Vete är den viktigaste livsmedelsgrödan i stora delar av världen, och bidrar med en betydande del av människans behov av både protein och energi. Under 20–30 år förekom nästan inga epidemier av svampsjukdomen svartrost och sjukdomen ansågs nästan utrotad. Men, 1999, upptäcktes en ny, mycket aggressiv ras (Ug99) av svartrost i Uganda.
Denna ras, tillsammans med andra nya raser, sprider sig sedan dess, främst i Afrika och Asien, men flera av raserna har också upptäckts i Europa. Dessutom har det utvecklats nya raser av den närbesläktade sjukdomen gulrost som nu angriper vete.
Den 15 april i år gick FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) ut med en varning om rostangreppen i vete i Afrika och Asien. I en känslig vetesort kan rostangrepp leda till en avkastningsminskning på 80–100 procent, och FAO:s varning gäller alltså ett hot mot den globala livsmedelsförsörjningen.
Kromosomfragment av råg
Mahbubjon Rahmatov från SLU har nu lagt fram en doktorsavhandling som pekar på en lösning på detta hot – nya resistensgener mot både svart- och gulrost. Resistensen hittades i ett vetematerial som innehåller kromosomfragment av råg, och som utvecklats av förre SLU-professorn Arnulf Märker (1945–2010) under 40 år av traditionell växtförädling.
Mahbubjon Rahmatov har också lyckats överföra en av dessa resistensgener, med resistens mot alla utvärderade raser av svartrost, till en ”normal” vetelinje. Resistensgenen är därmed tillgänglig så att den kan användas i förädling av nya vetesorter som är resistenta mot de nya raserna av svartrost. Han har också tagit fram en markör (ett slags DNA-test) för denna värdefulla gen, vilket gör det möjligt att identifiera de veteplantor som bär på denna resistens.
– Jag hoppas verkligen att min avhandling kan bidra till att det tas fram nya rostresistenta vetesorter som kan bidra till den globala livsmedelsförsörjningen för världens befolkning, säger Mahbubjon Rahmatov.
Berberisbusken allt vanligare Svartrostangrepp på vete är inget problem i Sverige idag. Om vi får in mer aggressiva
Berberis thunbergii.
stammar av denna skadesvamp i landet finns dock alla förutsättningar för allvarliga utbrott, likt dem som förekom fram till 1950-talet. Skälet är att svampens mellanvärd, berberisbusken, blir allt vanligare i jordbrukslandskapet.
Gulrost är ett ökande problem i Sverige. I avhandlingsarbetet identifierades förädlingslinjer som innehåller resistensgener mot alla nu kända raser av gulrost. Hittills har forskarna dock inte kommit så långt i arbetet att denna resistens har kunnat överföras till ”vanliga” vetesorter.
Fråga: Vad händer om kursmaterialet ändras till att innehålla mer könsneutrala formuleringar och uttryck, vardagliga exempel och en ökad betoning på det tvärvetenskapliga synsättet?
Svar: Fler studenter – män som kvinnor – blir godkända. Dessutom tar studenterna mindre tid på sig att slutföra kursen, och därtill kunde en förbättring av godkända studenters förmåga att ta till sig kunskaper skönjas.
– Vi minskade inte på skillnaden mellan män och kvinnor, men en ökad genomströmning inom båda grupper tyder på att fler inom båda grupperna uppskattade kursinnehållet mer, säger Maria Svedin, en av KTH-forskarna bakom arbetet.
Det är hon tillsammans med lektorn Olle Bälter, båda på avdelningen Medieteknik och interaktionsdesign, som reviderat kursmaterialet.
De noterade att i en introduktionskurs online i programmering låg kvinnors genomströmning drygt tio procentenheter lägre än mäns, trots att det motsatta förhållandet råder på många andra kurser vid KTH. I ett försök att råda bot på det första utan att uppmuntra ohållbara så kallade lärstrategier så gjordes kurslitteraturen om i enlighet med de principer som redan nämnts. Det vill säga bland annat genom könsneutrala formuleringar och uttryck samt allmängiltiga exempel.
– En ökad studietakt tyder också på ökad motivation att slutföra kursen. Studenterna i studien visade dessutom på ett negativt samband mellan slutförd kurs och en ytinriktad lärstrategi, vilket tyder på att vi lyckades med att uppmuntra de i längden mer hållbara sättet att tillägna sig ny kunskap, säger Olle Bälter.
Vilka konsekvenser kan resultatet få?
– En positiv upplevelse av en introducerande programmeringskurs ökar sannolikheten att studenter fortsätter att ta kurser inom området. Ökad genomströmning kan leda till fler som får en positiv upplevelse av programmering och därmed ett ökat intag till utbildningar inom IT. Om vi når fler så ökar sannolikheten för att intaget blir mer heterogent och att yrkeskåren därmed till större del reflekterar samhället i stort, säger Maria Svedin.
Hon berättar att det finns teorier om varför genomströmning ökar på grund av genusneutralitet.
– En hypotes är att materialet blir mer neutralt och därmed mer inbjudande. Det är enklare att placera sig själv i ett sammanhang om ramarna inte redan är satta, genom till exempel stereotypa representationer. Det gör det även enklare att tolka yrket och/eller ämnet utifrån sig själv och sina behov samt intressen om bredden i det betonas.
Går det – än en gång hypotetiskt – att säga att genomströmningen skulle öka även i andra utbildningar om man applicerade könsneutralitetet på kursmaterialet där? Maria Svedin tror och hoppas det.
– Genomströmningen kan nog öka åtminstone i teknikorienterade utbildningar där en stereotyp representation av utövarna florerar i bland annat populärkulturen, samt där lärarna på kursen inte tidigare har tagit problemet i beaktande.
KTH-forskarnas arbete är av sådan dignitet att artikeln Gender neutrality improved completion rate for all precis blivit publicerad i den vetenskapliga tidskriften Computer Science Education. Kontakt: Maria Svedin på 08 – 790 60 11, msvedi@kth.se eller Olle Bälter på 08 – 790 63 41, ob1@kth.se.
Jonna Larsson, Göteborgs universitet visar i sin avhandling hur barn möter fysikaliska fenomen i sin vardag, hur de tar sig an fenomenen och på den mångfald av möjligheter till fysikaliskt lärande som finns inbyggda i förskolan. Det handlar om fenomen som friktion, flyta och sjunka samt ljud.
