser denna utveckling på många håll i västvärlden med extremt högerpolitiska och även rasistiska trender.
En majoritet av svenskarna i mätningen tycker att nyanlända skall ha samma sociala rättigheter som personer födda i Sverige – men de positiva attityderna har minskat från 77 procent år 2014 till 55 procent i årets mätning. Attityderna bland kvinnor och akademiker, det vill säga de grupper som varit de mest positiva till mångfald i tidigare undersökningar, visar på en negativ trend.
– När det gäller den sociala aspekten tror vi att mediabilden, av farliga män från vissa regioner som kommer hit för att begå sexuella övergrepp, kan ha påverkat attityderna negativt särskilt bland kvinnor.
Vill ha svenska grannar
Knappt hälften av respondenterna i undersökningen vill skapa förutsättningar för människor att bevara sina kulturella traditioner, och även här kan en tydlig minskning skönjas jämfört med 2014. Nästan hälften av deltagarna hävdar också att alla religioner inte har samma värderingar och de särskiljer då framförallt Islam.
Majoriteten av deltagarna i studien menar att etnisk mångfald utvecklar den svenska kulturen – men var tredje person föredrar ändå att ha personer födda i Sverige som grannar. Attityderna är betydligt mer negativa om grannen kommer från Afrika eller Mellanöstern.
Hälften av de tillfrågade uppfattar stora olikheter mellan den inhemska kulturen och kulturer från Afrika och Mellanöstern. Människor från dessa länder anses vara svårintegrerade i samhället.
Erfarenheterna av att ha kollegor med utländsk bakgrund i skolan eller på jobbet är goda hos 70 procent av befolkningen. Ju högre utbildning man har desto bättre erfarenheter, enligt studien. Men de negativa attityderna har ökat något sedan 2014, bland annat bland kvinnor.
Tummen upp för att jobba med utlandsfödda
Vi får inte glömma att unga människor är underrepresenterade i undersökningen, menar Fereshteh Ahmadi.
– Om den generation som sedan tidiga förskoleåldern har haft större vana att leva sida vid sida med personer med utländsk bakgrund, varit i undersökningen i större utsträckning hade detta antagligen påverkat resultatet.
– Jag vill också betona att undersökningen visar att erfarenheterna hos dem som arbetat eller studerat tillsammans med utlandsfödda personer är allmänt goda. Attityderna har blivit sämre men inte de konkreta erfarenheterna i vardagen.
Högskolan i Gävle vill med den årliga Mångfaldsbarometern bidra till diskussionen om mångfald i det svenska samhället. Kännedomen om svenska folkets attityder är viktig eftersom de kan få en stor påverkan på det framtida samhällsklimatet.
Kontakt:
Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi, Högskolan i Gävle, 0090-543 50 82 207, 070-717 19 07
Irving Palm, docent i sociologi, Uppsala universitet, 070-328 12 11
Nader Ahmadi, professor i sociologi, Högskolan i Gävle, 070-428 39 65
Enligt en rapport författad av forskaren Niklas Arvidsson, universitetslektor i industriell dynamik vid KTH, dröjer det inte många decennium innan Sverige i princip kan kallas helt kontantfritt. Men redan nu tar många butiker enbart emot kort och många banker har helt slutat att hantera kontanter.
Det har fått Pensionärernas riksorganisation, PRO, att reagera starkt. I somras överlämnade de 139 064 namnunderskrifter till finansmarknadsministern där de kräver att få fortsätta använda kontanter även i framtiden.
– Vi välkomnar ny teknik, men alla måste ha möjlighet och kunskap att använda den. Det viktigaste är att man själv ska kunna bestämma om man vill använda den, säger Christina Tallberg, ordförande för PRO.
Hon berättar att hon nyligen fick ett brev från en 90-årig kvinna som skrev att hon tyckte att det kändes obehagligt att betala med kod eftersom hon inte visste vem som stod bakom henne. Hon var även rädd att inte komma ihåg sin kod och för att göra fel.
– Många känner även ett stort obehag inför att ta ut pengar. Alla vet vad du har för ärende vid en bankomat och folk med dåliga avsikter kan lätt se var du stoppar ner pengarna.
En annan nackdel är att det i dag behövs antingen ett kort eller en smartphone för att besöka allt från offentliga toaletter till att köpa en bussbiljett, något som Christina Tallberg menar känns stressande för de som är äldre de kanske inte har de mest moderna telefonerna och har svårt att memorera koder.
Önskar långsam övergång Trots protestlistorna är PRO inte kritiska till den tekniska utvecklingen. Tvärtom, menar Christina Tallberg, så finns det mycket som är bra. Hon tackar tekniken för mycket av den välfärd vi har i dag.
– Välfärdstekonologi diskuteras flitigt just nu, till exempel kameror i hemmet. För den som inte vill bli störd av personal flera gånger under natten kan en kamera ge trygghet. Men det får aldrig vara påtvingat och det ska ses som ett komplement.
En annan fördel som hon nämner är miljön. PRO:s kongress 2015 genomfördes exempelvis helt digitalt utan ett endaste papper. Istället hade deltagarna tillgång till surfplattor och teknisk support som kunde hjälpa till om någon kände sig osäker.
– Vi hade många utbildningar innan och de som var med gick ut raka i ryggen med stärkt självförtroende.
Tiggare drabbas hårt Det är inte bara äldre och teknikoerfarna som förväntas få det svårt i en kontantlös framtid. Även tiggare och hemlösa kan komma att drabbas hårt av bristen på slantar.
– Vissa grupper kan komma att drabbas relativt hårt om kontanterna försvinner. Tyvärr gäller det inte minst grupper som inte alltid har det så lätt, till exempel ideella föreningar, de som bor i glesbygd och immigranter. Dessa grupper har sina berättigade platser i samhället och därmed blir det i mångt och mycket en politisk fråga i vilken mån kontanterna ska avskaffas, säger Peter Öhman, professor i företagsekonomi vid Mittuniversitetet Sundsvall.
En grupp som i högsta grad ingår bland de utsatta grupperna är tiggarna, ibland kallade EU-migranter. Eftersom de flesta saknar en fast adress i Sverige kan de inte skaffa ett bankkonto, vilket gör att möjligheten att ta emot kort- och mobilbetalningar via Swish försvinner. Och även om de mot förmodan skulle utrustas med en mobil rimmar det illa med hur vi föreställer oss en tiggare, något som kan få konsekvenser.