För att fysik fullt ut ska fungera som ett lärområde i förskolan krävs att förskollärarna planerar, skapar och fångar tillfällena där det finns möjlighet att utforska och samtala om olika fysikaliska fenomen. För det krävs både ämneskunskaper, didaktisk kunskap och förmågan att hantera innehållet på ett begripligt vis.
Krävs ingen fysikexpertis
Den bäst fungerande formen är inom ramen för förskolans traditionella temaarbete, där barns lek, lärande och utveckling är centralt. Då är förskolläraren den som tar huvudsakligt ansvar för fysikinnehållet, utan att minska eller begränsa barns möjligheter till delaktighet och inflytande.
Barn i förskolan uppmärksammar, hanterar och talar om olika fysikaliska fenomen i en mängd olika sammanhang, både i aktiviteter som barn själva har initierat och genomfört, som i deras lek, samt i aktiviteter som förskolläraren har förberett och genomför tillsammans med barn.
– Förskollärarna behöver inte vara fysikexperter för att leva upp till läroplanen. Det som krävs är kunskap om det fenomen som är i fokus samt olika strategier för att stimulera barns lärande plus en rik miljö där de kan utforska olika innehåll med goda möjligheter till lek, säger Jonna Larsson.
Vad gäller den innehållsliga fysikkunskapen klarar sig förskollärarna med vad som kan betraktas som medborgarkunskapsnivån i fysik. Det kan fungera bra med att repetera högstadiets fysikkurs för att nå dit, anser Jonna Larsson.
Fakta: Läroplanen för förskolan anger bland sina mål bland annat att ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen” (Läroplan för förskolan Lpfö 98)
Jonna Larsson lägger fram sin avhandling När fysik blir lärområde i förskolan vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet, fredagen den 30 september, 13.00. Plats: Kjell Härnqvistsalen, Västra Hamngatan 25, Pedagogen hus A, källarplan.
– Vi testade via en metod som innebar tydlig information till gravida om deras rekommenderade viktuppgång och uppmuntrade även till fysisk aktivitet genom så kallad FaR, fysisk aktivitet på recept. Ett recept kunde vara trettio minuters promenad eller simning i ett visst tempo, säger Ann-Kristin Rönnberg, överläkare på kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Ref: Institute of medicine 2009.
I studien, som drevs inom mödrahälsovården i Region Örebro län, ingick 445 friska kvinnor som fick barn mellan 2007-2010. Kvinnorna följdes upp till ett år efter förlossningen och barnen följdes sedan inom barnhälsovården fram till 2015.
– Vår metod är relativt enkel för de gravida kvinnorna. Det har inte inneburit fler besök till barnmorskan men ändå gett en positiv effekt. Jag arbetar under hösten vidare, tillsammans med ansvariga inom mödrahälsovården, för att ta fram riktlinjer om vilka råd gravida bör få om viktuppgång men även generella riktlinjer om hur vi bäst tar hand om kvinnor som redan har en övervikt eller fetma under deras graviditeter och förlossningar.
Risk för fetma hos barnet
– Vi har valt att undersöka metodens påverkan på viktuppgång oberoende av vad kvinnan väger innan graviditeten. Ingen svensk studie har tidigare genomförts i den här breda målgruppen. Även internationellt finns en brist på den här typen av studier. Tidigare forskning har ofta fokuserat på kvinnor som redan har en fetma. Vi har ett tydligt folkhälsoperspektiv genom vår ansats att hjälpa även normalviktiga kvinnor att undvika överflödig viktuppgång och därigenom potentiellt undvika framtida övervikt.
Rekommenderad viktökning under graviditet varierar beroende på kvinnans vikt innan graviditeten. För en kvinna med normal vikt rekommenderas viktuppgång mellan 11,5–16 kg medan kvinnor med fetma rekommenderas att gå upp 5-9 kg under graviditet.
– Vår metod visade sig ge en lägre total viktuppgång under graviditeten oavsett kvinnans ingångsvikt. Vi kunde också se att kvinnor som fått ta del av metoden hade mindre överflödig vikt kvar vid sin efterkontroll. På lång sikt, cirka ett år efter förlossningen, kunde man dock inte se några säkra skillnader längre.
Metoden såg inte ut att minska barnens risk för fetma vid fem års ålder. Det som hade störst betydelse för barnens risk för fetma var inte kvinnans viktuppgång under graviditet utan vilket BMI hon hade innan hon blev gravid. Barn till överviktiga kvinnor hade en ökad risk att utveckla fetma vilket stämmer väl överens med andra tidigare studier.
– Vår förhoppning med att identifiera och kartlägga komplikationer och riskfaktorer för utveckling av biopsikomplikationer var att kunna överföra resultaten i den kliniska vardagen och på så sätt öka patientsäkerheten, säger Björn Peters, som är doktorand på Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet och författare till avhandlingen.
Avhandlingen visade att unga (under 45 år), smala (BMI under 26) eller kvinnliga patienter, samt patienter med en njurinflammation (IgA-nefrit) var grupper med högre risk för allvarliga komplikationer i samband med njurbiopsi. Patienter med njurtransplantat som är i riskzonen för att utveckla allvarliga biopsikomplikationer kan identifieras genom ett förhöjt värde av Resistivt Index (vilket är en radiologisk metod för mätning av njurarnas blodflöde).
Svenskt register över risker och komplikationer
För att utforska riskfaktorer och biopsikomplikationer har Björn Peters sedan 2006 byggt upp ett svenskt register över njur- och njurtransplantatbiopsikomplikation. Alla sjukhus i Västsverige (inklusive Skaraborgs sjukhus i Skövde, Sahlgrenska universitetssjukhuset och Transplantationscentrum i Göteborg, Norra Älvsborgs länssjukhus i Trollhättan, Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås och Hallands sjukhus i Halmstad) samt Norrlands universitetssjukhus i Umeå har bidragit med data till registret.
Björn Peters är från Tyskland och flyttade till Sverige 2005. Han utbildade sig till både specialist i internmedicin och njurmedicin i Skövde, där han nu är verksam som överläkare på Skaraborgs sjukhus, Njurmedicinkliniken. Efter att ha jobbat några år påbörjade Björn sina doktorandstudier på Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
Onsdagen den 28 september 2016 försvarar Björn Peters, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet, sin avhandling med titeln: Kliniska och kvalitativa aspekter vid njur- och njurtransplantatbiopsier i Sverige (Engelsk titel: Clinical and quality aspects of native and transplant kidney biopsies in Sweden). Opponent: Professor Ingela Fehrman-Ekholm, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Enheten för transplantation, Karolinska Institutet, Stockholm. Huvudhandledare: Professor Bernd Stegmayr. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal E04, R-1, Norrlands universitetssjukhus.