– Det är givetvis en empirisk frågeställning. Men hypotes är att den inte skulle gynna dom. Smartphones är fortfarande delvis en statussymbol och det skulle sticka ut om dom hade det. I allmänhet uppfattas personer bättre om de matchar sin grupps stereotyp. Så tiggare ger förmodligen ett bättre intryck av att vara fattig och luggsliten. Och en trasig kaffekopp med en slänt i ses mer matchande än ett elektronisk betalsystem, säger Sverker Sikström, professor i kognitiv psykologi vid Lunds universitet.
Kort ökade försäljningen Peter Öhman tror att utvecklingen mot mindre kontanter med all säkerhet kommer att leda till förändrade beteenden.
– Det skulle naturligtvis bli en förändring om kontanterna försvinner, men samtidigt kan frivilligorganisationer och andra komma att arbeta på andra sätt för att hjälpa utsatta människor.
Ett sådant exempel är gatutidningen Situation Stockholm som för några år sedan skapade världsrubriker när deras hemlösa försäljare blev de första i världen att kunna betalt med kort. Tack vare ett samarbete med Telia och iZettle kunde säljarna utrustas med mobiler och kortläsare trots att flera av dem inte har någon permanent bostadsadress. I dag kan man även betala med Swish.
Några siffror på hur många fler tidningar som sålts sedan kort och Swish infördes vill Situation Stockholms VD Pia Stolt inte ge eftersom de blir missvisande då tidningen tappat i upplaga, men hon menar att det oavsett har underlättat för kunderna.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
Strax utanför Lund växer ett nytt landmärke fram vid motorvägen E22. I den gamla skånska åkerjorden sträcker sig nu en över halv kilometer lång tunnel och runt den pågår febril verksamhet. När allt är klart kommer 23 byggnader att tillsammans utgöra världens kraftfullaste neutronmikroskop och synas långt över slätten. Det europeiska samarbetsprojektet ESS, European Spallation Source, ska ge ny kunskap om olika material ned på atomnivå.
Det är mycket prestige och pengar som ligger i potten. Uppförandet av den stora anläggningen måste därför lyckas. Den 537 meter långa tunneln i anläggningens hjärta tog två år att färdigställa och den ska nu fyllas med utrustning som kan accelerera atomkärnans positivt laddade protoner till nära ljushastigheten. Vid tunnelns mynning pågår ett intensivt arbete med att bygga målet för protonerna, den så kallade målstationsbyggnaden som blir motsvarande nio våningar hög.
Skurar av neutroner avslöjar strukturer
– Vi behöver påla extremt mycket i marken eftersom den så kallade monoliten som omsluter själva målhjulet i målstationsbyggnaden är så massiv. Byggnaden ska inte kunna sätta sig och hamna ur läge, säger byggchefen Kent Hedin, som ansvarar för att det stora projektet håller ihop.
Monoliten kommer att bestå av 5800 ton stål och betong, bli 13 meter hög och kapsla in ett roterande hjul av grundämnet volfram. När protonerna träffar hjulet frigörs skurar av neutroner, atomkärnornas oladdade partiklar. Processen kallas spallation och är själva poängen med det nära 18 miljarder kronor dyra bygget. Dessa neutroner kan nämligen avslöja strukturer ned på atomnivå och många liknar därför ESS vid världens största mikroskop även om det inte fungerar på samma sätt som ett förstorande ljusmikroskop. Det är när neutronerna passerar genom olika typer av material som man kan räkna ut hur de ser ut.
Förutom att det krävs många och stora byggnader måste ESS uppföras på ett annorlunda sätt jämfört med de flesta andra byggprojekt. Forskarna vill ha den senaste utrustningen och därför får Kent Hedin och hans mannar anpassa metoderna för att ge utrymme för ändringar under byggtiden.
– Vi blandar massa olika typer av byggnation på en tidsskala som är konstig för byggarna. Vissa hus är knappt ritade och andra står i princip färdiga. Men forskare blir aldrig färdiga, de jobbar i cykler och vi har valt att arbeta på så sätt med hela bygget, säger Kent Hedin.
Testkörning av mikroskopet 2019
Än så länge går allt enligt planerna. 2019 kommer det att vara möjligt att testköra mikroskopet, men först 2023 beräknas ESS öppna för externa forskare. Då gäller det att anläggningen blir framgångsrik. Det är inte minst viktigt för värdlandet Sverige som satsat sex miljarder kronor. Genom att ESS lockar forskare och företag från hela världen hoppas man få tillbaka på investeringen, men det kräver arbete.
– Sverige måste vara en aktiv värd och det är viktigt att det finns en stark forskarbas i landet som har möjlighet och intresse av att använda ESS, säger Marie-Louise Ainalem. Hon är själv forskare med erfarenhet av neutronspridning som forskningsmetod, men arbetar idag på ESS med bland annat relationerna till värdlandet Sverige.
– Vi har alla möjligheter i världen att skapa magi här i den skånska myllan, men det kommer inte ske av sig självt.
Den magi hon pratar om handlar om vad som inträffar när forskare möts över gränser, tar intryck av varandra och för vetenskapen framåt. Hon tror att området runt ESS kommer att kunna bli en sådan mötesplats. Granne med ESS ligger redan forskningsanläggningen MAX IV, som också är ett slags mikroskop baserad på röntgenstrålning. Mellan de båda kommer en så kallad “Science Village” att etableras.
Kartlägga kroppsmaskineriet på atomnivå
Just för att Sverige ska få mesta möjliga nytta av att det europeiska jätteprojektet ligger på svensk mark har Vetenskapsrådet tagit fram en strategi som nu ligger på regeringens bord. Mycket handlar om att samordna det svenska värdskapet med alltifrån internationella samarbeten till att den svenska akademin satsar på forskningsfält där ESS kan komma till nytta.
En aspekt som kan leda till att ESS får mer betydelse för svensk forskning är neutronkällans unika prestanda. ESS genererar många gånger fler neutroner än någon annan anläggning i världen och det öppnar för användning inom områden man tidigare inte har associerat tekniken med.
Ett exempel är livsvetenskaperna där det nu kan bli möjligt att kartlägga kroppens biologiska maskineri mer detaljerat än någonsin. Om man till exempel kan avgöra exakt hur atomerna sitter i proteiner på cellernas yta öppnar det en viktig väg mot nya läkemedel som kan påverka cellerna.
Ett annat exempel är arkeologi och möjligheten att studera känsliga fynd utan att förstöra dem. Neutronerna passerar igenom utan att skada och kan avslöja hur föremålen ser ut inifrån och ut. De arkeologiska fynd som gjordes i den gamla åkermarken innan grävmaskinerna kom för att bygga ESS kommer man att kunna studera i neutronmikroskopet när det är klart.
– Man kan helt enkelt genomlysa en värdefull målning eller urna eller liknande utan att föremålet tar skada. Utvecklingen av instrument för att möjliggöra sådana studier på ESS pågår så att vi ska kunna ha det på plats från början, säger Marie-Louise Ainalem.
För närvarande planeras 22 olika forskningsstationer som använder neutronerna som anläggningen genererar, men det blir troligen flera. ESS ska nämligen vara aktivt till minst 2065 och mikroskopet kan komma till användning på sätt som vi idag inte kan förutspå.
ESS (European Spallation Source)
Kostnad: Cirka 18 miljarder svenska kronor. Sverige står för sex av dessa miljarder.*
Byggtid: Från första spadtaget knappt 10 år.
Anläggningens yta: Två kvadratkilometer
Betongåtgång: 50000 kubikmeter
Antal pålar ner i berget: 6400
Antal anställda vid full drift: 450
Antal gästforskare: 2000-3000 per år
Text: Dag Kättström på uppdrag av Forskning.se
– För att kunna överleva i den sura magsäcksmiljön fäster sig H. pylori vid vävnadsceller i magsäcksväggens slemhinna, säger Alexej Schmidt, som är forskare vid Institutionen för medicinsk biovetenskap.
– Vi har nu upptäckt hur ett protein på bakteriens yta låser sig fast i molekyler som är vanliga på inflammerade celler i magsäckens slemhinna, vilket är ett specifikt och exceptionellt stark exempel på hur denna vidhäftning fungerar.
Forskarna har upptäckt att ett protein på bakteriens yta, så kallad HopQ, binder till en speciell sorts molekyler på magsäcksväggen, så kallade CEACAM (Carcinoembryonic Antigen-Related Cell Adhesion Molecules). CEACAM-molekylerna finns inte i frisk magsäcksvävnad utan bildas först när H. pylori-infektion orsakar inflammation av magsäckens slemhinna. Upptäckten gjordes av en forskargrupp under ledning av professor Markus Gerhard vid Münchens tekniska universitet och Dr. Bernhard B. Singer vid Duisburg-Essen universitetet. Upptäckten beskrivs i den vetenskapliga tidskriften Nature Microbiology.
Varannan person bär på magsårsbakterien
Infektion av H. pylori inträffar vanligtvis redan under barndomen och kan orsaka sekundära komplikationer såsom magkatarr, magsår eller sår i tolvfingertarmen. Men H. pylori-infektion är också kopplad till en högre risk att utveckla magcancer. Antibiotika är den vanligaste behandlingen mot H. pylori. Nackdelen med behandlingen är att den inte bara dödar H. pylori-bakterier utan även magflorans nyttiga bakterier. Dessutom så har de skett en allvarlig utveckling av antibiotikaresistenta H. pylori.
Genom att H. pylori-infektion stimulerar bildningen av CEACAM-molekyler i magsäcken skapar de samtidigt fler och bättre möjligheter för inflammation. När bakterien väl fått fäste vid CEACAM-molekylen kan den överföra en virulensfaktor till magcellerna. Dessa utsöndringssystem hos H. pylori är en betydande bidragande orsak till utvecklingen av magsår och magcancer.
Kan användas i behandlingar
– Upptäckten av den roll som HopQ-proteinet spelar när magsårsbakterien fäster sig på magsäcken får oss att tro att proteinet kan användas i behandlingar. Om bakteriens vidhäftningsförmåga skulle kunna förhindras genom en behandling där HopQ-protein ingår skulle vi kunna ersätta dagens antibiotikabehandlingar, säger Alexej Schmidt.
Ett annat spår som forskargruppen nu undersöker är om det går att utveckla antikroppar som kan användas mot CEACAM-molekyler för att behandla sjukdomstillstånd kopplade till H. pylori-infektion. Ännu ett forskningsspår som undersöks är om det går att framkalla immunitet mot HopQ-proteinet, vilket i så fall skulle kunna leda till utvecklandet av ett vaccin mot H. pylori-infektion. Den tyska forskningsstiftelsen DFG ser forskningsprojektet som lovande och kommer att finansiera ytterligare forskning under tre år framöver.
Artikeln i Nature Microbiology: Helicobacter pylori adhesin HopQ engages in a virulence-enhancing interaction with human CEACAMs. Författare: Anahita Javaheri, Tobias Kruse, Kristof Moonens, Raquel Mejías-Luque, Ayla Debraekeleer, Carmen I. Asche, Nicole Tegtmeyer, Behnam Kalali, Nina C. Bach, Stephan A. Sieber, Darryl J. Hill, Verena Königer, Christof R. Hauck, Roman Moskalenko, Rainer Haas, Dirk H. Busch, Esther Klaile, Hortense Slevogt, Alexej Schmidt, Steffen Backert, Han Remaut, Bernhard B. Singer och Markus Gerhard.
Corresponding authors:
Bernhard B. Singer, Duisburg-Essen universitetet
+49-201-723 4389; bernhard.singer@uk-essen.de;
Markus Gerhard, Münchens tekniska universitet
+49-89-41404962; markus.gerhard@tum.de
Vid Umeå universitet:
Alexej Schmidt, Institutionen för medicinsk biovetenskap
073-553 5703; alexej.schmidt@umu.se
Det är viktigt att förstå hur torka kan öka risken för konflikt för att effektivt kunna hantera de sociala konsekvenserna av klimatförändringar. Men effekterna av torka kan se olika ut beroende på samhällens sårbarhet. Tidigare studier har i liten grad tagit hänsyn till denna sociala kontext. Därför har forskarna vid Uppsala universitet och Fredsforskningsinstitutet i Oslo tagit fram en statistisk modell för kopplingarna mellan klimat och säkerhet som tar hänsyn till den drabbade populationens socioekonomiska status. Nina von Uexkull, Halvard Buhaug, Mihai Croicu och Hanne Fjelde använde sig av nya subnationella geografiska data om väpnade konflikter, etniska bosättningsmönster och jordbruksmark, och identifierade en sårbarhet för just torka hos vissa befolkningsgrupper.