Kontakta:
Björn Peters, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet och Skaraborgs sjukhus, Njurmedicinkliniken, Skövde.
073-386 4973; bjorn.peters@vgregionen.se
Ig Nobel Prize, som hon delar med sex forskare från Ungern och Spanien delades ut i samband med en ceremoni vid Harvard University i Boston. Susanne Åkesson, verksam vid naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet, var på plats för att ta emot utmärkelsen. Priset består av diplom, en statyett och inte minst den stora äran.
Långt ifrån all forskning kan komma i fråga för Ig Nobel Prize. För att bli nominerad krävs att det rör sig om osannolika forskningsresultat där allvaret går hand i hand med skrattet, forskningsresultat som underhåller samtidigt som de får människor att tänka efter. Att utmärkelsen väger tungt internationellt märks inte minst genom att diplomet som en vinnare får är signerat av tio Nobelpristagare.
Vit päls är osynlig för hästbromsar
Den forskning som Susanne Åkesson och hennes kollegor i Ungern och Spanien nu prisas för presenterades för sex år sedan i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society B. Artikeln avslöjar att vita hästar inte besväras av blodsugande bromsar på samma sätt som sina mörkare artfränder.
När solen lyser på en mörk, svart eller brun päls så reflekteras ett polariserat ljus. Den signalen är densamma som då solljus reflekteras mot en vattenyta. Signalen kan upptäckas av hästbromsar (Tabanider) som letar efter vatten där de kan lägga ägg på vattenväxter och i buskage nära vatten. Men det polariserade ljuset som reflekteras från en mörk päls ger också signalen till honorna att här kan det finnas blod att suga sig mätt på.
Vita hästar däremot reflekterar ett opolariserat ljus som bromsarna har mycket svårt att upptäcka.
Ännu bättre att vara randig I senare studier har Susanne Åkesson och hennes kollegor forskat vidare inom området och kommit fram till att det är ännu bättre att vara randig än vit om man vill undvika att bli biten av blodsugande bromsar. Den dominerande teorin sedan Darwin har varit att zebror blivit randiga för att undvika rovdjursattacker. Men med sina resultat i bagaget argumenterar forskarna för att zebror har utvecklat sin randiga päls för att skydda sig mot blodsugande bromsar.
Ett resultat av Susanne Åkessons forskning är att det numera finns zebrarandiga hästtäcken.
Fascination för flugor Även Fredrik Sjöberg, hedersdoktor vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund belönades med Ig Nobel Prize vid årets ceremoni. Han fick priset för sitt självbiografiska verk, ”En flugsamlares väg”, i tre volymer om nöjet att samla på döda och levande flugor.
2013 mottog forskare vid Lunds universitet Ig Nobel Prize. Även då var det forskning vid naturvetenskapliga fakulteten som belönades. Biologerna Marie Dacke, Eric Warrant och Emily Baird mottog utmärkelsen för upptäckten att dyngbaggar använder sig av Vintergatan när de navigerar över savannen.
Föredrag:
Vid ett föredrag den 20 oktober berättar Susanne Åkesson mer om den forskning som ligger bakom att hon tilldelats Ig Nobel Prize. Det halvtimmeslånga föredraget börjar klockan 12.15. Plats: Lundmarksalen, Astronomihuset, Sölvegatan 27. Media och allmänhet är välkomna!
Just nu samlar tusentals skolelever in ekblad och skickar dem i paket till forskare för analys. Eleverna deltar i medborgarforskning där de hjälper forskare att förstå hur klimatförändringen påverkar hösten och den biologiska mångfald som finns på ekar. Även allmänheten kan bidra med observationer.
– Hösttecken är rent utav viktigare att studera än vårtecken, helt enkelt för att vi vet mindre om hösten och hur den påverkas av klimatförändringen, säger Kjell Bolmgren från Sveriges lantbruksuniversitet, som samordnar Naturens kalender och Höstförsöket.
Ekar studeras över hela landet Sedan några år tillbaka kan den som är intresserad skicka in sina observationer av hösttecken på www.naturenskalender.se och på så sätt bidra med data som kan användas i forskning om hur årstiderna ändras i hela landet.
Just nu genomförs dessutom ett massexperiment där skolelever studerar lövträd under hösten. En del elever samlar in forskningsdata om när löven byter färg medan andra specialstuderar ekar och de insekter som lever på och inuti ekbladen.
– I vår forskning om ekens biologiska mångfald vill vi veta vilka insekter som finns på eklöven i olika delar av landet, berättar Ayco Tack, forskare vid Stockholms universitet. Tack vare eleverna kan vi studera ekar över ett jättelikt område och se hur mångfalden anknyter till trädens tidtabell.
Mer data behövs om hösten Under de senaste decennierna har vårtecknen tidigarelagts med mellan en och två veckor. Det finns dock mycket mindre forskningsdata för hösten, och höstens förändring verkar inte vara lika förutsägbar för olika arter, som vårens. Denna brist på kunskap gör det svårt att förutsäga vilka effekter klimatförändringen får för den biologiska mångfalden.
– Olika träd får höstfärger vid olika tidpunkter och dessa skillnader tror vi kan påverka de småkryp som lever på trädet, säger Adam Ekholm, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet och en i forskningsteamet bakom Höstförsöket.
En förändrad växtsäsong spelar stor roll för många, både i samhället och i naturen. Pollenallergiker får symptom tidigare på året och biodlare undrar över hur samspelet mellan växter och honungsbin förändras. I framtiden kan skogsägare behöva ta ställning till om man ska plantera nya typer av träd och renägare kan behöva anpassa sin skötsel till förändrade lövspricknings- och snösmältningstider.
Tusentals skolelever hjälper till med insamling
Höstförsöket genomförs under höstlövsperioden, som börjar redan i augusti i nordligaste Sverige och slutar vid månadsskiftet oktober–november i landets sydligaste delar. Under vecka 38–40 är många skolklasser ute och samlar in ekblad, som sedan skickas vidare till Helsingfors universitet för analys.
Totalt är närmare 12000 elever från Ystad till Abisko anmälda till Höstförsöket 2016. Klasser som deltar i studien av ekens mångfald finns upp till Sundsvall.