– Vi undersöker dynamiken mellan klimat och konflikter på subnationell nivå i Afrika och Asien i perioden 1989 och fram till idag. Vi täcker ett större område än någon tidigare studie av detta slag och det omfattar de regioner som har haft flest våldsamma konflikter och är särskilt sårbara för klimatförändringarna. Det är därför extra viktigt att identifiera områden med särskild hög konfliktrisk just i dessa regioner, säger Nina von Uexkull, forskare vid institutionen för freds- och konfliktforskning på Uppsala universitet.
Skydd mot torka minskar risken för våld
Resultaten visar att väpnad konflikt som direkt följd av torka är sällsynt under de flesta förhållanden. Men bland politiskt marginaliserade folkgrupper som lever i jordbruksdominerade landsbygdsekonomier ökar torka sannolikheten för att en pågående konflikt ska förlängas. Genom att skydda jordbruksberoende samhällen mot klimatkatastrofer kan man därmed dämpa risken för väpnat våld – särskilt i områden som redan är påverkade av konflikter och instabilitet. Förutom åtgärder för att göra jordbrukssektorn mer motståndskraftig mot extremt klimat innebär detta att stärka jordbruksbefolkningarnas politiska status och ekonomiska välfärd.
Det är några av slutsatserna i studien som publiceras i Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America (PNAS).
– Torka och extrema väderfenomen kommer troligen att bli allt vanligare i framtiden. Det är därför otroligt viktigt att identifiera vad som gör en region sårbar så att vi kan hjälpa de mest utsatta samhällena att förbereda sig för ett förändrande klimat, säger Nina von Uexkull.
Forskningen bygger på nya data om var väpnade konflikter från Uppsala Conflict Data Program på institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.
För mer information:
Nina von Uexkull, e-post: nina.von_uexkull@pcr.uu.se Tel: 018-4712357, 076-2814166.
von Uexkull, Nina, Mihai Croicu, Hanne Fjelde, and Halvard Buhaug. 2016. ”Civil conflict sensitivity to growing season drought.” Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America
– Syftet med min forskning är att fördjupa kunskapen om hur pedagoger i förskolan fostrar barn i en tid när istället lärande står högt i kurs, säger Anna Rantala som själv har en bakgrund som förskollärare.
Anna Rantala har med närmare 40 timmars video dokumenterat arbete på förskolor. Materialet har sedan analyserats utifrån vetenskapliga metoder med fokus på hur personalen verbalt fostrar barnen.
Mer tillsägelser än indirekt vägledning
Totalt finns i materialet över 2 100 vägledande yttranden från personal till barnen. Av dem utgörs mindre än en tredjedel av vad som kan kallas indirekt vägledning såsom beröm, frågor eller avledning. Två tredjedelar av vägledningarna består av direkta tillsägelser. Vägledningen är till stor del envägskommunikation från personalen till barnen.
– Lite överraskande är att andelen envägskommunikation i det undersökta materialet inte har något direkt samband med barngruppernas storlek eller med personaltätheten. Det går på tvärs med vad Skolverket har visat och vad man skulle kunna förvänta sig, säger Anna Rantala.
Könsnormer avgör
Däremot tycks könsnormer ha betydelse för i vilka situationer och på vilket sätt barnen får vägledning. De flickor som får mest vägledning är de som upplevs göra motstånd och argumenterar mycket. Bland pojkarna är det istället de som upplevs som lugna och försynta som får vägledning. Många barn får vägledning under lek men pojkarna får flest tillsägelser då. Flickorna får istället mer vägledning under spel och pyssel och när de ska städa.
Det finns också barn som inte får någon vägledning alls av pedagogerna. Det är barn som följer regler och rutiner och som uppför sig enligt vad könsnormen föreskriver. Den uteblivna vägledningen kan antingen ses som ett slags indirekt belöning eller som att de barnen blir utan bekräftelse.
Synliggör det som sker
– Avsikten är inte att kritisera pedagogerna utan att synliggöra vad som sker i förskolans verksamhet. Något som i sin tur kan ge möjlighet till reflektioner över vilka arbetssätt som är bra och vilka som kan förändras, säger Anna Rantala.
Inriktningen på att studera förskolans roll som fostrare av barnen kan ses mot bakgrund av hur förskolan uppdrag i samhället har förändrats genom åren. Från början var förskolan en välgörenhetsorganisation för att ta hand om och fostra arbetarklassens barn. Idag påminner förskolans uppdrag mer om vanlig skola med tonvikt på lärande. Men förutsättningen för att kunna förverkliga lärandet är ändå att barnen fostras. Uppdraget att fostra är i läroplanen formulerat med honnörsord som demokrati, hänsyn och respekt, vilket kan vara svårt att tolka och omsätta i praktiken.
Anna Rantala är uppvuxen i Sollefteå och bor i Kubbe utanför Örnsköldsvik. Hon är utbildad förskollärare och har arbetat med barn i 16 år.
För mer information:
Anna Rantala
Tel: 090-786 74 96
Mobil: 070-539 60 90
E-post: anna.rantala@umu.se
Många sjukdomar är svåra att påverka med traditionella typer av läkemedelsmolekyler, eftersom dessa ofta är för små för att binda effektivt till de målproteiner som orsakar sjukdomen. Samtidigt är nyare läkemedelsklasser, såsom terapeutiska proteiner, ofta för stora för att nå in i cellerna där de ska vara verksamma.
– Vi har studerat en klass av molekyler, makrocykler, som kombinerar egenskaper hos traditionella läkemedel med de hos den senaste tidens biologiska läkemedel. Förhoppningen är att de därigenom kan användas som läkemedel för målproteiner inuti kroppens celler, säger Jan Kihlberg, professor vid institutionen för kemi vid Uppsala universitet, initiativtagare och en av studiens forskningsledare.
Han och forskarkollegor från Uppsala universitet, Broad Institutet vid MIT, Harvard och AstraZeneca presenterar sina rön i tidskriften Nature Chemical Biology.
Går genom cellmembranet
Fram tills nu har lite varit känt om hur denna klass av relativt stora molekyler lyckas passera det skyddande yttre membranet i kroppens celler. Cellpermeabilitet är en nödvändig egenskap om de ska kunna utvecklas till läkemedel som kan nå sina mål i kroppen. Den tvärvetenskapliga gruppen av forskare har undersökt en stor samling av makrocykler för att systematiskt studera hur molekylernas struktur påverkar hur väl de kan korsa cellmembranets barriär.
– Vi visar att dessa molekyler har förmågan att växla mellan former som exponerar vattenälskande delar och former där sådana delar av molekylerna är dolda från den omgivande miljön. Denna kameleontlika flexibilitet gör det möjligt för dem att vara både lösliga i vatten och kunna passera genom det oljiga cellmembranet, säger Björn Over från AstraZeneca R&D i Göteborg.
Författarna presenterar också nya datorbaserade metoder som kan användas för att förutsäga makrocykliska molekylers förmåga att passera genom cellens membran.
– Detta kommer att göra det möjligt för läkemedelsforskare att prioritera de molekyler som har möjlighet att nå sina mål, och att fullt ut ta till vara på denna lovande klass av molekyler, säger Pär Matsson vid institutionen för farmaci vid Uppsala universitet.
Fotnot: Författarna är verksamma vid Uppsala universitet, Broad Institutet vid MIT och Harvard, AstraZeneca och SciLifeLab.
För mer information:
Jan Kihlberg, professor vid institutionen för kemi, Uppsala universitet, mobil 070-846 76 58, e-mail jan.khilberg@kemi.uu.se
I samband med de oprovocerade attackerna sommaren och hösten 2014 väcktes tanken hos Franziska Klügl och hennes kollega Amy Loutfi att göra något för att motverka den rädsla som spred sig.
– Tanken var en app som på en karta visar var människor finns i ett område. Den vetskapen kan öka känslan av säkerhet, säger Franziska Klügl.
Appen ”Take Back the Night – Örebro” finns nu att ladda ner på Google Play store och fungerar än så länge på ett begränsat område på Campus Örebro.
Enkät kartlade rädslan
Avstampet för projektet var enkäter med 300 studenter som gjordes av kriminologistudenter under handledning av Henrik Andershed och Maria Doyle på Örebro universitet. Resultatet visade att de som svarat känner sig säkra om de är ensamma utomhus – eller om det finns en större grupp med människor i närheten. Finns det bara en annan person i området kommer rädslan.
På Långhuset och Teknikhuset på Campus Örebro finns sensorer uppsatta som fångar upp personer inom området. Alla som registrerat sig får tillgång till denna information och delar också sin GPS-position med andra, anonymt.
Du ser din egen position och andra som rör sig mellan Långhuset och Teknikhuset på Campus Örebro.
– Du känner dig säkrare eftersom du vet mer om vad som händer i din omgivning. Appen är ett sätt att hantera känslan av osäkerhet och ger dig information så att du kan fatta mer informerade beslut. Till exempel att välja att gå hem en viss väg på kvällen för att det finns många människor där, säger Franziska Klügl.
Konceptet texta i liten skala
Appen är i sin första tekniska fas där sensorer och mjukvara testas i mindre skala på universitetets campus. Men konceptet är mycket mer än teknik.
Appen bygger på tillit hos användarna. Det krävs en e-postadress för att registrera sig, men den uppgiften syns inte utåt. Användarna är anonyma för varandra och informationen hur man rör sig spelas inte in.
– Ett dilemma är att du själv inte vill dela med dig av information om dig själv, men att du samtidigt vill veta så mycket som möjligt om andra, säger Franziska Klügl.
Inspiration från dejtingappar
”Take back the Night – Örebro” är den första appen i sitt slag. Men inspirationen kommer från dejtingappar. Skillnaden är att i dejtingapparna är personlig information en förutsättning eftersom du vill veta så mycket som möjligt om de andra som registrerat sig.
Projektet ”Take Back the Night – Örebro” har finansierats av Internetfonden och avslutas nu i sin första fas.
– Det är ett litet projekt men kan vara början på mycket intressant forskning, säger Franziska Klügl.
Det handlar delvis om teknik, hur man kan bygga ut antalet sensorer och mjukvara för att kunna täcka till exempel en stadskärna.
Ger en helhet
– Tekniken skulle kunna förutse hur folk rör sig och vart de är på väg. På så sätt kan man öka belysningen på mörka platser. Eller tända upp stora ljustavlor med budskap där människor passerar.
Men tekniken är bara en del i helheten. Franziska Klügl ser också en framtida användning för att öka säkerheten för sårbara människor. Det kan vara äldre som är rädda för att tappa bort sig eller att ramla där ingen hittar en.
– Kombinationen av sensorer och information är betydligt större än enbart den här appen, säger hon.
– Resultaten tyder på att själva akutvården är jämlik men att personer med låg socioekonomisk status behöver mer riktade insatser efter sjukhusvistelsen, säger Anita Lindmark som har skrivit avhandlingen.
Studien är baserad på en statistisk bearbetning av uppgifter om 62 000 patienter som för första gången drabbades av stroke mellan 2001 och 2009 i det svenska strokeregistret Riksstroke. Efter justering för övriga riskfaktorer visade resultaten att socioekonomisk status – utbildning och inkomst – hade liten påverkan på överlevnaden första veckan efter stroke.
Anmärkningsvärda skillnader Efter den akuta fasen hade däremot personer med hög inkomst och personer som var sammanboende lägre risk att avlida. Då framträdde även skillnader kopplade till utbildning; personer med universitetsutbildning hade lägre risk att avlida än personer med enbart grundskola. Skillnaderna är relativt stora och kan inte förklaras med medicinska faktorer som utskrivning av läkemedel.
– Det är anmärkningsvärt att effekten av låg inkomst är fullt jämförbar med effekten av andra traditionella riskfaktorer som rökning eller med fem års högre ålder, säger Anita Lindmark.
En annan del i avhandlingen handlar om hur man kan göra statistiska modeller för att utvärdera och göra rättvisa jämförelser av sjukhusens vårdkvalitet, trots att sjukhusen behandlar patienter som ser lite olika ut. Ett statistikverktyg i form av en öppen programvara för att analysera utfallet av jämförelser presenteras i avhandlingen.
Anita Lindmark är uppvuxen i Jokkmokk och bosatt i Umeå.
För mer information:
Anita Lindmark
Tel: 090-786 61 09
Mobil: 073-843 64 96
E-post: anita.lindmark@umu.se
För fyra år sedan beslutade landstinget i Kronoberg att begränsa antalet vårdinrättningar där patienterna skulle kunna betala sina avgifter med kontanter. Från och med nu var sedlarna portade från samtliga kassor förutom de som fanns på Centrallasarettet i Växjö och på lasarettet i Ljungby. Men beslutet överklagades, och i september 2015 levererade Högsta förvaltningsdomstolen domen: landstinget bryter mot riksbankslagen.
Landstingets försök att bli av med sedlarna och mynten visade vilka som blir vinnare den dagen vi lever i ett kontantlöst samhälle: alla som hanterar kontanter.