Video om ekens mångfald
Se video där professor Tomas Roslin från SLU berättar om höstförsöket och om det myller av insekter som kan hittas på ekar.
Mer information om Naturens kalender och Höstförsöket:
Kjell Bolmgren, SLU, samordnare för Svenska fenologinätverket
0730-670365, kjell.bolmgren@slu.se
Naturens kalender och Höstförsöket finns också på sociala medier: #höstförsöket #naturenskalender #ekensmångfald
Via intervjuer har hon samlat in olika folkgruppers berättelser om sin historia. Hon har myntat begreppet ”historyscapes” eller historielandskap, en följd av platsens betydelse för människors uppfattning om sin historia.
Den bergiga ön Alor i Indonesien är 1,5 gånger Ölands storlek och har 165 000 invånare som talar ett tjugotal lokala språk. Det var när Emilie Wellfelt var där för annan forskning som hon slogs av hur otroligt intresserade människorna var av sin historia. Vart hon än kom, så bubblade berättelserna. Det visade sig finnas ett par förklaringar till detta:
– När Suhartoregimen föll 1998 decentraliserades makten, vilket gjorde att man behövde fylla ett tomrum ute i distrikten. De nya lokala makthavarna ville ha en egen historia att förankra sitt styre i.
Dessutom hade ett mer folkligt intresse för historia väckts på Alor när några historiker från provinshuvudstaden ville lansera en kvinna från Alor som nationalhjälte: Malielehi som 1918 lett ett uppror mot den dåvarande kolonialmakten.
– Det blev mycket uppståndelse kring förslaget eftersom Malielehis anhängare dödade en lokal raja. Dennes släkt som lever idag och andra som sympatiserade med rajans sida var emot utnämningen. Malielehi blev inte postumt utsedd till nationalhjälte, men det som hänt skapade stort engagemang för den egna historien, berättar Emilie Wellfelt.
Berättelser om gamla motsättningar Väl framme i en by, under sina fältarbetsresor, brukade Emilie – som talar flytande indonesiska – söka kontakt med någon som kunde återge den lokala historien. I regel blev hon hänvisad till en inofficiell talesperson. Intervjuerna fick dock ofta vänta tills lugnet lagt sig, då folk gått i säng och bara utvalda personer lyssnade.
– Historiska berättelser anses farliga eftersom de har med förfäderna att göra, men också för att det finns många gamla motsättningar som ligger och gror. Ofta handlar de om marker och gränsdragningar.
Andra intervjuer genomfördes på särskilda platser som anknöt till händelser i historien.
– Det var fascinerande att se hur landskapet kunde fungera som en historiebok; medan man vandrade från plats till plats växte berättelserna fram bit för bit.
Historielandskap även i moderna miljöer Efter att ha sammanställt materialet från omkring 150 ingående intervjuer kunde Emilie Wellfelt se ett mönster där olika gruppers berättelser knöt an till varandra. Resultatet, som visar en rad historielandskap, presenteras i avhandlingen som också lyfter fram unika berättelser från Alors historia – från första människan till nutid.
– Förutom att presentera historia har jag utvecklat en metod för att hantera de muntliga traditionerna som ett historiskt källmaterial, säger Emilie Wellfelt.
Hon menar att metoden kan användas av andra och i andra sammanhang.
– Jag kan tänka mig historielandskap applicerade på allt från hembygdshistoria till studier av kriminella grupperingar i stadsmiljö. Historielandskap uppstår där berättelser, grupptillhörighet och plats är bärande element för den egna historien.
Sverige är ett högriskland för utveckling av glutenintolerans (celiaki) i tidig ålder. Den enda kända och verkningsfulla behandlingen idag är att äta glutenfri kost livet ut. Det är fortfarande oklart varför glutenintolerans uppstår, men forskare världen över har under lång tid riktat sitt intresse mot bland annat amning, kostvanor, tidpunkt för glutenintroduktion och geografisk hemvist. I en ny avhandling från Lunds universitet ingår studier som täcker alla dessa aspekter.
Mängden gluten triggar sjukdom – Våra resultat pekar på att mängden gluten triggar sjukdomen. Vi har också konstaterat att matvanorna bland barnen vi undersökt varierar mellan länder, och att det finns skäl att närmare analysera betydelsen av denna variation. Fördjupade studier kan kanske bidra till att förklara varför svenska barn utvecklar celiaki tidigare än barn i andra länder, berättar Carin Andrén Aronsson, dietist i diabetes- och celiakistudien TEDDY och doktorand vid Lunds universitet, och fortsätter:
– Tidpunkten för glutenintroduktion verkar däremot inte ha någon större betydelse. Vi gjorde en mycket omfattande studie som bekräftar liknande slutsatser från tidigare mindre studier.
All forskning i hennes avhandling bygger på små barn med förhöjd genetisk risk för celiaki. Några av de viktigaste slutsatserna är:
Svenska barn som rapporterade ett högt dagligt glutenintag (mer än fem gram) fram till två års ålder hade dubbelt så hög risk att utveckla celiaki jämfört med de barn som åt en mindre mängd. Resultat från samma delstudie visar också att barn med celiaki åt mer gluten
Risken att utveckla den autoimmunitet som ger upphov till celiaki var störst i Sverige i jämförelse med andra länder i studien (Finland, Tyskland och USA). Resultatet kvarstod efter att ha justerat för några av de viktigaste orsakerna till celiaki (bärare av riskgen, diagnos finns sedan tidigare i familjen samt kön).
Amning (starttidpunkt/längd), tidpunkt för första intag av fast föda samt typ av kost varierade mellan de undersökta länderna. Europeiska barn introducerades först till potatis- och rotfrukter medan amerikanska barn introducerades först till ris- och rotfrukter. Längden på amningsperioden gick inte att knyta till risken att utveckla celiaki.
Tidpunkten för introduktion av gluten i kosten är inte en egen, självständig riskfaktor för senare utveckling av glutenintolerans.
Vad skiljer svenska barn från andra barn?
Frågorna kring glutenintolerans fortsätter att sysselsätta Carin Andrén Aronsson efter disputationen.