För kontanter kostar. De ska förvaras, räknas, transporteras och sedan deponeras. Dessutom drar kontanter till sig rånare, vilket medför kostnader för säkerhet. Den butik som trots säkerhetsåtgärder drabbas av rån får betala dyrt. Enligt en beräkning som Handelsanställdas förbund gjorde 2005 kostar varje rån cirka 100 000 kronor utöver själva bytet. Då tillkommer det psykiska lidandet för personalen som var på plats vid rånet.
Det finns även butiker som har föregripit det kontantlösa samhället och satt upp skyltar som talar om att de inte accepterar kontanter.
– Det blir mer och mer vanligt att handlare gör så, men de är fortfarande i en klar minoritet, säger Niklas Arvidsson, docent och lektor i industriell dynamik vid KTH.
När Niklas Arvidsson publicerade rapporten Det kontantlösa samhället.., i januari 2013, trodde han inte att det skulle inträffa inom de närmaste 30 åren.
– Det som har hänt efter det är att utvecklingen har gått mycket snabbare än jag trodde då.
Bankerna vinnare när kontanter försvinner
År 2020, om drygt tre år, är det nya budet. Då kan vi befinna oss i ett samhälle där kontanter har en marginell betydelse. Niklas Arvidsson kallar det för det kontantfria samhället, som till skillnad från det kontantlösa har en viss mängd sedlar och mynt i omlopp. De stora vinnarna i ett sådant samhälle är också de som mest framgångsrikt, åtminstone mer framgångsrikt än landstingen, driver på utvecklingen: bankerna.
För bankerna innebär kontanterna en kostnad, dels för de enskilda kontoren men också för företaget Bankernas depå som ägs av de fem största bankerna. För att minska kostnaderna har bankerna stängt ner hundratals bankomater och höjt avgifterna för hanteringen av sedlar. De har även gemensamt lanserat betalningssystemet Swish, som har blivit en stor succé för betalningar mellan privatpersoner.
– Det som sannolikt händer i första skedet är att man börjar använda tjänster som tillhandahålls av bankerna och som är kopplade till kort, säger Niklas Arvidsson. Sedan försvinner bankernas kostnader i hantering av kontanter.
Men bankernas förmåga att tjäna pengar på det kontantlösa samhället hänger till stor del på hur bra de är på att hitta nya affärsmodeller. På kort sikt har bankerna en fördel, men på lång sikt kan nya, snabbrörliga företag se möjligheter som de stora kolosserna inte upptäcker.
– Vi ser redan att det dyker upp företag som levererar tjänster som erbjuder betalningar ovanpå den infrastruktur som finns, och på längre sikt skulle de kunna utmana bankerna också, säger Niklas Arvidsson. Så bankerna blir inte ensamma om att kunna utnyttja marknaden för den här typen av tjänster.
En del av marknaden består av tjänster som ska underlätta för de som blir förlorare i ett kontantlöst samhälle, däribland äldre, funktionshindrade och nyanlända. För att underlätta för de här grupperna har staten, genom länsstyrelserna, utlyst en innovationsupphandling av nya typer av betaltjänster. Enligt upphandlingen innefattar den här gruppen 1,5 miljoner personer. Upphandlingstiden gick ut i slutet av september.
Pensionärer inte lika positiva
Förutom banker och andra företag som levererar betalningstjänster är också staten en vinnare i ett samhälle utan kontanter. Skatteverket räknar med att de årligen går miste om 60-70 miljarder kronor på grund av svartarbete, en verksamhet som skulle försvåras avsevärt i ett samhälle där kontanter är ett undantag.
Alla som hanterar kontanter är dock inte vinnare i det kontantlösa, eller kontantfria, samhället. Det finns trots allt de som tjänar pengar på att transportera sedlarna utan att någon lägger beslag på dem. Björn Eriksson, ordförande för Säkerhetsbranschen, tog för ett drygt år sedan initiativet till vad som kallas Kontantupproret. Kampanjen har stöd av organisationer som PRO, Sveriges hembygdsförbund och Torg och marknadshandlarnas ekonomiska riksförening. Uppropet har när det här skrivs drygt 4000 underskrifter.
Kommer du ihåg när du tappade mjölktänderna? Efter mycket vickande hade du en tand i handen – men bara den emaljklädda kronan. Hela tandens rot hade på något sätt försvunnit.
Tänder utsätts för många påfrestningar och det finns en poäng i att kunna byta ut dem under ett djurs livslängd. Konstigt nog var tänderna hos de tidigaste käkförsedda ryggradsdjuren fixerade vid käkbenen och kunde inte ömsas. Tandömsning utvecklades så småningom oberoende vid två tillfällen genom två ganska olika processer. Hos hajar och rockor löser de fibrer som fäster tänderna vid käkens skinn upp sig och hela tanden lossnar. Hos benfiskar och landlevande ryggradsdjur sitter den växande tanden fast direkt i käkbenet med en speciell benvävnad och när det är dags för tandömsning måste denna vävnad lossna. Särskilda celler kommer då in och absorberar dentinet och benvävnaden tills tanden lossnar. Det är därför våra mjölktänder förlorar sina rötter innan de ömsas. Men när utvecklades denna process?
Forskarna har studerat ett 424 miljoner år gammalt fiskfossil från Gotland för att få mer kunskap om vårt märkliga sätt att ömsa tänderna på. (Foto: Henning Blom)
Forskarna bakom den nya studien, som publicerats i Nature, bestämde sig för att undersöka ett käkben från det 424 miljoner år gamla fiskfossilet Andreolepis från Gotland. Andreolepis står nära den gemensamma förfadern till alla nu levande benfiskar och landlevande ryggradsdjur. Käken är en pytteliten sak, mindre än en centimeter lång. Men inuti döljer sig en underbar hemlighet: den interna mikrostrukturen är perfekt bevarad och innehåller information om käkbenets tillväxthistoria.
Verktyg undersöker detaljer i 3D utan att förstöra fossilet Fram tills nyligen har den enda möjligheten att se interna strukturer i fossil varit att skära det i tunna skivor och titta på dessa under ett mikroskop. Detta förstör dock själva provet och ger bara en tvådimensionell bild som är svår att tolka. Vid European Synchrotron Radiation Facility (ERSF) i Grenoble, Frankrike, är det nu möjligt att göra tomografiska undersökningar som fångar lika små mikroskopiska detaljer, men i tre dimensioner och utan att förstöra fossilet.