– Vi kommer att undersöka betydelsen av glutenmängden i en ny, stor studie. Skiljer sig svenska barns glutenintag från barn in andra länder? Vi utökar studien med barn från de övriga deltagarländerna samt ökar uppföljningstiden jämfört med våra tidigare studier, från två till fem år. Vi ska också undersöka om tillskott av probiotika (nyttiga bakterier) i kosten har inverkan på risken att drabbas av celiaki, berättar Carin Andrén Aronsson och fortsätter:
Med mer kunskap om kostens betydelse hoppas jag att det blir möjligt att individanpassa dieten istället för att som idag ha generella kostråd.
Underlaget till avhandlingens studier utgörs av upp till 8700 barn i fyra länder: Sverige, Finland, Tyskland och USA. Barnen ingår i det internationella forskningsprojektet TEDDY (The Environmental Determinants of Diabetes in the Young) vars mål är att ta reda på orsakerna till att barn får typ 1 diabetes och/eller celiaki. Huvudfinansiär är National Institutes of Health, USA (NIH).
– Det är ett mycket stort och resurskrävande arbete att försöka ringa in orsakerna till celiaki. Tack vare barnen i TEDDY-studien kan vi göra flera vetenskapligt viktiga studier, förklarar Carin Andrén Aronsson.
Fakta glutenintolerans (celiaki)
Glutenintolerans, så kallad celiaki, innebär att man inte tål proteinet gluten som finns i vete, råg och korn. Exempel på symtom är trötthet, diarré, viktnedgång och blodbrist. Obehandlad glutenintolerans har även kopplats samman med benskörhet, depression och försenade pubertet.
I Sverige visar statistik att förekomsten bland småbarn ökar på nytt och att ungefär två procent av den totala befolkningen har utvecklat celiaki. Undersökningar genom screening av normalbefolkningen visar på högre förekomst i yngre åldrar samt att det kan finnas ett stort mörkertal.
Resultaten av studien från visar hur viktigt det är att fokusera på vad som händer utanför de skyddade områdena för att kunna bevara hotade arter.
Större revir än skyddområden
Snöleoparden lämnar stora fotavtryck – både bokstavligt och när det gäller platsen de behöver. Genom att analysera GPS-data från sexton snöleoparder i Gobiöknen i Mongoliet har snöleopardforskare sett att reviret för en snöleopard i genomsnitt är cirka 200 kvadratkilometer för en hane och 120 kvadratkilometer för en hona.
Variationen mellan snöleoparderna är stor – en snöleopardhane hade till exempel ett 1000 kvadratkilometer stort revir. De revir som uppmätts i den nya studien är 6-44 gånger större än vad man tidigare noterat med en äldre och mindre exakt metod.
Studien visar också att överlappet mellan reviren för vuxna snöleoparder är litet – man kan därmed inte förvänta sig att många snöleoparder ska kunna samsas om samma skyddade område.
Det finns 170 skyddade områden i snöleopardernas utbredningsområde. Hela 60 procent av dem är enligt forskarnas beräkningar för små för att rymma ens ett enda snöleopardpar.
Behöver skydd utanför områdena
– Det betyder att snöleoparder som lever i dessa områden regelbundet utnyttjar omgivningarna som inte är skyddade. Vi kan alltså inte anta att de är säkra bara för att de finns inom ett skyddat område, säger SLU-forskaren Örjan Johansson.
Ett par med ungar räcker heller inte långt för att en population ska överleva på längre sikt. Troligtvis behövs populationer med mer än 50 könsmogna honor. Att man räknar honor beror på att en hanne kan para sig med flera honor samtidigt som ungarna går tillsammans med sin mamma i två år, honorna är alltså den begränsande faktorn i hur snabbt en population kan öka.
– Även om man räknar generöst är det bara åtta skyddade områden där man kan få plats med så många honor i dag. Så även om de skyddade områden är viktiga så räcker de inte till för att säkra snöleopardens överlevnad, säger Örjan Johansson
Det här understryker det som bevarandeorganisationer försökt framföra under lång tid. Snöleoparder behöver skyddas även utanför gränserna för skyddade områden. Då behövs samarbete med lokalsamhället för att minska konflikter och främja samexistens, liksom med industri och myndigheter för att minska påverkan från till exempel gruvor.
En kombination av strategier är bäst
Det här är en del av en stor diskussion bland dem som arbetar med att bevara hotade arter. Vad är bäst – att satsa på skyddade områden där arten lämnas ifred eller strategier som gör att de hotade arterna kan samexistera med människor över ett större område? En kombination av strategierna behövs, menar Örjan Johansson.
– Skyddade områden är viktiga. De kan fungera som huvudområden för snöleoparderna och deras byten men för snöleopardernas överlevnad är det nödvändigt att människor och snöleoparder kan dela samma landskap utanför de skyddade områdena.
Det arbetet har redan startat. I ”Global Snow Leopard & Ecosystem Protection Plan” har de tolv länder där det finns snöleoparder tillsammans bestämt att jobba på en övergripande nivå. Planen har tagit fram 23 större områden där man med hjälp av olika åtgärder ska säkra artens framtid. Resultatet från studien i Biological Conservation blir ett viktigt underlag för detta arbete.
Snow Leopard Trust har sedan 1981 arbetat med bevarande av snöleoparden, forskningen om snöleopardens revir är en del av arbetet. Studien i Gobi har pågått sedan 2008 och syftar till att ta reda på mer om snöleopardernas ekologi och beteende samt vilka behov de människor som lever i snöleopardreviren har. Örjan Johansson på SLU samarbetar med Snow Leopard Trust i sitt doktorandprojekt.
Kontakt: Örjan Johansson, doktorand på institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, 070-2292881,Orjan.Johansson@slu.se
Studien har letts av Anna Jansson, professor i husdjurens fysiologi vid SLU. Merparten av hennes forskning kretsar kring hästar, men hon leder också projekt som handlar om insekter som livsmedel.
– Eftersom det finns klimat- och miljöfördelar med att äta insekter så tror vi att detta kommer att bli vanligare även i västvärlden. Vad vår studie visar är att det går att föda upp syrsor på foder som inte konkurrerar med annan livsmedelsproduktion, säger Anna Jansson.
Miljövänligt alternativ till kött Odlade insekter lyfts allt oftare fram som ett miljövänligt alternativ till kött, bland annat av FN – ett framtidslivsmedel för en växande världsbefolkning.
I Sverige och övriga västvärlden finns ett kulturellt motstånd mot att äta insekter, men också en försiktig nyfikenhet. I bland annat Asien finns däremot en tradition att äta insekter och vissa betraktas som delikatesser. Många insekter verkar dessutom ha högt näringsvärde som livsmedel. Hittills har människor i första hand fångat vilda insekter, men för att möta en växande efterfrågan prövar man nu att odla dem.
Syrsor är uppskattade som mat och de verkar också vara ganska lätta att odla. I dag utfodras de flesta odlade syrsor med kycklingfoder, och det är ingen större miljövinst med detta eftersom syrsor och kycklingar växer ungefär lika bra på detta foder. Fodret är dessutom för dyrt för fattiga människor, och det har så högt näringsvärde att människorna skulle kunna äta det direkt.
Snittar med hussyrsor. Friterade majstortillas med vitlöksstekta hussyrsor och mos på vita bönor och rökt vitlök, rocotosalsa, epazote, samt med avokado, salsa verde, lök och koriander. Foto: Jenny Svennås-Gillner
Om odlade syrsor ska bli ett klimat- och miljösmart livsmedel måste de alltså födas upp på foder som inte konkurrerar med annan livsmedelsproduktion, såsom till exempel restprodukter eller vad som betraktas som ogräs, och fodret behöver också vara så billigt att det kan användas av fattiga människor. Forskarna vet att många syrsearter inte är så kräsna och kan äta ”lite av varje”, men det har hittills gjorts väldigt få försök att föda upp syrsor på restprodukter och inga alls med ogräs.
Gratisätande småkryp blir bra mat Det Anna Jansson och hennes kollegor nu visar är att det finns ogräs och biprodukter som fungerar lika bra som kycklingfoder för kambodjanska fältsyrsor. Och nu går deras rekommendationer ut till människor som vill föda upp syrsor i Kambodja.
I projektet testades foder baserade på olika kambodjanska ogräs eller biprodukter från jordbruks- och annan livsmedelproduktion. I dagsläget är dessa råvaror gratis eller nästan gratis och det innebär att även väldigt fattiga människor skulle kunna föda upp syrsor, åtminstone för att täcka sin egen familjs behov. De bästa råvarorna, som kunde användas som enda ingrediens i fodret, var toppskott från kassavaplantor och ogräset Cleome rutidosperma, som hör till familjen paradisblomsterväxter.
– Studien är gjord i Kambodja, men vi arbetar med hypotesen att en sån här uppfödning skulle kunna fungera även med svenska växter och restprodukter, säger Anna Jansson.
Bakgrund
Kambodja är ett av världens fattigaste länder. Man uppskattar att 40 procent av alla kambodjanska barn under 5 år lider av undernäring, vilket hämmar både deras fysiska och mentala utveckling. SLU har sedan många år drivit Sida-finansierade doktorandprojekt i utvecklingsländer, och detta projekt är ett exempel på ett sådant.
Kontakt: Anna Jansson, professor, Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi
Sveriges lantbruksuniversitet 018-67 21 06, anna.jansson@slu.se
Bild: Rostade hussyrsor, smörstekta kantareller, dill, inlagda lökringar och senapsfrön. Foto: Mia Peterson
Tvångssyndrom är en psykiatrisk åkomma som drabbar 1-2 procent av befolkningen. Den blir ofta kronisk och kan medföra en betydande nedsättning av social funktion och livskvalitet.
– Den skattningsskala vi utvecklat och testat heter Brief Obsessive Compulsive Scale (BOCS) och visade sig vara klart lättare att använda än tidigare mest använda skala. Den hade god förmåga att särskilja patienter med tvångssyndrom bland patienter med olika andra psykiska besvär, och kan också användas för att mäta förbättring i samband med behandling av tvångssyndrom, säger Mats Humble överläkare vid Region Örebro läns psykiatriska akut- och heldygnsvård och doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
För att få diagnosen tvångssyndrom ska tvångstankar eller tvångshandlingar uppta minst en timme per dag. Det innebär stora påfrestningar och resulterar i nedsatt funktion i vardagslivet. Det finns två behandlingar som har effekt vid behandling av tvångssyndrom och det är läkemedelsbehandling och kognitiv beteendeterapi.
Bättre läkemedelsbehandling av tvångssyndrom I sin forskning har han även undersökt om det går att förbättra läkemedelsbehandling av tvångssyndrom genom att göra biokemiska analyser. En förhoppning var att förstå mera om de neurokemiska mekanismerna för tvångssyndrom och läkemedelsbehandlingen. Både utifrån den önskade effekten och de oönskade effekterna, biverkningarna.
– Våra biokemiska mätningar av serotonin i blod hade troligen mera samband med kroppslig ohälsa än med läkemedelseffekten i hjärnan. Mätningarna av hormonet oxytocin visade sig däremot ha mycket intressanta men svårtolkade samband med vilka patienter som förbättrades av läkemedelsbehandlingen.
Biokemiska fynd Forskningen visade att oxytocin även hade samband med sexuella biverkningar av serotoninaktiva antidepressiva medel. Den mest typiska sexuella biverkningen av dessa medel är att orgasm eller utlösning blir fördröjd. För vissa män kan detta vara en önskvärd effekt, men i andra fall blir det ett problem. En annan biverkan är att intresset för sex kan minska.
– Vi var faktiskt först i världen med att undersöka närmare hur oxytocinsystemet påverkas av antidepressiva medel hos människor. Eftersom vi vet att hormonet oxytocin spelar med i sexuella funktioner, har man redan tidigare misstänkt ett samband mellan oxytocin och sexuella biverkningar av serotoninaktiva antidepressiva medel. Andra forskare har antagit, baserat på djurförsök, att dessa skulle kunna förklaras av ett underskott av oxytocin, men vår studie som är gjord på människor visade högre oxytocin hos dem som hade mest sexuella biverkningar.
Sjukskrivning är vanligt Många av de som lider av tvångssyndrom får aldrig hjälp med sin diagnos och de lider i det tysta. Så mycket som upp till 80 procent får troligtvis aldrig någon behandling för sitt tvångssyndrom. Eftersom många av patienterna är sjukskrivna eller på andra sätt funktionsnedsatta kan förbättrad behandling bli samhällsekonomiskt betydelsefull.
– Det rör sig ju om ganska många i samhället som har dessa problem, och vi vet att de ofta drar sig för att söka hjälp. Vi vet dessutom att de i vården ofta får otillräcklig hjälp, bland annat därför att man inte förstått vilken sorts problem de har.
Fortsatt forskning om läkemedelsbehandling Mats Humbles biokemiska fynd kan vägleda fortsatt forskning om läkemedelsbehandling av denna svårbehandlade åkomma.