Donglei Chen, studiens förstaförfattare, har spenderat flera år med att mycket noggrant ”dissekera” data från undersökningarna på datorskärmen. Hon har byggt upp en tredimensionell karta över hela förloppet när tänder tillkommer och tappas – första gången tandbildningen hos ett tidigt fossil har studerats i sådan detalj.
Varje tandömsning syns som ett ärr
– Varje gång en tand ömsades lämnade resorptionsprocessen en hålighet där den hade suttit fast. När ersättningstanden sattes på plats bevarades den gamla resorptionsytan som ett svagt underliggande ärr inuti benvävnaden. Jag hittade upp till fyra sådana begravda resorptionsytor under varje tand, staplade på varandra som tallrikar i ett skåp. Detta visar att tänderna byttes ut om och om igen under fiskens livstid, säger Donglei Chen, doktorand vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet.
Fiskfossilet har studerats med hjälp av synkrotron röntgentomografi. (Foto: Donglei Chen)
Detta är det tidigaste kända exemplet på tandömsning genom basal resorption och den tycks vara mest lik den tandömsningsprocess som ses hos primitiva benfiskar idag, så som bengäddor och fengäddor. Liksom hos dessa fiskar så utvecklades nya ersättningständer jäms med de gamla snarare än under dem som hos oss människor.
– Mängden biologisk information som vi får från dessa undersökningar är helt häpnadsväckande. Vi kan följa processen med tillväxt och resorption ända ner till cellnivå, nästan som hos ett levande djur. Vartefter vi använder den här tekniken på fler tidiga ryggradsdjur så kommer vi att förstå deras livsprocesser mycket bättre – och helt säkert kommer vi att stöta på rejäla överraskningar, säger Per Ahlberg, professor vid institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet, och en av projektledarna.
Det går inte att dra allmänna slutsatser utifrån studierna, påpekar Anna L Jonhed (tidigare Anna Forsell). Urvalet är inte slumpmässigt utan barnen uppfyller ett antal kriterier: utsatta för våld, mellan 3 och 13 år och svensk – eller engelskspråkiga.
Med dessa förbehåll kan Anna L Jonhed konstatera att tre av fyra av de intervjuade barnen har umgänge med sina våldsamma fäder, som främst misshandlat sina partners. Hos nästan två tredjedelar av barnen fanns också tecken på att de blivit utsatta för direkt våld. Hälften av barnen i den senare har dessutom oövervakat umgänge. Anna L Jonhed har en förklaring till att fädernas våldsbenägenhet inte är ett hinder för att träffa barnen:
– En pappa som vill ha umgänge agerar helt enligt de familjeideal vi har. En mamma som hävdar att pappan inte är lämplig agerar i motsatt riktning.
Villorat umgänge ett alternativ
Det kan också vara att mammor anser att en vårdnadstvist innebär en för stor risk, och därför istället väljer att inte strida enligt Anna L Jonhed. Det kan också vara att våldet inte bedöms som särskilt allvarligt.
Anna L Jonhed anser att den svenska lagen, föräldrabalken, borde skrivas om för att barnens perspektiv ska vägas in i besluten om umgänge:
– Lagen talar om behov av nära och god kontakt, men idag handlar umgänget om kvantitet och inte om kvalitet. Med kvalitet som främsta begrepp kan man vid behov villkora kontakten med papporna.
Ett villkor kan vara umgängesstöd i det fall barnen vill träffa sin pappa. Anna L Jonhed argumenterar för att det i så fall ska finnas en stödperson som ser till barnens bästa och en stödperson som hjälper pappan.
Barnens rätt borde komma i första hand
Det är ingen brådska att fatta beslut om umgänge vid en skilsmässa där pappan är våldsam enligt Anna L Jonhed som hänvisar till en av studierna i avhandlingen:
– Jämför man barn som har umgänge med sin pappa och de som inte har umgänge så mår de lika bra, eller dåligt.Teoretiskt borde de barn som träffar sin pappa må bättre, men så är inte fallet.
Barn har också fått ge sin syn på sina pappors förmåga till omsorg i allmänhet. Den visar att barnen anser att dessa fäder är oengagerade och ställer höga krav, alltså ytterligare faktorer som talar för att barnens omdöme borde spela roll i beslut om umgänge.
Barnens rätt måste komma i första hand på ett helt annat sätt än idag enligt Anna L Jonhed. Och så behövs det mer studier:
– Här är det mammor och barn som deltar, papporna saknas. Men sådana studier är svårt att få till, konstaterar hon.
– Rådgivningen behöver i högre grad än idag nå fram till sina målgrupper och leda till de livsstilsförändringar och köpbeslut som ger en effektivare energianvändning, bättre totalekonomi och minskad miljöpåverkan. Vårt forskningsprojekt ska ta fram kunskaper som kan utveckla den kommunala energi- och klimatrådgivningens metoder, säger Are Kjeang, universitetsadjunkt i miljö- och energisystem.
Forskningsprojektet organiseras och testas samtidigt i flera kommuner utifrån olika spår och modeller. Dessa behandlar alltifrån lokal samverkan med till exempel banker och energiföretag till en enklare, mer konkret kommunikation via både internet respektive personliga råd. I nästa skede kan projektet komma att ge något av en verktygslåda för hur kommunerna kan arbeta med sin energirådgivning.
Tvärvetenskaplig satsning
För att genomföra projektet krävs en tvärvetenskaplig ansats och forskare från både natur- och samhällsvetenskapliga ämnen ingår. Projektet som är ett samarbete mellan Karlstads universitet och Linköpings universitet är tvåårigt och finansieras av Energimyndigheten med totalt 4,5 miljoner kronor.
Kontakt: Are Kjeang, universitetsadjunkt i miljö- och energisystem vid Karlstads universitet, tel 054 700 1110 eller 073-0325233, mejl: are.kjeang@kau.se
Drygt sju år efter att utfasningen av glödlampan initierades, definieras belysningskvalitet fortfarande med hur en ljuskälla förhåller sig till en 40 eller 60 watts glödlampa. Det räcker inte, menar Magdalena Boork, forskare på SP.
– Jämförelsen ger inte konsumenten tillräckligt med information för att kunna välja önskvärt ljus för olika tillämpningar. Ibland har det skapat frustration, säger hon.
Forskarna har använt ett multisensoriskt laboratorium på SP i Borås. Där har de mätt upplevda egenskaper hos lampor med hjälp av tränade mänskliga paneler.
– Sensoriska metoder innebär att de mänskliga sinnena – syn, lukt, hörsel, smak och känsel – används för att bedöma produkter, förklarar Magdalena Boork.
En av panelerna har tränats för att kunna bedöma belysningens egenskaper objektivt, det vill säga utan att tycka något om produkten. Bedömningarna genomfördes främst i labbet, men för att bekräfta att metoden och resultaten även gäller i de miljöer där belysningen ska användas, genomfördes också tester i verklig miljö. Paneldeltagarna genomförde testerna på samma produkter och enligt samma metodik.
Forskningen visar att:
Det är möjligt att göra objektiva bedömningar av belysning
Det är möjligt att göra bedömningar både i laboratorium och i en verklig miljö, men resultaten blir tydligare i laboratoriemiljö
Resultaten från bedömningarna kan beskriva armaturers och ljuskällors karaktäristiska egenskaper
Magdalena Boork hoppas att projektet kan främja övergången till mer energieffektiv belysning. Hon tror också att denna typ av mätningar av upplevda belysningsegenskaper i förlängningen kan förenkla för beställare, till exempel fastighetsägare, när de pratar med ljusplanerare och belysningstillverkare.
– Då kan de ställa krav som inte bara utgår från tekniska mätvärden, utan även tar hänsyn till användarens behov och komfort, säger hon.
Nästa steg i arbetet är att skapa ett kommunikationsverktyg som gör det enklare att välja rätt ljus på rätt plats vid rätt tid, men också att skapa ljusmiljöer som är både energieffektiva och ger en god upplevelse för den som vistas i rummet.
Projektet har finansierats av Energimyndigheten, Thorn Lighting (Zumtobel Group) och SP.
Peter Jansson undersöker i sin avhandling möjligheterna till ett integrerat forskningsperspektiv på mäns våld. Utgångspunkten är att många olika faktorer samverkar vid mäns våld och att det därför är viktigt att anlägga en helhetssyn.
– Genom att följa en våldsdömd genom livet får man en mer komplex och rättvisande bild av varför personen reagerar med våld. Har han själv blivit utsatt för våld i barndomen? Hur fungerade det i skolan? Har det varit svårt att få jobb och hur har det fungerat på arbetsplatsen?, förklarar Peter Jansson.
Resultaten visade att de män som utsatts för våld i barndomen är mer skambenägna och ofta reagerar våldsamt när de blir kränkta.
– Våld och aggressioner föregås ofta av skamkänslor. Skam är en av de allra starkaste och smärtsammaste känslorna som kan drabba en människa. Istället för att rikta ilskan inåt, mot sig själv, är det vanligt att man riktar aggressionen utåt. Det är en skyddsmekanism.
Marginaliserad miljö förvärrar skamkänslorna
Studierna visade också att män från marginaliserade samhällsskikt var mer benägna att omsätta skammen i våldshandlingar, vilket också relaterades till påverkan från maskulinitetsnormer.
Peter menar att män som utsatts för våld och övergrepp i barndomen, och som har växt upp i ett bättre socialt sammanhang, kan klara av att hantera sina känslor på ett mer konstruktivt sätt än de män som växer upp i en marginaliserad miljö och under påverkan av maskulinitetsnormer med tuffhet, aggressioner och våld.
Hans förhoppning är att avhandlingen ska leda till vidare forskning inom området – och på sikt ge underlag till nya behandlingsformer. Avhandlingen presenterar bland annat material som kan underlätta i kontakten mellan terapeuten och våldsverkaren.
Våld överförs mellan generationer
– Skam är en känsla. Då fungerar det inte med enbart kognitiv beteendeterapi, utan den måste kompletteras. Våld överförs mellan generationer och därför är det väldigt viktigt att bryta mönstret. Kan vi bara hjälpa några få, så att våldet inte förs vidare, så kan effekten bli stor över tid.
Peter Jansson önskar också att hans avhandling ska bli en dörröppnare för den här typen av forskning i Sverige.
– Internationellt är det integrerade perspektivet vanligt. I Sverige tillämpas det inte alls. Idag är det offren som ligger till grund för teoribildningen men jag anser att det är lika viktigt att förstå förövaren. Istället för att begränsa sig till enbart ett könsmaktsperspektiv och därmed producera bilden av ett kvinnligt offer och en manlig förövare, behöver vi anlägga ett bredare synsätt där förövaren också kan vara ett våldsoffer som dessutom är påverkad av sin position i klasstrukturen.
Sveriges kommuner och landsting hanterar årligen stora summor skattepengar och har sedan länge varit skyldiga att redovisa utfallet av sin verksamhet. Det kommunala redovisningsområdet har utvecklats betydligt under de senaste 20 åren. Men dagens reglering är komplicerad och ger upphov till flera rättsliga frågor. Per-Ola Wiklanders avhandling analyserar och utvärderar regleringen som rör den kommunala redovisningsskyldigheten.
Avhandlingen ”Kommunal redovisning. En rättsvetenskaplig studie” är den första mer omfattande studien i landet om det kommunala redovisningsområdet ur ett rättsligt perspektiv.
Redovisningslagen kom 1998
– Kommunal redovisning är ett område som ingen, från en rättsvetenskaplig horisont, forskat om tidigare. Det var både en möjlighet och en utmaning och har inneburit en form av grundforskning. Det känns roligt att avhandlingen kommer så rätt i tiden. Utredningen om en ny kommunallag lämnades till regeringen förra året och i våras kom ett betänkande från den kommunala redovisningsutredningen. Förhoppningsvis kan min undersökning ge ett bidrag här, säger Per-Ola Wiklander, nybliven juris doktor i offentlig rätt.
Den kommunala redovisningslagen trädde i kraft 1998 och innan dess fanns inte mycket lagstiftning att förhålla sig till. Per-Ola Wiklander har gått igenom regleringen i sin helhet och bland annat undersökt hur kommunala redovisningsfrågor behandlas av domstolarna. Undersökningen visar att domstolarna inte tar hänsyn till regelverket på det sätt som lagstiftarna tänkte sig. Ytterligare en aspekt är att Rådet för kommunal redovisning ger ut rekommendationer för kommunal redovisning, men reglerna är inte lag.
I avhandlingen analyserar, systematiserar och utvärderar han regleringen som rör den kommunala redovisningsskyldigheten, särskilt i förhållande till ”god redovisningssed”, en rättslig standard. Lag och kompletterande normer jämförs, både principiellt och genom en särskild undersökning av fyra utvalda frågor: materiella anläggningsfrågor, bidrag till infrastruktur, pensionsåtagande och sammanställd redovisning – det som för privata bolag kallas koncernredovisning.