– Jag har ett förslag på en för psykiatrin ny typ av läkemedel som skulle kunna testas. När det gäller oxytocin har man tidigare försökt öka aktiviteten av detta hormon för att motverka tvångssyndrom. Det har dock inte lett till någon som helst förbättring. Våra resultat kan tolkas som att det vore bättre att försöka minska aktiviteten. Det finns läkemedel som kan göra det, men de har inte testats på psykiatriska patienter.
Kontakt: Mats Humble
Överläkare vid Region Örebro läns psykiatriska akut- och heldygnsvård
Tel: 076 – 112 56 53
Mail: mats.humble@regionorebrolan.se
– I tidigare modeller för isbildning har nederbörden och vattenfårans variation haft nyckelroller, men det stämmer inte helt för de små vattendragen i norr. Här är ännu fler faktorer viktiga, säger Lovisa Lind.
När hösten kommer förlorar vattnet värme till den kyliga luften. Då bildas is. I ett litet, grunt vattendrag kyls vattnet snabbare än i ett stort och djupt vattendrag under i övrigt samma förhållanden. Det ger olika förutsättningar för isbildning.
– Vi undersökte 25 sträckor i 19 små vattendrag i skogslandet i Västerbotten och kom fram till att både klimat och jordarter har stor betydelse för när och hur isen bildas, säger Lovisa Lind.
I utbyggda vattendrag kan isen hindra produktion av vattenkraft I lugnare partier börjar isläggning ofta längs strandkanterna. Allteftersom vintern framskrider växer istäcket tills det eventuellt sluts och täcker hela fåran. I inlandet, där vattendragen ligger högt i förhållande till havsytan, gynnas sådan is av stockar och grova block i vattnet, låg vattentemperatur, många frostdygn samt lågt inflöde av grundvatten. Att läget påverkar beror på att temperaturen sjunker och fallhöjden blir större med höjden över havet, samt att substratet är grovt. Kustnära vattendrag utsätts ofta för töväder mitt i vintern och får därför en mer oberäknelig isbildning.
I forsar, där vattnet är snabbt och virvlande, sker en omblandning som gör att vattnet kyls hastigt. Då bildas små ispartiklar som kallas kravis. Sådan is fastnar lätt om den stöter på ett föremål. Ofta kan kravisen bygga upp tjocka istäcken på forsarnas bottnar, så kallad bottenis. Om forsen ligger nedströms ett sjöutlopp fördröjs eller uteblir isläggningen eftersom sjövattnet har en värmande funktion. Detta betyder att branta forsar som ligger långt från ett sjöutlopp har en högre tendens att bilda bottenis.
– En fors avstånd till ett sjöutlopp kan därmed ge en indikation på hur lämpligt området är för bebyggelse och restaureringar, säger Lovisa Lind.
Svämmar över av is Ibland byggs bottenisen på så mycket att vattendraget däms upp och svämmar över mitt i vintern. Då kan vattennivån bli högre än vid vårfloden och ännu mer is bildas när det uppdämda vattnet fryser. Längs vissa småvattendrag blev stränderna nedisade ända upp till sju meter från vattenfåran.
När ett isdämme så småningom bryts upp och töms, sjunker vattennivån snabbt och isen i själva vattendraget kan bli hängande kvar längs kanterna. När sådan is lossnar bryter den ofta sönder strandvegetationen.
– Påverkan på växtlighet och strandbrinkar är tydlig längs sträckor med vinteröversvämningar. Överlag är en dynamisk isbildning viktig för den biologiska mångfalden i strandzonen. Däremot kan stora ansamlingar av bottenis vara till skada för fiskarna i vattendraget, säger Lovisa Lind.
Med hjälp av de nya rönen har forskarna utformat en modell som beskriver sannolikheten för olika typer av isbildning i små vattendrag i barrskogsregionen. Modellen ger vägledning om hur vattendrag ska skötas och hur växtligheten kan utvecklas när vattendrag restaureras.
Kontakt:
Christer Nilsson, professor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet
E-post: christer.nilsson@umu.se” target=”_blank”>christer.nilsson@umu.se
Vänligen mejla för att bestämma telefontid
Det övre hudlagret hos människor kan beskrivas som en tunn barriär, ett slags film som ändrar egenskaper och släpper igenom mer eller mindre vatten beroende på om den omgivande luften är fuktig eller torr. Nu har kemister vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund lyckats förklara den bakomliggande mekanismen för hur barriärfilmer reglerar sina egenskaper. Mekanismen är generell och förklarar på molekylär nivå inte bara hur huden reglerar sig själv beroende på omgivningen utan också egenskaper hos andra barriärfilmer, exempelvis i målarfärger, hudkrämer och livsmedel.
– Våra resultat är intressanta på flera sätt, bland annat ökar förståelsen av hudens funktioner. Exempelvis är resultaten relevanta för utvecklingen av kosmetika och läkemedelsberedningar där man önskar att vissa substanser ska tränga in i huden, säger Emma Sparr, professor vid kemiska institutionen i Lund och den som lett studien tillsammans med doktor Kevin Roger som nu är verksam vid universitetet i Toulouse.
Möjligt att komponera krämer utifrån luftfuktighet – En kräm som smörjs ut på huden kan i sig vara ytterligare en barriär som kan öppnas eller stängas genom förändringar i luftfuktigheten. Krämen kan också designas så att den frisätter sin aktiva substans bättre eller sämre beroende på om luften är torr eller fuktig, säger Emma Sparr.
Tillämpningar finns på andra områden också där det är viktigt att kunna kontrollera transporten av molekyler genom en barriär. Genom att ändra externa förhållanden går det att påverka barriärfunktionen så att den släpper igenom fler eller färre molekyler av ett visst ämne. Bland annat kan studien få betydelse när industrin vill utveckla beredningar där man reglerar hur och vilka substanser som släpps ut till omgivningen.
Resultaten har nåtts genom experiment vid synkrotronanläggningar i Lund och i Schweiz. Vid PSI-anläggningen i Schweiz har forskarna gjort de mest avancerade experimenten och med hjälp av en kombination av röntgen och mikroskopi lyckats undersöka förändringar i nanostrukturen inuti barriärfilmen.
Kontakt:
Emma Sparr, professor
Lunds universitet, kemiska institutionen
+46-46-222 15 36 emma.sparr@fkem1.lu.se
– Den multidimensionella ansatsen som tillämpats i den här avhandlingen ger en mer nyanserad bild av utbytet mellan företag och banker när det gäller olika finansiella tjänster, säger Magnus Norberg, doktorand vid Mittuniversitetet och Centrum för forskning om ekonomiska relationer (CER).
– Studien skiljer sig från klassisk företagsekonomisk forskning som generellt bara belyser ett transaktionsbaserat eller ett relationsbaserat utbyte. Om vi inte reflekterar över att utbytet har en multidimensionell karaktär blir förståelsen begränsad. Insikten är därför att vi bör inta en ödmjuk hållning kring hur vi mäter värdet av ett finansiellt utbyte, säger Magnus Norberg.
Studien är kvalitativ och explorativ där utbytet mellan tio företag och deras banker har studerats. Syftet har varit att belysa det multidimensionella utbytet mellan företag och banker. Enkelt förklarat kännetecknas multidimensionaliteten av de olika element som har betydelse för utbytet och som kan skilja sig åt från tjänst till tjänst. Exempel på olika element är betydelsen av pris och förtroende.
Teoretiskt brukar så kallade transaktionsbaserade och relationsbaserade utbyten skiljas åt, men studien visar att det ena inte utesluter det andra. Det i sin tur får betydelse för hur vi praktiskt och teoretisk uppfattar det värde som finansiella tjänsterna genererar till företagen.
Magnus Norberg har i sin studie fokuserat på åtta vanliga banktjänster, inklusive insättning av kontanter, lån, rådgivning och växling. De specifika element som analyseras för de olika banktjänsterna är hård information, digitala kommunikationskanaler, prisets betydelse, mjuk information, personligt utbyte, förtroende och långsiktighet.
Skiftande perspektiv beror på vem som vill definiera Studien belyser också att bankforskare inom företagsekonomi respektive nationalekonomi har diametralt olika syn på utbytet mellan företag och banker. Många företagsekonomer pekar generellt sett på att utbytet har gått från ett transaktionsbaserat till ett relationsbaserat utbyte, medan nationalekonomer pekar på att utbytet har gått från ett relationsbaserat till ett transaktionsbaserat utbyte. I grund och botten är detta beroende på hur själva utbytet definieras och från vems perspektiv det studeras.
Innan Magnus Norberg började som doktorand har han i flera år arbetat som managementkonsult inom bank, finans och försäkring med fokus på internetrelaterade frågor. Han har även över tio års erfarenhet från egen verksamhet.
Att prata om självmord är så stigmatiserat att ungdomar vars föräldrar tagit livet av sig tvingas vända sig till utomstående, på exempelvis nätet, för att få ventilera sin sorg. Inte heller vården har någon uppbackning för dessa ungdomars livssituation, menar Anneli Silvén Hagström som skrivit avhandlingen.
Varje år tar runt 1 500 svenskar livet av sig. Det är fem gånger så många som dör i trafiken. Kvar blir de anhöriga, som många gånger får klara sig själva med sin sorg.
– Drabbas du av inbrott i sommarstugan ringer en organisation upp dig och frågar hur du mår. Men inte många frågar hur du mår när din förälder tar livet av sig. Inte heller vården, som borde göra det. Faktum är att vården oftast inte vet vad ungdomarna behöver, säger Anneli Silvén Hagström, socionom och nybliven doktor i socialt arbete vid Linköpings universitet.
Anneli Silvén Hagström har skrivit sin doktorsavhandling om hur ungdomar hanterar en förälders självmord. Särskilt har hon analyserat vad deras berättelser om självmordet innehåller. Det har hon gjort genom forskningsintervjuer, två olika chattar på internet och en ung kvinnas teaterföreställning om sin mammas självmord.
Försoning genom samtal Avhandlingen visar att ungdomarna blir väldigt upptagna med att fråga sig varför föräldern dog, vilket är ovanligt vid andra dödsfall. Ungdomarna funderar över vem föräldern egentligen var och i förlängningen vem man själv är, som barn till någon som kunde ta sitt liv.
Studien visar också att det stigma som omger självmordet är mycket starkt och att det på grund av detta är svårt att bearbeta förlusten. Stigmat byggs upp exempelvis genom att människor i ungdomarnas närhet undviker dem och att de får höra att det var en egoistisk förälder som tog livet av sig och lämnade dem kvar. Förutfattade meningar som ungdomarna tar till sig och gör till sina egna. Det innebär att bilden av föräldern – som innan döden i de flesta fall har varit god – färgas av självmordet. Följden blir förutom känslor av skam, skuld och övergivenhet en stark ilska riktad mot den döda föräldern.
Ungdomarna beskriver också hur de undviker att prata om självmordet med människor i sin närmsta omgivning – till och med familjen. För att frigöra sig själva och den döde föräldern från stigmat söker de sig aktivt en plats utanför de vardagliga relationerna, på nätet exempelvis.
– Att vi inte pratar om självmord är ett kulturellt problem. Vad jag märkte i intervjuerna var att ungdomarna efter ett tag kom fram till att föräldern inte aktivt hade valt självmordet eller haft förmåga att förutse de långsiktiga konsekvenserna. Ungdomarna kunde genom samtal med andra, i icke dömande sammanhang, börja förstå självmordet på ett alternativt sätt. På så vis försonas de med den döda föräldern, säger Anneli Silvén Hagström.
Komplicerad sorg behöver kunnigt bemötande Tidigare forskning visar att barn till personer som begår självmord utgör en riskgrupp vad gäller sociala och psykologiska problem och till och med självmord. Att börja arbeta aktivt för denna grupp skulle alltså vara ett självmordspreventivt arbete.
Anneli Silvén Hagström menar att de professioner som kommer i kontakt med ungdomarna, som till exempel lärare, socialarbetare och psykologer, måste få ökade kunskaper om hur de drabbade ska bemötas. Det är viktigt att skapa utrymme för frågan om varför föräldern tog sitt liv och att bryta stigmat. Avhandlingen visar också att döden inte innebär slutet på ungdomarnas relation med sin förälder och att den kvarvarande relationen kan fungera läkande i sorgen, ett band som professionella därför bör uppmuntra.
– Det här är en komplicerad sorg. Det sista ungdomarna vill är att vara lik sin döda förälder, det vill säga att må dåligt, och reaktioner på förlusten kan väcka rädsla för att de själva ska komma att ta sitt liv. Men genom att veta hur ungdomarna tänker kan man lugna dem och säga ”det här är normalt för någon i din situation”
